Ambulanstransporter till akutmottagningen i Norrköping

2016:7 Ambulanstransporter till akutmottagningen i Norrköping Lise-Lotte Bergqvist, Monika Karlsson Forsknings- och utvecklingsenheten för närsjukvården ISSN 1102-3805 www.regionostergotland.se

Ambulanstransporter till akutmottagningen i Norrköping Lise-Lotte Bergqvist Monika Karlsson Handledare: Peter Garvin, Pia Yngman-Uhlin

Lise-Lotte Bergqvist, Monika Karlsson, 2016 Byrå4, Uppsala, Sverige 2016 Rapport-FoUrnalen 2016:7 ISSN 1102-3805

Förord Författarna till denna studie har arbetat många år på akutmottagningen i Norrköping. Vi upplever att ambulanstransporterna har ökat under åren samt att många av patienterna som inkommer med ambulans kunde ha tagit sig till akutmottagningen med annat färdmedel. Vi ville undersöka om det skett någon förändring mellan åren 2012 och 2014. I synnerhet ville vi undersöka om populationen som anlände till akutmottagningen med ambulans har förändrats. Norrköping 2016-11-24 Lise-Lotte Bergqvist och Monika Karlsson

Sammanfattning Abulanssjukvården har under åren utvecklats från ren transportorganisation till prehospital akutsjukvård med vidareutbildade ambulanssjuksköterskor. Utveckling har skett såväl med medicinteknisk utrustning som med behandling. Syftet med studien var att kartlägga om ambulanstransporterna till akutmottagningen har förändrats med avseende på ålders- och könsfördelning och prioritetsbedömningar. Studien syftade också till att undersöka i vilken utsträckning ambulanspersonalens kompetens utnyttjas genom mätning av behandlingsinsatser som genomförs under transporten. En kvantitativ retrospektiv studie genomfördes med data från Region Östergötlands databaserade journalsystem Cosmic. Tolv slumpmässigt utvalda datum 2012 och motsvarande datum 2014 valdes ut. Totalt analyserades ambulanstransporter för 1044 patienter. Av dessa var 516 var kvinnor och 528 män. Resultatet visade att hälften av alla utlarmningar av ambulans gjordes med högsta prioritet (prio 1, potentiell livsfara). Av dessa transporter hade 18 procent högsta prioritet in till akutmottagningen. Behandling i ambulans utfördes totalt sett i 50 procent av transporterna. Av det totala antalet transporter som studerades blev drygt hälften av patienterna inlagda på sjukhus, 11 patienter avled på akutmottagningen och 33 avvek utan läkarkontakt. Ingen skillnad i proportioner kunde ses mellan 2012 och 2014. Det fanns dock en liten ökning av antalet ambulanstransporter. Skillnaden mellan åren förklaras främst av ett ökat antal tranporter bland unga (16-30 år). Studien visar att ambulanstransporter till stor del sker av patienter som inte behandlas i ambulansen. Skälen till detta kan vara flera: Dels finns det en övertriagering vid utlarm i förhållande till vårdbehov vid ankomst till sjukhuset, dels sker en del transporter från närliggande områden, så att behandling inte hinner inledas i ambulans innan ankomst. Andelen transporter utan behandling i ambulans föranleder en diskussion om möjligheten att ha en mer flexibel lösning för att möta upp aktuellt vårdbehov. En möjlig hantering av övertriageringen som sker vid utlarm skulle kunna vara att ambulanspersonalen efter undersökning/bedömning får möjligheten att kunna överlämna patienter som inte bedöms vara i behov av akutsjukvård till annan vårdgivare för eventuell behandling, uppföljning eller vårdplanering.

Innehållsförteckning Bakgrund... 1 Syfte... 3 Frågeställningar... 3 Metod... 4 Datainsamling... 4 Statistisk metod... 4 Etiska överväganden... 4 Resultat... 6 Köns- och åldersfördelning... 6 Prioriteringsnivåer... 7 Diskussion... 10 Resultatdiskussion... 10 Metoddiskussion... 12 Konklusion... 12 Referenser... 14

Bakgrund Ordet ambulans kommer från det latinska ordet ambulare som betyder gå eller vandra omkring. Historiskt sett började ambulanstransporterna redan i antiken med transporter med hjälp av kärror för att få bort obotligt skadade patienter (1). Begreppet har sedan utvecklats att innefatta fordon till sjöss, på land eller i luften avsett för transport av sjuka (2). Ambulansfunktionen har successivt utvecklats från ett rent transportmedel till en mobil enhet med möjlighet att kunna genomföra avancerad prehospital akutsjukvård. Parallellt med teknisk utveckling har också den formella kompetensen ökat. Under tidigt 2000-tal infördes kravet att endast legitimerad personal får administrera läkemedel vilket innebar att minst en av personalen i ambulansen måste vara sjuksköterska (3). Det infördes också en specialistutbildning till ambulanssjuksköterska på 40 poäng utöver sjuksköterskeexamen (4). Förutom att förflytta patienter på ett säkert sätt ingår i ambulanspersonalens uppdrag att övervaka och registrera vitala funktioner, skapa och upprätthålla fria luftvägar, ge assisterad andning, administrera läkemedel, stabilisera och immobilisera frakturer, utföra avancerad hjärtlungräddning (AHLR), stoppa blödningar samt överföra medicinska data från ambulans till akutmottagning (5). Ambulanspersonalen får sina uppdrag av SOS Alarm Sverige AB. SOS Alarm har i uppdrag att prioritera vårdärenden utifrån fyra prioriteringsnivåer (6), förkortas fortsättningsvis till prio. Till hjälp har SOSoperatören ett beslutsstödsystem kallat Medicinsk index (tabell 1). Ambulansutlarmningarna prioriteras alltid efter symtom från patienten enligt följande: Tabell 1: De fyra prioriteringsnivåerna, Medicinskt index, som används av SOS operatörer vid utlarm. Prio 1 Akut livshotande symtom eller olycksfall. Prio 2 Akut men ej livshotande symtom. Prio 3 Övriga ambulansuppdrag. Prio 4 Uppdrag där ingen medicinsk vård krävs. Transport kan genomföras av annat fordon än ambulans. I samband med patientmötet gör sedan ambulanspersonal en ny prioriteringsbedömning. Denna bedömning utförs med hjälp av triagesystemet 1

Rapid Emergency Triage and Treatment System (RETTS) (7), vilket är samma system som används vid de flesta akutmottagningar i Sverige. I jämförörelse med RETTS kan man fövänta att Medicinskt Index ger en viss övertriagering, det vill säga att många tillstånd klassas som hög prioritet baserat på symptom och beskrivningar, trots att potential livsfara inte föreligger efter bedömning av medicinskt utbildad personal. Det kan också vara så att potentiall livsfara förelåg och korrekt bedömning gjordes vid utlarm, men att sedan förutsättningarna har ändrats när ambulansen anländer. RETTS består av två delar; kontroll av vitalparametrar och en bedömning av kontaktorsaken, där den senare grundas på klassificeringssystemet Emergency Symtoms and Signs (ESS). Algoritmen för varje kontaktorsak enligt ESS utgår från huvudsymtomen som patienten beskriver i den akuta situationen, exempelvis andningsbesvär. I algoritmen presenteras symtomen i fallande skala efter allvarlighetsgrad. Vitalparametrar som kontrolleras är blodtryck, puls, syrgasmättnad, temperatur, vakenhetsgrad samt andningsfrekvens. Uppmätta värden på respektive vitalparameter värderas efter ett fastställt referensintervall som ger en preliminär prioritet. Den slutgiltiga triagenivån är en kombination av värderade symtom enligt ESS, samt uppmätta värden på vitalparametrar. ESS kan ge en högre prioriteringsnivå även i de fall då inte vitalparametrarna avviker från normalvärden. Detta medför att patienter med normala värden på vitalparametrar, men som har vissa risksymtom, inte triageras till för låg prioriteringsnivå. RETTS innehåller fem triagenivåer betecknade som färger (8) (tabell 2). Tabell 2: Triagnivåer enligt Rapid Emergency Triage and Treatment System (RETTS) Röd Livshotande tillstånd. Orange Potentiellt livshot vilket innebär behov av akutsjukvård direkt. Gul Ej livshotande tillstånd men behov av akutsjukvård som kan vänta. Grön Ej livshotande tillstånd men behov av sjukvård inom rimlig tid, kan vänta. Blå Ej i behov av akutsjukvård. Antalet akutmottagningsbesök har ökat i hela landet de senaste åren (9). Ökning ses även på akutmottagningen i Norrköping där antal besök ökat med 17 procent från år 2010 (n=40 276) till år 2014 (n=48 787) (10), en storleksordning som inte kan förklaras av befolkningstillväxt. Av 48 787 patienter år 2014 inkom 15 648 patienter med ambulans till akutmottagningen. Till barnakuten inkom 533 patienter med ambulans och till 2

Hjärtintensiven i Norrköping inkom 144 patienter med ambulans (11). Studier från flera regioner i Sverige visar också att antalet ambulanstransporter totalt sett har ökat under de senaste åren med runt 9 procent, där ökningen av ambulanstransporter till akutmottagningen är en delmängd (12,13). För att kunna förhålla sig till det ökade antalet är det viktigt att få en fördjupad förståelse om förändringen. Syfte Syftet med studien var att kartlägga om ambulanstransporterna till akutmottagningen har förändrats med avseende på ålders- och könsfördelning och prioritetsbedömningar. Studien syftade också till att undersöka i vilken utsträckning ambulanspersonalens kompetens utnyttjas genom mätning av behandlingsinsatser som genomförs under transporten. Frågeställningar Hur ser populationen ut som inkommer till akutmottagningen med ambulans? Vilken prioritet har ambulansen ut till patienten? Vilken prioritet har ambulansen in till akutmottagningen? Hur många av patienterna fick behandling i ambulansen? Viken prioriteringsnivå enligt RETTS fick patienten vid ankomst till akuten? Vilket beslut togs på akutmottagningen efter läkarkontakt avseende inläggning/hemgång? 3

Metod En kvantitativ retrospektiv studie genomfördes genom att samla in data från Region Östergötlands databaserade journalsystem Cosmic (14). Datainsamling Tolv slumpmässigt utvalda datum 2012 och motsvarande datum 2014 valdes ut. Datumen valdes så att fördelning av olika veckodagar skulle vara lika de två åren. Alla inkommande ambulanstransporter under dessa datum inkluderades. Data samlades in från akutmottagningens akutliggare (journalfört i Cosmic) samt i komplementjournalen (ambulansjournal och akutjournal). Data som analyserades var ålder, kön, prioritet ut till patienten, prioritet in till akutmottagningen, behandling i ambulansen och prioritet enligt RETTS på akutmottagningen samt vilket beslut som togs på akutmottagningen avseende inläggning eller hemgång eller om patienten avvek från eller avled på sjukhuset (figur 1). Figur 1. Flödesschema över förloppet vid ambulanstransporter. Statistisk metod Ålder analyserades som kontinuerliga data, men också som ålderskategorier. Åldersgrupper skapades utifrån 15-årsintervall. Prioritering vid olika tillfällen; transport ut till patient, in till sjukhus, vid ankomst till akutmottagningen samt beslut på akutmottagningen analyserade utifrån registrerade kategorier. En dikotom variabel för behandling skapades utifrån alla journalförda interventioner, där läkemedel, immobilisering, förband och syrgasbehandling kategoriserades som behandling. T-test användes för jämförelser av medelvärden och Chi 2- test för jämförelser av proportioner. Ett tvåsidigt p- värde 0,05 användes som gränsvärde för statistisk signifikans. All data bearbetades i statistikprogrammet SPSS version 22 (IBM). Etiska överväganden All data hanterades avidentifierat i analysfasen, utan möjlighet att spåra data till enskilda individer. Avidentifieringen gjordes av författarna. En lista med kodnummer kopplat till personnummer upprättades och förvaras på säkert sätt i ett låst skåp för att möjliggöra eventuell komplettering av uppgifter. En PUL-anmälan gjordes till Region Östergötland för detta ändamål. Inga uppgifter presenteras på individnivå. Det är därför inte 4

möjligt att spåra några av de uppgifter som förekommer i rapporten till enskilda patienter. 5

Resultat Köns- och åldersfördelning Antalet patienter ökade marginellt mellan de undersökta dagarna år 2012 (n=506) och i jämförelse med år 2014 (n=538). Det är en jämn könsfördelning i materialet (kvinnor n=516), utan statistiska skillnader i könsfördelning mellan åren (p=0,260). För män hade medelåldern sjunkit från 67 år 2012 till 60 år 2014 (p<0,001). För kvinnor fanns ingen signifikant skillnad i medelålder mellan åren (65 år 2012 och 64 år 2014; p=0,605). Figur 2a visar åldersfördelning för kvinnor (2012 n=241, 2014 n=274), figur 2b visar motsvarande för män (2012 n=265, 2014 n=263). För både kvinnor och män fanns det signifikanta skillnader i åldersfördelning avseende nyttjandet av ambulanstransport mellan 2012 och 2014 (p=0,018 för kvinnor, p=0,027 för män). Andelen patienter i åldersgruppen 16-30 år har ökat signifikant (p=0,012), från sammanlagt cirka 8 procent (n=39) till 12 procent (n=67). Ökningen är i samma storleksordning för kvinnor och män. För män var andelen som larmade ambulans lägre i åldersgruppen 76-90 år 2014 i jämförelse med 2012 (24 % respektive 35 %). För kvinnor var andel lägre i åldersgruppen 46-60 år 2014 jämfört med 2012 (8 % respektive 17 %). Figur 2a: Åldersfördelning för kvinnor i förhållande till antal ambulanstransporter 2012 respektive 2014. 6

Figur 2b: Åldersfördelning för män i förhållande till antal ambulanstransporter 2012 respektive 2014. Prioriteringsnivåer Cirka 50 procent av alla ambulanstransporter ut till patienter var larm med prio 1 (tabell 3). Det är en liten men statistisk signifikant i fördelning av prioriteringsnivå mellan de två åren (p=0,032). Andelen med prio 1 var något högre 2014 än 2012, och andelen med prio 3 något lägre. Cirka 10 procent av alla ambulanstransporter in till akutmottagningen hade prio 1. De flesta transporter in till sjukhus (68 %) inkommer med prio 2. Det var ingen signifikant skillnad mellan åren (p=0,202). Tabell 3: Prioritet vid utlarmning av ambulans samt vid ambulanstransport på väg in till akutmottagningen. Jämförelse 2012 mot 2014. Prio 1 Prio 2 Prio 3 Prio 4 Totalt Utlarm 2012 241 (49) 218 (44) 36 (7) 495 (100) 2014 273 (52) 232 (44) 19 (4) 524 (100) Totalt 514 (50) 450 (44) 55 (5) 1019 (100) In 2012 45 (9) 324 (65) 125 (25) 2 (0) 496 (100) 2014 54 (10) 365 (70) 103 (20) 2 (0) 524 (100) Totalt 99 (10) 689 (68) 228 (22) 1020 (100) 7

Av de fall med prio 1 i utlarmning fick 58 procent någon form av akut behandling i ambulansen (tabell 4). Av de som hade prio 1 på väg in till sjukhus fick 73 procent någon form av behandling. Tabell 4: Prioritet av SOS larmoperatör vid utlarmning av ambulans och prioritet av ambulanspersonal på väg in till akutmottagningen i förhållande till behandling eller ej i ambulans. Båda åren sammanslagna. Prio 1 Prio 2 Prio 3 Prio 4 Totalt Utlarm Behandling 299 (58) 188 (36) 17 (31) 504 (50) Ej behandling 214 (42) 261 (52) 37 (69) 512 (50) Totalt 513 (100) 449 (100) 54 (100) 1016 (100) In Behandling 72 (73) 383 (56) 49 (22) 504 (50) Ej behandling 26 (27) 305 (44) 178 (78) 4 (100) 513 (50) Totalt 98 (100) 688 (100) 227 (100) 4 (100) 1017 (100) Cirka 10 procent av inkommande patienter med ambulanstransport triagerades som röda respektive gröna (tabell 5). Det fanns ingen skillnad i fördelningen mellan triagenivåerna mellan år 2012 och 2014 (p=0,267). Tabell 5: Prioritet enligt RETTS vid ankomst till akutmottagningen i förhållande till prio in till akutmottagningen och i förhållande till behandling i ambulans. Båda åren sammanslagna. Röd Orange Gul Grön Totalt n(%) Prio in Prio 1 56 (58) 35 (36) 5 (5) 1 (1) 97 (100) Prio 2 45 (6) 260 (38) 334 (49) 48 (7) 687 (100) Prio 3 6 (3) 24 (11) 131 (58) 66 (29) 227 (100) Prio 4 3 (74) 1 (25) 4 (100) Totalt 107 (10) 319 (31) 473 (47) 116 (11) 1015 (100) Behandling Behandling 73 (15) 202 (40) 208 (41) 20 (4) 503 (100) Ej behandling 33 (6) 119 (23) 267 (52) 94 (18) 513 (100) Totalt 106 (10) 321 (32) 475 (47) 114 (11) 1016 (100) Det fanns ingen skillnad i fördelningen inläggning/ hemgång/ avvikit avliden mellan de två åren (p=0,417) (tabell 6). Hälften av patienterna som kom in till akutmottagningen med ambulans blev inlagda på sjukhus. 46 procent fick lämna akutmottagningen efter läkarkontakt, 1 procent avled på akutmottagningen och 3 procent avvek innan läkarkontakt. Av de 33 patienter som avvek hade ambulansen i 18 fall åkt ut på utlarmning med prio 1. Fördelningen i beslut på akutmottagningen inom åldersgruppen 16-30 år skiljde sig åt i jämförelse med andra åldersgrupper 8

(p<0,001). I åldersgruppen 16-30, lades färre in (29 %), fler gick hem efter läkarkontakt (62 %) och fler avvek från akutmottagningen (8 %). Ingen avled. Tabell 6: Beslut på akutmottagningen i förhållande till prio vid utlarmning samt prio in i ambulans. Båda åren sammanslagna. Prio utlarm Prio in Inläggning Hemgång Avvikit Avliden Totalt Prio 1 Prio 1 70 (76) 12 (12) 10 (11) 92 (100) Prio 2 161 (45) 190 (53) 10 (3) 361 (100) Prio 3 15 (25) 37 (62) 8 (13) 60 (100) Prio 4 Prio 2 Prio 1 7 (100) 7 (100) Prio 2 184 (59) 123 (39) 7 (2) 314 (100) Prio 3 44 (35) 74 (59) 7 (6) 1 (1) 126 (100) Prio 4 1 (33) 2 (67) 3 (100) Prio 3 Prio 1 Prio 2 9 (75) 3 (25) 12 (100) Prio 3 16 (39) 24 (59) 1 (2) 41 (100) Prio 4 1 (100) 1 (100) Totalt 507 (50) 466 (46) 33 (3) 11 (1) 1017 (100) 9

Diskussion Resultatdiskussion Resultatet i denna studie visar på en liten ökning av ambulanstransporter till akutmottagningen under de slumpmässigt utvalda dagarna som studerats 2012 (n= 506) och 2014( n= 538). I denna studie framkom att 82 procent av de utlarmade ambulanserna med prio 1 hade lägre prioritet in till akutmottagningen (prio 2 eller 3). Det framkom även att det vid hälften av transporterna inte genomfördes någon behandling (läkemedel, syrgas, förband eller immobilisering) i ambulansen. Den höga andelen som inte får någon behandling i ambulansen kan delvis förklaras av kort transportsträcka från ett närliggande område. Sammanställningen visar att det finns en övertriagering av SOS Alarm vid utlarm. Detta är att förvänta, eftersom larmoperatören inte ser och inte kan undersöka patienten, vilket gör det svårare att bedöma patientens tillstånd. Ofta finns endast andra- eller tredjehandsinformation att tillgå, och ibland förekommer språksvårigheter. Inringaren kan också uppge flera olika problem och kan ha svårt att precisera problemen vilket upplevs som diffust av operatören (13,15). Tidigare studier har visat att SOS Alarm övertriagerar ca 60 procent av utlarmningarna vid jämförelse med triagering av ambulanspersonal enligt RETTS (16,17). En övertriagering är också inbyggt i systemet, där prioriteringssystemet som används vid inringning har en hög sensitivitet men låg specificitet för akuta tillstånd i förhållande till RETTS (18). Detta bekräftas också i denna studie som visade att cirka 50 procent av utlarmningar var prio 1, men efter bedömning av ambulanspersonalen så var endast 9 procent prio 1 in till akutmottagningen (båda åren). Prio 1-ambulanser anses dock inte helt ofarliga, vare sig för allmänheten eller ambulanspersonalen och bör inte överutnyttjas. Risken att hamna i en trafikolycka ökar vid larmkörning med blåljus och sirener (19,20). Resultaten ligger i linje med flera andra studier. En svensk doktorsavhandling av LM Beillon belyser flera aspekter (21), såsom att en tredjedel av personerna som transporterades till akutmottagningen med ambulans hade ett vårdbehov som inte var akut och att överandvändning av ambulanser framförallt skedde i tätbebyggt område (17, 21). En av delstudierna i avhandlingen visar att ambulansen användes som transportmedel till akutmottagningen utan att kritiskt vårdbehov förelåg i 42 procent av transporterna, en tredjedel av patienterna hade inget vårdbehov som krävde ambulanssjukvård (21). Behov av vård i ambulans har också lyfts fram i en annan svensk studie (22), där andelen som använde ambulanstransport men ej var i behov av ambulanssjukvård var störst för patienter med urinvägs-och/eller magbesvär. Där hade 42 procent kunnat åka annat färdmedel än ambulans. I patientgruppen med bröstsmärta och hjärtproblem hade 18 procent inte behövt ambulans (22). När det gäller transport mellan sjukvårdsinrättningar var 45 procent inte i behov av 10

ambulans. I en annan svensk studie dras slutsatsen att det fanns ett överutnytjande av ambulanstransporter. Enligt ambulanspersonalen var 30 procent av ambulanstransporterna inte i behov av ambulanssjukvård utan kunde ha använt annat transportmedel till akutmottagningen (12). Möjliga orsaker till ökat antal ambulanstransporter när vårdbehov inte föreligger kan vara att allmänheten saknar kunskap om vid vilka situationer ambulanstransport bör användas. En studie från Japan visar att faktorer som ex. ålder och kön hade betydelse för om personen larmade ambulans eller inte, där manligt kön, hög och låg ålder oftare larmade ambulans (23). Även en studie från Storbritannien visar att den största åldersgruppen som larmade ambulans var 70 år och äldre, och att patienter över 65 år som använder ambulans ökar (24,25). I vår studie syns ett sådant mönster för kvinnor men ej för män. Personer över 65 år samt gymnasieelevers kunskap om ambulanssjukvården har visats vara eftersatta (26,27) vilket delvis skulle kunna förklara resultatet i denna studie där det kunde ses en ökning av både unga (både män och kvinnor) och äldre (framför allt kvinnor) som åkte ambulans. Studier har visat att patienter förväntar sig ett snabbare omhändertagande på akutmottagningen om de inkommer med ambulans. Andra orsaker kan vara att de inte får tillräckligt snabb hjälp i primärvården (9,12,16,17). Resultatet av en magisteruppsats från Borås visade att äldre kvinnor och män med lägre utbildningsnivå hade uppfattningen att ambulans var ett transportmedel (27). De förväntade sig snabbare vård om ambulans tillkallas även om inget akut vårdbehov förelåg (12,18). En beredskap för att antalet ambulanstransporter kan komma att öka med ökat antal äldre i befolkningen bör finnas. År 2030 beräknas var fjärde person i Sverige vara 65 år eller äldre. Nästan hälften av alla besök på akutmottagningarna står personer över 65 år för (28). Ambulanssjukvården i Region Östergötland är idag uppbyggd så att ambulansen måste ta med patienten till akutmottagningen om patienten larmat SOS Alarm. Detta resulterar i att patienter som inte är i behov av ambulanssjukvård transporteras till akutmottagningen. Detta kan i sin tur orsaka längre väntetid för patienter som behöver ambulanssjukvård och öka belastningen på akutmottagningen. En möjlig hantering av övertriageringen som sker vid utlarm skulle kunna vara att ambulanspersonalen efter undersökning/bedömning får möjligheten att kunna överlämna patienter som inte längre är i behov av akutsjukvård till annan vårdgivare (såsom hemsjukvård eller primärvård) för eventuell behandling, uppföljning eller vårdplanering. Ett projekt som genomfördes i Hallands landsting mynnade ut i arbetsmodellen Ambulant bedömning. Där hade ambulanspersonalen dialog med primärvård och hemsjukvård om patienter som triagerades till grön nivå. Projektet visade på färre besök på akutmottagningen och färre inskrivningar. Av 264 patienter som ingick i projektet kunde 74 procent stanna hemma och enbart 10 procent behövde uppsöka akutmottagning (29). Att utveckla ett 11

samarbete mellan ambulanssjukvård, primärvård och hemsjukvård skulle kunna leda till att patienterna i större utsträckning tas om hand på rätt vårdnivå, till exempel att ambulanssjuksköterskan skulle kunna boka tid till vårdcentralen eller kontakta hemsjukvården för tillsyn/omvårdnad i hemmet vilket Ambulant bedömning från region Halland visat kan fungera (29). I många regioner i Sverige tas det ut en avgift vid ambulanstransport. Västra Götaland och Dalarna har en avgift på 150 kronor för både vuxna och barn (30-31) och i Värmland kostar det 150 kronor för personer över 18 år (32). Region Östergötland tar inte ut någon avgift vid transport med ambulans. Möjligen skulle transporterna kunna minska om en avgift infördes och skulle kunna leda till lägre andel av lågprioriterade ambulanstransporter. Det vore intressant att undersöka allmänhetens uppfattning och kunskap om ambulanstransporter samt vilken kompetens som finns bland ambulanspersonalen. Det vore även värdefullt att gå ut till allmänheten med information om i vilka situationer man ringer 112 och vilka andra alternativ som finns. Detta skulle kunna leda till att onödiga ambulanstransporter, där inget akut vårdbehov föreligger, minskar och att patienter med akuta högspecialiserade vårdbehov inte riskerar att behöva vänta på ambulans. Metoddiskussion Datainsamlingen är baserad på journaluppgifter och bortfallet är lågt (<1%) i de variabler som undersöktes. Bortfallet bedömdes inte påverka tolkningen av resultatet. Att alla uppgifter inte fanns tillgängliga för alla patienter ledde till att det totala antalet varierar i olika tabeller. Tolv dagar under två år valdes ut med målet att inkludera 1000 patienter för att kunna göra en jämförelse mellan de två åren. Åldersgruppen 16-30 år skilde sig markant från övriga åldersgrupper, dels i skillnad mellan åren men också i vårdbeslut som tas på akuten. Dock är antalet för litet för att kunna göra subgruppsanalyser. Fler studier behövs för att belysa beteenden och attityder kring uppsökande vård hos patienter men också hos larmoperatörer, ambulanspersonal och vårdpersonal. Konklusion I studien framkom att ambulanstransporterna ökat något under 2014 jämfört med 2012. Ökningen kunde i huvudsak förklaras av en relativt stor ökning för åldersgruppen 16-30 år. Studien visade att i enbart hälften av ambulanstransporterna fick patienten någon behandling i ambulansen. Andelen transporter utan behandling i ambulans föranleder en diskussion om möjligheten att ha en mer flexibel lösning för att möta upp aktuellt vårdbehov. En möjlig hantering av den övertriagering som sker vid utlarm skulle kunna vara att ambulanspersonalen efter undersök- 12

ning/bedömning får möjligheten att kunna överlämna patienter som inte bedöms vara i behov av akutsjukvård till annan vårdgivare för eventuell behandling, uppföljning eller vårdplanering. 13

Referenser 1. Barkley K. (1978) The Ambulance: The story of emergency transportation of sick and wounded through the centuries 1 ed. Florida: Exposition Press. 2. Skinner H. (1949) The Origin of Medical Terms. Baltimore: Williams & Wilkins. 3. SOSFS 2005:24. Ändringar i föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering i sjukvård. Stockholm: Socialstyrelsen. 4. SOSFS1999:17. Läkemedelshantering i ambulanssjukvården mm. Stockholm: Socialstyrelsen. 5. SOSFS 2009:10 12. Ambulanssjukvård mm. Stockholm: Socialstyrelsen. 6. SOS Alarm. Vårdprioritering. http://www.sosalarm.se/varatjanster/vard/vardprioritering/ [Hämtad 2015-01-14] 7. Widgren B. (2012) RETTS akutsjukvård direkt. Lund: Studentlitteratur. 8. Widgren B. (2013) RETTS. Lite praktisk handledning. Ett samanhållet medicinskt beslutsstöd för medicinskt beslutsstöd för akutsjukvård. http://vardgivarwebb.regionostergotland.se/pages/206450/re TTS.%20Handledning.pdf [Hämtad 2014-01-10] 9. Mirsch H. Smärtgränsen är nådd. Vårdfokus. 2010;9, 16-19. 10. Statistik akutmottagningen Vrinnevisjukhuset Norrköping opublicerat material. 2015. 11. Statistik Pre Medic Ambulanssjukvården i Norrköping 2014. 12. Hjälte L, Suserud B, Herlitz. et al. Initial emergency medical dispatching and prehospital needs assessment: a prospective study of the Swedish ambulance service.eur J of Emerg Med. 2007;14:134-141. 13. Carlströ E. Förändringsarbete i hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur; 2013. 14. Cosmic. Region Östergötlands digitala journalsystem. 14

15. Salk E, Schriger D, Hubbel K. et al. (1998) Effect of Visual Cues, Vital Signs and Protocols of Triage: A Prospective Randomized Crossover Trial. Annals of Emerg Med. 32(6): 655-664. 16. Karlsten R. & Elowsson P. (2004) Who calls for the ambulance: implications for decision support. A descriptive study from Swedish dispatch. Eur Jour Emerg Med. 11(3): 125-129. 17. Beillon L.M, Suserud B-O, Karlberk, et al. (2009) Dose ambulance use differ between geographic areas? A survery of ambulance use in sparsely and densely populated areas. Am J Med. 27(2):202-211. 18. Jöninger-Jaldeheim J. Larsson A. (2012) Är SOS utlarmningsindex kompatibelt med METTS triageverktyg? En enkätundersökning utifrån ambulanspersonalens bedömning. Magisteruppsats, Lunds universitet, Institutionen för hälsa, vård och samhälle. 19. Ek B. Edström P. Toutin A. (2013) Relability of a Swedish prehospital dispatch system in prioritizing patients. Int Emerg Nurs. 21(2):143-149. 20. Petzäll K. (2008) Trafiksäker transport och vård av patienter i ambulans, Forskningsrapport 2008:57, Karstads universitet, Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper, avdelningen för omvårdnad. 21. Beillon L M. (2010) Att värdera vårdbehov- ett kliniskt dilemma. Doktorsavhandling, Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap, Göteborg. 22. Hjälte L, Suserud B, Herlitz. et al. (2007). Why are people without medical needs transported by ambulance? A study of indications for pre-hospital care. Eur J of Emerg Med; 14(3):151-156. 23. Kawakami C, Kubota K, Ohshige K. et al. (2007) Influence of socioeconomic factors on medically unnecessary ambulance calls. BMC Health Serv Res;7(120). 24. Marks PJ, Daniel TD, Afolabi O. et al. (2002) Emergency (999) calls to the ambulance service that do not result in the patient being transported to hospital: an epidemiologcal study. Emerg Med J; 19(5): 449-452. 25. Melby V & Ryan A. (2005) Caring for older people in prehospital emergency care: can nurses make a difference. J Clin Nurs; 14(9): 1141-50. 15

26. Ahl C. Nyström M. Jansson L. (2006) Making up one s mind: - Patients experiences of calling an ambulance. Accid Emerg Nurs; 14(1): 11-19. 27. Berg A-K, Fransson M, Sundgren I. (2008) Ambulanssjukvård allmänhetens uppfattning och förväntningar. Kandidatuppsats. Högskollan i Borås, Institutionen för vårdvetenskap. 28. Folkhälsomyndigheten (2016) Åldrande befolkning https://www.folkhalsomyndigheten.se/seniorguiden/halsosamtaldrande/aldrande-befolkning/ [Hämtad 2016-01-19] 29. Region Halland (2013) Ambulant bedömning http://www.regionhalland.se/pagefiles/43660/folder%202013-02-19a.pdf [Hämtad 2016-10-19] 30. 1177 Vårdguiden (2015) Patientavgifter i Västra Götaland. http://www.1177.se/vastra-gotaland/regler-ochrattigheter/patientavgifter-i-vastra-gotaland/ [Hämtad 2015-01-15] 31. Landstinget Dalarna (2015) Patientavgifter i hälso- och sjukvården. www.itdalarna.se/halso-och-sjukvård/.../patientavgifter/. [Hämtad 2015-01-15] 32. Landstinget i Värmland (2015) 3. Avgifter för öppen hälso- och sjukvård samt ambulanssjukvård. http://www.liv.se/forvardgivare-och-samarbeten1/avgifter-och-priseravgiftshandbok/avgifter-och-vard-avutomlanspatienter/patientavgifter-och-hogkostnadsskydd/4- Avgifter-for-oppen-halso--och-sjukvard-/ [Hämtad 2015-01-17] 16

Förteckning över rapporter utgivna av FoU-enheten för Närsjukvården, Östergötland, ISSN 1102-3805 Kan beställas via e-post: FoU-enhetenNSFoU@regionostergotland.se. Rapporterna finns också som PDF-filer på vår hemsida: www.regionostergotland.se/fou Urivägsinfektion enligt telefonbaserat beslutsstöd Finns andra orsaker till symtom? Författare: Hanna Skytt 2016:6-ST Vårdflödet vid intensifierad ätstörningsbehandling på Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken Författare: Jonas Wejde 2016:5 Vad bestämde vi idag? En randomiserad studie om effekten av skriftlig information vid läkarbesök Författare: Irina Al 2016:4-ST Uppföljning av behandling och symtom hos äldre med diagnostiserad depression Författare: Valenthina Pavlova 2016:3-ST Urinsticka som komplement till symtomalgoritm för kvinnor med urinvägsbesvär Författare: Åsa Gustafsson 2016:2-ST En studie i primärvård Psykisk ohälsa i Östergötland 2010-2014 Epidemiologisk kartläggning baserad på diagnosregistrering i Region Östergötland Författare: Peter Garvin, Johan Lyth, Agneta Andersson, Ann-Britt Wiréhn 2016:1 Vårdpersonalens erfarenheter av hemsjukvårdsreformen i Östergötland Författare: Eva Törnvall, Pia Yngman-Uhlin, Agneta Andersson, Birgitta Larsson 2015:9 Gruppbehandling för patienter med övervikt och fetma En metod med stöd av kognitiv beteendeterapi Författare: Petra Rask, Lilli-Ann Bergqvist 2015:8 Manga som specialintresse Intervjuer med ungdomar med Asperger syndrom eller högfungerande autism Författare: Alicja Grudzinska 2015:7 Vardagsrevidering En arbetsrehabiliteringsinsats för personer med komplex problematik och lång tids frånvaro från arbetsmarknaden Författare: Anna Käcker, Frida Svanholm, Karolina Tegsjö 2015:6 Antibiotikaförskrivning till patienter med svårläkta bensår som handlagts på en vårdcentral Författare: Meike Hüttermann 2015:5-ST

Barn och ungas psykiska ohälsa Epidemiologisk kartläggning av diagnosregistrering i Region Östergötland och Stockholms läns landsting Författare: Ann-Britt Wiréhn, Agneta Andersson, Christina Dalman, Tomas Bokström 2015:4 Patientnära analyser i Finspång, Östergötland Författare: Srinivas Uppugunduri, Ewa Grodzinsky, Maria Edvardsson, Göran Schedvin, Siv Stigell Wiklund, Helen Styrbjörn, Agneta Andersson, Nahreen Tynngård 2015:3 Distriktssköterskors och sjuksköterskors upplevelse av arbetsmiljö i primärvård och en kartläggning av arbetstidens innehåll Författare: Eva Anskär 2015:2 D-vitaminbrist hos kvinnliga emigranter från subtropiska och tropiska områden boende i Sverige En tvärsnittsstudie vid två vårdcentraler i Motala Författare: Mustafa Douglah Georgios Korakakis 2015:1-ST Fungerar telefonbaserat beslutsstöd för att fastställa eller utesluta urinvägsinfektion hos kvinnor? Författare: Georgios Anastasopoulos, 2014:8-ST Aktiv exspektans vid bedömning av tarmsymtom enligt svenska NICEkriterierna Författare: Gabriella Karlsson, 2014:7-ST Utveckling av en svensk version av smärtbedömningsinstrumentet PACSLAC i en population av personer med demenssjukdom Författare: Pernilla Malmfors, 2014:6 Sjuksköterskors och chefers uppfattningar om RGS webb som arbetsverktyg i telefonrådgivning - en enkätstudie i primärvården Författare: Helena Skansén Nyberg, 2014:5 Interbedömarreliabilitet av triagesystemet RETTS Författare: Lise-Lotte Bergqvist, Linda Bohlin, Monika Karlsson, Jenny Pettersson, 2014:4 Integrerad diagnostisk utredning och kognitiv beteendeterapi för vuxna med ADHD Författare: Henrik Hindmarsh, 2014:3 Upplevda magtarmsymtom hos patienter med ätstörning Författare: Cecelia Eriksson, Elisabet Bergfors, Bo Göran Olsson, Ewa Grodzinsky, 2014: 2 Dessutom finns ett stort antal rapporter som utkommit i tidigare rapportserier. Hör gärna av dig till oss på FoU-enheten om du vill fråga om dessa.