Den Magiska Dörren Av Hugo Flink & Milly Herkestam
Kapitel 1 Hej Hej jag heter Vilma och jag är 9 år.jag går på Lindbergs skolan. Min bästa vän heter Max. Mitt hår är ljusbrunt med lila slingor. Min tröja är grön och har ett band i midjan. Jag är rädd för rektor Knut. Inne på Knuts kontor finns en mystisk dörr. Jag och Max har alltid undrat vart dörren leder.
Kapitel 2 Brevet En dag när Knut var på sin lunchrast glömde han att låsa sin dörr till sitt kontor. Då passade jag och Max på att titta in på hans kontor för vi var ju nyfikna på vad som fanns inne på Knuts rum bakom dörren. Dörren som såg så magisk ut. När vi stod där såg vi ett brev under dörrspringan. Vi öppnade brevet och läste det. Så här stod det:
Hej jag heter Flax och är en vampyr. Jag har blivit inlåst bakom ett galler. Varelsen som låste in mig är den farligaste varelsen i byn. SNÄLLA HJÄLP MIG.
Kapitel 3 Nycklarna En dag när jag och Max var i skolan funderade vi på vem som hade nyckeln till den magiska dörren. Vi trodde det var Knut som hade nyckeln för att han är rektor.
Max gick och frågade Knut om han behövde hjälp att bära böcker till biblioteket. När han gjorde det så tog jag nyckeln som var på väg att glida ut ur Knuts ficka. - Nu har jag den, sa jag viskande till Max.
Kapitel 4 En annan värld När vi hade fått tag i nyckeln så gick vi in på Knuts kontor. - Vilma, jag har utvecklingssamtal nu med fröken. Det tar cirka 45 minuter, sa Max. - Okej, sa jag. Jag försökte låsa upp dörren men den var trög. Till slut fick jag upp den. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig något annat när jag kom in i den magiska dörren. Jag kom in i en by som såg väldigt gammal ut.
Världen var mörk och övergiven, det luktade rök från en gammal vulkan. Det stod övergivna hus nästan överallt. Plötsligt hörde jag ett rop på hjälp.
Kapitel 5 En annorlunda vän Plötsligt dök det upp en mystisk varelse framför mig. - Hej, vem är du, frågade jag nervöst med darrande röst. - Hej jag heter Lennart och jobbar på kyrkan i byn. Vad heter du, frågade Lennart. - Hej jag heter Vilma, svarade jag. - Letar du efter något, frågade Lennart.
-Ja har du sett Flax, frågade jag. -Nej, ingen har sett honom på över 10 år. MisterRed förde bort honom från byn. Med sin magiska yxa kan han krossa fönster och sedan hoppar han in och kidnappar folk. Flax var en av de, berättade Lennart.
- Jag tänkte gå fram och stoppa honom, men vågade inte. Jag såg att han flydde någonstans utanför byn. Ibland ser man röda ögon lysa, då vet man att Mister-Red är i farten. Han har låst in massor av varelser i fängelset. Mister-Red har bott i byn tidigare, men har då kallats sig själv för Sture. Det var först när jag gick hem från kyrkan en kväll som jag såg honom när han kidnappade folk. Flax var en av mina bästa vänner, sa Lennart.
Kapitel 6 Mitt uppdrag - Okej vi måste rädda Flax, skrek jag. - Ja det är en bra idé, sa Lennart. - Jag har en plan. Vi smyger oss ut på natten när byn är som allra mörkast och spionerar på honom. Sen när vi hittat honom så tar vi en tjock fiskelina och fäller honom. När han ligger på marken så ramlar han ner i ett fiskenät. Samtidigt måste någon av oss ta nycklarna från honom och rädda Flax som sitter bakom gallret, sa jag. Jag berättade för Lennart att vi kommer att behöva: *En tjock fiskelina *Ett fiskenät
- Ja Gud var bra plan, skrek Lennart. - Men då måste jag hämta några saker från den vanliga världen, sa Vilma. - Vadå den vanliga världen, är inte det här den vanliga världen, frågade Lennart. - Jo men... det här är en lite annorlunda värld för det är mycket mera krafter, det är mörkt och det är annorlunda varelser här. Så ni har till exempel inte mystiska varelser där eller att det är mörkt. Jo det har vi, vår rektor till exemple han är lite läbbig.
- Och mörkt det är det bara på natten, fattar du, frågade jag. - Nu ja jag fattar, sa Lennart. - Då måste jag gå och hämta några saker från den vanliga världen, sa Vilma. - Hej då, ropade de till varandra.
Kapitel 7 Tillbaka i skolan När jag var tillbaka i skolan var allt som vanligt. Nu måste jag hämta sakerna ensam. Max skulle ju gå och ha utvecklingssamtal med fröken. Fast det skulle väl inte vara särskilt svårt, tänkte jag. Både fiskelinan och fiskenätet hittade jag på fridtids. Men fiskelinan låg på en hög hylla så jag fick äran att klättra upp för den otroligt höga, vingliga och rostigaste stegen som fanns på hela skolan. Och fiskenätet låg på en otroligt dammig hylla ute i vårt fridtidsförråd.
Tillslut hade jag det grejerna som jag behövde för att utföra min räddningsaktion och började gå mot den magiska dörren ingen.
Kapitel 8 Sanningens ögonblick Jag tog mod till mig och gav mig iväg... När jag väl var inne i den märkliga världen igen gav jag mig mot kyrkan och Lennart. När jag var framme i kyrkan såg jag att Lennart stod och grubblade. - Du Vilma, sa Lennart. Tror du planen kommer att fungera? - Ja, sa Vilma. Jag lovar.
- Så, sa jag nervöst. - Ska vi gå och försöka utföra våran plan, sa jag. - Ja självklart, sa Lennart. Vi vill ju inte att han ska sitta bakom gallret i all framtid.
Jag och Lennart begav oss till fängelset för att rädda Flax. Vi smög tätt in mot husens väggar. Gatlyktornas svaga ljus lös ner mot vägarna. När jag och Lennart väl var framme så behövde vi spionera på Mister-red. - Så, sa jag till slut. Jag ser honom. - Bra, sa Lennart viskande. - Vi börjar Riga fällan, sa jag till Lennart. - Jag kan ta den ena kanten av osynliga fiskelinan och knyta runt en lyktstolpe och andra kanten kan jag hålla i min hand, sa jag. - Jättebra och då kan jag hålla fiskenätet, för när Misterred har snubblat på den osynliga fiskelinan så ramlar han rakt in i fiskenätet, sa Lennart.
- Nu, sa Lennart. Mister-red kommer mot oss. - Bra, sa jag viskande till Lennart. Duns så låg Mister-redan marken.
När Mister-red låg inne i fiskenätet så släppte jag taget om fiskelinan och sprang fram till Lennart och tog nycklarna ur Mister-reds ficka. När jag tittade Mister-red i ögonen så såg jag att det kändes bikant, men vem är det han liknar? Plötsligt kom jag på ögonen liknade min rektors. Jag började springa lite fram till fängelset för att låsa upp låset och rädda Flax. Låset var jätte trögt, men jag fick upp det efter en stund.
- Tack så mycket, sa Flax. - Ingen fara, sa jag och Lennart. Flax sprang mot Lennart och gav honom en stor kram. Flax tackade om och om igen och var så lycklig över att få vara ute i det fri igen. - Nu måste jag återvända mot den vanliga världen igen, sa jag till Lennart och Flax. - Okej hejdå, sa de båda. - Hejdå, sa jag.
Kapitlet 9 Tills någon annan öppnar dörren igen Dagen efter satt jag på lektionen och tänkte på allt som hade hänt. - Nu är det rast, sa fröken. - Okej. Vilma vad ska vi göra, frågade Max. - Jag vet inte riktigt. Vi kan väll bara gå ut och se vad vi kan hitta på, sa jag. - Okej, sa Max. När vi var ute på skolgården så såg vi Knut som snubblade på en gren. - Aj vad ont det gjorde, skrek Knut. - Hur gick det, frågade jag och Max försiktigt när Knut satt på marken. - Bra, sa Knut.
- Men nej, ropade Knut. Säg inte att jag har tappat bort mina nycklar. - Här, sa jag till Knut och lämnade hans nycklar. - Vad har du gjort med dem, frågade Knut. - Inget, sa jag. Jag och Max hittade dem i korridoren och tänkte lämna nycklarna. Samtidigt som jag sa det höll jag fingrarna i kors bakom ryggen. För det var ju inte sant. Vi tog ju nyckeln från Knuts ficka.
Men det saknas ju en nyckel sa Knut. -Den är här sa jag. Tack sa Knut. -Men förresten vad har du gjort med den? Jag och Max hittade den i korridoren. -Tack en en gång När skolan var slut så sa Max att vi skulle äta glass. Jag vill ha vanilj och choklad i en strut. Vad ska du ha Max? Jag vill ha päron och vanilj.
SLUT!!!