Om de Siluriska Bildningarne l Mellersta W estergötlan d. l.. kademisk Afhandling, som med tillstånd af Vidtherömda Filosofiska Fakulteten Uppsala för Filosofiska Gradens erhållande framställes till off'entlig granskning af JONAS GUSTAF OSCAH UNNARSSON, Fil. Kand. af Westgöta Landskap, å Kemiska Lärosalen Onsdagen den 16 Maj 1866 p. v. t. f. m. STOCKHOLM, TRYCKT HOS H. NISBETH, 1866.
Inom W e s t e rgötl a nd anträffas siluriska aflagringar dels i Elfsborgs län vid södra ändan af Wenern, dels i me lle r s ta delen af land s ka p e t, i Skara b or g s län. De fö r r a härröra till en del från en annan tid än d e se n are, och äfven de a fdel n i n g a r af desamma, som genom sin a förs te n i n ga r visa sig vara sam tidiga med vissa af d e sen ares, förete n åg ra skiljaktigheter. D e r em o t visa de i n o m Skaraborgs län förekom m ande silu riska bild ningarne, ehuru till en del skiljda från hvarandra, en så stor öfverensstäm m else såväl i afseende p å de olika lagrens p e t rogra fis ka beskafi' e nhet och m äk ti gh e t, som i afseende på d eras försteningar, att man i cke kan be tvifla, det de en gång bildat ett s amman h änga nd e h elt, ehuru de sedan genom e n betydan de denudation delvis blifvit isolerade från hvarandra. Att en sådan denuda tion egt rum och åstadkom mit storartade verkningar, bevisa, bland an nat, de massor af erratiska block från siluriska perioden, som från Sverige blifvit spridda öf ver norra Tysk la n d o ch a n grä n s a nde län der. Genom sin rikedom p å försteningar o ch genom den mån gfaldiga vexlingen af olika l a g e r ådrogo sig ifrågavarande bildningar tidigt så väl paleontologers som geogn osters uppmärksamhet. D e första be sk rifninga r öfver petrifikater från dessa trakter lemnades af Bro m ell 1). Efter honom hafva Gyll enhahl 2), Linne 3), D al1) "Lithographia Suecana" i Acta literaria Suecire, 1725-29. 'Z) Vetensk -Acad. Handl 1772. 3) Museum Tcssinianum, Systema naturre, m. fl. st. Upsala
2 man 1), Hisinget 2) ocl1 Angelin :1) m. fl. bidr<lgit till ut vidgande af k ännedomen om de organiska lemningar, som inn esl utas i dessa bildningar. Hisinger har äfven 4) l emn at en förteckning öfver de inom Westergötl and före komman de siluriska försteningar, hvilken dock är gan ska ofullständig och icke ens upptager alla arter, som redan vid den tiden voro funn a och beskrifna. Mer eller mindre utförliga geogn ostiska beskrifnin gar öfver Skaraborgs l än och dess siluriska aflagringar hafva blifvit meddel ade af Kalrn ), Linne 8), Henne lin 7), Hisinger 8) m. fl., och den sistn ämnde har äfven utarbetat tvenne geognostiska k a rtor öfver denna trakt 0). Hufvudmassan af d e ifråga varan d e aflagringarne träffas på den så kallade Falbygden och i de berg, som höja sig öfver e ller begränsa denna slätt. Sm åningom vidgan de sig s träcke r sig detta område från norra spet sen af berget Billingen omkring 5 mil söderut; dess största bredd uppgår till n ågot öfver 2 mil. På den söder o m Billingen vidtagande slätten, hvars un derlag utgöres af de l ägre undersiluriska lagren h öja sig B run hems, B orgunda, Högstena, Fårdala och Gisseberg samt Mösse- och Ålleberg, i hvilka alla äfven de öfre l agren äro bibehållna. Det nu nämn d a området är på alla sidor omgifvet af kristalliniska bildningar, men ett par mil n orr och nordvest om detsam m a anträfl' a r man ån o 1) Vetensk -Acad. Hand!. 1 82 4,!826 och 1827. Å rsberätt. 1828. 2) Lethrea Suecica. Stockh. 1837-41, m. fl. st. 3) Palreontologia Scandinavica. Lund 18 5 1, 1854. 4) A nt eck nin gar i Physik och Geognosie under resor uti Sverige och Norrige. YII, Stockh. 1840, sid. 7 J. 5) Pehr Kalrus Wä s t gö tha och Bohuslänska resa. Sthm 1746. 6) Wästgöta resa. Stockh. 1747. 1) Vetensk.-Acad. Hand!. 1767. 8) V etensk. -Acad. Hand!. 1797. Anteekn. i Physik och G e ogn. IV-VII. 0) Den fö rs ta, i Ve te n s k.- A cad. Hand!. 1797, tab. 1, upp tager a l la Westergötlands siluriska bi ldninga r, den andra, i Anteckn. i Physik och Geogn. TV, tub. l, endast de inom Skaraborgs län förekommande.
ilnriska aflugringar i tve11tlc e n t a k a berg, Kinnekulle och Lugnåsberget, af hvilka det förra innehåller samm a lager som de förutnämnda, det senare derem o t endast de lägsta. Ehuru Skaraborgs läns siluriska biidnin gar, äfven med inrälming af det öfverliggande vulkaniska lag ret, uppnå endast om k ring 800 fots mäktighet, finner m an dock här en ovanligt fullständig serie af det siluriska systemets lägre afdel n ingar, hvaraf m an, då de på hvar and ra följande l agren här hafva bibehållit sitt våg rät a l äge, har e n god lednin g för bedömandet äfven af Sveri ges öfriga siluriska aflagringars rela tiva ålder. Af de 8 regioner, i hvill\a professo r Angelin 1) indelat det si luriska systemet i Sean dina vie n, förekomm a inom det ifrågavarande o mrådet 5, ne rn li g e n regio I Fucoidarum, II Ol enoru m, V Asaphomm, VI Trinucleorum och VII Harparum. De sil uriska bildningarnes un derl ag utgöres af en merendels granitartad gneiss. På denna hvilar ett l a ger af en Arkos (a på gen omskärningen), som helt och h ållet är genomträngd af kaolin. Fr å n Lugnås, der bergarten förarbetas till qvarn stenar, ha r detta lager l änge v a r it bekant, m en det träffas äfven på Kinn e kulle, t. ex. vid Kållängen, och man har derföre skäl att antaga, att det på hel a det ifrågavarande området utgör den understa länken af de s e di me n tära bildnin garn e. Det närmast högre lagret (b), hvars mäktighet Hisinger 2), efter mätning af Gyllrnhahl, uppgifver till 79 fot på Falbygden och 76 på Kinnekulle, utgöres af sandsten. Denna är till färgen gråhvit, m e re nd e l s med gulaktig anstrykning, finkornig och ganska fa st, så att 1) Palreontologia scandinavica, sid. II. 2) Anteckn. i Phys. och Geogn. IV, Rid. 4 7.
4 den med fördl l användes till byggnadsmaterial. Den ligger i s kikte r, som äro från n ågra få tum till flera fot m äktiga och ofta mellan ig inn esluta tun n a ler l ag e r Sandste nsl agr et, som ofta bildar branta afsatser, ligger i dagen vid foten af Kin nf)kulle, der det t. ex. vid He l l e k i s hamn skj uter ned u nder Wenerns yta, och Lugnåsberget sam t i omkretsen af det större silu riska Äfven i midten af detta har området söder om dessa. det blifvit b l otta dt på några ställen, der de öfverlig gande lagren genom denudationens inverkan blifvit bo rt för da. D e enda spår af organiska varelser, som blifvit träffade i detta lager, äro aftryck af alger och cylin driska rör, som syna s bildade af m askar tillhöran de slägtet Scolithus 1). Aflag ringar fullkomligt liknande denna träffas på många ställen i Sverige, såsom på Ö land, i Skåne och Ö ste r g ötlan d o. s. v., och de t syn es ganska sannolikt, att detta och de n ä rm a st öfverliggande lagren urspru n g ligen varit förenade m e d an dra dyl ika i de öfriga de larne af södra och mellersta Sverige, och att detta då varit betäckt af en sammanhän gan de massa af siluriska aflagringar. Att med noggran nhet bestämma detta la ge r s ålder i förhållande till utlän dska sil uriska bild- ningar är i anseende till den stora fattigdomen på or ganiska lemningar förenadt med svårigheter. Em e lle r tid syn es det vara samtidigt med En glands "Stiperstones", ehuru det ännu icke lyckats att bestämma denna bild nings läge i förh ållande till Englands öfriga u ndersilu riska lager, och de flesta engelska författare anse den samtidig med dt-m så kallade Lingul askifl'ern, hvilken tydligen bildats i e n sena r e tid än vår san dsten. I Rysslanu utgöres, som bekant, det siluriska system ets. ' 1) Owen uppgifver, Palreontology, 2 ed, Edinburgh 1 861, sid. 62, att slägtet Obolus är "-abundant in the lower Silurian sandstoncs of Swcdcn and Russi "; men detta torde, hvad Sverige angll.r, vara et.t misstag.
bas af l e r a torde v a ra och san dsten, hvilken samtidig med vår. senare till en del Det på sandstenen följande lagret (c) utgöres huf vudsakligen af alunskiffer och bituminös kalk el le r or sten. Dess mäktighet u pp gi fve s af Hisinger till 80 fot på Fal by gde n och 56 }Jå K i nnekul l e. Alunskiffern, som i allmänhet ä r högst i u n nskithig, är ti ll färgen svart och har äfven svan r:treck, men blir efter glödgning röd. Den ä r ganska rik p å bitum en och an vän des der före som brän nmaterial vid k a l k br u k e n. Deremot har den i ck e så s t or halt af svafvelkis som alunskiffern i Skåne och på vissa andra s t äl l en. Orstenen bi ldar än egna underordnade l age r, än större eller mindre lins eller kl o t form ig a konkretioner, hvilka förekomma spridda inom hela lagret. Den är än tät än kristalliserad, me re n dels i långa pris m er. Den täta, som till färgen är s v a r t eller gråaktig, har stundom e n skifferlik struk tur. Den kristalliserade har merendels en i brunt stö tande färg. Orstenen a n s e s l erunaden bästa kalk och brytes derföre allmänt för kalkbränneriernas räkning, då äfven alunskiffern tillgodogöres som bränsle. Dere mot äro de alun bruk, som fordom i stor mängd fun n o s i denna trakt, n u till största delen igenlagda. Inom detta la ger träffas äfven ett konglomerat, hvari såväl bindemedlet som de i detsamma inbäddade sten skärf voma utgöres af orsten. Någo n gång finner m a n äf ven små aflagringar af anthracit, hvilken emellertid är temligen sällsynt. Vid den tid, då detta lager afsattes, var faunan änn u gan s k a enformig. De flesta af de få former, som förek o m ma, träfl'as eme ll e rtid i stor mängd, synnerhet i orstenen, hvilken ofta är a ll d eles uppfylld af petdfi kater. Mindre ofta förekornrna sådana i alunskiffern, och de äro då i ytterlig grad hoptryckta o c h derföre otydliga. Talrikast äro trilobiterna, hvilka dock nästan aldrig förekomma fullständiga. M er en d e ls träffas af
6 dem e ndast hnfvudet, JlllnCLre ofta pygidiet, och thorax är högst sällan bibehållet. Detta lager tillhör den först af B a rrande u rskilj da vrimordialzon en, och de trilobi ter, som inom detsamma förelwmma, äro i allmänhet, såsom de flesta till vrimordialfaunan hörande, utmärkta genom den starka utvecklingen af thorax och pygidiets litenhet i j emförelse med detta. Isynnerhet karakteri stiska äro Oleniderna, hvarföre också den region, till hvilken detta lager hör, af Angelin blifvit benämnd regio Olenorum. Ett undantag från den nämnda allmänn a type n gör endast slägtet Agn ostus, hvilket dock icke uteslutande tillhör detta lager. Af öfriga crustaceer förekommer endast en ostracod af slägtet Leperditia. Bland molluskerna äro e ndast brachiopoderna represen terade af ett par arter, af hvilka Atrypa lenticularis, 1) (Wahlenb.) Dalman, är den ymnigaste. Äfven detta lager förekommer i en stor del af sö dra och mellersta Sveriges landskaper och äfven i Norrige. I ryska Östersjöländerna hvilar på den förutnämnda sandstenen alunskiffer. Några trilobiter hafva icke blif vit fun n a i denn a skiffer.. men en fö r densamma karak teristisk graptolith art, D ictyonema flabelliforme (Eichw.), som, ehuru den iclie blifvit träffad i Westergötlands alu n skifferlager, förekommer i de med detsamma samtidiga aflagringarne i Östergötland och Skåne, antyder dess s amtidighet äfven med W estergötlands alunskifl' e r. I England motsvaras vår alunskifl' e r af den så kallade Lingulaskiffern, hvilken äfven har några trilobitarter gemen samma med denn a, t. ex. Agnostus pisifonnis och Sphrerophthalmus alatus } Böhmens primordialfauna h ar visserligen icke n ågon art gemensam med detta la ger, s åvida ej Paradoxides Tessini och bohemicus äro 1) Ehuru denna art förekommer ytterst allmänt, har det hit tills varit omöjligt att erhålla e;ä beskaffade exempl ar, att dess genus kunnat med full säkerhet bestämmas. Af v. Buch föres den till s lägtet Spirifer, hvilket dock k nappa st torde vara riktigt vit :l) Att döma af dc ofullständiga meddelanden, som ännu bl if angående faunan inom dc olika afdclningarnc af Lingula- gjorda
7 men de F'i båda ställena före trilobiter visa dock en så stor allmän ö fve r ensstämmel s e, att m an torde kunn a anse Böhmens äld sta s ilu ris ka bildningar (Barrandes etage C) såsom åt minstone till en del sa mtidig a med W estergötlands alun skift'er. D ock öfverensstänuna des s a b i ld n ing a r måhända ännu n ärmare med dc lager, som An gel in hänför till sin regi o Conocory]Jharu m. att ausc såsom identiska; komma n d e p å Kinnekul le, t. ex. i tunnt lager af en mjuk och lös, grönaktig mergelskiffer (d), som af allmogen i or ten kallas griffelsten. På andr a ställen har j ag hittills icke fu nnit detta lager. J ag h ar ej träffat någ ra petd fikater i detsamma, men enl igt u ppgift af profes sor An gelin i n ne h å ll e r det g ra ptolither. Det torde s ål ed e s mot svara den af Kjerulf 1) ur sk ilj da "undre Graptolithskif fern", hvilken har samma läge som detta lager. Må h ända är det ä fven s a mt idigt med E n glan ds " S ki d da w ", hvilket l age r l äng e ans etts e qviv alent med L in gul askif fe rn, men genom senare undersö k ning ar visats ligga öfver denna. Ofvan alunskiffern träffas grannska pet af Hellekis, e tt På de nämnda skift"erlagren följer ett l ager af kalk (e), hvars mäktighet u ppgå r till 207 fot p å Falbygden och 180 på Kinnekulle. Skikternas tj ocklek vexlar från 1 a 2 tum till l fot och derutöfver. I a fseen de på färg, hårdhet och sammansättning föret e de olika afdelninskiffern (se t ex. GeologicaJ Magazine. Jan. 1866, si d. 27), sy nes vär alu nsk iffer närmast öfyerensstämma med den öfre afdel nin_gen, "Festiniog", då deremot den nedr e, "Menoovian", tyckes visa mer likhet med Angelins r egio Conocorypharum Bekräftar sig detta, så skulle derigenom antydas, att regio Conocorypharum, som på gru n d af sin rikare fauna blifvit ansedd såsom yngre än regio Olenorum, i sje l fva verket är äl dre än denna. 1) Ueber die 1857. Ge ologie des sudlichen Norwegcns. Christian.
8 Vid Kafvelås och Oltorp kalke n h vi lar ornedelbart på alun skifferlagret, bestå de lägsta skikterna af en grå kalk med inströdda korn af s va fve l ki s och alunskiffer. Den kalk, som på Kinnehulle ö fver l agrar den ofvannärnnda mergelskifl:'ern, är deremot röd. Högre upp ligga vex l an de lager af röd och grå kalk. Endast de mellersta garne fl. m. många 1>kiljaktigl1eter. ställen, der äro i allmänhet så fasta att de egna sig till huggning; de som mest allt br ytas: efter skikternas den,golfsten"; bestå af en hård, grå kal k, som tjocklek benämnes tiga, den senares omkring 2 tum. en til l lösare, gråhvit, h uggning dessa lager "likhall" och förras skikter äro omkring 1/2 fot mäk U nder dessa l igge r tjockskiktad kalk, och benämnes "11Vita li gger r ö d kalk, llvilken som är o d ugl i g bott n e n ". Ofvan i sin ordning är ö fver l a grad af grå. Kal kl agre t, som genom sin större fasthet mera va ri t i stånd att motstå denudationens inverkan, bildar i a llmän het breda afsa ts er på b erge n s sluttningar och är utbredt öfver en stor del af det ifrågavarande områ dets yta, under det de ö fverl igg an d e l agre n, som be stå af lösare och mera förkl y fta d e bergarter, endast finnas i behåll, der de blifvit skyddade genom betäck ningen af en hårdare vulkani sk bergart. Då detta lager afsattes, hade r e d an en betydlig t rikare och mera omvexlande fauna utvecklat sig. Ä f v e n i a fsee nde på denna visa lagre ts särskilda afdel ningar många olikheter. Talrikast äro ännu tril o bi terna, och bland dem äro Asaphiderna, af hvilka isyn ner het pyg i dier ofta träffas, öfvervägande, hvarföre den regio n, som detta l ager tillhör, fått n amnet regio Asa phorum. Utom dessa förekomma sl ägte n a lllren us, Ni leus, Symphysurus, R e mopleurides, Lonchodomas, Pha cops, Pliom e ra, Cyrtometopus och Agnostus. Ostraco derna äro äfven här sällsynta; t alr ika s t förekomma de i d e n öfversta delen af l agret, der ett par arter af släg tet Beyrichia träffas. Den djurgrupp, som jemte trilobiterna mest bidra-
9 ger till att karakterisera detta l ager, är ceph al opoder nas, hvilka isyn nerhet äro tal rika i den röda kalken. SärdeleR ymnigt förekomma Orth oceratiterna. hvarföre denna kal k till skil n a d från andra ofta benämnes O r thoceratit-kalk. Dessutom förekom mer slägtet Lituites Af heteropoderna före representeradt af några arter. kommer slägtet Bellerophon. Gastropoderna äro talri kast i den grå kalken, isy n n erhet i den så kallade "h vita bottn en" ; de slägten, som förekomma, äro Euom phalus, Pleurotomaria, M u rchisonia och Patella. Lamelli branchiaterna synas alldeles saknas. Äfven brachiopo dern a äro sällsynta ; talrikast förekommer slägte ( O rthis, sällan L ingula. Bland echinodermerna äro endast cystideerna i n å gon högre grad karakteristiska för detta lager. De sy nas uteslutande tillhöra den grå kalken. D e n talrika ste arten är Sphreronites Pom urn ( Gyll.), som ofta bildar hela skikter af den m ellersta grå kalken. De egent liga crinoidern a äro sällsynta utom i den aldra öfversta delen af l agret, der talrika fragmenter af deras stj elkar förekomma. Korallerna äro högst sällsynta, och grap tolitilerna synas alldeles saknas. Äfven detta lager träffas på m ånga ställen i Sverige, såso m på Öland, i Skåne, Östergötland och Dalarne; en del af de båda sistnämnda p rovin sernas kalkafiag ringar til lhöra dock en senare tid. Utom Sverige är det isynn e rhet i Ryssland, som motsvarande aflagringar anträffas. Dess s å kallade O r thoceratit- eller Vaginatkalk är rik p å samma djurgrup per, som karakterisera vår, och en stor mängd arter äro gemensamma. Andra synas dock antyda, att den till en del blifvit afiagrad i en senare tid. Böhmen synes dere m ot alldeles sakna en med detta lager samtidig bildning. Af Asaphiderna, som hos oss äro så talrika och karakteristiska, upptager Barrande endast 2 arter från Böhmen, och cephalopoderna, som äro så allmän n a i vår kalk, äro högst sällsynta inom det undersil uriska systemet i Böhmen.
10 Afveu Englauds ttndpr:;iluriska lager VI!:ia föga öf verensstämmelse med detta. Llan deiloformationen, som utan tvifvel står detta lager närmast i tiden, ä r tem ligen fat t i gt på de dj urg r u pp e r, som företräde svi s ka rakteris era vår kalle Ofvan kalken ligga åtskilliga sk i fferla g e r. Det af en hård lerskiffer med otydlig skiff ring och af en svart ak tig, merendels i grönt stöt ande, färg. Dess mest karakteristiska fossil är Echinosphrerites A ura ntium (Gyll.) ; för öfri gt träffas i de ts amm a Beyri chire samt fragmenter af Asaphi. Dess fauna synes när mast sluta sig till kalklagrets, men jag har ännu haft föga tillfälle att undersöka densamma. Det träfl'as säl Jan och fö r tje n ar måhända icke att anses som e t t sj elf ständigt lager. lägsta (f' J b ilda s På den na skiffer följe r ett mäktigare lager af en u J e rg e ls k ift'e r (g), som i s y n n er h et i sin nedre del ofta i n n es l u ter konkretioner af en hå r d och tät kalk af grå, röd eller g r ö n aktig färg. Mergelskiffern är i brottet mju k, i luften hårdnar de n fö rs t n å go t, men sönder faller sedan sn art, hvarföre d ett a lager aldrig bildar några skarva afsatser, utan ru ndade sl uttninga r, som äro betäckta af e n, genom bergartens för vittring bildad, djup mylla D e n skiffriga str u kt uren är icke s ynn e rl i g e n starkt u t präglad ; deremot ä r berg arten starkt, merendels ore g el b und et, fö r klyftad. Dess färg är mycket o mvexlande, än röd 1), än grön, än åter svartaktig, och då m erendels med gröna ränder eller fläckar. D e t ta lager tr äfl'as, liksom de öfverliggande, endast i de högre b e rge n, der de blifvit s k y ddad e genom den öfverlagrade t rap p e n. Professor An gel in delar detsam m a 1) Denna röda skiffer benämnes af Hisinger i I.ethrea Sue cica merendels "calx rubra". merendels
11 i 2 afdelningar. regio Da Db, hvilka dock visa s å stor öfverensstämmelse äfven i afseende på de organ iska lem ningar, som i dem i nnesl utas, att de tills vidare torde kun na sammanslås, isy nnerhet som grän och regio sen dem emellan, der måh än da en tydligare öfvergång vi ar sig, ännu icke blifvit un dersökt. Den lägre af delningen h ar man det bästa tillfälle att undersöka på Kin nekulle i gra nnskape t af Ö sterpl ana, den öfre på Mösseberg vid Be storp. Ä fven inom detta Jagers faun a äro trilobiterna den t al r i k a st e dj urgr u ppe n, och de träffas h ä r oftare än i de föregående l agren fu llständiga. De mest karak teri stiska äro slägten a Trinucleus, hvaraf benämningen re gi o Trinucleorum, och Ampyx (i vidstr. be m.). A s aphi de rn a h a fva redau betydligt aftagit. För öfrigt föi e komma slägtena Rh ocl ope, Aeglina, Dionide, Remopleu rides, Cybele, Cyr t ome topu s, Sph rexochu::;, Sphreroco Af ost r acod ern a före ryphe, L ich a s och Agnostus. ko mma temligen allmänt små Beyrichire. C e ph al op o derna äro h är temligen sparsamma; mest förekomma Ortho ceratiter, h vilka nästan aldrig hafva skiljeväggar och siphoner bibehållna. Gastropoder och lam ellibran chiater äro högst sällsynta. Deremot hafva brach iopo derna ej obetydligt ökat sig; isynnerhet talrika äro släg ten a Orthis och L eptre n a. Graptolitilerna förekomma temligen sparsamt ; de ligga nästan lösa mellan sten skifvorna och äro ytterst bräckliga, så att de enelast med svårighet kunna tillvaratagas. D e arter, som j ag funnit, tillhöra slägtet Diplograpsus. Afiagl'inger samtidiga med denn a träffas inom Sverige och Dalarne, men hafv a icke synnerl igen stor Skåne i u tbredning. D eremot fi n n er m an i främmande länder oftare motsv arigheter till detta lager än till den hos oss så utbredda Orthoceratitkalken. Så t. ex. förete B öhmen s yngre undersiluriska afl.agringar, s o m bilda B arrandes etage D, e n ej obetydlig öfverenstämm else med det samma. Visserligen hafva de knappast n ågra arter ge
12 nwn :<il mn1a 1 ), men i Fi11a hufvuddrag visa deras fau n o r emellertid mycken analogi. Att paralleliser a det ifråga varande l ag re t med någon viss af de un derafdelningar, i hvilka Barrande in delat sin etage D, är knappast möj li gt, då dessa icke äro skarpt begrän sade, och slägtet Trin ucleus, som är m est karakteristiskt för detsamma, genomgår alla dessa afdelningar. I Ryssland träffas åtskilliga af de trilobitarter, som förekomma i detta lager, t. ex. Sph rero c oryphe dentat a, An g., Nio b e lata, Ang., m. fl. ; men Eichwald, som först upptagit dem s åsom ryska 2) angifver icke, i hvilka af delningar af det undersiluriska systemet de förekomma. Det är derföre för närvarande omöj ligt att med bestämd het afgöra, hvilka af det ryska silu riska sy stemets af delningar närmast motsvara detta lager. Det närmast högre l agret (h) utgöre s af en hå r ' dare l e r ski ff'e r, som isynnerhet upptill är högst tunn s kiffrig. Til l färgen är den än s vart, med hvitt streck, än grå ak tig. Den är särdeles rik på graptolither, isyn nerhet af sl ägten a Diplograpsus och Graptolithus, men för öfri g t fattig p å petri fika tc r. Näst graptolitherna äro Orthoceras ten ue, Wahlenb., och närstående former mest karakteristiska. Dessutom träffas stundom otydliga af tryck af m ollusker, bland hvilka en l amellibranchiat af s lägtet Pterinea är den oftast föreko m m ande. Detta l ager är isynnerhet tillgängligt på Mösseberg vid Bes torp och p å Kin ne k ulle vid Kullatorp. Det lager, som nu följ er, är bildadt af en skiffer (i), som till sin s ammansättning är ganska vexlande. 1) Såsom bekant äro i allmänhet Böhmens siluriska fossi lier specifiskt skiljda frän de i norra Europa förekommande. 2) I Lethrea Rossica. Stuttgart 1860. - Schmidt, som eljest (i Untersuchungen uber die Silurische Formation von Ehst land, Nord-Livland und Oesel. Dorpat 1858) nogare redogör för de olika lagrens faunor, upptager ej nägra af vära arter såsom förekommande i Östersjöländerna.
13 X n består dr.n af nästan r.ndast lera, än har den upp tagit s tö n r. eller mindre qvantiteter af kalk o ch stun dom äfven af sand 1). Dess färg är merendel s grå eller grå hvit, någon gång rödaktig. Den skiffriga s tru ktu re n är hos den s a m m a aldrig så utpräglad som hos den n är mast underliggan de lerskiffern, och stundom för sv inner den alldeles. Isyn nerhet är detta fal let i den meller sta delen af lagret, der bergarten har en stor kalk h al t. Den b ilda r der stu n dom omkring en aln tjocka skikter, som ofta äro alldeles U PI fylld a af koraller. Tydligast är skiff'ringen i den öfversta delen af l a gret, der berg arten äfven är sta rkare förklyftad. På Få rda laberget ofvan Kongsl ena och vå no rra sl uttningen af Alleberg har man det bästa tillfälle att lära k änn a detta lager. På andra ställen är det i a l l m än h et till största delen d oldt af nedrasade t rapp klip p or. På petrifikater är detta lager s y n n erl igen rikt, men de ä ro oftast min dre väl b i b ehålln a. Faunan afviker betydligt från de föregåen de lagrens. Trilobiterna hafva nu mistat den öfvervigt, som de förut egt. D e fa m iljer, som tal ri ka s t förekommo i de u n d e rli gga n de l agren, äro i detta alldeles försvun n a och de nya, som här upp träda, äro icke rep re s entera de af m ånga arter. De s läg ten, som fö re ko mm a, äro Phacops, Calymen e, Hom alo n o t u s, Ac id aspis, Staurocephalus, Forbesia. Lich as, Arr a phu s och Hol ometopus. Cephalapodern a syn as n ästan al l d eles sakn as. Ga stropoder och lamellibran chiater äro temligen säll s ynta ; af de fö rr a träfl'as s l ä g tet Pleurotomaria, af de sen are ett par ar te r af fam iljen Mytilidm. Derem ot äro bra c hio p o de m a högst ymniga och öfverträfl'a vid a alla an dra grupper i rikedom på både arter och indi vider. Emellertid träffas s äl l an några exen}plar, som äro så väl bevarade, att de ti l l å ta en noggrann artbestämn ing; oftast fi n ner man en da st aftryck eller sten kärn or. Släg1) Det är utan tvifvel denna bergart, som åsyftas med den "sand ten frän Mösseberg", hvilken Beyric.h omnämner i Unter suchungen itber Trilobiten, sid. 22 m. fl. st.
14 Orthis är äfven här represeuteradt af eu mängd ar ter. Dessutom fö re kom m a s lägt e n a S tro pho m en a, Spi rig e r in a, R hyn chone ll a, P e n ta m eru, Calceola 1), D i s c i n a m. fl. B ry oz o e r n a, som först inom d ett a lage r upp träda, representeras af fam ilj en Fenestellidre. Cy s tideerna sakn as; deremot förekomma crinoi deerna mera allm ä n t ä n förut; äfven här trä ffa dock endast stj el kar. Korallerna äro temlig e n talrik a ; i s y n n erhet ymni gt förekommp.r s lägtet Cyatophyllnm. Grap tolitherna, som i det närmast u n d e rl iggande lagret voro s å talrika, äro här a lldel e s fö rs v u nna. B lan d slägten, hvilkas plats i systemet är oviss, förekom mer Tenta cul it e s. Då alla d e fö re gå en de l agr ens faunor hade en rent undersilurisk ka rakt e r, börj a r man derem ot i d etta finna en tydlig öfvergång till den ö fvers ilu ri ska perioden s fauna. Så saknas bland trilobiterna alla rent under siluriska fam iljer, såsom Agn o s tide t\ As ap hider, Trinu elc i de r o. s. v., un d er det att de nya slägten, som här uppträda, i allm ä n h e t tillhöra familjer, som äro mer k arakteristiska för d e t öfversiluriska systemet. B arrande har derför e 2) u ttal a t den åsigten, att detta och d e der med nä r m a s t öfverensstämmande lagren, hvilka bilda Ange li n s regio Ha rp arum, äro r e n t öfversiluriska och enelast utgöra eqvivalenter til l Got tla n d s öfversiluriska b i ldningar, Angelins reg io Cryptonymorum. Några ar ter, i s y nnerh et bland brach i op o dern a, s y n a s vi s s erlig en vara ge men s a mm a för de s s a båda regioner; m e n de äro all a så dan a, som äfven på a ndra ställen hafva en stor utbr e d n ing i vertical ri k tn in g, och då inga uteslutande öfversiluriska former blifvit fun n a i detta lager, torde det vara r ättare att ställa d et på grän sen m e ll a n d et öfver- och unde rs iluri ska systemet och anse det såsom eq vi val en t meä Murchisons L lan d o v ery. tet 1) Enligt uppgift af A n gelin i Barrande, Parallele entre les Siluriens de Bohemc et de Scandinavie, Prague 1856, depots sid. 60. : ) Anf. st., sid. 27.
M r d <letta l a ger sluta de fossilföra n d e bildnin garna. D e t är i sin ordning b e t äc k t af en mäktig t rappbädd (k), hvilken, såsom förut blifvit nämn dt, tj enat att s kydda de lösare lagren för denudationens inverkan. Trappen, som i allm änt ä r fi n kornig, h a r ofta e n, mer eljer m i n d r e tydlig, p elarformig afsöndri n g, m e n antager n edtill en full komligt sldfi"erlik struktur. Man har icke lyc k at s fi n n a n å got stäl l e, der den genombrutit d e un der l iggande l agre n, och för ett närmare bestämmande af tiden för dess utbrott gifv a förh åljandena ingen ledning. D å man i en stor del a n d ra siluriska aflagringar fin n er betydliga förkastningar å s tad k om n a genom e rupt i o ner af trapp, k a n man deremot här ej skönja att elen åstadkom mit n ågon rubbning i lagre n s läge. Eft r att hafva i korth et redogj ort för de särskilda silu risk a l agren i meljersta Westergötland och de all män n aste d ra gen af hvarj e l agers l ethrea, öfvergår j ag n u till en förtpekning öfve r d e fossilier som inom hela det ifrågav a ra n d e o m rådet auträfi"ats, m e d ang i fv a n d e af de l ager och dc l ok al e r, der de blifvit fu n n a. För lwrthet e n s skull och för att på s amma gång utmärka, hvilken region h v a rj e art tillhör, betecknar jag h ufvnd lagren med s a m m a bokstäfver, hvarmed professor Ange lin i Palreon tologia Scandin avica betecknat de regioner, till hvil k a de höra. Sålunda utm ärker A alun skiffer l agret, C k alklagret, D d et öfre mergels ki fferl agret (g på gen om skärningen), DE det ö f ve r sta skifferlagret (i). För de öfriga, min dre betydan de, l agren, af h vilka n å gra ic k e ku n n a hänföras till n ågon vi s region, använ der jag sam ma beteckning, som förekommer på genom skärningpil
Trilobitre 1 ). Fam. Phacopidre. Phacops mac1 ourus, Sj ögren. C. Kinnekulle. Ph. conicophthalmus ( Sars & Boeck). C. Gisseberg (An ' gelin), Ålleberg. Ph. selerops (D alm.). C. Billingen virl Warnhem, Kinne k ulle ofvan Mörkeklef. Ph. mucronatus (Bro ngn.). DE. Mösseberg vid Bes torp, Ålle berg, Fårdalaberget vid Hvarf och Kongslena. Ph. granulosus, Ang. Kinnekulle, "in saxis schistosis dispersis" (Ang.). Ph. pulchellus, n. sp. PI. Il. fig. l. Ph. abdo m ine subtriangulari, apice 1 otundato ; rachi conica, v alde convexa, m arginem abdominis poste1 iorem subexcedente, s eg mentis cireite1 12 ; costis latemtibus ttrinque 7 dichotomis. Af de n n a lilla art har j ag e n d ast. fu n nit pygidiet., genom hvilket den dock lätt s kilj e s från andra a rte r. Pygidiet, hvars längd utgör omkring % af bred den, är nästan triangelformigt, i s p etsen afr u nda d t.. Racl1is är konisk, starkt kon vex, och upptager nära 1/3 af pygidiets bredd. Den består af o m kring 12 Je der, af hvilk a de första äro skilj d a genom djupa fåror, de följ a n de mindre d istinkta. Den sista leden, som är lång och konisk, sträcker sig till eller något utom pygidiets b akre kant. - Costte äro til l antalet 7, alla utefter hela sin längd delade af en skarp fåra och skilj da från hvarandra genom en något bredare såd a n. Fyndort : DE. Kinnekulle. 1 ) Vid den systematiska anordn inge n af denna grupp har j ag hufvndsakligen följ t Salters uppställuiilg i hans "Monograph of British Trilobites " (Palreontographical Society, Vol. XVI), i no menclaturen Angelins Palreontologia S candin avica. För familj ern a har jag dock stundom begagnat an dra n a m n än de i Pal. Scand. fö re kom m a nd e,
Fam. Chiruridre. Pliornera Fis cheri ( Eichw. } C. M ö s s e b e rg i Doc. Clevej, B i ll i ngen vid W a rn he m och Ul u n d a. Kin n ek ul l e vid Westerplan a. P. Mathesii Ang. A.? C a rl s fo rs (Mathesius enl. A n g. ). Cyrtornetop us cla1i i(rons (Dalm.). C. B ill i n ge n ( D alm. 1, Kin n e k u l l e otvan M ö rk e k l d. C. decacanthus A n g. D. M ö s e b P- rg vid B e s t o rp. C. o cta can thus, A n g. D. K i n n e k u l l e. C. la tilo b us, u. s p. P I. I L fi g. 2. C. abdomine trans1ierso. dup lo latim-e quam longo, fobis 8 lat is app l anatis, obtusiu.scuhs. Bland alla b e k a n ta arter sy nes C e r a u r u s octolo batus, M'Coy, v a ra d e n. ti l l hvilken denna mest n är mar sig. Dess pygij.ium är nästa u rekta n g u l ärt, d u bb e l t bredare än lå n g t. Rachis. h vars b redd är lika med s i dolo be rn a s l ä n g d, består a f 3 leder. af hvil ka e n dast d e n främsta är genom eu t y dl i g i n s k är n i n g sk i lj d från sidoloberna ; de båda bakre öfvergå om ärkligt i d e ss a. - Lobern a äro breda, platta och ofårade ; e n dast mot spetsen visar sig ett s p år till en svag insänk ning. De äro s m al ast n ärmast rachis och ti llt a g a s e d a n s m å n i n g o m i b redd, till dess de vid spetsen tvärt afstympas. Änd l ob e rn a äro helt små o c h sam m anvexta med hvarandra. De främ re, lä n gr e, loberna böja sig bakåt, hvarigenom alla lobernas spetsar komma att ligga nästan i en r ä t linea. F y n dort : D. Mösseberg vid B e storp. C. lo ng ispinu s, A n g. D. K i n n e k u l l e (Aug.). Sphcerexochus laticep s, n. sp. Pl. II. fig. 3. S. subtilisseme gmnulattts, f"ronte planiuscula, an trorsum valde dilatata; to b is basalibus oblongis, inter stitio angustioribus, sulco undique circu.mscriptis. Hufvudet är yt ter st fint granuleradt ; d e s s bredd är nä s t a n dubbelt större än längden. Pannan är fö g a konvex, framtill s t a r k t v idg ad, mer än 3 gånger bre d are än vid basen. Basallobern a äro afiånga, rundt2
18 omkring o m gifn a af en tydlig fåra ; deras bredd är n ågot m i n d re d e ra s l ä n gd n ågot större än a fstån det dem e m e l l a n. H u fvudets sidor äro n ä ra b a s allobem e starkt nedböj d a. - Pan n a n s främ re l o b e r och ö g o n e n äro icke synliga IJå d e t e x e m p l a r, j ag erhållit. Fyndort : D. M ö s s eb e rg vid Bes torp. Fa m. Encrinuridm. Cy bele verrucosa (Dalm.). Bes torp. D. B i l li n g e n, M ö s s t b e rg vid F a m. Acidaspidm..Acidaspis gmnulata B e s to rp, Åll e b e rg. ( W a h le n b. ). DE. M ö s :-> e b e rg v i d Fam. Lichidm. DE. M ö s s e b e r g vid B e s Lichas la cin ia tus (Wahlenb.). torp, Ålleberg, Få rd al ab e rg e t vid K o n gsl e n a. L. po lytom u s, Ang. D E. Ål l e b e rg. L. aculeatus, Ang. D. Kin nekulle ( A n g. ). L. segmentatus n. sp. PI. II. fig. 4. L. abdomine minute gramdato ; mchi segmentis 5, quorum 4 anteriora brevia, subcequalia, ultimum cetem omnia, simul sumta, longitudine cequans. J ag har af den n a form endast funnit ett pygidium, på h vilket sidokonturern a ej äro bibeh ålln a ; m e n den låter likväl med lätthet sldlj a s i g från våra öfr i g a arter. Pygidiet är plant, med fint gran ulerad yta. Dess främre rand är rät och b öj er sig först v i d h ö rn e n tvärt bakåt. - Rachis, som är föga konvex, och h vars bredd utgör omkring 1/4 af hela pygidiets, består af 5 leder, af hvilka d e 4 första äro j em nbreda, alla skilj d a ge nom ty d lig a, oafbrutna fåror Den sista är lika lång som de öfriga tillsam m antagn a och afs m al n ar smånin gom bakåt. Från dess s p e t s utgå 2 svagt diverge rande fåror. Dessutom h ar pygi d i e t på h va rj e sida 5 fåror, som alla äro nästan räta. Fyndort : D. Mösseberg vid B estorp..
J9 F r un. Harpedidre. AmtphMs corniculatus, A u g. Ål l e b e rg ( An g.). DE. Fam. Calymenidre. Caly m ene tu berculata (Brii n n.). D E. M ö s s e b e rg vid Bes torp, Åll e b e rg, F å r d al a b e rget o fvan K o u gsl e n a. Homalonotus B e s to rp. (Dalm.).. p latynotus Ålleherg. DE..M ö s seberg vid F a n <. A ulacopleuridre. Autacop leum stenometopa, Aug. A. Gu d h e m (Ang.). Fa m. Liostraci dre. Liostm cus cost-:dtts, An g. H ö n s ä te r A. An g. ;. ( D al m. e n l igt Fam. Olenidre. Pamdoxicles Tessini, Brongn. fo rs ( H i s. ), L e rd a l a A. Oltorp (Li n n e), Carls (Markl. m u s.), B il l i n g e n vid Lycke ( L e k t o r Sahl en). Olenus gibbosus (W ahlen b.j. A. Allmän. Pettura scarab(jj oides ( W a hl e n b.). A. Al l m ä n. Pam b o lina spintelosa ( Wahle n b. ). A. Eurycare latum (Boeck ). A. Gudhem, Hön säte r. Ca ri s fors (An g. }. Sph(JJ rophtha lmtts alattts ( B o cc k ). All m ä n. Fam. Remopleuridere. Remop leuricles 6-lineatus, A ng. C. Kin nekulle ( An g. ). R. lin e atus, A n g. D. M ö s s e b e rg vid B estorp. Fam. Proetidm. Forbesia b1 evi{rons, Ang. DE. Åll eb e rg \ Ang. ). F a m. Asaphidm. Asopkus expansu::;, D alm. A. p latyurus, Ang. C. A. l(jjvigatus. Ang. D. C. Allmän. K i n n e kulle. Mösseb erg vid B e s to r p.
20 Ne.1 a lasp is He1 os. D a l m. ' Kin n e k u l le. t. e x. vid Österplana och W est e r p l a n a. M. rotundata, Ang. C. Kin nekulle ( A n g. ) M. ej:planata, Ang. C. Kinn ekulle. M. p lanitirnbata: Ang. C. O l tor p. M. lim bata, ( S a rs & Boeck ). C. Kinnekulle t. ex. vid Westerpl a n a. PtyG hopyge app tauata, Ang. C. Kinnekulle..P. glabrata. A n g. D. Kinnekulle ( Ang. ) P. g ta bratm a/finis. C. Ål leberg. fonn. af hvilken j ag funnit fragmenter af och pygidiet, står mycket nära Pt. gl ab r at a och öfvere n s stäm mer isynn erhet i anseende till pan nans bildning på det n ärm aste med denna ; men sy nes hafva n ågot bredare pygidium, hva rfö r e j ag, d å de dessutom förekom m a inom olika lager, ej vägat ide n tifiera dem. Af bris t p å till räckligt m at e ri al kan j ag ej heller uppställa den förra såsom ny art. Ogygia? ap i cu la ta, n. s p. PI. II. fi.g. 5. Den u a h u fvudet 0.? abdornine lato, subtriangu lari apiculato ; segmen tis rachis 5, costis latera l ibtts utrinqtte 3 latis, app lana t-is, ex tus linea o b liqua sulca tis. D å af denn a art pygidier temligen ofta anträffas på det a n fö rda stäl let, har j ag icke velat förbigå den,. ehuru jag varit tveksam i afseende på dess g e n u s. Py gi die t är bredt, n ä s ta n triangelformigt, men med främ re k a n te u bågböj d, isynn erhet n ärmare hörnen, bak til l försed t med en u ppå t böj d s p et s. D e s s l än g d är icke full t '% a f bredden. - Ra chis, som u pptager nära 3/, af pygidiet ; längd och n ågot m e r än 1. 4 af de s s bredd, är konisk, föga konvex, och består af 5 segmenter. Costre äro till antalet 3 på hvarj e s i da, breda och platt ade, i sin yttre del försedda med en fåra, som är riktad snedt bakåt. De uppnå icke pygidiets kant. S åväl d e s s a s om lederna på r a c hi s framträda t ydligast hos exemplar, som äro utan s k al. Fy n d o rt : D. M ö s s e b e rg vid Bestorp.
21 Niobe lata, Ang. D. Mösseberg vid Bestorp. N. emarginula, Ang. C. Oltorp (Ang.). Fam. Illmnidm. Illmmts cmssicauda (Wahl enb.). Kinnekulle vid Medel pl ana och Ö sterplana, Falköping vid Ranten. lllmnus limbatus, n. sp. PI. II. fig. 6. I. fronte convexa, tuberculis 2 mediis, minutis pra!dita ; abdomine planiusculo, serm"elliptico, medio irregulariter fossulato ; limbo la!vigato, seriebus punctorum subtilissi mis ornato ; rack i triangulari. Pannan, som är begrän sad af 2 breda och tem Jigen djupa, inåtböjda fåror, har i m idten 2 små pu nkt formiga upphöjningar. Pygidiet är föga konvext ; dess l ängd utgör omkring 2/3 af bredden. Dess fram sida är nästan rät och för sedd med en upphöj d kant. - Rachis, hvars längd ut gör n ågot mer än 1/3 af hela pygidiets, har formen af en liksidig triangel. Framtill höjer den sig öfver py gidiets yta och är der omgifven af temligen dj upa in sänkningar ; dess bakre del ligger derem ot i j emn höj d med d e n omgifvande delen af pygidiet. Från spetsen af rachis sträcke r sig bakåt en grund fåra, som sn art öfvergår i en sm al, till pygidiets bakre kant fortsatt upphöj n ing. Rundtomkring rachis ligger ett genom sin o regel bundet gropiga yta utmärkt fält, hvars bredd är lika med rachis' längd. D etta fält omgifves i sin ordning af en tätt och ytterst fint punkterad, m en föröfrigt slät kant, som, bredast vid pygidiets bakre ända, småningom afsmaln ar mot dess främre hörn. Fyndort : C. Ålleberg. Rhodope lata, Aug. D. Mösseberg vid B estorp. Nileus. Armadillo, Dalm. C. Kin nekul le. N. lineatus, Ang. C? Oltorp (Aug.). Symphysurus palpebrosus (D alm. ). C. Oltorp (Ang. ), Kinne k ull e vid Martorp.
' 22 S. breviceps, A u g. C. Ol to rp. Aeghna o b lo ng u la, A ng. D. Bestol'p. Fa m. Trinucleidre. Wahlenbergii, Rouault. D. Mösseberg vid Bes torp, Alle b er g. T. ceriodes, Ang. D. Kin nekulle. T. cat ina tus, Ang. D. Kinnekulle (Ang.). Ampyx costatus ( B oe c k enl. An g. ). D. Ki n n ekull e ( An g.). Lonchodomas tetragonus, Ang. D. Bestorp. L. carinatus, A ng. Kin n ekulle, "in saxis dispersis" (An g.). L. t ostratus ( S ar s 1 D. K i nn ek u l l e ( Au g. ). L. rostrata aft: C. Ålleberg. Af denna form har jag fun nit ett ej all deles full ständigt hufvud, som i hög grad liknar hufvudet hos L. rostratus. Den skiljer sig, såvidt af det anträffade fragm entet k a n slutas, från denna endast gen m en skarp ås, som från bakre ändan af fåran å rostrum sträcker sig längs pannan. Denna olikhet j emte deras förekomst inom skilj da lager låter emellertid förmoda, att de utgöra tven n e arter. Raphiop hones tumidus, Ang. D. Kin n ekulle l An g.). R. culminatus, Ang. D. Kin n ekulle (Ang. ). R. depresso ( Ang.) aff. D. Mösseberg vid Bestor11. Genom sin n ågot smalare pan n a och saknaden af intryck vid dess bas, skilj e r sig denna form från R. de pressus. D e exemplar, som anträffats, äro emellertid ej tillräckligt väl bibehåll n a för att kunna läggas till grund för en artbeskrifning. Dianide eug lypta. A n g. D..Mösse berg vid Bestorp Alle berg. Tr in ucleus Fam Agnostidre. ( Lin n.). A. Allm än. ( D al m. l. A. Kin nekulle vid H ön säter, Mösse berg vid Klefva, Kafvelås etc. A. _g labt atus, An g. D. Mösseberg vid Bestorp. Agnastus prisi(onnis A. l(13vigatus
23 A. affinis n. sp. A. a b do min e Pl. II. lcevi, fig. 7. integt o ; rach1: articulis 2 m ediis, anteriore o b l o ngo, ang usto, posterim e semicirctt lari, lobis latem libus utrinque Q; anterioribus rectangu la1 ibus, po sterioribus qu a dr a tis. Denna art står n ära A. glab r a t u s. Den skiljer derigenom, a tt pygidiet saknar taggar i sin bakre kant, äfven som genom fo rm e n a f de le d e r, i hvi lk a rachis är del ad. D e u främ re af de båda m ellersta lederna är a fl å u g, den bakre h alfcirkelformig, korta re och bredare än hos A. glabratu s. Af de b å d a sido loberna är den b ak re qvad ratisk, den främ re rektan gulär. - Rachis hos den n a art öfverensstämmer nära med den h o s A. tardus, Ban., men den sen are kiljer sig genom sitt b redare k antade pygidi u m. F y n d o rt : C. Å lleberg. sig Incertre sedis. Ho lvmdvpus omatus, H. aciculatus, Ang. Aug. D E. K i u n e k u l l e DE. Kinn ekulle (Aug.). ( Au g.).
Förklaring öfver figurerna. PI. I. Schematisk genomskärning, visande de olika J agrens läge inom det silu riska o m rädet i mellersta Wester götland. a ) Arkos. b ) Sandsten. c ) Alunskiffer m ed orste n. d ) Mergelskiffer e ) Kalk. () Lerskiffer. g ) Mergelskiff'e r. h ) Lerskiffer. i) Skiff'er aj vexlan de s a m m ansättn ing. k ) Trapp. Pl. Il. Fig. 1. Fig. 2. Fig. 3. Fig. 4. Fig. 5. Fig. 6. Fig. 7. Phacops pulcheltus, pygidium förstoradt. Cyrtometopus latilobus, pygid. i n at. storl. Sph(IJrexochus laticeps, hufvud i n at. stor!. Lichas segmentatus, pygid. i nat. stor!. Ogygia? apiculata. pygid. i n at. stor!. lll(ijnus limbatus, a hufvud, b pygid. i n at. storl., c en del af pygidiet förstor. Agnostus affinis, pygid., a i n at. storl., b förstor.
- ------ ------------- ------- ---- - a- l (,' l--f- 4 J --- ---(1 7