EUROPEISKA REVISIONSRÄT TEN

ISSN 1831-0990 EUROPEISKA REVISIONSRÄT TEN Särskild rapport nr 7 2012 REFORMEN AV DEN GEMENSAMMA ORGANISATIONEN AV MARKNADEN FÖR VIN: FRAMSTEG SOM GJORTS HITTILLS SV

Särskild rapport nr 7 2012 REFORMEN AV DEN GEMENSAMMA ORGANISATIONEN AV MARKNADEN FÖR VIN: FRAMSTEG SOM GJORTS HITTILLS (i enlighet med artikel 287.4 andra stycket i EUF fördraget) EUROPEISKA REVISIONSRÄT TEN

EUROPEISKA REVISIONSRÄT TEN 12, rue Alcide De Gasperi 1615 Luxembourg LUXEMBURG Tfn +352 4398-1 Fax +352 4398-46410 E post: eca info@eca.europa.eu Internet: http://eca.europa.eu Särskild rapport nr 7 2012 En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa servern (http://europa.eu). Kataloguppgifter finns i slutet av publikationen. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2012 ISBN 978-92-9237-574-4 doi:10.2865/88087 Europeiska unionen, 2012 Kopiering tillåten med angivande av källan. Printed in Luxembourg

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt ORDFÖRKLARINGAR FÖRKORTNINGAR I IX SAMMANFATTNING 1 8 INLEDNING 1 2 BESKRIVNING AV GRANSKNINGSOMRÅDET 3 5 ÖVERSIKT ÖVER EU:S VINSEKTOR VID TIDPUNKTEN FÖR REFORMEN 6 8 MÅLEN FÖR REFORMEN 9 10 REVISIONSMÅL, REVISIONENS INRIKTNING OCH OMFATTNING SAMT REVISIONSMETODER 11 50 IAKTTAGELSER 11 18 REFORMENS UTFORMNING 11 12 GENERELLT SETT HAR KOMMISSIONEN GJORT EN OMFATTANDE ÖVERSYN 13 14 EN VIKTIG FRÅGA HAR DOCK INTE UTRETTS TILLRÄCKLIGT AV KOMMISSIONEN 15 17 VISSA URSPRUNGLIGA KOMMISSIONSFÖRSLAG GODKÄNDES INTE 18 BEGRÄNSADE ÅTGÄRDER FÖR ATT KOMMA TILL RÄTTA MED FLUKTUATIONER I PRODUKTIONEN PÅ KORT SIKT 19 50 RÖJNINGS- OCH OMSTRUKTURERINGSÅTGÄRDERNAS EFFEKTER 19 31 RÖJNINGSSYSTEMET 32 43 OMSTRUKTURERINGS- OCH OMSTÄLLNINGSÅTGÄRDEN 44 50 GENOMFÖRANDET AV NATIONELLA ANSLAG OCH KONTROLLSYSTEM PÅ NATIONELL NIVÅ 51 61 SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER 51 57 SLUTSATSER 58 61 REKOMMENDATIONER KOMMISSIONENS SVAR

4 ORDFÖRKLARINGAR Användbar produktion: Framställning av druvmust avsedd för vinframställning och motsvarande den totala produktionen minus andra användningar än för vin, särskilt av druvmust avsedd enbart för druvsaft och förluster genom förångning. Användning av koncentrerad druvmust: Stöd som fram till och med den 31 juli 2012 fick beviljas vinodlare som använde koncentrerad druvmust, inklusive rektifierad koncentrerad druvmust, för att öka produkternas naturliga alkoholstyrka i enlighet med de villkor som fastställs i bilaga XVa i rådets förordning (EG) nr 1234/2007. Berikning: Höjning av den naturliga alkoholhalten i volymprocent i färska druvor, druvmust eller delvis jäst druvmust genom tillsats av sackaros, koncentrerad druvmust eller rektifierad koncentrerad druvmust eller genom partiell koncentrering. Chapitalisering: Tillsättning av socker till den ojästa druvmusten för att höja alkoholhalten efter jäsning. Koncentrerad druvmust: Koncentrerad druvmust är icke karamelliserad druvmust som framställs genom partiell dehydratisering av druvmust med varje godkänd metod utom direkt uppvärmning. Koncentrerad druvmust (rektifierad): Rektifierad koncentrerad druvmust är den flytande icke karamelliserade produkt som framställs genom partiell dehydratisering av druvmust med varje godkänd metod utom direkt uppvärmning och som har genomgått godkänd behandling vad gäller avsyrning och avlägsnande av andra beståndsdelar än socker. Planteringsrätter: Inom EU är plantering av vinstockar med druvsorter för vinframställning förbjudet, utom då planteringen omfattas av planteringsrätter, det vill säga den rätt som beviljas i hektar och som ger vinodlare rätt att plantera vinstockar. Dessa rätter kan ta formen av i) individuella återplanteringsrätter som beviljas producenter som har röjt en areal planterad med vinstockar eller ii) nyplanteringsrätter och planteringsrätter från en nationell eller regional reserv som förvaltas av medlemsstaten och som ännu inte tilldelats specifika odlare. Fler krav i systemet för planteringsrätter beskrivs i artiklarna 85f 85n i förordning (EG) nr 1234/2007. Röjningsbidrag: Stöd som beviljas vinodlare som permanent tar bort alla vinstockar på ett skifte eller inom ett företag. Systemet med samlat gårdsstöd: Ett stödsystem som ersatte merparten av de tidigare betalningarna av direktstöd och där stödet är frikopplat från skyldighet att producera. Full utbetalning av stöd sker i stället under förutsättning att jordbrukarna håller all sin jordbruksmark i god jordbrukshävd och iakttar goda miljöförhållanden samt iakttar föreskrivna verksamhetskrav bestämmelserna om tvärvillkor. Säljfrämjande åtgärder: Stöd till informations- eller säljfrämjande åtgärder för gemenskapsvin. De säljfrämjande åtgärderna ska gälla vin med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning, eller vin med uppgift om vindruvssort. Åtgärderna får endast vara följande: a) pr, marknadsföring eller reklam, b) deltagande i stora internationella evenemang, varumässor eller utställningar, c) informationskampanjer, d) nya marknadsundersökningar som är nödvändiga för att utöka avsättningsmöjligheterna och e) utvärderingsstudier av resultaten av informationsåtgärderna och de säljfrämjande åtgärderna. Gemenskapens bidrag till säljfrämjande verksamhet får utgöra högst 50 % av de stödberättigande kostnaderna.

5 Vinodlingsregister: En databas med information om vinproduktionskapaciteten i varje medlemsstat. Vinår: Produktionsåret för vinprodukter (beskrivs i del XII i bilaga I till förordning (EG) nr 1234/2007). Det börjar den 1 augusti varje år och slutar den 31 juli det följande året. Åtgärd för destillation av biprodukter: Stöd som beviljas för frivillig eller obligatorisk destillation av biprodukter vid framställning av vin (återstoder från vindruvspressning och jäsningsrester) som har utförts i enlighet med villkoren i punkt D i bilaga XVb till förordning (EG) nr 1234/2007. Åtgärd för gemensamma fonder: Gemensamma fonder ska bistå producenter som vill försäkra sig mot marknadssvängningar. EU stöd för inrättande av gemensamma fonder får lämnas i form av tillfälligt och gradvis avtagande stöd för att täcka de administrativa kostnaderna för fonderna. Åtgärd för grön skörd: Med grön skörd avses fullständig destruktion eller borttagande av omogna druvklasar för att därmed reducera avkastningen från det berörda området till noll. Stöd för grön skörd får lämnas som ersättning i form av ett schablonbelopp per hektar som ska fastställas av den berörda medlemsstaten. Åtgärd för investeringar: Stöd som beviljas för materiella och immateriella investeringar i bearbetningsanläggningar, infrastruktur för vintillverkning och saluföring av vin som förbättrar företagets totala resultat och avser ett eller flera av följande områden: a) framställning eller saluföring av produkter enligt bilaga XIb i förordning (EG) nr 1234/2007, b) utveckling av nya produkter, processer och tekniska metoder i samband med produkter enligt bilaga XIb. Åtgärd för krisdestillation: Stöd för frivillig eller obligatorisk destillation av överskott av vin i syfte att minska eller eliminera överskottet och samtidigt säkerställa kontinuerlig tillgång från en skörd till nästa som i motiverade krisfall beviljas av medlemsstaterna fram till och med den 31 juli 2012. Åtgärd för omstrukturering och omställning av vingårdar: Stöd för omstrukturering och omställning av vinodlingar får endast omfatta en eller flera av följande verksamheter: a) omställning till andra sorter, även genom dubbelympning, b) förflyttning av vinodlingar och c) förbättringar av tekniken för att förvalta vinodlingarna. Stöd lämnas inte för normal förnyelse av uttjänta vinodlingar. Stöd för omstrukturering och omställning av vinodlingar får endast lämnas i följande former: a) ersättning till producenter för förlorade intäkter till följd av genomförandet av åtgärden och b) bidrag till kostnaderna för omstruktureringen och omställningen. Åtgärd för skördeförsäkring: Stöd som ska bidra till att trygga producenternas intäkter när dessa påverkas av naturkatastrofer, ogynnsamma väderleksförhållanden, sjukdomar eller skadedjursangrepp. Åtgärd för spritdrycksdestillation: Stöd i form av hektarstöd för vin som destilleras till spritdryck. Stödet beviljas producenter fram till och med den 31 juli 2012.

6 FÖRKORTNINGAR EGFJ: Europeiska garantifonden för jordbruket EJFLU: Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling EU-27: Europeiska unionens 27 medlemsstater ha: Hektar hl: Hektoliter

7 SAMMANFATTNING I. Europeisk a unionen ( EU) är världens största vinproducent. Med 3,5 miljoner hektar vinstock ar producerade EU under vinåret 2007/08 omkring 160 miljoner hektoliter vin, vilket motsvarar cirka 60 % av världens vinproduktion och cirka 5 % av EU:s jordbruksproduktion. Frankrike, Spanien och Italien är de största vinproducerande medlemsstaterna. II. År 2008 införde rådet en reform av den gemensamma organisationen av marknaden för vin som främst syftade till att öka konkurrenskraften hos EU:s vinproducenter och balansera utbud och efterfrågan i vinsektorn, vilket skedde i en situation med ett långvarigt strukturellt överskott på utbudssidan och minskande efterfrågan. De viktigaste ekonomiska instrumenten i denna reform var ett tillfälligt röjningssystem och inrättandet av nationella stödprogram: en specifik budget för varje medlemsstat, som kan välja de åtgärder (bland elva tillgängliga) som är bäst lämpade för dess specifika situation. III. Huvudsyftet med granskningen var att bedöma de framsteg som gjorts hittills vad beträffar ett av de viktigaste målen med reformen, nämligen att förbättra balansen mellan utbud och efterfrågan. Granskningen inriktades på åtgärderna röjning och omstrukturering och omställning, det vill säga på de två största utgiftsområdena. IV. Efter en allmän (EU-27) och långvarig situation med strukturellt överskott och förlorad internationell konkurrenskraft innebar reformen att man skapade eller omformade verktyg för att komma till rätta med de största problemen på vinmarknaden. Det är ännu för tidigt att bedöma åtgärdernas ändamålsenlighet, med undantag av röjning och omstrukturering och omställning, som infördes genom nationella anslag som tar hänsyn till de olikartade marknadsförhållandena i respektive medlemsstat. V. När det gäller röjningsåtgärden, som var ett viktigt verktyg för att balansera utbud och efterfrågan, till synes genom att eliminera eller åtminstone markant minska obalansen på marknaden, konstaterades vid granskningen att de fastställda stödsatserna var för höga under systemets två första år. Varje år var efterfrågan på åtgärden större än målet, till och med då satserna bibehölls på sina tidigare nivåer under det tredje året. Revisionsrätten anser att systemet under dessa omständigheter hade kunnat vara effektivare, eftersom det är sannolikt att mindre ökningar eller till och med ett bibehållande av stödsatserna på tidigare nivåer hade gjort det möjligt att uppnå påtagligare resultat med de tillgängliga resurserna eller samma resultat med mindre resurser. VI. Den förväntade volymminskningen skedde dock inte, eftersom andra åtgärder inte fick den planerade effekten. Målet att röja 175 000 hektar var inte tillräckligt för att komma till rätta med den befintliga obalansen på marknaden. Det grundades på kriterier som inte förverkligades, till exempel, upphörandet med berikningen med sackaros eller effekten av andra åtgärder som grön skörd och säljfrämjande åtgärder.

8 SAMMANFATTNING VII. Vad beträffar omstrukturerings- och omställningsåtgärden, som nu görs tillgänglig för medlemsstaterna som en del av de nationella anslagen, har man uppnått betydande effekter i stora vinodlingsområden runtom i Europa. Åtgärden underlättar och påskyndar därför processen för kvalitativ anpassning av utbudet till efterfrågan och för modernisering och rationalisering av vinodlingar. Men medlemsstaterna har använt sig av den flexibilitet som man har gett dem när det gäller genomförandet av åtgärden och har valt en mängd olika insatser och även mycket olika stödsatser. Dessutom är det så att ökad avkastning till följd av omstrukturering utan någon märkbar effekt på den totala konsumtionen delvis upphäver effekterna av röjningen i Spanien och Italien. VIII. Trots att kommissionens förberedande arbete till största delen var både långt- och djupgående, förverkligades inte en del av de ursprungliga förslagen, medan den planerade liberaliseringen av planteringsrätter inte hade utretts tillräckligt. IX. På grundval av dessa iakttagelser rekommenderar revisionsrätten följande: Kommissionen bör göra en uppskattning av balansen mellan utbud och efterfrågan i vinsektorn på grundval av uppdaterade uppgifter, inbegripet den planerade liberaliseringen av planteringsrätter. Utifrån den uppskattningen bör kommissionen besluta huruvida åtgärder krävs för att komma till rätta med eventuella obalanser. Om ytterligare röjningsåtgärder skulle anses nödvändiga bör man undvika röjning av moderniserade vinodlingar genom att fastställa ytterligare stödkriterier som är knutna till själva vinodlingen och inte bara till jordbrukaren. Med hänsyn till de många olik a insatser som medlemsstaterna har angett när det gäller genomförandet av omstruktureringsåtgärden bör kommissionen fastställa en exaktare definition av stödberättigande omstruktureringsinsatser, särskilt av dem som är tillåtna under rubriken Förbättringar av tekniken för att förvalta vinodlingarna i lagstiftningen. För att undvika överkompensation i de fall då betalningarna till stödmottagare grundas på schablonbelopp per hektar, bör kommissionen kräva av medlemsstaterna att de kontrollerar, åtminstone på urvalsbasis, att EU bidraget inte överstiger den stödberättigande procentandelen av de faktiska kostnaderna. Å ena sidan finansierar EU röjningsåtgärden för att minska det överskott av vin som produceras, å andra sidan leder omstrukturerings- och omställningsåtgärden till att vinodlingarnas avkastning ökar och därmed också de producerade volymerna, vilket strider mot målet att balansera utbud och efterfrågan utan att nya avsättningsmöjligheter säkras. Kommissionen bör därför se till att en lämplig policymix finns tillgänglig för att lösa denna konflikt. Vad beträffar statistiska uppgifter bör kommissionen fastställa centrala resultatindikatorer som är relevanta för målen för reformen och med vilkas hjälp man vid lämplig tidpunkt kan mäta hur framgångsrik reformen är.

9 INLEDNING BESKRIVNING AV GRANSKNINGSOMRÅDET 1. Europeiska unionen är världens största vinproducent. Med 3,5 miljoner hektar vinstockar producerade EU under vinåret 2007/08 omkring 160 miljoner hektoliter vin 1, vilket motsvarar cirka 60 % av världens vinproduktion och cirka 5 % av EU:s jordbruksproduktion. Frankrike, Spanien och Italien är de största vinproducerande medlemsstaterna. 1 Europeiska kommissionen / generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling inventering av vinodlingen respektive Eurostat försörjningsbalans. DIAGRAM 1 SKÖRDAD VINODLINGSAREAL OCH ANVÄNDBAR VINPRODUKTION (GENOMSNITT MELLAN 2003/2004 OCH 2007/2008) 1 1 200 60 000 1 000 50 000 Skördad areal (1 000 ha) 800 600 400 200 40 000 30 000 20 000 10 000 Användbar produktion (1 000 hl) 0 Bulgarien Tyskland Grekland Spanien Frankrike Italien Ungern Österrike Portugal Rumänien 0 Skördad areal Användbar produktion 1 Endast medlemsstater med genomsnittlig produktion på över 1 miljon hektoliter finns med i diagrammet. De värden som visas för produktionen avser ett utjämnat medelvärde som inte innehåller de högsta och lägsta värdena för varje land under perioden i fråga. Källa: Eurostat, årlig statistik över försörjningsbalans och vegetabilieprodukter.

10 2. Den gemensamma organisationen av marknaden för vin inrättades 1962. Vid den tidpunkten reglerade endast ett fåtal lagstiftningsinstrument vinmarknaden. Den gemensamma organisationen av marknaden stödde produktionen genom praktiskt taget garanterad avsättning med hjälp av interventionsåtgärder som destillationsstöd och exportbidrag, vilket resulterade i ett strukturellt överskott. Från och med 1976 infördes ett förbud mot nyplantering och skyldigheten att destillera överskottsproduktion infördes. Mot slutet av 1980-talet ökades de ekonomiska incitamenten för att röja vinodlingar. Reformen 1999 av den gemensamma organisationen av marknaden för vin syftade till att uppnå bättre balans mellan utbud och efterfrågan på marknaden genom att den finansierade omstrukturering av en stor del av EU:s totala vinodlingsareal och förstärkte interventionsåtgärder som exportbidrag och destillationsstöd och lagring. Trots de förstärkta interventionsåtgärderna uppnåddes inte balans mellan utbud och efterfrågan, eftersom åtgärderna i själva verket innebar att man bibehöll subventionerad avsättning för vinöverskottet. 2 Eftersom den totala produktionen kan variera kraftigt från ett år till ett annat på grund av klimatförhållandena, mäts det strukturella överskottet bäst med hjälp av medelvärden från mer än ett enda år. Uppskattningen på 14,5 miljoner hektoliter bygger på kommissionens analys för perioden 1999 2003, och revisionsrättens egen analys skiljer sig inte väsentligt från den. ÖVERSIKT ÖVER EU:S VINSEKTOR VID TIDPUNKTEN FÖR REFORMEN 3. Detta strukturella produktionsöverskott har varit en konstant del av den europeiska vinmarknanden under de senaste årtiondena. Vid upprepade tillfällen har det uppgetts vara en huvudfråga i de olika reformerna av den gemensamma organisationen av marknaden. År 2005, då kommissionen inledde sitt förberedande arbete för den senaste reformen av den gemensamma organisationen av marknaden, uppgick det ackumulerade vinlagret till motsvarande ett års produktion. Det strukturella överskottet uppskattades till cirka 14,5 miljoner hektoliter 2 eller 8,5 % av den totala produktionen. Kommissionen uppskattade att det subventionerade systemet för spritdrycksdestillation ökade detta överskott med ytterligare 4 miljoner hektoliter till 18,5 miljoner hektoliter. Effekten av denna situation där utbudet översteg efterfrågan blev att priserna på vin pressades ner på producentnivå. 4. När det gäller efterfrågan sjönk den totala vinkonsumtionen i EU under de 20 åren fram till 2009. Detta beror till stor del på kraftigt minskad konsumtion i de viktigaste producentländerna (diagram 2). En del medlemsstater har ökat sin konsumtion av vin, men denna ökade efterfrågan har i stor utsträckning tillgodosetts genom import, vars omfattning ökade fram till 2007 och sedan dess har legat på samma nivå (diagram 3), vilket tyder på att de europeiska vinproducenterna generellt har tappat konkurrenskraft. År 2006 konstaterade också kommissionen att vinkonsumtionens positiva utveckling i icke vinproducerande medlemsstater inte hade gynnat försäljningen av EU viner, eftersom de ytterligare volymer som konsumerades nästan uteslutande motsvarades av ökad konsumtion av viner som importerats från tredjeländer. Vid tidpunkten för reformen hade exporten ökat men i lägre takt än importen.

11 DIAGRAM 2 VINKONSUMTION PER CAPITA I UTVALDA MEDLEMSSTATER 70 60 50 40 30 20 10 0 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 Liter 1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04 2004/05 2005/06 2006/07 2007/08 2008/09 2009/10 2010/11 1 Tyskland Spanien Frankrike Italien Storbritannien 1 Uppgifterna för vinåret 2010/11 är preliminära. Källa: Eurostat, försörjningsbalans för vin. DIAGRAM 3 HANDEL MED VIN UTANFÖR EU 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 0 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04 2004/05 1 000 hl 2005/06 2006/07 2007/08 2008/09 2009/10 2010/11 1 Import EU-27 Export EU-27 1 Uppgifterna för vinåret 2010/11 är preliminära. Källa: Eurostat, försörjningsbalans för vin.

12 5. Revisionsrättens senaste särskilda rapport om den gemensamma organisationen av marknaden för vin offentliggjordes 1987 och gällde i huvudsak gemenskapens åtgärder för destillation av vin 3. Redan på den tiden stod det klart att utbudet var större än efterfrågan, vilket berodde på en kombination av ökande avkastning (som uppvägde åtgärder som syftade till att minska vinodlingsarealen) och minskande efterfrågan. Revisionsrätten konstaterade brister både i de gällande bestämmelserna och i tilllämpningen av dem på medlemsstatsnivå och drog slutsatsen att destillationsåtgärderna faktiskt bidrog till det strukturella utbudsöverskottet genom att de skapade säkra avsättningsmöjligheter till alltför attraktiva priser. Destillationsåtgärdernas främsta effekt var i själva verket att de flyttade problemet med det strukturella överskottet från vinmarknaden till alkoholmarknaden. Destillationsåtgärdernas negativa effekter, tillsammans med de mer omfattande problemen med bestående obalanser på vinmarknaden och den relativt oändamålsenliga röjningsåtgärden (delvis beroende på att system för återplanteringsstöd hade en utjämnande effekt), uppmärksammades också av revisionsrätten i årsrapporterna de följande åren 4. MÅLEN FÖR REFORMEN 6. Det huvudskäl till reform som kommissionen åberopade i sitt meddelande från 2006 till rådet och Europaparlamentet Mot en hållbar vinsektor inom EU 5 var den växande obalansen mellan utbud och efterfrågan. Andra skäl som kommissionen angav var det befintliga regelverkets komplexitet, den ökade användningen av krisdestillation, som höll på att bli en vanlig metod, minskande konsumtion, ökande konkurrens från tredjeländer, planteringsrätternas begränsade framgång när det gällde att styra produktionen och de negativa effekterna av begränsningar av planteringsrätterna i processen för att rationalisera vingårdarna. 3 Särskild rapport nr 4/87 (EGT C 297, 6.11.1987, s. 14). 4 Revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1991 (EGT C 330, 15.12.1992, s. 1), 1993 (EGT C 327, 24.11.1994, s. 1), 1996 (EGT C 348, 18.11.1997, s. 1) och 1999 (EGT C 342, 1.12.2000, s. 1) innehåller specifika hänvisningar till dessa frågor. 5 KOM(2006) 319 slutlig, 22.6.2006. 6 Skäl 5 i rådets förordning (EG) nr 479/2008 av den 29 april 2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, om ändring av förordningarna (EG) nr 1493/1999, (EG) nr 1782/2003, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 3/2008 samt om upphävande av förordningarna (EEG) nr 2392/86 och (EG) nr 1493/1999 (EGT L 148, 6.6.2008, s. 1). 7. Mot bakgrund av dessa problem var därför målen med reformen att 6 inrätta en ordning för vin som fungerar enligt tydliga, enkla och effektiva regler som balanserar utbud och efterfrågan, förbättra konkurrenskraften hos gemenskapens vinproducenter, stärka EU:s kvalitetsviners anseende som de bästa i världen, återerövra gamla marknader och erövra nya i gemenskapen och i hela världen,

13 RUTA 1 HUVUDDELARNA I DEN REFORMERADE GEMENSAMMA ORGANISATIONEN AV MARKNADEN De viktigaste finansiella instrumenten, som backas upp av en årlig budget på 1,4 miljarder euro, är följande: ο ο ο Frivillig röjning av vinodlingar, begränsad till en period på tre år. Nationella anslag: en specifik budget som ställs till förfogande för varje medlemsstat som kan välja de åtgärder (bland elva tillgängliga 7 ) som är bäst lämpade för landets specifika situation. Landsbygdsutveckling och miljöskydd i vinproducerande områden. Andra delar i vinreformen är följande: ο ο ο ο ο ο Omedelbart tillbakadragande av interventionsåtgärder som exportbidrag och lagring och ett gradvis tillbakadragande av andra interventionsåtgärder (till exempel krisdestillation) som bör upphöra senast 2012. De sistnämnda åtgärderna ingår i de nationella anslagen. Förlängning av systemet med planteringsrätter till utgången av 2015 med en möjlighet för medlemsstaterna att förlänga systemet till utgången av 2018. Anpassning av vinframställningsmetoderna till de metoder som fastställts av Internationella vinorganisationen (OIV ). Nya regler för klassificering av vin enligt tre kategorier ( skyddad ursprungsbeteckning, skyddad geografisk beteckning och övriga viner, bland annat vin med uppgift om druvsort). Enklare märkningsregler. Tvärvillkor (vinodlare måste nu iaktta god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden enligt rådets förordning (EG) nr 73/2009). 7 I artikel 103m i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter ( enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden ) (EUT L 299, 16.11.2007, s. 1) räknas de åtgärder som är tillgängliga för medlemsstaterna upp: stöd enligt systemet med samlat gårdsstöd, säljfrämjande åtgärder, omstrukturering och omställning av vingårdar, grön skörd, gemensamma fonder, skördeförsäkring, investeringar, destillation av biprodukter, spritdrycksdestillation, krisdestillation och användning av koncentrerad druvmust. buteljering av vin

14 skapa en ordning för vin som bevarar de bästa traditionerna inom gemenskapens vinproduktion och förbättrar den sociala strukturen i många landsbygdsområden, se till att produktionen är så miljövänlig som möjligt. 8. Förordning (EG) nr 479/2008 om den nya gemensamma organisationen av marknaden för vin trädde i kraft den 1 augusti 2008 och bildade den övergripande ramen för en reform av vinsektorn. I augusti 2009 upphävdes den förordningen 8 och den gemensamma organisationen av marknaden för vin integrerades i den samlade marknadsordning som infördes genom förordning (EG) nr 1234/2007. 8 Rådets förordning (EG) nr 491/2009 av den 25 maj 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (EUT L 154, 17.6.2009, s. 1). omstrukturerad vinodling i spanien

15 REVISIONSMÅL, REVISIONENS INRIKTNING OCH OMFATTNING SAMT REVISIONSMETODER 9. Huvudsyftet med revisionen var att bedöma de framsteg som gjorts hittills, framför allt vad beträffar ett av de viktigaste målen med reformen, nämligen att förbättra balansen mellan utbud och efterfrågan. Revisionen inriktades på åtgärderna röjning och omstrukturering och omställning, eftersom de är de två största utgiftsområdena och av avgörande betydelse för att målet att förbättra balansen mellan utbud och efterfrågan ska uppnås. Röjningsåtgärderna syftar till att minska utbudet, och ett mål för omstrukturerings- och omställningsåtgärden är att anpassa utbudet till efterfrågan. Revisionsrätten utförde visserligen en översiktlig granskning av utformningen av andra åtgärder men bedömde inte deras ändamålsenlighet, eftersom de började genomföras först 2009 och det hade varit för tidigt att göra en sådan bedömning vid den tidpunkt då revisionen genomfördes. 9 EGFJ räkenskapsår n löper från den 16 oktober n-1 till den 15 oktober n. 10. Revisionsrätten gjorde revisionsbesök i Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien och Rumämien samt vid kommissionen för att intervjua de tjänstemän som ansvarar för att utarbeta, genomföra och övervaka reformen. I de utvalda medlemsstaterna inbegrep granskningen genomgång och analys av nationell lagstiftning, statistiska uppgifter och interna rutiner på grundval av urval av transaktioner samt granskning på plats av stödmottagarna, det vill säga vinodlarna. De granskade transaktionerna valdes ut bland utgifter som uppkom under budgetåret 2009 9 det första året då reformen genomfördes. omstrukturerad vinodling i rumänien

16 IAKTTAGELSER REFORMENS UTFORMNING GENERELLT SETT HAR KOMMISSIONEN GJORT EN OMFATTANDE ÖVERSYN 11. I samband med utarbetandet av reformen gjorde kommissionen en omfattande översyn av vinsektorn. Mellan 2005 och 2008 genomförde den en efterhandsutvärdering av den tidigare ordningen, samråd med intressenter, en konsekvensbedömning och utredningar om specifika aspekter av vinsektorn. RUTA 2 ANVÄNDNING AV KRISDESTILLATION OCH LAGRING, DESTILLERADE KVANTITETER OCH EU UTGIFTER UNDER PERIODEN 2000 2008 Vinår Användning av krisdestillation Kvantiteter distilled (hl) Lagring av vin och druvmust Utgifter (euro) Budgetår Utgifter (euro) 2000/01 5 923 000 120 400 000 2001 61 706 018 2001/02 6 679 000 165 160 000 2002 68 534 023 2002/03 2003 53 182 036 2003/04 2004 50 206 010 2004/05 7 058 000 175 053 000 2005 69 571 712 2005/06 4 880 000 120 300 000 2006 90 332 117 2006/07 2007 85 452 311 2007/08 2008 73 821 269 Totalt 24 540 000 580 913 000 Totalt 552 805 497 Källa: Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling. Källa: Europiska kommissionen, allmänna budgeten.

17 12. Förutom röjnings- och omstruktureringsåtgärderna, som behandlas ingående i de följande avsnitten, innehöll reformen följande viktiga delar: a) Inrättandet av nationella anslag som innebär att medlemsstaterna 10 med hänsyn till olikheterna i vinsektorn kan välja de åtgärder som är bäst lämpade för deras specifika situation, inbegripet de ovannämnda omstruktureringsåtgärderna. Vin är i själva verket inte en odifferentierad vara: det finns en stor variation i produktutbudet och marknadssituationen ser olika ut i de olika medlemsstaterna. Anpassningsbara nationella anslag kan vara ett lämpligt svar på dessa olikartade nationella marknadsförhållanden. b) Den successiva avvecklingen av interventionsåtgärder som lagring och destillation som användes systematiskt, såsom framgår av ruta 2, syftar till att eliminera alternativ, icke marknadsbaserad avsättning för vinproduktionen. 10 Vinsektorn i de olika medlemsstaterna ser mycket olika ut, inte bara vad gäller olikartade produkter utan också vad beträffar produktionens struktur och balansen eller obalansen mellan den nationella produktionen och konsumtionen. 11 Artikel 85g.5 i förordning (EG) nr 1234/2007. 12 Detta stod i kontrast till vad som hände på andra marknader som genomgick stora förändringar, till exempel mjölkmarknaden efter avskaffandet av systemet med mjölkkvoter. EN VIKTIG FRÅGA HAR DOCK INTE UTRETTS TILLRÄCKLIGT AV KOMMISSIONEN SYSTEMET FÖR PLANTERINGSRÄTTER UPPHÖR 13. En av de viktigaste beståndsdelarna i den gemensamma organisationen av marknaden för vin är systemet med planteringsrätter, som är i kraft sedan 1976 och som kraftigt begränsar planteringen av nya vinstockar. Trots att planen enligt den gemensamma organisationen av marknaden 1999 var att systemet skulle upphöra 2010, innebär reformen från 2008 att det upprätthålls till utgången av 2015 och att medlemsstaterna kan fortsätta att tillämpa det på hela eller delar av sitt territorium till utgången av 2018 11. 14. I interna promemorior analyserade kommissionen kortfattat effekterna av att planteringsrätterna skulle avskaffas och drog slutsatsen att det inte fanns någon risk för att antalet vinodlingar skulle öka efter det att systemet med planteringsrätter upphört, eftersom man menade att producenterna endast skulle plantera efter det att mekanismerna för marknadsstöd hade upphört om de var förvissade om att de hade avsättningsmöjligheter. Men kommissionen gjorde inte någon ingående konsekvensbedömning av de potentiella konsekvenserna risker och möjligheter av förlängningen av systemet med planteringsrätter 12.

18 VISSA URSPRUNGLIGA KOMMISSIONSFÖRSLAG GODKÄNDES INTE SYSTEMET FÖR SPRITDRYCKSDESTILLATION 15. Tidigare versioner av den gemensamma organisationen av marknaden omfattade stöd för vin som destillerades till spritdryck som sedan kunde användas i drycker som portvin eller konjak. Sådant stöd beräknades utifrån den volym vin som faktiskt destillerades. Under arbetet med att förbereda den senaste gemensamma organisationen av marknaden övervägde kommissionen både att minska destillationsstödet och att upphöra med det. Bakom dessa alternativ fanns en oro för att de tidigare stödsatserna för destillation var alltför attraktiva jämfört med priserna på vinmarknaden och därmed på ett konstgjort sätt gynnade produktion av vin av låg kvalitet och hindrade omstrukturering av sektorn. Till sist beslutade rådet att behålla systemet under en begränsad övergångsperiod på fyra år men i form av hektarstöd (oberoende av den volym vin som destilleras) till producenter vars produktion används till vindestillat. Detta beslut har positiv kortsiktig effekt på balansen på vinmarknaden men det råder inte bot på systemets negativa effekter. BERIKNING 16. De år då vädret är ogynnsamt k an det bli nödvändigt med berikning för att vin med erforderlig alkoholhalt ska produceras. I Europa berikas i genomsnitt 27 miljoner hektoliter vin varje år med hjälp av koncentrerad druvmust eller rektifierad koncentrerad druvmust och 28 miljoner hektoliter med hjälp av sackaros (den sistnämnda processen kallas chapitalisering). Den totala volymen på 55 miljoner hektoliter motsvarar 30 % av EU:s totala vinproduktion. Vid berikning i denna omfattning används 5 miljoner hektoliter druvmust och 90 000 ton sackaros. 17. Kommissionen föreslog ursprungligen att man skulle slopa stödet till användning av koncentrerad druvmust och förbjuda användningen av sackaros. En övergång från berikning med socker till berikning med rektifierad koncentrerad druvmust skulle inte vara förenad med några större tekniska svårigheter men däremot med ökade produktionskostnader, till exempel kostnaderna för att transportera den rektifierade koncentrerade druvmusten. Kommissionen räknade med att detta skulle ha lett till besparingar på 130 miljoner euro per år och bidragit till att balansera marknaden (4,4 miljoner hektoliter genom att sackaros ersattes med rektifierad koncentrerad druvmust). Förslaget stötte dock på starkt motstånd från vissa medlemsstater som hävdade att det skulle påverka de berörda producenternas konkurrenskraft negativt och tvinga fram ändringar av traditionella metoder i regioner där det inte finns några strukturella överskott. Rådet beslutade att avskaffa stödet till användning av koncentrerad druvmust från och med vinåret 2012/13 och fortsätta tillåta användning av sackaros i vissa regioner (såsom fastställs i bilaga XVa till förordning (EG) nr 1234/2007). Den teoretiska minskningen på 4,4 miljoner hektoliter kunde därför inte uppnås.

19 BEGRÄNSADE ÅTGÄRDER FÖR ATT KOMMA TILL RÄTTA MED FLUKTUATIONER I PRODUKTIONEN PÅ KORT SIKT 18. Historiska register har visat att den totala vinproduktionen kan variera mellan två på varandra följande år med mer än 15 % 13. Genom reformen upphörde de mekanismer för marknadsstöd (till exempel lagring, destillation och exportbidrag) som hjälpte vinproducenterna att hantera varierande produktionsnivåer. De två åtgärder som infördes genom reformen för att minimera de negativa effekterna av sådana växlingar (grön skörd och gemensamma fonder) har antingen hittills utnyttjats på ett begränsat sätt eller varit begränsade till sin omfattning 14. Grön skörd, som är den åtgärd som har störst potential att komma till rätta med skördevariationer, har också bristen att den är begränsad till en period mellan juni och juli 15 då jordbrukarna kanske ännu inte har fått en klar bild av årets skörd. Denna nya åtgärd kan med andra ord inte få någon betydande effekt på vinbalansen. RÖJNINGS- OCH OMSTRUKTURERINGS- ÅTGÄRDERNAS EFFEKTER RÖJNINGSSYSTEMET ETT VÄL AVPASSAT INSTRUMENT 19. Det tillfälliga röjningssystemet är en viktig del av den reformerade gemensamma organisationen av marknaden och tänkt att vara ett snabbt och bestående svar på det strukturella överskottet genom minskning av produktionen. I huvudsak kompenserar det jordbrukare som väljer att permanent gräva upp sina vinstockar och förlora motsvarande planteringsrätter. Genom att röjningssystemet stöder slutgiltig nedläggning av vinodlingar är det ett ändamålsenligare instrument för att ta itu med ett strukturellt överskott av vin än de tidigare interventionsåtgärderna, till exempel lagrings- och destillationsåtgärderna, som endast innebar en tillfällig lösning på ett strukturellt problem. Under dessa omständigheter är ett framgångsrikt röjningssystem en grundförutsättning för att man ska uppnå strukturell balans mellan utbud och efterfrågan på vinmarknaden. 13 Den användbara produktionen av vin uppgick till 168 miljoner hektoliter 2003 men steg till 194 miljoner hektoliter 2004, det vill säga att den ökade med 26 miljoner hektoliter vin mellan 2003 och 2004. 14 Under budgetåret 2009 använde endast Slovenien grön skörd, till ett belopp av 131 000 euro eller 3,7 % av de nationella anslagen. Utnyttjandet ökade 2010 (16,8 miljoner euro) men är fortfarande begränsat till Italien, Slovenien och Cypern. Vad beträffar gemensamma fonder förekom inga utgifter inom den åtgärden under de båda budgetåren 2009 och 2010, och inga utgifter är planerade fram till slutet av programperioden 2013. 15 Artikel 12 i kommissionens förordning (EG) nr 555/2008 av den 27 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin när det gäller stödprogram, handel med tredjeländer, produktionskapacitet och kontroller inom vinsektorn (EUT L 170, 30.6.2008, s. 1) ansökningar måste lämnas in mellan den 15 april och den 31 maj, medan den faktiska skörden och den slutliga kontrollen måste äga rum mellan den 15 juni och den 31 juli.

20 20. Ett liknande system fanns visserligen redan i tidigare versioner av den gemensamma organisationen av marknaden (bidrag för nedläggning) men åtgärdens omfattning utvidgades, särskilt eftersom den valfrihet som medlemsstaterna tidigare hade att besluta huruvida de skulle tillämpa åtgärden på sitt territorium eller inte avskaffades. Mellan 1996 och 2008 var jordbrukarnas tillgång till denna åtgärd avhängig av nationella regler, vilket fick till följd att den areal som faktiskt röjdes under perioden var obetydlig i merparten av medlemsstaterna 16. Genom den senaste reformen står det varje enskild jordbrukare fritt att ansöka om åtgärden, det vill säga att dess potentiella räckvidd har utvidgats till att omfatta alla vinodlingar i EU 17. 21. I förordning (EG) nr 479/2008 fastställdes den tillgängliga budgeten för röjningsåtgärden till 1 074 miljoner euro, som skulle användas under den treåriga tillämpningsperioden på följande sätt: (miljoner euro) Vinår 2008/09 2009/10 2010/11 Totalt Tillgänglig budget 464 334 276 1 074 STÖDSATSERNA ÄR DOCK FÖR HÖGA OCH EFTERFRÅGAN PÅ ÅTGÄRDEN ÖVERSTEG MÅLET OCKSÅ DÅ SATSERNA BIBEHÖLLS PÅ TIDIGARE NIVÅER 22. Kommissionen beslutade, utan tydlig motivering, att öka stödsatsen med 20 % under det första av de tre år då systemet tillämpades och med 10 % det andra året, medan beloppen bibehölls på tidigare nivåer det tredje och sista året 18. Detta byggde på förutsättningen att bidragsnivåerna skulle täcka minst fem år av jordbrukarnas vinstmarginal. Men arealer i EU:s vinodlingsregister som stod för omfattande röjningsverksamhet 19 uppfyllde det kriteriet redan före reformen. Revisionsrätten uppskattar att dessa ökningar av stödsatserna kostade EGFJ omkring 100 miljoner euro eller 10 % av den totala kostnaden för röjningssystemet. 16 Under perioden före den senaste reformen av den gemensamma organisationen av marknaden, särskilt mellan 1988 och 1996, röjdes över 500 000 hektar vinodlingar, främst i Spanien, Italien och Frankrike, de största producerande medlemsstaterna. Detta motsvarar en minskning på över en åttondel av vinodlingsarealen i EU-12 1988 eller omkring 4 miljoner hektar. Efter 1996 gavs dock medlemsstaterna möjlighet att begränsa tillämpningen av denna åtgärd på sitt territorium, vilket resulterade i att den areal som röjdes efter den tidpunkten var betydligt mindre (mellan 1997 och 2008 har mindre än 30 000 hektar röjts, huvudsakligen i Frankrike). 17 Medlemsstaterna behöll dock möjligheten att begränsa effekterna av röjningen i vissa regioner eller då den areal som faktiskt röjts nådde vissa i förväg fastställda gränser. 18 Stödbeloppen per hektar inom röjningssystemet beräknas som en funktion av det berörda företagets historiska avkastning, men vissa undantag anges i händelse av att uppgifter saknas. De varierar mellan 1 450 euro/hektar och 12 300 euro/hektar för den lägsta respektive högsta avkastningskategorin. Dessa belopp höjdes dock med 20 % under det första år då systemet tillämpades och med 10 % under det andra. 19 Kommissionens egen analys visar att i Kastilien La Mancha (där 44 % av den totala röjningen under den treåriga kampanjen ägde rum) täckte de tidigare stödbeloppen redan 6,5 års marginal, medan Languedoc Roussillon (där 10 % av den totala röjningen under den treåriga kampanjen ägde rum) nästan uppfyller kraven (4,9 års marginal).

21 23. När reformen av den gemensamma organisationen av marknaden genomfördes 2008 ledde den samlade effekten av högre stödsatser och en i stor utsträckning obegränsad tillgång till markant ökad efterfrågan på denna åtgärd i många vinproducerande medlemsstater, vilken översteg de medel som fanns tillgängliga under vart och ett av de tre år då åtgärden genomfördes. Kommissionen var därför tvungen att begränsa godkännandet av ansökningar i varje medlemsstat till en viss procentandel av penningbeloppet för de mottagna ansökningarna. Den samlade situationen beskrivs i tabell 1. 24. Eftersom efterfrågan på röjningsåtgärden under de tre år den pågick var betydligt större än de medel som fanns tillgängliga, behövdes en prioritering, vilket visade att med de nivåer som hade fastställts var många fler jordbrukare villiga att röja än de som faktiskt drog nytta av systemet. Denna situation uppstod till och med under åtgärdens tredje och sista år, då stödsatserna var desamma som före reformen. Detta gör att man kan ifrågasätta storleken på ökningen av stödsatserna och följaktligen åtgärdens effektivitet: den stora efterfrågan på åtgärden tyder på att man hade kunna uppnå samma röjda areal med mindre resurser, genom mindre ökningar av stödsatserna eller till och med genom bibehållande av stödsatserna på den tidigare nivån. TABELL 1 RÖJNINGSSYSTEMET STÖDANSÖKT AREAL, AREAL SOM GODKÄNTS EFTER TILLÄMPNING AV PROCENTANDEL GODKÄNNANDEN OCH AREAL SOM RÖJTS Vinår Stödansökt areal (ha) % godkänd Godkänd areal (ha) Röjd areal (ha) % röjd 2008/09 159 949 45,9 73 377 68 903 93,9 2009/10 108 064 50,1 54 182 47 613 87,9 2010/11 83 210 59,6 49 612 44 033 88,8 Totalt 351 223 50,4 177 171 160 550 90,6 Källa: Generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling, meddelanden från medlemsstaterna.

22 DEN FÖRVÄNTADE VOLYMMINSKNINGEN SKEDDE DOCK INTE, VILKET FRAMFÖR ALLT BERODDE PÅ ATT ANDRA ÅTGÄRDER INTE FICK DEN PLANERADE EFFEKTEN 25. Ursprungligen och med hänsyn till förslaget att destillationsåtgärderna skulle upphöra uppskattade kommissionen det strukturella överskottet av vin till 18,5 miljoner hektoliter (se punkt 3) och beräknade att en minskning av utbudet med denna volym skulle kräva att 400 000 hektar röjdes under en femårsperiod till en kostnad av 2,4 miljarder euro. Senare, 2007, antog kommissionen att andra reformåtgärder som sackarosförbudet, grön skörd, landsbygdsutveckling, säljfrämjande åtgärder och märkning skulle minska vinöverskottet med 10 miljoner hektoliter. Detta ledde till att målet för röjningssystemet ändrades till 175 000 hektar med en tillhörande budget på omkring 1,1 miljarder euro. 26. En del av dessa antaganden förverkligades emellertid inte: förbudet mot sackaros togs inte med i den slutliga reformtexten, medan grön skörd och säljfrämjande åtgärder hittills har haft begränsad effekt. Revisionsrätten anser också att det inte fanns några specifika kvantitativa bevis till stöd för den efterfrågeökning som man räknade med att säljfrämjande åtgärder, märkning och landsbygdsutveckling skulle leda till. När det inte fanns några planerade effekter av andra åtgärder var målet på 175 000 hektar genom röjning i sig inte tillräckligt för att komma till rätta med det strukturella överskott som kommissionen uppskattade fanns vid tidpunkten för reformen. 20 3,5 miljoner hektar från och med vinåret 2007/08. 21 Uppskattningen av den totala användbara produktion som slutgiltigt tagits ut ur produktion genom röjningssystemet bygger på de officiella meddelandena från medlemsstaterna till kommissionen om antalet hektar som röjts och klassificeringen av dem i avkastningsklasser under den treårsperiod 2008/09 till 2010/11 som kampanjerna pågick. Den genomsnittliga användbara produktionen under perioden 2000 2008 uppgick enligt Eurostat till 176,3 miljoner hektoliter. 27. Trots att efterfrågan på röjning var större än 350 000 hektar (tabell 1), begränsades därför dess effekt av det fastställda målet på 175 000 hektar, och till sist röjdes endast 160 550 hektar. Revisionsrätten uppskattar att röjningssystemet slutligen minskade arealen i vinodlingsregistret med omkring 5 % 20, vilket motsvarar cirka 10,2 miljoner hektoliter vin som tagits ut ur produktion eller 6 % av den användbara produktionen 21. Såsom framgår av diagram 4 minskade den användbara vinproduktionen och lagren i EU- 27 något vinåret 2010/11, men det gjorde även vinkonsumtionen. Även om en sådan minskning av produktionen och lagren bekräftades på lång sikt, skulle det krävas betydande exportökning för att man ska komma till rätta med de återstående obalanserna på marknaden. 28. Diagrammen 5 och 6 visar de senast tillgängliga uppgifterna om vinproduktionen fram till vinåret 2011/12, som följer efter de tre vinår då röjningsåtgärden genomfördes.

23 DIAGRAM 4 AKTUELL UTVECKLING NÄR DET GÄLLER ANVÄNDBAR PRODUKTION, KONSUMTION OCH LAGER 1 000 hl 180 000 160 000 140 000 120 000 100 000 80 000 60 000 40 000 20 000 0 1 Uppgifterna för vinåret 2010/11 är preliminära. Källa: Eurostat, försörjningsbalans. 2008/09 2009/10 2010/11 1 Användbar produktion Direkt konsumtion Utgående lager DIAGRAM 5 OCH 6 VINPRODUKTIONEN I EU-27 190 000 186 107 1 000 hl 180 000 170 000 160 000 179 793 172 956 171 505 171 086 163 599 166 000 150 000 2005/06 2006/07 2007/08 2008/09 2009/10 2010/11 2011/12 1 VINPRODUKTIONENS UTVECKLING I NÅGRA MEDLEMSSTATER (2008/09 = 100) 120 100 80 60 40 20 0 2008/09 2009/10 2010/11 2011/12 1 Spanien Frankrike Italien Tyskland Rumänien 1 Uppgifterna för vinåret 2011/12 är preliminära. Källa: Generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling.

24 29. Totalt sett minskade vinproduktionen i EU-27 vinåret 2010/11, men inte i de medlemsstater som hade röjt den största arealen under de två första kampanjerna: Spanien (68 447 hektar), Italien (20 532 hektar) och Frankrike (16 674 hektar). Utan nya avsättningsmöjligheter kan en del av minskningen av produktionskapaciteten upphävas av ökad avkastning i vissa regioner (såsom beskrivs närmare i punkterna 36 och 37). Minskningen av vinproduktionen i EU-27 vinåret 2010/11 beror till största delen på minskning i Tyskland och Rumänien, där den totala areal som röjdes var 56 respektive 185 hektar de två första vinår då systemet genomfördes. Vinåret 2011/12 ökade vinproduktionen jämfört med 2010. Revisionsrätten anser att röjningen också med beaktande av väderleksförhållandena ännu inte har åstadkommit den förväntade minskningen av vinproduktionen. 22 I skäl 68 i förordning (EG) nr 479/2008 anges följande: Producenter som anser att det inte finns förutsättningar för lönsam produktion på vissa arealer, bör ges möjlighet att skära ner på sina kostnader och slutgiltigt ta ut dessa arealer ur vinproduktionen [ ]. RÖJNINGEN VAR INTE INRIKTAD PÅ DE MINDRE LÖNSAMMA VINODLINGARNA 30. Tillgängliggörandet av stödet för merparten av vinodlarna och de kriterier som fastställs i artikel 85s.5 i förordning (EG) nr 1234/2007, som prioriterar jordbrukare över 55 år eller dem som väljer att röja hela sin vinodling, innebar att röjningen inte nödvändigtvis var inriktad på de mindre konkurrenskraftiga eller mindre lönsamma vinodlingarna. Detta återspeglade systemets mål att överlåta åt producenterna att avgöra huruvida deras vinodlingar var lönsamma 22. Men det skapade risk för att systemet finansierade röjning av vinodlingar som redan hade omstrukturerats och som i princip var konkurrenskraftiga. Revisionsrätten konstaterade sådana fall av moderniserade vinodlingar som ändå röjdes med EU medel (se ruta 3). Det finns således en inbyggd konflikt mellan röjningssystemet och omstruktureringsåtgärderna som leder till en ineffektiv användning av EU stödet. RUTA 3 EXEMPEL PÅ EN MODERNISERAD VINODLING SOM RÖJDES En av de jordbrukare som revisionsrätten besökte i Spanien hade valt att röja ett skifte på omkring 55 hektar som hade planterats endast elva år tidigare med en druvsort för rödvinsframställning (tempranillo) och med hjälp av spaljering (espaldera) villkor som överensstämmer med det mönster för hur omstruktureringsstöd också tillhandahölls andra vinodlare. EGFJ bidrog med omkring 420 000 euro till denna insats. Detta belyser det faktum att politiken samtidigt finansierar omstrukturering av äldre vinodlingar och röjning av vinodlingar som redan har en moderniserad, marknadsorienterad struktur och det visar att röjningsbidraget kan vara onödigt attraktivt till och med för moderna, konkurrenskraftiga vinodlingar.

25 BRISTER KONSTATERADES I NATIONELLA TILLÄMPNINGSFÖRESKRIFTER 31. Efter röjningen omfattas jordbrukarna av tvärvillkor, det vill säga att deras röjningsbidrag kan minskas om de inte uppfyller vissa villkor 23 på sina företag under en treårsperiod 24. I Frankrike gäller inte denna skyldighet stödmottagare som helt upphör med sin jordbruksverksamhet med motiveringen att stödmottagarna i sådana fall inte längre uppfyller definitionen av jordbrukare i förordningen. Denna tolkning undergräver dock det viktigaste målet med skyldigheten, nämligen att garantera en ansvarsfull behandling av de röjda arealerna. Enligt revisionsrättens uppfattning är därför den del av förordningen som anger att rätten till bidraget [bör] vara villkorad av att de berörda producenterna följer gällande miljöbestämmelser 25 fortfarande giltig, också då jordbrukare upphör med jordbruksverksamheten. OMSTRUKTURERINGS- OCH OMSTÄLLNINGSÅTGÄRDEN VIKTIG ÅTGÄRD FÖR ATT FÖRBÄTTRA ANPASSNINGEN TILL EFTERFRÅGAN 32. Omstrukturering och omställning av vinodlingar har varit en hörnsten i den gemensamma organisationen av marknaden för vin sedan reformen 1999. Syftet med åtgärden är att öka vinproducenternas konkurrenskraft genom ersättning för förlorade intäkter medan en vinodling anpassas och bidrag till kostnaderna för omstrukturering och omställning. 33. Betydande EU medel har anslagits till åtgärden, inte bara i absoluta termer (4,2 miljarder euro under de tio åren 2001 2010, i genomsnitt 420 miljoner per år) utan också som andel av de totala medel som avsatts till den gemensamma organisationen av marknaden (omkring 32 %). Denna trend fortsatte efter införandet av den senaste reformen, eftersom medlemsstaterna fortsatte att fästa stor vikt vid åtgärden, som nu är ett alternativ bland andra inom ramen för de nationella anslagen. Till en total kostnad av cirka 326 miljoner euro budgetåret 2009 var det alla medlemsstaters huvudval, med undantag av Spanien (som fördelade den största delen av sina anslag under budgetåret 2009 till destillation) och andra, mindre producentmedlemsstater, som valde att föra över en väsentlig del av sina anslag till systemet med samlat gårdsstöd 26. 23 Tvärvillkor avser de föreskrivna verksamhetskrav och den goda jordbrukshävd och de goda miljöförhållanden som anges i artiklarna 3 7 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, 21.10.2003, s. 1). 24 Artikel 85t i förordning (EG) nr 1234/2007. 25 Skäl 71 i förordning (EG) nr 479/2008. 26 Grekland, Luxemburg, Malta och Storbritannien (från och med 2010) valde att oåterkalleligen föra över en väsentlig del av sina anslag till systemet med samlat gårdsstöd.