1 Fokus i denna kurs Hur geografin är med och påverkar var människor bor och hur de organiserar sitt samhälle. Att många ord och begrepp vi använder i dag har sitt ursprung i antikens samhälle. Hur en persons ekonomiska makt och betydelse för landets försvar ofta också leder till politisk makt. Att demokrati (som vi idag tycker är självklart i Sverige) är en gammal idé, men att det funnits många andra sätt att styra ett land på som människor förr tyckte var mer självklara och naturliga. Att synen på människors lika värde och att alla människor ska vara fria och bestämma över sig själva inte är självklart ens i samhällen som annars kommit väldigt långt i utvecklingen inom andra områden. Att känna till lite om några viktiga personer, händelser och idéer under antiken som påverkat och fortsätter påverka vårt samhälle och vår kultur än idag. Hellas Geografisk bakgrund Mellersta Grekland bergigt och klimatet är inte särskilt bra för odling av spannmål. Eftersom man fick importera spannmål från bland annat Egypten var det viktigt att man hade bra fartyg. Detta ledde till att fartygstekniken förbättrades kraftigt av grekerna. Eftersom Grekland är så bergigt växte de första samhällena upp ganska isolerade från varandra och det var svårt att skapa en enda gemensam stat. Det var helt enkelt svårt att komma till andras bosättningar. Stadsstater Varje boplats, varje grupp av människor, blev en självständig kommun eller en självständig liten stad. Så uppkom det grekerna kallade pólis. Varje pólis styrde alltså över sig själv och därför kallar vi dom för stadsstater. De flesta var bönder och bondgårdarna låg till en början samlade som en liten by ofta vid foten av ett berg eller en hög klippa. På klippan byggde man en borg dit folk kunde fly om fienden kom. Klippan med borgen kallade grekerna akrópolis. Ordet pólis betyder gemenskap eller samhälle och från detta ord har vi fått ordet politik. Politik och samhälle hänger ju ihop. Utan en politisk organisation hade ingen sammanslutning av människor fungerat. En pólis byggd vid en borg handlade ju också om försvar och därför är det kanske inte så konstigt att ordet polis också kommer från detta grekiska ord för stadsstater. Så småningom utvecklades de största stadsstaterna till städer och bondgårdarna flyttades ut och samlades på landsbygden utanför staden. Varje stadsstat utvecklade nu också sina egna lagar och sitt eget styrelseskick.
2 Politisk makt Under Hellas äldsta tid (ca 700-500 f.v.t) var det oftast den rika adeln som hade makten. Adeln kallades aristos som betyder de bästa. När aristos hade makten kallar vi detta för aristokrati. Ordet kratein betyder styre. Aristokrati blir alltså de bästa styr. Under antiken fanns det ca 1500 stadsstater och dessa låg ofta i krig med varandra. De minsta stadsstaterna kanske bara hade några hundra invånare och hade därför svårt att försvara sig. En anledning till att aristos var så mäktiga var att de var avgörande för stadsstatens försvar. Stridsvagnar dragna av hästar och vapen av brons var dyra men helt avgörande i krig. Det är denna typ av samhälle vi ser i filmen Troja. Så småningom blev vanliga fotsoldater, så kallade hopliter, viktigare än aristos i krig. Fotsoldaterna rörde sig som en gemensam grupp mot fienden skyddade av sina sköldar och med vapen av järn som var mycket enklare att tillverka och därför billigare än bronsvapnen var. Hopliterna var inte rika utan snarare en slags medelklass i samhället. Runt 500 f.v.t ledde hopliternas betydelse i krig och försvar till att denna medelklass fick mer att säga till om. För att kunna genomföra beslut var de styrande aristos tvungna att ha stöd av alla män som med vapen försvarade stadsstaten. Männen som kunde försvara samhället sågs som folket eller som medborgare och kallades démos (= folket). Kvinnor, slavar och barn tillhörde inte démos/folket. I många stadsstater var det en grupp aristos som styrde, men det bildades också folkförsamlingar där till en början medelklassen ingick. Folkförsamlingen kunde rösta ja eller nej till de styrandes förslag, men de fick inte lägga fram några egna förslag. De styrande fick ofta ägna mycket tid åt att övertala, lova saker i gengäld eller hota folkförsamlingen. Allt detta gjordes muntligt och retorik (= konsten att tala väl, vältalighet) blev därför viktigt för ledarna att vara bra på. Ekonomisk makt Några av Greklands alla stadsstater De rikaste familjerna, eller släkterna, kallade sig alltså aristos (= de bästa). Vanliga bönder blev beroende av aristos eftersom de ofta hade ekonomiska skulder till dessa när de varit tvingade att söka hjälp av olika anledningar. De kanske var tvungna att låna utsäde eller dragdjur till sina åkrar till exempel. När skulderna skulle återbetalas blev aristos ännu rikare på ny jord, får, hästar eller andra betalningsmedel. Skillnaderna mellan fattiga och rika blev allt större. Aristos var en tydlig överklass och de vanliga bönderna en underklass.
3 Ojämlikhetens risker och hur man löste dessa Naturligtvis var aristos rädda för att den betydligt större underklassen skulle bli så missnöjda att de vände sig mot de rikare i samhället och gjorde revolt. För att rädda sig själva och stadsstaten från kaos kunde aristos styra de fattigas missnöje och ilska utåt, mot andra samhällen. Man organiserade ofta utvandring för att skapa kolonier (= ett erövrat område i ett annat land där man slår sig ner och bestämmer). Kolonierna skapades i länder där det fanns bra åkerjord, eftersom bristen på spannmål alltid var ett problem i Grekland. När soldaterna byggt murar kring sin koloni och underkuvat landets invånare, kunde deras familjer följa efter. För att man inte skulle tänka att dessa erövringar var moraliskt fel, handlade det om att försvara sitt beteende. De besegrade folken kallade grekerna barbarer, ett ord som helt enkelt upprepade hur grekerna tyckte det lät när dessa talade: bar... bar... bar... Ordet lever kvar idag och används nedsättande om andra folk som vi tycker är "ociviliserade", det vill säga annorlunda än oss själva. Även grekerna delade denna syn på de underkuvade folken - barbarerna var primitiva och sämre och därför var det inga problem med att ta deras land. Denna tanke har levt vidare genom århundradena. När européerna skaffade kolonier i Asien och Afrika under 1800-talet försvarade de sig på liknande sett som grekerna gjort långt tidigare. I områden där invånarna var för starka för att man skulle kunna lägga under sig deras landområden fick grekerna nöja sig med kortare plundringståg. Man gav sig även på andra stadsstater i Grekland eller ägnade sig åt piratöverfall till sjöss. Gick de militära projekten bra fick folket krigsbyte och kanske ny åkerjord och betesmark. Gick det dåligt, förvärrades krisen hemma i stadsstaten och det gick ofta ut över aristos. Kolonierna anlades vid Svarta havets och Medelhavets kuster främst i Syditalien och på Sicilien men även i Spanien, södra Frankrike och i Libyen. Många ligger på platser som än idag är stora städer såsom Syrakusa och Neapel till exempel. Med kolonierna spreds den grekiska kulturen till nya områden. Tyrannerna De olika aristosfamiljerna stred också sinsemellan om vilken familj, eller vilken familjs överhuvud, som skulle vara ledare för de andra. I bland kunde ett familjeöverhuvud få så mycket makt att han hade möjlighet att utropa sig själv till kung, eller tyrannos som det hette på grekiska. Makten fick han genom en militärkupp där han ofta hade hjälp av köpta legosoldater (=soldater som krigar mot betalning). Men legotrupperna räckte sällan till för att behålla makten någon längre tid - han måste också ha stöd av demos (= medborgarna/de beväpnade männen). En tyrann/kung var sällan populär i längden, det fanns hela tiden en press från andra aristos att få vara med och bestämma. Tyrannen kunde störtas om de andra aristossläkterna gick samman. Aristokrati är också ett ord som används fortfarande. Historiskt brukar man säga att aristokrati och adel är samma sak. Ett lands aristokrati/adel är ofta den grupp som är födda till vissa privilegier bara genom att tillhöra "rätt" familj. Långt in på 1900-talet var det aristokratin som hade den politiska makten i många av världens länder. Demokratins födelse i Aten När stadsstaten Aten hotades av en mäktig fiende - perserna (ursprungligen från nuvarande Iran) gjorde detta att man måste tänka på nya sätt. Nu krävdes samarbete och enighet mot det yttre
4 hotet! En period började där enskilda män med styrka och militär begåvning fick mycket att säga till om. Men kriget mot perserna skulle också visa sig leda till motsatsen - fler människor fick vara med och bestämma. Under kriget mot perserna blev även de fattigaste männen betydelsefulla, för de var dessa som rodde de viktiga stridsfartygen. När dessa förstod sin betydelse kunde de driva igenom att de fick mer att säga till om. Varje man i demos fick nu en röst var i alla beslut som skulle fattas, vilket innebar att varje enskild individ, oavsett om han var fattig eller rik, hade lika stort inflytande! Nu var det demos som hade makten över hur Aten skulle styras - demokratin (= folkstyret) föddes. I Aten började man allt mer tala om folket som något positivt och fint. Idén att bara en skulle bestämma blev så negativt för atenarna att det grekiska ordet för kung - tyrann fick en ny negativ betydelse som fortfarande lever kvar. En tyrann kallar vi den som härskar helt själv och förtrycker sitt folk. När demokratin införts fattades majoritetsbeslut i folkförsamlingen och viktigast var kanske att medlemmarna i folkförsamlingen nu själva kunde lägga fram förslag och inte som innan bara ta ställning till förslag från aristos. I folkförsamlingen ingick nu alla män som fyllt 18 år och var födda av atenska fria föräldrar. De var dessa män som kunde bära vapen och försvara staden. Utan dem hade Aten gått under och därför fick de vara med och bestämma. De var medborgare. Grekiska stridsfartyg där roddarna var avgörande och därför fick ökat inflytande i Aten Kvinnor, barn och slavar fick eller kunde inte försvara staden. Dessutom ville de atenska männen inte dela med sig av sin makt med människor som sågs som invandrare och utlänningar. Även om man var född i Aten var man alltså inte medborgare om inte föräldrarna också var födda i Aten. Bara medborgare fick köpa, äga och sälja mark inom stadsstaten. Hade man inte atenska föräldrar hade man inga politiska rättigheter, fick inte gifta sig med en atenares dotter, fick inte äga mark och kunde alltså inte bli medborgare. Slavarna (ca 30% av befolkningen), de man såg som utländska män (ca 10 000 personer) och kvinnorna stod utanför medbestämmandet. Det som då räknades som demokrati gällde bara för ca 40 000 individer. Medborgarna samlades några dagar varje månad vid Akropolis för att diskutera gemensamma problem, ge förslag på lösningar och slutligen rösta om förslagen. Denna form av demokrati kallas direkt demokrati. Alla får säga sin mening, alla får rösta om allt som ska bestämmas och man gör som majoriteten (=de flesta) vill. Fundera en stund varför denna typ av demokrati inte fungerar i modern tid. Idag har vi istället indirekt demokrati eller representativ demokrati. Detta innebär att vi inte
5 röstar om alla förslag, utan röstar på de personer/representanter som sen ska rösta om varje enskilt förslag. Om jag till exempel röstar på moderaterna, röstar jag på de personer jag tror tycker ungefär som jag gör och dessa får sedan ta fram och rösta på olika förslag. Direkt demokrati har vi i Sverige bara när vi har så kallade folkomröstningar om till exempel vi ska gå med i EU eller om vi ska ha kärnkraft. De atenare som var intresserade av politik kände sig nog närmare makten och mer betydelsefulla än vad vi gör idag. Demokratin i Aten varade inte länge och historiskt tog det lång tid innan demokratin slog i genom i världen. I Sverige fick alla män rösträtt först 1909. Kampen för demokrati sammanfattades ibland i slagordet: "en man, ett gevär, en röst". Tanken att män som kunde försvara landet i krig var riktiga medborgare, levde alltså kvar så sent som på 1900-talet i Sverige! Först efter första världskrigets slut 1918, började många länder införa rösträtt också för kvinnor. Många historiker menar att detta kunde genomföras först när man insett att kvinnorna var helt avgörande för kriget genom att de arbetade i fabrikerna och i jordbruket medan männen var borta. Vardagsliv i Aten En rik man i Aten kunde ha en ganska behaglig livsstil. En stor del av tiden gick åt till att sköta sina uppdrag i staden, men annars fördrev han tiden i intressanta diskussioner på agoran eller i något badhus, om det inte var något skådespel, någon religiös ceremoni eller idrottstävling som lockade. Kvällarna tillbringade han gärna med vänner. Det var ägandet av mycket jord eller handeln med andra länder som gjorde vissa medborgare rika. Att arbeta med händerna var något medelklassen och de rika föraktade det var det bara slavar som skulle göra. Slavarna kallades för talande redskap och de användes till arbete. Ofta var de människor som man besegrat i krig som blev slavar. Värst var det för dom som hamnade i silvergruvorna. Kvinnorna skulle vara hemma. Flickor blev bortgifta när de var ca 14 år och då ofta med en man som var 10-20 år äldre. Kvinnorna hade inget att säga till om och skulle helst inte gå ut. Det var ett stort kvinnounderskott i Aten eftersom många flickor sattes ut att dö som nyfödda. Flickor fick ofta mindre mat och sämre undervisning än pojkarna. Sparta - krigarstaten Stadsstaten Sparta var på många sätt Atens totala motsats. Medan man i Aten byggde fantastiska tempel fulla med marmorstatyer satte Sparta en ära i en enkel livsstil. Spartanernas kultur var helt inriktad på ett krigiskt liv. Spartanerna hade erövrat sitt landområde från en annan folkgrupp och var hela tiden beredda på att dessa skulle försöka ta tillbaka sin mark. Det besegrade folket kallades heloter, som betyder fångar. De var heloterna som utförde allt arbete i Sparta. De användes i hushållet för allt från städning till barnuppfostran, de arbetade på åkrarna och arbetade med hantverk. Spartanerna var förbjudna att arbeta på åkrarna och att syssla med hantverk eller handel. En spartan arbetade bara med att kriga eller träna inför krig och eftersom heloterna var så många fler och upplevdes som ett konstant hot, var detta kanske inte så konstigt. Sparta hade till skillnad från Aten kungar under hela sin historia. De var två stycken som regerade tillsammans och bevakade varandra för att undvika att makten hamnade hos en enda person. Precis som i de flesta andra stadsstater hade man också ett styrande råd som bestod av män som måste ha
6 fyllt 60 år och tillhöra aristos. Man hade också en folkförsamling som fick rösta ja eller nej till förslag. Denna folkförsamling bestod av alla vuxna spartanska krigarmedborgare. Dessa skulle alla vara infödda "äkta" spartaner. För att vara medborgare krävdes det att man var man och kunde försvara Sparta, men det krävdes också att man var tapper. Visade man sig feg kunde man förlora sitt medborgarskap. Spartanernas krigarkultur var ganska extrem. Som tonåring skickades pojkarna ut ur staden med endast en dolk som beväpning och fick själva försöka skaffa mat genom att samla, jaga eller stjäla. De förväntades också döda varje helot de stötte på (man tänkte sig att ensamma heloter de kunde träffa på förmodligen var någon som rymt). Uppdraget var ett slags mandomsprov. I tjugoårsåldern gällde det att väljas in i ett matlag. Det fanns flera, och det finaste var det lag där de två kungarna själva åt. Männen åt alltså tillsammans i lag och bara kvinnorna och barnen åt hemma. I matlagen åt man gärna det man själva jagat. Jakten var viktig och sågs som god övning för en soldat. Inom laget avgjordes ens status av hur mycket mat man kunde bidra med. De rikare hade högst status, eftersom de kunde ge matlaget mest mat. Männen sov också tillsammans i stora salar och fick bara besöka sina fruar genom att smyga hem till dom under natten. Det sades att många gifta par aldrig sett varandra i dagsljus! Detta enkla och hårda liv som spartanerna levde har gett oss ordet spartanskt. Med det menar vi enkelt på gränsen till torftigt och simpelt. Men, det är naturligtvis svårt att avgöra om spartanerna verkligen följde denna ideala livsstil fullt ut eller om det bara var just ett ideal att sträva mot. Kvinnorna i Sparta var inte medborgare men hade det ändå bättre än i de andra stadsstaterna. Arkeologerna har kunnat se att kvinnorna i Sparta var längre än kvinnorna i övriga Hellas, vilket innebär att de fått lika mycket mat som pojkarna. Kvinnorna fick också lära sig läsa, skriva och idrotta. I Sparta menade man att en frisk, klok och stark kvinna födde friska och starka söner som kunde bli goda soldater. Kultur Kvinna från Sparta idrottar Den grekiska kulturen är nog den som påverkat Europa och USA mest. Vi behöver bara öppna munnen och prata för att använda ord som kommer från den antika grekiska kulturen. I texten ovan finns några exempel, här kommer några till: Alla ord som börjar på anti- (betyder mot), mono- (betyder en eller enda) och poly- (betyder många). Här är några ord som bygger på detta lån: Antikroppar (mot virus), monoteism (tron på en gud), polyteism (tron på många gudar). Varför använder vi ordet musik? Jo, under antiken trodde man att konsten styrdes av nio gudinnor, så kallade muser och en av dom hade ansvar för musiken. Varför har vi kolonner på byggnader? Jo,
7 för att man under antiken utvecklade den byggnadsstilen och det blev ett skönhetsideal som lever kvar än idag. Varför säger vi att vi springer maratonlopp? Jo, för att en man sprang fyra mil från staden Maraton till Aten för att berätta att man vunnit över perserna. Listan över saker och företeelser som kommer från antikens Grekland kan göras väldigt lång. Det anses fortfarande betydelsefullt att vi känner till lite om antikens gudar trots att religionen är borta sedan länge. Grekerna hade ca 30 000 gudar! En tiondel var så kallade nymfer: najader i sjöar och floder och dryader i träden till exempel. Några av de största och viktigaste gudarna var följande: Zeus = gudarnas kung Hera = gudarnas drottning Afrodite = kärlekens gudinna Poseidon = havets gud Hades = dödsrikets kung Atena = vishetens och stridens gudinna. Staden Atens skyddsgud Teatern uppfanns av atenarna på 400-talet f.v.t. De sorgliga pjäserna kallades tragedier och de glada, roliga pjäserna kallades komedier. Flera av pjäserna som skrevs då spelas än idag. Kung Oidipus till exempel som handlar om en kung som utan att veta om det råkar döda sin far och gifta sig med sin egen mor. Medea som handlar om en kvinna som dödar sina egna barn som hämnd på sin man som träffat en annan. Eller komedin Lysistrate som handlar om kvinnor som sexstrejkar för att få slut på det långa kriget mellan Aten och Sparta. Filosofin har vi också fått från antikens Grekland. Filosofi betyder kärlek till visheten. Två exempel på kända filosofer är Sokrates och Platon. Sokrates levde i Aten och ägnade sitt liv åt att diskutera med samtidens atenare. Han var nog ganska jobbig att prata med för hans teknik var hela tiden att ställa frågor som: Du säger att mod är viktigt vad menar du med mod? Sokrates motto var känn dig själv. Han menade också att den största lyckan på lång sikt är att tänka på andra och inte bara sig själv. Sokrates ansågs efter ett tag som farlig för ungdomen och för staten eftersom han skulle ifrågasätta allting. Han dömdes till döden, men tog gift innan dödsstraffet kunde verkställas. Platon var Sokrates elev. Han är bland annat känd för sina tankar om vad som är verkligt. Han menade att den världen vi lever i inte är den riktiga världen utan bara en blek och suddig kopia av den verkliga världen. Även känslor som kärlek eller mod är bara spegelbilder av de riktiga känslorna. Platon startade en skola i Aten som han kallade Akademin. Än idag använder vi det ordet när vi talar om akademiker (personer med utbildning från universitet och högskola) eller akademier, som till exempel Svenska akademin som utser nobelpristagarna i litteratur. Från antikens Grekland har vi också våra Olympiska spel. De antika olympiska spelen hölls vart fjärde år utan avbrott i ca 1200 år. Historikerna har kunna göra en sammanställning över segrare i 239 tävlingar i staden Olympia. Idrottsmännen kom från alla de olika stadsstaterna och under den period spelen pågick var det vapenvila, om nu några stadsstater skulle råka befinna sig i krig med varandra. Första dagens tävlingar var för trumpetare och officerare. Trumpetarna skulle visa att de var bra på att blåsa till strid och officerarna tävlade helt enkelt om vem som kunde ropa order högst. Kriget var alltså hela tiden närvarande i den grekiska kulturen. Boxning, brottning och pankration var grenarna den andra tävlingsdagen. Pankration var fullt slagsmål där allt var tillåtet. Det fanns även elaka sportreportrar under antiken. En reporter skrev till exempel om långdistanslöparen Charmos att han blev sjua av sex startande.
8 Den kända statyn Diskuskastaren Alexander den store Under 300-talet f.v.t hade landet Makedonien, som låg norr om Grekland, en kung som hette Alexander. Under den här tiden var de grekiska stadsstaterna mycket svaga. Efter att gemensamt försvarat sig mot perserna under 400-talet f.v.t började man kriga sinsemellan. De två största stadsstaterna, Aten och Sparta, var så svaga efter att ha krigat mot varandra under flera år att de var lätta att ta för någon utifrån, och den som kom var Alexander. Alexander lade under sig hela Grekland och besegrade därefter perserkungen. Efter detta tog han Egypten och grundlade en ny stad i norra Egypten som fick namnet Alexandria. Därefter drog hans armé vidare och erövrade allt land österut fram till floden Ganges i Indien. Några år senare dog Alexander, förmodligen i malaria, endast 33 år gammal. Alexander hade hållit ihop sitt enorma rike genom sin egen personlighet och kraft. När han var död ville varken greker, perser eller egyptier att man skulle hålla ihop som en enda stat. Alexander hade ingen son och därför delade hans närmsta män (som alla var höga makedoniska generaler) upp riket mellan sig och blev kung i var sitt land. Generalen Ptolemaios fick till exempel Egypten och hans barn, barnbarn etc. - den ptolemaiska dynastin - skulle sedan härska i landet fram till år 30 e.v.t då drottning Kleopatra besegrades av romarna och Egypten blev en del av det stora romarriket. Alexander och de som sedan styrde var kungar. Har man kung kallas detta för monarki och detta var den absolut vanligaste styrelseformen i världen fram till 1900-talet. Under 1 400 år styrdes Europas länder av kungar. Många länder kallas fortfarande för monarkier, Sverige till exempel. Men dagens europeiska monarker/kungar har ingen makt. Länder som helt avskaffat monarkin kallas republiker. Tyskland, Frankrike och USA är till exempel republiker medan Norge, Sverige och Danmark fortfarande är monarkier.
9 Romarriket Geografisk bakgrund Arkeologerna har grävt fram boplatser från 900-talet f.v.t i staden Rom. Runt om och på de sju kullarna i Rom växte det fram byar som sedan smälte samman till en stor stad. Precis som i Grekland ville man bosätta sig vid höjder som var lättare att försvara. Dessutom rann Tibern där som var viktig inte bara som dricks- och tvättvatten utan också för transporter av varor. Folkgruppen i området kallades latinare efter sitt språk latin, men runt om i Italien fanns andra städer med andra folkgrupper som talade olika språk. Längst ner i söder, vid stövelns sula och klack, anlade de grekiska stadsstaterna sina kolonier. Från monarki till republik Under lång tid regerades de olika italienska städerna av kungar som hörde till folkgruppen etrusker och hatet mot dessa främmande kungar kom sedan att bestämma hur latinarna i Rom valde att styra sitt land. Hatet mot kungar som idé blev lika starkt som det atenarna kände. På 500-talet f.v.t. lyckades latinarna, eller romarna som man började kalla dom, bli fria från etruskerna och romarna bestämde nu att de aldrig mer skulle låta en person få all makt. Rom blev en republik som styrdes av två konsuler och en senat. De två konsulerna skulle kontrollera varandra och bestämma varannan månad, men för säkerhets skull byttes de också ut mot två nya varje år. Varje konsul hade sin vetorätt (= jag förbjuder) och kunde genom denna hindra sin konsulkollegas beslut. I senaten satt ca 300 män. Dessa tillhörde de grekerna kallade aristos, men romarna kallade patricier. Satt man i senaten fick man inte ha något yrke utan skulle ägna sig på heltid åt politiken. För att ha möjlighet till detta måste man vara rik och det vanligaste var att man var rik för att man ägde mycket jord. Precis som i Grekland fanns också en folkförsamling. Rom delades in i olika stadsdelar och varje stadsdel hade en röst var i folkförsamlingen (tänk er att Hammarby Sjöstad hade en röst i kommunens alla val). Precis som i Hellas röstade man bara ja eller nej till färdiga förslag. Männen som fick sitta i folkförsamlingen var alla sådana som kunde försvara Rom om det blev krig. Störst makt över hur man skulle rösta hade de som kunde kämpa med tunga och dyra vapen - patricier som hade råd med stridshäst. Minst inflytande hade de fattigaste som bara var beväpnade med stenar eller slungor. Människorna i Rom delades annars in i två huvudgrupper: patricier och plebejer. Plebejerna var småbönder, hantverkare eller enklare köpmän. Patricierna (adeln) hade stora jordegendomar med många slavar och var alltså de enda som kunde sitta i senaten och komma fram till de förslag som folkförsamlingen fick rösta om. I de grekiska stadsstaterna kunde de fattigas missnöje vändas utåt genom att man t.ex. skaffade kolonier eller åkte på plundringståg. I Rom blev det en kraftig klasstrid som slutade med att plebejerna också fick något liknande konsulerna. Nämligen tio så kallade folktribuner. Dessa valdes också på ett år, och hade vetorätt gentemot senaten. Två konsuler med vetorätt, tio folktribuner med vetorätt, en senat och en folkförsamling - var ett komplicerat system som gjorde det svårt att fatta beslut. Romarna förstod detta, så om staden var allvarligt hotad la man ner detta långsamma system och valde i stället en enda man med absolut
10 makt en diktator. Hans absoluta makt över alla beslut varade under 6 månader, därefter fick han återvända till sitt gamla jobb. Ordet diktator kommer alltså från romarna. Erövringar, slavar och fattiga Under republikens tid lyckades romarna erövra först hela Italien och sedan successivt lägga under sig alla länder runt Medelhavet tills havet var ett romerskt innanhav, eller "are nostrum" (= vårt hav) som romarna kallade det. Erövringarna handlade först om att trygga gränserna till staden Rom, men när riket blev mycket större än staden blev det också längre gränser som behövde skyddas. Erövringarna gav mängder av slavar och mängder av nya invånare som var tvungna att betala höga skatter som skulle skickas till Rom. Slavarna användes till allt! De fick döda varandra som gladiatorunderhållning, bryta silver i gruvorna, arbeta som jordbruksarbetare på patriciernas stora gårdar, arbeta som sexslavar i bordeller, städa i patriciernas hem, bära sina herrar i bärstolar, uppfostra patriciernas barn m.m. Med så många slavar blev romarna dåliga på att uppfinna arbetsbesparande maskiner. Varför använda kraften i vatten och uppfinna vattenkvarnar för att mala säd när man kunde låta billiga slavar göra det till exempel?! Rikedomarna från de erövrade länderna gick mest till patricierna som fick råd att köpa upp allt mer jord och bygga storgårdar där de använde slavar som arbetskraft. Småbönderna på landsbygden blev utkonkurrerade av de stora gårdarna och fick flytta till Rom. Den stora gruppen fattiga kunde vara farliga i en stad. De rika var rädda att de fattiga skulle ställa till med bråk och andra oroligheter för att de var missnöjda. Gratis brödutdelning och billiga nöjen som gladiatorspel bevarade lugnet på gatorna. Kvinnorna i romarriket Kvinnorna hade inga politiska rättigheter, men syntes mycket mer i samhället jämfört med vad kvinnorna i Hellas gjorde. Tillhörde man patricierna fick man en god utbildning och kvinnorna var också självklara gäster på fester. Att röra sig fritt på stan var självklart och vissa kvinnor bedrev också egna affärsverksamheter. Från Augustus tid fick kvinnorna möjlighet att bestämma över sina egna pengar om hon fött tre barn eller fler. Men, manliga slavar kunde bli medborgare om de frigavs. För kvinnor, oavsett bildning och samhällsklass, fanns aldrig denna möjlighet.
11 Från republik till kejsardöme År 107 f.kr valdes Gajus Marius till konsul för ett år. Därefter blev han befälhavare för en stor armé. Efter stora segrar kom han tillbaka till Rom och genom att muta folktribunerna och medlemmar i senaten och genom hot och övertalningar blev Marius vald till konsul fem år i rad! Detta hade aldrig hänt innan och var naturligtvis mot republikens lagar. Tiden som konsul gav Marius möjligheten att göra stora förändringar som krävde lång tid att genomföra. Marius ville framförallt skärpa disciplinen i armén och göra den mer effektiv. I stället för att alla medborgare i Rom kunde kallas ut i krig, införde han yrkesarmén. Soldater som hade krig som yrke var naturligtvis mer effektiva och framgångsrika. Men, det som var bra i krig visade sig leda till republikens fall. Yrkessoldaterna var inte i första hand lojala mot Rom, utan mot sin befälhavare som såg till att de fick sin lön och en liten jordplätt att odla när de gick i pension. Nu kunde en befälhavare använda sin armé för att ta makten. Julius Caesar var patricier och yngre släkting till Marius. Genom sina mäktiga kontakter lyckades han bli vald till bli prokonsul (= konsul i erövrat land utanför Italien) i Spanien. I Spanien ansvarade han för att skatterna samlades in och skickades till Rom. Naturligtvis behöll han en stor del av skattepengarna själv (det ansågs som så självklart att en prokonsul inte ens fick lön från Rom). Tillbaka i Rom kunde han med hjälp av pengarna göra sig populär bland folket genom "bröd och skådespel" och blev vald till befälhavare över armén som kämpade mot gallerna i nuvarande Frankrike. Efter att ha besegrat gallerna åkte han hem till Rom för att hyllas och det var nu han gjorde det oerhörda, och naturligtvis fullständigt olagliga, han upplöste inte sin armé utan tog i stället med sig den till Rom! Med en stor armé som bara lydde honom utanför Roms stadsportar, var det naturligtvis inte svårt för Caesar att bli vald till diktator. Kung kunde han inte kalla sig, det ordet var alltför impopulärt. I dag är det ordet diktator som väcker samma negativa känslor, men det var först efter det att Caesar struntat i reglerna för en diktator nämligen att avgå efter 6 månader. Ett exempel på hans stora makt är att Julius Caesars födelsemånad som fram till nu hetat quintilis döptes om till julius (juli). Caesar behöll senaten, men gjorde den helt maktlös. Därför är det kanske inte är så konstigt att några senatorer såg Caesar som tyrann och ville rädda republiken. Senatorerna Brutus och Cassius ledde en sammansvärjning och år 44 f.v.t omringades Caesar av dessa två och 21 andra män. De högg honom till döds med sina knivar. Men Caesars död ledde inte till att republiken återinfördes. I stället blev det inbördeskrig där mäktiga män med sina respektive arméer förintade varandra tills Octavianus, som var Caesars adoptivson, stod som segrare. Under de följande tio åren var Octavianus konsul ett par gånger med en medkonsul som aldrig satte sig emot hans beslut. Octavianus uppfann sedan en ny titel: "senatens främste", princeps senatus. Från detta kommer ordet prins som ju nu används som titel på en kungs son. Han fick också namnet Augustus "den vördnadsvärde". Däremot kallade han sig inte diktator och naturligtvis inte för kung. I det erövrade landet Israel, som romarna kallade Palestina, föddes Jesus när Augustus var den som hade makten i romarriket. Efter Augustus död var det inte längre någon som försökte låtsas att republiken fanns kvar. Augustus "bonusbarn" Tiberius fick makten och kallade sig Caesar som en slags titel eller efternamn efter sin
12 farfar. Detta Caesar är samma ord som sedan uttalas kejsare och som vi också har i det ryska ordet tsar. Titeln kejsare kom helt enkelt att betyda "storkung": en som inte bara är kung över ett land, utan flera. Romarriket fortsatte ha kejsare ända tills riket föll samman under 400-talet. Caesar utnyttjade ju sina soldater för att ta makten, men senare visade det sig att soldaterna också kunde avsätta en kejsare de inte tyckte om. Som kejsare var du alltid tvungen att ha armén på din sida. Romarrikets sista kejsare satt i bland bara under några månader, innan de blev avsatta eller till och med dödade av sina egna soldater som sedan raskt utsedde en ny. Caesar Augustus patricier, soldat med slav och plebejer Romarriket går under Romarriket gick under långsamt och det är inte lätt att hitta ett bestämt årtal då man kan säga: Här slutar antiken och året efter börjar medeltiden. Den sista kejsaren som styrde över hela romarriket (Theodosius) dog 390 e.v.t. Då delades romarriket i två hälfter: Västrom med kejsare i Rom och Östrom med kejsare i Konstantinopel (nuvarande Istanbul i Turkiet). Den sista kejsaren i Västrom avsattes av germanerna år 476. Östrom fortsatte att blomstra fram till år 1453 då turkarna intog Konstantinopel. Varför gick då romarriket under? (1) Starka fiender: Från 200-talet e.v.t började stora folkgrupper dra sig söderut och ville in och bosätta sig inom romarrikets gränser. En förklaring kan vara att klimatet under en period blev sämre och att folk drog
13 sig söderut när de började svälta på grund av att skördarna blev sämre. Det skulle alltså kunna handla om klimatflyktingar. I framtiden tror forskarna att vi kommer uppleva en sådan kris igen. När jordens temperatur långsamt stiger kommer många områden i världen översvämmas eller drabbas av kraftig torka och detta kommer leda till nya folkförflyttningar. Några av dessa folkgrupper som kom till romarriket var starka krigare: goterna och germanerna till exempel. (2) Inre svaghet: När fienden tryckte mot romarrikets gränser behövdes fler soldater för att vakta gränserna. Dessa soldater skulle naturligtvis ha betalt och dessutom få jord när de pensionerades. Kejsarna tvingades därför att höja skatterna. Bönderna höjde då priserna på sina varor för att få råd med den höjda skatten vilket ledde till att affärsmännen i städerna tvingades höja sina priser. Framförallt de fattiga i städerna fick problem med de höga priserna på mat och lockades att flytta ut på landsbygden för att arbeta som jordbruksarbetare på de rikas stora gårdar. Affärsmännen i städerna fick naturligtvis problem när de inte kunde sälja lika mycket varor som tidigare. Dessutom lät kejsarna minska mängden ädla metaller (silver och guld) i mynten för att kunna tillverka fler mynt. Pengarna skulle gå till soldaternas löner. Detta innebar att varje mynt blev mindre värt och när pengarnas värde försämrades behövdes fler mynt som betalning - varorna blev alltså dyrare och affärsmännen fick sålt allt mindre. Städernas så viktiga handel bröt samman. Fiender utifrån och desperata fattiga inne i landet drogs till de rika storgårdarna på landet, ofta för att försöka plundra dom. För att skydda sig byggde de rika om sina gårdar till borgar och utanför borgarna växte små byar upp. Ingen var längre tillräckligt stark för att samla hela folket och styra landet som en helhet. Västrom delades upp i allt mindre områden där varje område styrdes av en lokal krigsherre. Medeltiden kan man säga föds när städerna förlorar sin betydelse, människor går över till att byta varor med varandra i stället för att använda pengar, allt fler bor och arbetar på landsbygden och riket inte längre går att hålla samman utan delas upp i små delar som styrs separat. Villan på landet blir en borg
14 Några exempel på vad vi ärvt av romarna När staden Rom avfolkades och den västra delen av romarriket föll samman på 400-talet fanns det redan en ny romersk huvudstad i rikets östra del, Konstantinopel (dagens Istanbul). Riket och staden kallas ibland Östrom och överlevde i ytterligare 1 000 år. I Istanbul finns det därför många spår från den romerska antiken i stora byggnader och ruiner. Flera andra av Europas nuvarande storstäder, exempelvis Paris, London, Wien och Köln grundlades under romarrikets storhetstid. De började ofta som militärförläggningar och när människor runt om bosatte sig utanför för att sälja sina varor till de romerska soldaterna växte små samhällen upp som efter några hundra år växte till stora städer. Ett annat slags spår från romarriket finns i latinet. Romarna spred sitt språk till de erövrade länderna i Europa. Folkliga varianter utvecklades från latinet under medeltiden och framåt. Så uppstod de så kallade romanska språken som alltså alla har sina rötter i latinet erövrarnas språk. Italienska, franska, rumänska och spanska är alla romanska språk. Latinet var också länge de lärdas gemensamma språk, till exempel bland läkare och präster i hela världen. Det finns också mer osynliga kulturarv från antikens Rom. Ett annat sådant arv är att lagarna i många länder i Europa är starkt påverkade av den så kallade romerska rätten, alltså de lagar som fanns i romarriket. Augustus menade att hans makt över världen skapade den romerska freden, Pax Romana. I vår egen tid har organisationer som FN och EU utgått från liknande tankar om att alla människor ska kunna leva i en gemensam värld utan krig. Men den moderna tanken skiljer sig på en avgörande punkt från de antika. De flesta anser idag att makten över världen bör komma underifrån, från folken, och inte ovanifrån, från ledarna. Begrepp i den ordning de kommer i texten Hellas importera stat pólis stadsstater akrópolis aristos aristokrati démos folkförsamlingar retorik överklass underklass Romarriket latinare etrusker konsuler vetorätt senaten patricier plebejer folktribuner diktator yrkesarmé republik kejsare
15 Hellas kolonier barbarer tyrann legosoldater Romarriket klimatflyktingar germaner Pax Romana romanska språk demokrati direkt demokrati indirekt demokrati/representativ demokrati folkomröstning heloter spartanskt tragedi komedi filosofi monarki republik Instuderingsfrågor Hellas (använd om du vill eller gör egna frågor): Sid. 1-3 (1) Förklara sambandet mellan berg/klimat och att fartygstekniken förbättrades av grekerna. (2) Förklara sambandet mellan berg och varför stadsstater uppstod. (3) Redogör för vad en stadsstat är. Se till att du kan använda begreppen pólis och akrópolis. (4) Vilka var aristos och varför var de så mäktiga? Se till att du kan använda begreppet aristokrati. (5) Varför fick medelklassens män mer att säga till om? Se till att du kan använda begreppet démos och vet vilka som räknades som démos. (6) Vilken uppgift hade folkförsamlingen när aristos hade makten? (7) Varför var det viktigt att de styrande var bra på retorik? (8) Hur kunde aristos bli ännu rikare så att skillnaden mellan fattiga och rika blev större? (9) Varför skapades kolonier och varför valde men platser med bra åkerjord? (10) Grekerna kallade besegrade folk för barbarer. Varför? (11) Vad gjorde grekerna om invånarna på en plats var för starka för att man skulle kunna ta deras landområde? (12) Var grundade grekerna sina kolonier? Ge ett exempel på en koloni som finns kvar som storstad än idag. (13) Hur spreds den grekiska kulturen till nya områden runt Medelhavet? (14) Hur kunde en aristos bli tyrann och varför fick han troligtvis inte behålla makten så länge?
16 Sid. 3-6 (15) Vilken mäktig fiende anföll Aten och vad heter det landet idag? (1) Redogör för hur Atens seger över perserna ledde till demokrati. (2) Varför används grekernas ord för kung (tyrann) än idag? Vad menar vi med ordet och hur kommer det sig att ordet fick den betydelsen? (3) Vilken uppgift fick folkförsamlingen när demokratin väl hade införts i Aten och vilka ingick nu i folkförsamlingen och räknades som medborgare? (4) Redogör för skillnaden mellan direkt demokrati och indirekt demokrati. (5) När och varför slog demokratin igenom i Sverige? (6) Redogör för hur vardagslivet i Aten såg ut för rika män, för kvinnor och för slavar. (7) Varför var livet i Sparta helt inriktat på förberedelse inför krig? Se till att du kan använda begreppen heloter och spartanskt. (8) Hur styrdes Sparta och vilka var medborgare? (9) Ge några exempel på hur Spartas krigiska livsstil påverkade spartanernas liv. Sid. 6-8 (1) Ge ett exempel på hur kan man se det gamla grekiska språket i dagens svenska? (2) Nämn tre grekiska gudar och vad dessa gudar hade för ansvarsområden. (3) Vilka var Sokrates och Platon och vad är respektive filosof känd för? (4) Redogör för de antika olympiska spelen. (5) Varför kunde Makedonien erövra hela Hellas? (6) Varför är Alexander den store så berömd? (7) Varför levde inte Alexander den stores rike vidare efter hans död? (8) Redogör för begreppen monarki och republik. Vad är Sverige? Vad är Tyskland, Frankrike och USA? Instuderingsfrågor Romarriket (använd om du vill eller gör egna frågor) Sid. 9-11 (1) Varför bosatte sig människor på den plats som senare blev staden Rom? (2) Vad kallades folkgruppen i området? (3) Vilka levde längst ner i södra delen av nuvarande Italien? (4) Varför hatade romarna kungar? (5) Hur styrdes Rom från 500-talet f.v.t. fram till kejsartiden? Se till att du kan begreppen konsuler, vetorätt, senaten, patricier, folkförsamling och plebejer. (6) Varför skapades ett system med folktribuner? Vad fick dessa för makt? (7) Varför valde man ibland en diktator och hur länge fick han ha all makt? (8) Varför kunde romarna kalla Medelhavet för mare nostrum? (9) Varför erövrade romarna så många länder? (10) Redogör för sambandet mellan romarnas erövringar och det faktum att romarna inte hade något behov av att uppfinna några arbetsbesparande maskiner. (11) Varför delade de styrande ut gratis bröd och ordnade gratis eller billiga skådespel för de fattiga i Rom? (12) Redogör för kvinnornas situation i romarriket.
17 Sid. 11-12 (1) Gajus Marius ville göra armén mer effektiv men hans förändringar ledde också till republikens fall. Varför? (2) Redogör för Julius Caesars väg till makten. (3) Vilka dödade Caesar och varför? (4) Augustus är den som man vanligtvis säger var den första kejsaren i romarriket. Vem var han och hur kom han till makten? (5) Hur uppstod ordet kejsare och vad skiljer en kejsare från en kung? (6) Varför var det alltid viktigt att du hade armén på din sida både om du skulle kunna bli kejsare och för att kunna fortsätta vara kejsare? Sid. 12-13 (1) När splittrades romarriket i två hälfter och vilka blev då de två huvudstäderna? (2) Varför säger man ibland att Västrom gick under år 476? (3) När gick Östrom under och varför? (4) Romarrikets problem började redan under 200-talet e.v.t. Vad hände då? (5) Varför tvingades kejsarna höja skatterna och ha mindre ädelmetaller i mynten? (6) Varför började de romerska städerna att förfalla? Detta handlar om att handeln inte längre fungerar. Vad är sambandet? (7) Hur uppstod medeltidens första riddarborgar? Sid. 13-14 (1) Vilka synliga arv har vi idag från romarriket? (2) På vilket sätt har romarnas språk latinet påverkat senare européer? (3) Vad menas med uttrycket pax romana och hur går den tanken på sätt och vis igen än idag? Kunskapskrav E Du har grundläggande kunskaper om förhållanden, skeenden och några betydelsefulla personer under antiken. Detta visar du genom att föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om orsaker till och konsekvenser av samhällsförändringar och människors levnadsvillkor och handlingar. Du kan också använda begrepp från antiken på ett i huvudsak fungerande sätt. C Du har goda kunskaper om förhållanden, skeenden och några betydelsefulla personer under antiken. Detta visar du genom att föra utvecklade och relativt väl underbyggda resonemang om orsaker till och konsekvenser av samhällsförändringar och människors levnadsvillkor och handlingar. Du kan också använda begrepp från antiken på ett relativt väl fungerande sätt. A Du har mycket goda kunskaper om förhållanden, skeenden och några betydelsefulla personer under antiken. Detta visar du genom att föra välutvecklade och väl underbyggda resonemang om orsaker till och konsekvenser av samhällsförändringar och människors levnadsvillkor och handlingar. Du kan också använda begrepp från antiken på ett väl fungerande sätt.