Partivänner, Nu är vi mitt uppe i partiets tredje Landsdagar, och det är alltid lika roligt att träffa så många fantastiska partivänner från alla delar av landet. Och det är dessutom alltid lika roligt att jämföra med senast. Se så tydligt att vi har växt, att vi har utvecklats, att vi för varje gång vi ses så här har tagit nya och stora kliv framåt tillsammans fört oss ännu lite närmare våra viktiga, gemensamma mål. När vi samlades i Göteborg för två år sedan, var det som Sveriges nya riksdagsparti. Då var devisen Förändring, framåt, tillsammans tre ord som var för sig signalerar något av stor betydelse och dessutom tre ord som sammantaget uttrycker vår gemensamma strävan mot att hålla samman Sverige. Den gången talade jag mycket om självbild, om vikten av att vi förstår vår nya roll och vårt nya ansvar, som makthavare. Som folkvalda med makt över människors liv. Vi ska agera seriöst. Vi ska ta ansvar. Efter ytterligare två år på vår gemensamma resa är det nu mindre än ett år kvar till riksdagsvalet - och vi har etablerat oss som landets tredje största parti. Man kan säga att vårt riksdagsinträde var historiskt på flera sätt, men den uppgång vi har sett sedan dess är också det. Den är också historisk.
Nya riksdagspartier brukar inte öka på det viset. Det brukar bli tvärtom, faktiskt. Att de åker ur lika fort som de kom in. Men vi har hittills gått en annan väg. Trots massivt motstånd. Trots etablissemangets ständiga försök att få stopp på oss, så har vi gått en annan väg. Vi har gjort det, tack vare vår övertygelse, tack vare vår stolthet och tack vare vår fasta beslutsamhet. Att vi befinner oss där vi är idag, det är ingen annans förtjänst än vår egen. Tack, alla Sverigevänner. Tack för alla fantastiska insatser. Tack för allt tålamod. Tack för att ni precis som jag brinner för att göra vårt land bättre. Tack för alla uppoffringar, för allt slit, för att ni orkar. Tack! Med (förvisso) all rätt klagar vi över situationen i vårt land, men vi är samtidigt alla väl medvetna om att det finns väldigt många människor runt om i världen som har det mycket, mycket värre som har svårigheter i livet som i denna större kontext får oss att framstå som närmast gnälliga och otacksamma. För två veckor sedan härjade tyfonen Haiyan i Fillipinerna. Den tog tusentals människoliv. Fyra, fem miljoner människor beräknas ha varit direkt drabbade av den här katastrofen. Många har förlorat sina hem, vitala samhällsfunktioner har slagits sönder. Omvärlden försöker nå fram med hjälp.
Vi har under det senaste året nåtts av fruktansvärda bilder från krigsdrabbade områden - inte minst från Syrien där flyktingkatastrofen är något av det värsta vi har sett på länge. Miljoner människor på flykt från en konflikt som inte ser ut att närma sig någon lösning. Vi ska vara glada för att vi lever i vår del av världen, där vi är förskonade från den här sortens katastrofer. Och, vi ska vara stolta över att vi har lyckats bygga ett stabilt samhälle utan större inre motsättningar och konflikter. I det avseendet har vi mycket att tacka tidigare generationer svenskar för. Med detta inte sagt att de problem som många i vårt land upplever den hopplöshet som tenderar att breda ut sig på något sätt ska förringas. Det handlar bara om olika perspektiv, där vi naturligtvis också har bekymmer som är stora i just vårt sammanhang. För ett politiskt parti, som aspirerar på människors förtroende, är det viktigt att kunna relatera till både och, till olika sammanhang, att kunna se saker ur olika perspektiv. Jag tycker, att ibland saknas den här egenskapen i den svenska politiska debatten. Jag har sagt det förut, men när det gäller till exempel kriget i Syrien och den flyktingkatastrof som följer i dess spår, så blir det så fel när svenska politiker ska hantera den utifrån sitt närmast etnocentriska perspektiv, som går ut på att alla som har det svårt runt om i världen har som sin högsta önskan att bo i Sverige och att bli svenskar. Jag tror faktiskt inte att det är just det som alla de miljoner människor som nu flytt från kriget i Syrien sätter allra främst. Jag tror inte det. Jag tror att de allra främst drömmer om tak över huvudet, värme, rent vatten, mat, mediciner och sjukvård. Det är vad jag tror. När integrationsminister Erik Ullenhag ställer den retoriska frågan till mig om jag saknar hjärta, så tänker jag på det här. Jag tänker, att det är ju precis tvärtom.
Jag tänker, att det är ju vi som försöker se det här ur de drabbades perspektiv, som försöker förstå vilka behov de drabbade faktiskt har, som med de begränsade resurser vi har att tillgå försöker hjälpa så många som möjligt av de drabbade. Det är, Sverigevänner, inte vi som saknar hjärta. Glöm aldrig det! Partivänner, Sverige förtjänar en verklig opposition. Det är givetvis alldeles för enkelt och generaliserande att tala om de övriga partierna som precis likadana, för det är de inte. De skiljer sig åt på många sätt och på flera plan och den klassiska vänster-högerskalan har fortfarande viss relevans. Vi ser skillnaderna i skattepolitiken (som är aktuell nu), vi ser de i synen på hur välfärden ska bedrivas, vi ser det i Men och det här är ett STORT MEN när det kommer till flera av de stora, övergripande, avgörande framtidsfrågorna, så är de övriga sju partierna i Sveriges riksdag väldigt överens. De tillhör i grunden samma socialliberala etablissemang, och skulle snarare (med inte alltför hård ansträngning) kunna liknas vid olika falanger inom samma socialliberala parti. Sverigedemokraterna är oppositionen. Vi är Sveriges verkliga oppositionsparti. Vi är det enda alternativet till en kriminalpolitik som inte sätter brottsbekämpning, trygghet och brottsoffren främst. Vi behövs som en blåslampa på Moderaterna som inte alls har lyckats eller ens varit särskilt intresserade av att på riktigt skärpa straffen, som istället gömmer sig bakom domstolarna för att slippa ta ansvar för många gånger pinsamt låga straff. (Det duger inte Fredrik Reinfeldt! Det duger inte efter mer än sju år i regeringsställning.
Det är dags att ni tar ert ansvar!) Statsminister Fredrik Reinfeldt har i debatter mot mig när vi diskuterat brottsbekämpning närmast hopplöst konstaterat att domstolarna trots ny lagstiftning inte utdömer hårdare straff. Jag köper inte detta. Man kan med all rätt ha synpunkter på hur domstolarna gör sitt yttersta för att döma i de lägre kvartilerna av straffskalan men huvudansvaret ligger på lagstiftaren. Det lagstiftaren måste göra i det här läget är att tvinga fram en straffskärpning. För att göra just det kommer vi gå till val på höjda ministraff för grova våldsbrott. Sverigevänner, Vi behövs samtidigt för att sätta stopp för de rödgrönas flumpolitik, med förslag om att bekämpa maffian med fler komvuxplatser. Vi vill bekämpa brott. Vi vill skapa trygghet för medborgarna i vårt land. Vi vill sätta brottsoffren i främsta rummet! Där skiljer vi oss från de övriga sju partierna i riksdagen. Där är vi Sveriges verkliga oppositionsparti. Vi är den kraft som kan förhindra såväl borgerlighetens lönedumpningspolitik som vänsterns fokus på bidragspolitik och på skattehöjningar. Vi är det enda alternativet till den låsta blockpolitik, som så många människor till vardags klagar på, och som så ofta tillåts stå i vägen för viktiga, nödvändiga reformer. Vi är, partivänner, mittenpartiet i svensk politik när det gäller den ekonomiska politiken. Där har vi inga ideologiska skygglappar, inga särintressen att ta hänsyn till. Vi står upp för den svenska modellen på riktigt. Där skiljer vi oss från de övriga sju partierna i riksdagen. Där är vi Sveriges verkliga oppositionsparti.
Trots mediala utspel från flera håll på senare tid, så är vi i riksdagen ensamma om att konsekvent ha föreslagit satsningar på försvaret. Inställningen från både vänster och höger har under många år varit minst sagt naiv och ansvarslös. Vi vill stärka försvaret. Sverige ska ha ett existensförsvar, för att garantera vår trygghet, vår säkerhet och vårt oberoende. Där skiljer vi oss från de övriga sju partierna i riksdagen. Där är vi Sveriges verkliga oppositionsparti. Vi är det enda verkligt EU-negativa partiet. Hur mycket de andra partierna än talar om att de är kritiska till fortsatt maktförskjutning, så ser vi varje vecka, i riksdagen, hur de konsekvent tar beslut om att skicka mer makt till Bryssel. Vi förstår att det är bra med samarbete i Europa. Vi förstår att svenskt näringsliv är starkt beroende av handel med andra länder i vår närhet. Vi förstår att vi inte på egen hand kan komma åt den grova, internationellt organiserade brottsligheten. Vi förstår att vi inte ensamma kan lösa globala miljöproblem. Det behövs ett europeiskt samarbete. Men, vi behöver inte fortsatt utveckling mot ett överstatligt, federalt Europa. Vi behöver inte frånskjuta oss mer och mer makt över vår egen vardag. Tvärtom, den utvecklingen måste brytas och den måste vändas. Sverige ska givetvis kunna verka i Europa, på våra villkor, vi ska inte driva Sverige ur Europa, men vi ska driva EU ut ur Sverige! Där skiljer vi oss från de övriga sju partierna i riksdagen. Där är vi Sveriges verkliga oppositionsparti.
(Nu har i och för sig media berättat för oss att vi ska släppa invandringspolitiken, men..) Vi är alternativet till den ansvarslösa invandringspolitik, som samtliga övriga partier är överens om. Vi är det enda alternativet till massinvandringspolitiken och till detta ständiga förnekande av de växande problemen. Vi vill bryta segregation och utanförskap med en ansvarsfull invandringspolitik en kraftigt begränsad invandring och verkliga krav på dem som kommer hit. Där skiljer vi oss från de övriga sju partierna i riksdagen. Där är vi Sveriges verkliga oppositionsparti. Vi står mittemellan två block, mellan två regeringsalternativ som båda vill bygga vidare på mycket av det som är fel i vårt land. Vi står för verklig förändring. Vår målsättning är att bli en slagkraftig, absolut vågmästare i Sveriges riksdag. Vi kommer att vara i opposition till båda regeringsalternativen. Vi är alternativet till blockpolitiken. Partivänner, Sverigevänner, Vi är Sveriges oppositionsparti! Partivänner, Att det är så här, och att det är så här väljarna i allt högre grad uppfattar oss, det ser vi i den stora mängd av olika opinionsundersökningar som görs närmast hela tiden. Inte minst ser vi det genom det faktum att vi lockar väljare från alla håll, från alla samhällsgrupper. Det är en av våra absolut främsta styrkor att vi når fram så brett bland väljarna och det talar för att vår långsiktiga ambition om att på allvar utmana om regeringsmakten är fullt realistisk. Och dit ska vi givetvis också nå.
Just nu är det dock en annan sak som vi måste ta på allvar, nämligen att vår starka vågmästarposition riskeras av en opinionsmässigt allt svagare regeringsallians. Trots att inte minst Socialdemokraterna ligger kvar på historiskt låga siffror även med Stefan Löfven, så är det ett stort opinionsmässigt gap mellan de båda blocken. Dessutom är det flera av regeringspartierna som ligger illa till i förhållande till riksdagsspärren. Det är fantastiskt egentligen, med tanke på vilket verklighetsfrånvänt alternativ som den rödgröna kartellen i sin tur faktiskt erbjuder. Det är nog bara med en så usel regering som en så usel opposition kan bli så stor. Regeringen är helt enkelt så dålig och så handlingsoförmögen att den får den rödgröna kartellen att se bra ut Det är förstås helt naturligt att så många väljare är missnöjda med och oroar sig för regeringens politik. De framhåller ständigt Sveriges förhållandevis stabila statsfinanser som främsta argument för att ge dem förnyat förtroende, men samtidigt berörs oerhört många väljare av deras stora misslyckande inom jobbpolitiken. När regeringen skryter om att det skapats 200 000 nya jobb under deras tid vid makten, så glömmer de samtidigt att berätta att befolkningen ökat med mer än dubbelt så många under samma period. Men de måste inte berätta det, för det märks ändå i människor vardag. Det märks i människors vardag att trygghetssystemen försämrats, att människor faller mellan stolarna hos olika myndigheter. Det märks i människors vardag att utanförskapet och segregationen ökar, att allt fler hyser en tilltagande frustration. Det märks i människors vardag att Sverige har blivit kallare, råare, mer otryggt. Så att, det är inte svårt att förstå att väldigt många människor nu känner oro och söker ett alternativ. Men, Sverigevänner, frågan som alla oroliga väljare bör ställa sig är: Är verkligen Stefan Löfvens rödgröna alternativ svaret på denna oro? Tillåt mig tvivla!
Vi har förstås noterat att Stefan Löfven själv inte säger så mycket och när han väl ger besked så är det ett besked om att det inte blir något besked. (Och det är ju också ett besked.) (Det enda besked han egentligen gav när han gav sitt besked som inte var något besked var att han i alla fall inte kommer att samarbeta med oss. Och det är ju numera obligatoriskt för alla att säga så. Det var inte speciellt oväntat. I övrigt så säger Stefan Löfven att han vill låta väljarna avgöra vilka som ska styra landet under nästa mandatperiod. Det kan man givetvis tycka är väldigt ödmjukt av honom ) Alldeles oavsett hur mycket besked Stefan Löfven ger, så får man väl ändå säga att det är ganska tydligt att vi faktiskt precis som inför förra valet har två block, två regeringsalternativ. Vad vet vi egentligen om Stefan Löfvens alternativ? Han har ju tydligt sagt att han känner stor samhörighet med Miljöpartiet, att de känns som en naturlig samarbetspartner. Och att Vänsterpartiet kommer att åka med på ett hörn kan vi nog också vara tämligen säkra på, även om det är något som Löfven vill tala tyst om så länge som möjligt. Vad får vi med de här båda partierna i regeringsunderlaget? Det mest uppenbara är den skattesmäll som skulle drabba vanligt folk, särskilt på landsbygden. Miljöpartiet vill införa så kallade miljöskatter på tiotals miljarder kronor under den kommande fyraårsperioden. - Höjd koldioxidskatt - Höjd effektskatt på kärnkraft - Höjd fastighetsskatt för vattenkraften - Flygskatt - Skatt på torv - Skatt på konstgödsel - Lastbilsskatt med mera, med mera Vänsterpartiet å sin sidan vill höja
inkomstskatten, bensinskatten och bolagsskatten - och dessutom återinföra direkt skadliga skatter som förmögenhetsskatt och gåvoskatt. Vänstern är faktiskt så besatt av att klämma skatter ur medborgarna att de inte kan förmå sig att sluta ens när folk har dött eftersom de vill återinföra arvsskatten. Det här är två partier som gör skäl för ryktet att vara direkt tillväxtfientliga. Och det är inte bara på skatteområdet som de här båda partierna ger anledning att känna oro. De vill kvotera hårdare i föräldraförsäkringen, öka invandringen, kärnkraften ska avvecklas, arbetstiden ska förkortas, betyg och läxor ska bort, civil olydnad ska tillåtas, mer genuspedagogik i förskolan, fängelsestraffen ska minskas, monarkin ska avskaffas, polisens befogenheter ska minskas Så, när Miljöpartiet för något år sedan hävdade att man bekämpar den organiserade brottsligheten bäst genom fler, gratis komvuxplatser så var det knappast något olycksfall i arbetet. Miljöpartiet ville alldeles nyligen även införa ett icke-våldsförsvar... Så här stod det i deras partiprogram: vill på sikt ställa om försvaret från ett militärt försvar till ett ickevåldsförsvar, som både kan göra insatser mot ickemilitära hot, hantera konflikter och föra ickevåldskamp vid ett eventuellt angrepp. (Det här är ju ett förslag som onekligen triggar fantasins mer humoristiska delar ) Och den självklara frågan blir förstås då: Hur mycket kommer dessa partier att prägla en eventuell rödgrön regering? Svaret på den frågan har oerhört stor betydelse inte minst för oss som lever på landsbygden och utanför de stora städerna, som är beroende av transporter för att kunna ta oss till jobbet, till skolan, skjutsa barnen till dagis, för att kunna handla mat för att överhuvudtaget kunna leva ett normalt liv.
Svaret har betydelse för alla som upplever otrygghet rädsla för att vistas ute, rädsla för drabbas av brott i hemmet, rädsla för att inte kunna få upprättelse om man utsätts för brott. Det har betydelse för alla som lever i de allt fler segregerade områdena kring våra städer, för deras möjligheter att bryta utanförskap och främlingskap. Det har betydelse för vanliga löntagare, som får väsentligt högre skatter och därmed mindre pengar över i plånboken att själva disponera. Väljare i Sverige: Jag vill bestämt varna för att släppa fram sådana här partier till regeringsmakten! Nu är det förstås inte bara Stefan Löfvens kompisar inom ytterlighetsvänstern som är problemet. Hans egen politik och ibland brist på politik är ett kanske ännu större problem. Vad vill man egentligen med jobben? Det enda besked vi hört är den så kallade 90-dagarsgarantin alltså precis samma gamla AMS-politik som Göran Persson ägnade sig åt. Det kommer inte att förändra någonting. Den flathet Stefan Löfven hittills har visat när det gäller de nya, slappa reglerna för arbetskraftsinvandring är också besvärande för hans trovärdighet i jobbpolitiken. Står dagens socialdemokrati på svenska löntagares sida? Den frågan är i högsta grad befogad! Besvärande är också att man för tolv år sedan tolv år sedan lovade rätt till heltid i offentlig sektor. Hittills har man inte på tolv år anslagit en enda krona för att det ska kunna bli verklighet. När jag lyfte den frågan med Socialdemokraternas gruppledare, Mikael Damberg, i riksdagens senaste partiledardebatt, så lovade han att de ska fixa det före nyår. Det börjar bli bråttom nu, Stefan Löfven och ni har väldigt mycket kvar att bevisa! Och så har vi förstås energipolitiken, där vi också saknar besked och där vi kan anta att samarbetspartierna kommer att spela en avgörande roll i eventuella regeringsförhandlingar. Hur blir det egentligen med kärnkraften?
Vill Stefan Löfven vara med och trygga en långsiktigt stabil, inhemsk energiförsörjning eller kommer man att fortsätta satsningarna på ineffektiva alternativ och komplettera med smutsig el från andra länder? Vi vet i alla fall vad Löfvens tilltänkta samarbetspartier anser i det avseendet. Nej, väljare i Sverige, Stefan Löfvens rödgröna kartell är inte svaret på den oro många av er känner. Och det tänker vi ägna de återstående månaderna fram till den 14 september åt att visa. Nu verkar Socialdemokraterna ha bestämt sig för att inte gå i polemik med oss i onödan, inte ge oss mer utrymme än nödvändigt. "Vi behärskar inte detta", sa man till och med när man diskuterade sin strategi gentemot oss och det får väl anses vara befriande ärligt Och befriande insiktsfullt. Det är ingen slump att vi fortsätter växa i traditionellt socialdemokratiska väljargrupper det är ingen slump att vi nu är näst största parti i LO-kollektivet. (Visst är det häftigt? Men vi har andra sidan fortfarande ett parti för mycket framför oss ) Det är heller ingen slump att vi nu dessutom börjar nå kvinnorna i den gruppen. Och det här skrämmer Stefan Löfven och det skrämmer hans kompisar i LO-ledningen. Det är därför de inte vill ge oss mer uppmärksamhet än absolut nödvändigt. Det är därför de lämnar walk over i våra profilfrågor. Det är därför LO initierar kampanjer mot oss bland sina medlemmar. De behärskar helt enkelt inte detta. Stefan Löfven, Så lätt ska du inte komma undan! Om du vägrar komma ut på banan, så ska vi tvinga ut dig på banan. Om några månader drar vi igång en särskild kampanj för att visa varför vårt parti är bättre och tryggare än ditt för Sveriges vanliga löntagare.
Vi kommer att besöka dina starkaste fästen. Vi tänker besöka arbetsplatserna där dina väljare jobbar. Vi tänker visa att du och ditt parti svikit de idéer som en gång byggde folkhemmet. Och vi tänker visa för dina väljare vilka konsekvenserna blir med ditt rödgröna regeringsalternativ. Och om du vågar, så ses vi i en duell om detta du får gärna välja både tid och plats. Du ska helt enkelt inte komma undan! Partivänner, Den stora striden idag står inte mellan vänster och höger. Den står mellan internationalism och nationalism, mellan socialliberalism och socialkonservatism. Socialdemokraterna och Stefan Löfven värnar i första hand kampen för internationell socialism. Vi, Sverigevänner, värnar i första hand Sverige och svenska intressen. Vi är Sveriges oppositionsparti! Partivänner, Det är inte lång tid kvar nu. Om nästan precis sex månader är vi framme vid supervalårets första anhalt, EU-valet. Det valet är en särskilt tuff utmaning för oss, eftersom vi vet att våra väljare i hög grad brukar stanna hemma och strunta i att rösta. Utmaningen ligger i att mobilisera, att få våra väljare att se det som meningsfullt att rösta också i det valet. Jag kan förstå att det tar emot för många att genom att delta i EU-valet också ge legitimitet åt framväxten av en överstatlig, federal EU-stat. För oss Sverigevänner symboliserar EU och dess övernationella parlament allt som vi är motståndare till. Och det är just därför det är ett så viktigt val.
Det är just därför det är så viktigt att med sin röst sända en tydlig signal till federalisterna både i Sverige och i Bryssel en tydlig signal om att man vill se en annan riktning för det europeiska samarbetet. En riktning som innebär att vi återgår till principen om att alla folk har rätt att vara herrar i eget hus! Självklart är det också så, att ett bra resultat i EU-valet kan ge oss mycket välbehövlig positiv energi inför det som väntar till hösten. Och tro mig, vi kommer att behöva all positiv energi vi kan få. Det kommer att bli en tuff och smutsig valrörelse det blir extra tydligt en sådan här vecka, när vi samlas till Landsdagar och alla våra motståndare verkligen alla gör sitt yttersta för att vi ska få så dålig uppmärksamhet som möjligt. Nu vet vi alla här att den strategin inte är ny. Den har man använt sig av år efter år efter år och ändå har vi fortsatt att växa. Sverigevänner, Vi har slagläge. Om vi spelar våra kort rätt, så kommer vi inte bara att hålla oss kvar på den här nivån, vi kommer dessutom att fortsätta växa ytterligare. Vi har slagläge. Den här helgen ser vi som det verkliga startskottet för supervalåret 2014. Många är säkert överraskade över hur långt vi har nått hittills. Sverigevänner, Vi tänker fortsätta att överraska. Vi är inte nöjda! SD 2014!