ett informationsbrev från mannheimer swartling nummer 9 november 2018 Immaterialrätt Marknadsrätt Medierätt Utvalt redaktör Caroline Holmqvist caroline.holmqvist@msa.se ansvarig utgivare Per Josefson per.josefson@msa.se kontaktpersoner stockholm Per Josefson per.josefson@msa.se Oscar Björkman Possne oscar.bjorkman.possne@msa.se göteborg Niklas Sjöblom niklas.sjoblom@msa.se Emeli Molin emeli.molin@msa.se mannheimerswartling.se Ny lag om företagshemligheter Den 1 juli i år trädde en ny lag om företagshemligheter ikraft. Genom lagen anpassas svensk lagstiftning till 2016 års EU-direktiv om företagshemligheter. Direktivet syftar till att harmonisera skyddet för företagshemligheter i EU. Något som anses centralt för att stärka och skydda innovativa och forskningsintensiva affärsverksamheter. Genom de regleringar som nu införts i svensk rätt förstärks skyddet för företagshemlig information och blir i vissa delar mer likt det för immateriella rättigheter som varumärken och patent. Skyddet för företagshemligheter har historiskt sett varierat i EU-medlemsstaterna. I syfte att uppnå en enhetlig reglering inom EU och fastställa en lägsta standard för skydd antogs EU-direktivet om skydd för företagshemligheter i juni 2016 (Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/943). EU:s medlemsstater hade till den 9 juni 2018 på sig att implementera direktivet. informationsbrevet utges i informationssyfte och är inte att betrakta som juridisk rådgivning. innehållet får citeras med angivande av källa. Arbetet med implementeringen av direktivet pågår fortfarande i flera medlemsstater. Enbart Storbritannien, Danmark och Slovakien implementerade direktivet i rätt tid. Under våren antog riksdagen regeringens förslag till en ny
lag om företagshemligheter (Regeringens proposition 2017/18:200). Lagförslaget skiljer sig till viss del från den utredning som presenterades under våren 2017 (SOU 2017:45), som har kommenteras i tidigare nummer av IMM Utvalt nr. 7. Den nya lagen om företagshemligheter trädde ikraft den 1 juli 2018. Definitionen av begreppet företagshemlighet ändras till viss del i jämförelse med tidigare gällande lag. Bland annat kan information som finns hos forskningsinstitutioner och information som har uppkommit i forskningssamverkan mellan sådana institutioner och företag skyddas som företagshemligheter. Det införs också ett krav på att innehavaren av företagshemligheten har vidtagit rimliga åtgärder för att hålla informationen hemlig för att den ska klassas som just en företagshemlighet. Från definitionen av begreppet företagshemligheter undantas vidare enligt den nya lagen uttryckligen erfarenheter och färdigheter som en person får genom sin yrkesutövning. Syftet med detta, som är en kodifiering av gällande praxis, är att skyddet för företagshemligheter inte ska begränsa rörligheten på arbetsmarknaden. Jämfört med den gamla lagen innehåller den nya lagen förbud mot fler typer av angrepp på företagshemligheter. I den tidigare lagen om skydd för företagshemligheter omfattades endast angrepp som bestod i att företagshemligheten utnyttjades eller röjdes. En viktig nyhet i den nya lagen är att det också är otillåtet att tillägna sig företagshemlig information. Ett tillägnande kan exempelvis bestå i att en anställd utan tillåtelse skickar företagshemlig information till sin privata e-post eller kopierar informationen till en extern minnesenhet. Det är numera också förbjudet att tillverka, sälja, importera, exportera eller lagerhålla varor vars formgivning, egenskaper, funktion, tillverkning eller marknadsföring gynnas avsevärt av en angripen företagshemlighet. Utökade möjligheter att erhålla vitesförbud mot den som angriper företagshemligheter har också införts. I likhet med de immaterialrättslig lagarna fordras varken uppsåt eller oaktsamhet för att ett förbud ska kunna meddelas. Det är tillräckligt att ett angrepp objektivt har ägt rum. Jämfört med vad som gäller för angrepp på immateriella rättigheter fordras dock inte att ett förbud enligt lagen om företagshemligheter tar sikte på det angrepp (intrång) som skett. Om någon angripit en företagshemlighet genom att tillägna sig denna kan ett förbud innefatta också att företagshemligheten ifråga inte får röjas eller utnyttjas, även om så ännu inte skett. Det är vidare möjligt att utverka förbud mot ett angrepp som är nära förestående såväl slutligt som intermistisk. Det införs även ett utökat skydd för så kallad whistleblowing. Information om brott eller andra allvarliga missförhållanden anses inte utgöra företagshemligheter och offentliggöranden eller avslöjanden av brott med fängelse i straffskalan eller andra missförhållande om det sker till skydd för allmänintresset anses inte utgöra förbjudna angrepp på företagshemligheter. Detta skiljer sig från den tidigare lagen, som undantog brott med fängelse i straffskalan och allvarliga missförhållanden i näringsidkarens rörelse. Utredningens förslag att utvidga straffansvaret för anställda som olovligen utnyttjar eller röjer företagshemligheter som de får del av inom ramen för sitt arbete kritiserades av flera remissinstanser. Svea hovrätt, Saco, LO och TCO avstyrkte förslaget, bl.a. på den grund att det skulle öka risken för inlåsningseffekter och minskad rörlighet på arbetsmarknaden. Regeringen konstaterar i propositionen att möjligheterna till straffrättsliga ingripanden mot angrepp på företagshemligheter av personer inom företags egen verksamhet är otillräckliga. Trots detta genomfördes inte en utvidgning av det straffrättsliga ansvaret för den som röjer företagshemligheter på det sätt som föreslogs i utredningen. Regeringen bedömde att det var av stor vikt att en utvidgad kriminalisering sker återhållsamt när det straffbelagda området angränsar till centrala regler om tryck- och yttrandefrihet. Denna fråga kommer säkerligen bli föremål för förnyad diskussion framöver. Den nya lagen om företagshemligheter gäller för angrepp på företagshemligheter som utförts efter den 1 juli 2018. För angrepp som utförts före den dagen gäller reglerna i den gamla lagen. Med beaktande av det nya kravet på att vidta rimliga åtgärder för att hemlighålla information för att den ska klassas som företagshemlig bör man som företag överväga vad som görs idag. Det är viktigt att identifiera information som har ett kommersiellt värde och utvärdera hur denna skyddas och om ytterligare åtgärder borde vidtas. Är informationen exempelvis tillgänglig på företagsgemensamma servrar, hur många har tillgång till informationen, finns det något lösenordsskydd för att logga in i den miljö där informationen finns tillgänglig, med mera? Det kan också vara bra att se över rutiner för hantering av samarbetspartners företagshemligheter. Med tanke på utökade möjligheter till förbud och skadeståndssanktioner i den nya lagen är det viktigt att också hantera tredje parters företagshemligheter på ett korrekt sätt. emma kadri bergström emma.kadri.bergstrom@msa.se 2
Slutet för det svenska spel monopolet den nya lagen Delar av det svenska spelmonopolet kommer nu att försvinna till förmån för ett nytt licenssystem. Utredningen, En omreglerad spelmarknad (SOU 2017:30), som överlämnades till regeringen under våren 2017 behandlades i ett tidigare nummer av IMM Utvalt nr. 7. Regeringen överlämnade sin proposition till riksdagen den 5 april 2018. Riksdagen röstade den 7 juni igenom införandet av den nya spellagen som träder i kraft den 1 januari 2019. Vad resultatet blir återstår dock att se. Den nya spellagen bygger på ett licenssystem öppet för fler aktörer. Alla som erbjuder speltjänster till den svenska marknaden måste inneha licens. Avsikten är att möjliggöra för fler att bedriva spelverksamhet i Sverige, samtidigt som aktörer utan licens ska stängas ute. Den nya spellagen är tillämplig på allt spel som tillhandahålls i Sverige, vilket även innefattar spel över internet som riktas till den svenska marknaden. Genom den nya regleringen delas spelmarknaden upp i tre olika delar. En konkurrensutsatt del som främst tar sikte på vadhållning och spel online, en annan del som förbehålls spel för allmännyttiga ändamål, lotterier och bingo, och en del som förbehålls staten i form av landbaserade kasinon och spel på värdeautomater. Den stora förändringen är att den svenska spelmarknaden delvis överger det nationella monopolet och öppnar upp för konkurrens från kommersiella aktörer. Målsättningen är att den nya spelregleringen och tillämpningen av denna ska balansera och legalisera spelkonkurrensen samt vara teknikoch konkurrensneutral för att effektivt kunna anpassas i takt med den snabba utveckling som sker på spelområdet. Den ska också svara mot behovet av förutsägbara och tydliga regler som aktörerna på spelmarknaden kan utgå ifrån och fungera över tid. Under lagstiftningsprocessen riktade Lagrådet viss kritik mot lagens tydlighet och menade att lagförslaget saknade tillräckliga definitioner för att täcka alla tänkbara spelformer. Eftersom förslaget till ny spelreglering utformats med utgångspunkt i ett licenssystem som innebär att allt som inte är tillåtet enligt lagen är förbjudet menade Lagrådet att ovissheten avseende vad som definieras som spel enligt lagen leder till att det blir svårt att veta vad som är tillåtet. Lagrådet ifrågasatte därför huruvida lagförslaget skulle medföra den ökade flexibilitet och de tydliga och förutsägbara regler som regeringen avsett åstadkomma. 3
Mot bakgrund Lagrådets synpunkter förtydligades det i propositionen att spellagen inte bör omfatta alla typer av spel som förekommer. Spel i allmänhet eller olika förströelse, sällskaps- eller datorspel ska inte omfattas. Spellagen ska endast ta sikte på sådant riskfyllt spel om pengar som sker med insats från den som deltar där möjligheten att vinna till någon del är beroende av faktorer som deltagaren inte själv kan förutse eller kontrollera. Detta innebär alltså att spel som helt baseras på skicklighet faller utanför spellagens tillämpningsområde. I föregående artikel nämnde vi att utredarens förslag innebar ett utvidgat spelansvar för spelföretagen. I huvudsak överensstämmer lagen med utredningens förslag, men lagen innehåller, till skillnad från utredningens förslag, exempelvis ett uttryckligt förbud mot att erbjuda bonusar annat än vid första speltillfället. I utredningen fanns även ett förslag om införande av licenskrav för programvaruleverantörer. Regeringen ansåg att förslaget innehöll oklarheter och att det saknades tillräckligt underlag för att införa detta. Dock ansågs det inte uteslutet att ett sådant tillståndskrav kan bli aktuellt i framtiden. Även såvitt gäller marknadsföring överensstämmer spellagen till stora delar med utredningens förslag. Dock har kriterierna för vad som ska anses utgöra måttfull marknadsföring i spellagens mening slopats till förmån för att detta i sin helhet ska utvecklas genom praxis. Sannolikt bör ledning för vad som anses uppfylla måttfullhetskravet kunna hämtas från utredningen. En viktig aspekt och bakomliggande motiv till de nya reglerna har varit behovet av att vidta ytterligare åtgärder för att bekämpa manipulation av sporthändelser kopplad till vadhållning. Spellagen innehåller därför en ny brottsrubricering, spelfusk. I propositionen anges att ett särskilt samverkansråd bör inrättas för att motverka så kallad matchfixning. Spelmyndigheten (det som idag heter Lotteriinspektionen) bör ansvara för detta. Under lagstiftningsarbetet har flera remissinstanser betonat vikten av en hög kanaliseringsgrad som en förutsättning för att reformen av den svenska spelmarknaden ska lyckas. Övergången till ett licenssystem fordrar att samtliga spelföretag som erbjuder tjänster till den svenska spelmarknaden innehar en svensk spellicens. Av detta skäl har särskilda straffbestämmelser för dem som bedriver eller främjar (exempelvis genom reklam) licenspliktig spelverksamhet utan licens införts, i form av brotten olovlig spelverksamhet och främjande av olovligt spel (som ersätter brottsbalkens bestämmelser om dobbleri). Vidare införs regleringar som ska försvåra för olicensierade spelföretag att erbjuda tjänster till den svenska marknaden, exempelvis genom möjligheter att blockera betalningstransaktioner mellan spelare och olicensierade spelföretag samt att förelägga internetleverantörer att införa varningsmeddelanden för webbplatser som erbjuder spel utan licens. Den nya spellagen träder i kraft den 1 januari 2019 och ansökningar om licens har kunnat lämnas in till Lotteriinspektionen (som föreslås byta namn till Spelmyndigheten) från och med den 1 augusti 2018. Lotteriinspektionen har påbörjat arbetet med att anpassa sin verksamhet till den nya spelregleringen genom att rekrytera nya medarbetare och ta fram ansökningshandlingar och vägledningar för ansökan om licens samt nya versioner av myndighetens föreskrifter och allmänna råd. Regeringen beslutade den 5 juli 2018 om en ny spelförordning som beskriver tillämpningsområden för den nya spellagen. Den 10 juli 2018 publicerade Lotteriinspektionen de nya ansöknings blanketterna för ansökan om spellicens. Vidare beslutade Lotteriinspektionen den 25 juli 2018 om myndighetens nya föreskrifter och allmänna råd som kommer träda i kraft den 1 januari 2019. Det står nu klart att en ny spellag kommer att införas. Det återstår att se hur många och vilka aktörer som får licens samt vilka effekter som spellagen kommer att få för olicensierade spel som erbjuds till svenska kunder. Vi kommer säkerligen få skäl att återkomma till detta i kommande nummer av IMM Utvalt. matilda fridh matilda.fridh@msa.se 4
Regelverk och rekommendationer kring hantering av olagligt innehåll online Mängden olagligt innehåll som sprids via Internet bestående av bland annat terroristpropaganda, barnpornografi, främlingsfientliga och rasistiska kommentarer ökar. Med anledning av detta har EU-kommissionen under den senaste tiden lagt fram ett flertal förslag som syftar till att förebygga förekomsten av sådant olagligt innehåll. Den första mars i år utfärdade EU-kommissionen rekommendationer kring nödvändiga åtgärder för att pro aktivt förebygga spridningen av olagligt innehåll online. Den 12 september lade kommissionen fram ett förslag till förordning för att förhindra spridning av terroristinnehåll online. Samma dag röstade EU-parlamentet också igenom det omdiskuterade förslaget till nytt upphovsrätts direktiv. Genom de föreslagna regleringarna flyttas delar av ansvaret för olagligt innehåll på nätet från enskilda individer till företag som tillhandahåller onlineplattformar. Konsekvenserna av dessa förslag har dock mött viss kritik och vilka effekter de i praktiken få återstår att se. I september förra året publicerade EU-kommissionen riktlinjer som ett första steg i arbetet med att förebygga förekomsten av olagligt innehåll online. Företag som tillhandahåller onlineplattformar där användare kan publicera information som andra användare på plattformen kan ta del av, förklarades ha en central roll och förmåga att upptäcka förekomsten av olagligt innehåll på Internet. Riktlinjerna syftade till att uppmana dessa företag att ta ett större ansvar för att förebygga och avlägsna olagligt innehåll. EU-kommissionen har övervakat utvecklingen på området. Den första mars 2018 återkom EU-kommissionen med uppföljande rekommendationer med operativa åtgärder i syfte att konkretisera och ge verkan åt riktlinjerna. EU-kommissionens rekommendationer riktar sig främst till medlemsländerna och till alla företag som tillhandahåller onlineplattformar som är etablerade inom en medlemsstat eller som annars riktar sig till konsumenter inom EU. Rekommendationerna tar sikte på allt innehåll som är i strid med unionsrätten eller medlemsländernas nationella rätt. Det finns dock redan idag lagstiftning som reglerar onlineplattformars ansvar för olagligt innehåll online. Exempelvis har företag som tillhandahåller plattformarna en skyldighet att avlägsna olagligt innehåll. Ansvarsfrihet gäller dock för företaget om det varken kände till, eller borde ha känt till, förekomsten av det olagliga innehållet på plattformen eller om företaget avlägsnar sådant innehåll omedelbart efter att ha fått kännedom om det. En av åtgärderna som EU-kommissionen föreslår i rekommendationerna är att onlineplattformar ska inrätta effektiva förfaranden för anmälan av olagligt innehåll, inklusive åtgärder som ska vidtas vid sådan anmälan. Om företaget beslutar att avlägsna det rapporterade innehållet från plattformen ska företaget, om kontaktuppgifter finns tillgängliga, informera den person vars innehåll har 5
avlägsnats från plattformen. Onlineplattformarna uppmanas även att inrätta ett förfarande som möjliggör för den som tillhanda hållit det innehåll som rapporterats och därefter avlägsnats att göra en motanmälan och överklaga beslutet. Ytterligare en åtgärd som föreslås i rekommendationerna är att företagen som tillhandahåller plattformarna ska samarbeta, utbyta information, erfarenheter och tekniska lösningar för att förebygga förekomsten av olagligt innehåll online. Särskilt betonar EU-kommissionen att mindre företag, med begränsade resurser och erfarenheter, bör samarbeta för att möjliggöra ett effektivt proaktivt arbete. Rekommendationerna är en uppmaning till företag som tillhandahåller onlineplattformar att öka sina ansträngningar och ta ett större ansvar för att stoppa spridningen av olagligt innehåll online. De utfärdade rekommendationerna är dock inte bindande. Sedan rekommendationerna utfärdades har EU-kommissio nen övervakat utvecklingen och nu vidtagit ytterligare åtgärder för att komplettera det befintliga regelverket. EU-kommissionen har bland annat lagt fram ett förslag till förordning som särskilt reglerar spridning av terroristinnehåll online. Förslaget som lades fram den 12 september i år innebär en skyldighet för företag som tillhandahåller onlineplattformar att ta bort att terroristinriktat innehåll från plattformen inom en timme från det att nationella myndigheter fattat beslut om att sådant innehåll ska avlägsnas. Förslaget föreskriver även att medlemsstaterna ska införa böter på upp till fyra procent av den globala omsättningen i det fall ett företag systematiskt underlåter att ta bort sådant innehåll. Därutöver föreskriver förordningen en aktsamhetsplikt för alla plattformar för att säkerställa att de inte utnyttjas för spridning av terroristinnehåll, samt ett ramverk för stärkt samverkan mellan företag, medlems staterna och Europol. En annan omdiskuterad bestämmelse i det nya upphovsrättsdirektivet är artikel 13. Bestämmelsen syftar till att förhindra att upphovsrättsskyddat material laddas upp utan tillstånd från rättighetshavare. Artikeln riktar sig främst mot plattformar som lagrar och sprider stora mängder upphovsrättsskyddat material vilka har laddats upp av användare som inte äger rättigheterna till materialet ifråga. Artikel 13 innebär att företag som tillhandahåller sådana plattformar måste ingå avtal med den som äger rättigheterna till materialet och även införa mekanismer som automatiskt identifierar material som strider mot upphovsrätten. I praktiken kommer detta att betyda att plattformarna behöver använda algoritmer som förhindrar att material som strider mot upphovsrättslagen laddas upp på deras plattform, något som av vissa kallats för uppladdningsfilter eller innehållsfilter. Förslaget innebär därför, i likhet med EU-kommissionens utfärdade rekommendationer, att ansvaret för upphovsrättsligt material som laddas upp utan tillstånd flyttas från de enskilda individerna till de företag som tillhandahåller onlineplattformarna. Även om det omarbetade förslaget till upphovsrättsdirektiv röstades igenom av EU-parlamentet i september kan en slutlig version förväntas fastställas först i slutet av året efter förhandlingar mellan EU-parlamentet, Europeiska unionens råd och EU-kommissionen. Det återstår att se vilken utformning förordningen och det föreslagna upphovsrättsdirektivet slutligen kommer att få, och vidare huruvida rättsakterna och de icke-bindande rekommendationerna i praktiken faktiskt kommer att bidra till att stoppa spridningen av olagligt innehåll online. Klart är att det kommer att vila ett större ansvar på de som tillhandahåller onlineplattformar. nina kajsdottir nina.kajsdottir@msa.se Samma dag som förslaget till förordning lades fram röstade EU-parlamentet även igenom det omdiskuterade förslaget till nytt upphovsrättsdirektiv som bland annat syftar till att stoppa olaglig spridning av upphovsrättsligt skyddade verk online. Två av artiklarna i det föreslagna direktivet har varit särskilt omdiskuterade. Den första är artikel 11 som syftar till att ge utgivare av presspublikationer skydd för digital användning av deras verk, något som av vissa har benämnts som en länkskatt. Plattformarna påförs genom bestämmelsen ett betalningsansvar för uppladdning av och länkning till upphovsrättsligt skyddat material. Det innebär att företag som tillhandahåller plattformarna måste betala en licensersättning i de fall man exempelvis vill publicera eller länka till ett utdrag av en nyhetsartikel. 6
stockholm norrlandsgatan 21 box 1711 111 87 stockholm göteborg östra hamngatan 16 box 2235 403 14 göteborg malmö carlsgatan 3 box 4291 203 14 malmö moskva romanov dvor business centre romanov per. 4 125009 moskva, ryssland shanghai 19/f two icc 288 south shaanxi road shanghai, 200031, kina hong kong 33/f, jardine house 1 connaught place central, hong kong, kina bryssel it tower avenue louise 480 1050 bryssel, belgien new york 101 park avenue new york ny 10178, usa mannheimerswartling.se Mannheimer Swartling är Sveriges ledande affärsjuridiska advokatbyrå. Genom att kombinera juridisk spetskompetens med branschkunskap erbjuder vi våra klienter kvalificerad affärsjuridisk rådgivning med stort mervärde. Vi är en fullservicebyrå med omfattande internationell verksamhet och uppdrag över hela världen.