Sopsortering Lau160 delkurs 2: Kunskapen tar form i ett hållbart samhälle Nicklas Erlandsson Freddy Lundqvist Tobias Embäck John Eriksson Grupp: A8_3 Seminarieledare: Jan Landström 1
Sammanfattning Vi har valt att arbeta med avfallshantering. Vår tänkta målgrupp är en barngrupp på ca 46 elever uppdelat på två klasser. Barnen går i årskurs 3 och i gruppen arbetar sammanlagt fyra stycken pedagoger, två stycken klasslärare med hjälp av två fritidspedagoger. Utöver dessa kan även lärare i musik, idrott och eventuellt slöjd vara iblandade. Vårt övergripande syfte med projektarbetet är att eleverna ska känna ett ansvar för miljön och känna ett vidare ansvar gentemot den i framtiden. Det handlar mycket om att få dem att kunna anpassa sin livsstil till dagens samhällsklimat där det mer och mer handlar om återvinning och återanvändning. Vår undervisningsplan startar med en kort intruduktion som sedan mynnar ut i en temavecka där vi ämnesövergripande arbetar med vårt miljöarbete. Projektet kommer sedan fortsätta över en hel termin fast i mindre omfattning. Det kan handla om att man ena veckan skriver miljöberättelser i svenskan för att andra veckan gör olika relevanta expriment i NO. Arbetet avslutas i slutet på terminen med att eleverna arbetar i grupper med ett eget projekt som sedan redovisas på olika sätt. Dessa projekt kan röra sig om teatrar, sånger, kollage eller affischer. Inledning Vi har valt att arbeta runt avfallshantering. Detta för att vi anser att det är viktig att tidigt påverka och ingjuta värden om att värna om vår natur och inte smutsa ner det med massa farligt avfall. Det känns även som om vi kan göra detta ämne väldigt enkelt och konkret vilket vi anser passar för vår åldersgrupp. Vi tycker helt enkelt att detta ämne är en bra inkörsport till miljöarbete och kunskap om en hållbar utveckling som är viktigt att ha med sig även från unga år. Av våra egna erfarenheter samt våra VFU-observationer vet vi att barn i denna ålder har vissa förkunskaper i ämnet och vi vill ta vara på dem i en fördjupning. Vi kommer alltså arbeta progressivt i vårt arbete vilket betyder att vi utgår från barnens erfarenheter i skolan och hemmet. Det är viktigt att elevernas olika erfarenheter får komma till uttryck. Varje elev ska få vara med och planera och ansvara för sitt eget lärande. Vi kommer därför att försöka få eleverna att tillsammans väcka intresse och få en gemensam bakgrund i ämnet (Sandell, 2003). Det står i Lpo 94 att: Genom ett miljöperspektiv får eleverna möjligheter både att ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och skaffa sig ett personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor, undervisningen skall belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling. Detta tycker vi stämmer väl med vårt sätt att jobba. Vidare har vi valt att arbeta ämnesintegrerat över en temavecka där samtliga ämnen ingår men inte som enskilda delar. Vårt mål med miljöundervisningen är dels att eleverna ska få en ökad inblick och förståelse för sin del inom avfallshantering samt en kunskap om hur man jobbar med miljöarbete och hur man ska agera som samhällsindivid för att kunna uppnå en hållbar utveckling. Det rör sig alltså väldigt mycket om att påverka deras livsstil så att det blir så kallade miljömedvetna i sin vardag. Vi vill vidare ge dem en inblick i vart deras avfall tar vägen och vad som t.ex. återvinns. Det kan även vara relevant att se de olika stationerna och ställerna som tar hand om avfallet. Helt enkelt frågor som: vad kan jag återvinna? Och vad händer om jag inte gör det? Vårt mål är ett långsiktigt mål som löper som en röd tråd över hela terminen. Vi kommer således ha olika uppföljningar under hela terminen. Detta därför att vi anser att ämnet kräver en process och för att förändra värderingar krävs det ett långsiktigt arbete. Själva temaveckan är alltså en så kallad inkörsport på ett konstant och långsiktigt arbete. 2
Bakgrund Idag ställs det allt större krav på oss människor att vi måste förändra vår livsstil för att värna om miljön idag och för framtiden. Det gäller att som samhällsmedborgare ta ansvar och anpassa sig till dagens samhälle där vi betonar återvinning och återanvändning. Vi reflekterar inte ofta över vår livstil så länge vi inte blir påminda om den så att tidigt lägga en grund för eleverna anser vi är väldigt relevant. Att se till vad som egentligen händer med det som slängs och vart det sedan tar vägen anser vi vara ett bra sätt att få eleverna att reflektera över sin egen livsstil. Vi anser alltså att det är viktigt att överföra värderingar om en hållbar utveckling till eleverna. Vi vill även göra dem medvetna om att deras egna insats är viktig och att det lilla har stor betydelse för miljön idag, och kanske framför allt i framtiden. Om vi kan påverka barnen till att lära sig om deras egna ansvar och att det lilla är av betydelse kan vi nå en hållbar utveckling i samspel med naturen och dess resurser. I Sverige slänger vi 470 kg hushållsavfall per person och år, detta motsvarar 1,3 kilo om dagen/person och sammanlagt 4,2 miljoner ton/år för hela Sverige. Hälften av denna mängd går att kompostera och större delen av den övriga halvan skulle gå att återvinna (Holm, 2005). Trots att det ständigt kommer nya siffror om förbättring är dessa siffror något skrämmande och samtidigt väl talande för vår något slarviga livsstil. Idag har vi ständiga kontroller och uppdateringar vilket gör att vi tydligt kan se åt vilket håll utvecklingen går åt. Trots detta tror vi att det är viktigt att förändra folks livsstil i ännu högre grad och i alla åldrar. Farligt avfall En stor del av vårt avfall är det så kallade farliga avfallet. Detta avfall kan utgöra stora risker för såväl människa som miljö. Några av de egenskaper som utmärker farligt avfall är: cancerframkallande, giftigt, frätande, miljöfarligt, smittförande och brandfarligt. Det är av stor vikt att vi inte blandar detta avfall med det vanliga håshållssoporna utan lämnar in det separat. 2004 samlades det in nästan 3 kg farligt avfall per person, vilket total är runt 26000 ton. Detta är dock inte allt avfall utan en stor del kommer aldrig rätt utan kommer ut i naturen. Detta är ett stort problem idag. Stora delar av de farliga avfallen är batterier och kemikalieanvändning. I Sverige har vi lagstadgat att hushållen har en skyldighet att sortera ut det farliga avfallet från de övriga soporna. Det bästa sättet att se till att inte det farliga avfallet kommer ut i naturen är att lämna in det till bemannade återvinningscentraler som finns i nästan alla kommuner. Det finns även andra ställen, så kallade miljöstationer, exempelvis bensinmackar och stormarknader som kan ta hand om vissa avfall, det finns även batteriholkar att lägga batterierna i. Farliga ämnen i batterier är kvicksilver, nickelkadmium och bly bland annat (Holm, 2005). Återvinning Cirka 50 000 ton metallskrot sorteras årligen ut från soptipparna för att kunna återvinnas. Trä, papper, wellpapp, betong och asfalt är andra saker man kan återvinna. Genom att använda dessa saker bidrar man till att inte exempelvis miljöfarliga ämnen från metallprodukter kommer ut i naturen vilket händer om man slänger detta på soptippen.att återanvända produkterna som nämndes ovan gör även att inte naturen belastas lika mycket i form av energiutnyttjande som hade krävts om man hela tiden vore tvungen att framställa nytt material. Andra viktiga saker som återvinns och som man kanske mest tänker på när man säger återvinning är återvinningen av glas- och plastflaskor samt burkar. Att återvinna dessa kräver mindre energi än att framställa nytt material. Det är viktigt när man sorterar glasflaskor att man skiljer de färgade glasen från de ofärgade för att man ska kunna återvinna glaset. 3
För att spara såväl energi som skogen är det viktigt att återvinna papper och pappersförpackningar. Dessa kan återvinnas många gånger om innan det förlorar så pass mycket kvalité att det inte kan användas längre, då använder man det till bränsle istället (Holm, 2005). Det naturliga kretsloppet Mycket av det vi slänger är sådant som naturen själv kan bryta ner. Matrester och trädgårdsavfall är exempel på avfall som är biologiskt lättnedbrytbart. Genom kompostering och rötning utvinns näring och energi vilket är en stor vinst för miljön. Omkring 10 % av dagens hushållsavfall hanteras biologiskt men det finns klara mål från kommuner landet runt att dessa siffror ska dubblas inom ett par år (Holm, 2005). Kompostering Kompostering kan ses som naturens egen metod att bryta ner det organiska avfallet (se bild nedan). Det sker främst med hjälp av mikroorganismer och syre, främst genom bakterier och svampar. Kompost är ett långtidsverkande gödselmedel och används därför oftast för att förbättra jorden i t.ex. trädgårdar och parker. Rötning Till skillnad från kompostering är rötning mikrobiologisk nedbrytning av organiskt material i syrefri miljö. Där bildas det biogas som bland annat består av metan och koldioxid. Den ändvänds sedan som fordonsbränsle vilket ger stora miljövinster. Det kan även ändvändas som el- och värmeproduktion. Med biogas blir det mindre farliga utsläpp än med utsläppen av fossila bränslen. Flytande rötrest kan är ett utomordentligt gödselmedel som kan ersätta konstgödsel inom jordbruket. Naturen vinner med andra ord väldigt mycket på om vi sorterar vårt avfall och det måste vi göra i hemmet vid diskbänken. Vid ett senare skede i processen är det omöjligt att få bort giftiga ämnen och föroreningar. Deponering Deponier är det vi brukar kalla soptippar. Dit lämnar vi avfall av olika slag exempelvis från hushåll och industri, askor från energiproduktion, förorenade jordmassor med mera. Det ställs olika krav på deponier beroende på vilket avfall som tas om hand där. Den 16 juli 2001 kom dock en ny förordning om stränga krav på miljöskydd hos samtliga deponier. Sedan 1994 har avfallet till deponi minskat med 52 procent. Den del som utgör hushållsavfall 4
har minskat ännu mer, från 1 380 000 ton 1994 till 575 000 ton 2003, det vill säga med 58 procent. Under samma tid har antalet deponier som tar emot mer än 50 ton avfall från kommunerna per år minskat från omkring 300 till 192 stycken. Förändringarna är troligen en kombinerad effekt av skiftande konjunkturer och att allt fler sorterar allt större mängder material, som tas om hand på andra sätt än genom deponering. Allt mer hushållsavfall går också till förbränning. Jämfört med år 2000 har det bygg- och rivningsavfall som lämnas till deponi halverats och hushållsavfallet minskat med en tredjedel. Från den 1 januari 2002 är det förbjudet att deponera utsorterat brännbart avfall, och från den 1 januari 2005 är det förbjudet att deponera organiskt avfall. En skatt på deponerat avfall infördes 2000. Idag är avgiften 370 kr/ton. Vid de flesta större upplag förekommer någon form av kompostering eller rötning. Kompostering av park- och trädgårdsavfall är vanligast, men ofta komposteras även slam, hästgödsel eller hushållsavfall. Då biologiskt nedbrytbart material bryts ner i ett avfallsupplag under anaeroba (syrefria) förhållanden, bildas så kallad deponigas. Den består huvudsakligen av metan och koldioxid. Deponigasen kan utvinnas och användas för att framställa energi, i form av värme, el eller fordonsbränsle. Det främsta skälet för att utvinna gasen är att förhindra att den läcker ut i atmosfären och därmed bidrar till växthuseffekten. Under 2003 utvanns deponigas vid 72 anläggningar, vilket gav totalt 443 GWh energi. Undervisningsidé Som uppstart på miljöprojektet tänkte vi att man ska starta med en temavecka som ska vara ämnesintegrerad för att väcka elevernas intresse ordentligt. Förslag på saker att göra i de olika ämnena: Svenska: Litteratur(sök på biblioteket), skriv egen dikt/låt om skräp, teater Bild: Rita och berätta och studiebesök, göra leksaker av skräp. NO: Kompostering vad behövs/vad händer? Matte: Hur mycket sopor blir det per person? Per år? Hela klassens sopor tillsammans? SO: Hur gör vi hemma? Vart tar det vägen? Studiebesök alternativt att någon kommer och berättar. Historia: Hur gjorde man förr? Musik: Återvinning, gör instrument av skräpet(konservburkar, hinkar, panflöjt av petflaskor). Långtidsprojekt: Gräv ner sopor och se vad som händer vad bryts ner och hur fort? Göra dockor av skräp och spela upp en dockteater. Gymnastik: Skrotstafett, skrotlyftning, gå ut i naturen på promenad och kolla på hur det ser ut med nedsmutsning o.s.v. Uppstart av hela projektet Startnyckeln starta upp projektet med ett powerpoint-bildspel som syftar till att väcka elevernas intresse. Bakgrundskoll vad kan eleverna? Mindmap, vi frågar eleverna vad dom har för erfarenheter av sophantering och vad dom vet om det. Fråga även vilka delar inom ämnet som dom är intresserade av att jobba med. Grupparbete indelning i grupper i viss mån efter eget intresse. Eleverna delas in i grupper om max 5 personer. Dessa jobbar sedan med en del inom sophantering och följer dess väg från det att det slängs tills det är ordentligt omhändertaget. Varje grupp kommer även arbeta med ett eget valt projekt som ska redovisas innan miljöarbetets slut. De får fritt välja på vilket 5
sätt de vill arbeta och redovisa sitt resultat. De kan göra allt från att skriva en berättelse till en egen teaterpjäs. Temavecka Arbetet kommer börja med en temavecka där vi väcker elevernas intresse för ämnet. Temaveckan kommer handla mycket om praktiskt arbete där vi ger dem en inblick i avfallshantering. Vi kommer under veckan göra olika experiment och kolla på vilka olika typer av avfall som finns i våra soppåsar. Här finns även möjlighet att gå runt i närmiljön och besöka de soppstationer som finns samt att bjuda in någon relevant person som berättar om sitt miljöarbete. Under Temaveckan arbetar vi uteslutet med avfallshantering i olika former. Långtidsprojektet Efter temaveckan fortsätter miljöarbetet i en hel termin, dock i mindre skala. Istället för att enbart jobba med miljöarbetet som under temaveckan gör vi mindre nedslag med jämna mellanrum för att följa upp arbetet och återknyta till det. Det kan t.ex. handla om att man ena veckan skriver miljöberättelser i svenskan för att andra veckan gör olika relevanta expriment i NO. Grupperna kan gräva ner föremål för att se hur föruttnelseprocessen går till och hur lång tid det tar för olika saker att brytas ner. Detta följer vi upp kontinuerligt. Som tidigare nämnts avslutas arbetet med att eleverna i grupper gör ett eget projekt som sedan redovisas på olika sätt. Diskussion Vi anser att det viktigt att utgå från barnens erfarenheter, dels förförståelse samt att man utgått i arbetet från deras närmiljö. Därför lägger vi stor vikt i att ni ser till vart era elever står i kunskap och utveckling. Vi tycker därför att det är relevant att testa barnen innan man planerar miljöarbetet för att lägga undervisningen på en rimlig nivå. Även att man som pedagog är insatt i hur miljöarbetet fungerar i och runt skolan. Att ni som pedagog har koll på vart miljöstationer runt om ligger och vart de olika avfallen tar vägen är en förutsättning för att projektet ska fungera. För att kunna uppskatta nivån på barnen så har vi diskuterat med elever och pedagoger på våra respektive VFU-platser. Detta tillsammans med tidigare erfarenheter inom skolomsorgen har gjort att vi skapat ett undervisningsnivå som passar elever i vår målgrupp. Dock vet vi att kunskapen i ämnet och barnens utvecklingsnivåer kan variera kraftigt och därför har vi skapat en slags kunskaps- och intressekoll i början av arbetet. Vi vill dock trycka på att det är viktigt att lägga undervisningen på en sådan nivå att alla kan förstå samt där det finns stora utmaningar. 6
Källförteckning: Öhman, Johan & Östman, Leif (Redaktörer) (2004): Hållbar utveckling i praktiken. Myndigheten för skolutveckling. Holm, Fredrik (2005): Miljöboken. Freebook. Sandell, Klas, Öhman, Johan & Östman, Leif (2003): Miljödidaktik Naturen, skolan och demokratin. Studentlitteratur. Skolverket. 2002. Hållbar utveckling i skolan. Innehåller bl a diskussion om styrdokumenten och exempel från några olika skolor. http://www.skolverket.se/publikationer?id=925 Skolverket. 2001. Miljöundervisning och utbildning för hållbar utveckling i svensk skola (diarienummer 00:3041). http://www.skolverket.se/publikationer?id=911. http://www.sopor.nu/ 7