TRELLEBORGS ÅAR Vattenundersökningar

TRELLEBORGS ÅAR Vattenundersökningar 2011 2012 Samhällsbyggnadsförvaltningen i Trelleborgs kommun 2013 03 14

Innehållsförteckning 1. Sammanfattning... 3 2. Inledning... 5 3. Resultat... 6 3.1 Kemiska och fysikaliska parametrar... 6 Temperatur... 6 Syrgas... 6 Alkalinitet och ph... 7 Färg... 7 Grumlighet... 8 Konduktivitet... 8 TOC (totalt organiskt kol)... 9 Totalfosfor... 10 Totalkväve och nitratkväve... 11 3.2 Transport av närsalter och organiskt material... 12 Fosfortransporten... 13 Kvävetransporten... 14 TOC transporten av totalt organiskt material... 15 3.3 Arealkoefficienter... 15 Fosforbelastning per ytenhet... 15 Kvävebelastning per ytenhet... 16 Organiskt material per ytenhet... 17 3.4 Bedömning av närsaltbelastningen i vattendragen enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder... 18 3.5 Statusklassning... 19 Sida 2

1. Sammanfattning Provtagning och analyser av Trelleborg kommuns sex större vattendrag startade 1988 och görs varannan månad i Albäcksån, Ståstorpsån, Dalköpingeån, Gislövsån, Äspöån och Tullstorpsån. I fält mäts temperatur, ph och konduktivitet. Övriga parametrar analyseras av ackrediterat laboratorium. Det skånska jordbrukslandskapets kalkberggrund gör att ph värdena i Trelleborgs åar är höga. De är inte försurade och har en mycket god buffertkapacitet, vilket de höga alkalinitetsvärdena visar. Under 2011 och 2012 har alkaliniteten i genomsnitt för åarna legat på 5 6 mekv/l. Vattendragen bedöms under de två åren som måttligt till starkt grumliga. Vattnet har varit syrerikt vid samtliga provtillfällen under 2011 utom i Tullstorpsån i juni (6,8 mg/l) och Albäcksån i augusti (5,4 mg/l), vilket bedöms som måttligt syrerikt. Under 2012 var vattnet syrerikt med undantag för fyra provtillfällen: i juni månad i Ståstorpsån (5,5 mg/l bedöms som måttligt syrerikt), i augusti månad i Albäcksån (6,1 mg/l =måttligt syrerikt), i Ståstorpsån (4,8 mg/l=svagt syretillstånd) och i Tullstorpsån (6,9 mg/l=måttligt syrerikt). Syrgasmättnader över 100 %, s.k. övermättnad, har förekommit i alla åar vid två eller tre mättillfällen under 2011. Under 2012 noterades, med undantag för Tullstorpsån, övermättnad vid minst ett mättillfälle. Sedan provtagningarna startade har detta inträffat vid flera tillfällen vilket tyder på att vattendragen generellt får betraktas som övergödda. Trelleborgsåarna uppvisar normalt höga konduktivitetsvärden. Dessa har under 2011 respektive 2012 varierat mellan 50 213 ms/m respektive 52 335 ms/m. Då jordarna i Trelleborgs kommun är kalkhaltiga får vattendragen hög konduktivitet p g a tillförsel av kalciumsalter från omgivande marker. Höga värden kan emellertid även bero på saltvatteninträngning eller föroreningar. Färgtalen varierade under 2011 mellan 5 och 80 mg Pt/l. Endast vid ett provtillfälle uppvisades ett färgtal som klassas som betydligt färgat, detta i Albäcksån (augusti månad 80 mgpt/l). Under 2011 visade alla åarna i genomsnitt svagt måttligt färgade vatten. Under 2012 varierade färgtalen mellan 7,7 220 mgpt/l. Ståstorpsån hade vid fyra provtillfällen höga färgtal varav ett klassas som starkt färgat (augusti, 220 mgpt/l) och de tre andra som betydligt färgat. Dessa höga värden gör Sida 3

att Ståstorpsån på årsbasis bedöms som betydligt färgat vatten under 2012. Övriga vattendrag bedöms under 2012 som svagt måttligt färgade. Fosforhalterna är överlag mycket höga i vattendragen med årsmedelhalter på 0,10 mg/l eller högre. De bedöms därmed ha extremt höga halter fosfor. I avsaknad av särskilda bedömningsgrunder för vattendrag används bedömningsgrunder för sjöar (Bedömningsgrunder för vattenkvalitet, Sjöar och Vattendrag, Naturvårdsverket, 1999, rapport 4913). Trenden de senaste cirka 20 åren är att de uppmätta fosforhalterna i åarna minskar. Även kvävehalterna i åarna är höga med årsmedelhalter under 2011 på 4,4 7,2 mg/l. Dessa värden bedöms som mycket höga halter till extremt höga halter. Kväveläckaget är som störst på hösten och vintern vilket visar sig i högre halter vid dessa mättillfällen. Under 2012 var årsmedelhalterna i Trelleborgs åar 3,3 7,3 mg/l, vilket bedöms som mycket höga till extremt höga halter. Liksom för fosfor saknas särskilda bedömningsgrunder för vattendrag vad gäller kväve och därför används bedömningsgrunder för sjöar (Naturvårdsverket 1999, rapport 4913). Det finns en tendens till minskande kvävehalter i åarna. Från och med 2002 har TOC (totalt organiskt kol) ersatt BOD 7 (biokemisk syrgasförbrukning) som ett mått på halten organiskt material. I vattendrag ger TOC bättre information om halten syretärande ämnen än BOD 7. Under 2011 respektive 2012 varierade TOC halten mellan 2,9 28 mg/l respektive 2,6 68 mg/l. För att kunna beräkna flödena i åarna har SMHI tagit fram en ny hydrologisk modell, S HYPE. För att kunna jämföra värden från tidigare års närsaltstransporter har dessa räknats om med den nya S HYPE modellen. Därmed blir värdena jämförbara mellan olika år. Under 2011 och 2012 beräknas de totala närsalttransporterna till Östersjön har uppgått till 13,4 respektive 7,8 ton fosfor och 718 respektive 325 ton kväve. Transporten av organiskt material (TOC) uppgick under 2011 och 2012 till 911 respektive 455 ton. Dalköpingeån och Tullstorpsån som har de största avrinningsområdena stod även för de största transporterna av både kväve och fosfor. Dessa båda åar stod under 2011 och 2012 för 55 % av den totala kvävetransporten via åarna. Fosfortransporten via dessa åar var under 2011 60 % och 2012 55%. Tullstorpsån, Albäcksån och Dalköpingeån har varit de största transportörerna av organiskt material till Östersjön, deras gemensamma andel uppgick till 75 % av den totala TOC transporten under 2011. Sida 4

År 2012 var det Tullstorpsån, Ståstorpsån och Dalköpingeån som bidrog med de största TOC transporterna till Östersjön, deras andel utgjorde ca 80%. Provtagning och undersökning av såväl vattenkvalitén som transporten av närsalter och organiskt material via Trelleborgsåarna fortsätter under 2013. I Tullstorpsåns avrinningsområde startade markägare längs ån under 2008 Tullstorpsåprojektet i syfte att bl.a. minska närsaltbelastningen till Östersjön från avrinningsområdet. Inom projektet utförs åtgärder som till exempel anläggning av våtmarker, meandring av åfåran, flackare slänter, sedimentfällor och kalkfilter. Förhoppningen är att åtgärder som dessa ska minska närsaltbelastningen i åarna och Östersjön, vilket på sikt kommer att avspegla sig i vattenundersökningarna genom lägre halter och uttransporter av närsalter. 2. Inledning Undersökning av vattenkvalitén i Trelleborgs kommuns större vattendrag startade 1988 och sedan 1990 samordnas dessa med liknande undersökningar i Malmö, Vellinge och Ystads kommuner. Syftet med undersökningarna är att få kunskap om vattenkvalitén i åarna samt att kartlägga transporten av närsalter och biologiskt material som sker till Östersjön via åarna. Kommunerna och länsstyrelsen för gemensamma diskussioner om provtagningsprogram och resultat. Under 2011 genomfördes på uppdrag av dåvarande Miljöförvaltningen en utredning om förutsättningar för bildande av vattenråd längs Sydkusten (Förutsättningar för bildande av vattenråd för sydvästra Skåne, Ekologgruppen 2011). Utredningen föreslår att Sydvästra Skåne bildar ett vattenråd då det idag inte finns någon sammanhållen vattenorganisation som arbetar med områdets vattendrag och sjöar. Bedömningen är att bildandet av ett vattenråd kommer att ge fördelar för såväl Vattenmyndigheten som medlemmarna i ett vattenråd. För medlemmarna i vattenrådet innebär bildandet av ett vattenråd effektivare samrådsprocess samt bättre förutsättningar att påverka vattenförvaltningen. Ytterligare en fördel är att kunskap och engagemang kring vattenfrågor samlas i ett gemensamt organ. En bredare samverkan inom vattenrådet kan ge ökad förståelse för olika vattenfrågor, ett bredare stöd för vattenvårdsarbetet och därigenom ökade möjligheter för att bättre vattenkvalitet uppnås. Utredningen föreslår dessutom att en samordnad vattenkontroll organiseras. I samband med en sådan samordning bör Sida 5

en översyn av förekommande undersökningar och kontroller göras samt förslag till nytt kontrollprogram tas fram. Metodiken som används i denna rapport har beskrivits i tidigare årsrapporter om Trelleborgs åar. I årets rapport presenteras de avvikelser som noterats under 2011 2012 samt bedömningar och eventuella trender. SMHI har tagit fram en ny hydrologisk modell, S HYPE (Sverige HYdrological Predictions for the Environment), för beräkning av flödena i åarna. Fram till och med 2009 användes PULS data för beräkning av närsaltstransporter. Dessa data finns inte längre tillgängliga utan i stället används den nya modellen. För att kunna jämföra närsalttransporter mellan olika år har samtliga tidigare årsvärden i denna rapport räknats om med den nya S HYPE modellen. 3. Resultat 3.1 Kemiska och fysikaliska parametrar Temperatur Temperaturen i åarna varierar med årstiden. Sommartid är temperaturen normalt mellan 10 16 C. Under vintern kan temperaturen gå ner till 0 C. Högsta temperaturen 2011 uppmättes i Albäcksån, 18,5 C i juni och 18,8 C i augusti. Under 2012 har högsta temperaturen 17,6 C uppmätts i Ståstorpsån i juni månad. Vid vattentemperaturer lägre än 3 C upphör denitrifikationen dvs. omvandlingen av nitrat/nitrit under medverkan av bakterier till gasformigt kväve. Denitrifikationen är den viktigaste reningsprocessen för att minska mängden kväve i vattnet. Temperaturer under 3 C uppmättes i samtliga åar i februari månad under såväl 2011 som 2012. Dessutom uppvisade fyra av sex åar temperaturer under 3 C i december 2012. Syrgas Hur mycket syrgas som kan lösas i vatten beror på temperatur, salthalt och atmosfärstryck. I näringsrika vatten med stor produktion av växtlighet och alger är risken stor för syrebrist. Brist på syre uppstår framförallt genom nedbrytning av organiskt material. Vid halter över 7 mg/l är tillståndet syrerikt, mellan 5 7 mg/l bedöms tillståndet som måttligt syrerikt, mellan 3 5 mg/l är det svagt, vid halter lägre än 3 mg/l är tillståndet syrefattigt och vid halter lägre än 1 mg/l bedöms tillståndet som syrefritt. Syrekrävande organismer som t.ex. havsöring påverkas vid halter under 5 mg/l. Tillståndet i Trelleborgs åar under 2011 kan bedömas som syrerikt med undantag för Albäcksån i augusti (5,4 mg/l) och Tullstorpsån i juni (6,8 mg/l), då halterna bedömdes som måttligt syrerika. Under 2012 var tillståndet syrerikt vid alla mättillfällen utom i Albäcksån i Sida 6

augusti (då 6,1 mg/l ger bedömning måttligt syrerikt), Ståstorpsån i juni (5,5 mg/l = måttligt syrerikt) och i augusti (4,8 mg/l = svagt syrestillstånd) samt Tullstorpsån i augusti (6,9 mg/l = måttligt syrerikt). Syrgasmättnad eller syremättnad anger syrgashalten i procent av den teoretiskt möjliga vid aktuell temperatur och salthalt. Vid hög algproduktion och vid god vattenföring kan syremättnad över 100 % förekomma. Syrgasmättnader över 100 % har noterats vid flera tillfällen i samtliga åar i Trelleborg sedan provtagningarna startade och indikerar att vattendragen är övergödda. Under 2011 varierade syremättnaden mellan 58 144 %. Syreövermättnad inträffade i februari i Tullstorpsån och Ståstorpsån, i april i samtliga åar, i juni i Albäcksån, Ståstorpsån, Dalköpingeån, Gislövsån och Äspöån samt i december i Äspöån. Syremättnaden varierade mellan 49 160 % under 2012. Under 2012 noterades syreövermättnad vid minst ett mättillfälle i samtliga åar utom i Tullstorpsån. Syreövermättnad inträffade i april månad i Ståstorpsån och Gislövsån, i juni månad i Albäcksån, Dalköpingeån, Gislövsån och Äspöån samt i oktober månad i Äspöån. Alkalinitet och ph Liksom under 2010 har ph värdet under februari och april 2011 legat runt 11. Historiskt har ph legat mellan 7 och 9 i Trelleborgs åar, varför så höga värden måste bedömas som osäkra. Från och med mätningarna i juni månad 2011 har en ny ph mätare använts och ph har därefter legat mellan 7 och 9. Alkalinitet (mekv/l) är ett mått på vattnets buffertkapacitet dvs. förmåga att motstå försurning. Alkalinitet >0,2 mekv/l indikerar mycket god buffertkapacitet. Under 2011 respektive 2012 har alkaliniteten varierat mellan 4,3 7,2 mekv/l respektive 3,8 6,1 mekv/l. Vilket tyder på att buffertkapaciteten är mycket god i samtliga åar. Färg Humusämnen, järn och manganföreningar ger vatten en brun färg. Färgvärdet bestäms genom att vattenprovet jämförs med en standardiserad brun färglösning av kloroplatinatjon och uttrycks som mg platina per liter. Färgtalen varierade mellan 5 och 80 mgpt/l under 2011. För 2012 låg färgtalen på mellan 7,7 och 220 mgpt/l. Färgtal över 100 betecknas som starkt färgat, färgtal mellan 60 100 betecknas som betydligt färgat, färgtal mellan 25 60 betecknas som måttligt färgat, färgtal mellan 10 25 betecknas som svagt färgat och färgtal 10 betecknas som obetydligt till ej färgat. Högsta färgtal under 2011 uppmättes i Albäcksån i augusti månad, 80 mgpt/l, vilket bedöms som betydligt färgat vatten. Gislövsån har vid fem av sex tillfällen uppvisat färgtal 10 mgpt/l dvs. obetydligt färgat Sida 7

vatten. I övrigt har åarna varit svagt måttligt färgade under 2011. Under 2012 uppmättes högsta färgtal i Ståstorpsån i augusti, 220 mgpt/l, vilket bedöms som starkt färgat vatten. Ståstorpsån har dessutom vid mättillfällena februari, juni och oktober bedömts vara betydligt färgat. Även Tullstorpsån var i juni månad betydligt färgat. Dalköpingeån och Gislövsån har vid tre tillfällen uppvisat färgtal 10 mgpt/l dvs. obetydligt färgat vatten. I övrigt har vattendragen varit svagtmåttligt färgade under 2012. Grumlighet Grumligheten (turbiditeten) i rinnande vatten beror främst på oorganiska partiklar vilka frigörs vid kraftig erosion. Turbiditetsvärden >7,0 FNU betecknas som starkt grumlat vatten, värden mellan 2,5 7,0 FNU betecknas som betydligt grumlat vatten, värden mellan 1,0 2,5 FNU betecknas som måttligt grumlat vatten, värden mellan 0,5 1,0 FNU betecknas som svagt grumlat vatten och turbiditetsvärden 0,5 FNU betecknas som obetydligt till ej grumlat vatten. Grumligheten varierade under 2011 mellan 0,39 FNU (Gislövsån april) och 76 FNU (Tullstorpsån december). Under 2012 varierade vattnets grumlighet mellan 0,51 (Gislövsån juni) och 61 FNU (Ståstorpsån augusti). Av tabellen nedan framgår årsmedelvärden för turbiditeten för 2011 och 2012 för respektive å. Tabellen visar årsmedelvärden för parametern Grumlighet under 2011 och 2012. 2011 Benämning 2012 Benämning Albäcksån 4,7 FNU Betydligt grumlat 5,5 FNU Betydligt grumlat Ståstorpsån 12,2 FNU Starkt grumlat 19,9 FNU Starkt grumlat Dalköpingeån 4,1 FNU Betydligt grumlat 2,4 FNU Måttligt grumlat Gislövsån 1,4 FNU Måttligt grumlat 1,2 FNU Måttligt grumlat Äspöån 3,7 FNU Betydligt grumlat 2,4 FNU Måttligt grumlat Tullstorpsån 19,4 FNU Starkt grumlat 4,8 FNU Betydligt grumlat Konduktivitet Konduktiviteten eller ledningsförmågan är ett mått på den totala halten lösta joner i vattnet. Hög konduktivitet kan alltså bero på kalkrika jordar, föroreningar och saltvatteninträngning. Under 2011 varierade konduktiviteten i vattendragen mellan 50 213 ms/m. Högst värde uppvisade Albäcksån i augusti månad, 213 ms/m, men även i juni, oktober och december månad uppmättes höga konduktivitetsvärden i Albäcksån. Dessutom hade Ståstorpsån högt värde i december månad 2011. Under 2012 varierade ledningsförmågan i Trelleborgs åar mellan 52 335 Sida 8

ms/m. Högst värde uppmättes i Tullstorpsån i april månad, 335 ms/m. Även Albäcksån och Ståstorpsån uppvisade höga konduktivitetsvärden i juni, augusti och oktober månad 2012. Genomgående är konduktiviteten i åarna högre än 50 ms/m. TOC (totalt organiskt kol) TOC, totalt organiskt kol, anger halten organiskt material i mg kol per liter (mg C/l). TOC har ersatt BOD 7 sedan 2002. I rinnande vatten där syretillförsel och organisk belastning kan variera blir TOC ett komplement vid bedömning av syretillståndet. TOC ger information om risken att låga syrgashalter kan inträffa mellan de tillfällen då syrgashalten mäts. Under 2011 och 2012 varierade TOC halten mellan 2,9 28 mg/l respektive 2,6 68 mg/l. Enligt bedömningsgrunder för vattenkvalitet (sjöar och vattendrag, Naturvårdsverket, 1999) bedöms TOC halter över 16 mg/l som mycket höga. Under 2011 uppmättes halter över 16 mg/l i Albäcksån i augusti (28 mg/l) och i Ståstorpsån i juni (18 mg/l). Även under 2012 noterades mycket höga halter i Ståstorpsån vid två provtillfällen i april (64 mg/l) och i oktober (17 mg/l). Dessutom hade Tullstorpsån mycket höga TOC halter i april månad (68 mg/l). TOC värden över 16 mg/l har noterats tidigare år i flera åar. Den största nedbrytningen av organiskt material inträffar normalt under sommarhalvåret vilket leder till måttlig till tydlig syretäring. Av diagrammet nedan framgår att högst årsmedelvärden för 2011 hade Albäcksån (11,8 mg/l) och för 2012 Ståstorpsån (21,2 mg/l) Diagrammet visar årsmedelvärden för TOC-halter (mg/l) för respektive å under åren 2002-2012.. Sida 9

Totalfosfor Totalfosforhalterna är överlag mycket höga i Trelleborgs åar. Samtliga åar har årsmedelvärden som är större eller lika med 0,10 mg/l, dvs. bedöms som extremt näringsrika. Högst årsmedelvärde 2011 hade Tullstorpsån med 0,15 mg/l. År 2012 var det högsta årsmedelvärdet 0,18 mg/l i Ståstorpsån. I avsaknad av särskilda bedömningsgrunder för vattendrag används bedömningsgrunder för sjöar (Bedömningsgrunder för vattenkvalitet, Sjöar och Vattendrag, Naturvårdsverket, 1999, rapport 4913). Vattendrag med totalfosforhalter över 0,05 mg/l bedöms som mycket höga halter, halter över 0,10 mg/l som extremt höga och halter över 0,20 mg/l som extra extremt höga. Under 2011 var totalfosforhalten som lägst 0,065 mg/l, Albäcksån i juni, och som högst 0,26 mg/l, Ståstorpsån i juni. Totalfosforhalten under 2012 varierade mellan 0,018 mg/l, Ståstorpsån i april månad, och 0,29 mg/l, Ståstorpsån i augusti månad. I mindre vattendrag förekommer de höga fosforhalterna under flödestoppar. Flödestopparna inträffar ofta under en mycket kortvarig period, ibland bara under någon timme. För att kunna fånga topparna krävs kontinuerliga mätningar. I diagrammet visas medelvärdet för totalfosfor under 1990-2012 i Trelleborgs åar. Sida 10

Diagrammet ovan visar medelvärdet av totalfosforhalter under perioden 1990 2012 i Trelleborgs åar. Medelhalten för totalfosfor under perioden är 0,16 mg/l. Trenden visar att fosforkoncentrationen i åarna minskar. Totalkväve och nitratkväve Totalkväve utgörs av nitratkväve, nitritkväve, ammoniumkväve och organiskt bundet kväve. Den dominerande formen i vatten är nitratkväve, NO 3 N, vilket är lättrörligt i marken och tillförs vattendragen genom markläckage. Såväl total som nitratkvävehalt är högre under vintern än under sommaren då kvävet är bundet i växterna. Totalkvävehalterna är genomgående mycket höga i Trelleborgs åar. I avsaknad av särskilda bedömningsgrunder för vattendrag används bedömningsgrunder för sjöar (Bedömningsgrunder för vattenkvalitet, Sjöar och Vattendrag, Naturvårdsverket, 1999, rapport 4913). Vattendrag med totalkvävehalter över 1,25 mg/l bedöms som mycket höga halter, halter över 5,0 mg/l som extremt höga halter och halter över 6,0 mg/l som extra extremt höga. Årsmedelvärden för 2011 översteg 5,0 mg/l, dvs. bedöms som extremt höga halter, i alla åarna utom Ståstorpsån och Tullstorpsån. Högst årsmedelvärde 2011 hade Gislövsån 7,23 mg/l. År 2012 var årsmedelvärdena större än 5,0 mg/l i Dalköpingeån och i Gislövsån, som även detta år hade högst årmedelhalt med 7,33 mg/l. Under 2011 har totalkvävehalterna legat mellan 2,0 mg/l (Tullstorpsån i juni) och 9,3 mg/l (Albäcksån februari). År 2012 varierade totalkvävehalterna mellan 1,3 mg/l (Ståstorpsån i oktober) och 9,1 mg/l (Gislövsån i juni). Diagrammet nedan visar medelvärdet av totalkvävehalter under perioden 1990 2012 i Trelleborgs åar. Medelhalten för totalkväve uppgår för 1990 2011 till 7,98 mg/l och för perioden 1990 2012 uppgår medelhalten till 7,83 mg/l. Trenden visar på minskande kvävekoncentrationer i åarna. Nitratkväveandelen är högst under hösten och vintern då utlakningen av framförallt lättlösligt nitratkväve är störst. Andelen nitratkväve är lägst under sommaren då upptaget i växterna är störst och utlakningen är minst. Sida 11

Av diagrammet framgår medelvärden för totalkvävehalter under 1990-2012 för Trelleborgs åar. 3.2 Transport av närsalter och organiskt material Året 2011 var ett nederbördsrikare år än standardnormalperioden 1961 1990. Nederbörden var som störst under sommarmånaderna medan våren och hösten var torrare än normalt. Under 2012 var nederbörden i stort enligt standardnormalperioden 1961 1990. Jämfört med 2011 års värde kom det drygt 150 mm mindre nederbörd. Januari månad var blötare än normalt medan vårmånaderna och augusti september var torrare än normalt. Diagrammet visar nederbörden för station Malmö under 2009-2012 samt medelvärden för standardnormalperioden 1961-1990. Sida 12

För att kunna beräkna transport av närsalter till Östersjön används flödesstatistik för varje avrinningsområde som bygger på den hydrologiska modellen S HYPE. Tidigare årsvärden är omräknade med S HYPE modellen därmed är samtliga årsvärden jämförbara. Den totala närsalttransporten under 2011 respektive 2012 från Trelleborgs sex större åar uppgick till 13,4 ton respektive 7,8 ton fosfor och 718 ton respektive 325 ton kväve. Transporten av TOC (totalt organiskt kol) uppgick till 911 ton respektive 455 ton. Fosfortransporten Under 2011 har fosfortransporten beräknats till 13,4 ton, vilket var strax under 2010 års värde. Fosfortransporten för år 2012 har skattats till 7,8 ton, vilket var knappt hälften av 2011 års värde. Transporten i Trelleborgs åar har varierat mellan 3,7 ton (2005) och 16,2 ton (1994). I medeltal transporteras ca 9,5 ton till Östersjön. Diagrammet visar fosfortransporter till Östersjön under perioden 1990-2012 beräknade med flödesstatistik enligt S-HYPE-modellen Dalköpingeån (3,5 ton) och Tullstorpsån (4,4 ton) har under 2011 tillsammans stått för drygt 7,8 ton fosfor till Östersjön, dvs nästan 60 % av den totala transporten. De största transporterna av fosfor har skett i början av året men även under juli augusti var transporten hög. Sida 13

Under 2012 har Dalköpingeån (2,1 ton) och Tullstorpsån (2,1 ton) stått för ca 4,2 ton av fosfortransporten till Östersjön, vilket är ca 55 % av totala transporten. Störst var transporten av fosfor i början av året. Kvävetransporten Transporten av kväve från Trelleborgs åar har under 2011 beräknats till 718 ton vilket var något högre än för 2010. Under 2012 uppgick kvävetransporterna till 325 ton vilket var mindre än hälften av 2011 års kvävetransport. Transporten av kväve har varierat mellan 295 ton (2003) och 1267 ton (1993). I medeltal ligger kvävetransporten under perioden 1990 2012 på ca 670 ton. Störst transport av kväve till Östersjön har Dalköpingeån (208 ton) och Tullstorpsån (176 ton) bidragit med. Tillsammans har de under 2011 transporterat drygt 380 ton kväve, vilket utgör nästan 55 % av den totala kvävetransporten från Trelleborgs åar till Östersjön. Störst var uttransporten i början av året men även under juli augusti var det höga transporter. Under 2012 har Dalköpingeån (91 ton) och Tullstorpsån (96 ton) transporterat ca 187 ton kväve till Östersjön, vilket är drygt 55 % av Trelleborgsåarnas totala kvävetransport till Östersjön. Störst var uttransporten i början av året men även i slutet av året var transporterna höga. I diagrammet visas kvävetransporter till Östersjön från Trelleborgs åar under perioden 1990-2012 beräknad med S-HYPE-modellen. Sida 14

TOC transporten av totalt organiskt material Under 2011 beräknas transporten av totalt organiskt material till Östersjön har uppgått till 911 ton. Transporten av TOC under 2012 uppgick till 455 ton. Mätningarna av TOC har pågått sedan 2002 och har varierat mellan 216 ton som lägst 2003 och 911 ton som högst 2011. I medeltal beräknas TOC till 546 ton under perioden 2002 2012. Tullstorpsån (310 ton), Albäcksån (191 ton) och Dalköpingeån (183 ton) är de åar som stått för största uttransporten av organiskt material till Östersjön under 2011, totalt har de under året bidragit med 684 ton. Deras andel av den totala transporten uppgår till 75 %. Störst uttransport av TOC har varit i början av året och under juli augusti. Åarna Ståstorpsån (99 ton) och Tullstorpsån (201 ton) är de som bidragit med störst transport av organiskt material till Östersjön under 2012, totalt var deras bidrag 300 ton och andelen var ca 66 % av totala transporten av TOC till Östersjön. Transporten av organiskt material under perioden 2002-2012 enligt S-HYPE-modellen. 3.3 Arealkoefficienter Fosforbelastning per ytenhet Under 2011 var den specifika fosforbelastningen per ytenhet i genomsnitt 0,46 kg/ha år, vilket var ungefär lika stort som under 2010. Fosforbelastningen har under 2011 varierat mellan 0,39 kg/ha år (Albäcksån) och 0,54 kg/ha år (Tullstorpsån). Under år 2012 var fosforbelastningen per ytenhet Sida 15

betydligt lägre än året innan och uppgick till 0,26 kg/ha år. Lägst värde uppvisade Gislövsån med 0,17 kg/ha år och högst hade Ståstorpsån med 0,40 kg/ha år. Av diagrammet nedan framgår fosforbelastningen per ha och år i Trelleborgs åar under perioden 1990 2012. Höga belastningar har under tidigare år noterats i Tullstorpsån under 1994 (0,75 kg/ha år), 1998 (0,61 kg/ha år), 1999 (0,63 kg/ha år), 2007 (0,62 kg/ha år) och 2010 (0,61 kg/ha år). Äspöån uppvisade höga värden 1995 (0,60 kg/ha år), 1998 (0,67 kg/ha år) och 2010 (0,65 kg/ha år). Fosforbelastningen per hektar och år i Trelleborgs åar under perioden 1990-2012 Kvävebelastning per ytenhet Kvävebelastningen per ytenhet var under 2011 i genomsnitt 25,6 kg/ha år och har under året varierat mellan 20,9 kg/ha år (Ståstorpsån) och 30,3 kg/ha år (Dalköpingeån). Under 2012 var kvävebelastningen i genomsnitt 11,1 kg/ha år och varierade mellan 10,0 kg/ha år (Albäcksån) och 13,3 kg/ha år (Dalköpingeån). Kvävebelastningen per ha och år under perioden 1990 2012 framgår av diagrammet nedan. Höga belastningar har det varit under åren 1993 och 1994 (Dalköpingeån, 58 kg/ha år och 52,7 kg/ha år). Under 1998 noterades höga värden från Äspöån, 54,6 kg/ha år, Gislövsån, 52,9 kg/ha år, och Dalköpingeån 50 kg/ha år. Även under 2002 och 2006 hade Gislövsån höga värden med 42,8 kg/ha år. Sida 16

Kvävebelastningen under perioden 1990-2012 för Trelleborgs åar. Organiskt material per ytenhet Transporten av organiskt material (TOC) per ytenhet var under 2011 i genomsnitt 29,6 kg/ha år. Högst värden hade Albäcksån (40,2 kg/ha år) och Tullstorpsån (38,3 kg/ha år) och lägst Gislövsån (14,3 kg/ha år). Under 2012 uppgick belastningen av organiskt material per ytenhet till i genomsnitt 14,4 kg/ha år. Värdena har under året varierat mellan 6,0 kg/ha år i Gislövsån och 27,2 kg/ha år i Ståstorpsån. Transport av TOC per ytenhet i Trelleborgs åar under 2011 och 2012. Sida 17

Diagrammet nedan visar transport av TOC per ha och år under perioden 1990 2012. Höga transporter av organiskt material har sedan mätningarna av TOC började 2002 förekommit under framförallt 2006, 2007 och 2011. Tullstorpsån har vid dessa tidpunkter haft höga värden med 37,3 kg/ha år, 26,8 kg/ha år och 38,3 kg/ha år. Även Ståstorpsån har dessa år haft höga värden med ca 33,9 kg/ha och år. Högst TOC transport per ytenhet under perioden 1990 2012 har Albäcksån uppvisat med 40,2 kg/ha och år. Transport av organiskt material per ytenhet under perioden 2002-2012. 3.4 Bedömning av närsaltbelastningen i vattendragen enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder Naturvårdsverkets rapport 4913 Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Sjöar och vattendrag anger att för bedömning av näringsämnen i vattendrag används den arealspecifika förlusten av kväve respektive fosfor. Arealspecifika förluster avser resultatet av mätningar av halter 12 ggr/år under 3 år samt uppmätt eller beräknad dygnvattenföring. I Trelleborgs åar har mätningar av kväve och fosfor gjort 6 ggr/år sedan 1990. Sida 18

Tabell över arealspecifik förlust av kväve (kg N/ha år), medelvärde 1990-2012. Arealspecifik förlust av kväve (kgn/ha år), medelvärde 1990 2012 Albäcksån Ståstorpsån Dalköpingeån Gislövsån Äspöån Tullstorpsån 19,6 19,6 28,2 27,7 25,2 22,5 Av tabellen ovan framgår att samtliga Trelleborgs åar har arealspecifika förluster av kväve som överstiger 16 kg/ha år och ligger därmed i klass 5 med mycket höga förluster av kväve. Tabellen nedan visar den arealspecifika förlusten av fosfor för Trelleborgs åar. För Tullstorpsån, Ståstorpsån och Äspöån är arealspecifik förlust av fosfor >0,32 kg/ha år och de hamnar därmed i klass 5 som benämns extremt höga förluster. De andra tre åarna ligger i klass 4 (0,16 0,32 kgp/ha år) och bedöms som höga förluster. Tabell över arealspecifik förlust av fosfor (kgp/ha år), medelvärde 1990-2012. Arealspecifik förlust av fosfor (kgp/ha år), medelvärde 1990 2012 Albäcksån Ståstorpsån Dalköpingeån Gislövsån Äspöån Tullstorpsån 0,25 0,39 0,30 0,28 0,34 0,40 3.5 Statusklassning År 2000 antog EU ramdirektivet för vatten och därmed en ny europeisk vattenpolitik som innebär ett systematiskt planeringsarbete för att bevara och förbättra sjöar, vattendrag, kust och grundvatten. I arbetet med vattendirektivet har vattenmyndigheterna statusklassat och beslutat om miljökvalitetsnormer för samtliga vattenförekomster. Av praktiska skäl sätts en nedre gräns för vilka vatten som beskrivs och får fastställda miljökvalitetsnormer. För vattendrag är denna gräns satt till 15 km rinnsträcka (NFS2006:1). I Trelleborg är det Albäcksån, Dalköpingeån och Tullstorpsån vattenförekomster som blivit statusklassade. Statusklassning är ett sätt att beskriva vattnets kvalitet och miljökvalitetsnormerna anger vilken status som ska uppnås vid vilken tidpunkt. Vattendrag klassas utifrån kemisk och ekologisk status. Ekologisk status kan vara dålig, otillfredsställande, måttlig, god eller hög och grundar sig på biologiska kvalitetsfaktorer som fisk, bottenfauna, vattenväxter och plankton. Som framgår av kartan nedan har Albäcksån och Tullstorpsån dålig ekologisk status medan Dalköpingeåns status är måttlig. Sida 19

Statusklassning av vattenförekomster Sydkuståar. (Vattenmyndigheten i Södra Östersjön) Kemisk status är god eller uppnår ej god och grundar sig på halter av prioriterade ämnen. Den kemiska statusen för Albäcksån, Dalköpingeån och Tullstorpsån har betecknats som god och baserar sig på en expertbedömning från länsstyrelsen. Vattenmyndigheten för Södra Östersjön åtgärdsprogram för S.Östersjön, Sida 20

För ytvattenförekomster är det grundläggande miljömålet i vattendirektivet att uppnå god ekologisk status den 22 december 2015. Ett stort antal av ytvattenförekomsterna i Skåne har fått tidsfristen förlängd till år 2027 på grund av problem med övergödning. Sida 21