F Floda Järnvägsstation, år 1903. loda järnvägsstation tillhör ju inte Västgötabanan, men bilden är historiskt intressant, och stationen ligger i vår kommundel. Ur Älvsborgs-Posten saxar vi följande artikel av Aina Nicander. Bild nr. 226 i Stora Lundby Hembygdsförening bildsamling. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr, 353.
Floda station på 1800-talet. ed hjälp av läsekretsen i Älvsborgsposten löstes gåtan med dom två bilderna av Floda Mjärnvägsstation. den 20 mars år 1987. Vi klipper tidningsartikeln som text till dessa bilder. Bild nr. 376 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text: Aina Nicander. Bildbehandling: Karl Gustafsson.Ordningsnr.354.
S Gunnilse station. om vi kan se på bilden hade Gunnilse en panel där stinsen kunde lägga om växelspåren vid mötestrafik utan att lämna sin plats vid stationshuset. I Olofstorp, där mötestrafik skedde vid så gott som varje tur fanns ingen sådan anordning, förrän några år innan järnvägen lades ner. Banbiträde Edvard Frendin, Gunnilse. Bild nr. 332 och 336 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 357.
Björsareds station i början av seklet. Två vykort på grannstationer i början på seklet. Det ser ut som en skolklass väntar på tåget för en skolresa. Bild nr. 389 och 390 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bildbehandling. Karl Gustafsson. Ordningsnr.358.
L V G J lok nr.4. oket är tillverkat vid Motala Verkstad år 1899 för Västergötland-Göteborgs Järnväg. När S J övertog banan år 1948 fick loket nr 3094. Tågtrafiken på Hjo-Stenstorp järnväg upphörde år 1967, och då uppställdes loket och en personvagn till minne av en svunnen järnvägsepok som varat åren 1873-1967. Vagnen går numera i museitågen Anten-Gräfsnäs, och loket drar museitågen mellan Skara och Lundsbrunn Dokument nr. 422 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Bild: Alf Bokgren. Text: Gunnar Egerbo. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr.422.
B Motordressin vid Antens station, våren 1958. arnen på bilden är sågverksägarens dotter, Anna-Britta Carlsson, och stinsens son Anders Egerbo. Denna typ av motordressin användes på 1950-1960 -talen blad annat av överbanmästere Karl Strandberg och banförman Elof Valberg, Gråbo, vid sina inspektionsresor mellan Göteborgs stations gräns vid Lärje och Sollebrunn. Dressinen på bilden disponeras av banarbetare Erik Johansson från Kvarnabo, för transport av banarbetare mellan olika arbetsplatser utmed den 60 kilometer långa banmästare-sträckan. I vissa fall kunde fyrhjulig lasttralla kopplas till, för att transportera verktyg och diverse arbetsmaterial. Då gällde betydligt strängare säkerhetskontroller mellan dressinföraren och tågklarerarna på ömse sidor av den berörda sträckan. Vid persontransporter fick högst fyra personer åka samtidigt, så de kunde hoppa ur var sin dörr, om bortglömt extratåg kom mot dem, eller vid annan fara. Bild nr. 515 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bild: Gunnar Egerbo. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 633.
R Antens station blir hållplats år 1964. edaktören för Fredagsbladet i Gråbo, boktryckare Ragnar Ailm, (sedermera ordförande i nybildade Stora Lundby Järnvägsmuseum), intervjuar Gunnar Egerbo med anledning av att han ger avgång för tåg 208 mot Skara, som är sista tåget som expedieras av personal vid Antens station. Fr o m den 30 augusti 1964 är stationen efter 64 år degraderad till hållplats (utan personal) men tågen går ändå fram till år 1970. Ragnar Ailm fotograferar konduktör Nils Anheimer och tågklarerare Gunnar Egerbo framför motorvagnståg 208 den 29 aug. 1964. Ragnar Ailm och Gunnar Egerbo i glatt samspråk. Dokument nr. 425 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text: Gunnar Egerbo. Bildbehandling: Karl Gustafsson. ordningsnr. 425.
Gamla tidtabeller för Västgötabanan. Dokument nr 634 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Ordningsnr. 634.
P Personal vid motorvagnståg på Gunnilse station på 1960-talet. ersonerna på fotot är från vänster: Olle Roos, Martin Ogemalm och Nisse Svensson. Olle Roos tjänstgjorde som föreståndare i Gunnilse. Olle Roos började vid S J år 1941. Han kom till Lärje 1952 och till Gunnilse 1955. Han tjänstgjorde vid Göteborgs central 1962 och kom åter till Gunnilse 1963. Då Gunnilse avbemannades år 1965 och blev hållplats fram till järnvägsnedläggningen 1967 blev Olle åter placerad i Göteborg. Olle gick i pension 1983 och är bosatt i Gråbo sedan år 1976 ( skrivet år 1989 ). Motorvagnsförare Martin Ogemalm är född 29 april 1903 i Hallsberg och började vid banavdelningen vid S J år 1924. Åren fram till 1967 var han motorvagnsförare på Västgötabanan. Konduktör (tågmästare) Nisse Svensson är född 28 juni år 1912 i Hassle Säby. Började sin järnvägsbana som bromsare vid V G J, blev vägbussförare mellan Göteborg och Olofstorp på 1930-1940-talen och befordrades till konduktör i Göteborg år 1954 samt till tågmästare 1968. Hans far var anställd vid Björsareds Station. Bild nr. 334 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text: Olle Roos. Bild: Alf Gustafsson. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr.427.
K Tåguppehåll vid Gunnilse station på 1950-talet. onduktören till vänster är Sven Jonsson från Göteborg. Tågklareraren, mannen med signalstaven, postsäcken och medicinlådan heter Karlsson, och är tillfälligt utlånad från Göteborg Norra. Passageraren i personvagnen heter Kalle Hartwig från Sjövik. Hade bilden varit i färg kunde man sett på banden runt mössan vem som tjänstgjorde som tågbefälhavare (konduktör).han hade blått band. Tågklareraren har rött band. I folkmun kallas ofta den med rött band för stins, vilket i en del fall är rätt om det var en stationsinspektör som bar mössan. Oftast var det en tjänsteman i betydligt lägre lönegrader som bar det röda bandet och vinkade av tågen. Bild nr. 335 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text: Gunnar Egerbo. Bild Alf Gustafsson. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr.428.
E Godståg vid Björboholm år 1901. tt vykort med annorlunda utformning från 1901. Skrivfältet är på framsidan medan hela baksidan använts till adressaten och frimärke. Dessa godståg med transporter mellan Göteborg och Skara var förutsättningen för Västgötabanans tillblivelse. Persontrafiken var under många år av sekundär betydelse men kom så småningom med lokaltrafiken Göteborg-Sjövik att öka i betydelse. I Göteborg hade de flesta hus utedass, vars latrintunnor fraktades på järnvägen upp till Skara för att bli värdefull gödsel på Skaraslättens åkrar. Importerad konstgödsel i form av kalk fraktades också dit. I retur till Göteborg fraktades kreatur till slakthuset i Göteborg, säd, timmer, ibland is till isbolaget, och naturligtvis potatis och grönsaker. Det fanns säkert många andra frakter som var viktiga, t ex jordbruksmaskiner. Här ångar godståget in på Björboholms station. Upp till höger ser vi Björbo Huvde där ännu inte Restaurang Strandkullen byggts. Nedanför kullen ser vi två jordbruksfastigheter. Till vänster har vi Bua Huvde som inte heller har fått några sommarvillor vid strandkanten. Björboholm väntar på invasionen av förmögna göteborgare som snart kommer att befolka dom bästa tomterna för sitt sommarboende. Dokument nr. D. 442 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 442.
G Festtåg mot Strandkullen. anska många vagnar står inne på Björboholms stationspår, och en stor skara festklädda människor tågar med en fana i spetsen mot Strandkullen. I datumet den 26/8 190?, har sista siffran blivit oläsbar. Kan det vara en högtidlig invigning av restaurangen. Från början hade Restaurang Strandkullen en våning, men i början på 1910-talet blev den påbyggd med en perfekt punchveranda, med en betagande utsikt över Mjörn och landskapet. Bild nr. 550 och 551 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 443.
T Evald Hallgren. ill hundraårsminnet av Sveriges järnvägars tillkomst, utgav bokförlaget Orbis i Uppsala ett praktband om järnvägen och dess utveckling i vårt land. De anställda vid S J erbjöds köpa en bok där deras porträtt och personalia var tryckt på ett försättsblad. Denna bok är tillägnad banbiträdet Evald Hallgren, står det på första sidan i boken som Evald köpte. Sedan följer Evald Hallgrens person och anställningsuppgifter, där det framgår att Evald arbetat i Gråbo som banarbetare sedan år 1923 och under en period haft annat arbete, nyanställts vid Västgötabanan år 1938 och fått befattningen banbiträde år 1949 sedan S J övertagit Västgötabanan. Bild nr. 510 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr.462
E Banarbete i Gråbo. vald Hallgren längst fram i bild, tillsammans med bl andra fadern Axel Hallgren, under banarbete, troligen på banvallen vid Hjällsnäs där spåret börja följa Mjörns strandlinje. Bilden är tagen någon gång på 1930-talet. Vägbanan på bron över järnvägen nära Hjällsnäs hållplats får nya plank som körbana. När S J övertog Västgötabanans hårt nedslitna material år 1948, måste många förbättringar göras för att nå upp till S J:s säkerhetsnormer. Bl a kontrollerades balkar och nitar på alla broar, så även på bron mellan Gråbo och Hjällsnäs hållplats. Personerna från vänster: Evald Hallgren, med sin son Jan, banarb. Harald Karlbom, Stannum, banarb. Gustaf Berg, Vårvik Sjövik, banförman Sven Karlsson, Gråbo, snickaren Albert Larsson, Ingabo Stannum, banvakt Arvid Johansson, Björboholm, extra ord. banarbetaren Haldor Åhlberg, Gråbo. Bilden är tagen någon gång omkring åren 1952-1953. Bild nr. 511 och 512 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text: Karl Gustafsson och Gunnar Egerbo. Brobilden tagen av Bengt Bengtsson, Kärret i Björboholm. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr.463.
Tågsätt med lok nr. 6 Stora Lundby Järnvägsmuseum. Numera Anten- Gräfsnäs Järnvägsmuseum. Banarbete vid Hjällsnäsviken på 1940-talet. Bild nr. 575 och 388 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr.479
Antens Järnvägsstation i början av 1900-talet. Gammalt vykort på tunneln vid Brobacka Bild nr. 379 0ch 380 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr 480.
P Invigning av den nyuppsatta namnskylten på banvaktsstugan. ersonerna från vänster är: Evald Hallgren, f d banarbetare, Evert Johansson, f d trafikbiträde och ordf. i Västgötabanans veteranförening samt Lars Edmundsson, hembygdsföreningens ordf. Lars Edmundsson kåserade om banvaktstugor i allmänhet och Stora Lundbys banvaktsstuga i synnerhet vid invigningen. Bild nr. 585 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text: Lars Edmundsson. Bild och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 481.
V Historik om banvaktsstugan. id nedläggningen av Västgötabanan kom dess mark och byggnader att överföras i kommunens ägo. Då servicehuset Parasollen skulle byggas låg banvaktsstugan i Gråbo på tomten och riskerade att rivas. Stora Lundby-Östads hemslöjdsförening som brukade stugan som vävstuga, lyckades att övertala kommunen att flytta den en bit och bevara den som en del av Parasollen. Långt innan järnvägen lades ned hade namntavlan försvunnit vi någon renovering. Västgötabanans veteraner, en sammanslutning av f d järnvägsanställda, väckte då frågan om ett återställande, och tog kontakt med Stora Lundby hembygdsförening. En tavla med ursprungligt utseende placerades på dess gamla plats den 19 aug. 1987. Personerna på bild är från vänster: Evald och Alf Hallgren, Georg Hellman, Olle Roos, Gunnar Johansson, Bernt Hartvig, Evert Johansson Margareta Edmundsson, A Ahlströmer från Lerums tidning. Bild nr. 587 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text: Lars Edmundsson. Bild och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 482.
H Haldor Åhlberg. aldor Åhlberg började som artonåring vid banavdelningen på Inlandsbanan vid Häggenäs i Jämtland. Det fann endast jobb för nybörjare under sommaren ute på linjen. På vintrarna fick man försörja sig med skogshuggning. Haldor fick tips om att söderut fanns järnvägsjobb året runt. Eftersom frun var bördig från Vara i Västergötland, var det ett lätt val att flytta. Vid ett besök med förfrågan om jobb hos baningenjören i Falköping fick Åhlberg frågan om han kunde börja redan i morgon, för i Gråbo fanns ett arbetslag utan lagbas. Den 16:e maj år 1949 blev norrlänningen gråbobo. Efter Västgötabanans nedläggning fick Åhlberg arbetsplatsen flyttad till Sävenäs, Göteborg, fram till pensioneringen. På den vänstra bilden är Åhlberg i färd med att byta skarvjärn. Muttrarna lossas och fästs med långa, kraftiga skruvnycklar. Vägen till höger på bilden är f d banvallen mellan Hjällsnäs och Mjörns hållplatser innan banan rätades över en flik av sjön, strax intill Hjällsnäs hållplats. Bilden är tagen år 1950. Den högra bilden handlar om spårjustering söder om Sjövik. Haldor Åhlberg kikar att banan ligger i rätt höjdläge, medan banarbetarna går före med spadar och trycker in grus under sliprarna där det svackar. I bakgrunden syns infartsignalen (semaforen) vid Sjövik och banvakten Himmelmans banvaktsstuga. Dokument D. 563 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text: Haldor Åhlberg och Gunnar Egerbo. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr.563.
E Bygge av gångbro. tt arbetslag bygger ny gångbro vid sidan om spåret över den strida Lärjeån. Ån utgjorde på den tiden gräns mellan Göteborg och Angered. Även Västergötlands gräns gick där innan landskapet krympte och fick sin gräns vid Delarebäcken. På foto från vänster: Lagbasen Haldor Åhlberg ( som bl a svarar för att mannar och material är borta från spåret när tåg passerar), Knut Persson, Sjövik, två inlånade banarbetare från Lidköping och en från Göteborg. Efter det att S J övertog Västgötabanan krävdes mycket folk och material för att få den starkt nedslitna banan att någotsånär uppfylla S J:s krav. Dokument nr. D 564 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling.text: Haldor Åhlberg och Gunnar Egerbo. Bildbehandling: karl Gustafsson. Ordningsnr. 564.
J Jonas i Hägnan. onas Andersson står framför Skattegården i Ytterstad, som tillsammans med de andra gårdarna vid skogskanten vid bergumsgränsen kallas Hägnan. Jonas sålde sin gård till August Skog och tog undantag, som var vanligt, d v s kost och logi. Jonas levde mellan åren 1853 och 1942. Han var även söndagsskollärare. Jonas skänkte pengar till en tavla i Gråbo Missionskyrka som målats av stannumskonstsnären Bertil Stahnby. Bild nr. 850 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text: Evert Johansson. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 599.
N Hållplatsvakt vid Ytterstads hållplats. ågot år efter att Jonas sålt Hägnan till August Skog blev han hållplatsvakt vid Västgötabanans hållplats i Ytterstad. Han skötte om huset och stoppade tåget när någon skulle med samt passade upp med pallen, eftersom det inte fanns någon perrong och det var högt att kliva av och på. Bild nr. 851 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text: Evert Johansson. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 600.
Ånglok Under många år var ångloken de som drog godstågen. Tenderloket VGJ nr. 24 finnsavbildat på dokument nr. 101. Lok nr. 31 finns beskrivet bl a på dokument nr 119. VGJ nr. 6 kan man se på dokument 338 och ånglpk nr. 29 finns beskrivet på dokument nr 337. I dokument nr 422 finns en beskrivning på VGJ nr. 4 som nu drar museitågen mellan Skaea och Lundsbrunn Disellok Disellok började så småningom att jämnsides med ångloken att dra tågen även på Västgötabanan. Här ser vi ett sådant på banvallen i Björboholm. Rälsbuss. Dessa bekväma rälsbussar trafikerade Västgötabanan under de sista decenniet som banan var i drift. Man åkte bekvämt och snabbt från Stora lundby in till Göteborg och för det mesta var morgontågen fullsatta, och endast ståplatser stod till buds för de som steg på i Gunnilse. Många efter banan tyckte att det var synd att man inte satsade på järnvägen i stället för att avveckla den. Dokument nrd. 650 i Stora lundby Hembygdsförenings samling. Foto: Bengt-Åke Holsten Text och bildbehandling: Karl Gustafsson Ordningsnr, 650
Mjörnsjö station. Mjörnsjö station i början av seklet. Följande är saxat ur en rappoet från studiecirkeln Bygd i förvandling, där järnvägsveteranden Evert Johansson berättade om Mjörnsö. Bild nr. 556 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling, Texten saxad ur studiecirkeln Bygd i förvandlings rapport år 1980. Bildbehandling:Karl Gustafsson. Ordningsnr 651 Evert Johansson: Minns ni Mjörnsjö station? Den var på den tiden när Västgötabanan var ny en väldigt fin station. Östads säteri hade mycket timmertransporter, och det var en stor station. En stins som önskade sig en riktig fin befattning skulle antingen komma till Göteborg eller Mjörnsjö. Det var de två finaste befattningarna han kunde få. Stinsen i Mjörnsjö gick i högtidskläder varje dag med vita manschetter och inspekterade det hela. Säteriet hade en så dominerande ställning då.
S Vinter i Gråbo stationssamhälle. tationen i Gråbo en snörik vinter på 1960-talet. Vi gissar på år 1966 då det var mycket snö. Bilden har vi fått av Alice Lindqvist. Olle Larsson har skrivit om hur det var att arbeta på Västgötabanan, och då i synnerhet vid Gråbo station. Här följer hans berättelse: Tjänstgöringsförhållanden m m vid Gråbo station under 1940-talet Jag, Olle Larsson, var placerad några år i Gråbo på 1940-talet. Stationsmästare, eller stins enligt vanlig talesätt, var Hjalmar Johansson. Tjänstgöringen var uppdelad i två turer, tidig och sen, som vi var ensamma om i varje pass. För att erhålla största sammanhängande fritid, och för att inte tjänstgöringen skulle bli för monoton, med t ex sena turer en hel vecka förlades passen sen-tidig- sen - tidig o s v. Vi arbetade varannan söndag. Tjänstgöringsturer: Vardagar: Sen tur kl. 12,50-23,30= 10 timmar och 40 minuter. Vardagar; Tidig tur 5,00-12,00= 7 timmar Lördagar slutade den sena turen kl 0,30= 11 timmar och 40 min. Söndagar: Hela dagen kl 6, 15-0,30= 18 timmar och 15 min. I tidsschemat var insprängt raster för att arbetsgivaren skulle få ner antalet arbetstimmar, men man var ju bunden vid sin tjänstgöringstur och hade ingen större nytta av dessa raster. Vardagar hände det ofta att man inte kunde sluta senturen i tid eftersom godstågen mot Göteborg var försenade. Varannan helg när man haft tjänstgöring, var man ganska mör på måndagsmiddagen efter två dygns oavbruten tjänstgöring. Man började kl. 12,30 på lördagsmiddagen, och höll på till kl. 0,30. Söndagstjänsten började kl. 6,15 och slutade 0,30 med ett flertal raster. Sen var man igång på måndagen igen kl 5,00 och slutade kl 12,00. Järnvägstrafiken var livlig på den tiden. Normalt gick två godståg i vardera riktningen och ofta extratåg med kol från Göteborg till bl a Hällekis och med cement från Hällekis till Göteborg. Persontågen, morgon och kväll var välbesatta med pendlare dom arbetade och studerade i Göteborg, men även övrig tid var resandefrekvensen god. vänd Bild nr. 797 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Otdningsnr 655
Söndagar var verkliga resdagen för Göteborgare som reste ut till sina sommarstugor och andra som sökte sig till naturen. Två s k sporttåg avgick från Göteborg på förmiddagen, fullpackade med upp till 1500 resenärer. På eftermiddagen och kvällen när alla skulle hem var det en riktig folkfest vid Gråbo station när vänthallen och stationsområdet myllrade av folk. De flesta bar på pick och pack och många hade cyklar som man polletterade. Det var ganska jobbigt med lastningen i tåget, som måste ske snabbt. På vintern förekom skidor, men dessa kunde resenärerna själva lasta in i en särskild skidvagn. Vänthallen hölls öppen från första tåget på morgonen till det sista på kvällen. Stationen var en samlingspunkt för många, men allt gick lugn tillväga och ingen skadegörelse förekom. Stationen fungerade ju även som postanstalt och man måste även vara insatt i alla förekommande postgöromål. Posten hölls öppen två timmar på förmiddagen och två timmar på eftermiddagen. Ankommande post kom i huvudsak på morgonen med tåget från Göteborg. De flesta hade egna hyrda postboxar dit man sorterade posten, men många hämtade sin post hos sin handlare, och det gällde att känna befolkningen och veta i vilken av de fyra speceriaffärerna vederbörande var kund. Lantbrevbärare fanns inte på den tiden. Tre gånger i vecka kom Elfsborg Tidning med tåget från Anten. Det var många som prenumererade på denna tidning och hämtade den i sitt fack under kvällen. Vi såg även till att ortsbefolkningen kunde köpa medicin. Man lämnade in en skriftlig beställning som skickades med medicinlådan i 11-tåget till Göteborg. Apoteket Vasen effektuerade ordern som återsändes i lådan som anlände med tåget kl 16,00. När man tänker tillbaka till denna tid med obekväma och slitsamma förhållanden och med liten fritid, och jämför med dagens reglerade arbetstider, inser man vilka stora förbättringar som skett. Gråbo i februari år 1989 Olle Larsson Gammaldags marknadsföring. På föregående sida kan man se att stationsbygganden var rensad på allt reklambudskap. Då ägdes Västgötabanan av Statens Järnvägar. På denna tidiga bild av stationshuset i Gråbo är byggnaden nerlusad med allehanda reklambudskap, och Västergötland-Göteborgs Järnvägsaktiebolag hade troligen en del inkomster av dessa reklamplatser. Idag ser vi återigen reklam på bussar, taxi och byggnader i den allmänna privatiseringsvågen. Att denna form av marknadsföring är av gammalt datum bevisar den här bilden från 1900-talets början. Dokument nr D 656 i Stora Lundby hembygdsförenings samling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson
Två bilder tagna i början av 1900-talet på Sjöviks station. Snickarglädjen på stationen i Sjövik är densamma som på de flesta stationshus i början på seklet. Den höll nog inte för påfrestningarna mer än några årtionden, och på de bilder som är tagna på 1920- talet är dom borta. J.Edw. Lindqvist var stins i Björboholm och hade vid den här tiden förlagsrätten på de vykort som togs vid stationerna i Östad, Björboholm och även i Gråbo Bilderna är troligen tagna på 1910-talet. Här ser vi stationspersonalen som från vänster är banarbetaren Johan Kristensson, stationsinspektören Kallhage och stationsskrivaren Erik Olsson. Dokument nr. D. 661 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson.. Ordningsnr. 661
Västgötabanans första tidtabell. Dokument nr D 662 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 662
Middagståg den 27/5 år 1967. Bilden visar när motorvagnsföraren Rune Hermansson bevittnar hur trafikområdeschefen, (stinsen i Göteborg ), Arvid Jansson, med sin guldgalonprydda arm säger tack och farväl till stationsmästaren i Gråbo, Gunnar Egerbo. Under tåguppehållen tackade han personalen på stationerna för åren vi arbetat tillsammans och med ett kraftigt handslag sade han adjö. Han, och i synnerhet hans guldprydda arm lockade många fotografer, och ibland fick de en fin förgrund med ett rykande ånglok, för förutom ordinarie persontåg körde STLYJ (Stora Lundby Järnvägsmuseum) ett så kallat sistadagen-tåg mellan Sjövik och Skara, och Skara och Göteborg. VGJ:s Lok nr. 31 drog det långa tåget, fullsatt av många tågälskare. Denna lördag upphör trafiken på bandelen Göteborg-Sjövik. Från Sjövik mot Skara fortsätter trafiken till den 24/8 1970, men med endast två tåg i vardera riktningen och med bussanslutning i Sjövik mot Göteborg. Mannen i förgrunden ( med barnpassning) ämnar troligen passa på att ta en tågresa från Gråbo innan det är för sent. Infällda i den stora bilden ser vi stationsmästaren Gunnar Egerbo i Gråbo tillsammans med tågmästaren Bengt Gustafsson i Göteborg framför motorvagnståget mot Sjövik. Bild nr. 628 och 681 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Foto: Alf Hallgren. Text. Gunnar Egerbo. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 663.
Den sista tidtabellen för lokaltrafiken Göteborg- Sjövik, Sjövik Göteborg. Dokument nr D 664 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 664.
Olofstorps station Olofstorps station hade mötesspår, och där möttes oftast lokaltrafikens rälsbussar. Som vi ser började VGJ även med en omnibusslinje till Olofstorp, sålunda konkurrerande med sin egen järnvägstrafik. Även sedan SJ övertog sträckan fortsatte denna busstrafik, då utökad ända till lokaltrafikens ändstation, Sjövik. Dokument nr. D 665 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 665.
Tidtabellen för omnibusstrafiken Göteborg -Olofstorp aug. år 1932. Dokument nr. 666 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Bildbehandling: karl Gustafsson. Ordningsnr. 666
Anten och Mjörnsjö stationer. Översta bilden visar Antens station någon gång under de två första årtiondena på 1900-talet. På den undre bilden poserar Rut Bohlin med lillasyster Majbritt framför Mjörnsjö station år 1935. Även Mjörnsjö var försedd med snickarglädje under de första årtiondena men här är dom borta. Dokument nr. D. 667 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson.. Ordningsnr. 667.
Citat ur Smalspårsboken i Skara. Dokument nr. D 668 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 668.
31:an på Gråbo station den 27 maj år 1967. St. Lundby Järnvägsmuseum hade reparerat och putsat upp det fina loket så att det väl aldrig hade varit så vackert som på den här avskedsresan. Många passade på att åka en sista tur med ånglok på Västgötabanan och på Gråbo stationsområde var mycket folk samlat för att ta avsked av Järnvägstrafiken i St. Lundby. Dokument nr. D 671 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Foto: Bengt Olsson. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 671.
Annonser vid banans avveckling. I samband med järnvägstrafikens nedläggning kom först nya turlistor för busstrafiken, och så småningom utbjöds stationshusen till försäljning. Dock såldes inte banvallen ut till de markägare som gränsade till sträckningen, varför vi i dag i har en gång och cykelbana som går från Göteborg till Sjövik. Dokument nr. 672 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 672.
U Gamla vykort, tagna från Björbo Huvde i Björboholm. ppifrån Restaurang Strandkullen på Björbo Huvde hade man en vacker utsikt åt alla håll. Här en bild tagen från den sidan av restaurangen som var vänd in mot land. Till höger ser man vägen, som slutade i en trappa och en körväg, där båda ledde upp till restaurangen. Stationsområdet har vi till höger i bild. En bild tagen mot Uddnäs som här ännu inte är bebyggd med några sommarhus. Bild nr. 568 och 569 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson Ordningsnr. 719.
P Vykort från Strandkullen å denna karta, uppmätt före år 1900 ser vi Björboholms båda uddar. Den norra heter Bua Huvde, men kallas allmänt för Vallers Udde, och den södra, där järnvägsbolaget i början av 1900-talet byggde Restaurang Strandkullen, heter Björbo Huvde, men kallas numera Strandkullen. På vykortet nedan ser man ett skogigt parti som heter Grannabben. Till vänster syns banvallen med stickspår och brygga som fortsättning. Bild nr. 567 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 720.
V Drivning av tunnel vid Brobacka id kärret, norr om Björboholm drevs den första tunneln på Västgötabanan. Efter att banan passerat Östad och närmade sig Antens station byggdes tunnel nr. 2 under den sägenomspunna Bruarängen. Dokument nr. D 775 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 775.
U Infart till Brobackatunneln vid Ålanda. r studiecirkelns, Bygd i Förvandling, rapport kan man läsa följande om Brudsängen eller Bruarängen: Bygden kallades i heden tid för Ålanda, berättar Turistföreningens upplysningstavla, naglad på en trädstam inne på Brudsängen, denna märkliga plats över Antens och Mjörns sammanflöde vid Brobacken, som är så rik på skönhet och sägner. Namnet Ålanda kommer av Åland, och Åland, det var jätten. Fast stor och stark, berättar sägnen, kände sig jätten ensam och sorgens till mods. Han brukade ligga uppe på sina klippor och se ner på älvorna som dansade mjukt vid stranden. En afton blev känslorna honom övermäktiga. Han grep en älva och stängde in henne i sin grotta. Älvan kunde inte älska jätten, och gjorde sig i ett obevakat ögonblick fri och kastade sig utför stupet och slukades av vågorna. Sedan den dagen har jätten Åland ej varit synlig. Kanske lever han kvar i berget under ----- Ja varför inte, Visst är platsen trolsk nog. Man kommer dit på den smala berg-och-dalbanevägen (skrivet på 1950-talet ) från Sjövik till Gräfsnäs. Alldeles vid Brobacken dyker Västgötabanan in sin andra tunnel, räknat från Göteborgshållet. Högst uppe på tunneltaket är Brudsängen. Svenska Turistföreningens blå visare pekar dit och sedan man krupit genom en brant, trång hålväg, kommer man ut tiotals meter ovanför vattnet och har en tjusande utsikt över Mjörns arkipelag. I Ur tre socknars krönika, av C.M. Bergstrand och Bror A. Andersson, kan vi på sidan 456 läsa detta: På grund av att terrängen på sina ställen var ytterst svår att forcera, blev järnvägsbygget inom Östads socken förhållandevis besvärligt och tidsödande. Vid Brobacka var sålunda tunnelbygget drygt och riskfyllt, icke minst därigenom att flera sprängningar måste företagas från sjösidan. Det berättas att den arbetare som vågade tända första skottet erhöll en extra dusör av 100:- kr. Dokument nr. D 776 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Bildbehandling. Karl Gustafsson. Ordningsnr. 776.
I Banmästare Fagerbergs villa i Björboholm, målad år 1935 av Mikael Raatikainen Björboholm fanns ibland upp till fem personer som tjänstgjorde på Västgötabanan. Det var stinsen, senare stationsföreståndaren, stationsskrivare och banpersonal. Banvakten Karl Olsson byggde en stuga i Stenbrokärr, och inte långt därifrån byggde banmästare Fagerberg sin villa på 1930-talet. Han bodde där till sin bortgång på 1970-talet. Även stationsföreståndare Rydbom byggde sig ett hus vid Burhultsvägen.. Banpersonalen hade ibland andra uppgifter än skötsel av banan och byggnader. Banmästare Fagerberg visade mig vid ett tillfälle ett par långa breda skidor och rejäla gammaldags bambustavar som han använt när han tillsammans med andra banarbetare fick ge sig ut skogen och köra upp skidspår när man väntade dom ofta fullsatta sporttågen från Göteborg. Då skulle lederna vara ordentligt märkta och spårade. I banvaktsstugan i Björboholm kan det ha bott banpersonal under de första åren när Västgötabanan trafikerade Stora Lundby, men den ende som hade anknytning till banan som bodde där under den tid som banan ägdes av SJ var banarbetaren Haldor Åhlberg. Banvaktsstugan är nu friköpt. Dokument nr. D 803 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling.. Text, bild och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 803.