NYKÖPINGSÅARNAS VATTENVÅRDSFÖRBUND

NYKÖPINGSÅARNAS VATTENVÅRDSFÖRBUND Vadsbro Foto K. Enstedt Information med årsredogörelse för 2006 års verksamhet Nr 36, maj 2007 1

Årsberättelse för år 2006 Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund Under år 2006 har förbundet vid flera tillfällen diskuterat frågan om hur vi ska arbeta utifrån den nya svenska vattenförvaltningen. Bland annat har förbundet fört diskussioner om att även utgöra vattenråd, vilket medförde att en intresseanmälan om att utgöra vattenråd ingavs till Länsstyrelsen i Södermanlands län under december. En tidigare av förbundet beställd sammanställning av vilka undersökningar som gjorts i Nyköpingsån, Svärtaån och Kilaån blev klar under året. Den kommer att utgöra underlag för vilka undersökningar som ska göras framöver. Styrelsen har intervjuat ett antal medlemmar i förbundet för att fråga om nyttan med förbundet, redovisning av resultat mm. De intervjuade medlemmarna var nöjda med förbundets verksamhet, särskilt vad gäller samordningen av regleringsverksamheten. En bättre medlemsvärvning avsågs önskvärd liksom en förbättrad information om verksamheten till allmänheten. Hemsidan är ett viktigt instrument för förbundet, vilket bl a påtalades vid intervjuerna av medlemmar. Det är dock tidsmässigt svårt att få det praktiska arbetet med hemsidan att fungera. En extern lösning har diskuterats, men någon lösning är inte klar. Den ordinarie provtagningen har skett genom ELK AB i enlighet med upprättat program. Tillsammans med Länsstyrelsen i Södermanlands län har förbundet också genomfört biologiska undersökningar i de tre avrinningssystemen. Dessa uppgifter ska bl a utgöra en grund för fastställande av miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram i norra östersjödistriktet. Regleringskommitténs arbete har utförts med hjälp av VVU Hydrotjänst. År 2006 blev ett i raden av år med temperaturöverskott, jämfört med standardperioden 1961-1990. I Nyköpingsåns avrinningsområde noterades temperaturöverskott under de flesta av årets månader. Medeltemperaturen för året som helhet blev +7,6 grader. Nederbörden blev 675,7 mm, c:a 130 mm över det normala (Valla Väder). Vårfloden passerade utan större problem trots det stora snödjupet under vintern. Styrelsen har under året diskuterat samordningen av regleringen mellan Båven och Lidsjön. Förbundssekreterare Sture Larsson avgick vid årsmötet i Vingåker, men han har bistått förbundet efter årsmötet, eftersom det varit svårt att hitta en ersättare. Några styrelsemedlemmar gjorde ett studiebesök i Sollentuna för att titta på Vattensamverkan i Oxundaån där man arbetar med åtgärder - även över kommungränser. Verksamhetsåret visar att vattenfrågorna blir allt mer i fokus. Vi går en intressant framtid till mötes. Björn Clasinder Förbundsordförande 2

SAMORDNAD RECIPIENTKONTROLL INOM NYKÖPINGSÅARNAS AVRINNINGSOMRÅDE 2006 Rapport 2007-05-20 3

INNEHÅLL 1. INLEDNING....... 2 2. KONTROLLPROGRAM...2 3. METODIK...2 4. RESULTAT OCH DISKUSSION...3 4.1 K21 Bokvarnsån.... 3 4.2 K71 Gänne kvarn, K23 Åkfors och N22 Vrena ström...... 7 4.3 F71 Långhalsen Ålspånga... 11 4.4 N71 Husby gård... 15 4.5 Långhalsen och N72 Storhusfallet... 19 5. ÄMNESTRANSPORTER... 23 6. SVÄRTAÅN OCH KILAÅN.. 25 7. VÄXTPLANKTON OCH BOTTENFAUNA I SJÖAR.. 28 BILAGOR: 1. Primärdata vattenkemi Nyköpingsån 2006 2. Klassificering enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) 3. Primärdata vattenkemi Kilaån och Svärtaån 2006 4. Grafisk statistik för K71, F71, N71 och N72 5. Vattenföringsdata (SMHI) 6. Växtplanktontabeller kvantitativa analyser 7. Växtplanktontabeller kvalitativa analyser 8. Bottenfaunatabeller 4

NYKÖPINGSÅARNAS AVRINNINGSOMRÅDE RECIPIENTKONTROLL 2006 1. INLEDNING Efter beställning från Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund utförs recipientkontrollen i Nyköpingsåns avrinningsområde av ELK AB i samarbete med Alcontrol Laboratories AB (f.d. KM Lab). ELK AB utför fältarbete, utvärdering och årsrapportering medan Alcontrol utför de kemiska analyserna. De kemiska undersökningarna under 2006 var ett basår som inriktade sig på vattenkemiska paramtrar vid 7 st rinnpunkter. Biologiska undersökningar har gjorts i form av bottenfauna och växtplankton från. Från och med i år ingår även resultat från Kilaån och Svärtaån i årsrapporten. 2. KONTROLLPROGRAM Recipientkontrollprogrammet för år 2006 innehåller 7 st provpunkter i Nyköpingsåns avrinnigsområde för vattenkemi i rinnande vatten. Provtagningsfrekvensen för rinnpunkterna var 1 gång per månad. Provvattnet från rinnpunkterna analyserades med avseende på följande parametrar: Temperatur Susp. ämnen Totalfosfor Molybdatreaktivt kisel ph Syre Ammoniumkväve Konduktivitet TOC Nitratkväve Absorbans Fosfatfosfor Totalkväve Provtagningar ägde rum 1 gång per månad vid följande stationer: K21 Bokvarnsån F71 Långhalsen, Ålspånga N72 Storhusfallet, Nyköping K71 Gänne kvarn N22 Vrena ström K23 Åkfors N71 Husby gård Till detta kommer tre punkter som betalas av Vingåkers kommun nämligen V21 Högsjö V22B Ekholmsbro V23 Vingåker För dessa finns en separat utvärdering och rapport, och tas ej upp i den här årsammanställningen. Vattenföringsuppgifter inhämtas från SMHI:s PULS-data för provpunkterna K21, K71, F71, N71 och N72. För de första fyra punkterna används puls-modellen, medan man för N72 använder värden från Christineholms regleringsdamm. I Svärtaån och Kilaån sköts provtagning och analys av Nyköpings kommuns Vattenlab. Vattenföringsuppgifter kommer från SMHI:s PULS-data för för respektive provpunkt. 3. METODIK 5

Provtagning och analys har skett enligt gällande BIN-normer och SIS-metodik. 4. RESULTAT OCH DISKUSSION Alla resultat från 2006 års provtagningar finns redovisade som primärvärden i medföljande bilagor. Statistik och grafisk presentation av analysresultat finns även i bilage-delen. Nedan kommenteras undersökningarna från respektive provpunkt, och analysresultaten har i tillämpliga delar relaterats till Naturvårdsverkets Rapport 4913, Bedömningsgrunder för miljökvalitet - sjöar och vattendrag, som från och med 1999 ersätter de tidigare bedömningsgrunderna från 1990. I bilaga 2 visas den aktuella klassindelningen för olika vattenkvalitetsparametrar med färgmarkeringar för respektive klass. Nyköpingsåns avrinningsområde består av en huvudfåra, som rinner från sydöstra Närke i ostlig riktning mot Nyköping. Den har tre stycken större biflöden som avvattnar Hunn- Tisnar området (Östgötadelen), Flen-Valla området samt Båvenområdet. Hela avrinningsområdet omfattar 362428 ha, och består till 68% av skogs- och sankmark, 18% åkermark och 13% sjöyta. Resterande 1% utgörs av tätorter. Nyköpingsåns avrinningsområde ligger huvudsakligen inom Södermanlands län, men vissa delar går också in i Örebro län respektive Östergötlands län. 4.1 K21 Bokvarnsån Bokvarnsån (K21) är den provpunkt som avspeglar Nyköpingsåns avrinningsområde inom Östergötlands län samt fortsättningen på denna gren in i Södermanland, dvs. Tisnaren och Bokvarnsån. Punkten K21 är också en PULS-station för vattenföringsberäkning, och här sker vattenprovtagning varje månad för kemisk analys. Övriga recipientkontrollpunkter för vattenkemi som finns inom detta område men som inte är med i 2004 års undersökningar är rinnpunkten E21 Hävla och sjöpunkterna i Hunn (E01) och Tisnaren (V03). Årsmedelvattenföringen de senaste sju åren har minskat som visas nedan. År 2000 8,55 m 3 /s År 2001 6,34 m 3 /s År 2002 5,78 m 3 /s År 2003 4,18 m 3 /s År 2004 4,75 m 3 /s År 2005 4,05 m 3 /s År 2006 5,47 m 3 /s Vattenföringen 2006 blev lite högre än 2005, men klart lägre än 2000-2001. Ökningen på knappt 14% sedan 2003 var betydligt mindre än vid de andra vattenföringsstationerna. Vattenföringen visade på en topp från slutet av mars och hela april, vilket kan hänföras till snösmältningen. För övrigt var vattenföringen ganska jämn mellan 3 och 5 m 3 /s. 6

Vattenföring i K21 Bokvarnsån 2006 25 20 Q, m3/s 15 10 5 0 1 4 7 10 13 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52 Vecka nr Figur 1. Vattenföringen under 2006 vid K21 enligt SMHI:s pulsmodell. V03 K21 E21 E01 Foto: K. Enstedt Figur 2. Karta över östgötadelen och Tisnaren med provtagningspunkterna markerade som röda cirklar. Under 2006 togs dock prover för kemiska analyser endast i punkten K21 Bokvarnsån. 4.1.1 Surhetstillstånd 7

Inom denna del av Nyköpingsåns avrinningsområde är surhetstillståndet också tillfredsställande. Vid K21 Bokvarnsån var medelvärdet av ph 7,2 för gjorda analyser under 2006. Det är värden som visar att vattnet har en mycket god buffertkapacitet (klass 1), och förhållandena har inte förändrats nämnvärt sedan föregående år. 4.1.2 Syretillstånd och organisk halt Syrehalten i vattnet mättes i fält och klassificeringen utgår från det lägst uppmätta värdet under året, vilket i detta fall var 6,2 mg/l i augusti. Det innebär att syreförhållandena varit goda under året och resultaten betecknar att man har ett måttligt syrerikt tillstånd (klass 2). Vattnets organiska innehåll mäts som TOC (totalorganiskt kol). Klassificeringen av vattendraget grundas på den högst uppmätta halten under året, vilket i år blev 12 mg/l (maj). Det innebär en måttligt hög halt (klass 4). I följande diagram kan man följa syre- och TOChalterna under året, och man kan se hur syrehalten minskar under den varma årstiden. Det beror på att vattnets förmåga att lösa syre minskar med temperaturen. Syrehalten ligger hela året på en hög nivå. 14,0 K21 Bokvarnsån Syre och TOC 2006 Syre i fält mg/l TOC mg/l 14 12,0 12 10,0 10 mg O2/l 8,0 6,0 4,0 2,0 8 6 4 2 mg TOC/l 0,0 01-17 02-20 03-16 04-20 05-12 06-09 07-14 08-16 09-21 10-19 11-16 12-07 0 Figur 3. Syre och TOC kurvor från mätningarna i K21 Bokvarnsån 2006. 4.1.3 Ljusförhållanden Ljusklimatet i ett vatten påverkas av förekomsten av lösta eller kolloidala humusämnen, vilket tidigare har bestämts genom mätning av färgtalet. Numera används paramertern absorbans som mått på vattnets färg. Förekomsten av partiklar i form av lermaterial och organiskt material t.ex. plankton har också betydelse för ljusklimatet. Detta bestäms som halten suspenderade ämnen. Vid K21 konstaterades att halten suspenderade ämnen var låg och visade på en låg slamhalt - 2,1 mg/l (klass 2 AR 90:4). Absorbansen visade på ett måttligt färgat vatten (klass 3). Det innebär att det inte skett några signifikativa förändringa i år heller. 8

4.1.4 Näringstillstånd Klassificeringen av näringstillståndet i rinnande vatten har ändrats från att ha baserats på halter i vattnet till utgå från den arealspecifika förlusten. För denna beräkning krävs att man känner till vattenföring och halter samt den areal som provpunkten reprensenterar. Halten av totalfosfor låg på 14 µg/l beräknat som årsmedelvärde för 2006 vid K21 Bokvarnsån, vilket kan jämföras med föreående år då årsmedelvärdet blev 14 µg/l. 2004 var den 15 µg/ och 2003 var den 16. Halten ligger således mycket stabilt. Halten av den oorganiska fraktionen fosfatfosfor var också låg, <2 µg/l, beräknat som årsmedel. Värdena har visat en svagt sjunkande tendens de senaste åren. Halten av totalkväve var också förhållandevis måttlig, 0,55 mg/l, beräknat som årsmedelvärde vid K21. Halterna av de oorganiska fraktionerna ammonium och nitrat var mycket låga, speciellt under vegetationsperioden, då dessa av växter lätt tillgängliga ämnen låg på en nivå under detektionsgränsen. En beräkning av den arealspecifika förlusten för stationen K21 Bokvarnsån gav följande resultat uttryckt som kg/ha och år. Station Totalfosfor Totalkväve MedelQ, m 3 s K21 Bokvarn 1999 0,032 1,36 5,91 K21 Bokvarn 2000 0,060 2,40 8,55 K21 Bokvarn 2001 0,042 1,85 6,34 K21 Bokvarn 2002 0,042 1,57 5,78 K21 Bokvarn 2003 0,028 1,11 4,18 K21 Bokvarn 2004 0,029 1,11 4,75 K21 Bokvarn 2005 0,024 0,89 4,06 K21 Bokvarn 2006 0,030 1,28 5,47 E21 Hävla 2002 0,041 1,46 E21 Hävla 2005 0,021 0,78 Det innebär att den arealspecifika förlusten för fosfor under 2006 hamnade på en något högre nivå än 2005 men den samma som för 2003 och 2004 trots att 2006 var blötare. Resultatet betecknas som mycket låga förluster (klass 1). För kvävet innebar 2006 års resultat lite högre värden än de senaste åren, men det var ändå lågt. Medelvattenföringen i Bokvarnsån var 5,47 m 3 /s under 2006 vilket var det högsta sedan 2002. I tabellen ovan kan man se att de arealspecifika förlusterna och medelvattenföringen korrelerar ganska bra om än inte helt. Vattenföringen förklarar alltså den största delen av årsvariationerna för arealförlusterna. V22B V23 V21 V01 4.2 K71 Gänne kvarn, K23 Åkfors och K71 N22 Vrena ström Dessa punkter ligger i huvudfåran, där K71 ligger K22 i sjön Virens utlopp, K23 ligger vid inloppet till Yngaren och N22 i Hallbosjöns utlopp i Vrena ström. På kartan nedan visas V24 9 K23 N21 N01 N22

Foto: K. Enstedt Figur 4. Huvudfåran i Södermanlands län mellan Högsjö och Vrena ström även de andra kontrollpunkterna som har ingått i recipientkontrollen, men som inte har provtagits under 2006. Vattenföringen vid Gänne kvarn var i år ca 48% högre än 2003, som i sin tur visade det klart lägsta flödet under den senaste 6-årsperioden. Flödet visade en topp under snösmältningen i slutet av mars och under april, men annars var flödet utan större toppar. År 1999 12,5 m 3 /s År 2000 14,3 m 3 /s År 2001 13,9 m 3 /s År 2002 10,9 m 3 /s År 2003 5,6 m 3 /s År 2004 8,3 m 3 /s År 2005 6,9 m 3 /s År 2006 7,3 m 3 /s Flödesvariationerna har varit tämligen stora under de senaste åren. Hösten 2000 var det en mycket kraftig flödestopp efter rejäla höstregn. Medan det för åren 2001 och 2002 i stort sett uteblev högvattenflöden under hösten. Konsekvenserna av de höga flödena under hösten 2000 och vintern-våren 2001 blev stora översvämningar som nog de flesta av oss kommer ihåg. Sedan hösten 2002 och genom hela 2003 har det istället varit mycket låga vattenstånd och svaga flöden, men flödena ökade alltså något under 2004. Vattenföring vid K71 Gänne kvarn 2006 18 16 14 12 Q, m3/s 10 8 6 4 2 0 1 4 7 10 13 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52 Vecka nr Figur 5. Vattenföringen under 2006 vid K71 enligt SMHI:s pulsmodell 10

4.2.1 Surhetstillstånd Inom hela området är buffertkapaciteten mycket god, varför några försurningsproblem inte förekommer vid de aktuella mätstationerna. Inget värde har under året varit under 7,1. 4.2.2 Ljusförhålladnen Ljusklimatet i ett vatten påverkas av förekomsten av lösta eller kolloidala humusämnen, vilket tidigare har bestämts genom mätning av färgtalet. Numera används paramertern absorbans som mått på vattnets färg. Förekomsten av partiklar i form av lermaterial och organiskt material t.ex. plankton har också betydelse för ljusklimatet. Detta bestäms som halten suspenderade ämnen. Halten av suspenderade ämnen ökar succesivt från K71 Gänne kvarn där den var 2,5 mg/l som årsmedelvärde, via 4,3 mg/l vid K23 Åkfors till 4,6 mg/l i N22 Vrena ström. Det innebär en låg slamhalt (klass 2 AR 90:4) vid Gänne kvarn och måttligt hög (klass 3) Åkfors och Vrena ström. Absorbansen visade på ett måttligt färgat vatten (klass 3) vid Gänne kvarn och Åkfors medan det faktiskt var svagt färgat (klass 2) vid Vrena ström. Skillnaden mellan dem var dock ganska liten. 4.2.3 Syretillstånd Syrehalten i vattnet mättes i fält och klassificeringen utgår från det lägst uppmätta värdet under året, vilket vid Gänne kvarn var 7,0mg/l och 7,8 mg/l i Vrena ström. Det betecknar ett syrerikt tillstånd (klass 1) i båda punkterna. Vid Åkfors noterades den lägsta halt på 5,5 mg/l i augusti, vilket innebär ett måttligt syrerikt tillstånd (klass 2). De senste åren har det varit lite lägre syrehalter under sommaren än vid de andra punkterna. Oftast har det då varit svag flöden. Vattnets organiska innehåll mäts som TOC (totalorganiskt kol). Klassificeringen av vattendraget grundas på den högst uppmätta halten under året, vilket i år blev 13 mg/l vid Gänne kvarn och 14 mg/l vid Åkfors, medan den endast var 11 mg/l vid Vrena ström. Det innebär en hög halt vid Gänne kvarn och Åkfors, och måttligt hög vid Vrena ström. 14,0 12,0 10,0 K71 Gänne kvarn Syre och TOC 2006 Syre i fält mg/l TOC mg/l 14 12 10 mg O2/l 8,0 6,0 4,0 2,0 8 6 4 2 mg TOC/l 0,0 01-17 02-20 03-16 04-20 05-12 06-09 07-14 08-16 09-21 10-19 11-16 12-07 0 Figur 6. Syre och TOC kurvor från mätningarna 2006 vid K71 Gänne kvarn. 11

14,0 K23 Åkfors Syre och TOC 2006 Syre i fält mg/l TOC mg/l 16 12,0 14 10,0 12 mg O2/l 8,0 6,0 4,0 10 8 6 4 mg TOC/l 2,0 2 0,0 01-17 02-20 03-16 04-20 05-12 06-09 07-14 08-16 09-21 10-19 11-16 12-07 0 Figur 7. Syre och TOC kurvor från mätningarna 2006 vid K23 Å kfors. 14,0 12,0 10,0 mg O2/l 8,0 6,0 4,0 2,0 N22 Vrena ström Syre och TOC 2006 Syre i fält mg/l TOC mg/l 12,0 10,0 8,0 6,0 4,0 2,0 mg TOC/l 0,0 01-17 02-20 03-16 04-20 05-12 06-09 07-14 08-16 09-21 10-19 11-16 12-07 0,0 Figur 8. Syre och TOC kurvor från mätningarna 2006 i N22 Vrena ström. 4.2.4 Näringstillstånd Klassificeringen av näringstillståndet i rinnande vatten har från och med 1999 ändrats från att ha baserats på halter i vattnet till utgå från den arealspecifika förlusten. För denna beräkning krävs att man känner till vattenföring och halter samt den areal som provpunkten representerar. Halten av totalfosfor vid K71 Gänne kvarn var 21 µg/l som årsmedelvärde för 2006. På väg till K23 Åkfors ökade halten till 32 µg/l för att genom passagen av Yngaren och Hallbosjön sjunka till 27 µg/l vid N22 Vrena ström. Halten av den oorganiska fraktionen fosfatfosfor har varierat något mindre, men omsätts å andra sidan mycket snabbt. Den var också högst vid Åkfors (13 µg/l) medan den var 6 µg/l vid Gänne kvarn och 8 µg/l vid Vrena ström. Halten av totalkväve var 0,72 mg/l vid K71 Gänne kvarn mätt som årsmedelvärde. Vid K23 Åkfors hade motsvarande värde ökat till 1,06 mg/l, och vid N22 Vrena ström hade halten åter minskat och hamnade på 0,79 mg/l. Av de oorganiska fraktionerna ammonium och nitrat finner man även här de högsta värdena vid K23 Åkfors. Det kan vara effekter av det kommunala avloppsreningsverkets utsläpp, men värdena var ändå tämligen beskedliga. 12

En beräkning av den arealspecifika förlusten har gjorts för de tre stationerna. Resultaten presenteras i nedanstående tabell uttryckt som kg/ha och år, och är markerade med färger motsvarande naturvårdsverkets klassificering (Rapport 4913) av fosfor och kväveförluster till rinnande vatten. Station Totalfosfor Totalkväve K71 Gänne kvarn 1999 0,049 2,24 K71 Gänne kvarn 2000 0,077 2,66 K71 Gänne kvarn 2001 0,072 2,91 K71 Gänne kvarn 2002 0,056 2,10 K71 Gänne kvarn 2003 0,025 0,88 K71 Gänne kvarn 2004 0,042 1,69 K71 Gänne kvarn 2005 0,034 1,18 K71 Gänne kvarn 2006 0,033 1,19 K23 Åkfors 2001 0,084 3,48 K23 Åkfors 2002 0,076 2,52 K23 Åkfors 2003 0,048 1,30 K23 Åkfors 2004 0,059 2,02 K23 Åkfors 2005 0,048 1,48 K23 Åkfors 2006 0,048 1,70 N22 Vrena ström 1999 0,061 2,33 N22 Vrena ström 2000 0,092 2,55 N22 Vrena ström 2001 0,100 2,44 N22 Vrena ström 2002 0,081 2,27 N22 Vrena ström 2003 0,037 1,13 N22 Vrena ström 2004 0,056 1,57 N22 Vrena ström 2005 0,045 1,19 N22 Vrena ström 2006 0,043 1,23 Man kan där se att 2006 års värden var mycket lika de som erhölls 2005. Förändringarna mellan åren är tämligen väl korrelerad till vattenföringen, men i år ökade inte fosforförlusterna trots en något ökad vattenföring. Ser man till mängden transporterad totalfosfor och totalkväve så utföll den enligt nedastående tabell. Station Totalfosfor (ton) Totalkväve (ton) K71 Gänne kvarn 4,8 174 K23 Åkfors 7,6 270 N22 Vrena ström 8,6 245 Den var på samma nivå som 2005. F22 F23 4.3 F71 Långhalsen Ålspånga Provpunkten F71 Långhalsen Ålspånga ligger i utloppet av det s.k. Flen-Valla området, vilket omfattar en bigren av Nyköpingsån som avvattnar ett relativt stort område runt Flen. F24 13 F71

Figur 9. Flen-Valla området med 4 provpunkter i rinnande vatten varav endast F71 ingick i programmet för 2004. Foto: K. Enstedt Denna gren mynnar sedan i Långhalsens norra del. Inom detta område finns 4 st recipientkontrollpunkter för rinnande vatten, men under 2006 togs prover för kemiska analyser endast i F71. Vattenföringen vid F71 beräknas av SMHI med Puls-modellen. Medelvattenföringen under 2006 var på samma nivå som 2002, men klart högre än 2003-04. I figur 10 visas ett diagram med veckomedelvärden för flödet under åren 2000-2004. Kurvan visar på en flödestopp i april som utgörs av vårfloden under snösmältningen samt en topp i november-december efter kraftig nederbörd under oktober-december. Medelvattenföringen de senaste 8 åren framgår av nedanstående uppställning. År 1999 4,4 m 3 /s År 2000 5,4 m 3 /s År 2001 4,5 m 3 /s År 2002 3,5 m 3 /s År 2003 2,2 m 3 /s År 2004 3,2 m 3 /s År 2005 2,9 m 3 /s År 2006 3,5 m 3 /s Vattenföring vid F71 Ålspånga 2006 Q, m3/s 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 1 4 7 10 13 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52 Vecka nr Figur 10. Vattenföringen under 2006 vid F71 enligt SMHI:s pulsmodell 4.3.1 Surhetstillstånd Inom hela området är buffertkapaciteten god eller mycket god, varför några försurningsproblem inte förekommer vid den aktuella mätstationen. 4.3.2 Ljusförhålladnen Ljusklimatet i ett vatten påverkas av förekomsten av lösta eller kolloidala humusämnen, vilket tidigare har bestämts genom mätning av färgtalet. Numera används paramertern 14

absorbans som mått på vattnets färg. Förekomsten av partiklar i form av lermaterial och organiskt material t.ex. plankton har också betydelse för ljusklimatet. Detta bestäms som halten suspenderade ämnen. Vid F71 konstaterades att halten suspenderade ämnen var hög och visade på en hög slamhalt (klass 4 AR 90:4). Absorbansen betydligt färgat vatten (klass 4) men ändå nästan gränsande till klass 3. 4.3.3 Syretillstånd Syrehalten i vattnet mättes i fält och klassificeringen utgår från det lägst uppmätta värdet under året, vilket vid Ålspånga var 4,6 mg/l. Värdet uppmättes i augusti. Värdet innebär att vattnet klassas som ett svagt syretillstånd (klass 3). Vattnets organiska innehåll mäts som TOC (totalorganiskt kol). Klassificeringen av vattendraget grundas på den högst uppmätta halten under året, vilket i år blev 16 mg/l. Det innebär en hög halt och det inträffade i maj strax efter snösmältningen. Sambandet hög vattenföring och högt TOC-värde har noterats tidigare på platsen. Det var dock ingen riktig topp för TOC-halten utan den var något lägre t.ex. 2002-2004. 12 F71 Ålspånga Syre och TOC 2006 Syre i fält mg/l TOC mg/l 18 10 16 14 8 12 mg O2/l 6 4 10 8 6 mg TOC/l 2 4 2 0 01-17 02-20 03-16 04-20 05-12 06-09 07-14 08-16 09-21 10-19 11-16 12-07 0 Figur 11. Syre och TOC kurvor från mätningarna 2006 vid F71 Långhalsen-Ålspånga. 4.3.4 Näringstillstånd Klassificeringen av näringstillståndet i rinnande vatten har ändrats från att ha baserats på halter i vattnet till utgå från den arealspecifika förlusten. För denna beräkning krävs att man känner till vattenföring och halter samt den areal som provpunkten reprensenterar. Halten av totalfosfor var tämligen hög vid Ålspånga, 60 µg/l, vilket var på samma nivå som 2004 och 2005. Halterna har varierat lite under årens lopp. Under 2003 var den lite lägre (52 µg/l) men 2001 och 2002 var den högre (80 resp. 70 µg/l). Halten av den oorganiska fraktionen fosfatfosfor var hela, 22 µg/l, också det beräknat som årsmedel. Det är ett värde som är att betrakta som klart högt. 15

Halten av totalkväve var vid F71 Ålspånga 1,3 mg/l, beräknat som årsmedelvärde. Det var i nivå de senaste årens årsmedelvärden. Halterna av de oorganiska fraktionerna ammonium och nitrat var inte anmärkningsvärt höga, men tidvis kan de vara lite höga. Nitrathalten låg i april på 1,1 mg/l, vilket utgjorde mer än hälften av totalkvävet. Halterna av oorganiskt kväve minskar under vegetationsperioden då dessa lätt tas upp av växter och plankton. En beräkning av den arealspecifika förlusten för stationen F71 Ålspånga 1999-2006 gav följande resultat uttryckt som kg/ha och år. Station Totalfosfor Totalkväve F71 Långhalsen, Ålspånga 1999 0,145 3,47 F71 Långhalsen, Ålspånga 2000 0,210 4,08 F71 Långhalsen, Ålspånga 2001 0,191 3,37 F71 Långhalsen, Ålspånga 2002 0,147 2,68 F71 Långhalsen, Ålspånga 2003 0,065 1,48 F71 Långhalsen, Ålspånga 2004 0,108 2,82 F71 Långhalsen, Ålspånga 2005 0,106 1,99 F71 Långhalsen, Ålspånga 2006 0,123 2,59 Det innebär tämligen normala värden för stationen, alltså måttligt höga förluster av både fosfor och kväve (klass 3) under år 2006. De lägsta värdena erhölls under 2003 som var de lägsta som uppmätts sedan de nya bedömningsgrunderna började gälla 1999, och det var sannolikt ett av de lägsta värdena vid denna station någonsin under modern tid. De högsta värdena härrör från år 2000 då flödena var extrema. Svängningarna kan till största delen hänföras till variationerna i vattenflödet. Mängden transporterade närsalter från Flen-Valla området under 2006 var 6,9 ton totalfosfor och 147 ton totalkväve. Mängderna av transporterad toalfosfor och totalkväve för åren 1999-2006 visas i nedanstående tabell. Årets värden ligger strac under medelvärdet för den tidsperioden, som blev 7,7 respektive 159 ton. År Totalfosfor Totalkväve 1999 8,2 196 2000 11,9 231 2001 10,8 190 2002 8,3 152 2003 3,7 84 2004 6,1 159 2005 6,0 113 2006 6,9 147 16

4.4 N71 Husby Gård Provpunkten vid Husby Gård ligger i utloppet från det s.k. Båvenområdet. Denna gren av Nyköpingsån omfattar Båven och Lidsjöns tillrinningsområde och mynnar i Långhalsens nordöstra del. Förutom recipientkontrollpunkten i Båven finns 3 stationer med rinnande vatten, N24 Natån, F31 Västersjöns inlopp och N71 Husby gård. Den sistnämnda punkten avspeglar delområdets vattenkvalitet som kommer in i Långhalsen. Under 2006 togs prover för kemiska analyser endast i punkten N71. F31 F01 N24 N71 Figur 12. Båvenområdet med provpunkter. Vattenföringen vid N71 Husby gård har de senaste 3 åren legat på samma nivå, vilket är lägre än för åren 1999-2002 men högre än 2003 vilket också framgår av nedanstående tabell. År 1999 5,8 m 3 /s År 2000 5,4 m 3 /s År 2001 6,7 m 3 /s År 2002 4,9 m 3 /s År 2003 2,2 m 3 /s År 2004 3,3 m 3 /s 17

År 2005 3,7 m 3 /s År 2006 3,4 m 3 /s Som framgår av kurvorna figur 13 så ser man att det under 2006 var högst flöden under april- maj samt under slutet av året. Lägst var den under sensommaren och början av hösten. Vattenföringen var faktiskt något lägre 2006 än 2005 till skillnad från övriga punkter där det var tvärtom. Vattenföring vid N71 Husby Gård 2006 7 6 5 Q, m3/s 4 3 2 1 0 1 4 7 10 13 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52 Vecka nr Figur13. Vattenföringen under 2006 vid N71 enligt SMHI:s pulsmodell. 4.4.1 Surhetstillstånd Buffertkapaciteten var mycket god, varför några försurningsproblem inte förekommer vid den aktuella mätstationen. 4.4.2 Syretillstånd Syrehalten i vattnet mättes i fält och klassificeringen utgår från det lägst uppmätta värdet under året, vilket vid Husby Gård var 7,5 mg/l. Värdet uppmättes i augusti. Halter över 7 mg/l klassificeras som ett syrerikt tillstånd (klass 1), med andra ord var syrevärdet mycket bra, vilket det också brukar vara. 14,0 12,0 10,0 N71 Husby Gård Syre och TOC 2006 Syre i fält mg/l TOC mg/l 14,0 12,0 10,0 mg O2/l 8,0 6,0 4,0 2,0 8,0 6,0 4,0 2,0 mg TOC/l 0,0 01-17 02-20 03-16 04-20 05-12 06-09 07-14 08-16 09-21 10-19 11-16 12-07 0,0 18

Figur 14. Syre och TOC kurvor från mätningarna 2006 vid N71 Husby Gård. Vattnets organiska innehåll mäts som TOC (totalorganiskt kol). Klassificeringen av vattendraget grundas på den högst uppmätta halten under året, vilket var i år blev 12 mg/l vid N71 Husby gård. Det innebär en måttlig syretäring (klass 3). 4.4.3. Ljusförhållanden Ljusklimatet i ett vatten påverkas av förekomsten av lösta eller kolloidala humusämnen, vilket tidigare har bestämts genom mätning av färgtalet. Numera används paramertern absorbans som mått på vattnets färg. Förekomsten av partiklar i form av lermaterial och organiskt material t.ex. plankton har också betydelse för ljusklimatet. Detta bestäms som halten suspenderade ämnen. Vid N71 konstaterades att halten suspenderade ämnen vsiade som årsmedelvärde 6,3 mg/l vilket är ett högt värde, men det var juli månads värde på 33 mg/l som bidrog till det annars var 3,9 mg/l. Julivärdet verkar osanolikt högt och kan vara ett analysfel. Det har inte vid provtagningen anmärkts på någon särskild grumling. Absorbansen visade på ett svagt färgat vatten (klass 2) mätt som årsmedelvärde vid N71, vilket också brukar vara fallet. 4.4.4 Näringstillstånd Klassificeringen av näringstillståndet i rinnande vatten har ändrats från att ha baserats på halter i vattnet till utgå från den arealspecifika förlusten. För denna beräkning krävs att man känner till vattenföring och halter samt den areal som provpunkten reprensenterar. Halten av totalfosfor låg på 22 µg/l beräknat som årsmedelvärde vid N71 Husby gård, vilket är en nivå som den har legat på de senaste åren. Halten av den oorganiska fraktionen fosfatfosfor var 9 µg/l, också det beräknat som årsmedel vilket var lite högre än de närmast föregående åren. Det är värden som är att betrakta som måttligt höga. Halten av totalkväve var 0,52 mg/l, beräknat som årsmedelvärde vid N71. Det är också det ungefär samma nivå som de senaste åren. Halterna av de oorganiska fraktionerna ammonium och nitrat var låga under hela året även om man har en årstidsvariation. En beräkning av den arealspecifika förlusten för stationen N71 Husby Gård 1999-2006 har gett följande resultat uttryckt som kg/ha och år. Station Totalfosfor Totalkväve N71 Husby gård 1999 0,052 1,36 N71 Husby gård 2000 0,052 1,25 N71 Husby gård 2001 0,056 1,61 N71 Husby gård 2002 0,040 1,13 N71 Husby gård 2003 0,016 0,46 N71 Husby gård 2004 0,023 0,66 N71 Husby gård 2005 0,027 0,70 N71 Husby gård 2006 0,028 0,70 Det innebär värden som enligt de nya bedömningsgrunderna klassas som mycket låga förluster (klass 1) för både fosfor och kväve vid N71. Skillnaderna mellan åren vid N71 har 19

tidigare varit små. En förklaring till detta är säkerligen den utjämnande effekt som de stora vattenmagasinen Båven och Lidsjön utgör. Mellanårsvariationerna har tämligen god korrelation med vattenföringen. Årets transportberäkningar visade att 2,3 ton totalfosfor och 58 ton totalkväve förs ut till delområde 2 via Båven området. Det var exakt samma resultat som 2005. År Totalfosfor Totalkväve 1999 4,3 113 2000 4,3 103 2001 4,6 134 2002 3,3 94 2003 1,3 38 2004 1,9 55 2005 2,3 58 2006 2,3 58 Som framgår av ovanstående tabell så har det varit mycket låga värden på närsaltstransporterna både under 2003-2006. Värdena var klart högre 1999-2002 men då var också flödena motsvarande högre. 4.5 Långhalsen och N72 Storhusfallet Långhalsen är en mycket speciell sjö. Den har en säregen morfometri och fungerar som uppsamlingsbassäng för Nyköpingsåns tre stora grenflöden. Sjön är grund, ca 10m, vilket F71 N71 N25 N22 N02 Spånga (SLU) N72 Figur 15. Långhalsen och nedre Nyköpingsån med provpunkter. Foto: K. Enstedt 20

också bidrar till sjöns karaktär. I och med att man har recipientkontrollpunkter i alla de tre stora inflödena av vatten till Långhalsen och även punkter nedströms sjön vid Spånga (SLUpunkt) och i Storhusfallet (N72) kan man göra tämligen bra beräkningar över hur Långhalsen fungerar ur närsaltssynpunkt vid olika år. Av dessa orsaker finns det anledning att kommentera resultaten från recipientanalyserna i ett särskilt avsnitt dit även Nyköpingsåns utflöde i Östersjön (N72 Storhusfallet) har tillförts.. Vattenföringen i Christineholm vid Långhalsens utlopp under 2006 visas i figur 16 och i tabellen nedan. Den ligger också till grund för transportberäkningarna vid N72 Storhusfallet. Medelvattenföringen vid Christineholm har varierat kraftigt under de senaste åren med 2001 som toppår med 32,5 m 3 /s, och 2003 som det år med det lägsta flödet. Under 2006 var flödet 23,2 m 3 /s sett som årsmedelvärde vilket är lite mer än medelvärdet för 1999-2006 som ligger på 21,7 m 3 /s. Flödet varierade under året mellan 5,6 m 3 /s som minvärde till 67,6 m 3 /s som maxvärde. Maxvärdet nåddes i mitten av december medan mintappningen ägde rum i mitten av november då man utförde arbeten i ån. Annars var tappningen aldrig under ca 12 m 3 /s. År 1999 28,7 m 3 /s År 2000 28,5 m 3 /s År 2001 32,5 m 3 /s År 2002 21,3 m 3 /s År 2003 8,0 m 3 /s År 2004 16,8 m 3 /s År 2005 15,2 m 3 /s År 2006 23,2 m 3 /s 60 50 40 Vattenföring Christineholm 2006 m3/s 30 20 10 0 jan feb mars april maj juni juli aug sep okt nov dec Figur16. Vattenföringen under 2006 vid Christineholm enligt SMHI. 4.5.1 Surhetstillstånd Några försurningsproblem föreligger inte heller i detta område, varför ingen separat diskussion förs om detta. 21

4.5.2 Syretillstånd Syrehalten i vattnet mättes i fält och klassificeringen utgår från det lägst uppmätta värdet under året, vilket vid Storhusfallet var 6,8 mg/l. Värdet uppmättes i augusti och betecknas som ett måttligt syrerikt tillstånd (klass 2). Halter över 7 mg/l klassificeras som ett syrerikt tillstånd. Vattnets organiska innehåll mäts som TOC (totalorganiskt kol). Klassificeringen av vattendraget grundas på den högst uppmätta halten under året, vilket i år inträffade i maj och september då 12mg/l noterades. Det innebär en måttlig syretäring (klass 3). I övrigt låg TOC-halten runt 10 mg/l. Årsmedelvärdet var 10,6 mg/l och man kan ana en tendens till sjunkande halter de senaste åren.. 14,0 12,0 10,0 mg O2/l 8,0 6,0 4,0 2,0 N72 Storhusfallet Syre och TOC 2006 Syre i fält mg/l TOC mg/l 14 12 10 8 6 4 2 mg TOC/l 0,0 01-17 02-20 03-16 04-20 05-12 06-09 07-14 08-16 09-21 10-19 11-16 12-07 0 Figur 17. Syre och TOC kurvor från mätningarna 2006 i N72 Storhusfallet i Nyköping. 4.5.3. Ljusförhållanden Ljusklimatet i ett vatten påverkas av förekomsten av lösta eller kolloidala humusämnen, vilket tidigare har bestämts genom mätning av färgtalet. Numera används paramertern absorbans som mått på vattnets färg. Förekomsten av partiklar i form av lermaterial och organiskt material t.ex. plankton har också betydelse för ljusklimatet. Detta bestäms som halten suspenderade ämnen. Vid N72 konstaterades att halten suspenderade ämnen var hög (8,1 mg/l) mätt som årsmedelvärde (klass 4 AR 90:4). Det var lite lägre än 2005 men de senaste åren har det inte varit så stora skillnader. Susp-halterna har en ganska god korrelation med flödet då kraftig nederbörd har tendens att dra med sig partiklar från omgivande marker till vattendraget.. Absorbansen visade på ett måttligt färgat vatten (klass 3). 4.5.4 Näringstillstånd 22

Klassificeringen av näringstillståndet i rinnande vatten har ändrats från att ha baserats på halter i vattnet till utgå från den arealspecifika förlusten. För denna beräkning krävs att man känner till vattenföring och halter samt den areal som provpunkten reprensenterar. Halten av totalfosfor låg på 38 µg/l beräknat som årsmedelvärde, vilket kan är i paritet med vad som brukar uppmätas vid N72. Halten har varierat mellan 33 och 42 µg/l sedan 1999. Halten av den oorganiska fraktionen fosfatfosfor var 9 µg/l, också det beräknat som årsmedel, vilket var lite högre än under de senste åren Halten av totalkväve var 0,92 mg/l, beräknat som årsmedelvärde, vilket var nästan identiskt som förra året men det är lite lägre än för åren 1999-2004. Det högsta värdet noterades från april med 1,2 mg/l. Halterna av de oorganiska fraktionerna ammonium och nitrat varierade under året. Det högsta ammoniumvärdet uppmättes i juli och augusti, medan maxnoteringen av nitrat härrör från april. En beräkning av den arealspecifika förlusten för stationen N72 Storhusfallet har gett följande resultat uttryckt som kg/ha och år. Station Totalfosfor Totalkväve N72 Storhusfallet, Nyköping 1999 0,086 2,42 N72 Storhusfallet, Nyköping 2000 0,099 2,65 N72 Storhusfallet, Nyköping 2001 0,110 2,90 N72 Storhusfallet, Nyköping 2002 0,084 1,89 N72 Storhusfallet, Nyköping 2003 0,032 0,72 N72 Storhusfallet, Nyköping 2004 0,060 1,53 N72 Storhusfallet, Nyköping 2005 0,049 1,17 N72 Storhusfallet, Nyköping 2006 0,072 1,79 Det innebär värden som enligt bedömningsgrunderna klassas som låga förluster (klass 2) för både fosfor och kväve under 2006. Mellan 1999 och 2001 kunde man se en ökning av förlusterna. För år 2002 skedde ett trendbrott med minskande förluster för både fosfor och kväve. De senaste fyra åren har det varit låga förluster från Nyköpingsån ut till Östersjön. 2003 års arealförluster var de lägsta sedan dessa bedömningsgrunder infördes 1999. Variationerna följer dock i väldigt hög grad flödet. Ser man till in- och utflöde av närsalter i Långhalsen och upprättar en balansberäkning så får man följande resultat för år 2006. Totalfosfor (ton) Totalkväve (ton) N22 Vrena ström 8,6 245 F71 Ålspånga 6,9 147 N71 Husby gård 2,3 58 Delområde Långhalsen 5,8 139 Summa: 23,6 589 N72 Storhusfallet 26,0 649 Retention (ton) -2,4-60 Retention (%) -10-10 23

Retentionen i Långhalsen uteblev under 2006 och istället fördes det ut ca 10% mer av både fosfor och kväve än vad som beräknades som inflöden. Studerar man siffrorna lite närmare så ser man att de största mängderna av näringsutflödena sker i samband med höga flöden. Halterna vid Storhusfallet var dock väldigt likartade under hela året när det gäller totalfosfor. För kvävet var det även lite högre halter i april och november och då var andelen nitrat också större. Nitrat är mycket lättlösligt i vatten. Jämför man vattenmängderna som kommer in i Långhalsen via Vrena ström Ålspånga och Husby gård under 2006, med utflödet vid Christineholm så är det faktiskt 200 Mm 3 mera som rinner ut jämfört med inflödet. Till inflödet måste man också räkna med tillskottet från nedrbörd direkt på Långhalsen och ytavrinning från det egna delavrinningsområdet, men också avdunstningen från sjöytan. Det verkar ändå vara misstänkt stor skillnad. Gör man samma beräkning för 2005 så ser man att det är 20 Mm 3 mindre utflöde än inflöde. Det är förmodligen på sin plats att be SMHI se över PULS-beräkningen en gång till. 5. Ämnestransporter Uttransporten av närsalter och organiska ämnen från Nyköpingsån under den senaste 26-årsperioden har sett ut på följande sätt: År Totalfosfor Totalkväve Nitratkväve COD(Mn)/TOC Flöde ton ton ton kton Mm3 1981 64 974 190 8,10 848 1982 117* 938 226 8,13 831 1983 42 642 120 5,27 592 1984 36 655 114 5,44 662 1985 42 981 267 8,23 948 1986 40 870 180 8,38 893 1987 36 597 115 6,68 759 1988 52 944 291 11,4 1033 1989 14 378 76 3,04 361 1990 16 398 81 3,65 397 1991 21 516 98 5,52 539 1992 14 411 78 3,47 440 1993 13 466 55 3,49 484 1994 17 725 182 5,44 699 1995 24 889 213 7,39 903 1996 17 450 76 4,20 492 1997 15 573 141 4,94 571 1998 24 838 195 7,14 849 1999 31 876 219 10,9** 895 2000 36 959 238 12,1** 906 2001 40 1051 323 13,5** 1015 2002 30 686 145 8,06** 667 2003 12 259 27 2,82** 255 2004 22 554 176 5,71** 527 2005 19 424 93 5,05** 477 2006 26 649 214 7,66** 734 * osäkert värde ** beräkningen grundas på TOC-analys För 2006 var det totala vattenflödet något högre an medelvärdet för 1981-2006 som ligger på 684 Mm 3. Transportmängderna av totalfosfor och totalkväve var dock lite lägre än 24

motsvarande medelvärde (1981-2006), som ligger på 28 respektive 681 ton, men det är ju inga våldsamma skillnader. Transport av totalfosfor ur Nyköpingsån 1981-2006 ton/år 140 120 100 80 60 40 20 Vattenflöde Totalfosfor 1200 1000 800 600 400 200 Mm3 0 0 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 Figur 18 Transport av totalfosfor ur Nyköpingsån 1981-2006 samt flödet. 1200 Transport av total- och nitratkväve ur Nyköpingsån 1981-2006 1200 1000 1000 800 800 ton/år 600 400 600 400 Mm3 200 200 0 0 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 Totalkväve ton Nitratkväve ton Flöde Mm3 Figur 19. Transport av total- och nitratkväve ur Nyköpingsån 1981-2006 samt flödet. Skillnaderna mellan de olika åren är ändå mycket stora, och hänger till stor del samman med de olika årens nederbördsmängder och vattenflöden i systemet. 1982 var det ett mycket högt värde för totalfosfortransporten, men enligt kommentarerna i årsrapporten var den siffran 25

mycket osäker. Man ser också i tabellen hur viktigt sambandet mellan flöde och närsaltstransporterna är. Det framgår med ännu större tydlighet av figurerna 18-20. kton/år 16 14 12 10 8 6 4 2 Transport av organiskt material ur Nyköpingsån 1981-2006 1200 1000 800 600 400 200 Mm3 0 0 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 COD(Mn)/TOC kton Flöde Mm3 Figur20. Transport av organiskt material ur Nyköpingsån 1981-2006 samt flödet. För 1999-2006 bygger beräkningen på halten av TOC. Tidigare COD(KMnO 4 )-värden har räknats om till COD(Mn) med en faktor 3,95. Om man tar en titt på hur flöden och transporter har varierat under perioden 1981-2006 så ser man att 2003 var ett år med extremt lågt vattenflöde och för 2006 medan 1988 och 2001 var det istället extremt höga flöden. Transporten av totalfosfor visade en minskande trend från 1980-talet till 1990-talet men under 1997-2001 kunde man se att transporten åter började öka. Den trenden bröts dock 2002 och därifrån blev det ett fullkomligt ras för ämnestransporterna under 2003 för att åter stiga 2004. Under 2005 minskade transporterna igen till följd av lägre flöden, men i år ökade de alltså igen. Totalkvävet visar ungefär samma trend Transporten av organiskt material mätt som COD(Mn)/TOC följer flödet i mycket hög grad. Några större förändringar i förhållandet mellan transportmängd och flöde är svår att se. I Nyköpingsån finns nu en relativt lång tidsserie av mätningar när det gäller närsalter och transporter av dessa. Man kan se att nederbörden och de åtföljande vattenflödena har en mycket stor betydelse för materialtransporten i vattensystemet. Med liten nederbörd får man också en liten ytavrinning och markurlakningen blir liten, och vice versa. För 2006 var det lite högre flöden än medelvärdet för de senaste 26 åren, och ämnestransporterna visade dock något lägre värden än medel för de gångna 26 åren. 6. Svärtaån och Kilaån 26

Från och med i år redovisas och kommenteras resultat från Svärtaån och Kilaån i Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbunds årsrapport. I år blir det endast mynningspunkterna som ligger med i rapporteringen med senare kommer även övrigt material att integreras i rapporten. Svärtaån mynnar i Sjösafjärden strax öster om Nyköping medan Kilaån mynnar i Stadsfjärden strax söder om Nyköping alldeles intill Nyköpingsåns mynning.. Figur 21. Svärtaåns och Kilaåns mynningspunkter. Vattenföringen i de båda åarna visade samma mönster som i Nyköpingsån med en kraftig vårflodstopp till följd av snösmältningen samt en ordentlig höstflod tack vare kraftig nederbörd under oktober-december. 27

12 Vattenföring 2006 i Svärtaån och Kilaån 10 8 Q m3/s 6 4 Sjösa B23 Kilaån C24 2 0 1 4 7 10 13 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52 Vecka Figur 22. Vattenföringen i Svärtaån och Kilaån under 2006 uttryckt som veckomedelvärden enligt PULSmodellen (SMHI). Vattenkvalitet 6.1.1 Surhetstillstånd Vid B23 Svärtaån, Sjösa var medelvärdet av ph 6,9 för gjorda analyser under 2006. Inget värde var under 6,8 som inträffade i april under snösmältningen. Det är värden som visar att vattnet har en mycket god buffertkapacitet (klass 1). Vid C24 Kilaån var ph-värdet lite lägre och hamnade därför i klass 2, med ett medlvärde på 6,8. Vid den här stationen mäts även alkaliniteten som är ett mått på vattnets buffertkapacitet och den visade sig vara mycket god (klass 1) med ett medelvärde på 0,54 mmol/l. Gränsen mellan klass 1 och 2 går vid 0,2 mmol/l. Några försurningsrisker torde därför inte föreligga vid dessa punkter. 6.1.2 Syretillstånd och organisk halt Syrehalten i vattnet mättes i fält och klassificeringen utgår från det lägst uppmätta värdet under året, vilket vid B23 var 3,6 mg/l i juli. Det innebär att syreförhållandena ganska svaga under året och resultaten betecknar att man har ett svagt syretillstånd (klass 3). Vid C24 Kilaån var det ännu sämre där 2,0 mg/l uppmättes både i januari och juli. Det innebär att syrefattigt tillstånd (klass 4). Vattnets organiska innehåll mäts som TOC (totalorganiskt kol). Klassificeringen av vattendraget grundas på den högst uppmätta halten under året, vilket i år blev 19 mg/l (aug och nov) i Svärtaån medan den var 23 mg/l (aug) i Kilaån. Det innebär en stor syretäring (klass 5). 6.1.3 Ljusförhållanden 28

Ljusklimatet i ett vatten påverkas av förekomsten av lösta eller kolloidala humusämnen, vilket tidigare har bestämts genom mätning av färgtalet. Numera används paramertern absorbans som mått på vattnets färg. Förekomsten av partiklar i form av lermaterial och organiskt material t.ex. plankton har också betydelse för ljusklimatet. Detta bestäms som halten suspenderade ämnen. För färgbestämningen har man i dessa punkter använt en metod som inte är med i bedömningsgrunderna, vilket gör det svårt att kommentera. Färgtalet är dock högre i Kilaån än i Svärtaån. Vid både B23 och C24 konstaterades att halten suspenderade ämnen var hög och visade på en hög slamhalt (klass 4 AR 90:4) med 10,7 respektive 10,2 mg/l som medelvärde under året.. 6.1.4 Näringstillstånd Klassificeringen av näringstillståndet i rinnande vatten har ändrats från att ha baserats på halter i vattnet till utgå från den arealspecifika förlusten. För denna beräkning krävs att man känner till vattenföring och halter samt den areal som provpunkten reprensenterar. Halten av totalfosfor låg på 107 µg/l beräknat som årsmedelvärde för 2006 vid B23 Svärtaån, och på 77 µg/l vid C24 Kilaån. Det är mycket höga halter. Transporten av totalfosfor ut i Östersjön blev 9,2 ton från Svärtaån och 9,9 ton från Kilaån. Motsvarande värden för totalkväve blev 130 respektive 137 ton. Beräknar man den arealspecifika förlusten så blir den hög (klass 4) i båda åarna för toalfosfor och hög för totalkväve i Svärtaån medan Kilaån hamnade precis under gränsen och klarade sig till klass 3 måttligt höga förluster. Gränsen går vid 4 kg/ha och år. Station Totalfosfor Totalkväve B23 Svärtaån, Sjösa 2006 0,295 4,17 C24 Kilaån 2006 0,276 3,80 I förhållande till sin storlek så bidrar både Svärtaån och Kilaån med betydligt mera närsalter än Nyköpingsån. Nyköpingsån har ungefär 10 ggr större avrinningsområde än Svärtaån respektive Kilaån. Nyköpingsån transporterar dock med sig endast 2,5 ggr så mycket fosfor och 5 ggr så mycket kväve. 7. Växtplankton och bottenfauna i sjöar 29

Under 2006 utfördes provtagningar av växtplankton och bottenfauna inom Nyköpingsåarnas avrinningsområden. Växtplanktonprovtagningen utfördes under augusti av personal från Länstyrelsen i Södermanlands län medan bottenfaunaprovtagningen utfördes av ELK AB i oktober/november. Provtagning och analys har skett enligt gällande BIN och SS-EN normer. Bottenfaunaprovtagningen gjordes med Ekmanhämtare (225 cm 2 ) och sållades i fält genom ett maskverk på 0,5 mm varefter resterna överfördes i provkärl och konserverades i etanol. På laboratoriet sorterades bottendjuren ut från övriga rester samt art- och gruppbestämdes under mikroskop. Djuren räknades för abundansbestämning. Varje prov har behandlats separat. Proven analyserades av ELK AB utom oligochaeterna som bestämdes av prof. Göran Milbrink. Växtplanktonproven konserverades i Lugols lösning och analyserades både kvantitativt och kvalitativt. Efter sedimentation i sedimenteringskammare analyserades proverna under inverterat mikroskop. Analyserna utfördes av doc Gertrud Cronberg. Biologiska parametrar används för att få en mer tidsintegrerad bild av miljöförhållandena i sjöarna. Många växtplanktonarter har olika affinitet till olika näringsgrad i vattnet. De kan på så sätt användas för att ge en mer rättvisande bild av näringsstatusen i en sjö. På samma sätt har olika bottendjur särskilda krav på miljön för att trivas och genom att studera bottenfaunapopulationens sammansättning kan man få en god bild av förhållandena i sjön. De flesta av djuren lever på eller i bottensedimentet under 1-2 år, och de måste stå ut med alla svängningar i sin omgivning som kan uppkomma. Nedan presenteras resultaten för respektive sjö. Primärdata finns i bilagorna 6-8. TISAREN Tisaren är den av sjöarna som ligger längst västerut i Nyköingsåsystemet. Sjön ligger i Örebro län och är ca 17 m djup. Figur 23. Provpunkter för bottenfauna i Tisaren. Den totala biomassan blev 1,67 mg/l vilket är en ganska låg biomassa (klass 2). Algbiomassan dominerades av Aulacoseira granulata som utgjorde ca 75%. De resterande 25% utgjordes i första hand av trådformiga blågröna alger av släktena Planktolyngbya och 30

Anabaena. De flesta påträffade arterna var eutrofa eller indifferenta, huvudsakligen blågröna alger och kiselalger. Fyra arter av släktet Microcystis blev funna. Vid den kvalitativa analysen påträffades 27 arter varav 17 är eutrofiindikerande. Bottenfaunan i profundalen dominerades av Chironomus plumosus och oligochaeter. De är också eutrofindikerande. Det var realtivt mycket djur även på det djupaste området. Sammansättningen indikerar att man har relativ hög organisk halt och tidvis låga syrehalter, men det är knappast helt syrefritt. Sammansättningen var ungefär den samma när man kom upp på 14 m, medan den vid 8 m ändrar karaktär och man får färre oligochaeter och mera av mindre chironomider ur gruppen chironomini. HÖGSJÖN Högsjön ligger utefter huvudfåran i Södermanlands län men nära gränsen till Örebro län. Sjön har ett maxdjup på ca 10 m. Figur 24. Provpunkter för bottenfauna i Högsjön. Växtplanktonsmhället i Hagsjön var artrikt, 57 arter registrerades. Biomassan var däremot låg, 0,60 mg/l. Monader, rekylalger tillhörande släktet Cryptomonas var vanligast och utgjorde 45 % av algbiomassan. Dessutom förekom en relativt riklig mängd av Gubbslem, Gonyostomum semen, 10 %. Blågröna alger och grönalger var representerade med flest arter. Eutrofa och indifferenta arter eller grupper dominerade. Oligotrofa arter förkom sparsamt, (5 %). Bottenfaunan dominerades av tofsmyggelarven Chaoborus flavicans som uppträdde i massförekomst med hela 5790 individ/m 2. De uppträder ofta i stora mängder i kraftigt näringsrika sjöar där syrehalterna vid botten är låga. Dessa larver dygnsmigrerar och vandrar upp i vattenmassan på natten för födosök. På dagen lever de vid botten och där syrehalten är låg. Därigenom undgår de att själva bli mat år fisk. Här förekom även andra eutrofiidikerande arter såsom Chironomus plumosus och oligochaeten Potamothrix hammoniensis. Vid 8 m djup minskar antalet Chaoborus till ca 3000 individ/m 2. Det är alltså fortfarande gynnsamt för dem men inte riktigt lika bra. På 4 m 31

djup är det endast ett fåtal Chaoborus. Istället hittar man mera syrekrävande arter som Tanytarsus sp. KOLSNAREN Kolsnaren ligger i huvudfåran nedströms Vingåker och här hittades 14 m som största djup. Figur 25. Provpunkter för bottenfauna i Kolsnaren. I Kolsnaren förekom planktonblom av de trådformiga algerna Prochlorothrix hollandica och Planktothrix agardhii. Dessa alger utgjorde 60 % av totala växtplanktonbiomassan. Den totala biomassan bestämdes till 10,7 mg/l vilket är en mycket hög biomassa (klass 5). Dessutom förekom riklig mängd av monader med cellstorlek ca 5 µm. Blågröna alger var representerade med flest arter. Eutrofa arter övervägde. Bottenfaunans sammansättning var snarlik den man fann i Högsjön, men här var det ännu flera Chaoborus flavicans (6420 indivdid/m 2 ). Här fanns också Chironomus plumosus, men däremot var det väldigt få oligochaeter. På 4m nivån finner man syrekrävande djur som Tanytasini och Orthocladinae. Resultaten visar på eutrofa förhållanden och låga syrehalter vid botten, men inte helt syrefritt. På 8 m är syreförhållandena betydligt bättre och mycket bra på 4 m. DJULÖSJÖN-FORSSJÖSJÖN Djulösjön och Forsjösjön hänger ihop och ligger i huvudfåran nedströms Katrineholm. Här togs prov på 5 och 8 m djup. 32

Figur 26. Provpunkter för bottenfauna i Djulösjön. Växtplanktons biomassa var måttligt stor, 2,79 mg/l med måttligt stort antal arter (37 arter). Rykylalger tillhörande släktena Cryptomonas och Rhodomonas dominerade tillsammans med blågrönalgen Woronichinia naegeliana med 79 %. Den kvalitativa analysen visade på dominans av eutrofiindikerande och indifferenta arter. Bottenfaunan dominerades av Chaoborus flavicans och Chironomus plumosus på 8 m djup. Vid 5 m djup är det betydligt färre Chaoborus men heller inga riktigt syrekrävande arter. Sjön är näringsrik och syrehalterna är tidvis låga, men det blir knappast syrefritt. ÖSTJUTEN Östjuten ligger i Östgötagrenen av Nyköpingsåns avrinningsområde. Den ligger i trakten av Rejmyre i Östergötlands län. Här togs bottenfaunaproverna på 5, 10 och 15 m djup. 33

Figur 27. Provpunkter för bottenfauna i Östjuten. Drygt 90% av algbiomassan utgörs av Gonyostomum semen som når en koncentration av över 2 mg/l. I övrigt utgörs algbiomassan huvudsakligen av olika kiselalger. De flesta påträffade alger är oligotrofa, däribland ett ganska stort antal desmidiacéer tillhörande släktena Staurastrum och Staurodesmus. Gonyostomum semen är vanlig i humusrika sjöar och man märker av dem när man badar då de fastnar på kroppen och ger ett brunaktigt slem. Bottenfaunan var tämligen artfattig och dominerad av Chaoborus flavicans på 15 m djup. Här fanns även en och annan Chironomus plumosus, men antalet oligochaeter var litet. På 10 m djup fanns Tanytarsini om än fåtaligt så visar det på att syreförhållandena är förhållandevis goda på den nivån. På 5 m djup ökar antalet Tanytarsini och här fanns även djur ur underfamiljen Orthocladinae. 34

HUNN Hunn ligger öster om Rejmyre i Östergötlands län. Bottenfaunaprover togs på 6, 12 och 18 m djup. Figur 28 Provpunkter för bottenfauna i Hunn. Omkring 50% av algbiomassan utgörs av Gonyostomum semen. Dessutom fanns några blågröna alger, rekylalger och en pansarflagellat i kvantifierbara mängder. Vissa eutrofa arter, främst blågröna alger, påträffades i små mängder. Dessutom fanns oligotrofa och indifferenta arter. Den totala biomassan var mycket låg. Den stora andelen Gonyostomum semen indikerar hög humushalt. Bottenfaunan på 18 m visade på måttliga mängder med Chaoborus. Däremot förekom en hel del Tanypodinae och små chironomider ur gruppen Chironomini. Näringshalten är nte så hög jämfört med sjöarna i huvudfåran ochsyreförhållandena är betydligt bättre. 35

TISNAREN Tisnaren ligger på gränsen mellan Östergötlands och Södermanlands län. Det är den sista sjön i Östgötadelen på väg mot huvudfåran. Bottenfaunaprover togs på 7, 14 och 23 m djup. Figur 29. Provpunkter för bottenfauna i Tisnaren. I Tisnaren var biomassan av alger mycket låg medan artantalet måttligt stort (39 arter). Gubbslem, Gonyostomum semen (22 %) och monader dominerade. Dessutom förekom relativt mycket av rekylagler tillhörande släktet Cryptomonas. Blågröna alger och grönalger var representerade med flest arter. Indifferenta och eutrofa arter övervägde, men det fanns även 5 oligotrofa arter. Bottenfaunan på 23 m djup var tämligen artfattig. Mest frekventa var Chaoborus flavicans och Chironomus thummi-grp. Ett fåtal oligochaeter samt några Chionomini och Tanypodinae kunde noteras. På 14 m djup ökar artantalet något, men det är först på 7 m djup man hittar individ ur gruppen Tanytarsini. Där påträffades även en dagsländelarv (Caenis sp). Resultaten visar på mesotrofa lite humösa förhållanden. Ingen direkt syrebrist och måttligt näringsrika förhållanden. 36

YNGAREN Yngaren ligger i huvudfåran nedströms Forssjösjön. Bottenfaunaproverna togs på 8, 14 och 18 m djup. Figur 30. Provpunkter för bottenfauna i Yngaren. Biomassan av alger i Yngaren var måttligt stor, 3,01 mg/l. Antalet arter var även måttligt stort (50 arter). Pansarflagellaten Ceratium hirundinella dominerade samhället till 43 %. Dessutom förkom rikligt av kiselalger tillhörande släktena Aulacoseira och Stephanodiscus. Riklig förekomst registrerades även av den blågröna algen Microcystis botrys. Blågröna alger och grönalger förekom med flest arter. Växtplanktonsamhället dominerades av indifferenta och eutrofa arter, ytterst få oligotrofa arter registrerades. Bottenfaunan dominerades av Chironomus plumosus och oligochaeter som Potamothrix hammoniensis och Limnodrilus hoffmeisteri. Det visar på klart eutrofa förhållanden, med ansträngda syreförhållanden men ingen total syrebrist. Näringshalten är hög och även den organiska halten. 37

NEDINGEN Nedingen ligger i Flens kommun och avvattnas av Skebokvarnsån till Båven. Sjön är grund och bottenfaunaprov togs endast på 5 m djup. Figur 31. Provpunkter för bottenfauna i Nedingen. Algbiomassan ligger i mellanskiktet av de undersökta sjöarna (1,4 mg/l) och domineras av blågröna alger tillhörande arterna Aphanizomenon flos-aquae var. klebahniii, Planktothrix agardhii och Planktolyngbya brevicellularis (tillsammans nästan 80%). Blågrönalgerna är artrikast, medan grönalger, guldalger, kiselalger, rekylalger och ögonalger är representerade med några arter vardera. De flesta påträffade arter är eutrofa eller indifferenta, med undantag för ett par oligotrofa grönalger. Bottenfaunan visade på en eutrof sammansättning med arter som Chironomus plumosus, Potamothrix hammoniensis och Chaoborus flavicans. Ceratopogonidae (svidknott) var också tämligen rikligt förekommande. VALDEMAREN 38

Valdemaren ligger väster om Flen. Figur 32. Provpunkter för bottenfauna i Valdemaren. Biomassan av alger i Valdemaren var liten, 1,5 mg/l. Antalet funna arter var däremot stort, (57 arter). Valdemaren var den artrikaste sjön i denna sjöstudie. Alla olika taxonomiska grupper påträffades. Växtplankton dominerades av den blågröna algen Woronichinia naegeliana, kiselalgen Aulacoseira granulata och rekylalger tillhörande släktet Cryptomonas. Blågröna alger, kiselalger och grönalger förekom med flest arter. Eutrofa och indifferenta arter övervägde. Microcystis botrys beskrevs för första gången av den svenske algologen Einar Teiling (1942) just från Valdemaren. Denna alg påträffades även i nu i Valdemaren. Bottenfaunprover togs på 4, 8 och 12 m djup. I djupområdet dominerade Chaoborus flavicans med ca 8000 individ/m 2. I övrigt fanns ett fåtal oligochaeter och Chironomus plumosus samt Ceratopogonidae. Det eutrofa inslaget dominerar helt igenom bottenfaunasammansättningen i sjön. DUNKERN Dunkern är en relativt djup sjö som ligger uppströms Båven. Bottenfaunaprov togs på 10, 20, 30 och 38 m djup. Dunkerns växtplanktonsamhälle var artfattigt och hade en låg algbiomassa (0,44 mg/l). Monader, blågrönalgerna Woronichinia karelica och Aphanizomenon flos-aquae var. klebahnii var de dominerande arterna. Endast 22 arter registrerades. Vanligast förekommande var eutrofa och indifferenta arter. Blågröna alger och guldalger var representerade med flest arter. 39

Figur 33. Provpunkter för bottenfauna i Dunkern. De djupaste avsnitten dominerades av oligochaeter. På 20 m djup börjar man registrera Pontoporeia affinis som är ett kräftdjur och betecknas som en ishavsrelikt. På den nivå hittar man även Tanytarsini och Orthocladinae. Sjön är måttligt näringsrik och har mestadels goda syreförhållanden men på de djupaste avsnitten är det nog tidvis syrefattigt. BÅVEN Båven är den djupaste sjön i systemet. Bottenfaunaprov togs på 10, 20, 30, 40 och 48 m djup. På det djupaste området dominerade oligochaeterna kraftigt, men redan på 40 m djup hittade man Pontoporeia affinis i ganska stor mängd. Denna vitmärla vill ha kallt och syrerikt vatten. På 30 m djup noterades ytterligare en ishavsrelikt nämligen Mysis relicta som är en pungräka och den har också starka krav på syrerikt vatten. Växtplanktonsamhället i Båven är artfattigt och biomassan mycket låg, 0,39 mg/l. Monader, rekylalger tillhörande släktet Rhodomonas är vanligast förekommande (63 %). Dessutom finns även en riklig förekomst av pansarflagellaten Ceratium hirundinella. (14 %). Blågröna alger, guldalger och grönalger förekom med flest arter. Eutrofa och indifferenta arter dominerade. Figur 33. Provpunkter för bottenfauna i Dunkern. Figur 33. Provpunkter för bottenfauna i Dunkern. 40

Figur 34. Provpunkter för bottenfauna i Båven. LÅNGHALSEN-TORPFJÄRDEN Figur 35. Provpunkter för bottenfauna i Långhalsen-Torpfjärden. Långhalsen är den stora knutpunkten i hela Nyköpingsåns avrinningsområde. Hit rinner vattnet från huvudfåran via Vrena ström, från Flen/Valla-området via Ålspånga och från Båvenområdet via Husby gård. Sjön har en säregen morfologi med flera bassänger i ett flikigt utseende. I Torpfjärden förekom planktonblom av trådformiga blågröna alger. Den största biomassan utgjordes av Prochlorothrix hollandica, 64 %. Dessutom förekom rikligt av Aphanizomenon flos-aquae var. klebahnii och A. gracile. Artantalet var måttligt stort, 38 arter. Blågröna 41