Årsrapport för universitet och högskolor 1994/95

Årsrapport för universitet och högskolor 1994/95 Högskoleverkets rapportserie 1996:8 R Sveriges officiella statistik 1

Årsrapport för Universitet och Högskolor 1994/95 Innehållsförteckning Universitet och högskolor i Sverige 1994/95... 4 Universitet och högskolor med fasta forskningsresurser... 4 Mindre och medelstora högskolor... 4 Konstnärliga högskolor... 4 Vårdhögskolor... 4 Övriga utbildningsanordnare... 4 Förord... 6 Sammanfattning... 8 Grundutbildning... 8 Forskarutbildning... 11 Forskning... 12 Kvalitetsarbete och utvärderingar... 13 Personalen vid universitet och högskolor... 14 Jämställdhetsarbete... 15 Ekonomi... 15 Fakta om högskolesektorn 1994/95... 16 Högskolesektorn i Sverige 1994/95... 18 Till läsaren...18 Inledning... 18 Högskolesektorns omfattning... 19 Grundläggande högskoleutbildning... 19 Forskarutbildning... 22 Forskning... 23 Finansiering av högre utbildning och forskning... 24 Lärosätenas interna organisation och lärartjänster... 25 Summary... 28 Undergraduate education... 28 Cross-border students... 29 Interest in technical and scientific education... 29 Medium-length healthcare training programmes... 30 Postgraduate degree programmes... 30 Research... 31 Evaluation and quality enhancement... 32 Teachers and other staff at universities and university colleges.. 33 Equality between women and men... 33 Finances... 34 Grundutbildning... 35 Allt fler studenter... 35 Stort intresse för högre utbildning... 35 Ansökningarna till högskolan fortsätter att öka... 36 Två av tre ges möjlighet till högskolestudier... 37 Bättre balans... 38 Ökningen av antalet högskolenybörjare betydligt lägre än föregående år... 39 Studenterna... 39 Kursutbudet vid universitet och högskolor... 40 Helårsprestationer... 45 Fler examina, speciellt från civilingenjörsutbildningar... 46 Examina enligt utbildningsuppdragen... 47 2 Den svenska högskolans expansion avspeglas också i ett högt lokalutnyttjande och en omfattande nybyggnation. Bilderna i årsrapporten visar några av de universitets- och högskolemiljöer som möter studenter, lärare och forskare. Omslagsbilden är från Artisten i Göteborg.

Innehållsförteckning Årsrapport för universitet och högskolor 1994/95 Högskoleverkets rapportserie 1996:8 R Redaktör Onni Tengner Avsnittet Grundutbildning Torbjörn Lindqvist, Gunilla Jacobsson, Anne-Marie Lindström, Gunilla Lengard Tegnér, Nils Harding och Claes Petri Avsnittet Forskarutbildning Vaike Pielbusch Avsnittet Forskning Anne-Marie Lindström, Jan-Åke Engström och Nils Harding Avsnittet kvalitetsarbete och utvärderingar Staffan Wahlén, Hans Jalling Avsnittet Personalen vid universitet och högskolor Lars Brandell Avsnittet Jämställdhetsarbete Anne-Marie Lindström, Elisabeth Öhlén Avsnittet Ekonomisk översikt Onni Tengner Sammanställning och bearbetning av ekonomidata och studerandeuppgifter Gerd Lindau Grafisk form Lena Ernstson Grafisk konsult Svenska Budskap AB, Jönköping Foto Claes Caldenby, sid 26. Åke E:son Lindman, sid 10, 20, 30-31, 42, 94. Tore Häggström, sid 6, 68, 79. Mikael Lundgren, sid 13, 30-31. Max Plunger, omslaget samt sid 5, 16, 25, 53, 56, 64, 81,85, 99. Figurer Peter Owen, Capital Letters Tryck Borgströms Tryckeri, Motala 1996 Högskoleverkets rapportserie 1996:8 R ISSN 1400-948X ISRN HSV-R--95/8--SE Fler kvinnor än män... 47 Studenter över gränserna... 48 Intresset för teknisk och naturvetenskaplig utbildning... 52 Medellånga vårdutbildningar... 57 Forskarutbildning... 63 Övergångsfrekvens till forskarutbildning... 63 Nyantagna... 63 Antalet aktiva doktorander fortsätter att öka... 65 Utländska medborgare i forskarutbildningen... 65 Studiefinansieringen...66 Uppnådda studieresultat i forskarutbildningen... 67 Över 1 500 doktorander avlade doktorsexamen under läsåret 1994/95... 67 Antalet avlagda licentiatexamina fortsätter att öka.... 67 Forskning... 69 FoU-volym... 69 Finansiering av universitetens och högskolornas forskning... 69 Jämförelser mellan lärosäten...70 FoU-andel... 71 Jämförelser mellan vetenskapsområden... 71 Forskningssamverkan mellan mindre och medelstora högskolor och näringslivet... 72 Nätverk för forskningssamarbete mellan lärosäten... 73 Vetenskaplig publicering... 73 Professurer... 76 Kvalitetsarbete och utvärderingar vid universitet och högskolor... 78 Kvalitetsarbete... 78 Nationella och lokala utvärderingar... 80 Rådet för grundläggande högskoleutbildning... 83 Personalen vid universitet och högskolor... 87 Sammanlagt 43 000 årsverken vid svenska universitet och högskolor... 87 Tio procent av lärarna är professorer... 88 Hälften av lärarna har doktorsexamen... 90 Förändringar av personalresurserna under perioden 1991-1994....90 Förändringar 1991 1994 för olika personalgrupper... 92 Kvinnor och män inom lärarkåren... 92 Jämställdshetsarbete... 95 Kvinnor och män... 95 Jämställdhetsarbete... 96 Ekonomisk översikt... 99 Totala kostnader för högskolesektorn... 100 Universitetens och högskolornas intäkter och kostnader... 101 Naturvetenskap, teknik och medicin dominerar... 103 Internationella jämförelser... 103 Basfakta... 104 Kvalitetsdeklaration avseende redovisade uppgifter... 126 List of terms... 127 Urval av publikationer som beskriver högskoleverksamhet... 128 3

Årsrapport för Universitet och Högskolor 1994/95 Universitet och högskolor i Sverige 1994/95 Universitet och högskolor med fasta forskningsresurser Statlig huvudman Uppsala universitet UU Lunds universitet LU Göteborgs universitet GU Stockholms universitet SU Umeå universitet UmU Linköpings universitet LiU Karolinska institutet KI Kungl. Tekniska högskolan KTH Högskolan i Luleå HLu Sveriges lantbruksuniversitet SLU Enskild huvudman Chalmers tekniska högskola * Handelshögskolan i Stockholm Högskolan i Jönköping * Mindre och medelstora högskolor Statlig huvudman Högskolan i Borås Högskolan i Falun/Borlänge ** Högskolan i Gävle-Sandviken Högskolan i Halmstad Högskolan i Kalmar Högskolan i Karlskrona/Ronneby Högskolan i Karlstad Högskolan i Kristianstad Högskolan i Skövde Högskolan i Trollhättan/Uddevalla Högskolan i Växjö Högskolan i Örebro Idrottshögskolan i Stockholm Lärarhögskolan i Stockholm Mitthögskolan Mälardalens högskola Enskild huvudman Ericastiftelsen Johannelunds Teologiska institut Stiftelsen Stora Sköndal Teologiska Högskolan i Stockholm Örebro Missionsskola CTH HHS HJ HB HF/B HG/S HH HK HK/R HKs HKr HS HT/U HV HÖ IH LHS MH MdH ES JTI SSS THS ÖMS Kommunal huvudman Ingesunds Musikhögskola Enskild huvudman Stockholms Musikpedagogiska Institut Vårdhögskolor *** Kommunal huvudman Blekinge internationella hälsohögskola Bohusläns vårdhögskola Hälsohögskolan i Jönköping Hälsohögskolan i Stockholm Hälsohögskolan i Umeå Hälsohögskolan i Värmland Hälsouniversitetet i Linköping Kalmar läns vårdhögskola Skaraborgs vårdhögskola Vårdhögskolan Boden Vårdhögskolan i Borås Vårdhögskolan i Eskilstuna Vårdhögskolan Falun Vårdhögskolan Gävle Vårdhögskolan i Göteborg Vårdhögskolan i Halland Vårdhögskolan Kristianstad Vårdhögskolan Lund/Helsingborg Vårdhögskolan i Malmö Vårdhögskolan i Sundsvall/Örnsköldsvik Vårdhögskolan i Uppsala Vårdhögskolan i Vänersborg Vårdhögskolan i Västerås Vårdhögskolan i Växjö Vårdhögskolan i Örebro Vårdhögskolan i Östersund Enskild huvudman Ersta Diakonisällskaps sjuksköterskehögskola Röda korsets sjuksköterskeskola Sophiahemmets sjuksköterskeskola Övriga utbildningsanordnare Statlig huvudman Högskoleutbildning på Gotland IMH SMI BIH BV HHJ HIS HUM HHV HU KVH SV VBD VHB VE VF VG VGÖ VH LHK VLH VHM VSÖ VHU VV VVÄ VHV VHÖ VÖS EH RKS SHS HuG Konstnärliga högskolor Statlig huvudman Danshögskolan DH Dramatiska institutet DI Konstfack KF Kungl. Konsthögskolan KH Kungl. Musikhögskolan i Stockholm SMH Operahögskolan i Stockholm OH Teaterhögskolan i Stockholm TH * Jämfört med föregående årsrapport har Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping tagits upp i gruppen Enskild huvudman under rubriken Universitet och högskolor med fasta forskningsresurser. ** Högskolan i Falun/Borlänge heter numera Högskolan Dalarna. *** Vissa vårdhögskolor är numera överförda till statlig högskola. 4

Universitet och högskolor i Sverige Uppsala universitet 5

Årsrapport för Universitet och Högskolor 1994/95 Förord Den årsrapport som här presenteras är den första som ges ut av Högskoleverket. Huvuduppgifter för Högskoleverket är att följa upp och utvärdera verksamheten vid universitet och högskolor samt att stödja och främja lärosätenas arbete med att förbättra kvaliteten inom utbildning och forskning. Årsrapporten syftar till att ge en samlad, översiktlig bild av högskoleverksamheten i såväl kvantitativt som kvalitativt hänseende. 1993 års universitets- och högskolereform innebar en minskad detaljreglering och styrning och att beslutanderätten i viktiga frågor därmed fördes över från regering och riksdag till universiteten och högskolorna. Dessa kan i ökad utsträckning själva besluta om sin verksamhet men har också en ökad skyldighet att bl.a. förnya och utveckla utbildningsutbudet och ett ansvar för att verksamheten bedrivs effektivt och med hög kvalitet. Den ökade autonomin ställer dels krav på universitet och högskolor att själva följa upp och utvärdera den egna verksamheten, dels skärpta krav på redovisning av resultaten till regering och riksdag. Högskoleverkets årsrapport ger basinformation och sammanfattar utvecklingen inom högskolesektorn till och med budgetåret 1994/95. Den omfattar såväl statliga som kommunala och enskilda universitet och högskolor. Underlaget till analyserna i årsrapporten hämtas från flera källor. De statliga universiteten och högskolorna ger i sin årsredovisning bl.a. en resultatredovisning som styrs av en särskild förordning. I huvudsak motsvarande uppgifter lämnas av de kommunala och enskilda lärosätena. Rapporteringen innefattar uppgifter om helårsstudenter och helårsprestationer, ekonomiskt resultat, personal m.m. En annan källa är statistik producerad av Statistiska centralbyrån (SCB). Högskoleverket har statistikansvaret för högskoleväsendet, vilket innebär att SCB producerar statistik om högskolestuderande och personalen vid universitet och högskolor på uppdrag av Högskoleverket. Förutom denna huvudrapport publiceras en tabellbilaga med mer detaljerade uppgifter. Tabellbilagan kommer även att bli tillgänglig på diskett. Liksom Verket för högskoleservice (VHS) tidigare gjorde kommer Högskoleverket att utge en förkortad version av årsrapporten på engelska samt en fickversion på svenska. En databas, NU-databasen, tas i drift under våren 1996 och kommer att innehålla basinformation om verksamhet och ekonomi inom högskolesektorn. Denna information kommer till att börja med att omfatta budgetåren 1993/94 och 1994/95, men kommer på sikt att omfatta uppgifter om 6

Förord Umeå universitet de senaste fem årens verksamhet. NU-databasen kommer att finnas tillgänglig via nätuppkoppling, som fristående datorversion samt även på Internet. Förutom årligen återkommande basstatistik innehåller årets rapport en närmare belysning av vissa områden. Som nyhet för året inleds rapporten med en grundläggande information om den svenska högskolesektorns struktur och regelverk under 1994/95. Rekryteringen till högre utbildning belyses i ett avsnitt i årsrapporten och det finns även ett avsnitt om intresset för naturvetenskaplig och teknisk utbildning. Jämställdhetsaspekter återfinns på många ställen i rapporten och i ett särskilt avsnitt redovisas översiktligt jämställdhetsarbetet vid lärosätena. En mer detaljerad kvantitativ beskrivning rörande kvinnor och män i högskolan samt utvecklingen under en tioårsperiod kommer i en särskild rapport som publiceras i juni 1996. De medellånga vårdutbildningarna, som huvudsakligen finns vid vårdhögskolorna, har varit föremål för en omfattande utvärdering som publiceras i en rapport under våren 1996. I denna årsrapport finns ett särskilt avsnitt som ger en bild av vårdhögskolornas utbildningar, studenter och lärare. Även om redovisningen i årsrapporten i huvudsak baseras på kvantitativa uppgifter har många av uppgifterna även en kvalitativ innebörd. Detta gäller exempelvis antalet fördjupningskurser, andelen lärare med forskarutbildning och antalet nyinrättade professurer. Dessutom ges i ett särskilt avsnitt en sammanfattning av utvecklingen av lärosätenas kvalitetsarbete, genomförda nationella utvärderingar samt det pedagogiska förnyelsearbete som stöds av Rådet för grundläggande högskoleutbildning. De uppgifter om verksamheten kvantitativa och kvalitativa vid statliga, kommunala och enskilda universitet och högskolor som Högskoleverket presenterar i denna årsrapport kommer förhoppningsvis att kunna tjäna som underlag för beslutsfattare såväl i regering och riksdag som inom universitet och högskolor och andra delar av samhället. Agneta Bladh generaldirektör Ann Fritzell avdelningschef 7

Årsrapport för Universitet och Högskolor 1994/95 Sammanfattning Gr undutbildning Intresset för högre utbildning är stort. Andelen ungdomar som påbörjat högskolestudier före 21 års ålder har nästan fördubblats på fem år och uppgick läsåret 1994/95 till 24 procent. Det totala antalet individer som söker till en högskoleutbildning har under nittiotalet ökat från år till år och antalet studieplatser räcker inte till alla sökande. Uppskattningsvis är det ungefär en tredjedel av alla sökande en viss termin som inte ges tillfälle att påbörja högskolestudier. Balansen mellan efterfrågevolym, mätt som antalet sökande, och utbudsvolym, mätt som antal nyintagna studenter, har totalt sett förbättrats något under de senaste två åren. Här är dock variationen stor mellan olika utbildningar och lärosäten. Läsåret 1994/95 studerade nära 270 000 personer vid våra universitet och högskolor, vilket är en ökning med drygt 5 procent jämfört med läsåret 1993/94. Andelen kvinnor var 57 procent. Antalet högskolenybörjare, dvs. personer som inte tidigare studerat i högskolan, var 62 900. Detta är en klart mindre ökning än tidigare under nittiotalet. Det finns nu tendenser både till en minskad expansionstakt av det totala antalet högskolestuderande och en avtagande ökning av antalet nybörjare. Antalet högskolenybörjare under 22 års ålder har till och med minskat något sedan läsåret 1993/94, vilket bl. a. speglar minskande ungdomskullar. Andelen studenter yngre än 25 år har under en tioårsperiod ökat från 43 till 50 procent. Trots detta har svenska högskolestuderande fortfarande en hög medianålder jämfört med andra länder. Under 1990-talet har utbildningskapaciteten inom grundutbildningen ökat med omkring femtio procent. Antalet helårsstudenter läsåret 1994/95 var 217 600 vilket är en ökning med 3,4 procent jämfört med läsåret 1993/94. Detta är en lägre ökning än mellan 1992/93 och 1993/94 då ökningen var 11 procent. 65 procent av grundutbildningens totalvolym finns vid universitet och högskolor med fasta forskningsresurser, 25 procent vid mindre och medelstora högskolor, 9 procent vid vårdhögskolorna och 1 procent vid de konstnärliga högskolorna. Expansionen av den högre utbildningen börjar nu också resultera i ett ökat antal examina. Visserligen visar examensstatistiken en smärre minskning av totalantalet examina men detta beror på att ett antal examina från påbyggnadsutbildningar, främst inom vårdområdet, ej längre registreras som examina. Dessa har således försvunnit ur examensstatistiken. En stor ökning har skett inom området naturvetenskap och teknik där antalet examina ökat med 16 procent. Antalet civilingenjörsexamina har ökat med hela 25 procent till 3 300 examina läsåret 1994/95. Allt fler examina omfattar tre års studier 8

Sammanfattning eller däröver. Andelen kvinnor bland de examinerade läsåret 1994/95 var 59 procent. Studenter över gränserna Under hela eller delar av läsåret 1994/95 studerade uppskattningsvis omkring 18 000 svenskar på högskolenivå i något annat land. Av dessa ordnade omkring 14 000 själva sin utländska studieplats medan de övriga deltog i något studentutbytesprogram, varav det största är EU-programmet Erasmus. USA, Storbritannien och Frankrike är de populäraste länderna bland de utlandsstuderande. När det gäller utländska studenter i Sverige är det i statistiken svårt att särskilja tillfälliga gäststudenter och utländska medborgare som bor permanent i Sverige. Universiteten och högskolorna redovisar omkring 3 800 gäststudenter/utländska studenter som under någon period under läsåret 1994/95 studerat i Sverige. Detta är en underskattning eftersom flera lärosäten inte kunnat redovisa sina utländska studenter. SCB anger antalet personer med utländskt medborgarskap som höstterminen 1993 var registrerade i svensk högskoleutbildning till 11 100. Fig 1. LIC LIC + + DR DR EXAMINERADE 25 25800 800 DISTANSUTBILDNING NYANTAGNA DOKTORANDER AKTIVA AKTIVA DOKTORANDER EXAMINERADE, GRUNDUTBILDNING REGISTRERADE HÖGSKOLENYBÖRJARE REGISTRERADE TOTALT, GRUNDUTBILDNING 131 000 131 000 NYA SÖKANDE 62 900 269 800 33 500 3 000 16 150 2 250 NYA SÖKANDE 62 900 269 800 33 500 3 000 16 150 2 250 UNIVERSITET & HÖGSKOLOR 1994/95 9

Årsrapport för Universitet och Högskolor 1994/95 Högskolan i Luleå Intresset för teknisk och naturvetenskaplig utbildning Under senare år har flera åtgärder vidtagits för att stimulera intresset för och öka rekryteringen till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar. Särskilda insatser görs för att öka andelen kvinnor i dessa utbildningar. I syfte att förbättra rekryteringen till tekniska och naturvetenskapliga högskoleutbildningar infördes höstterminen 1992 det s.k. teknisknaturvetenskapliga basåret i stor skala. Basåret riktar sig främst till personer som valt samhällsvetenskaplig eller ekonomisk utbildning i gymnasiet. Läsåret 1994 /95 var närmare 1 800 personer registrerade på basåret varav drygt hälften kvinnor. Av de basårsstuderande läsåret 1994/95 fortsatte cirka 60 procent på en teknisk eller naturvetenskaplig högskoleutbildning. För att öka ungdomars intresse för naturvetenskap och teknik har Skolverket och Högskoleverket ett gemensamt regeringsuppdrag. Uppdraget sträcker sig över en femårsperiod och bedrivs under namnet NOT-projektet. Arbetet har inriktats mot kunskapsspridning och attitydpåverkan, metodutveckling och uppföljning av insatser för teknik- och naturvetenskapscentra m.m. Skriftligt material har producerats i olika former och för olika målgrupper. Rådet för grundläggande högskoleutbildning har särskilda resurser för att stödja projekt i syfte att öka andelen kvinnor i teknisk och naturvetenskaplig utbildning. 10

Sammanfattning De medellånga vårdutbildningarna Antalet studerande på de medellånga vårdutbildningarna utgjorde läsåret 1994/95 cirka 10 procent av det totala antalet studerande i grundläggande högskoleutbildning. Vårdutbildningarna anordnas vid 31 lärosäten på 53 orter i landet. Huvuddelen av vårdhögskolorna har kommuner och landsting som huvudmän.totalt fanns det nära 21 000 helårsstudenter på vårdutbildningarna varav 8 400 i sjuksköterskeutbildning, som är det största utbildningsprogrammet. Vårdutbildningarna är kvinnodominerade med endast omkring 13 procent män bland studenterna. Utbildningarna uppvisar en mycket hög prestationsgrad (antal helårsprestationer/antal helårsstudenter). Läsåret 1994/95 var denna i genomsnitt 93 procent jämfört med 82 procent för högskolan som helhet. Andelen lärare med doktorsexamen på de medellånga vårdutbildningarna var 12 procent vilket är betydligt lägre än genomsnittet på 51 procent för hela högskoleområdet. En utvärdering av vårdutbildningarnas högskolemässighet har genomförts och resultatet publiceras under våren 1996 av Högskoleverket. Fo rskarutbildning Antalet nyantagna till forskarutbildning fortsätter att öka. Läsåret 1994/95 antogs närmare 3000 doktorander till forskarutbildning. Antalet nyantagna kvinnor har fördubblats under den senaste tioårsperioden och andelen har därmed ökat från 30 till cirka 40 procent av de nyantagna. Läsåret 1994/95 fanns det 16 150 aktiva forskarstuderande (aktivitetsgrad över tio procent), vilket var 700 fler än läsåret 1993/94. Andelen kvinnor av de aktiva har ökat och uppgick våren 1995 till cirka 37 procent. Flest forskarstuderande fanns inom de tekniska och matematisk- naturvetenskapliga ämnesområdena (37 procent) samt inom det medicinska området (23 procent). Inom det samhällsvetenskapliga området fanns 20 procent av de aktiva och inom det humanistiska 15 procent. Andelen doktorander med utländskt medborgarskap var 17 procent. Folkrepubliken Kina var utan jämförelse det enskilda land varifrån de flesta utländska doktoranderna kom. De aktiva forskarstuderandena finansierade sina studier på olika sätt. Cirka 5 procent hade utbildningsbidrag, 37 procent hade doktorandtjänst och närmare 42 procent hade någon annan finansiering såsom stipendier, universitetstjänst, annan anställning med anknytning till forskarutbildningen m.m. Därutöver hade cirka 1 150 doktorander studiemedel från Centrala studiestödsnämnden. Också vid de mindre och medelstora högskolorna bedrivs forskning och forskarutbildning med anknytning till någon fakultet vid ett universitet eller fackhögskola där de forskarstuderande är antagna 11

Årsrapport för Universitet och Högskolor 1994/95 och registrerade. Läsåret 1994/95 fanns det närmare 800 doktorander vid de mindre och medelstora högskolorna. Under den senaste tioårsperioden har antalet doktorsexamina ökat med inemot 70 procent. Enligt preliminära uppgifter från Statistiska centralbyrån avlades 1520 doktorsexamina och 725 licentiatexamina läsåret 1994/95. Andelen kvinnor var närmare 33 procent, vilket är två procentenheter mer än läsåret 1993/94. Fo rskning Högskolesektorn svarar för cirka en fjärdedel av de resurser som går till forskning och utvecklingsarbete i Sverige. Tre fjärdedelar av FoUverksamheten utförs inom företagssektorn och den offentliga sektorn utanför universitet och högskolor. Under budgetåret 1994/95 var intäkterna för forskning och forskarutbildning vid svenska universitet och högskolor 13,9 miljarder kronor. Omkring 55 procent av dessa resurser erhölls i form av statliga fakultetsanslag och andra statliga FoU-anslag som anvisades direkt till lärosätena. Resterande del kom från forskningsråd, andra statliga myndigheter och affärsdrivande verk, kommuner och landsting, företag m.m. Den helt dominerande delen av FoU-resurserna (98 procent) gick till universitet och högskolor med fasta forskningsresurser. Under de två budgetåren 1993/94 och 1994/95, då universitet och högskolor själva har fått inrätta professurer, har antalet professorsjänster ökat med 119 från 2 109 budgetåret 1992/93 till 2 228 budgetåret 1994/95. För den största ökningen svarade de samhällsvetenskapliga fakulteterna med 48 tjänster eller 19 procent. För de humanistiska fakulteterna var ökningen 7 procent och inom de tekniska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna var ökningen 3 procent. Under det senaste decenniet har svenska forskares vetenskapliga publicering ökat stadigt och enligt preliminära uppgifter för år 1995 fortsätter antalet publicerade svenska artiklar att öka. Svenska forskare hävdar sig väl då deras prestationer mäts i form av publicerade vetenskapliga artikar. Den svenska forskningsprofilen återspeglas väl i de publicerade vetenskapliga artiklarna. Om antalet artiklar relateras till folkmängden hamnar Sverige på andra plats efter Schweiz i en rangordning av länderna inom OECD. Samförfattarskap över nationsgränserna har ökat markant under hela nittiotalet. Även antalet artiklar som samproduceras mellan forskare från olika universitet i Sverige uppvisar en ökning. Av det totala antalet artiklar från de svenska universiteten är omkring 11 procent samförfattade med forskare från andra svenska universitet. 12

Sammanfattning Umeå universitet Kvalitetsarbete och utvärderingar Under senare år har ett systematiskt kvalitetsarbete bedrivits inom högskolesektorn. Programmen för kvalitetsutveckling varierar mellan lärosätena. Allt fler lärosäten har etablerat särskilda kvalitetsgrupper som leder utvecklingsarbetet. I vissa fall har man dock avstått från att inrätta särskilda funktioner för detta ändamål med motiveringen att kvalitetsarbetet skall vara en integrerad del i all verksamhet. Flera lärosäten planerar kvalitetsarbetet i treårscykler som anpassas till budgetprocessen. Systematisk samverkan i kvalitetsutvecklingsfrågor mellan högskolor förekommer i ökad utsträckning och regelbundna samlingar av kontaktpersoner och ledningsgrupper som Kanslersämbetet tidigare anordnade fortsätter i Högskoleverkets regi. Åtgärder för att främja studenternas situation omfattar exempelvis nya undervisningsmetoder. Vanligt förekommande är olika modeller för kursvärderingar. Lokala utvärderingar av ett helt lärosäte, utbildningsprogram, ämnen eller kurser har genomförts som ett led i det kontinuerliga kvalitetsarbetet. Flera större nationella utvärderingar av utbildning och forskning planerades och påbörjades under läsåret 1994/95.Under nämnda läsår slutfördes även en utvärdering av grundutbildningen i matematik. Under läsåret 1994/95 slutfördes också en utvärdering av etnologiutbildningen som initierats av universiteten men skett med stöd av Kanslersämbetet. Här bör också nämnas de prövningar som gjorts av Kanslersämbetet och numera görs av Högskoleverket för att en utbildningsanordnare skall 13

Årsrapport för Universitet och Högskolor 1994/95 tilldelas examensrätt och som utgör ett kraftfullt instrument för att förbättra kvaliteten vid främst de mindre och medelstora högskolorna. När det gäller forskningen har forskningsråden genomfört ett flertal utvärderingar inom sina ansvarsområden. Mer omfattande utvärderingar på lokal nivå behandlar bl.a. försök med nya undervisningsformer, longitudinella studier av en studentgrupp samt granskningar av utbildningar genom självvärdering och bedömning av externa experter. Rådet för grundläggande högskoleutbildning har till uppgift att stödja insatser för att utveckla grundutbildningens kvalitet och pedagogiska förnyelse. Under läsåret 1994/95 beviljades nära 12 miljoner kronor i projektmedel till lärarinitierade projekt vid universitet och högskolor. Rådet har även ett regeringsuppdrag att verka för att miljökunskap integreras i den ordinarie utbildningen. En miljödatabas har utvecklats och bibliotekspersonal har utbildats i sökning i internationella databaser inom miljöområdet. Inom ramen för regeringens strävanden att öka rekryteringen av kvinnor till naturvetenskaplig och teknisk utbildning har rådet lämnat stöd till fem projekt. Detta har resulterat i en klart ökad andel av kvinnor i de aktuella utbildningarna. Pe rsonalen vid universitet och högskolor Läsåret 1994/95 utfördes sammanlagt nära 43 000 årsverken av personalen vid svenska universitet och högskolor. Det är en ökning med nära 5 procent jämfört med läsåret 1993/94. Av årsverkena avsåg nära 20 000 lärare och forskare medan 6 000 årsverken gjordes av innehavare av doktorandtjänster. Cirka 10 procent av lärarnas årsverken utfördes av professorer. Adjunkter och lektorer svarade tillsammans för 60 procent. I genomsnitt hade 51 procent av lärarna och forskarna doktorsexamen. Vid universiteten och fackhögskolorna var denna andel 66 procent och vid de mindre och medelstora högskolorna var den 21 procent. Under den senaste treårsperioden har personalresurserna vid de statliga universiteten och högskolorna ökat med 10 procent. De mindre och medelstora högskolorna ökade med inte mindre än 33 procent. Motsvarande ökning vid universiteten varierade mellan 10 och 20 procent medan fackhögskolorna hade en i stort sett oförändrad personalvolym under treårsperioden. I oktober 1994 var 29 procent av lärarna vid universitet och högskolor kvinnor och 71 procent män. För de lärartjänster som kräver doktorsexamen var andelen kvinnor låg. Bland professorerna var 7 procent kvinnor, bland lektorerna 22 procent och bland forskarassistenterna 26 procent. Situtationen är dock inte statisk. Andelen kvinnor inom lärarkåren har ökat under den senaste treårsperioden. Bland professorerna är ökningen 1 procentenhet och bland lektorerna och forskarassistenterna 3 procentenheter. 14

Sammanfattning Jä mställdhetsarbete Jämställdhet mellan kvinnor och män i den högre utbildningen är ett område av stor aktualitet, inte minst på grund av den proposition som underströk vikten av att påskynda och intensifiera strävandena mot en jämnare könsfördelning inom högskolan (prop.1994/95:164). Vid universitet och högskolor pågår olika aktiviteter som syftar till att förbättra jämställdheten. De flesta lärosätena presenterar sitt jämställdhetsarbete i sina årsredovisningar. En mängd olika studier och utredningar om könsskillnader genomfördes under läsåret 1994/95. De rör bl.a. kvinnors och mäns syn på studiemiljön inom civilingenjörsutbildningen, kvinnliga forskares karriärutveckling, representation i styrelser och nämnder, löneskillnader m.m. En del lärosäten har infört nya utbildningsprogram som är anpassade till kvinnliga studerande. Åtgärder för att underlätta för kvinnor att gå vidare till forskarstudier tas upp i flera årsredovisningar. Det kan t.ex. gälla mentorprogram och nätverk för kvinnliga forskarstuderande, tjänster för forskarutbildade kvinnor och ledarutvecklingsprogram för kvinnliga forskare. Särskilda medel har till följd av ett riksdagsbeslut tilldelats ett femtontal universitet och högskolor för jämställdhetsinsatser. Projekt som finansierats av dessa medel har under 1994/95 omfattat internationellt doktorandutbyte, stipendier till kvinnliga forskare, fler kvinnliga lärare, nätverk för kvinnor m.m. Ek onomi Sverige tillhör de länder som satsar mest på utbildning om man ser på kostnaderna för hela utbildningsväsendet i förhållande till bruttonationalprodukten. I OECD:s länderstatistik över utbildningskostnader placerar sig Sverige i topp då det gäller resurser till grundskolan och gymnasieskolan och ungefär i mitten av skalan då det gäller resurser till den högre utbildningen. De totala kostnaderna för högskolesektorn kan uppskattas till 31,5 miljarder kronor budgetåret 1994/95. Då har inräknats kostnader för utbildning och forskning/forskarutbildning vid statliga, kommunala och enskilda universitet och högskolor, kostnader vid centrala myndigheter samt studiestöd till högskolestuderande. Av lärosätenas redovisade intäkter utgjordes 70 procent av direkta anslag från stat och landsting. Resterande 30 procent var intäkter av bidrag för forskning från forskningsråd m.fl. samt intäkter för uppdragsverksamhet. Universiteten och högskolorna med fasta forskningsresurser svarade för 83 procent av lärosätenas kostnader. De mindre och medelstora högskolorna svarade för 11 procent, vårdhögskolorna för 5 procent och de konstnärliga högskolorna för 1 procent. 15

Årsrapport för Universitet och Högskolor 1994/95 Artisten, Göteborg 16

Fakta om högskolesektorn 1994/95 Fakta om högskolesektorn 1994/95 Studenter och lärare 1994/95 förändring andel kvinnor från 1993/94 1994/95 Antal högskolenybörjare 62 900 +1,8 % 56 % Antal registrerade studenter i grundutbildning 269 800 +5,2 % 57 % Antal examinerade i grundutbildningen 33 500-0,6 % * 59 % Antal aktiva studerande i forskarutbildning 16 150 +6,9 % 37 % Antal nyantagna till forskarutbildning 3 000 +9,8 % 40 % Antal avlagda doktorsexamina 1 520 +5,5 % 33 % Antal avlagda licentiatexamina 725 +8,2 % 27 % Antal helårsstudenter totalt (netto) 217 600 +3,4 % varav vid universitet och fackhögskolor 142 960 mindre och medelstora högskolor 55 140 konstnärliga högskolor 1 990 vårdhögskolor 20 070 Antal helårsprestationer totalt 181 350 +5,1 % Prestationsgrad (antal helårsprestationer/antal helårsstudenter) vid universitet och fackhögskolor 82 % mindre och medelstora högskolor 79 % konstnärliga högskolor 98 % vårdhögskolor 93 % Personal (årsverken) vid statliga, kommunala och enskilda universitet och högskolor 43 000 varav lärare 20 000 Andel lärare med doktorsexamen 51 % Kostnader, miljoner kronor Högskolesektorns totala kostnader 31 500 varav Statliga universitet och högskolor 22 900 Vårdhögskolor 1 200 Enskilda utbildningsanordnare 1 900 Studiestöd m.m. till högskolestuderande 5 400 Myndigheter m.m. 100 Verksamhetens kostnader vid statliga universitet och högskolor (netto) 22 900 varav vid Universitet och fackhögskolor 19 850 Mindre och medelstora högskolor 2 890 Konstnärliga högskolor 310 * Jfr text sid 46 samt fig 26 17

Årsrapport för Universitet och Högskolor 1994/95 Högskolesektorn i Sverige 1994/95 Ti ll läsaren Detta avsnitt vänder sig främst till läsare som önskar få en kort grundläggande beskrivning av högskolesektorn i Sverige. Den som redan är förtrogen med huvuddragen i det svenska högskoleväsendet kan hoppa över avsnittet. In ledning Det svenska utbildningsväsendet har genomgått många förändringar under senare delen av nittonhundratalet. En nioårig obligatorisk grundskola och en gymnasieskola som omfattar både yrkesutbildning och teoretiska program har införts. Även vuxenutbildningen har byggts ut och utvecklats. Högskoleväsendet har omdanats genom två större reformer år 1977 och år 1993. I samband med reformen 1977 sammanfördes praktiskt taget all postgymnasial utbildning under det kollektiva begreppet högskola. Högskoleutbildningens dimensionering och lokalisering samt lärosätenas interna organisation reglerades relativt detaljerat av regering och riksdag under perioden 1977-1993. I början av 1990-talet initierades en reform av den högre utbildningen och en ny högskolelag och en ny högskoleförordning trädde i kraft den 1 juli 1993. Därmed minskade statsmakternas detaljinflytande över de statliga universiteten och högskolorna. En decentralisering av besluten inom viktiga områden ägde rum. De centralt beslutade allmänna utbildningslinjerna avskaffades och en examensordning infördes. Reformen innebär bl.a. att statsmakterna med angivande av vissa mål och ramar huvudsakligen ekonomiska överlämnar besluten om utbildningsutbudets inriktning inom grundläggande högskoleutbildning till lärosätena. Bestämmelserna om interna beslutsorgan och ledningsprinciper är av ramkaraktär för att varje lärosäte skall kunna avpassa den egna organisationen till verksamheten. Varje universitet och högskola är också antagningsmyndighet och beslutar om antagningen av studerande på grundval av vissa rambestämmelser. Ett av syftena med 1993 års reform var också att ge studenterna större möjligheter att själva välja olika kurser och kombinera dem till en examen. En examensordning anger vilka examina som finns. Ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning infördes år 1993 som en del av högskolereformen. Universiteten och högskolorna tilldelas från och med läsåret 1993/94 resurser 18

Högskolesektorn i Sverige 1994/95 baserat på antalet registrerade studenter och vad de presterat och inte som tidigare efter vad som planerats. Trollhättan/Uddevalla Göteborg Halmstad Helsingborg Lund Falun/Borlänge Borås Östersund Karlstad Örebro Eskilstuna Skövde Linköping Växjö Västerås Jönköping Härnösand Kalmar Umeå Örnsköldsvik Sundsvall Uppsala Stockholm Visby Boden Luleå Gävle/Sandviken Karlskrona/Ronneby Kristianstad Universitet och högskolor med fasta forsknings- resurser Malmö Mindre och medelstora högskolor Vårdhögskolor Fig 2. Universitet och högskolor i Sverige 1994/95. Även den centrala myndighetsorganisationen har förändrats under 1990-talet. Universitet och högskolor lyder nu direkt under regeringen. Den 1 juli 1995 inrättades Högskoleverket i vilket Kanslersämbetet och Rådet för grundläggande högskoleutbildning samt VHS myndighetsuppgifter inordnades. Högskoleverket är central myndighet för frågor som rör universitet och högskolor. Verket har i uppgift att granska och främja verksamheten inom högskolesektorn bl.a. genom uppföljning och utvärdering, examensrättsprövning, tillsyn, kvalitetsfrågor och pedagogiskt förnyelsearbete, studieinformation och internationella frågor inom högskoleområdet. En annan myndighet är Verket för högskoleservice som huvudsakligen finansieras av universiteten och högskolorna och som samordnar antagning av studerande och upphandling av utrustning. Rådet för forskning om universitet och högskolor finansierar forskningsprojekt inom högskoleområdet. Sveriges universitets- och högskoleförbund är en intressesammanslutning av flertalet universitet och högskolor i Sverige. Hö gskolesektorns omfattning Den statliga delen av högskolesektorn bestod 1994/95 av 10 universitet och högskolor med fasta forskningsresurser, 7 konstnärliga högskolor i Stockholm samt 16 mindre och medelstora högskolor inklusive Lärarhögskolan i Stockholm och Idrottshögskolan i Stockholm. Från den 1 juli 1994 har Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping avskiljts från staten och ombildats till stiftelser. Även Handelshögskolan i Stockholm drivs i privat regi. Vidare fanns 1994/95 26 landstingskommunala samt 3 enskilda vårdhögskolor. Vissa vårdhögskolor är numera överförda till statliga högskolor. Under 1994/95 har Stockholms Musikpedagogiska Institut fått examensrättigheter. Härtill kommer ett antal övriga utbildningsanordnare med rättighet att utfärda vissa examina inom högskoleområdet. Gr undläggande högskoleutbildning 1993 års högskolereform medförde att den centrala regleringen av den grundläggande högskoleutbildningen förändrades totalt. De tidigare av riksdagen fastställda allmänna utbildningslinjerna avskaffades. Statsmakterna fastställer inte heller antalet nybörjarplatser för varje utbildning. I stället beslutar nu varje universitet och högskola om sitt utbildningsutbud och studieorganisationen för respektive utbildning. Detta sker inom ramen för ett treårigt s.k. utbildningsuppdrag som riksdagen beslutar om för varje lärosäte. I utbildningsuppdraget anges de resultat för verksamheten som statsmakterna förväntar sig under kommande treårsperiod samt vilka ekonomiska ramar som står till buds. Dispositionen av resurserna beslutas lokalt. 19

Årsrapport för Universitet och Högskolor 1994/95 Handelshögskolan i Göteborg 20

Högskolesektorn i Sverige 1994/95 Från den 1 juli 1993 ges all grundläggande högskoleutbildning i form av kurser. Dessa kan sammanföras till ett utbildningsprogram med större eller mindre grad av individuella val. Studenten kan också själv kombinera olika kurser till en examen. Omfattningen av ett utbildningsprogram eller en kurs mäts i poäng. En poäng motsvarar en veckas heltidsstudier. Ett läsår består normalt av 40 poäng och är oftast uppdelat på en höst- och en vårtermin. Därutöver ger vissa universitet och högskolor kurser under sommaren. Regeringen har i en examensordning lagt fast vilka examina som får utfärdas samt målen för dessa. I examensordningen anges också omfattningen av den utbildning som leder till respektive examen. För alla kurser och utbildningsprogram finns kurs- och utbildningsplaner som fastställs av respektive lärosäte. Examina inom grundläggande högskoleutbildning uppdelas i generella examina och yrkesexamina. Generella examina: Magisterexamen uppnås efter studier om sammanlagt minst 160 poäng (fyra års heltidstudier). I huvudämnet krävs fördjupade studier på 80- poängsnivån samt ett självständigt arbete om minst 20 poäng eller två arbeten om 10 poäng vardera. Kandidatexamen uppnås efter studier om sammanlagt minst 120 poäng (tre års heltidsstudier). I huvudämndet krävs fördjupade studier på 60- poängsnivån samt ett självständigt arbete om minst 10 poäng. Högskoleexamen uppnås efter studier om minst 80 poäng. Inriktning preciseras av respektive lärosäte. Yrkesexamina: Utöver de generella examina finns ett femtiotal yrkesexamina för vilka specifika mål anges i examensordningen. Exempel på yrkesexamina är läkarexamen, civilingenjörsexamen, agronomexamen och grundskollärarexamen. Tillträde till grundläggande högskoleutbildning För att bli antagen till grundläggande högskoleutbildning krävs att sökanden uppfyller de allmänna behörighetskraven, vilka är lika för alla kurser och utbildningsprogram. Allmän behörighet har den som genomgått ett nationellt program i gymnasieskolan eller har motsvarande svensk eller utländsk utbildning. Allmän behörighet har även den som är minst 25 år gammal och varit yrkesverksam minst 4 år och har kunskaper i engelska och svenska som motsvarar ett fullföljt nationellt program i gymnasieskolan. För de närmaste åren (t.o.m. 1999) gäller vissa övergångsbestämmelser. 21

Årsrapport för Universitet och Högskolor 1994/95 De flesta kurser och utbildningsprogram har särskilda behörighetskrav vilka varierar beroende på ämnesområde och typ av kurs. Dessa fastställs av respektive universitet och högskola. Om antalet behöriga sökande är större än antalet nybörjarplatser måste ett urval bland de sökande göras. Universiteten och högskolorna bestämmer själva inom de allmänt formulerade ramar som anges i högskoleförordningen vilka urvalskriterier som skall gälla och om antagningen av studenterna skall ske lokalt eller samordnat genom Verket för högskoleservice. Vid sidan av betyg är högskoleprovet ett dominerande instrument i urvalsprocesen. Högskoleprovet är gemensamt för alla högre utbildningar och mäter kunskaper och färdigheter som är viktiga för högskolestudier. Utöver betyg och högskoleprov kan urvalet av behöriga sökande även ske på grundval av särskilda prov, t.ex. intervjuer eller färdighetsprov, tidigare utbildning samt arbetslivserfarenhet. Tillträdesreglerna har under 1994/95 utretts av den särskilda utredaren för uppföljning av 1993 års reform (SOU 1995:41 och 1995:71). Statsmakterna förväntas ta ställning till utredningsförslagen under våren 1996. Studiefinansiering För finansiering av högskolestudier finns det möjlighet för studenten att erhålla statligt stöd. Detta består av studiebidrag och studielån som tillsammans utgör studiemedel. För att kunna få studiemedel måste vissa krav vara uppfyllda. Om den studerande har inkomst kan studiemedlen reduceras och för att få studiemedel under flera år måste den studerande hålla en viss studietakt. Under 1995 uppgick bidragsdelen för ett läsår på nio månader till 17 400 kronor och den maximala lånesumman till 45 200 kronor. För heltidsstudier under 1995 utgjorde alltså den maximala summan för studiemedel 62 600 kronor. Studiestödsfrågorna utreds för närvarande. Ett betänkande avses publiceras under våren 1996. Fo rskarutbildning Forskarutbildning ges vid lärosäten med fakultetsorganisation dvs. universiteten samt Karolinska institutet, Kungl. Tekniska högskolan, Chalmers tekniska högskola, Högskolan i Luleå, Sveriges lantbruksuniversitet, Handelshögskolan i Stockholm och Högskolan i Jönköping. Vid många av de övriga högskolorna arrangeras forskarutbildning i samarbete med lärosäten med fakultetsorganisation. Forskarutbildningen omfattar nominellt 160 poäng (fyra år) och leder fram till en doktorsexamen. En licentiatexamen kan avläggas efter två år och omfattar minst 80 poäng. 22

Högskolesektorn i Sverige 1994/95 Forskarutbildningen bygger på grundläggande högskoleutbildning om sammanlagt minst 120 poäng och med minst 60 poäng i forskningsämnet. Respektive fakultetsnämnd fastställer dessutom vad som i övrigt krävs för tillträde till forskarutbildning inom sitt ansvarsområde. En bedömning görs även av den sökandes lämplighet och förmåga att genomföra doktorandstudier. En doktorand skall genomföra ett antal kurser och skriva en doktorsavhandling. Varje studerande är berättigad till personlig handledning. Avhandlingen, som utgör den viktigaste delen av forskarstudierna skall försvaras vid en offentlig disputation. För doktorsexamen krävs godkända kurser och att avhandlingen godkänts vid disputationen. Studiefinansiering i forskarutbildningen Forskarutbildningen finansieras med en del av fakultetsanslagen. Därtill kommer ofta finansiering med externa medel t.ex. från forskningsråd. Fakultetsnämnden beslutar om de öronmärkta resurserna skall användas till doktorandtjänster eller till utbildningsbidrag. Både tjänsterna och utbildningsbidragen löper på fyra år. Ett utbildningsbidrag kan också delas mellan två forskarstuderande. En forskarstuderande som innehar en doktorandtjänst skall koncentrera sig på sina studier men kan i begränsad omfattning kombinera dem med undervisning eller annan typ av arbete. Ett relativt vanligt sätt att finansiera forskarstudierna är att kombinera studierna med arbete inom ett forskningsprojekt vilket kan vara externt finansierat av ett forskningsråd eller sektorsorgan. Fo rskning Sveriges utgifter för forskning och utveckling (FoU) som andel av bruttonationalprodukten var år 1993 enligt SCB högst bland OECD-länderna och uppgick till 3,3 procent. Högskolesektorn svarar för cirka en fjärdedel av de resurser som går till forskning och utvecklingsarbete. Tre fjärdedelar av FoU-verksamheten utförs inom företagssektorn och den offentliga sektorn utanför universitet och högskolor. Företagens insatser är koncentrerade till vissa branscher och högteknologiprodukter och avser främst utvecklingsarbete, medan FoU-verksamheten inom högskolesektorn är inriktad mot grundforskning och tillämpad forskning. Den helt dominerande delen av den offentligt finansierade forskningen utförs vid universitet och högskolor. Fristående forskningsinstitut finns endast i begränsad omfattning. Universiteten och högskolorna spelar därför en central roll i det svenska forskningssystemet, inte enbart för att de utgör den traditionella basen för forskning och forskarutbildning utan även för att de utför forskning på uppdrag av sektorsorgan och näringsliv. Forskningsverksamheten har naturligtvis också stor betydelse för den grundläggande högskoleutbildningen. 23

Årsrapport för Universitet och Högskolor 1994/95 Forskning och forskarutbildning äger till största delen rum vid universitet och högskolor med fakultetsorganisation men även i allt större omfattning vid andra högskolor. Forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna finansieras dels genom statliga anslag för forskningsstödjande åtgärder, dels genom forskningsråd, sektorsforskningsorgan och uppdrag från näringsliv, myndigheter, kommuner och landsting. Möjligheter har nyligen öppnats för mindre och medelstora högskolorna att efter särskild prövning av Högskoleverket inrätta professurer. Fi nansiering av högre utbildning och forskning Ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning infördes den 1 juli 1993 som en del av reformen. Systemet innebär att universitet och högskolor inför varje treårsperiod erhåller ett utbildningsuppdrag där mål och ramar för verksamheten under treårsperioden anges. Resurstilldelningen är beroende av det resultat i form av studenter (omräknade till antal helårsstudenter) samt studieprestationer (omräknade till helårsprestationer) som uppnås vid respektive lärosäte. Dessa principer omfattar såväl statliga universitet och högskolor som enskilda utbildningsanordnare. Överenskommelse med de senare regleras i särskilda avtal. I utbildningsuppdraget anges det lägsta antalet av vissa examina vid lärosätet under treårsperioden. Vidare anges det högsta antal helårsprestationer inom olika utbildningsområden som ger ersättning under treårsperioden samt det högsta antalet helårsstudenter som lärosätet kan få ersättning för under det aktuella budgetåret. I utbildningsuppdraget anges även ett s.k. takbelopp som är den högsta samlade ersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer som medges för budgetåret. För de flesta lärosäten preciseras även särskilda åtaganden som också kan medföra särskild ersättning. Ersättningsbeloppen för helårsstudenter och helårsprestationer fastställs årligen av statsmakterna och anges i regleringsbrevet. Beloppen är olika stora för olika utbildningsområden. Inom universiteten och högskolorna klassificeras samtliga kurser på utbildningsområden. Denna klassificering avgör vilken ersättning som erhålles. Ersättningsbeloppen för budgetåret 1994/95 framgår av fig 3. För det konstnärliga och idrottsliga området erhölls ersättning för helårsstudent under budgetåret 1994/95 individuellt beräknad för var och en av de berörda universiteten och högskolorna. Finansiering av forskning och forskarutbildning sker genom särskilda anslag till varje universitet och de högskolor som har fakultetsorganisation. Beloppen fördelas av statsmakterna till varje fakultet vid respektive universitet/högskola. En särskild post finns även för hyreskostnader. Vissa villkor förknippas med anslagen. T.ex. skall en viss Utbildningsområde Humanistiskt Teologiskt Juridiskt Samhällsvet. Naturvetensk. Tekniskt Farmaceutiskt Vård Odontologiskt Medicinskt Undervisnings-* Övrigt** Esrättning för hel- Ersättning för årsstudent (kronor) helårsprest. (kronor) 14 024 14 349 38 036 34 743 46 840 27 362 31 939 33 850 42 035 59 314 33 547 26 777 * Avser den praktiskt-pedagogiska delen i lärarutbildningar ** Avser journalist- och bibliotekarieutbildningar samt praktiskt- estetiska kurser i lärarutbildningar exklusive kurser som tillhör det konstnärliga utbildningsområdet. Fig 3. Ersättningsbelopp för grundutbildning budgetåret 1994/95. 24

Högskolesektorn i Sverige 1994/95 del av anslagen användas för studiefinansiering inom forskarutbildningen. Ett särskilt anslag för konstnärligt utvecklingsarbete fördelas till universitet och högskolor med konstnärlig utbildning. Förutom ovan nämnda anslag för grundläggande högskoleutbildning och för forskning/forskarutbildning finns vissa specialdestinerade anslag t.ex. för forskningsstödjande åtgärder vid högskolor som saknar fasta forskningsresurser, för klinisk utbildning och forskning, för s.k. tekniskt-naturvetenskapligt basår, sommarkurser och distansutbildning. De här nämnda anslagen, som anvisas direkt till de statliga universiteten och högskolorna, utgör cirka 70 procent av dessa lärosätens resurser. Resterande del är så kallade externa medel för forskning och uppdragsverksamhet. De största externa finansiärerna är statliga myndigheter som forskningsråd och sektorsorgan samt kommuner och landsting. Den offentliga sektorn svarar för cirka nittio procent av universitetens och högskolornas resurser. Lä rosätenas interna organisation och lärartjänster En konsekvens av 1993 års högskolereform är att universitetens och högskolornas interna organisation numera i stor utsträckning beslutas av lärosätena själva. Vissa rambestämmelser finns i högskolelag och högskoleförordning. Dessa avser bl.a. ledningsorganisationen och sammansättningen av vissa beslutsorgan. Högskolan i Växjö 25