IAS 39 och den rättvisande bilden inom bankindustrin

Företagsekonomiska institutionen 2006-01-12 Examensarbete C Handledare: Gunilla Myreteg IAS 39 och den rättvisande bilden inom bankindustrin Sandra Jonsson Stéphanie Ljungberg

Sammanfattning Från och med år 2005 ska alla noterade företag upprätta sina koncernredovisningar i enlighet med de standarder som utfärdats av IASB och som antagits av EU-kommissionen. En av IASB:s grundläggande riktlinjer är att redovisningen ska ge en rättvisande bild av företagets situation. Bankindustrin motsatte sig införandet av en standard, IAS 39, då de ansåg att den skulle misslyckas med att ge en rättvisande bild. Vårt syfte med uppsatsen är att studera i vilken utsträckning banker i sin redovisning kan ge en rättvisande bild av ekonomiska händelser i enlighet med IAS 39. Vårt empiriska material baserar sig till största del på intervjuer med fyra bankkoncerner samt två revisorer och en analytiker. Under studiens gång har vi funnit att åsikterna kring IAS 39 går isär. Bankindustrin är av en åsikt medan intressenterna, i de flesta fall, är av en annan. Uppsatsen är till stor del strukturerad efter den rättvisande bildens kvalitativa egenskaper. Analysen görs utifrån de kvalitativa egenskapernas kännetecken. Studien visar på: Relevansen har blivit lägre sett ur kravet förståelse och blivit högre sett ur kravet aktualitet. Jämförbarheten har blivit lägre enligt bankindustrin och högre enligt intressenterna, sett ur kraven lika händelser och spelregler Validiteten har blivit lägre enligt bankindustrin och högre enligt intressenterna, sett ur kraven fullständighet och neutralitet. Verifierbarheten varierar sett ur kraven kontroll och samstämmighet. 2

Definitionslista Användare den externe räkenskapsläsaren. Derivat ett värdepapper vars värde beror av värdet på den underliggande tillgången. Egetkapitalinstrument avtal som innebär en residual rätt i ett företags tillgångar efter avdrag för alla dess skulder, exempelvis aktier. Fair value option en möjlighet att värdera finansiella instrument till verkligt värde. Finansiella instrument ett avtal som ger upphov till en finansiell tillgång hos ena parten och en finansiell skuld hos den andra parten. Finansiell tillgång kontanter, egetkapitalinstrument alternativt en avtalsenlig rätt att erhålla en finansiell tillgång. Finansiell skuld företag. avtalsenlig förpliktelse att erlägga en finansiell tillgång till ett annat IAS International Accounting Standards. Redovisningsstandarder som är utgivna av IASB. IASB International Accounting Standards Board. Ett oberoende expertorgan som utfärdar internationella redovisningsstandarder. Säkrad post det finansiella instrument som är utsatt för en risk och som har säkrats. Säkringsinstrument riskutsatta posten. ett finansiellt instrument som införskaffas för att kunna säkra den Upplupet anskaffningsvärde det belopp till vilket den finansiella tillgången eller skulden värderas vid anskaffningstillfället, efter avdrag för ackumulerade av- och nedskrivningar. Verkligt värde det belopp till vilken en tillgång kan överlåtas, mellan kunniga oberoende parter som har ett intresse av att transaktionen genomförs. Volatilitet rörlighet; hög volatilitet innebär att ett instruments kurs rör sig mer upp och ned än ett instrument som har låg volatilitet. 3

Innehållsförteckning 1. INLEDNING... 5 1.1 BAKGRUND... 5 1.2 PROBLEMATISERING... 6 1.3 SYFTE... 6 1.4 AVGRÄNSNING... 6 2. METOD... 7 2.1 KVALITATIV METOD... 7 2.2 MATERIALINSAMLING... 7 2.2.1 Primärdata... 7 2.2.2 Sekundärdata... 9 2.2.3 Källkritik...10 2.3 VALIDITET...10 2.4 RELIABILITET...10 2.5 ANALYSMETOD...11 3. TEORI...12 3.1 RÄTTVISANDE BILD...12 3.2 VÄRDERING...13 3.2.1 Finansiella tillgångar eller finansiella skulder värderade till verkligt värde via resultaträkningen..14 3.2.2 Finansiella tillgångar som kan säljas...14 3.2.3 Fair Value Option...15 3.2.4 Derivat...15 3.3 SÄKRING...16 3.3.1 Säkringens effektivitet...17 3.3.2 Säkring av verkligt värde...17 3.3.3 Säkring av kassaflöde...18 3.3.4 Säkring av nettoinvestering i utlandsverksamhet...18 4. EMPIRI...19 4.1 RELEVANS...19 4.2 JÄMFÖRBARHET...20 4.3 VALIDITET...20 4.4 VERIFIERBARHET...21 4.5 IAS 39:S EFFEKTER I BANKERNAS DELÅRSRAPPORTER (JANUARI SEPTEMBER)...22 5. ANALYS...23 5.1 RELEVANS...23 5.2 JÄMFÖRBARHET...23 5.3 VALIDITET...24 5.4 VERIFIERBARHET...25 6. SLUTSATS...26 6.1 RELEVANS...26 6.2 JÄMFÖRBARHET...26 6.3 VALIDITET...26 6.4 VERIFIERBARHET...27 7. DISKUSSION...28 7.1 SLUTSATSERNAS TROVÄRDIGHET...28 7.2 FORTSATT FORSKNING...28 8. KÄLLFÖRTECKNING...29 8.1 REFERENSLISTA...29 8.2 INTERVJUER...30 BILAGA 1: INTERVJUGUIDE...31 BILAGA 2: SÄKRING...32 4

1. INLEDNING Kapitlet inleds med att ge läsaren en bakgrund till valt ämnesområde. Bakgrunden mynnar sedan ut i problematiseringen och syftet. Kapitlet avslutas med en avgränsning. 1.1 Bakgrund De senaste årtiondena har präglats av en ökad globalisering. Nya internationella företagskoncerner har växt fram vilket har gjort att varor, information och kapital flyttas över gränserna. Den globala konkurrensen tillsammans med en kapitalmarknad karaktäriserad av rörliga växelkurser, inflationssvängningar och ränteturbulens har förhöjt de risker företagen ställs inför, varför behovet av finansiella instrument ökat kraftigt. Dock medför finansiella instrument i sig en risk eftersom en marknad eller en avtalspart kan bryta samman ekonomiskt. För att minska risken för marknadsmisslyckande och öka stabiliteten på marknaden har ett regelverk utvecklats. (Wahlström 2000, s. 59) År 2002 beslutade Europaparlamentet och dess ministerråd att alla noterade företag, från och med år 2005, ska upprätta sina koncernredovisningar i enlighet med de standarder som utfärdats av International Accounting Standards Board (IASB) och som antagits av EUkommissionen (Smith 2005, s. 64). Detta beslut är ett steg på vägen för att skapa ett internationellt redovisningsspråk och därmed underlätta för företag utifrån att etablera sig inom unionen och för europeiska företag att etablera sig utanför EU-området (KPMG 2003). En av IASB:s grundläggande riktlinjer är att redovisningen ska ge en rättvisande bild av företagets situation. Den rättvisande bilden innebär att redovisningen på ett så korrekt sätt som möjligt ska spegla företagets finansiella ställning. För att en finansiell rapport ska återge en rättvisande bild ska den upprättas enligt IASB:s standarder samt uppfylla vissa kvalitativa egenskaper. (IASBs föreställningsram:46) Den standard som väckt mest debatt och dessutom inte är fullt ut godkänd är IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering som behandlar när finansiella instrument ska aktiveras, hur de ska värderas och när de kan användas för säkringsredovisning. De starkaste protesterna till standardens implementering kom från den internationella bankindustrin som menade att detta regelverk skulle försvåra bankernas riskhantering, öka riskerna i det finansiella systemet och misslyckas med att ge en riktig bild av ekonomiska händelser. (Svenska Bankföreningen 2002) 5

1.2 Problematisering Från och med den 1 januari 2005 redovisar alla noterade bolag enligt IASB:s standarder. Det innebär att företagen måste följa IAS 39 trots att vissa delar av standarden fortfarande är under bearbetning. Det var främst bankindustrin som satte sig emot införandet av standarden då IAS 39 ansågs komplicera användandet av säkringsredovisning eftersom den går emot tidigare redovisningsprincip. Dessutom innehåller IAS 39 nya värderingsmetoder som förespråkar värdering till verkligt värde. De nya metoderna ansågs kunna skapa följder i bankernas resultaträkningar som inte grundade sig i verkliga resultatsvängningar och därmed skulle bankerna inte kunna ge en riktig bild av ekonomiska händelser. I och med att bankerna var de starkaste motståndarna till införandet av IAS 39 har vi funnit det intressant att undersöka hur IAS 39 påverkar den bild som redovisningen återger av deras verksamhet. Vi har således följande frågeställning som utgångspunkt: I vilken utsträckning kan banker i enlighet med reglerna om värdering och säkring i IAS 39 ge en rättvisande bild av ekonomiska händelser? För att kunna besvara vår frågeställning kommer vi att studera hur reglerna kring värdering och säkring i IAS 39 påverkat vart och ett av den rättvisande bildens kvalitativa egenskaper. Dessa är relevans, jämförbarhet, validitet och verifierbarhet. 1.3 Syfte Syftet med uppsatsen är att studera i vilken utsträckning banker i sin redovisning kan ge en rättvisande bild av ekonomiska händelser i enlighet med IAS 39. 1.4 Avgränsning I uppsatsen kommer vi att behandla de avsnitt i IAS 39 som berör värdering och säkring. Vidare har vi valt att endast behandla de finansiella instrument som värderas till verkligt värde. Att poängtera är att vi enbart studerar IAS 39 och dess effekter idag. Vi har inte för avsikt att göra jämförelser med tidigare redovisningsprincip då vi inte finner det relevant för uppsatsens syfte. 6

2. METOD Kapitlet beskriver vårt tillvägagångssätt i arbetet med uppsatsen. Kapitlet inleds med en diskussion kring vårt metodval och hur vi samlat in våra data. Vidare diskuteras hur vi på olika sätt stärkt uppsatsens validitet och reliabilitet. Kapitlet avslutas med en förklaring av uppsatsens fortsatta struktur. 2.1 Kvalitativ metod I den kvalitativa metoden betraktas ord som analysenhet och i förgrunden står forskarens tolkning av insamlade data (Denscombe 2000, s. 204ff). Fördelar med en kvalitativ metod är att djupgående data ger en stark verklighetsförankring och det finns större tolerans för tvetydigheter. Vidare ges möjligheter till alternativa förklaringar. (Denscombe 2000, s. 259ff) Syftet med uppsatsen var att undersöka kopplingen mellan IAS 39 och begreppet rättvisande bild. Då vi satte oss in i ämnet upptäckte vi ganska snart att åsikterna kring IAS 39 gick isär. Vi gjorde därför bedömningen att den studie som behövdes för att kunna svara på syftet krävde att alternativa förklaringar och subtila tolkningar kring ämnet uppfattades. Vi tyckte att det var mycket viktigt att i vår uppsats få fram varför respondenterna tyckte som de gjorde snarare än att de tyckte som de gjorde, varför vi valde att arbeta efter en kvalitativ metod. Samtidigt var vi medvetna om att det med metodvalet följde en nackdel. I kvalitativ metod är tolkningen i insamlandet och analysen av data nära kopplad till forskarens egen bakgrund, identitet och övertygelser, vilket gör att resultaten måste hanteras på ett mer försiktigt sätt. (Denscombe 2000, s. 259ff) Genom arbetets gång var vi medvetna om att våra åsikter och tidigare erfarenheter kunde påverka resultaten. Vi försökte minimera denna risk genom att samla in och analysera olika åsikter kring ämnet och inte vinkla resultatet till någons fördel. 2.2 Materialinsamling Vid materialinsamling används två kategorier av data; primärdata och sekundärdata. Ofta är det bra att använda sig av båda dessa typer då de kan stödja och kontrollera varandra. (Denscombe 2000, s. 102) 2.2.1 Primärdata Primärdata är information ur förstahandskällor som samlas in för uppsatsens specifika syfte. En fördel med primärdata är att den helt kan anpassas till frågeställningen i undersökningen. (Denscombe 2000, s. 130ff) Syftet med uppsatsen var att undersöka hur IAS 39 påverkat den rättvisande bild som bankernas redovisningar ger. Vi tyckte därför att det föll sig naturligt att 7

intervjua personer inom bankindustrin. Den rättvisande bilden handlar till stor del om hur användaren uppfattar redovisningen, varför vi också intervjuade två revisorer och en analytiker. Vi kontaktade de fyra största bankkoncernerna i Sverige; Nordea, SEB, Handelsbanken samt Föreningssparbanken (Svenska Bankföreningen 2004, s. 5). Vi valde dessa banker då de tillämpar IAS 39 i sin redovisning och deras balansomslutning till största del består av finansiella instrument. Vi har intervjuat följande personer: Gunilla Domeij-Hallros som ansvarar för Treasury Analysis Centre inom Nordea och även ansvarat för implementeringen av IAS 39 i Nordeagruppen. Mikael Holmqvist som arbetar på Group Finance inom SEB och ansvarar för koncernens och moderbolagets årsredovisningar. Dessutom är han inblandad i SEB:s övergång till IAS 39 och har under året varit med och lagt upp SEB:s säkringsredovisning i enlighet med denna. Tidigare arbetade han inom Svenska Bankföreningen där han engagerade sig i diskussionerna kring IASB mot EUkommissionen. Niklas Grip som är avdelningschef för enheten Regelverk inom Handelsbankens koncernekonomifunktion. Funktionen fungerar bland annat som en internkonsult avseende redovisningsregler. Därutöver arbetar han med IAS 39 genom sitt ordförandeskap för en gruppering inom EU som verkar för att åstadkomma ändringar i IAS 39. Henrik Bonde som arbetar som redovisningsspecialist inom koncernekonomi på Föreningssparbanken där han svarar för koncernens redovisningsprinciper. Han ansvarade för implementeringen av IFRS, och därmed IAS 39, i Föreningssparbanken. Peter Malmqvist som arbetar som analyschef på NordNet Security Bank och är lärare på Handelshögskolan i Stockholm. I båda roller kommer han i kontakt med IAS 39. Vi kontaktade honom efter att ha läst hans debattartikel i Dagens Industri som bland annat behandlade en undersökning som han gjort om hur 200 bolag påverkats av införandet av IAS 39. I undersökningen kom han fram till att kritiken varit överdriven och att reglerna haft en liten effekt på bolagens redovisningar. Två auktoriserade revisorer från två större revisionsbyråer. Båda arbetar med IAS 39. På begäran har de anonymiserats. 8

Då respondenterna hade begränsat med tid fick de själva välja intervjumetod. Nordea, Handelsbanken, Föreningssparbanken samt revisorerna valde att ta intervjun via e-post och SEB samt analyschefen valde telefonintervju. Vi utformade en intervjuguide utifrån vår problematisering med tyngdpunkt på rättvisande bild (se bilaga 1). Alla respondenter fick samma frågor oavsett om intervjun togs per telefon eller per e-post. Fördelen med att göra intervjun via e-post är att besvarandet av frågorna är mindre betungande för respondenten och svaren kan enkelt skickas tillbaka. Samtidigt föreligger en risk för missförstånd och oklarheter. (Denscombe 2000, s. 14) För att undvika detta försökte vi göra våra frågor så tydliga som möjligt och var noggranna med att välja respondenter som har kunskap i ämnet. Dessutom skickade vi ett kompletterande e-brev för att få svar på de följdfrågor som uppkom. Vid telefonintervju är det lättare än vid e-post att följa upp funderingar med frågor (Eriksson & Wiedersheim-Paul 2001, s. 86). Detta underlättade för oss att uppfatta alternativa förklaringar. Nackdelen med telefonintervju är att endast det talade ordet fångas in och den missar ickeverbal kommunikation (Denscombe 2000, s.145). Vi kan inte minimera denna nackdel men tycker inte att den utgör något större problem eftersom intervjuguiden inte innehåller några personliga eller känsliga frågor. Vid telefonintervjuerna fick respondenterna ta del av intervjuguiden cirka två veckor innan intervjutillfället. Respondenterna gavs då möjligheten att ordna fram den information som efterfrågades och på så sätt vara väl förberedda vid intervjutillfället. För att få med all information respondenterna gav spelades intervjuerna in. Detta gav också oss möjligheten att gå tillbaka och lyssna på de delar som varit särskilt komplicerade för att öka vår förståelse. Nackdelen med att spela in intervjuerna är att respondenten kan känna sig obekväm i situationen (Denscombe 2000, s. 148). Vi fick inte intrycket av att våra respondenter fann situationen obehaglig. 2.2.2 Sekundärdata Sekundärdata utgörs av redan insamlad information som publicerats för ett annat ändamål än det som formulerats för undersökningen. Den används främst för att ge bakgrundsinformation i området men också som en datakälla i sig. (Denscombe 2000, s. 187ff) Sekundärdata utgörs av delar ur bankernas delårsrapporter. Avsikten var att se om bankerna hade redogjort för hur IAS 39 påverkat resultatet och i så fall i vilken utsträckning. Vi fann delårsrapporterna på respektive banks hemsida. Vi anser delårsrapporter vara en tillförlitlig källa då de bygger på godkända standarder. 9

2.2.3 Källkritik Vi började arbetet med att orientera oss i ämnet. Främst studerade vi standardens utformning men läste också några uppsatser och vetenskapliga artiklar som på olika sätt behandlade IAS 39. Artiklar sökte vi efter i databaserna Artikelsök och FAR Komplett. Vår teoridel baseras på litteratur- och tidskriftsstudier. Litteratur sökte vi i databaserna DISA, Uppsala universitetsbiblioteks online-katalog samt LIBRIS, det nationella biblioteksdatasystemet. Vår litterära huvudkälla utgörs av ett regelverk vilket innebär att den redan är granskad av fackmän varför vi inte har någon anledning att misstro källan. Övrig litteratur, inklusive metodböckerna, anses också vara pålitliga då de används i utbildningssyfte. Tidskrifter fann vi på Ernst & Youngs och KPMG:s respektive hemsidor. De anser vi också vara pålitliga då de är utarbetade av auktoriserade revisorer och endast utgör en beskrivning av regelverket. 2.3 Validitet Med validitet menas hur väl ett mätinstrument mäter det som avses att mätas (Eriksson & Wiedersheim-Paul 2001, s. 38). Validitet handlar alltså om i vilken utsträckning forskningsdata och metoden för att erhålla dessa data anses exakta, riktiga och träffsäkra (Denscombe 2000, s. 283). Vi använde en intervjuguide som mätinstrument och i konstruktionen av den utgick vi från vår problematisering. Detta gjorde att vi kunde formulera frågor som täckte in hela syftet, vilket ger en hög validitet. Eftersom vi arbetar utifrån en kvalitativ metod är vi medvetna om att vi som skribenter kan influera mätningen, vilket ger en lägre validitet. Detta undvek vi genom att ställa neutrala frågor. Samtidigt ger en kvalitativ metod möjlighet för respondenten att ge alternativa förklaringar vilket höjer validiteten. 2.4 Reliabilitet Reliabilitet innebär att ett mätinstrument ska ge tillförlitliga och stabila utslag. Detta betyder att en undersökning som genomförs vid en annan tidpunkt och med ett annat urval men med samma angreppssätt ska ge samma resultat. (Eriksson & Wiedersheim-Paul 2001, s. 40) För att få en ökad reliabilitet har vi varit noggranna med att ange ett tydligt syfte. Vidare har vi givit en beskrivning av hur undersökningen genomförts och vad som ligger bakom de beslut vi fattat. 10

Vad gäller primärdatan intervjuade vi personer som har kunskap inom det aktuella området och undvek att ställa ledande frågor, varför vi inte finner någon anledning att tro att de skulle ge annorlunda svar om frågorna ställdes av någon annan, vid ett annat tillfälle. Vad som kan minska reliabiliteten är om respondentens personliga åsikter genomsyrar svaren eller om de missuppfattat någon fråga. Eftersom införandet av IAS 39 föregicks av en infekterad debatt, där vissa var för och andra emot införandet, förelåg risken att respondenterna var mycket subjektiva, något vi var medvetna om. 2.5 Analysmetod Vi strukturerade empirin och analysen efter den rättvisande bildens kvalitativa egenskaper; relevans, jämförbarhet, validitet och verifierbarhet. Anledningen till denna struktur var att vi ville få en tydlig koppling till syftet och ge läsaren en ökad förståelse. Under varje kvalitativ egenskap presenteras empirin efter respondenternas grupptillhörighet. Respondenterna från bankindustrin ses som en grupp och analyschefen samt revisorerna ses som en annan. Analysen sker utifrån de kvalitativa egenskapernas kännetecken. 11

3. TEORI Kapitlet inleds med en beskrivning av rättvisande bild. Denna teori tas upp eftersom bankindustrin menade att IAS 39 skulle misslyckas att ge en korrekt bild av dess verksamhet. Därefter redogörs för hur finansiella instrument värderas, då kritiken bland annat riktade sig mot de nya värderingsmetoderna i standarden. Kapitlet avslutas med en beskrivning av säkring då bankindustrin ansåg att IAS 39 skulle komplicera användandet av säkringsredovisning och därför misslyckas med att återge en korrekt bild av dess verksamhet. 3.1 Rättvisande bild Ett av EU-kommissionens grundläggande direktiv är att redovisningen ska ge en rättvisande bild av företagets situation. Detta innebär att redovisningen på ett så korrekt sätt som möjligt ska spegla företagets finansiella ställning och resultat. För att en finansiell rapport ska återge en rättvisande bild ska den upprättas enligt redovisningsstandarder samt uppfylla vissa kvalitativa egenskaper som relevans, jämförbarhet, validitet och verifierbarhet. (IASB:s föreställningsram:46) Den primära kvalitativa egenskapen är att redovisningen ska vara relevant vilket innebär att informationen ska vara användbar för beslut. För att redovisningen ska betraktas som relevant krävs det att den är aktuell och att användaren förstår den. Aktualitet innebär att redovisningen har betydelse för tillfället. Det bör inte gå för lång tid från redovisningsperiodens slut tills dess att redovisningen offentliggörs om den ska ha någon effekt på användarens beslut. Förståelse innebär att redovisningen ska ge sådan information som användaren begriper och att denne uppfattar informationens innebörd. (Smith 2005, s. 14ff ) Det finns två aspekter av den kvalitativa egenskapen jämförbarhet; jämförbarhet över tiden och jämförbarhet mellan företag. Den senare har en stark koppling till relevans och är aktuell för denna uppsats. Den principiella innebörden av jämförbarheten är inte att företag ska beräkna mått på samma sätt oberoende av omständigheterna, utan att lika händelser ska redovisas på samma sätt. En mindre strikt definition av jämförbarhet är att användare av redovisningen känner till de spelregler som gäller, exempelvis IASB:s standards. Det är svårt att påvisa skillnader mellan redovisningsmått som värderas med olika metoder men det är ändå intressant för användaren att veta vilka spelregler företagen följt. Användarna vet då att 12

prognosunderlaget kanske inte är det bästa men ändå av jämförbar kvalitet för de företag de analyserar. (Smith 2005, s. 19ff ) Validitet innebär att redovisningen avbildar de aspekter av verkligheten som den avser att avbilda. Det gäller att informationen på ett korrekt sätt utvisar antingen vad som görs gällande att den utvisar eller vad som rimligen kan antas att den utvisar. (IASB:s föreställningsram:31) Detta ställer krav på neutralitet hos dem som utfärdar redovisningen. Det ska finnas en strävan att på bästa sätt avbilda verkligheten så som den uppfattas. Validitet kräver också fullständighet vilket innebär att redovisningen ska innefatta alla väsentliga ekonomiska händelser och alla väsentliga aspekter av företagets ekonomiska tillstånd. Dessutom ska den information redovisningen ger vara tillräckligt betydelsefull för att kunna påverka beslut hos användaren. (Smith 2005, s. 15ff) För att redovisningen ska anses besitta den kvalitativa egenskapen verifierbarhet gäller det att ett måtts sanningshalt kan kontrolleras med någon form av bevis. I redovisningssammanhang är dessa mått ofta påverkade av subjektiva bedömningar såsom bedömning av en maskins ekonomiska livslängd. På grund av dessa frekventa subjektiva bedömningar har verifierbarhet givits en vidare innebörd, ju högre samstämmigheten i olika bedömningar är desto högre är graden av verifierbarhet. (Smith 2005, s. 17ff) Nedan har vi samlat de viktigaste kännetecknen för varje kvalitativ egenskap. RELEVANS JÄMFÖRBARHET VALIDITET VERIFIERBARHET ~ aktualitet ~ lika händelse, samma sätt ~ fullständighet ~ kontroll, bevis ~ förståelse ~ spelregler ~ neutralitet ~ samstämmighet 3.2 Värdering Finansiella instrument är varje form av avtal som ger upphov till en finansiell tillgång, finansiell skuld eller ett egetkapitalinstrument i ett annat företag (IAS 32:11). Det är i IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering som principerna för aktivering och värdering av finansiella instrument ges. Huvudregeln säger att alla finansiella tillgångar ska värderas till verkligt värde. Från denna huvudregel finns dock undantag; låne- och kundfordringar, investeringar som hålles till förfall samt investeringar i egetkapitalinstrument som saknar noterat marknadspris ska värderas till anskaffningsvärde. Grundprincipen säger att 13

finansiella skulder ska värderas till anskaffningsvärde. Undantaget är finansiella skulder som innehas för handel, främst derivat som värderas till verkligt värde. (IAS 39:46-47) Det verkliga värdet är det belopp till vilket en tillgång kan överlåtas eller en skuld regleras, mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att transaktionen genomförs (IAS 32:11). För att bestämma det verkliga värdet används i första hand det noterade marknadspriset. Om ett sådant inte finns så kan företaget använda sig av en intern modell, det vill säga en egen värderingsteknik. En sådan intern modell kan till exempel vara att använda ett noterat marknadspris på ett liknande finansiellt instrument. (IAS 39:VT:71-79) Finansiella instrument som värderas till verkligt värde delas in i två kategorier beroende på hur värdeförändringarna på instrumentet redovisas. Kategorierna är 1. Finansiella tillgångar eller skulder värderade till verkligt värde via resultaträkningen samt 2. Finansiella tillgångar som kan säljas. (Smith 2005, s. 277) Efter kategorierna behandlas Fair value option. 3.2.1 Finansiella tillgångar eller finansiella skulder värderade till verkligt värde via resultaträkningen För att räknas till kategorin finansiella tillgångar eller finansiella skulder värderade till verkligt värde via resultaträkningen ska det finansiella instrumentet innehas för handel. Det kan exempelvis röra sig om aktier som innehas i spekulationssyfte. I kategorin ingår också alla derivat som inte ses som säkringsinstrument. De finansiella instrumenten i denna kategori värderas till verkligt värde i balansräkningen och den värdeförändring som uppstår under året redovisas över resultaträkningen. I resultaträkningen visas alltså hela den värdeförändring som uppstått under året, oavsett om den är realiserad eller orealiserad. (Smith 2005, s. 278ff) 3.2.2 Finansiella tillgångar som kan säljas Till kategorin finansiella tillgångar som kan säljas hör de tillgångar som värderas till verkligt värde och som inte är definierade enligt ovanstående kategori. Ofta rör det sig om börsnoterade aktier som används som likviditetsreserv. De finansiella tillgångarna i denna kategori värderas till verkligt värde i balansräkningen. Skillnaden mot föregående kategori är att endast den realiserade värdeförändringen ska redovisas över resultaträkningen och den orealiserade värdeförändringen ska redovisas mot eget kapital, det vill säga över balansräkningen. (Smith 2005, s. 278ff) 14

3.2.3 Fair Value Option IAS 39 ger en valmöjlighet, den så kallade fair value option, som innebär att företag vid det första redovisningstillfället kan hänföra vilken finansiell tillgång som helst till kategori 1. Finansiella tillgångar eller finansiella skulder värderade till verkligt värde via resultaträkningen. Detta innebär att exempelvis en kundfordran, som enligt standarden egentligen ska värderas till upplupet anskaffningsvärde, nu värderas till verkligt värde. (Smith 2005, s. 278) Vi tar upp derivat eftersom de är finansiella instrument som ofta används inom säkringsredovisning. Derivat kan delas in i tre huvudgrupper. Vi avser endast ta upp dessa huvudgrupper med avsikten att öka förståelsen för derivat. Dessa huvudgrupper kommer inte att behandlas närmare i analysen. 3.2.4 Derivat Derivat är samlingsnamnet på de finansiella instrument vars värde beror av värdet på ett annat underliggande finansiellt instrument. De vanligaste formerna av derivat är optioner, terminer och swapar. De vanligaste formerna av underliggande finansiella instrument är valutor, aktier och obligationer. Utmärkande egenskaper för derivat är att det kräver en förhållandevis liten nettoinvestering samt att avtalet kommer att regleras vid en framtida tidpunkt. (Ernst&Young 2004, s. 68) Derivat används främst för att minimera företagets riskexponering. Genom att använda derivat säkrar sig företaget mot eventuella värdeförändringar i tillgångar och skulder orsakade av variationer i räntor eller valutakurser. I andra fall kan handel med derivat fungera som en ren spekulation och därmed ökar företaget sitt risktagande. (Ernst&Young 1997, s. 79) Derivat kan delas in i tre huvudgrupper; optioner, terminer och swapar (KPMG 2004, s. 21). 3.2.4.1 Terminer En termin är ett avtal om köp eller försäljning där betalning och leverans ska ske till ett bestämt pris och vid ett bestämt tillfälle i framtiden. Avtalet innebär en skyldighet för både innehavare och utfärdare av terminen. (KPMG 2004, s. 21) Köparen har rätt att få leverans på utsatt tid men är samtidigt skyldig att betala angivet pris. På motsvarande sätt har säljaren rätt att få betalt men är samtidigt skyldig att leverera fastställd mängd. Det är på avtalsdagen kurs, kvantitet och löptid för terminen bestäms. En av de vanligaste terminerna är valutatermin. Den innebär att ett företag säljer och det andra företaget köper en viss valuta till en bestämd kurs vid en bestämd tidpunkt. (Jonasson 1999, s. 119) 15

3.2.4.2 Optioner En option ger innehavaren rättighet, men inte skyldighet, att köpa eller sälja det underliggande finansiella instrumentet inom en bestämd tidsperiod. Det finns två typer av optioner, köp- respektive säljoption. En köpoption ger innehavaren en rättighet att köpa det underliggande finansiella instrumentet samtidigt som optionens utfärdare är skyldig att sälja enligt avtal, om optionsinnehavaren så begär. En säljoption ger motsvarande möjlighet. Innehavaren besitter en rätt att sälja det underliggande finansiella instrumentet och utfärdaren har då en skyldighet att köpa. (KPMG 2004, s. 22) 3.2.4.3 Swapar En swap är ett avtal mellan två parter om att byta lånevillkor eller betalningsströmmar med varandra (KPMG 2004, s. 22). Båda parter är låsta till kontraktet vad avser rättigheter och skyldigheter. Det innebär att om en av parterna skulle vilja bryta avtalet är det i sak möjligt men kostsamt. (Ernst&Young 1997, s. 130) En vanligt förekommande swap är ränteswapen som innebär att två parter byter ränteströmmar på ett underliggande nominellt belopp under en viss tidsperiod. Avtalet innebär att exempelvis en rörlig ränteström byts mot en fast ränteström och vice versa. (Jonasson 1999, s. 122) 3.3 Säkring Företag utsätts för många olika risker. Det finns direkta risker i form av valuta-, ränte- och prisförändringar och indirekta risker till exempel politiska risker. Det är de direkta riskerna som företag, genom säkringsredovisning, har en möjlighet att minimera. (Jonasson 1999, s. 38ff) För att minimera risken använder sig företaget av ett säkringsinstrument. Normalt sett används derivat som säkringsinstrument. Undantaget är vid säkring av valutarisk då även andra finansiella instrument som inte är derivat tillåts användas. (IAS 39:72) En säkrad post är det finansiella instrument som utsätts för en risk, medan själva risken är det som säkras. Exempelvis kan det finnas risk för ränteförändring i ett banklån. Det är då banklånet som är den säkrade posten medan ränteförändringen är den risk som säkras. (KPMG 2004, s. 25) De poster som tillåts säkras är följande: en redovisad tillgång eller skuld ett ej redovisat, bindande åtagande en mycket sannolik prognostiserad transaktion en nettoinvestering i en utländsk verksamhet (IAS 39:78) 16

Det är frivilligt för ett företag att tillämpa säkringsredovisning. Dock kan ett företag med ett finansiellt instrument exponerat för risk undvika potentiella värdeförändringar genom att införskaffa ett säkringsinstrument. Säkringsinstrumentet ska utveckla motsatta värdeförändringar till den säkrade posten. Det innebär att säkringsinstrumentet och den säkrade postens värdeförändringar tar ut varandra i resultaträkningen och det blir ingen effekt på resultatet. (IAS 39:85) (Jonasson 1999, s. 38) IAS 39 listar ett antal villkor som måste vara uppfyllda för att en säkring ska kvalificeras för säkringsredovisning. Främst ska det finnas en dokumentation över säkringsförhållandet där målsättning och strategi med riskhanteringen fastställs. Dessutom ska säkringen förväntas vara mycket effektiv i att uppnå kvitteringar av förändringar i verkligt värde eller kassaflöden som går att hänföra till den säkrade risken. Vidare gäller att denna effektivitet kan mätas på ett tillförlitligt sätt. (IAS 39:88) Det finns tre olika säkringsförhållanden; säkring av verkligt värde, säkring av kassaflöde och säkring av nettoinvestering i utlandsverksamhet. Först kommer säkringens effektivitet tas upp varefter de tre säkringsförhållandena behandlas. 3.3.1 Säkringens effektivitet För att säkringsredovisningen ska ge önskad verkan måste säkringen vara effektiv på så sätt att risken i verkligt värde och kassaflöde faktiskt minskar. För att fastställa en säkrings effektivitet ska jämförelser mellan den säkrade posten och säkringsinstrumentet göras, för att avgöra hur stora delar av värdeförändringarna som faktiskt tar ut varandra. (Jonasson 1999, s. 58) För att en säkring ska betraktas som effektiv ska kvoten mellan den säkrade posten och säkringsinstrumentet ligga inom intervallet 80 % 125 % (IAS 39:VT 105) (Se bilaga 2A för exempel). De delar av värdeförändringarna som tar ut varandra betraktas som en effektiv del och om värdeförändringarna inte tar ut varandra helt betraktas mellanskillnaden som en ineffektiv del (KPMG 2004, s. 30). 3.3.2 Säkring av verkligt värde Säkring av verkligt värde innebär att företaget försöker minska risken för nettoförändringar i verkligt värde. Företaget kan då säkra den riskutsatta posten genom att införskaffa ett derivat. Både säkringsinstrumentet och den säkrade posten värderas till verkligt värde och de värdeförändringar som uppstår redovisas över resultaträkningen. Eftersom värdeförändringarna utvecklas åt motsatt håll tar de helt eller delvis ut varandra i resultaträkningen. Företaget kommer därför att få mindre eller i bästa fall ingen resultateffekt 17

alls genom att använda sig av säkringsredovisning. (KPMG 2004, s. 28) (se bilaga 2B för exempel) 3.3.3 Säkring av kassaflöde Företag kan säkra sig mot risken för framtida ändringar i kassaflödet genom att införskaffa ett derivat. Eftersom detta är en prognostiserad transaktion redovisas den inte i balansräkningen. I samband med att det framtida flödet säkras ska säkringsinstrumentet redovisas till verkligt värde i balansräkningen. Den effektiva delen av värdeförändringen ska redovisas mot eget kapital. Den ineffektiva delen går över resultaträkningen. När transaktionen går igenom kommer företaget att redovisa en finansiell tillgång. Då ska vinster och förluster på säkringsinstrumentet som tidigare redovisats mot eget kapital föras över till resultaträkningen. (KPMG 2004, s. 29 ff) (se bilaga 2C för exempel) 3.3.4 Säkring av nettoinvestering i utlandsverksamhet När företag investerar i utlandet finns det en risk för att valutaförändringar påverkar deras investeringar negativt. De kan därför säkra sin nettoinvestering med hjälp av ett derivat eller ett annat finansiellt instrument. Säkringsinstrumentets värdeförändring ska redovisas direkt mot eget kapital. Om det finns en ineffektiv del redovisas den över resultaträkningen. Vid avyttring kommer den ackumulerade effektiva värdeförändringen som tidigare redovisats mot eget kapital att redovisas över resultaträkningen. (KPMG 2004, s. 31ff) (se bilaga 2D för exempel) 18

4. EMPIRI Kapitlet lyfter fram hur respondenterna i undersökningen upplever verkligheten. Respondenternas svar är strukturerade efter den rättvisande bildens kvalitativa egenskaper. Under varje egenskap är svaren strukturerade efter respondenternas branschtillhörighet. Respondenterna från bankindustrin står som en grupp under benämningen bankindustrin och analyschefen samt revisorerna står som en annan grupp under benämningen intressenter. Eftersom fokus i uppsatsen inte ligger på respondenternas individuella svar har respondenterna anonymiserats. Kapitlet avslutas med en mindre redogörelse för hur IAS 39 har påverkat bankernas resultaträkningar. 4.1 Relevans Bankindustrin anser att redovisning enligt IAS 39 har gjort det svårare för användaren att förstå den information som redovisningen ger och därmed har det blivit svårare att fatta beslut. De menar att detta främst beror på att IAS 39 erbjuder många valmöjligheter. En respondent exemplifierar det med att banken kan välja mellan att tillämpa säkringsredovisning eller inte. Faller valet på det tidigare finns olika säkringsförhållanden att välja mellan. Ytterligare ett val som IAS 39 ger är möjligheten att använda Fair value option. En annan respondent från bankindustrin menar att på grund av dessa valmöjligheter kan det vara svårt att i redovisningen uttyda vilka val banken gjort. Denne pekar på vikten av att läsa resultat- och balansräkning ihop med notapparaten. I de fall banken förklarar de poster som finns i räkenskaperna finns det möjlighet för användaren att bilda sig en uppfattning om hur resultatet uppstått. En respondent framhäver att redovisningsreglerna blivit betydligt mer komplicerande än tidigare och menar att den normalt redovisningskunnige läsaren under en period kan ha svårt att tillgodogöra sig informationen. Överlag anser intressenterna att redovisningen i enlighet med IAS 39 har gjort det lättare för användaren att förstå den information redovisningen ger. De anser att redovisning till verkliga värden innebär en förbättring som beslutsunderlag jämfört med upplupet anskaffningsvärde. Samtidigt framhåller en intressent att kunskapen om de nya reglerna är otillräcklig varför det finns ett klart utbildningsbehov. En annan intressent ser informationsbrist som en risk för att användaren inte ska förstå redovisningen. Intressenten tycker att det är svårt att se eventuella resultateffekter orsakade av IAS 39 vilket gör det svårt för användaren att veta om bolagets utveckling delvis är en artificiell effekt av IAS 39 eller inte 19

4.2 Jämförbarhet Bankindustrin är enig om att det har blivit svårare att jämföra banker mellan varandra och pekar återigen på de ökade valmöjligheterna som orsak. Två respondenter pekar på hur redovisningen tidigare anpassades utifrån praxis, vilket oftast ledde till samma redovisning för likartad verksamhet. De menar att IAS 39 innehåller ett detaljerat regelverk med ett antal olika metodval som är svåra att applicera på alla sorters verksamheter. Detta kan ha lett till att olika banker löser samma problem med olika metoder inom ramen för IAS 39. Bankindustrin menar att jämförelsen blir speciellt svår i de fall användaren endast statiskt jämför information. En respondent anser det även vara svårt för den användare som vill korrigera siffrorna bakåt, att kunna få en fullgod jämförelse eftersom det i redovisningen är svårt att se vilka metoder som använts. Intressenterna anser att principen att värdera till verkligt värde underlättar för jämförelser mellan banker. Trots undantag som Fair value option ser de IAS 39 som ett steg mot en mer enhetlig redovisning och menar att om banker redovisar på samma sätt blir det lättare att jämföra dem med varandra. En intressent ser inte några svårigheter i att göra jämförelser trots att banker kan ha gjort olika metodval. Denne menar att banken i redovisningen upplyser om kategorierna så att användaren vet hur instrumentet är värderat. Att derivat enligt IAS 39 alltid värderas till verkligt värde ser respondenten också som en underlättning vid jämförelser. 4.3 Validitet Bankindustrin är överens om att möjligheten att i enlighet med IAS 39 avbilda det som avses att avbildas växlar från fall till fall. En respondent lyfter fram att redovisning enligt IAS 39 inte är kopplad till bankens sätt att hantera risker eller ekonomiskt säkra sina resultat- och balansräkningar. Respondenten tycker att det skapas volatilitet i resultatet och i eget kapital utan att det finns någon egentlig ekonomisk grund. Denne menar att banken vill ha en så stabil resultatutveckling som möjligt och inte få ogrundade effekter i resultaträkningen då det kan påverka aktiekursen att bli mer volatil. Banken använder kassaflödessäkringar vilket har slagit mycket mot eget kapital. Dessutom har de kassaflödessäkringar som går över resultaträkningen och vars ineffektivitet går mot resultatet lett till ökad volatilitet. Tre av respondenterna från bankindustrin nämner att säkringsredovisning utjämnar vissa värdeförändringar men framhåller samtidigt att den är alldeles för detaljstyrd. Regelverket 20

anger allt från hur informationen om säkringarna ska ges, till hur effektivitetsmätningar ska göras. Det administrativa arbetet har blivit mer omfattande utan att i sig ha givit något mervärde. Dessutom anses detta arbete vara mycket komplicerat vilket i sin tur ger en ökad operationell risk. En risk som består i att företaget omedvetet bryter mot en redovisningsregel. En respondent från bankindustrin menar att försvårande regler i IAS 39 riskerar att medföra mindre relevant information. En sådan försvårande regel är att derivat alltid ska värderas till verkligt värde. Tidigare kunde dessa redovisas till anskaffningsvärde, i de fall derivatet säkrade en tillgång eller skuld som värderades till anskaffningsvärde. Intressenterna anser att redovisning enligt IAS 39 avbildar vad som avses att avbildas eftersom värdering till verkligt värde är den värderingsmetod som bäst återspeglar verkligheten. De anser att det är svårt att se resultateffekter, vilket gör det svårt för användaren att veta om bolagets utveckling delvis är en artificiell effekt av IAS 39 eller inte. Däremot tycker intressenterna att det går att se effekter i eget kapital eftersom de i redovisningen beskrivs tydligt. En intressent anser att genom att använda sig av säkringsredovisning återspeglas den ekonomiska innebörden bättre men att nuvarande metod är alltför omfattande eftersom bankerna har en stor del finansiella instrument. 4.4 Verifierbarhet Bankindustrin är överens om att sanningshalten i redovisningen är mycket hög då det finns noterat pris på de finansiella instrument som ska värderas till verkligt värde. Problemen uppkommer när ett finansiellt instrument som saknar marknadspris ska värderas till verkligt värde, eftersom subjektiviteten då blir mycket stor. En respondent ser sanningshalten som beroende av kvaliteten på dem som värderar icke-noterade finansiella instrument samt kvaliteten på de revisorer som granskar bankens siffror. En annan respondent från bankindustrin lyfter fram svårigheter med den interna modell som används då marknadsvärde saknas och tar upp icke-noterade aktier som ett exempel. Den interna modellen kan då gå ut på att hitta en liknande aktie på börsen och använda den som jämförelsepris, alternativt att diskontera det framtida kassaflödet. Om två banker har onoterade aktier och en användare ämnar göra en jämförelse, blir det mycket svårt om aktierna värderas på olika sätt. Respondenten anser det därför vara både subjektivt och svårt att få fram ett marknadsvärde på finansiella instrument som saknar marknadspris. Att titta på priser på liknande instrument innebär också att det inte redovisas ett exakt pris i balansräkningen utan endast något form av 21

jämförelsepris. IAS 39 säger att banken ska lämna ytterligare upplysningar, till exempel vilken metod som använts för att användaren ska kunna bilda sig en uppfattning om osäkerheten och kunna göra egna beräkningar. Respondenten ställer sig då frågan om användaren får mer information om posten tas upp till anskaffningsvärde. Denne menar att bankerna då använder samma värderingsmetod, varför det blir lättare för användaren att göra jämförelser. Två av intressenterna ställer sig kluvna till sanningshalten i att värdera finansiella instrument till verkligt värde och menar att det varierar från fall till fall. På de flesta finansiella instrument finns ett rimligt och objektivt marknadsvärde vilket är det närmaste sanningen det går att komma i dagsläget. Problemet att finna ett verkligt värde med fullgod sanningshalt gäller främst icke-noterade aktier. För dessa kan redovisning till verkligt värde vara en mer tveksam princip. Den tredje intressenten ifrågasätter inte värdering till verkligt värde eftersom de finansiella instrumenten är monetära och har en sluttidpunkt. Det handlar då om diskontering av nuvärdet och där är risken för större skev mindre eftersom tidsperioden är relativt kort. Nedan beskrivs hur bankerna i sina delårsrapporter redogjort för IAS 39:s resultateffekter. Avsikten är att se om bankerna redogjort för hur IAS 39 påverkat resultatet och i så fall till vilken grad. 4.5 IAS 39:s effekter i bankernas delårsrapporter (januari september) Nordea har i sin delårsrapport angivit att införandet av IAS 39 har påverkat rörelseresultatet negativt med 11 miljoner EUR. Rörelseresultatet under perioden var 2300 miljoner EUR. (Nordeas delårsrapport 2005, s. 22, 27) SEB har inte skrivit något om effekterna av IAS 39 i sin delårsrapport (SEB:s delårsrapport 2005). I Handelsbankens rapport står det att övergången till IAS 39 inte gett upphov till några väsentliga resultatkonsekvenser och att de inte kan ge en exakt skattning av dessa (Handelsbankens delårsrapport 2005, s. 18). Föreningssparbanken har i sin delårsrapport skrivit att införandet av IAS 39 påverkat posten nettoresultat av finansiella poster till verkligt värde positivt med 920 miljoner SEK. En anledning till ökningen är positiva förändringar i marknadsvärden på derivat. Föreningssparbankens rörelseresultat för perioden var 11 977 miljoner SEK. (Föreningssparbankens delårsrapport 2005, s. 4, 12) 22

5. ANALYS Kapitlet kopplar samman teorin med empirin och utgör ett underlag för kommande slutsatser. Kapitlet är strukturerat enligt den rättvisande bildens kvalitativa egenskaper. Kapitlet inleds med att återge de viktigaste kännetecknen för varje kvalitativ egenskap eftersom det är utifrån dem vi gör vår analys. RELEVANS JÄMFÖRBARHET VALIDITET VERIFIERBARHET ~ aktualitet ~ lika händelse, samma sätt ~ fullständighet ~ kontroll, bevis ~ förståelse ~ spelregler ~ neutralitet ~ samstämmighet 5.1 Relevans Att redovisningen är relevant innebär att informationen är användbar för beslut. Det kräver att användaren förstår den information som redovisningen ger. Enligt bankindustrin har detta blivit svårare sedan införandet av IAS 39 och som en anledning ges mängden av valmöjligheter. En av valmöjligheterna i IAS 39 är Fair value option som kan leda till att företag använder olika värderingsmetoder. Bankindustrin menar att det då finns en svårighet att i redovisningen se vilka val som gjorts. Det är därför viktigt att användarna läser resultat- och balansräkning ihop med notapparaten. Både bankindustrin och intressenterna ser nya, komplicerande regler som något som gör att kravet på förståelse brister. Reglerna kräver att användaren sätter sig in i dem, vilket kan medföra att användaren i ett övergångsskede har större svårigheter än tidigare att förstå och använda informationen. Intressenterna lyfter även fram informationsbrist i redovisningen som ytterligare en brist i kravet förståelse. Ett exempel på sådan informationsbrist är svårigheterna att i redovisningen se resultateffekter orsakade av IAS 39. Det gör det svårt för användaren att veta om bolagets utveckling till viss del är en artificiell effekt av IAS 39 eller inte. Ett annat krav på att redovisningen ska betraktas som relevant är att den har en viss aktualitet. Det innebär att redovisningen har betydelse för tillfället. Intressenterna anser att redovisning till verkligt värde uppfyller detta krav eftersom värdet håller en hög aktualitet då det kontinuerligt uppdateras efter svängningarna på marknaden. Bankindustrin har inte resonerat kring detta krav. 5.2 Jämförbarhet Jämförbarhet innebär att lika händelser ska redovisas på samma sätt. Bankindustrin anser att en redovisning enligt IAS 39 inte uppfyller detta och anger de ökade valmöjligheterna som 23

orsak. Genom att välja till exempel Fair value option kan ett företag redovisa en kundfordran till verkligt värde, samtidigt som ett annat företag som inte gjort det valet värderar sin kundfordran till upplupet anskaffningsvärde. Detta kan ha lett till att olika banker löser samma problem med olika metoder inom ramen för IAS 39 och att de alltså inte redovisar lika händelser på samma sätt. IAS 39 förespråkar en ökad användning av värdering till verkligt värde. Intressenterna tycker att värdering till verkligt värde är ett steg mot en mer enhetlig redovisning. Därmed redovisas lika händelser, i större grad än tidigare, på samma sätt. En mindre strikt definition av jämförbarhet är att användaren känner till de spelregler som gäller, även om värderingsmetoderna skiljer företagen åt, för att få ett bättre prognosunderlag. Bankindustrin anser att IAS 39 har försvårat för användaren att se vilka spelregler som gäller. Detta gäller oavsett om informationen endast statiskt ska jämföras eller om den korrigeras bakåt. Intressenterna ser inte att olika metodval försvårar jämförelsen. Redovisningen anses upplysa om vilken värderingsmetod som har använts, vilket betyder att användarna känner till spelreglerna. 5.3 Validitet Validitet innebär att redovisningen avbildar de aspekter av verkligheten som den avser att avbilda. Vidare ska redovisningen vara fullständig, vilket innebär att den ska innefatta alla väsentliga aspekter av företagets ekonomiska ställning. Detta tycker inte bankindustrin uppfylls i alla situationer. Verkligt värde bestäms i första hand av det noterade marknadspriset som gör det verkliga värdet rörligt. Bankindustrin menar att finansiella instrument värderade till verkligt värde kan orsaka volatilitet i resultatet och i eget kapital utan att det finns ekonomisk grund. Att det kan förekomma artificiella effekter i resultatet beror på att också orealiserade värdeförändringar i det finansiella instrumentet ska redovisas över resultaträkningen då instrumentet tillhör kategori 1: Finansiella tillgångar eller skulder värderade till verkligt värde över resultaträkningen. Att det kan förekomma artificiella effekter i eget kapital beror på att det är den orealiserade delen av det finansiella instrumentet som ska redovisas mot eget kapital då instrumentet tillhör kategori 2: Finansiella tillgångar som kan säljas. Dessa artificiella effekter i resultaträkningen kan skapa oönskade svängningar i aktiekursen. Att det förekommer resultateffekter orsakade av IAS 39 framkommer i Nordeas och Föreningssparbankens delårsrapporter. Delårsrapporterna visar att IAS 39 påverkat Nordeas rörelseresultat med cirka en halv procentenhet och Föreningssparbankens 24