Policy Brief. Ansvarsfördelning för flyktingar i Mellanöstern och Nordafrika. Varför ansvarsfördelning? Varför Mellanöstern och Nordafrika?

Relevanta dokument
Förslag till RÅDETS BESLUT

BILAGA. till MEDDELANDET FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA RÅDET, RÅDET OCH EUROPEISKA INVESTERINGSBANKEN

12880/15 KH/ss 1 DG C 1

EUROPEISKA UNIONENS RÅD. Bryssel den 9 mars 2012 (OR. en) 6444/2/12 REV 2. Interinstitutionellt ärende: 2009/0127 (COD)

Delegationen för migrationsstudier. Henrik Malm Lindberg

För delegationerna bifogas ett dokument om ovannämnda ärende som rådet (rättsliga och inrikes frågor) enades om den 20 juli 2015.

9111/16 CJS/ab 1 DG C 1

Dagordningspunkt: Gemensamma kommittén 1

Flykting- och migration

KOMMISSIONENS REKOMMENDATION. av den om ett europeiskt vidarebosättningssystem

UNHCR- United Nations High Commissioner for Refugees

Ny biståndssatsning med fokus på barn på flykt

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

Fler lagliga vägar in i EU

UNHCR: THE UN Refugee Agency SYRIAN REFUGEES Annika Sandlund, Snr. Protection Officer UNHCR, Ankara EASO MEETING

Policy Brief. En rättvis andel Flyktingar och ansvarsfördelning. Definitionsproblem. Att förstå samarbetsproblemet 2017:10

Syrien efter kriget RAPPORT FRÅN DEN UTRIKESPOLITISKA FÖRNYELSEGRUPPEN

Förslag till RÅDETS BESLUT

P7_TA-PROV(2013)0414 EU:s och medlemsstaternas åtgärder för att hantera den flyktingström som orsakas av konflikten i Syrien

För delegationerna bifogas de slutsatser som Europeiska rådet antog vid mötet.

FÖRSLAG TILL YTTRANDE

FÖRSLAG TILL REKOMMENDATION TILL RÅDET

Regeringskansliet Faktapromemoria 2015/16:FPM122. EU-gemensamt system för vidarebosättning. Dokumentbeteckning. Sammanfattning. Justitiedepartementet

11088/15 ADD 1 km/ee/ab 1 DPG

FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

BILAGA. till MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA RÅDET OCH RÅDET

Politikerhelg i Skåne

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

5369/15 ph/al/ss 1 DG C 2C

För delegationerna bifogas de slutsatser som Europeiska rådet antog vid det ovannämnda mötet.

Regeringskansliet Faktapromemoria 2015/16:FPM112. Ny partnerskapsram med tredjeländer. Dokumentbeteckning. Sammanfattning. Justitiedepartementet

Europeiska unionens råd HUMANITÄRT BISTÅND. Rädda liv och minska mänskligt lidande. Italian Cooperation/Annalisa Vandelli

prövningen av ansökningar om asyl från statslösa personer efter Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2018:3

Vid mötet den 8 oktober 2015 antog rådet de slutsatser om återvändandepolitikens framtid som återges i bilagan till denna not.

Delegationen för migrationsstudier Kristof Tamas, Kanslichef

Barnkonsultationer barns rätt att göra sina röster hörda. 6 juli 2018

Dagsverksinsamling Kampanjen för flyktingars och migranters rättigheter.

Bryssel den COM(2016) 85 final ANNEX 5 BILAGA. till

DAGSVERKSKAMPANJEN I TRYGGHET Kampanjen för flyktingars och asylsökandes rättigheter

För delegationerna bifogas rådets slutsatser om främjande och skydd av barnets rättigheter antagna av rådet vid dess 3530:e möte den 3 april 2017.

Amnesty bedriver en världsomfattande kampanj för flyktingars och migranters rättigheter

12002/1/15 REV 1 hg,ehe/ehe,hg/chs,cs 1 DG D 1B

M i g r a t i o n s ö v e r d o m s t o l e n MIG 2019:13

SVERIGES HUMANITÄRA BISTÅND 2013

Sveriges flyktingkvot 2019

Regeringskansliet Faktapromemoria 2015/16:FPM7. EU:s externa agerande för att bemöta flyktingkrisen i Europa. Dokumentbeteckning.

SV Förenade i mångfalden SV B8-0442/1. Ändringsförslag. Renate Sommer för PPE-gruppen

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

Flyktingkampanjen. - Bakgrund, syfte och mål - Kampanjen i Sverige - Fokus: Kenya - Viktiga datum och händelser

Kommenterad dagordning för Rådet för Utrikes frågor (utveckling)

*PRIO Geografi 9 Lärarstöd kommer under hösten att läggas upp och kunna nås via hemsidan tillsammans med de övriga lärarstöden som nu finns där.

Internationellt engagemang. Påverkansarbete för säkra vägar

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDETOCH EUROPAPARLAMENTET OM REGIONALA SKYDDSPROGRAM

Resultatstrategi fö r glöbala insatser fö r ma nsklig sa kerhet

RÄTTSLIG GRUND INSTRUMENT

MER FLYKTINGAR ÄN NÅGONSIN. Högstadiet / gymnasiet. Världens flyktingar. Mer information om uppgifterna för lärare. Bakgrundsinformation:

En liten lampa kan göra stor skillnad FY15

Sveriges internationella överenskommelser

Foto: Christian Jepsen/NRC VÄRLDENS TIO MEST FÖRSUMMADE FLYKTINGKRISER

Styrande regelverk i FN, EU och Sverige på asylområdet. Louise Dane, doktorand i offentlig rätt

Möte i Lunds arbetarekommun

Kommunledningskonferens Skåne

Överenskommelse mellan regeringen och svenska civilsamhällesorganisationer inom Sveriges bistånd

13880/15 son/chs 1 DG D 1B

8361/17 sa/ss 1 DG B 2B

Kommenterad dagordning för rådet för utrikesfrågor (utveckling) den 12 maj 2016

Utvecklingspolitisk resultatrapport 2018 Sammanfattning

EUROPEISKA UNIONENS RÅD. Bryssel den 7 september 2009 (8.9) (OR. en) 12986/09 ASILE 61

A8-0024/3. Europaparlamentets resolution om situationen för kvinnliga flyktingar och asylsökande i EU

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

Vem vill till Sverige, och varför? Marcus Andersson, Omvärldschef, Migrationsverket

Utrikesministrarnas möte den 25 juni 2018

B8-0488/2016 } B8-0489/2016 } B8-0490/2016 } B8-0491/2016 } B8-0492/2016 } B8-0493/2016 } RC1/Am. 2

För delegationerna bifogas rådets slutsatser om Iran, antagna av rådet den 4 februari 2019.

För delegationerna bifogas de slutsatser som Europeiska rådet antog vid mötet.

10997/19 em/mhe 1 RELEX.1.B

För delegationerna bifogas rådets slutsatser om Isil/Daish-krisen i Syrien och Irak, som antogs av rådet den 20 oktober 2014.

SVERIGES HUMANITÄRA BISTÅND 2014

GEMENSAMT MEDDELANDE TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET. Åtgärder mot flyktingkrisen i Europa: den roll som EU:s yttre åtgärder spelar

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

Regeringskansliet Faktapromemoria 2015/16:FPM95. Reviderad förordning om det europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO) Dokumentbeteckning

Sveriges flyktingkvot 2018

9383/17 hg/ub 1 DG C 1

8461/17 ck/ss 1 DGG 2B

SV Förenade i mångfalden SV A8-0058/1. Ändringsförslag. Sabine Lösing, Tania González Peñas för GUE/NGL-gruppen

INGEN MÄNNISKA SKA BEHÖVA FLY

Sverige tar ansvar i en orolig värld

YTTRANDE 1(5) Utrikesdepartementet (U-STYR) Stockholm

ANTAGNA TEXTER. P8_TA(2018)0118 Utvecklingen avseende FN:s globala pakter för säker, ordnad och reguljär migration och om flyktingar

Barnens Rättigheter Manifest

Regeringskansliet Faktapromemoria 2015/16:FPM3. Förordning om att etablera permanent mekanism för omfördelning av personer i behov av skydd

Förslag till RÅDETS BESLUT. om tillfälligt upphävande av delar av samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Syriska Arabrepubliken

Flyktingströmmarna är en faktor som försämrat relationen mellan grannländerna och colombianer i republiken Ecuador möts av många fördomar.

Kommenterad dagordning för ministerrådsmötet för rättsliga och inrikes frågor samt räddningstjänsten (RIF-rådet) i Bryssel den 21 september 2009

Inrättande av ett nätverk av sambandsmän för invandring ***I

Strategi hållbar fred

BILAGA. till RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA RÅDET OCH RÅDET

Blir världen bättre? Fakta om utvecklingen i världen

Sveriges flyktingkvot 2017

En trygg resa? Kampanjen för flyktingars och migranters rättigheter

Transkript:

Policy Brief 2017:8 Ansvarsfördelning för flyktingar i Mellanöstern och Nordafrika Hur ska ansvaret för flyktingar och internflyktingar i Mellanöstern och Nordafrika (MENA) fördelas? Denna fråga besvaras i en ny Delmi-rapport som bygger på intervjuer med beslutsfattare, tjänsteleverantör inom flyktingorganisationer samt flyktingar och internflyktingar i MENA-regionen. Varför ansvarsfördelning? Ansvarsfördelning för flyktingar är en viktig del i det internationella arbetet med att hantera storskaliga flyktingkriser. Det är viktigt eftersom bördan för att skydda och hjälpa flyktingar och fördrivna personer är ojämnt fördelad. Var flyktingar hamnar rent geografiskt är ofta en slump. Stater som ligger nära konfliktdrabbade länder och områden uppmanas ofta att ta emot betydligt fler flyktingar än stater som ligger längre ifrån de osäkra förhållanden som driver människor från sina hem. Huvudansvaret för att ge människor asyl ligger på de nationella myndigheterna. Det internationella samfundet bör emellertid hjälpa de länder som får bära en oproportionerligt tung börda. I New York-deklarationen, som antogs vid högnivåmötet om hanteringen av stora flykting- och migrationsströmmar i september 2016, bekräftar regeringarna att de står bakom denna princip: För att tillgodose flyktingarnas och mottagarstaternas behov åtar vi oss en mer rättvis fördelning av bördan och ansvaret för att ta emot och stödja världens flyktingar, samtidigt som hänsyn tas till befintliga bidrag och staternas olika kapacitet och resurser (FN 2016). Utmaningen är att hitta sätt för regeringar, civilsamhället och människor på flykt att samarbeta för att hantera kriser och hitta lösningar som gagnar alla parter. Varför Mellanöstern och Nordafrika? Sedan mitten av 1900-talet har MENA-regionens historia, politik och kultur präglats av flyktingrörelser. Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) hade länderna i MENA-regionen, fram till slutet av 2015, tagit emot över 18 miljoner flyktingar, asylsökande och internflykting-

ar. Människor av många olika nationaliteter är idag på flykt inom MENA-regionen, bl.a. syrier, irakier, sudaneser, sydsudaneser, somalier, jemeniter, etiopier, eritreaner m.fl. (UNHCR 2016). Dessutom har FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA) registrerat 5,1 miljoner palestinska flyktingar i Jordanien, Libanon, och Syrien samt på Västbanken och i Gaza (UNRWA 2016). Fördrivningen av människor i MENA-regionen medför stora problem, framförallt för flyktingar och internflyktingar men även för värdländer, bistånds- och utvecklingsorganisationer samt hela det internationella samfundet. Flyktingarna och internflyktingarna är så många och utmaningarna så stora att de inte kan hanteras av en enskild stat, grupp eller organisation. I stället måste alla aktörer arbeta tillsammans för att förebygga, hantera och hitta lösningar på flyktingsituationen i regionen. I studien om ansvarsfördelning fokuserar vi på fem länder som hyser ett stort antal flyktingar och internflyktingar: Egypten, Jordanien, Irak, Libanon och Turkiet. Analysen bygger på officiella uttalanden vid FN:s högnivåmöte om hanteringen av stora flyktingoch migrationsströmmar, 34 intervjuer med tjänsteleverantörer och andra aktörer i MENA-regionen under 2016, med särskilt fokus på flyktingledda organisationer, mer än 300 intervjuer med syriska, irakiska, palestinska, sudanesiska och somaliska flyktingar mellan 2010 och 2014, samt 80 intervjuer med irakiska internflyktingar under 2016. Policyrekommendationer Med utgångspunkt i intervjuerna och litteraturgenomgången så granskar studien ansvarsfördelningen ur olika perspektiv och på tre nivåer: 1) beslutsfattarnas perspektiv utifrån officiella uttalanden; 2) fältarbetarnas perspektiv och; 3) flyktingarnas och internflyktingarnas egna erfarenheter. Resultaten visar att det finns en samstämmighet i synen på vilka områden som är i behov av effektivare samarbete och som skulle gagnas av ett större engagemang från det internationella samfundet. Vad de olika aktörerna väljer att lägga tonvikt på varierar samtidigt beroende på egna intryck och erfarenheter. Föga förvånande finns det stora likheter mellan de perspektiv som framförs av beslutsfattarna i MENA-regionen och utfästelserna i New York-deklarationen, som godkändes av samma stater. Mer avslöjande är kanske att såväl fältarbetare som flyktingar och fördrivna personer tar upp många av de punkter som anges i deklarationen. Samtidigt pekar de på brister i dagens förhållningssätt, vilket gör denna studie betydelsefull för politiken på följande sju områden: Ta tag i de bakomliggande orsakerna till fördrivningen av människor Samtliga aktörer betonar att det bästa sättet att hantera flyktingkriser är att lösa orsakerna till varför människor flyr. Detta är förenligt med åtagandet i New York-deklarationen från 2016 om att: verka för att bekämpa de bakomliggande orsakerna till

sådana krissituationer och att förebygga eller lösa konflikter med fredliga medel (FN 2016, s.13). Bland studiens respondenter var det flyktingarna och internflyktingarna som mest högröstat gav uttryck för denna uppfattning. För många människor var det viktigaste att få återvända till sitt hemland. Nästan alla förklarade dock att de inte tänkte återvända om konflikterna fortsatte. En mer problematisk form av återvändande är de som återvänder för att delta i strid. Ett sätt för det humanitära biståndssamfundet att hålla unga män från slagfälten och hjälpa till att trappa ned konflikter är att i värdländer och värdsamhällen inrätta sysselsättnings- och socialisationsprogram riktade till unga män. Sådana program skulle kunna utgöra ett alternativ för de män som återvänder hem och av desperation och förtvivlan blir betalda soldater. Främja vidarebosättning av flyktingar Många av de intervjuade flyktingarna, särskilt de som väntas befinna sig på flykt under en längre tid, menade att möjligheten att flytta till ett tredjeland var nyckeln till framtiden. Även om de kanske har en högst orealistisk bild av hur svårt det är att leva i exil är jakten på en värdig och rättvis framtid det som driver många att försöka. Alla aktörer var medvetna om att formell vidarebosättning är säkrare och mer ordnat än irreguljär migration. Därför var alla överens om att vidarebosättning av flyktingar till tredjeländer är en nödvändig del i alla ansvarsfördelningssystem. Detta återspeglades också i New York-deklarationen: Vi avser att skapa fler lagliga vägar för flyktingar att ta sig till eller vidarebosätta sig i tredjeländer. Detta underlättar inte bara flyktingarnas svåra situation utan gagnar även länder som hyser stora grupper flyktingar och tredjeländer som tar emot dem (FN 2016, s. 15). Verka för att genom utvecklingsinitiativ öka flyktingars självförsörjning Samtidigt som det finns mer långsiktiga lösningar har det på kort och medellång sikt framförts krav på att, i hanteringen av den regionala flyktingkrisen, flytta fokus från ett övervägande humanitärt perspektiv till en mer utvecklingsinriktad programplanering. Där skulle fokus ligga på t.ex. försörjningsmöjligheter, utbildning och kapacitetsuppbyggnad, snarare än livsmedelsbistånd eller skydd i krissituationer. En anställd vid en internationell humanitär organisation noterade dock skarpsinnigt att arbetet med att tillgodose de humanitära behoven måste kombineras med en övergång till hållbarare utvecklingsprogram. Så länge det är krig kommer det alltid att finnas humanitära behov, påpekade han. Skydd, särskilt från refoulement (avvisning vid gränsen), är en annan viktig princip som måste åtföljas av både humanitära åtgärder och utvecklingsinsatser. Berörda parter, flyktingar och internflyktingar, samt vissa regeringar påpekade behovet av att öka flyktingars och internflyktingars tillgång till arbete och utbildning i värdländerna. De uppmanade värdländerna och det internationella samfundet att undanröja rättsliga och praktiska hinder för laglig sysselsättning.

Ett annat sätt att öka flyktingarnas möjligheter att försörja sig själva är att underlätta för dem att på laglig väg ta sig till länder där de kan arbeta och utbilda sig. Medlemmarna i Gulfstaternas samarbetsråd erkänner inte de miljontals syrier som befinner sig på deras territorium som flyktingar, men betonade att de har rätt att arbeta. Medlemsstaterna sa dock inte särskilt mycket om hur de skyddar sådana flyktingar som befinner sig på deras territorium från att avvisas till sina hemländer. Om program för arbetskraftsmigration ska fungera är det viktigt att hitta en bättre balans mellan ekonomiska möjligheter och skydd av flyktingar. Uppmana värd-, transit- och ursprungsländer att ta itu med de problem som finns med att skydda flyktingar och internflyktingar I intervjuerna med berörda parter och i flyktingarnas och internflyktingarnas berättelser om sina erfarenheter blev det tydligt att det fanns andra problem att hantera än refoulement. Non-refoulement är en internationell princip som skyddar flykt ing arna mot utvisning eller avvisning när deras liv eller frihet är i fara. Flyktingarnas fysiska säkerhet var något som diskuterades av dem som arbetar med flyktingassistans. Flyktingar från vissa delar av Afrika är särskilt utsatta för våld och extrema former av trakasserier och diskriminering. Både de berörda parterna och flyktingarna själva ansåg att det internationella samfundet, genom att utöva humanitär diplomati, kan spela en viktig roll när det gäller att verka för ökad säkerhet och trygghet för flyktingar i värdländerna. Tillhandahålla snabb, lämplig och tillräcklig finansiering Regeringar och berörda parter i de huvudsakliga värdländerna argumenterade för ökat stöd till flyktingar såväl som till de berörda värdsamhällena. Flyktingar och internflyktingar framhöll i sin tur att de behöver mer resurser för att kunna överleva. Eftersom värdländerna är fattiga och flyktingarna samt internflyktingarna inte kan ha särskilt mycket med sig är det fortfarande framförallt genom finansiellt humanitärt bistånd som det internationella samfundet kan dela på ansvaret för både dem på flykt och värdbefolkningen. Åtgärder för att korrigera den ojämna fördelningen av biståndet mellan flyktingar och internflyktingar samt mellan olika grupper av flyktingar och internflyktingar skulle möjliggöra rättvisare och effektivare insatser för att tillgodose alla humanitära behov. Genomföra operativa förbättringar av biståndsprogram Några av de förslag som framfördes om hur det internationella samfundet skulle kunna samarbeta för att förbättra den humanitära biståndsverksamheten handlade om att underlätta användningen av mikrokrediter och minska kostnaderna för remitteringar, främja investeringar i värdländerna, tillhandahålla finansiellt och materiellt stöd till privata

hushåll som hjälper flyktingar och internflyktingar, förbättra samordningen av bistånd mellan internationella organisationer och icke-statliga organisationer och mellan dessa enheter och nationella och lokala organisationer, samt minska kraven på dubbelt pappersarbete och samtidigt underlätta utbyte och analys av data mellan myndigheter och biståndsmottagare. Tillhandahålla tekniskt bistånd och utbildning för att bygga upp lokala aktörers kapacitet Kapacitetsuppbyggnad är en nödvändig åtgärd i alla skeden och för alla aktörer som deltar i arbetet med att hjälpa och skydda flyktingar och internflyktingar. Tekniskt bistånd och utbildning av lokala organisationer bör prioriteras, med särskilda initiativ för flykting- och internflyktingledda organisationer. Även om allt fler humanitära biståndsarbetare genomgår yrkesutbildning har många av dem som ansluter sig till olika organisationer inte genomgått någon formell utbildning. Ansvarsfördelning handlar om att se till att de som arbetar med flyktingar och internflyktingar har de kunskaper de behöver inom berörda sektorer, ledarskap, politik, utvärdering m.m. för att kunna göra ett bra arbete. Slutsats Sammanfattningsvis kommer det inte att vara någon enkel sak att gå från ord till handling och faktiskt åstadkomma en ansvarsfördelning i praktiken. För detta kommer det att krävas att alla aktörer arbetar tillsammans för att skydda och hjälpa de som är mest sårbara. Spår av detta kan redan skönjas i MENA-länderna, där myndigheter på grund av flyktingsituationens omfattning har tvingats samarbeta och hitta nya lösningar. Samtidigt visar våra intervjuer med berörda parter och flyktingar/internflyktingar att det finns stora brister i systemet. Det internationella samfundet tycks vara medvetet om dessa utmaningar, vilket framgår av åtagandena i New York-deklarationen. För att komma till rätta med bristerna kommer det dock att krävas mer än en deklaration, eller ett avtal om ansvarsfördelning, även om dessa är välkomna. För att åstadkomma en ansvarsfördelning i praktiken krävs det ett verkligt samarbete, för ändringar i politik och praxis från både givarnas och genomförarnas sida, samt strategier som ger flyktingar och internflyktingar förutsättningar att bli en del av lösningen genom att öka deras kapacitet och ge dem de möjligheter de behöver och förtjänar. Rapport: 2017:8 Responsibility Sharing for Refugees in the Middle East and North Africa. Susan F. Martin, Rochelle Davis, Grace Benton & Zoya Waliany Responsibility Sharing for Refugees in the Middle East and North Africa. Rapport 2017:8

Susan Martin, Rochelle Davis, Grace Benton och Zoya Waliany, Ansvarsfördelning för flyktingar i Mellanöstern och Nordafrika: Delmi rapport 2017:8 Hela rapporten finns tillgänglig på www.delmi.se