1. Älg (Alces alces) Foto: Markku Pirttimaa
Foto: Markku Pirttimaa 1. Älgen (Alces alces) Älgen är vårt största hjortdjur och samtidigt det största däggdjuret i Finland. Älgen förekommer i skogsmarker i hela landet. Älgen har en mankhöjd på 170 210 cm, och kroppen kan bli upp till 300 cm lång. Älgens vikt varierar mycket beroende på ålder och kön. Älghonor, eller kor, väger högst 450 kg, medan de största hanarna, tjurarna, kan väg upp till 700 kg. Älgarna hör till klövdjuren. Klövspåret är ca 12 16 cm långt. Älgen äter olika slag av växter: grenar och kvistar från buskar och träd, skott och gräsväxter. Helst äter älgen rönn, asp, vide, björk och tall speciellt på vintern. Matvalet varierar enligt årstid. Älgens brunsttid infaller i september-oktober. Korna föder i maj-juni och får 1 2, ibland till och med 3 kalvar. Endast älgtjurarna bär horn, som kan se olika ut. Det finns breda skovelhorn och smala stånghorn, eller mellanformer av dessa två. Stånghornen är den vanligaste formen av horn i Finland. Varje år tappar tjurarna hornen under vintern, och nya horn växer ut följande vår. Älgen är vår viktigaste viltart ur en ekonomisk synvinkel. Man måste köpa en licens för att få jaga en älg. Jaktsäsongen varierar beroende på ifall man jagar i Lappland eller på andra håll i landet, och ifall man jagar ute på åkern genom vakjakt, eller i skogen med hjälp av en hund. Älgspår
2. Vitsvanshjort (Odocoileus virginianus) Foto: Kimmo Pöri
Foto: Kimmo Pöri 2. Vitsvanshjorten (Odocoileus virginianus) Vitsvanshjorten har hämtats till Finland som en viltart på 1930-talet. Vitsvansarna hämtades till Finland från Nordamerika. Vitsvanshjorten är en medelstor hjort vars mankhöjd är 90 130 cm, och kroppslängd är 150 180 cm, och vikt är 50 130 kg. Hannarna (bockarna) är större än honorna (hindarna). Vitsvanshjorten har en medellång svans som är mörkbrun upptill och vit undertill. Då vitsvansen känner sej otrygg lyfter den på svansen och flaggar med den vita färgen till de andra hjortarna om en möjlig fara. Endast bockarna bär horn, som faller av varje år på vintern. Vitsvansens klövspår är ungefär 7 12 cm långt. Vitsvansarna är växtätare. De äter huvudsakligen gräsväxter, säd, och grenar och kvistar från buskar och träd. Vitsvanshjortens brunsttid infaller under senhösten, kring november. Hindarna föder i maj-juni och får 1 2, ibland till och med 3 kalvar. Vitsvansarna är ganska allmänt förekommande söder om Uleåborg, med en tätare stam i de västra delarna av landet. De lever i skogarna i trakter med mycket jordbruk. Vitsvanshjorten hör till de introducerade arterna, vilket betyder att den har planterats i Finland av människan. De kallas även hjortarna från Laukko, för de första vitsvansarna planterades in just på Laukko herrgård i Vesilahti. Vitsvanshjortens spår Vitsvanshjorten får jagas från och med slutet av september fram till slutet av januari. Man måste köpa en licens för att få jaga en vitsvanshjort.
3. Skogsren (Rangifer tarandus fennicus) Foto: Mikko Rautiainen
Foto: Mikko Rautiainen 3. Skogsrenen (Rangifer tarandus fennicus) Skogsrenen är ett medelstort hjortdjur som har sitt ursprung i Finland. Den finländska skogsrenen är en underart till renen, som förekommer i hela världen. Skogsrenen, eller skogsvildrenen, förekommer endast i Finland och de västra delarna av Ryssland. Skogsrenens mankhöjd är 85 120 cm, kroppslängd 185 220 cm och vikt 50 150 kg. Honorna, eller korna, är klart mindre i storleken än hanarna eller tjurarna. Till skillnad från de andra hjortdjuren bär även honan horn. Hornen är stora och starkt förgrenade. Skogsrenen är liksom de andra hjortdjuren ett klövdjur. Klöven är 10 12 cm lång. Skogsrenen liknar en tamren till sitt utseende. Tamrenen är å sin sida en form av vildrenen som förekommer i fjällen. Vildrenen är på samma sätt som den finländska skogsrenen en underart till renen. Skogsrenens brunsttid infaller i september-oktober. Honorna föder i maj-juni och får vanligen endast en, ibland 2 kalvar. Skogsrenen äter olika sorter av lavar på marken och skägglav som växer på träd. Den äter även andra växter och svamp. Födan varierar enligt årstid. renen i olika populationer i Kajana, Suomenselkä och i Ähtäri. Skogsrenen är sällsynt i Finland. Man vill skydda den genom att plantera in renar till områden där de har försvunnit och genom att plantera in dem i helt nya områden. Man får jaga endast ett fåtal djur varje år. Jaktsäsongen inleds i slutet av september Fakta om skogsrenen Skogsrenen förekommer i rika myrmarker under sommarmånaderna och på tall bevuxna torra moar under vintern. I Finland förekommer skogsoch avslutas i slutet av januari. Man måste köpa en licens för att jaga en skogsren.
4. Björn (Ursus arctos) Foto: Hannu Huttu
Foto: Hannu Huttu 4. Björnen (Ursus arctos) Björnen är Europas största rovdjur och ett av Finlands nationaldjur. Björnen är ett stort rovdjur, som har en mankhöjd på 80 125 cm, en kroppslängd på 135 250 cm och en vikt på 60 300 kg. Hanarna är större än honorna. Björnen har de största tassarna av alla de naturligt förekommande djurarterna i Finland. Baktassen är 18 25 cm och framtassen 12 15 cm lång. Björnen är en allätare. Den äter gärna bär, säd, fisk, insekter, fåglar och däggdjur. Björnen kan fånga även stora djur och den äter även gärna as, eller döda djur. Största delen av födan utgörs av annat än kött. Björnen blir könsmogen vid 3 5 -års ålder. Björnens brunsttid infaller under sommaren. Björnen har en försenad inplantering av fostret, vilket betyder att det befruktade ägget fäster sej vid livmoderväggen först under hösten, och inte under sommaren genast efter parningen. Vanligen föds 1-2 ungar (ibland 3-4) i idet under januari -februari. Björnhonorna föder ungar vanligen med 2 4 -års mellanrum. Björnen förekommer i hela landet förutom på Åland. Stammen är tätast i de östra och nordöstra delarna av landet. Björnen lever i skogen och i myrmarker. Den sover vintersömn under vintern i ett ide. Björnen är fredad i Finland, men man jagar björnar i till exempel Lappland i renskötselområdet för att undvika konflikter med på renskötseln. Även Björnens spår på andra håll i landet kan små mängder björn jagas genom kvotjakt.
5. Räv (Vulpes vulpes) Foto: Hannu Huttu
Foto: Markku Pirttimaa 5. Räven (Vulpes vulpes) Räven är ett hunddjur som förekommer i hela landet. Man känner lätt igen räven på dess bruna päls, långa kropp och korta ben, yviga svans och stora spetsiga öron. Räven är 56 75 cm lång och kan väga mellan 3 och 10 kg, medelvikten är 5 6 kg. Hanarna är lite större än honorna. Rävens päls är till största delen rödbrun, med ljus hals och mage, och mörka ben. Svansen är väldigt yvig och har ofta en vit tofs. Tassen är äggformad och 5,5 x 4 cm stor. Räven är en allätare. Rävarna jagar små däggdjur, fåglar, groddjur och ryggradslösa djur. De äter även frön, ägg, bär och as. Räven kan orsaka stora skador på markhäckande fåglar genom att äta upp ägg och kycklingar. Räven får i medeltal 3 5 ungar, som föds i maj-juni. Räven föder ungarna i boet. Grävlingars gamla hålor och gryt duger bra för räven som bo, eller så gräver den själv ett bo åt sej. Räven förekommer i hela landet. Stammen är tätast i sydväst. Räven trivs i flera olika levnadsmiljöer och man kan till och med se rävar i stadsmiljöer eller i fjällen. Ännu i början av 1900-talet var rävskinn mycket värdefulla, och därför jagades räven flitigt. Idag jagas räven främst för att hindra den från att göra skada på fågelstammarna. Jaktsäsongen är från hösten till våren, men Rävspår växlar beroende på var i landet man befinner sej.
6. Mårdhund (Nyctereutes procyonoides) Foto: Vastavalo
Foto: Vastavalo 6. Mårdhunden (Nyctereutes procyonoides) Mårdhunden är en främmande invasiv art som härstammar från Asien. Den förekommer i hela landet förutom i de nordligaste delarna. Mårdhunden är ett mellanstort hunddjur, vars kroppslängd är 47 70 cm och vikt 3 9 kg. Pälsen är svart grå-brunt spräcklig. Nosen är relativt lång och mårdhunden har en svart mask i ansiktet. Svansen är medellång och benen är relativt korta. Tassen är 4 5 cm lång. Spåret påminner om rävens, men trampdynorna är mera utspridda än rävens. ungar i maj. Den föder i ett bo liksom räven. Boet kan vara en grävlings gamla bo eller gryt. Mårdhunden är utbredd över nästa hela landet, med undantag för de nordligaste områdena. Den har introducerats till Europa som pälsdjur i pälsfarmar. Till Finland har den spridit sej i början av 1930-talet. Mårdhunden är en allätare. Den äter olika växter, ryggradslösa djur, gnagare, groddjur, fiskar, ägg och fågelungar. As finns även på menyn. Mårdhunden föder vanligen 6 10 Mårdhunden är klassad som en främmande invasiv art, vilket betyder att den är främmande för vår natur och att den orsakar skada på vår natur. Man får jaga mårdhund hela året, men en hona som åtföljs av ungar är fredad under 1.5. 31.7. Fakta om mårdhunden
7. Skogshare (Lepus timidus) Foto: Markku Pirttimaa
Foto: Markku Pirttimaa 7. Skogsharen (Lepus timidus) Skogsharen trivs i skogen och kan kännas igen under vintern på sin vita dräkt. Skogsharen är 50 60 cm lång och väger 3 5 kg. Honan är vanligen större än hanen. Skogsharen byter päls till vintern så att den blir nästan helt vit. Endast öronspetsarna är mörka året om. Svansen är ljus även på sommaren. Bakbenen är stora och starka. Skogsharen kan breda ut sina baktassar så att de blir snöskor, som bär haren lättare på skaren. Skogsharen är en växtätare. Den äter bl. a bark och små kvistar från lövträd. På sommaren äter den även gräs och skott. Skogsharen får årligen 2 3 kullar med 1 8 ungar. Den föder ungarna från februari till augusti. Bona byggs i tät vegetation och på vintern i snögropar. De använder sej gärna av färdiga gropar och håligheter, och kan gräva gångar i marken. Skogsharen förekommer i hela landet. De är inte så krävande, utan trivs i många olika miljöer. Skogsharen föredrar skogen, men kan även förekomma i marker som gränsar till öppna landskap. Harstammen kan variera mycket från år till år. Det kan bero på harpesten eller på någon annan sjukdom som tar livet av en stor del av hararna. Skogsharens spår Skogsharen är det mest jagade villebrådet i Finland. Jaktsäsongen pågår från början av september till slutet av februari.
8. Mård (Martes martes) Foto: Hannu Huttu
Foto: Hannu Huttu 8. Mården (Martes martes) Mården är ett flinkt litet rovdjur som förekommer i barrskogarna. Den är aktiv i skymningen och på natten. Mården är ett mellanstort mårddjur, vars kroppslängd är 40 60 cm och vikt 0,7 2 kg. Svansen är 20 30 cm lång och yvig. Hanarna är större än honorna. Pälsen är mörkbrun förutom den gula haklappen. Mårdens spår är halvcirkelformade med fem tydliga trampdynor. Honornas framtassar är 4,5 x 4 cm och baktassar 4 x 4 cm, medan hanens motsvarande är lite större, 7 x 5 cm och baktassarna 5 x 5 cm. Mården har vassa naglar. Mården är en mångsidig köttätare. Den jagar smågnagare, fåglar, ekorrar och ryggradslösa djur. I dieten ingår även fågelägg, as, bär och svamp. Mården parar sej på sommaren men fostret börjar utvecklas först 6 månader senare. Ungarna föds först på våren. Mården föder 2 5 ungar. Den bygger bon i ihåliga träd och bergsskrevor. De kan även använda sej av ekorrens bo eller håligheter som spillkråkan har gjort. Mården förekommer i barrskogar och trivs bäst i tallskogar. Den är utbredd i hela landet förutom i den yttre skärgården och i fjällområdena. Det är svårt att upptäcka en mård för den är aktiv under skymningen och natten. Tidigare var mården ett viktigt pälsdjur, men idag jagas den för att hindra störningar under fåglarnas häckningstid. Jaktsäsongen är från början av november till slutet av mars. Mårdspår