Bilaga. Exempel på avskrivningstider för avskrivningar enligt plan

Bokföringsnämnden Handels- och industriministeriet Helsingfors 31.5.1993 ALLMÄN ANVISNING OM AVSKRIVNINGAR ENLIGT PLAN 1. INLEDNING 2 1.1. Stadganden om avskrivningar 2 1.2. Definition av begreppen 3 2. AVSKRIVNINGSPLAN 4 2.1. Bas för avskrivningarna 4 2.1.1. Anläggningstillgångarnas anskaffningsutgift och restvärde 4 2.1.2. Anskaffningsutgift som reducerats med investeringsbidrag eller -reservering 4 2.1.3. Grundförbättring av anläggningstillgångar 4 2.2. Avskrivningstiden 5 2.2.1. Avskrivningstidens längd 5 2.2.2. Påbörjandet av avskrivningarna 6 2.3. Avskrivningsmetod 6 2.4. Gruppering av avskrivningsobjekten 7 3. AVSKRIVNINGAR SOM ÖVERSKRIDER PLAN 10 4. ÄNDRING AV AVSKRIVNINGSPLANEN 10 4.1. Ändringar i förväntningarna 10 4.2. Uppkomsten av ett koncernförhållande 11 4.3. Fusion och uppdelning 11 5. BEHANDLINGEN AV FÖRSÄLJNING AV ANLÄGGNINGSTILLGÅNGAR 12 6. ANLÄGGNINGSTILLGÅNGSREGISTER 13 7. BOKSLUTSUPPGIFTER GÄLLANDE AVSKRIVNINGAR 14 7.1. Resultaträkningen 14 7.2. Balansräkningen 14 7.3. Bilageuppgifterna 15 7.4. Specifikationer till balansräkningen 16 8. ÖVERGÅNG TILL AVSKRIVNINGAR ENLIGT PLAN 16 Bilaga. Exempel på avskrivningstider för avskrivningar enligt plan

2 1. INLEDNING 1.1. Stadganden om avskrivningar I 16 4-7 mom. bokföringslagen (1572/92) stadgas om avskrivningar följande: "Anskaffningsutgiften för anläggningstillgångar aktiveras och upptas under sin verkningstid som kostnader genom avskrivningar enligt plan. Har övriga utgifter med lång verkningstid aktiverats, skall de avskrivas under sin verkningstid enligt plan. En bokföringsskyldig som skall uppta avskrivningar enligt plan får, om särskilda skäl föreligger, uppta avskrivningar som överskrider planen. Med avvikelse från vad som stadgas i 4 och 5 mom., får yrkesutövare, sådana bokföringsskyldiga vars verksamhet baserar sig på besittning av fastigheter, föreningar och andra motsvarande samfund samt stiftelser avskriva anskaffningsutgiften för anläggningstillgångar och andra utifter med lång verkningstid under deras verkningstid utan någon på förhand uppgjord plan." Enligt ikraftträdelsestadgandet i lagen om ändring av bokföringslagen (1572/92) skall en bokföringsskyldig tillämpa 16 4 och 5 mom. i bokslutet för en räkenskapsperiod som utgår senast den 31 december 1995 eller dessförinnan till den del stadgandena förutsätter att anskaffningsutgiften för anläggningstillgångar och övriga utgifter med lång verkningstid upptas såsom kostnader genom avskrivningar enligt plan. När räkenskapsperioden utgår t.ex. 31.1.1995 skall avskrivningarna i detta bokslut redovisas enligt plan, om det inte under år 1995 utgår en andra räkenskapsperiod. Kravet på avskrivningar enligt plan gäller också t.ex. en 18 månader lång räkenskapsperiod som börjar redan 1.8.1993 och utgår 31.1.1995, om följande räkenskapsperiod utgår år 1996. Enligt 11 kap. 3 lagen om aktiebolag (734/78 och 1573/92) skall, då utgifter med lång verkningstid upptas i bokslutet, utöver vad i bokföringslagen är stadgat, iakttas följande: "1) anskaffningsutgiften för affärsvärde (goodwill) skall avskrivas inom fem år, eller om dess verkningstid är längre, under sin verkningstid, dock inom 20 år; 2) utgifter för teknisk hjälp, forsknings- och utvecklingsarbete, provdrift, marknadsundersökningar och annan därmed jämförbar verksamhet skall, om de aktiveras, årligen avskrivas med minst en femtedel, såframt icke av särskilda skäl mindre avskrivning kan anses överensstämma med god bokföringssed; 3) kapitalrabatt och direkta emissionsutgifter i samband med upptagande av långfristigt lån får, om ej beloppen omedelbart registreras som kostnader, avskrivas senast före den tidpunkt lånet förfaller till betalning."

3 Enligt 19 2 mom. bokföringslagen (1572/92) skall i resultaträkningen, på det sätt som närmare stadgas i förordning, för sig upptas bl.a. skillnaden mellan avskrivningar som avdragits från intäkterna och avskrivningar enligt plan. Enligt resultaträkningsschemat i 1 bokföringsförordningen (1575/92) redovisas årets avskrivningar efter driftsbidraget på raden "Avskrivningar på anläggningstillgångar och övriga utgifter med lång verkningstid" samt efter vinst (förlust) före reserveringar och skatter på raden "Ökning (-) eller minskning (+) av avskrivningsdifferens". Sistnämnda rad redovisas på samma sätt som i schemat i bokföringsförordningens 2. Enligt 20 1 mom. bokföringslagen (1572/92) skall i balansräkningen på det sätt som närmare stadgas i förord-ning tillräckligt specificerat upptas bland passiva bl.a. den ackumulerade skillnaden mellan avskrivningar som avdragits från intäkterna och avskrivningar enligt plan. Enligt balansräkningsschemat i 7 bokföringsförordningen redovisas på balansräkningens passiva sida i gruppen reserveringar som första punkt "Ackumulerad avskrivningsdifferens". I 21 3-4 punkterna bokföringslagen (1572/92) stadgas att i resultaträkningen eller balansräkningen eller i bilagor till dem skall upptas: "3) avskrivningarna enligt funktion, då kostnaderna har upptagits enligt funktion i resultaträkningen; 4) ändringarna i anskaffningsutgifterna för anläggningstillgångar och andra utgifter med lång verkningstid specificerade enligt balansposterna så att anskaffningsutgiften vid räkenskapsperiodens början, ökningar och minskningar av den under räkenskapsperioden samt de ackumulerade avskrivningarna vid räkenskapsperiodens utgång uppges". Enligt 12 bokföringsförordningen skall i resultaträkningen eller i balansräkningen eller i bilagor till dem med specifikation enligt balansposter uppges de avskrivningar på anläggningstillgångar och övriga utgifter med lång verkningstid som dragits av från räkenskapsperiodens intäkter samt ges en redogörelse över grunderna för avskrivningarna enligt plan och förändringarna i dem. Avskrivningsplanerna och förändringarna i dem skall uppgöras i skriftlig form samt fogas till specifikationerna till balansräkningen. 1.2. Definition av begreppen Avskrivning enligt plan innebär att anskaffningsutgiften för anläggningstillgångar och övriga utgifter med lång verkningstid systematiskt kostnadsförs under sin ekonomiska verkningstid. Avskrivningar enligt plan benämns nedan planavskrivningar. Om särskilda skäl föreligger kan avskrivningar som överskrider avskrivningsplanen göras i bokslutet. De avskrivningar som faktiskt gjorts i bokslutet, dvs. avdragits från räkenskapsperiodens intäkter benämns nedan räkenskapsperiodens totalavskrivningar. Vad som i denna allmänna anvisning sägs om avskrivning enligt plan på anskaffningsutgiften för anläggningstillgångar gäller i tillämpliga delar även avskrivning på övriga utgifter med lång verkningstid.

4 2. AVSKRIVNINGSPLAN 2.1. Bas för avskrivningarna 2.1.1. Anläggningstillgångarnas anskaffningsutgift och restvärde Basen för avskrivningarna i bokslutet utgörs av anskaffningsutgiften för anläggningstillgångarna. Med anskaffningsutgiften för en anläggningstillgång avses enligt huvudregeln i 13 1 mom. bokföringslagen (1572/92) de rörliga utgifterna för anskaffning och tillverkning av nyttigheten i fråga. Under de förutsättningar som nämns i 13 2 mom. bokföringslagen får till anskaffningsutgiften som utgör basen för avskrivningarna dessutom räknas den till nyttighetens anskaffningsutgift hänförliga delen av de fasta utgifterna för anskaffning och tillverkning. I bokföringsvärdet för en byggnad som hör till anläggningstillgångarna kan exempelvis ingå en i 18 bokföringslagen (1572/92) avsedd uppskrivning. På en uppskrivning av en anläggningstillgång görs inte i 16 bokföringslagen avsedda avskrivningar. Uppskrivningen skall dock återföras redan om en av de i 18 bokföringslagen nämnda förutsättningarna för uppskrivningen inte längre uppfylls. Genom planavskrivningar kostnadsförs i princip skillnaden mellan anskaffningsutgiften och det uppskattade restvärdet för anläggningstillgångsnyttigheten. Restvärdet kan bestämmas t.ex. på basis av det sannolika överlåtelsepriset på likartade anläggningstillgångar, som nått slutet av sin användningstid. Vid bestämmandet av restvärdet iakttas försiktighetsprincipen. På grund av svårigheterna att beräkna restvärdet kan man också ta anläggningstillgångsnyttighetens hela anskaffningsutgift som grund för planavskrivningarna, under förutsättning att nyttighetens uppskattade restvärde inte är väsentligt i förhållande till anskaffningsutgiften. 2.1.2. Anskaffningsutgift som reducerats med investeringsbidrag eller -reservering Om för anskaffningen av en anläggningstillgångsnyttighet erhållits investeringsbidrag, som avdragits från anskaffningsutgiften, utgör den med bidraget minskade anskaffningsutgiften bas vid uträkningen av planavskrivningarna. I balansräkningen eller i bilaga till den uppges med iakttagande av väsentlighetsprincipen den totala anskaffningsutgiften för anläggningstillgången i fråga liksom även den del därav som reducerats med investeringsbidraget. I de fall anskaffningsutgiften för anläggningstillgångar reducerats med en investringsreservering, utgör den totala anskaffningsutgiften för anläggningstillgångarna basen för planavskrivningarna. I anspråktagandet av investeringsreservering för att täcka anskaffningsutgift innebär i allmänhet en ökning av avskrivningsdifferensen. Den sålunda uppkomna avskrivningsdifferensen minskar under kommande räkenskapsperioder i takt med att man gör avskrivningar på anskaffningsutgiften vilka är mindre än planavskrivningarna på den totala anskaffningsutgiften. 2.1.3. Grundförbättring av anläggningstillgångar Utgifterna för en grundförbättring av en anläggningstillgångsnyttighet kan antingen adderas tillnyttighetens oavskrivna anskaffningsutgift eller redovisas som en särskild anskaffningsutgift för anläggningstillgångar, för vilken i så fall görs upp en egen avskrivningsplan. Utgiften

för grundförbättringen avskrivs under sin verkningstid, som ofta sammanfaller med den återstående ekonomiska livslängden för den anläggningstillgång som varit föremål för grundförbättringen. Om grundförbättringen ökar inkomstförväntningarna förknippade med anläggningstillgången i fråga så, att den väsentligt ökar dess återstående ekonomiska livslängd, korrigeras avskrivningsplanen på motsvarande sätt. 5 2.2. Avskrivningstiden 2.2.1. Avskrivningstidens längd Anskaffningsutgifterna för anläggningstillgångar och övriga utgifter med lång verkningstid, vilka aktiverats, skall avskrivas under sin verkningstid. Med verkningstiden för en anläggningstillgångsnyttighet avses dess ekonomiska livslängd. Anskaffningsutgiften för anläggningstillgångarna periodiseras genom avskrivningar som kostnad i regel över hela den ekonomiska livslängden. Då den ekonomiska livslängden utgått skall anskaffningsutgiften för anläggningstillgångsnyttigheten i sin helhet vara avskriven med undantag för den del som svarar mot ett eventuellt restvärde. En anläggningstillgångsnyttighets ekonomiska livslängd beror på de inkomstförväntningar man har på nyttigheten. Med ekonomisk livslängd avses den tid, under vilken anläggningstillgångarna förväntas vara till nytta för den bokföringsskyldige genom att generera inkomster. En anläggningstillgångsnyttighets ekonomiska livslängd är i allmänhet kortare än dess tekniska livslängd, som är beroende av nyttighetens tekniska användbarhet i den bokföringsskyldiges verksamhet. Bestämmandet av anläggningstillgångarnas ekonomiska livslängd och sålunda även avskrivningstiden beror i sista hand på omständigheter hos den enskilda bokföringsskyldiga. Avskrivningstiden bestäms så att den svarar mot den bokföringsskyldiges egen plan och egna förväntningar beträffande den ekonomiska livslängden. Vid bestämmandet av de ekonomiska livslängderna för anläggningstillgångsnyttigheterna kan man använda sig av empiriska uppgifter om motsvarande nyttigheters ekonomiska livslängder i den bokföringsskyldiges egen verksamhet eller i andra bokföringsskyldigas verksamhet i samma bransch. Vid bestämmandet av de ekonomiska livslängderna iakttas försiktighetsprincipen. Om anläggningstillgångarnas förmåga att generera inkomster förväntas minska väsentligt i slutet av den ekonomiska användningstiden, är det motiverat att beakta detta i avskrivningsplanen. Detta är möjligt, i synnerhet vid tillämpning av lineär avskrivning, genom att man som grund för planavskrivningarna använder en avskrivningstid som är något kortare än anläggningstillgångarnas beräknade ekonomiska livslängd. Avskrivningstiden kan speciellt vid lineär avskrivning också av andra särskilda skäl vara kortare än anläggningstillgångarnas ekonomiska livslängd. Förutom anskaffningsutgiften för anläggningstillgångar, avskrivs också övriga utgifter med lång verkningstid, såsom etablerings- och organisationsutgifter, forsknings- och utvecklingsutgifter samt anskaffningsutgiften för affärsvärde, under sin verkningstid. Också här avses med verkningstid den tidsperiod under vilken utgifterna med lång verkningstid förväntas generera inkomster. På grund av de speciella värderingssvårigheter som sammanhänger härmed, bör avskrivningstiden för övriga utgifter med lång verkningstid i allmänhet vara högst fem år, för anskaffningsutgiften för affärsvärde dock högst 20 år.

6 2.2.2. Påbörjandet av avskrivningarna Avskrivningen av anskaffningsutgiften för en anläggningstillgångsnyttighet påbörjas då den har tagits i bruk i den bokföringsskyldiges verksamhet. Normal inkörningstid för maskiner som hör till anläggningstillgångarna ingår t.ex. inte i avskrivningstiden. Exceptionellt lång provdrift ger däremot inte den bokföringsskyldige rätt att skjuta upp påbörjandet av avskrivningarna. I avskrivningsbeloppet för den räkenskapsperiod då anläggningstillgångsnyttigheten tagits i bruk beaktas i allmänhet tidpunkten när användningen av nyttigheten började. Planavskrivningarna beräknas då med beaktande av bl.a. hur många månader nyttigheten varit i användning under räkenskapsperioden. Också en förenklad metod, där planavskrivningarna för den räkenskapsperiod nyttigheten tagits i bruk utgör hälften av hela räkenskapsperiodens normala avskrivningar, är möjlig, om detta inte väsentligt förvränger totalbeloppet av räkenskapspriodens planavskrivningar. Avskrivningarna på övriga utgifter med lång verkningstid påbörjas i allmänhet den räkenskapsperiod då utgifterna uppstår. Endast i undantagsfall kan man skjuta upp påbörjandet av avskrivningarna till den räkenskapsperiod, då de förväntas börja generera inkomster. Uppskovet förutsätter att man med rimlig säkerhet kan förvänta sig att de framtida inkomsterna är tillräckliga för att täcka de aktiverade utgifterna med lång verkningstid. 2.3. Avskrivningsmetod Planavskrivningarna följer i princip minskningen av en anläggningstillgångsnyttighets inkomstgenereringsförmåga. Denna i sin tur beror ofta antingen på hur mycket nyttigheten används eller på tidens gång eller på båda dessa faktorer. I 16 1 mom. bokföringslagen förutsätts att man vid periodiseringen av utgifter som kostnader i regel tillämpar utgift mot inkomstprincipen. Vid kostnadsföringen av anskaffningsutgiften för anläggningstillgångar är det enligt denna princip mest konsekvent motiverat med en avskrivningsmetod som utgår från de årsresultat som förväntas under anläggningstillgångens ekonomiska livslängd. Med årsresultat avses här speciellt det resultat som anläggningstillgångsnyttigheten genererat före gjorda avskrivningar. En beräkning av avskrivningarna enligt uppnådda resultat, som avviker från förväntade resultat, uppfyller däremot inte kravet på att avskrivningar skall göras enligt en på förhand uppgjord plan. Om t.ex. resultatet någon räkenskapsperiod blir mindre än väntat berättigar detta inte den bokföringsskyldige att minska planavskrivningarna för året. I de fall man på förhand separat avtalat om de inkomster anläggningstillgångsnyttigheten medför under sin livstid, som fallet är t.ex. när en anläggningstillgång leasas, görs planavskrivningarna på basis av de inflytande avtalsenliga inkomsterna, i exempelfallet på basis av leasinghyresinkomsterna. När minskningen av anläggningstillgångarnas inkomstgenereringsförmåga i huvudsak beror på användningsintensiteten kan en avskrivningsmetod baserad på denna användas. I detta fall baseras avskrivningen på en uppskattning av nyttighetens användning under hela dess ekonomiska livstid och avskrivningen för respektive räkenskapsperiod beräknas på basis av den

verkliga användningen under räkenskapsperioden. Beroende på anläggningstillgångsnyttighetens användningsändamål kan användningsintensiteten anges i den tid nyttigheten är i gång, t.ex. maskintimmar, enligt prestation, t.ex. körkilometer, eller enligt utnyttjande. Det sistnämnda alternativet tillämpas i form av s.k. substansavskrivningar t.ex. när man enligt plan avskriver anskaffningsutgiften för ett sådant jordområde, där man småningom frigör jordmaterial för tillverkning eller för att överlåtas som sådant. På grund av de osäkerhetsfaktorer som är förknippade med prognostisering av framtiden får man ofta lov att hålla sig till schematiska avskrivningsmetoder, som utgår från tiden, i stället för att tillämpa avskrivningsmetoder som baserar sig på estimerade resultat eller förväntad användning. Det bör dock noteras att syftet med avskrivningarna inte heller här i första hand är att motsvara anläggningstillgångsnyttighetens fysiska förslitning eller minskningen av dess sannolika överlåtelsepris. De schematiska planavskrivningarna kan beräknas enligt flera olika metoder, bl.a. framtung dvs. degressiv avskrivning och konstant avskrivning. Degressiva avskrivningar kan beräknas antingen utgående från den ursprungliga anskaffningsutgiften med kontinuerligt fallande procentsats eller enligt samma procentsats på den vid respektive tillfälle icke avskrivna delen av anskaffningsutgiften. Avskrivningsförfarandet kan också vara en kombination av olika schematiska avskrivningsmetoder. Planavskrivningarna kan göras t.ex. så, att anskaffningsutgiften för anläggningstillgångarna först avskrivs degressivt, och i det skedet när den degressiva årliga avskrivningen är mindre än motsvarande lineära avskrivning baserad på uppskattad livslängd övergår man till lineära avskrivningar. Baktunga dvs. progressiva avskrivningar kan göras när anläggningstillgångarna i början förutspås generera betydligt mindre inkomster än i slutet av livstiden. Grunden för baktunga avskrivningar kan t.ex. vara att användningen av anläggningstillgångsnyttigheten de första åren av livstiden förväntas bli liten. Härvid bör man dock med rimlig säkerhet kunna prognostisera att inkomsterna under användningstidens följande år är tillräckliga för att motsvara nyttighetens anskaffningsutgift. Om räkenskapsperiodens längd avviker från 12 månader, dimensioneras planavskrivningar baserade på tiden i enlighet härmed. Vid tillämpning av lineära avskrivningar görs t.ex. för en 18 månaders räkenskapsperiod en och en halv gång så stora avskrivningar som planavskrivningarna för en normal räkenskapsperiod. Vid avskrivning av anskaffningsutgifter för olika slag av anläggningstillgångsnyttigheter används en med avseende på minskningen av deras inkomstgenereringsförmåga följdriktig avskrivningsmetod. Som grund för planavskrivningarna kan inte en sådan avskrivningsmetod väljas, att avskrivningarna klart inte motsvarar minskningen av nyttighetens inkomstgenereringsförmåga. För likartade anläggningstillgångsnyttigheter används samma avskrivningsmetod. Den valda avskrivningsmetoden tillämpas fortlöpande under successiva räkenskapsperioder, om inte särskilda skäl talar för en ändring av avskrivningsplanen. 7 2.4. Gruppering av avskrivningsobjekten Planavskrivningarna beräknas i princip separat för varje nyttighet. Avskrivningsplanen kan

dock uppgöras så att anläggningstillgångarna och övriga utgifter med lång verkningstid uppdelas med iakttagande av väsentlighetsprincipen i grupper enligt avskrivningstid och avskrivningsmetod. Grunderna för planavskrivningarna definieras då endast gruppvis. Vid grupperingen av avskrivningsobjekten är det i allmänhet skäl att beakta grupperingen av anläggningstillgångar och övriga långfristiga placeringar i balansräkningsschemat enligt 7 bokföringsförordningen, som är följande: Immateriella tillgångar Etablerings- och organisationsutgifter Forsknings- och utvecklingsutgifter Immateriella rättigheter Affärsvärde Övriga utgifter med lång verkningstid Förskottsbetalningar Materiella tillgångar Jord- och vattenområden Byggnader och konstruktioner Maskiner och inventarier Övriga materiella tillgångar Förskottsbetalningar och pågående anskaffningar Värdepapper ingående i anläggningstillgångarna och övriga långfristiga placeringar Aktier och andelar Lånefordringar Övriga placeringar Med anläggningstillgångar avses enligt 12 3 mom. bokföringslagen föremål, rättigheter, som särskilt för sig kan överlåtas, och andra nyttigheter, vilka avsetts ge avkastning under flera än en räkenskapsperiod. Balansräkningsschemat enligt 7 bokföringsförordningen förutsätter att värdepapper som är anläggnings- tillgångar redovisas i samma grupp som övriga långfristiga placeringar. Bokföringslagen innehåller inte särskilda stadganden om avskrivningar på övriga långfristiga placeringar. Även anskaffningsutgifterna för dem skall genom avskrivningar upptas som kostnad, om det är sannolikt att en långfristig placering inte längre genererar motsvarande inkomst. Om inkomstförväntningarna för aktier som är långfristiga placeringar varaktigt är lägre än aktiernas anskaffningsutgift i bokföringen och om denna skillnad enligt god bokföringssed kan betraktas som väsentlig, skall den del av aktiernas anskaffningsutgift som inte motsvaras av inkomstförväntningar, genom avskrivningar redovisas som kostnad. Också anskaffningsutgiften för aktier som är anläggningstillgångar skall avskrivas på ovannämnda grunder. I motsats till vad som gäller aktier som redovisas som övriga långfristiga placeringar är inkomstförväntningarna för aktier som är anläggningstillgångar dock inte i allmänhet begränsade till löpande dividendinkomster och realiserad vinst vid överlåtelse. Kännetecknande för aktier som ingår i anläggningstillgångarna är att de som en del av den bokföringsskyldiges totala anläggningstillgångar ofta saknar ett självständigt definierbart (avkastnings)värde. Inkomstförväntningarna för dem ingår i hela anläggningstillgångsinvesteringens eller hela företagets värde. 8

Anskaffningsutgifterna för aktier och andelar och övriga dylika långfristiga placeringar samt för värdepapper som är anläggningstillgångar avskrivs i allmänhet inte enligt plan, emedan det inte går att prognostisera en begränsad ekonomisk verkningstid för deras del. Om den ekonomiska verkningstiden för t.ex. anskaffningsutgiften för aktier som är anläggningstillgångar undantagsvis kan förutspås bli begränsad, avskrivs anskaffningsutgiften enligt en på förhand uppgjord plan. Kreditförluster hänförbara till förskottsbetalningar och lånefordringar upptagna i balansräkningen i gruppen anläggningstillgångar och övriga långfristiga placeringar redovisas inte bland avskrivningarna i resultaträkningen. I bilaga ges ett exempel på grupperingen av anskaffningsutgifterna för anläggningstillgångar och övriga utgifter med lång verkningstid samt exempel på avskrivningstider för dem. 9

10 3. AVSKRIVNINGAR SOM ÖVERSKRIDER PLAN Med stöd av 16 6 mom. bokföringslagen kan för räkenskapsperioden göras större avskrivningar än avskrivningsplanen förutsätter, om särskilda skäl föreligger. Grund för avskrivningar utöver plan kan t.ex. vara skattelagstiftningens krav, som förutsätter att avskrivningarna gjorts i bokföringen för att de skall godkännas i beskattningen. Även i anspråktagandet av en investeringsreservering för att täcka anskaffningsutgiften för anläggningstillgångar innebär i själva verket att man gör avskrivningar utöver plan. Gjorda avskrivningar utöver plan gör det möjligt att under senare räkenskapsår göra totalavskrivningar för räkenskapsperioden som är mindre än planavskrivningarna. Räkenskapsperiodens totalavskrivningar får vara mindre än periodens planavskrivningar endast, om anskaffningsutgiften för anläggningstillgångarna redan tidigare har avskrivits mer än avskrivningsplanen förutsätter. Bland avskrivningarna i resultaträkningen redovisas dock också i detta fall räkenskapsperiodens planavskrivningar, som korrigeras på särskild rad i resultaträkningen med en minskning av avskrivningsdifferensen. Enligt internationell praxis kan minskningen av den ackumulerade avskrivningsdifferensen i resultaträkningen uppgå till högst ett belopp som motsvarar räkenskapsperiodens planavskrivningar. En upplösning av den ackumulerade avskrivningsdifferensen så, att den icke avskrivna delen av anskaffningsutgiften ökar, är inte förenlig med god bokföringssed. När man gjort avskrivningar utöver plan på anskaffningsutgiften för en byggnad eller någon annan därmed jämförbar anläggningstillgångsnyttighet som kan bli föremål för uppskrivning, utgörs anskaffningsutgiftens icke avskrivna del i bokföringen - liksom fallet är för andra anläggningstillgångar vilkas ekonomiska verkningstid bedömts vara begränsad - av den med planavskrivningar minskade anskaffningsutgiftsresten. Om man med stöd av 18 bokföringslagen förutom den icke avskrivna anskaffningsutgiften i balansräkningen redovisar en uppskrivning på anläggningstillgången i fråga, bör beaktas att anläggningstillgångens bokföringsvärde ökat med uppskrivningens belopp inte får överskrida dess sannolika överlåtelsepris. Den ackumulerade avskrivningsdifferensen skall avdras direkt från anskaffningsutgiftsresten enligt plan så, att nettoutgiftsresten ökad med uppskrivningens belopp uppgår till högst det sannolika överlåtelsepriset. 4. ÄNDRING AV AVSKRIVNINGSPLANEN 4.1. Ändringar i förväntningarna Om inkomstförväntningarna beträffande en anläggningstillgångsnyttighet förändras väsentligt, kan man bli tvungen att ändra avskrivningsplanen för nyttigheten i fråga. Tidigare räkenskapsperioders avskrivningar och den ackumulerade avskrivningsdifferensen korrigeras dock inte i detta fall. Ändringen i avskrivningsplanen gäller endast den aktuella räkenskapsperiodens och därpå följande räkenskapsperioders planavskrivningar. Avskrivningsplanen ändras om inkomstförväntningarna för en anläggningstillgångsnyttighet väsentligt försämras. Härvid kan man också bli tvungen att göra en engångsavskrivning, varmed nyttighetens icke avskrivna anskaffningsutgift fås att svara mot de allt mindre inkomstförväntningarna. En sådan avskrivning ackumulerar inte avskrivningsdifferenser på samma sätt som avskrivningar utöver plan.

11 Även förbättrade inkomstförväntningar kan förutsätta en ändring av avskrivningsplanen. Om de förbättrade inkomstförväntningarna beror på att anläggningstillgångsnyttighetens ekonomiska livslängd bedöms vara väsentligt längre än man tidigare uppskattat, ändras avskrivningsplanen så, att den kvarvarande icke avskrivna anskaffningsutgiften enligt den gamla planen avskrivs i enlighet med den nya planen. Om ändringen av avskrivningsplanen väsentligt påverkar den bild som den bokföringsskyldige ger av verksamhetens resultat eller den ekonomiska ställningen, skall tilläggsinformation ges i bokslutet. I aktiebolag skall man härvid också beakta kravet i 11 kap. 8 5 punkten lagen om aktiebolag, att en motiverad redogörelse skall ges i bokslutet, om räkenskapsperiodens avskrivningar i fråga om belopp eller beräkningsgrunder avsevärt avviker från avskrivningarna i närmast föregående bokslut. 4.2. Uppkomsten av ett koncernförhållande Då ett moderföretag skaffar bestämmanderätten i ett nytt dotterföretag, kan det vara nödvändigt att ändra avskrivningsplanen för anläggningstillgångarna i dotterföretaget. Detta är motiverat om användningsändamålet för det nya dotterföretagets anläggningstillgångsnyttigheter och inkomstförväntningarna som är förknippade med dem ur koncernens synvinkel väsentligt avviker från förhållandena före koncernförhållandets uppkomst. 4.3. Fusion och uppdelning Fusion är en generalsuccession, som inte i princip föranleder ändringar i den överlåtande bokföringsskyldigas avskrivningsplaner. Avskrivningsplanerna för de anläggningstillgångsnyttigheter som överförs vid en dotterföretagsfusion kvarstår oförändrade, ifall man inte i anslutning till fusionen korrigerar ankaffningsutgiftsbeloppen på nyttigheterna i fråga genom att fördela fusionsaktiva (fusionsförlusten) på anläggningstillgångsposterna och ifall inte inkomstförväntningarna för de aktuella nyttigheterna ändras. Efter en fusion av ett dotterföretag bör däremot i allmänhet en ny avskrivningsplan uppgöras gällande det vid fusionen uppkomna fusionsförlustbeloppet och för de anläggningstillgångsposter på vilka fusionsaktiva (fusionsförlusten) eventuellt fördelas. Annan fusion än dotterföretagsfusion - vanlig fusion eller kombinerad fusion - kan innebära förändringar i möjligheterna att uttnyttja inkomstgenereringsförmågan hos de anläggningstillgångar som övergått till den övertagande bokföringsskyldige, vilka möjliggör ändringar i avskrivningsplanen eller direkt kräver sådana. I gällande bolagslagstiftning i Finland finns inte stadganden om uppdelning av ett bolag så, att verksamheten fortsätts av flera självständiga juridiska personer. Bl.a. inom ramen för stadgandena i 52 a lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (1248/88 och 661/89) är det dock i praktiken möjligt att verkställa samfunds uppdelning (bolagisering) så, att bokföringen gällande de tillgångar som överförts till det dottersamfund som grundats för att fortsätta verksamheten, fortsätter i dottersamfundet direkt på basis av det överlåtande samfundets bokföringsvärden. Den enligt avskrivningsplanen oavskrivna delen av anskaffningsutgiften för de anläggningstillgångar som överförts och en eventuell ackumulerad avskrivningsdifferens kan härvid överföras som sådana till det övertagande dottersamfundet. Överföringen av anläggningstillgångarna till den bokföringsskyldige som fortsätter verksam-

heten förutsätter inte heller att avskrivningsplanen ändras, om inte bolagiseringen innebär en väsentlig förändring beträffande möjligheten att utnyttja de överförda anläggningstillgångarnas inkomstgenereringsförmåga under deras återstående ekonomiska livslängd. Om anläggningstillgångarna däremot vid en bolagisering överförs till den bokföringsskyldige som fortsätter verksamheten till ett apportvärde eller ett överlåtelsepris som överstiger den oavskrivna anskaffningsutgiften, överförs inte anläggningstillgångarnas eventuella ackumulerade avskrivningsdifferens till den övertagande bokföringsskyldige, utan densamma redovisas i den överlåtande bokföringsskyldiges bokföring på samma sätt som vid normal försäljning av anläggningstillgångar. Om fusionen eller uppdelningen förutsätter att avskrivningsplanen ändras, avskrivs anskaffningsutgiften för de anläggningstillgångar som övertagits vid fusionen eller uppdelningen, justerade med eventuella korrigeringar, under sin uppskattade återstående ekonomiska livslängd. 12 5. BEHANDLINGEN AV FÖRSÄLJNING AV ANLÄGGNINGSTILLGÅNGAR Försäljningsvinsten och -förlusten för anläggningstillgångar uträknas i princip separat för varje nyttighet genom att man från anläggningstillgångens försäljningsinkomst avdrar den sålda nyttighetens oavskrivna anskaffningsutgift efter planavskrivningar. Med hjälp av anläggningstillgångsbokföring skall man kunna utreda försäljningsprisets fördelning på försäljningsvinst eller -förlust och på icke avskriven anskaffningsutgift enligt plan. Under den räkenskapsperiod då anläggningstillgångsnyttigheten säljs görs planavskrivningar på nyttighetens anskaffningsutgift fram till överlåtelsetidpunkten. Om planavskrivningen för den räkenskapsperiod då försäljningen sker är av mindre betydelse kan man dock avstå från att göra sådan avskrivning. Försäljningsvinster och -förluster på anläggningstillgångar redovisas i resultaträkningen i allmänhet som ordinarie intäkter och kostnader från rörelsen. Försäljningsvinsterna redovisas härvid som rörelsens övriga intäkter och försälningsförlusterna som rörelsens övriga kostnader eller som avskrivningar på anläggningstillgångar. Om försäljningsförlusterna redovisas bland resultaträkningens avskrivningar som engångsavskrivningar, skall de specificeras i resultaträkningen eller dess bilagor med iakttagande av väsentlighetsprincipen. Om avskrivningar utöver plan har gjorts på en såld anläggningstillgångsnyttighet och den ackumulerade avskrivningsdifferensen har registrerats separat för varje nyttighet, korrigeras de gjorda avskrivningarna senast när bokslutet uppgörs så, att man avdrar den sålda nyttighetens andel från den ackumulerade avskrivningsdifferensen och redovisar den som en minskning av avskrivningsdifferensen i resultaträkningen. Om ackumulerade avskrivningsdifferenser har registrerats endast för grupper av anläggningstillgångar, kan den minskning av avskrivningsdifferensen som hänför sig till de sålda anläggningstillgångarna, definieras på basis av den relativa andelen av den ackumulerade avskrivningsdifferensen för gruppen i fråga. En eventuell avskrivningsdifferens som till sitt belopp är betydande och som uppstått som följd av att en investeringsreservering disponerats för anskaffningsutgiften, bör helst definieras separat för varje nyttighet.

Försäljning av maskiner, inventarier och andra liknande lösa anläggningstillgångar kan, med beaktande av att avskrivning som skall beaktas vid bekattningen av inkomst av näringsverksamhet sker på utgiftsresten, i allmänhet också behandlas i bokföringen på ett enklare sätt än vad ovan sagts. Speciellt i små och medelstora företags bokföring är en förenklad behandling motiverad av informationsekonomiska orsaker. I resultaträkningen redovisas i det senare fallet förutom försäljningsvinsten på lösa anläggningstillgångar en lika stor ökning av avskrivningsdifferensen, varvid den ackumulerade avskrivningsdifferensen för anläggningstillgångsgruppen i fråga ökar med försäljningsvinstbeloppet. Om likväl försäljningspriset för maskiner, inventarier och andra liknande lösa anläggningstillgångar överskrider den icke avskrivna delen av anskaffningsutgiften för anläggningstillgångsgruppen i fråga efter avdrag av totalavskrivningar, redovisas differensen till den del den motsvarar den icke avskrivna anskaffningsutgiften inte som en ökning av avskrivningsdifferensen. Om det vid försäljning av lösa anläggningstillgångar uppkommit en försäljningsförlust, men det för anläggningstillgångsgruppen i fråga finns tidigare ackumulerad avskrivningsdifferens, kan man i resultaträkningen uppta en minskning av avskrivningsdifferensen som är lika stor som försäljningsförlusten. Om det däremot inte finns en tillräckligt stor eller inte alls någon ackumulerad avskrivningsdifferens, inverkar kostnadsföringen av försäljningsförlusten på räkenskapsperiodens resultat. 13 6. ANLÄGGNINGSTILLGÅNGSREGISTER Då man tillämpar avskrivningar enligt plan är det i allmänhet ändamålsenligt att lägga upp anläggningstillgångsregistret som en separat delbokföring, t.ex. i form av ett kartotek eller en förteckning. Det separata anläggningstillgångsregistret avstäms åtminstone för varje räkenskapsperiod mot huvudbokföringen. Om den bokföringsskyldige endast har några få anläggningstillgångar som skall avskrivas enligt plan, kan anläggningstillgångsredovisningen också skötas så, att man i huvudbokföringen öppnar egna konton för de olika slagen av anläggningstillgångar. Enligt huvudregeln läggs anläggningstillgångsregistret upp separat för varje nyttighet så, att det omfattar alla anläggningstillgångsnyttigheter vars ekonomiska livslängd inte ännu har utgått. Av anläggningstillgångsregistret bör för varje nyttighet framgå åtminstone följande uppgifter: - nyttighetens identifikation, såsom beteckning, typ och nummer; - anskaffningsutgift; - anskaffningstidpunkten, månad och år; - avskrivningsmetod; - avskrivningstiden, om den inte framgår av uppgifterna om avskrivningsmetoden. Anläggningstillgångsregistret för maskiner, inventarier och andra liknande lösa anläggningstillgångar, kan med beaktande av väsentlighetsprincipen även uppläggas per nyttighetsgrupp, om sammanslagningen endast har mindre inverkan på planavskrivningarnas storlek. Speciellt i anläggningsregistret för små och medelstora företag är detta motiverat av informationsekonomiska orsaker, dvs. nyttan av en beräkning av planavskrivningar skall vara större än kostnaderna. Om avskrivningsplanen gällande viss anläggningstillgångsnyttighet har uppgjorts per grupp, kan uppgifterna om avskrivningsmetod och avskrivningstid intas i anläggningstillgångsregistret

14 så att man anger till vilken avskrivningsgrupp nyttigheten hör. Vidare anges i anläggningstillgångsregistret åtminstone följande uppgifter grupperade enligt avskrivningsplan och avskrivningsobjekt: - räkenskapsperiodens planavskrivning; - räkenskpasperiodens totalavskrivning; - ackumulerade planavskrivningar; - ackumulerade totalavskrivningar; - den enligt planen icke avskrivna delen av anskaffningsutgiften. Ökning eller minskning av avskrivningsdifferensen under räkenskapsperioden samt den efter avdrag av totalavskrivningarna icke avskrivna delen av anskaffningsutgiften kan lämnas oredovisade i anläggningstillgångsregistret, om dessa uppgifter med tillräcklig noggrannhet framgår av huvudbokföringen. 7. BOKSLUTSUPPGIFTER GÄLLANDE AVSKRIVNINGAR 7.1. Resultaträkningen De i bokslutet redovisade totalavskrivningarna uppdelas i resultaträkningen enligt 1 bokföringsförordningen i två poster: planavskrivningarna under punkten "Avskrivningar på anläggningstillgångar och övriga utgifter med lång verkningstid" samt avskrivningar utöver plan eller under plan på raden "Ökning (-) eller minskning (+) av avskrivningsdifferens". Bland avskrivningarna redovisas också engångsavskrivningar som föranletts av ändring av avskrivningsplanen eller av andra orsaker. I resultaträkningen enligt 2 bokföringsförordningen ingår planavskrivningar och engångsavskrivningar i kostnaderna uppdelade enligt funktion, vilka avdras i resultaträkningen efter omsättningen men före rörelsevinsten (-förlusten). Avskrivningar utöver eller under plan redovisas på samma sätt som i resultaträkningen enligt förordningens 1. Avskrivningar på anskaffningsutgiften för aktier och andelar som ingår i anläggningstillgångarna och för andra liknande långfristiga placeringar, vilka inte är föremål för planavskrivningar, redovisas i resultaträkningarna enligt 1-2 bokföringsförordningen under punkten "Avskrivningar på placeringar" i gruppen finansiella intäkter och kostnader. Enligt ovannämnda paragrafers 2 mom. kan de finansiella intäkterna och kostnaderna alternativt specificeras i bilaga till resultaträkningen. 7.2. Balansräkningen Enligt 7 bokföringsförordningen redovisas anläggningstillgångarnas anskaffningsutgift minskad med planavskrivningar på aktiva sidan i balansräkningen i gruppen anläggningstillgångar och övriga långfristiga placeringar. Om den bokföringsskyldige har gjort avskrivningar utöver plan, är anskaffningsutgiften minskad med summa planavskrivningar större än den icke avskrivna anskaffningsutgiften efter avdrag av totalavskrivningarna. Den ackumulerade differensen mellan totalavskrivningarna och planavskrivningarna redovisas på passiva sidan i balansräkningen bland reserveringarna som första post "Ackumulerad avskrivningsdifferens".

15 Det är att rekommendera att uppskrivningar på anläggningstillgångarna redovisas separat som värderingsposter på balansräkningens aktiva sida. De kan dock även inkluderas i respektive anläggningstillgångspost. 7.3. Bilageuppgifterna I 21 3 punkten bokföringslagen förutsätts, att till en resultaträkning som uppgjorts i enlighet med 2 bokföringsförordningen, där kostnaderna för rörelsen redovisats grupperade enligt funktion, bifogas en specifikation över avskrivningarna enligt funktion. Om resultaträkningen uppgörs i enlighet med detta schema, skall i bilageuppgifterna separat anges summan av de plan- och engångsavskrivningar som ingår i respektive kostnadspost enligt funktion. Med stöd av 21 4 punkten bokföringslagen lämnas följande uppgifter om ändringarna i anskaffningsutgifterna för anläggningstillgångar och övriga utgifter med lång verkningstid specificerade enligt balansposterna i bokslutets bilageuppgifter, om de inte redovisats i resultaträkningen eller balansräkningen: - Anskaffningsutgiften i början av räkenskapsperioden, definierad enligt 13 bokföringslagen. Det är att rekommendera att anskaffningsutgiften för anläggningstillgångar uppges så, att den innehåller alla anläggningstillgångsnyttigheter, vilkas ekonomiska livslängd vid räkenskapsperiodens början inte ännu utgått. Uppgifterna kan ges även så, att man begränsar sig till de anläggningstillgångsnyttigheter vilkas anskaffningsutgifter inte ännu helt avskrivits enligt plan som kostnader. Om man tillämpar ett sådant förfarande skall det särskilt uppges i bilageuppgifterna. - Ökningar och minskningar av anskaffningsutgiften under räkenskapsperioden. I minskningar av anskaffningsutgiften inkluderas förutom anskaffningsutgiften för sålda anläggningstillgångar även anskaffningsutgiften för nedskrotade eller på annat sätt varaktigt ur bruk tagna anläggningstillgångar. - Ackumulerade avskrivningar enligt plan vid utgången av räkenskapsperioden. Det är att rekommender, att även den ackumulerade differensen mellan totaloch planavskrivningarna uppges specificerad enligt balansposterna. Avskrivningar som gjorts på anläggnings- tillgångar, som ingår i minskningar under räkenskaps- perioden, utelämnas från ackumulerade avskrivningar (och från ackumulerad avskrivningsdifferens). Enligt 21 5 punkten bokföringslagen skall i resultaträkningen, balansräkningen eller i bilagor till dem upptas den icke avskrivna delen av anskaffningsutgifterna för maskiner och anläggningar som hör till anläggningstillgångarna. Med den icke avskrivna delen av anskaffningsutgifterna avses i detta sammanhang skillnaden mellan anskaffningsutgifterna för de ovannämnda anläggningstillgångsnyttigheterna och de från dem avdragna planavskrivningarna. Enligt 21 6 punkten bokföringslagen skall bland de uppgifter som skall ges om värderingsposterna i balansräkningen eller i bilaga till den specificeras uppskrivningarna samt ökningar och minskningar av dem under räkenskapsperioden. I 12 bokföringsförordningen förutsätts, att totalavskrivningarna under räkenskapsperioden på anläggningstillgångar och övriga utgifter med lång verkningstid redovisas i resultaträkning-

en eller balansräkningen eller i bilagor till dem med specifikation enligt balansposter. Det är att rekommendera att för varje balanspost separat anges såväl räkenskapsperiodens planavskrivning som ökningen eller minskningen av avskrivningsdifferensen. Den redogörelse över grunderna för avskrivningarna enligt plan och förändringarna i dem som förutsätts i 12 bokföringsförordningen innebär, att i bokslutet ges information om beräkningsgrunderna för planavskrivningarna (avskrivningsmetod, avskrivningstid osv.) samt ändringar i dem per anläggningstillgångsgrupp. På samma sätt förfars med byggnader och andra liknande anläggningstillgångsnyttigheter, för vilka uppgjorts avskrivningsplan per nyttighet. 16 7.4. Specifikationer till balansräkningen Enligt andra satsen i 9 1 mom. bokföringslagen (1572/92) skall bokslutet bekräftas med de specifikationer som nämns i 14. Enligt 14 1 mom. krävs, att i specifikationer till balansräkningen skall detaljerat gruppvis upptecknas den bokföringsskyldiges anläggningstillgångar vid räkenskapsperiodens utgång eller de ökningar och minskningar som inträffat under räkenskapsperioden, ävensom övriga utgifter med lång verkningstid och andra långfristiga placeringar, som upptagits i balansräkningen (aktiverats). Det är att rekommendera att i specifikationerna till balansräkningen per nyttighet specificeras samtliga de anläggningstillgångar som den bokföringsskyldige hade vid räkenskapsperiodens utgång. I specifikationerna skall dock åtminstone uppges ökningarna och minskningarna av anläggningstillgångarna specificerade per nyttighet. Ökningarna och minskningarna kan grupperas t.ex. i inköp, försäljning och nedskrotning samt överföringar mellan tillgångsgrupper. Också sådana anläggningstillgångs-nyttigheter, vilkas ekonomiska livslängd inte ännu har utgått, men vilkas anskaffningsutgift enligt planen helt har avskrivits, upptas i specifikationerna till balansräkningen. Den ackumulerade avskrivningsdifferensen som redovisas på balansräkningens passiva sida och ändringar i den under räkenskapsperioden utreds i specifikationerna åtminstone specificerade enligt balansposterna för anläggningstillgångarna och övriga utgifter med lång verkningstid. Bestämmelserna i 12 bokföringsförordningen förutsätter att avskrivningsplanerna och förändringarna i dem uppgörs i skriftlig form samt fogas till specifikationerna till balansräkningen. Avskrivningsplanerna och förändringarna i dem uppgörs så detaljerade som är nödvändigt för att säkerställa att de uppgifter som givits i bokslutet om planavskrivningarna och avskrivningsdifferenserna i efterhand kan granskas. De skall dateras och underskrivas av dem som uppgjort dem i enlighet med 22 2 mom. bokföringslagen. 8. ÖVERGÅNG TILL AVSKRIVNINGAR ENLIGT PLAN Då man övergår till avskrivning enligt plan bör man i princip utreda planavskrivningarna och den ackumulerade avskrivningsdifferensen retroaktivt för varje anläggningstillgångsnyttighet eller -grupp för en tid som svarar mot avskrivningstiden enligt plan. Med beaktande av väsentlighetsprincipen är det i allmänhet inte nödvändigt eller med hänsyn till kravet på den tid bokföringsmaterial skall förvaras inte ens möjligt att retroaktivt utreda avskrivningarna på

anläggningstill- gångarna för en period längre än tio år. För maskiner, inventarier och övriga med dem jämförbara lösa anläggningstillgångar kan en utredning för de fem senaste åren eller ännu kortare tid i praktiken vara tillräcklig. Då man övergår till planavskrivningar, kan de totalavskrivningar man gjort ditintills vara mindre än motsvarande planavskrivningar. I sådant fall bör i princip göras en så stor engångsavskrivning, att i balansräkningen inte aktiveras mera än den enligt avskrivningsplanen icke avskrivna delen av anskaffningsutgiften. Med stöd av ikraftträdelsestadgandet i lagen om ändring av bokföringslagen skall man övergå till att göra avskrivningar enligt plan i bokslutet för en räkenskapsperiod som utgår senast 31.12.1995 eller dessförinnan. I bokslut för räkenskapsperioder som utgår dessförinnan krävs inte att man gör avskrivningar enligt plan. Det är tillåtet att inleda planavskrivningarna från den icke avskrivna delen av anskaffningsutgiften för anläggningstillgångar, som redovisas som kostnad genom avskrivningar enligt plan under anläggningstillgångarnas återstående ekonomiska livslängd. Det är att rekommendera att man också här utreder sammansättningen av den icke avskrivna anskaffningsutgiften till väsentliga delar, så att avskrivningarna i fortsättningen kan göras enligt plan för varje anläggningstillgångsnyttighet eller -grupp. Under övergångsskedet får utgiftsrester för maskiner och inventarier och andra liknande lösa anläggningstillgångar avskrivas också som en helhet enligt en för nyttigheterna, som ingår i utgiftsresten, uppskattad genomsnittligt beräknad avskrivningsplan. Enligt 11 kap. 2 2 mom. lagen om aktiebolag (1573/92), skall i det fall att specifikationen av posterna i resultaträkningen eller balansräkningen har ändrats under räkenskapsperioden, i föregående års bokslut ingående jämförelseuppgifter i resultaträkningen eller balansräkningen i mån av möjlighet rättas så att de kan jämföras med det senare bokslutet. Siffrorna i det närmast föregående bokslutet rättas i mån av möjlighet så att de blir jämförbara också när man övergår till planavskrivningar. Om man övergår till planavskrivningar direkt på basis av den icke avskrivna delen av anskaffningsutgiften för anläggningstillgångarna utan att planavskrivningarna retroaktivt utreds, är det i allmänhet inte möjligt att presentera jämförbara uppgifter om avskriv ningarna för föregående år. 17

18 Bilaga Exempel på avskrivningstider för avskrivningar enligt plan Följande avskrivningstider skall uppfattas som exempel och lämpar sig inte som sådana som anvisning om avskrivningstider för anskaffningsutgifterna för en enskild bokföringsskyldigs anläggningstillgångar och övriga utgifter med lång verkningstid. Den tillämpade avskrivningsmetoden (lineär, degressiv eller annan liknande avskrivning) inverkar på avskrivningstiden. Antalen år som presenteras i det följande skall inte tolkas som ovillkorliga minimi- eller maximiavskrivningstider, utan de representerar bokföringsnämndens uppfattning om avskrivningstider som allmänt används. Immateriella tillgångar Etablerings- och organisationsutgifter Forsknings- och utvecklingsutgifter Immateriella rättigheter Affärsvärde Övriga utgifter med lång verkningstid (t.ex. ADB-program) Materiella tillgångar Jord- och vattenområden 3-5 år 3-5 år 5-17 år 3-5 år 3-5 år ingen avskrivningstid Byggnader och konstruktioner Industri- och kontorsbyggnader Lätta lager och konstruktioner Bostadsbyggnader Maskiner och inventarier Tunga maskiner Lätta maskiner Transportmedel ADB-anläggningar Övriga materiella tillgångar Pågående anskaffningar 30-50 år 3-5 år 20-40 år 10-20 år 10-15 år 5-10 år 4-7 år 5-20 år ingen avskrivningstid Värdepapper ingående i anläggningstillgångarna och övriga långfristiga placeringar Aktier och andelar ingen avskrivningstid