Gunnar Svedberg Rektor

Mycket har hänt under de 50 år som gått sedan Göteborgs högskola och Medicinska högskolan i Göteborg slogs ihop för att bilda Göteborgs universitet. Denna skrift visar hur ett för svenska förhållanden annorlunda universitet har växt fram. Trots att många enheter av vitt skilda slag integrerats i universitetet under åren, har ändå mycket av den ursprungliga själen i lärosätet bevarats. Under drygt två år har vi inom universitetet arbetat med att fånga in vad som egentligen är universitetets kärna och hur vi bör formulera universitetets vision och mål. Arbetet med universitetets identitet och image är långsiktigt; det tar tid att påverka självbilden och utomståendes tankar om vad som karakteriserar vårt universitet. Jag hoppas att skriften skall bidra till att öka våra gemensamma kunskaper om Göteborgs universitet. Det ökar möjligheterna för oss att i samverkan med omvärlden bygga vidare på det goda universitetet i mänsklighetens tjänst. Gunnar Svedberg Rektor

Göteborgs universitet ett universitet med traditioner och många högskolor Motto: Uppsaliensare och lundensare kommer att finna, att deras kamrater i Göteborg försvinner i gatubilden. Våra vänner från Stockholm kommer förgäves att spana efter prinsessor av blodet. Det enda vi kan erbjuda är ett fönster som alltid står öppet mot världen. Det fönstret släpper in ett luftdrag som tycks vara hälsosamt för frihetens och upproriskhetens bakterier. Hjalmar Frisk (1900 84), rektor 1951 66, i ett tal i samband med studentriksdagen i Göteborg 1958. Denna skrift är tryckt med bidrag från Wallenstam.

Göteborgs universitet kort historik FÖRORD Göteborgs universitet har inte en historia utan snarare ett tiotal olika historier. Göteborgs högskola (1891 1954) var en överblickbar institution med en tydlig egen karaktär och historia. Den bestod av vad vi i dag kallar de filosofiska fakulteterna (humaniora, samhällsvetenskap och delvis naturvetenskap) där de humanistiska ämnena dominerade starkt. Många instanser hoppades att det nya universitetet snart skulle få en naturvetenskaplig fakultet. Sedan 1960-talet har universitetet en stor och livskraftig naturvetenskaplig fakultet. Den medicinska högskolan hade tillkommit 1949 och skulle bli en betydande del av universitetet i och med sammanslagningen 1954. I Göteborgs högskolas årsskrift för 1954 står följande i den avtryckta inbjudan som gått ut tidigare: Genom beslut vid årets riksdag ha i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition Göteborgs högskola och Medicinska högskolan i Göteborg från och med den 1 juli 1954 sammanförts till ett lärosäte, benämnt universitetet i Göteborg. I detta universitet ingår Göteborgs högskola som en filosofisk fakultet, Medicinska högskolan som en medicinsk fakultet. Det nybildade lärosätet kommer att invigas vid en högtidlighet i Göteborgs konserthus lördagen den 2 oktober 1954. I anslutning till invigningen förrättas medicine och filosofie doktorspromotion. HANS MAJESTÄT KONUNGEN och HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN ha antagit en underdånig inbjudan att övervara denna högtidlighet. HANS MAJESTÄT KONUNGEN har förklarat sig villig att förrätta invigningen av det nya universitetet. Göteborgs universitet av i dag är ett stort universitet med en bredd och mångfald som skapar andra förutsättningar än ett mindre och enhetligt universitet. Dess historia är inte en utan många. Flera enheter, som i dag ingår i universitetet, började som egna 4

Kung Gustaf VI Adolf tillsammans med utgrävingskollegan professor Axel Boëtius. institutioner och skolor, som i flera fall är äldre än både universitetet självt och Göteborgs högskola. Många institutioner vid Göteborgs universitet bär namnet högskola inom sig: teaterhögskolan, förvaltningshögskolan, musikhögskolan etc. Ordet högskola i vår bemärkelse kräver kanske en förklaring. Kriteriet för begreppet högskola här innebär främst att kraven på samverkan mellan utbildning och forskning upprätthålls samt att den har en viss omfattning av verksamheten. Den här skriften vill berätta universitetets historier. Den redovisar utveckling och historia från 1887 (beslut i stadsfullmäktige) och framåt. Men den gör det baklänges. Starten tas 2004 alltså i år, då Göteborgs universitet kan fira sina 50 år som universitet och faktiskt är landets tredje statsuniversitet i ordningen, efter Uppsala (1477) och Lund (1668). Stockholms högskola tillkom visserligen redan 1878 men fick status som universitet först 1960. Baklängeshistorien avser att sätta fokus på universitetets rötter. Den vill visa på vad det är som konstituerar det som i dag är Göteborgs universitet. Det vi särskilt kommer att se är hur kraftigt universitetet vuxit och utvecklats under de senaste 30 40 åren. Dessförinnan var det ganska lugnt och fridfullt Som avslutning skildras året 1954 och framför allt hur pressen bevakade tillkomsten av rikets tredje universitet och hur man skildrade festligheterna i Konserthuset och på Lisebergs rotunda dagarna efter den 2 oktober 1954. Ulrika Andersson, JMG, har gjort den sammanställningen. Åke Pettersson 5

2004 2004 tillväxt och stort jubileum Landets tredje statsuniversitet firar jubileum. Med en mycket större och bredare verksamhet går universitetet in i andra hälften av sitt första sekel. I år är det 50 år sedan Göteborgs universitet bildades genom en sammanslagning av Göteborgs högskola och Medicinska högskolan. Nya högskolor har under tiden integrerats i universitetet. Och tillväxten är inte slut. Den 1 mars detta år tillkom ytterligare en Idrottshögskolan. 2001 sammanslagningar och samarbeten 2001 var ett händelserikt år för Göteborgs universitet, inte minst ur organisatorisk synpunkt. Nya organisatoriska enheter skapades av redan befintliga verksamheter och nya tillkom. Sahlgrenska akademin, en konstnärlig fakultet och en ny lärarutbildning. Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet bildas genom att de tre fakulteterna: medicinska, odontologiska och vårdvetenskapliga, går samman och bildar akademin. En springande punkt i denna organisationsförändring var att Sahlgrenska akademin på så sätt lättare skulle kunna samarbeta med sjukvården och det omgivande samhället. Den konstnärliga fakulteten bildas och blir den första i sitt slag i Norden. De fem konstnärliga högskolorna får alltså samma status som övriga områden och ett arbete med att utforma forskning och forskarutbildning inom det konstnärliga området påbörjas. Fyra av de enskilda konstnärliga högskolorna hade blivit en del av universitetet 1977 och den femte, Högskolan för fotografi och film, tillkom 1982. IT-universitetet bildas genom att Chalmers och Göteborgs universitet går samman med uppgift att skapa nya och kvalificerade utbildningar inom ITområdet. En utbildnings- och forskningsnämnd för lärarutbildningen (UFL) skapas för att hålla samman utbildning och forskning inom de olika lärarprogrammen. 1999 vårdhögskolan införlivas med universitetet Förr i världen utbildades sjukvårdspersonal direkt vid sjukhusen. Som alla praktiska yrken genomfördes naturligtvis utbildningen bäst i nära anslutning till verksamheten. Att bli sjuksköterska t.ex. betraktades väl en bit in på 1900-talet som ett kall något som kvinnor kunde ägna sig åt utan att få någon egentlig ersättning. Kända personligheter som Florence Nightingale och Elsa Brändström stod länge som helgonlika förebilder. Vårdhögskolan och vårdvetenskapliga fakulteten År 1961 startade den centrala yrkesskolan med Göteborgs och Bohus läns yrkesskoleförbund som huvudman. Genom att göra detta kunde man få mycket högre statsbidrag för undervisningsmaterialet. Då kunde man starta utbildningar till bl.a. laboratorieassistent. I början av 1960-talet startades reguljära vårdbiträdesutbildningar vid Göteborgs stads yrkesskolor. Dessa hade tidigare varit interna utbildningar inom vården. Som en följd av vårdens expansion tillkom utbildningar till undersköterska, operationsassistent, röntgenassistent, arbetsterapeut och sjukgymnast under 1960-talet. Då många huvudmän fanns som anordnare blev det konkurrens om tillgängliga praktikplatser. Politikerna i Bohuslandstinget tog därför initiativet till att samla alla vårdutbildningar under en huvudman och Yrkesskoleförbundet nämndes då som huvudman. I anslutning till gymnasiereformen (LGY 70) kunde planerna förverkligas. Den 1 juli 1971 omvandlades Yrkesskoleförbundet till ett vårdskoleförbund. Vårdutbildningarna vid Göteborgs stads yrkesskolor, sjuksköterskeutbildningen vid Sahlgrenska och 6

1977 mentalskötarutbildningarna vid Lillhagens och S:t Jörgens sjukhus fördes till Vårdskoleförbundet. Tillsammans med laboratorieassistentutbildningen fick det nya förbundet ca 4 000 elever. De övriga yrkesskoleinriktningarna fördes över till Göteborgs allmänna skolstyrelse, numera utbildningsnämnden. Vårdskoleförbundet blev ett uttryck för en samlad organisation med en rektor och studierektorer som ledare för de olika utbildningarna. Genom en sammanhållen praktikplatsplanering kunde vårdens och omsorgens tillgång till praktikplatser utnyttjas effektivt och i mitten av 1970-talet uppgick elevantalet i den samlade vårdskolan till närmare 7 000. När lärarhögskolan 1977 flyttade till Mölndal kunde Vårdskoleförbundet ta över Annedals- och Guldhedsseminarierna. Den stora högskolereformen 1977 innebar att vissa utbildningar fick högskolestatus och rektoratet Vårdskolan i Göteborg fick nya s.k. högskoleutbildningar. Dessa var sjuksköterske- med vidareutbildningar, arbetsterapeut, sjukgymnast och assistentutbildningar. Efter hand har tandhygienistoch audionomutbildning tillkommit liksom utbildning i social omsorg. Vid Östra sjukhuset fanns flera vidareutbildningar för sjuksköterskor, bl.a. barnmorskeutbildningen. De tidigare nämnda nya högskoleutbildningarna var från början inte särskilt högskolemässiga. Först 1982 ställdes krav på högre kvalitet i utbildningsplaner m.m. och 1984 omvandlades lärartjänsterna från gymnasielärare till högskolelärare. En omfattande kvalitetshöjning har eftersträvats och både forskarassistenter, lektorstjänster, doktorandtjänster och kliniska lektorer har inrättats. År 1998 hade vårdhögskolan ca 30 disputerade lärare. En renodlad vårdhögskola med en organisation liknande universitetets har föranlett kommun och landsting att vid ett flertal tillfällen göra framställningar om ett förstatligande. Efter ett beslut av regering, kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige trädde Vårdskoleförbundet i likvidation efter den 30 juni 1998. År 1999 införlivades vårdhögskolan med universitetet och från och med 2001 heter den numera vårdvetenskapliga fakultetsnämnden och är en del av Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet. (Uppgiftslämnare: Birger Erlandsson.) 1982 Foto och film Fotohögskolan bildas och placeras vid Göteborgs universitet. En högskoleutbildning i fotografi ansågs nödvändig och 1982 tillkom Fotohögskolan, som alltså är en av de senast skapade enheterna och än i dag unik för landet. Den heter i dag Högskolan för fotografi och film och dess utbildningsbas har breddats betydligt sedan 1982, bl.a. med tanke på att filmregi nu också ingår i utbudet. Den ingår i konstnärliga fakulteten. Sannolikt kommer Högskolan för fotografi och film att delas upp i två delar under 2004: Fotohögskolan och Filmhögskolan. 1977 Den stora reformen Vid den stora högskolereformen 1977 införlivades 8 stycken tidigare självständiga utbildningsinstitutioner i Göteborg med Göteborgs universitet. Inkorporerandet av de praktiska utbildningarna var påbjudet uppifrån och i flertalet fall inte populärt bland de berörda, i synnerhet inte på Valand och Lärarhögskolan. De olika skolor som integrerades ville överlag behålla sin självständighet och tycks inte ha upplevt införlivandet med Universitetet som någon statushöjning. Konstindustriskolan och Valands konstskola var båda äldre än Universitetet tillkomna 1848 resp. 1865 och hade väl utvecklade egna traditioner att vårda. Det vållade irritation att motsvarande utbildningar i Stockholm fick behålla sin fristående ställning, trots att tanken från början varit att samma organisation skulle genomföras även där. Smidigast tycks inkorporeringen ha gått för Seminariet för huslig utbildning. (Bo Lindberg & Ingemar Nilsson, Göteborgs universitets historia, II, 1996, s. 28). 7

Göteborgs socialinstitut/socialhögskolan/ Institutionen för socialt arbete/ Förvaltningshögskolan De båda nuvarande institutionerna, Institutionen för socialt arbete och Förvaltningshögskolan, kan leda sin historia bakåt till året 1944. Gustav Möllers välfärdssamhälle och Per-Albin Hanssons folkhem skulle nu byggas på allvar. Efter kriget genomfördes stora sociala reformer. De krävde lagstiftning och ekonomiska resurser, men också en förvaltningsapparat med kvalificerade tjänstemän, vilka behövde en adekvat utbildning. I det sammanhanget tillkom Göteborgs socialinstitut. (Ann Ighe & Bertil Fridén, När menighetsbesvär skulle bli tjänstetid, 1994, s. 19). I september 1944 samlades den första elevkullen på Göteborgs socialinstitut. Den bestod av 52 kvinnor och män. Den blev Sveriges andra socialinstitut. Det första, Institutet för socialpolitik och kommunal förvaltning i Stockholm, hade börjat sin verksamhet 1921. Tre år efter Göteborgsinstitutet startade socialinstitutet i Lund och 1962 det i Umeå. Finansiellt stöd hade man från staten och tre västsvenska landsting. Den 1 juni 1963 blev socialinstituten statliga och döptes 1964 om till socialhögskolor. När socialhögskolan blev en del av universitetet 1977 fick man också forskarutbildning. 1979 fick Socialhögskolan i Göteborg Sveriges första professor i det egna forskningsämnet socialt arbete Harald Swedner. 1983 delades socialhögskolan och bildade två universitetsinstitutioner: Institutionen för socialt arbete och Förvaltningshögskolan. Folkskoleseminariet/Lärarhögskolan/Pedagogen grundade 1843 och 1962 Det som i dag kallas institutionen för pedagogik och didaktik, institutionen för hushållsvetenskap och UFL (Utbildnings- och forskningsnämnden för lärarutbildning), kan leda sitt ursprung tillbaka ända till 1843 och folkskoleseminariet och är därmed faktiskt den äldsta delen av Göteborgs universitet, om man ser kontinuiteten som ett historiskt faktum. Som grundsten måste också förskoleseminariet betraktas men är av yngre datum. Folkskoleseminariet verkade från 1843 till 1962. Då skapades en fristående lärarhögskola med Skolöverstyrelsen som huvudman. Lärarhögskolan fanns fram till 1977 då den inlemmades i universitetet. Det fanns emellertid en länk till universitetet genom att lärarhögskoleprofessorn var ledamot av den samhällsvetenskapliga fakulteten. Dessutom bildade de båda pedagogiska institutionerna en institutionsgrupp för gemensamma frågor, framför allt sådana som rörde forskning och forskarutbildning. Framför allt i det senare avseendet fungerade pedagogiken i stort sett som en institution. Göteborg var till en början ensamt om denna form av samverkan som senare föreslogs av pedagogikutredningen (1970) och anammades även på andra universitetsorter. Anknytningen till universitetet var mindre uttalad i fråga om pedagogikundervisningen i lärarutbildningen. För denna undervisning svarade institutionens lektorer under samarbete främst med ämnes-, metodik- och praktiklärare på lärarhögskolan. Lärarhögskolans föregångare var folkskoleseminariet. När jag kom till lärarhögskolan som professor hade den nya högskolan kvar en hel del av sin seminariekaraktär som mer påminde om gymnasium än universitet. Skolan styrdes administrativt ganska oinskränkt av rektor och lärarna bildade ett kollegium där de i första hand representerade sig själva som individuella ämnesföreträdare. Beslutsmönstret skilde sig påtagligt från universitetets, där olika mellaninstanser i form av institutioner, utbildningsnämnder och fakulteter hade betydande inflytande. Lärarnas pedagogiska frihet var dock knappast mindre vid lärarhögskolan än vid universitetet. (Karl-Gustaf Stukat, professor emeritus). Den pedagogiska institutionen var från 1965 företrädd i universitetets samhällsvetenskapliga fakultet av professorn i praktisk pedagogik med specialpedagogik. De båda pedagogiska institutionerna bildade 1984 en gemensam institution. I dag är lärarutbildningar vid Göteborgs universitet populärast och de mest eftersökta i hela landet. År 2006 kommer pedagogen dessutom att flyttas från Mölndal till 8

centrala Göteborg, som ett led i Göteborgs universitets strävan att vara mitt i staden och mitt i samhället. Journalistinstitutet/Journalisthögskolan Förr i tiden utbildade man sig till journalist genom att en period arbeta som volontär på en tidning till ingen eller mycket ringa ersättning. Göteborgs universitet hade visserligen redan under mellankrigstiden, på initiativ av sin dåvarande rektor Otto Sylwan, startat kurser för journalister, men dessa hade begränsad betydelse för utbildningen till yrket. År 1962 startade det s.k. Journalistinstitutet, som var en ettårig utbildning, som krävde 6 månaders praktik innan man kunde antas. Detta var en del i professionaliseringen av den svenska journalistkåren och reflekterade övergången från en äldre till en nyare syn på journalistiken. År 1967 omvandlades institutet till Journalisthögskolan, där utbildningen nu blev tvåårig. De första studenterna från Journalisthögskolan gick ut 1969. Numera är utbildningen 5 terminer och kräver att man har läst något ämne på universitetet innan man kan antas. Det korta journalistprogrammet (40 poäng) fordrar att man redan har 100 poäng från universitetsstudier. En s. k. yrkesinriktad kurs i informationsteknik, senare ämnesstudier, startade 1971. År 1979 inrättades Sveriges första professur i massmedieforskning vid Göteborgs universitet och några år senare blev det möjligt att doktorera i det nya ämnet. I samband med flyttning till nya och gemensamma lokaler i Samhällsvetenskapligt centrum 1990 bildades Institutionen för journalistik och masskommunikation, vanligen förkortad JMG. Samtidigt utökades journalistutbildningen och ämnet informationsteknik byggdes ut till en utbildning i medie- och kommunikationsvetenskap. Genom tillkomsten av en professur i journalistik breddades forskarutbildningen till att omfatta både journalistik och masskommunikation. Lennart Weibull innehar en av de professurer som vuxit fram ur statsvetenskapen. Massmedieforskningen är en utpräglat tvärvetenskaplig disciplin med förgreningar till företagsekonomi, sociologi och journalistik. Musikhögskolan grundad 1916 Musikhögskolan kan leda sina anor tillbaka till 1916. På privat initiativ startades då musikutbildning med bl.a. tonsättaren och dirigenten Wilhelm Stenhammar som ledare och medlemmar av stadens orkesterförening som lärare. Syftet var att utbilda orkestermusiker för behoven i Göteborg. År 1954 bildades Göteborgs musikkonservatorium, finansierat med kommunala medel och elevavgifter. Förutom orkestermusiker utbildades även kyrkomusiker och musiklärare vid konservatoriet, lokaliserat till Konserthuset fram till 1964, då man fick egna lokaler på Ekmansgatan. Under 9

60-talet gick staten in med bidrag till verksamheten och 1971 blev musikhögskolan en statlig utbildning. Samma år startade i Göteborg en försöksutbildning av lärare i musik och annat ämne, den s. k. SÄMUS-utbildningen. Och 1977 införlivades båda utbildningarna i Göteborgs universitet. Året därpå permanentades SÄMUS-utbildningen och blev en del av verksamheten vid Musikhögskolan i Göteborg. I dag arbetar ca 600 studenter och 150 lärare vid skolan, och de håller till i Artisten, strax ovanför Götaplatsen. Huset delas med Teaterhögskolan och Operahögskolan och de tre institutionerna samarbetar i många projekt. Musikhögskolan utbildar musiklärare, komponister och musiker med inriktning på både klassiskt, världsmusik, improvisation och kyrkomusik. Inom ramen för den konstnärliga fakulteten bedrivs också magister- och forskarutbildning i musikpedagogik och musikalisk gestaltning. Mer än 150 konserter ges varje säsong på Musikhögskolan i Göteborg som också har ett nära samarbete med många andra kulturinstitutioner i Göteborg. Scenskolan /Teaterhögskolan/Operahögskolan Nuvarande Teaterhögskolan vid Göteborgs universitet har sitt ursprung i den 1941 startade tvååriga teaterskolan, under namnet Maria Schildknechts elevskola. Maria Schildknecht var en av de stora skådespelarna på Göteborgs stadsteater under många år. Av det första årets elever kan bland andra nämnas Gertrud Fridh och Gösta Prüzelius. Skolan införlivades 1947 med Göteborgs stadsteater och fick då namnet Göteborgs Stadsteaters elevskola. Man började då med intagning varje år men med ett något färre antal elever. Utbildningen blev då också treårig. Nästa stora förändring i skolans verksamhet skedde 1964, då den blev en fristående högskola som lydde direkt under dåvarande Ecklesiastikdepartementet och fick namnet Statens scenskola i Göteborg. Ytterligare förändringar vid detta tillfälle var att man fick egna fristående lokaler och att kopplingen till Stadsteatern upphörde. Man startade också vid detta tillfälle en treårig operautbildning. År 1966 knöts Yat Malmgren från Drama Centre i London till skolan som gästlärare i scenframställning. Han undervisade i en speciell teknik som han kallade för action och som fortfarande är en av grundstenarna i utbildningen vid skolan, men som numera kallas gestaltningsimprovisation. 1977 blev skolan en institution vid Göteborgs universitet och bytte senare namn till Teater- och operahögskolan. Verksamheten påverkades dock vid detta tillfälle endast i begränsad omfattning av omstruktureringen. 1992 startades på försök en ettårig musikalutbildning vid skolan, vilken senare har utvecklats till en treårig utbildning med antagning vartannat år från och med 2004 dock antagning varje år. 1992 flyttade man också in i nybyggda Artisten. Ledare för utbildningen har under åren varit Maria Schildknecht, Karl-Magnus Thulstrup, Ola Nilsson, Lars Barringer, Bo Swedberg, Frantisek Veres, Harald Ek, Gugge Sandström, Iwar Bergkwist och Per Nordin. Av alla dem som utexaminerats vid skolan under åren kan bl.a. nämnas följande namnkunniga personer: Gunnel Lindblom, Ulla Jacobsson, Sven Wollter, Lena Söderblom, Thommy Berggren, Ingvar Hirdwall, Kent Andersson, Lennart Hjulström, Hans Josefsson, Lars-Erik Berenett, Göran Stangertz, Gunilla Nyroos, Viveka Seldahl, Helena Döse, Marianne Häggander, Suzanne Reuter, Nina Gunke, Samuel Fröler, Maria Lundqvist, Anders Ekborg, Robert Gustafsson, Regina Lund, Mattias Andersson, Shanti Roney, Ola Norell, Christer Nerfont, Julia Dufvenius, Stephen Hansen, Sara Sommerfeld och Camilla Tilling. Göteborgs musei ritskola/konsthögskolan Valand grundad 1865 År 1865 inrättas en ritskola av Styrelsen för föreläsningars hållande, i Slöjdföreningens lokaler i Göteborgs museums östra flygel, och 1869 inrättas en klass i målning. 1878 drivs skolan av Göteborgs museum (i Ostindiska huset) under namnet Göteborgs 10

Valand invigdes i augusti 1886 med en stor skandinavisk konstutställning, där bl. a. Carl Larsson och Bruno Liljefors medverkade. Byggnaden i hörnet av Vasagatan-Kungsportsavenyn var avsedd för konstutställningar och var en föregångare till dagens Konstmuseet. musei ritskola. De första föreståndarna var Geskel Saloman (1865 70), den kände Göteborgsarkitekten Victor von Gegerfelt (1871 72) och Berndt Lindholm (1879-86). Antalet elever var ca 170 per år. 1886 får ritskolan nytt namn och flyttar till AB Valands hus, och kallas därefter för Valand, kort och gott, eller Konsthögskolan Valand. Många kända konstnärer var föreståndare för Valand vid sekelskiftet, såsom Carl Larsson (1886 88, 1891 93), Bruno Liljefors (1888 89) och Carl Wilhelmson (1897 1910). Eleverna var vid den tiden ca 30 per år. Ordenssällskapet Göta Par Bricole köpte fastigheten 1922, byggde om den och bokstavligen slängde ut konstskolan som stod hemlös i några år. Nuvarande Valandbyggnad, i hörnet Vasagatan-Kungsportsavenyn, invigdes i augusti 1886 som en byggnad för konstutställningar, alltså en föregångare till dagens Göteborgs konstmuseum. Det bestämdes samtidigt att målarskolan skulle flytta in. Valand invigdes med en stor skandinavisk konstutställning, som även inbegrep ett konstnärsmöte. Det mötet har kommit att gå till historien genom att de s.k. opponenterna bland konstnärerna med Carl Larsson, Bruno Liljefors, Karl Nordström och Georg Pauli i spetsen, bildade Konstnärsförbundet i Anders Zorns dubblett på Hotell Christiania, nuvarande Hotell Eggers. Hösten 1925 flyttade skolan till en tom utställningshall bakom nuvarande Konsthallen vid Götaplatsen. Flera av de berömda s.k. Göteborgskoloristerna var knutna till Valand och Endre Nemes var en tongivande, internationellt inriktad skolledare på 50-talet. Under åren 1970 96 var skolan belägen på Lindholmen på Hisingen och genomgick där en viktig fas: den politiska konstens uppgång och fall. Skolan drevs i kommunal regi under museinämnden och blev alltså en del av universitetet 1977. Sedan sommaren 1996 ligger Valand i centrala Göteborg mitt emot Valand i den nyrenoverade f.d. Slöjdskolan, ritad 1876 av Victor von Gegerfelt. 11

Slöjdföreningens skola/konstindustriskolan/ Högskolan för design och konsthantverk Det som i dag kallas Högskolan för design och konsthantverk är en av universitetets äldsta institutioner, med anor från 1848. Göteborgs Slöjdförening bildades 1846 för att åt arbetarna inom de slöjdidkande klasserna bereda en bättre bildning till sedlighet, förstånd och konstfärdighet, samt i sådant avseende jämväl inrätta eller understödja härtill lämpliga läroanstalter. Två år senare i december 1848 kunde Göteborgs Slöjdförening öppna Slöjdföreningens skola i f. d. Bergströmska huset vid Östra Hamngatan 32. Man undervisade de första åren i linearritning, frihandsteckning, räknekonst, välskrivning, svenska språket, historia och geografi. Göteborgs stad stod i huvudsak för skolans kostnader och fick stort inflytande över skolan, inte minst i samband med uppförandet och inflyttningen 1904 i nuvarande lokaler på Kristinelundsgatan. Skolan har bedrivit undervisning i många grenar av den konstnärliga verksamhet vi kallar brukskonst, design, konsthantverk, konstindustri, formgivning benämningar som oftast överlappar varandra. Den 1 januari 1964 bytte skolan namn från Slöjdföreningens skola till Konstindustriskolan i Göteborg. År 1977 blev skolan en institution vid Göteborgs universitet. Efter diskussioner i universitetsstyrelsen 1988 fick skolan möjlighet att åter byta namn till dagens Högskolan för design och konsthantverk, från och med den 1 januari 1989. Sedan mitten av 1800-talet har naturligtvis mycket förändrats. I dag tillhör Stenebyskolan i Dals Långed HDK och där utbildar man i konstsmide metallhantverk, möbelformgivning och möbelsnickeri, samt textil, kläder och formgivning. Ett fint exempel på nytänkande är Angeredsateljén som vill ge fler människor möjlighet att upptäcka och intressera sig för design, konsthantverk, arkitektur, film, foto eller fri konst. Angeredsateljén, är ett samarbete mellan den konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet, Dalslands folkhögskola och Folkuniversitetet. De stora utbildningsprogrammen är i dag i design och i konsthantverk. Seminariet för huslig utbildning/institutionen för hushållsvetenskap grundad 1890 och 1893 Vid slutet av 1800-talet pågick en omfattande inflyttning till Göteborg från landsbygden i samband med industrialiseringen. I denna förändrade sociala och ekonomiska situation växte ett behov fram av undervisning och därmed lärarutbildning inom det hushållsvetenskapliga området. I Göteborg gavs den första kursen för lärare i textil slöjd 1890 och för lärare i huslig ekonomi 1893. Undervisningen var då förlagd till lokaler i centrala Göteborg. Utbildning av lärare för det textila området samt hushållslärare sker alltjämt. Lärarutbildning i barnoch ungdomskunskap startade i form av barnavårdslärarutbildning för många decennier sedan. Den senast tillkomna lärarutbildningen, den i trä- och metallslöjd, tillkom först 1988. År 1966 utökas institutionen med ytterligare två utbildningar. Dessa är utbildning av dietister, vilkas verksamhetsområde är kost- och näringsbehandling, samt förebyggande hälsovård. Därtill utbildas kostekonomer, vars huvudsakliga arbetsområde är planering och ledning av offentlig och privat måltidsverksamhet. Institutionen har under årens lopp genomgått en rad namnbyten, varav Institutionen för huslig utbildning lever kvar i den väl inarbetade förkortningen IHU. 1984 1997 var den officiella beteckningen Institutionen för slöjd och hushållsvetenskap, som nu övergått till Institutionen för hushållsvetenskap, IHU. Antalet registrerade studenter är ca 500 och antalet anställda är ca 60. Institutionen har sin hemmahörighet hos den utbildningsvetenskapliga fakulteten. 12

1971 1971 Handelshögskolan grundad 1923 Det var en stor och kontroversiell fråga då Handelshögskolan blev en del av Göteborgs universitet. Inte minst då den hade en mycket lång tradition i Göteborg och delvis tillkommit som ett alternativ till Göteborgs högskola, och att den vid införlivandet dessutom upphörde, om än temporärt. Redan i diskussionerna i mitten på 1880-talet i stadsfullmäktige fanns idéer om en merkantil högskola i Göteborg. Det var egentligen det ena av två förslag som fanns. Det andra var S A Hedlunds idé om en fri akademi. Bakom idén med den merkantila, handelshögskoleinriktade skolan stod en annan tidningsman, Fredrik Åkerblom, redaktör för Göteborgs-Posten. Som vi sett tidigare behövde stadsfullmäktige aldrig ta ställning. Den Carnegieska donationen på 500 000 kronor avgjorde och det blev i stället en vanlig, traditionell universitetsfakultet, enkannerligen en humanistisk sådan. Men handelshögskoleidén hade slagit rot och levde kvar. En statlig utredning under 1890-talet ansåg att högskolorna i Stockholm och Göteborg borde inrätta professurer i handelsvetenskapliga ämnen. Dessa två nya högskolor ansågs särskilt lämpliga för dessa nya ämnen utan akademisk tradition. Högskolan fick 1901 av grosshandlaren och trävaruexportören August Röhss en stor donation att använda till inrättandet av tre professurer: en i nationalekonomi och sociologi, en i geografi med handelsgeografi och etnografi samt en i statskunskap med statistik. Otto Nordenskjöld tillträdde 1905 professuren i geografi. Han skulle sedermera bli Handelshögskolans förste rektor dock utan att frånträda professuren vid Göteborgs högskola. Göteborgs högskola startade i samarbete med Göteborgs handelsinstitut 1905 en fortsättningskurs på högskolenivå för institutets tidigare elever. År 1906 tillsatte stadens handelskammare en utredning under Nordenskjölds ledning med uppgift att främja utvecklingen mot en handelshögskola. Detta ledde bl.a. till ett nytt förslag om särskilda s.k. handelshögskolekurser som möjliggjordes genom en donation från Johan Ekman, Ekman & Co, 1915. Ambitionen var att en handelshögskola skulle invigas 1921, samma år som Göteborg fyllde 300 år. Regeringen stadfäste stadgar för den nya Handelshögskolan 1920 och ordförande i styrelsen blev landshövding Oscar von Sydow, som också var Högskolans styrelseordförande, och vice ordförande Axel Carlander. Starten för Handelshögskolan var redan från början starkt knuten till Göteborgs 300- årsjubileum, så att när detta försenades p.g.a. dåliga tider och flyttades fram till 1923, försenades också Handelshögskolan. Handelshögskolekurser gavs dock under tiden på gamla högskolan. Med hjälp av nya donationer kunde till slut Handelshögskolan invigas 1923. De fyra största kom från Konsul Johan Ekmans donationsfond, Wilhl. Röhss donationsfond, Carl August Kjellbergs donationsfond och Generalkonsul Adolf Bratts donationsfond. Jubileumsutställningen, med huvudområdet omkring Liseberg, blev inte den framgång man räknat med och hoppats på, p.g.a. den regniga sommaren, och utställningen stängde den 30 september. Dagen därpå, måndagen den 1 oktober, öppnade Handelshögskolan och nio studenter utgjorde den första årskullen. Verksamheten började i Göteborgs högskolas lokaler. Efter ett par år fortsatte den på Läroverksgatan i Handelsinstitutets hus, efter det att institutet, grundat 1826, flyttat till större lokaler vid Viktor Rydbergsgatan. Handelshögskolan fick finna sig i att dela Gamla Handels med Göteborgs Arbetarinstitut. På Läroverksgatan huserade rektor, företagsekonomi, biblioteket och, i källaren, studentkåren, bildad 1926. Rättsvetenskap höll till på Arkitektgatan, nationalekonomi på Skeppsbroplatsen och ekonomisk geografi på Arkivgatan. Handelshögskolan fick disputationsrätt 1950. Den första doktorsavhandlingen lades fram samma år av Nils Västhagen. Försteopponent var Albert ter Vehn, professor i redovisning vid Handelshögskolan från 1926 till 1967, längre än alla andra. 13

Det tog tid att ordna egna lokaler till Handelshögskolan. Bilden visar tillbyggnaden som uppfördes på 90-talet, som ligger på den plats där det gamla barnbördshuset låg, som länge rymde Göteborgs samskola. Till vänster i bilden skymtar byggnaden Pagina av Carl Nyrén. Den invigdes 1952 av Prins Bertil och är belägen vid Vasagatan. Handelshögskolan ville gärna ha egna lokaler men det tog tid att ordna och krävde nya donationer. Bidrag kom från direktören Gustaf Werner och fru Mary von Sydow, F. Wijk, samt genom en särskild insamlingskommitté under ordförandeskap av assuransdirektören Theodor Wijkander. En arkitekttävling utlystes och det vinnande förslaget blev Carl Nyréns Pagina. Den nya byggnaden vid Vasagatan invigdes 1952 av Prins Bertil. För att klara en ökande tillströmning av studenter förstatligades Handelshögskolan 1961. I samma syfte strömlinjeformades studiegången av professor Ulf af Trolle, rektor 1959 62. (Historia Handelshögskolan i Göteborg 1923 2003, 2003, s. 3 5 författare okänd.) När Handelshögskolan förstatligades 1961 var det inte i första hand av finansieringsskäl. Det behövdes flera ekonomer och då fick staten ta över ansvaret. Handelshögskolan förblev en fristående enhet med spärrad utbildning. Utbildningen var praktisk samtidigt som den innefattade traditionella akademiska ämnen. Den var en elitutbildning med hög social men inte lika hög akademisk status. Anknytningen till näringslivet gav den dessutom en ideologisk dimension som kunde bli kontroversiell. (Bo Lindberg & Ingemar Nilsson, Göteborgs universitets historia, II, 1996, s. 31). Parallellt med detta hade dock en företagsekonomisk utbildning startat på universitetet 1958 och breddat befintlig ekonomutbildning i nationalekonomi och statistik. Det fanns även tankar att den samhällsvetenskapliga fakulteten skulle inrättas 1964, med benämningen samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet för att markera utvidgningen åt det ekonomiska hållet. En situation växte nu fram, där det fanns två ekonomiutbildningar med samma innehåll men olika organisation, den ena på Handelshögskolan, etablerad, med spärr, homogen studentkår och högre status åtminstone i avnämarnas ögon, den andra inom Universitetets samhällsvetenskapliga fakultet, nyinrättad, ospärrad och utan den identifiering med 14

1967 näringslivets behov och värderingar som var naturlig på Handels (Bo Lindberg & Ingemar Nilsson, Göteborgs universitets historia, II, 1996, s. 32). Staten ansåg det irrationellt och dyrt med två parallella ekonomiutbildningar och tillsatte en utredning med uppgift att ansluta Handelshögskolan till universitetet. Det fanns också vetenskapliga motiv bakom, nämligen att kontakterna med andra samhällsvetenskaper skulle ge handelsvetenskaperna bredare perspektiv och nya impulser. Utöver de organisationsrationella och vetenskapliga skälen fanns emellertid också ideologiska motiv med i bilden. Det var för det första stötande från jämlikhetssynpunkt att utbildningen på Handels var spärrad och därmed mer exklusiv. I det rådande ideologiska klimatet omkring 1970 ansågs det dessutom viktigt, att de blivande ekonomerna fick ett bredare samhällsperspektiv på sin verksamhet, att de lärde sig se ekonomin i ett socialt sammanhang och lyftes ur sin förmenta ekonomistiska trångsynthet. I den högkonjunktur för statlig näringspolitik och styrning av ekonomin som rådde dessa år blev Handelshögskolans nedläggning en symbol för den starka staten och det starka samhället. (Bo Lindberg & Ingemar Nilsson, Göteborgs universitets historia, II, 1996, s. 33). I och med att Handelshögskolan införlivades med universitetet 1971 lades den således ner. Nedläggningen var politiskt kontroversiell och i en liten skrift om Handelshögskolans historia, som kom ut i samband med skolans 80-årsjubileum 2003 skildras den lakoniskt på detta sätt: Av vänsterpolitiska skäl lades Handelshögskolan ned 1971. Handelshögskolans institutioner slogs samman med sina motsvarigheter på universitetet. (Karl Erik Gustafsson, Historia. Handelshögskolan i Göteborg 1923 2003, s. 5.) Tanken på en fristående handelshögskola övervintrade dock hos studentkåren och bland lärarna, framför allt företagsekonomerna. Professor Walter Goldberg tog på nyåret 1983 upp frågan om ett återupprättande av Handelshögskolan och universitetets ledning ställde sig positiv. Efter 15 år kunde Handelshögskolan 1986 återuppstå som en fristående enhet inom Göteborgs universitet. Lars Nordström blev den nya Handelshögskolan förste rektor. Den nya handelshögskolan fick fler institutioner än den gamla och blev från början utspridd och trångbodd. Lösningen blev att Handelshögskolan fick expandera över hela det kvarter där den låg. År 1995 invigdes tillbyggnaden och ett år senare var en renovering av den gamla byggnaden klar. Till- och ombyggnaden, som ritades av arkitektfirman Erséus, Frenning & Sjögren, möjliggjordes genom bidrag från näringslivet och en stordonation från Stiftelsen Richard C. Malmstens minne. Stiftelsens grundare, grosshandlaren Erik Malmsten, är universitetets genom tiderna störste enskilde välgörare. (Karl Erik Gustafsson, Historia. Handelshögskolan i Göteborg 1923 2003, s. 6.) 1967 Odontologiska fakulteten bildas I slutet av 60-talet började Göteborgs universitet att växa ordentligt när det gäller antalet studenter. De stora kullarna från 40-talet dominerade bland studenterna och aldrig, vare sig förr eller senare, har rekryteringen från alla samhällslager varit så bred och omfattande. Sverige befann sig i en expansiv fas och man satsade stort på utbildningssektorn. År 1967 fick Göteborgs universitet i ett enda slag ytterligare en fakultet, nämligen den odontologiska. Redan 1955 hade man fattat ett principbeslut om att en tandläkarhögskola skulle inrättas i Göteborg. Under tiden hade det också bestämts att utbildningen skulle organiseras ungefär som läkarutbildningen, vilket innebar en integration med sjukvården. Lärarna var inte bara undervisande utan hade också ansvar för patienter. I Göteborg innebar detta att den gamla centraltandpolikliniken vid Sahlgrenska ersattes av den nya odontologiska läroanstalten. En ny stor byggnad den s.k. Kopparborgen började uppföras på och även i 15

1954 Medicinarberget; den sprängdes delvis in i berget. Det var angeläget att den nya odontologen låg i närheten av de teoretiska medicinska institutionerna; ämnen som anatomi, histologi och farmakologi var grundläggande också för odontologerna. Dessutom var det en fördel att snabbt kunna förflytta patienter mellan sjukhuset och odontologen. Den nya byggnaden togs i bruk 1969. Vid det laget var tillsättningen av professurer i full gång. Nio lärostolar besattes mellan 1967 och 1970; ytterligare fem tillkom under 80-talet. Taket på odontologernas nya byggnad läckte visserligen här och var, och den blev i det mot all formell pompa fientliga klimat som rådde under studentorons år i slutet av 60-talet aldrig riktigt invigd. Ändå var odontologernas hus ett tydligt och synligt bevis för att den odontologiska fakulteten hade etablerat sig i den medicinska omgivningen runt Sahlgrenska. Som liten fakultet knuten till en bestämd yrkesutbildning levde emellertid odontologerna farligt. När behovet av tandläkare var mättat, började man från centralt håll sätta den göteborgska tandläkarhögskolans existens i fråga. Hotet om nedläggning blev akut hösten 1983. Det framkallade en energisk kampanj till dess försvar, där professorer, studenter och allt slags personal samt dessutom patienter engagerade sig. Kampanjen bedrevs delvis efter mönster av nedläggningshotade industrier: politiker bearbetades, regeringskansliet dränktes i brev och vykort, riksdagsmän uppvaktades med välpreparerade argument och en stor demonstration anordnades i staden, med banderoller, facklor, paroller, ridande polis och allt. Mobiliseringen svetsade samman tandläkarhögskolan och den gav också resultat: nedläggningen avstyrdes tills vidare. Men nedläggningshotet hänger som ett Damoklessvärd över skolan och därmed också över fakulteten. Ett skydd är dock den avancerade forskning som etablerat fakulteten på den odontologiska världskartan och blivit ett starkt argument för att tandläkarutbildningen skall få bestå. (Bo Lindberg & Ingemar Nilsson, Göteborgs universitets historia, II, 1996, s. 15 16). 1954 Göteborgs universitet bildas Från och med hösten 1949 hade Göteborg alltså två högskolor förutom Chalmers med olika huvudmannaskap; den medicinska högskolan var helt statlig medan Göteborgs högskola fortfarande var en stiftelse som finansierades med privata, kommunala och statliga medel. Högskolans rektor 1936 51, Curt Weibull, arbetade hårt redan vid utarbetandet av den medicinska högskolan för att den skulle slås samman med högskolan och därmed kunna bli ett universitet med två fakulteter en humanistisk och en medicinsk. Ordet högskola, menade Weibull gav felaktiga associationer internationellt och svarade mer mot en fackskola av något slag. Efter beslutet 1948 att inrätta en medicinsk högskola sköts en eventuell sammanslagning på framtiden, men utreddes 1952. 16

Hjalmar Frisk, professor i jämförande språkforskning från 1937, rektor för Göteborgs högskola 1951 1954 och sedan för universitetet till 1966. Här i sitt ämbetsrum i Vasaparken, med företrädarna Sylwan och Karlgren på väggen. (Foto: Erik Liljeroth.) Problemet med två skilda huvudmannaskap fanns inte längre sedan staten nu var högskolans huvudfinansiär och Kungl. Maj:t helt övertagit rätten att utnämna professorer. Högskolans styrelse avskaffades och i stället bildades ett större akademiskt konsistorium enligt universitetsmodell. 1952 års utredningsförslag blev verklighet och Högskolans styrelse höll sitt sista sammanträde den 12 juni 1954. Flera medicinare var kanske tveksamma men en majoritet menade att ett universitet har en helt annan slagkraft än ett fåtal sins emellan skilda högskolor. Den 1 juli 1954 blev alltså Göteborgs högskola i och med sammanslagningen med Medicinska högskolan officiellt Göteborgs universitet. Detta speciella datum gick ganska obemärkt förbi och resulterade bara i några små notiser i dagspressen. Den 2 juli skrev Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning följande: I går fick Sverige ett nytt universitet. Det händer inte varje dag senast var det anno 1666 i Lund. Likafullt passerade den historiska dagen så oförmärkt som det gärna är möjligt. Rektor Frisk är utomlands, prorektor Hydén fann ingen anledning att infinna sig på universitetskansliet, och bronslejonen såg inte annorlunda ut än dan förut. Den enda konkreta manifestationen var, såvitt HT förstått saken rätt, att byrådirektör Strömberg satte en splitter ny stämpel på sina papir. Men hans flickor glömde sig ibland och svarade av gammal vana i telefon: Högskolan. Först om ett par veckor kan man vänta sig den första egentliga livsyttringen, d.v.s. ett sammanträde i det mindre akademiska konsistoriet. Man får hoppas att konsistoriet då också skall få reda på vad universitetet heter! Faktiskt är det inte ordentligt döpt ännu. De nya stämplarnas Göteborgs universitet duger, ty något annat namn kommer ingen att använda i praktiken. I propositionen har det emellertid bara talats om universitetet i Göteborg. Men efter mönster från Uppsala och Lund skall det väl stå i statskalendern och sigillet Kungl. Universitetet i Göteborg. Byrådirektör Sven Strömberg hade allt för mycket att bestyra på själva premiärdagen för att hinna intressera sig för namndetaljen. Det är mycket att ordna i fråga om uppläggandet av diarier, bokföring etc. vid starten, och särskilt trassligt är det så länge kansliet ännu finns på två ställen. Men redan i sommar hoppas han att de gamla seminarierummen på andra sidan entrén skall kunna inrättas till fyra kontorsrum. Desto livfullare och ordrikare skildrades däremot själva invigningen och festligheterna den 2 oktober. Med stor stolthet förkunnade Göteborgs-Posten 17

samma dag: Inte på över trehundra år har Sverige haft en universitetsinvigning och lördagen den 2 oktober 1954 är därför en stor dag för hela det akademiska Sverige och i än högre grad för Göteborg. Många akademiska evenemang ha gått av stapeln i staden vid Göta älv de senaste decennierna, men detta blir den magnifikaste och ståtligaste på många år, ja kanske sedan Göteborgs Högskola invigdes den 15 september anno 1891. Den 3 oktober är tidningarna fulla av artiklar och reportage om den högtidliga invigningen. De göteborgska tidningarna nästan spricker av stolthet när de refererar festligheterna. Så här skriver Göteborgs-Posten den 3 oktober: Universitetsinvigningen på höstens grannaste dag blev en lärdomsfest av ett slag, som aldrig tidigare skådats här. Den satte helt sin prägel på staden. Konungens och drottningens närvaro spred extra glans åt den akademiska ståten och pompan och Göteborgs lärda värld hade all heder av arrangemanget, som flöt perfekt från den utomordentligt stilfulla högtidligheten i Konserthuset till aftonens stora fest i Rotundan, dit vid 19-tiden en oändlig bilström ringlade på Örgrytevägen. På annan plats i tidningen fortsätter Göteborgs-Posten: Göteborg flaggade på universitetsinvigningsdagen. Och det blev den magnifikaste akademiska högtidligheten i Göteborg under detta sekel. Detsamma kan sägas om den procession som vid ettslaget tågade in i Konserthusets stora sal, allt medan Sixten Eckerberg och symfoniorkestern från läktaren spelade upp Kröningsmarschen ur Profeten. Den akademiska pompan markerades ytterligare genom att invigningen kopplats samman med universitetets första doktorspromotion dagen blev alltså en unik och imposant dubbel-högtid. Läs vidare om detta i slutet av denna skrift: Göteborgska medier om det stundande universitetet. Den stora festen på Lisebergs rotunda, med närmare 800 gäster, bjöd på galastämning och gästerna fick njuta av Vol-au-vent à la Bohus, Coeur de filet Charlemagne med pommes frites, Parfait aux fraises Friandises, med drycker som Louis Roederer Grand Vin Sec, El Caballero och Le Vallon-Hanappier. I sitt tal vid banketten sade rektor Hjalmar Frisk bl.a.: Man skulle illa känna den mänskliga naturen, om man inte vågade förutspå, att universitetet redan 37 år efter sitt grundande kommer att högtidlighålla sitt hundraårsjubileum [1991] för att senare, år 2004, fira en glad femtioårsfest. Den nypromoverade hedersdoktorn Harry Martinson höll talet till kvinnan på banketten och det var kort men gjorde tydligen succé. Dagens Nyheter återgav den lilla dikten: Talet till kvinnan är kort ty kort är vår levnad, dock, låge jag än i en grav, jag sände ett tack till den gud som i lycklig stund av berusande kärlek skapade halva vårt släkte skönt såsom kvinnorna är. Göteborgs stadsbibliotek/universitetsbiblioteket grundade år 1861 och år 1900 En högskola och ett universitet behöver ett vetenskapligt bibliotek. Göteborgs universitetsbibliotek har gamla anor och kan leda sin historia bakåt i tiden till 1861, dvs. långt före högskolans tillkomst. Handelstidningens legendariske chefredaktör S A Hedlund var även upphovsman och tillskyndare av dagens universitetsbibliotek. Han startade Göteborgs stadsbibliotek redan 1861 som ett vetenskapligt bibliotek inom Göteborgs museum. År 1870 väckte han frågan om att bygga en större biblioteksläsesal med hjälp av pengar ur Renströmska fonden, vilket också blev verklighet. Museibiblioteket blev sedan basen för det år 1900 öppnade Göteborgs stadsbibliotek. Den 6 oktober 1900 invigdes en ny byggnad åt Göteborgs stadsbibliotek på Vasagatan (nuvarande KTB Kurs- och tidningsbiblioteket, från 1995). Arkitekt var S A Hedlunds brorson Hans Hedlund, sedermera professor vid Chalmers. Stadsbiblioteket var ett offentligt bibliotek, tillgängligt 18

Den 6 oktober 1900 invigdes en ny byggnad åt Göteborgs stadsbibliotek. Stadsbiblioteket var ett offentligt bibliotek, tillgängligt för, och också använt av, allmänheten, men det fungerande framför allt som universitetsbibliotek åt Högskolan. Biblioteket fanns kvar här till 1954, då det flyttade till sin nuvarande plats ovanför Korsvägen. Gamla stadsbiblioteket har sedan dess använts till skilda ändamål men blev 1995 inrett till kursläsningsbibliotek för studenterna och har därmed återigen fått ett universitetsbiblioteks funktion. för, och använt av, allmänheten, men det fungerade framför allt som universitetsbibliotek åt Högskolan. Kostnaderna bestreds till större delen av Göteborgs stad, som därigenom gav en betydelsefull subvention åt Högskolan. När Högskolan blev universitet invigdes vid midsommartid det nya stadsbiblioteket/ universitetsbiblioteket i Näckrosdammen och man flyttade alltså ifrån Vasagatan. Gamla stadsbiblioteket användes sedan under ett fyrtiotal år för olika ändamål och blev 1995 åter en del av universitetsbiblioteket genom tillkomsten av KTB 1995. Det som i dag är Göteborgs stadsbibliotek har sitt ursprung i Dicksonska folkbiblioteket. Det som kännetecknar ett universitetsbibliotek är bl.a. de s.k. pliktleveranserna, dvs. allt svenskt tryck ska skickas till dessa bibliotek enligt lag. Genom ett riksdagsbeslut erhöll det dåvarande stadsbiblioteket fr.o.m. 1 januari 1950 rätten till friexemplar av det svenska trycket. År 1961 förstatligades biblioteket och inordnades i Göteborgs universitet, varvid det även till namnet blev Göteborgs universitetsbibliotek. Man kan säga att biblioteket var för litet redan 1954. Utrymmesproblem både för forskare, studenter och böcker och tidskrifter blev med åren ett allt större problem. Det klagades på brister på läsplatser i läsesalarna, samlingarna växte explosionsartat. 1940 var beståndet 15 315 hyllmeter, för att 1963 ha ökat till 25 686 hyllmeter. Bibliotekets lokalfråga var sedan 1957 kopplad till lokalisering och utbyggnad av universitetets humanistiska fakultet. För humanisterna var närheten till biblioteket, centralpunkten i deras studier och forskning, en nödvändighet. Det var denna koppling som kom att fördröja bibliotekets utbyggnad. Den 3 juni 1977 erhöll byggnadsstyrelsen regeringens uppdrag att planera en nybyggnad för humanistiska fakulteten och centralbiblioteket. En arkitekttävling utlystes, och 72 förslag inlämnades. Sedan tre av dessa utvalts för vidarebearbetning, stannade juryn slutligen för förslaget Pelouse, framlagt av Coordinator Arkitekter AB i Stockholm. I augusti 1982 ingångsattes sprängning och schaktning. Efter en för såväl låntagare som personal besvärlig tid, under vilken forskar- och läsutrymmen var förlagda i en temporär tvåvåningsbarack på bibliotekets norra sida, kunde de nya lokalerna 1 juli 1985 tas i fullt 19

1949 bruk av bibliotekets användare. (Gösta Engström, Göteborgs universitetsbiblioteks andra halvsekel 1941 1990, 1991, s. 20). I dag består universitetsbiblioteket förutom av centralbiblioteket vid Näckrosdammen också av Biomedicinska biblioteket, Geovetenskapliga biblioteket, Pedagogiska biblioteket, Botanik- och miljöbiblioteket, Ekonomiska biblioteket, Kurs- och tidningsbiblioteket samt några institutionsbibliotek (institutionen för samhällsvetenskap, iberoamerikanska institutet samt HDK). 1949 Medicinska högskolan bildas Vad som slutgiltigt ledde till förstatligandet i Göteborg var Högskolans sammanslagning med den medicinska högskola som vuxit fram i staden under 40-talet och formellt inrättats 1949. Denna medicinska högskola var i sin tur framvuxen med stöd av Göteborgs högskola, och delvis under dess auspicier. Dess uppkomst är därmed en viktig del av historien om hur Högskolan blev Göteborgs universitet. (Bo Lindberg & Ingemar Nilsson, Göteborgs universitets historia, I, 1996, s. 101). De ledande läkarna i Göteborg, Pehr Dubb, Christopher Carlander och andra, lekte redan omkring år 1800 med tanken att starta medicinsk utbildning i anknytning till det ganska nya Sahlgrenska sjukhuset. S A Hedlund återigen ville 1864 inrätta medicinsk undervisning för kvinnor som skulle leda till både sjuksköterskor och kvinnliga läkare. Hedlunds propå till Medicinalstyrelsen gav endast undvikande svar. Dåvarande chefen för Sahlgrenska den legendariske professor Sven Johansson föreslog i en tidningsartikel 1938 att en medicinsk högskola skulle inrättas, inordnad under den redan befintliga högskolan. Under flera år bedrevs ett målmedvetet arbete för att åstadkomma en medicinsk högskola inte minst av överläkare Martin Odin på Sahlgrenska, från 1944 med professors namn och den medicinska Kirurgen Sven Johansson spelade en viktig roll i förspelet till den Medicinska högskolans tillkomst. Här fotograferad som sjukhusets styresman, tidigt 1940-tal. högskolans förste rektor. Störst insats i denna fråga gjorde nog ändå historieprofessorn och dåvarande rektorn för högskolan Curt Weibull, som med stor kraft verkade för att medicinsk undervisning skulle knytas till högskolan. Troligtvis ansåg Weibull redan då att en allians med medicinen skulle möjliggöra att högskolan blev upphöjd till universitet. En föregångare till den medicinska högskolan runt 1940 och framåt kallades Medicinska undervisningen vid Göteborgs högskola och var planerad av sjukhusläkare i staden och Curt Weibull. Det var framför allt fortsättningsoch repetitionskurser för redan verksamma läkare. En stor nordisk insats gjorde man också från1945 då man utbildade norska medicine studerande i den kliniska 20