HOLLÄNDSK ALMSJUKA På Gotland år 2005-31 mars 2013 Dutch Elm Disease on Gotland year 2005 31 mars 2013

HOLLÄNDSK ALMSJUKA På Gotland år 2005-31 mars 2013 Dutch Elm Disease on Gotland year 2005 31 mars 2013

Holländsk almsjuka Gotlands Län år 2005-2013 Skogsstyrelsen Gotlands distrikt 2013-04-23 Dnr: Tfn: (46) 0498-25 85 00 Postadress: Box 14 17, 621 25 Visby Besöksadress: Visborgsallén 4, 621 25 Visby www.skogsstyrelsen.se Text: Inga Lena Östbrant. Omslagsfoto: Almallé i Sanda. Foto: Måns Persson.

Innehållsförteckning sidan Introduktion och bakgrund 3 Bakgrund Almsjukans historik 3 Almsjukan i Sverige Almens natur och kulturvärde på Gotland Almsjukans fysiologi och spridning 5 Almsjukans fysiologi Almsjukans spridning Almsplintborren vektorn för almsjukan Symptom på almsjuka Alm förekommande på Gotland 7 Alminventeringar gjorda på Gotland 7 Inventering av alm på och i anslutning till Gotländska landsortskyrkor, 2006 Inventering av alm i tätorter på Gotland, 2006 Inventering av alm inom nyckelbiotoper Inventeringar gjorda av Länsstyrelsen Gotlands län i Ängs och betesinventering TUVA Översiktlig alminventering över hela Gotland år 2009, almsjukegruppen, Länsstyrelsen Gotlands län Inventering inom Åtgärdsprogrammet för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet utförda av Länsstyrelsen Gotlands län år 2006-2008 på uppdrag av Naturvårdsverket Inventering av alm inom almsjukeprojektet, år 2005-2013 Metod och syfte Metod 8 Inventering av almsjuka Inventering av Almsjuka Regler och förordningar Information Utbildning Föredrag Annonsering och pressmeddelanden Samarbetspartners Forskarkontakter Inventering av almsplintboren Upparbetning Syftet med att åtgärda almsjuka på Gotland 12 Resultat av inventering och destruering av almsjuka år 2005 2013 År 2005/2006 1 april 31 mars 13 År 2006/2007 1 april 31 mars År 2007/2008 1 april 31 mars År 2008/2009 1 april 31 mars År 2010/2011 1 april 31 mars År 2011/2012 1 april 31 mars År 2012/2013 1 april 31 mars Jämförande resultat mellan verksamhetsår 2011/12 och 2012/13 16 1

Almsplintborre inventering 17 Utvärdering 17 Källförteckning 19 Bilagor Almsjuka i almved och trädkrona - foton Bilaga 1 Alm på Gotland karta Bilaga 2 Lokaler för insamling av almsplintborren vektorn för almsjuka - ortofoton Bilaga 3 Försök med pluggning av stubbar med glyfosat Roundup Stop år 2009 Bilaga 4 Gotland almsjuka år 2005 - karta Bilaga 5 Gotland almsjuka år 2006 - karta Bilaga 6 Gotland almsjuka år 2007 - karta Bilaga 7 Gotland almsjuka år 2008 - karta Bilaga 8 Gotland almsjuka år 2009 - karta Bilaga 9 Almstubbar efter kemisk preparering år 2009 foton Bilaga 10 Gotland Almsjuka år 2010 Bilaga 11 Gotland Almsjuka år 2011 Bilaga 12 Gotland Almsjuka år 2012 Bilaga 13 Tabell 2. Antal almsjuka fastigheter i fem år 2008/09-2012/13 Bilaga 14 Tabell 3. Antal almsjuka träd per socken i fyra år 2008/09-2012/13 Bilaga 15 2

Introduktion och bakgrund Gotland drabbades av almsjuka femtio år efter Baltikum, Polen, Tyskland och Svenska fastlandet. Den sena introduktionen beror troligen på öns isolerade läge i Östersjön som utgör en naturlig barriär. Det avgränsade läget är positivt även ur ett organisatoriskt perspektiv, det är förhållandevis enkelt att upprätta ett samarbete mellan berörda myndigheter och organisationer på Gotland. Första konstaterade fallet av almsjuka hittades på nordöstra Gotland hösten 2005, vid fastigheten Vallstena Alvena 1:3 (koordinat i RT90: X 1,669, 547,77 ;Y 6, 390, 655, 90). Prov skickades för analys till Växtinspektionen i Helsingborg. Våren därpå konstateras almsjuka på fler fastigheter i Vallstena samt i angränsande socknar. Möten och diskussioner hölls initialt om almsjuka år 2006 av myndigheter och berörda föreningar på Gotland och allmänheten bjöds in till informationsmöten. Underlag för att bedöma omfattningen av öns almpopulation gjordes med hjälp av naturhänsynsinventeringar och lövskogskarteringar. Det framgick att det på Gotland finns Nordeuropas kanske rikaste förekomst av gammal lundalm Ulmus minor samt exceptionellt höga natur och kulturvärden knutna till alm och ask (Andersson 2002, Hultengren et al. 2006, Johansson 2000, Mebus 2006, Thor 2007) Beslut togs av Länsstyrelsen Gotlands län att almsjuke inventering skulle ske med påföljande åtgärd av hittade almsjuka almarna år 2006. Gotlands Kommun inventerade alm i tätorterna på ön år 2006. Åren 2005-2013 har Team Skog Länsstyrelsen Gotlands län (år 05-10), sedermera Skogsstyrelsen (år 11-12) utfört årliga inventeringar med påföljande dokumentation av alm, almsjuka, samt destruktion av almsjuka träd. Verksamhetsåret sträcker sig från den 1 april 31 mars påföljande år. Vartdera året har en utvärdering och ett nytt beslut tagits för fortsatt verksamhet, samt ny ansökan om finansiering gjorts. Bakgrund Många trädarter som har sin naturliga härkomst i blandlövskogar i Europa är allvarligt hotade på grund av den mänskliga faktorn. Genom mänsklig aktivitet har naturliga habitat reducerats och främmande organismer introducerats som utgör hotbilder i form av sjukdomar eller konkurrens. De Europeiska almbestånden utgör typexempel för detta. Habitaten för alm som naturligt växer i lövskogar i central och öst Europa, har reducerats till följd av mänsklig aktivitet och alla de Europeiska almarterna, vresalm Ulmus laevis, lundalm Ulmus minor, skogalm Ulmus glabra har lidit stora förluster det senaste seklet på grund av en patogen som leder till dödlig utgång för den drabbade individen, den aggressiva formen av Holländsk almsjuka Ophiostoma novo ulmi (Ghelardini 2007). Almsjukans historik Almsjuka är en vissnesjuka som orsakas av flera olika svampar ur släktet Ophiostoma. Sjukdomen upptäcktes och namngavs i Holland i början av 1900-talet och fick därför namnet Dutch elm disease (DED) Holländsk Almsjuka. I dag är den en väl studerad trädsjukdom som dödar trädarter ur släktet alm, samt den närbesläktade zelkowan. Vilket resulterat i att stora delar av de Europeiska och Nordamerikanska almbestånden har dött de senaste 100 åren. 3

Undersökningar från södra England, där aggressiv almsjuka förekommit sedan mitten av 1960 talet, visar en reduktion av almbeståndet från ca 23 miljoner almar till 3 miljoner från 1971 1986. Svampen anses vara introducerad till Europa och Nord Amerika från Asien. Ophiostoma ulmi som upptäcktes i Europa på 1910 talet spred sig först i Europa och sedan på den Nord Amerikanska almpopulationen och benämns ofta som den mindre aggressiva arten av almsjuka eftersom träden kan leva upp till ett tiotal år efter att sjukdomen introducerats. Till att börja med spred sig sjukdomen häftigt i Europa men avklingade på 1940 talet. Under 1970 talet ökade omfattning på nytt, då främst orsakad av mer aggressiva arter och underarter av almsjuka O. novo ulmi ssp. Novo-ulmi och O. novo- ulmi ssp. Americana (Brasier & Kirk 2001). I Europa har hybrider konstaterats mellan dessa och anses i dag förekomma i en mängd varieteter (Brasier 2001; Konrad et al. 2002). Almsjukan i Sverige Sjukdomen är känd i Sverige sedan början av 1950-talet, då den mindre aggressiva formen hade introducerats. Almsjukan ökade och spred sig i snabbare takt under 1980-talet, främst i Syd och Mellansverige, då även en mer aggressiv art av almsjuka påträffades (Bergquist et al.1986). Redan 1986 ansågs almsjuka vara ett allvarligt hot mot de svenska almbestånden. Det fastslogs vidare att sjukdomens spridning måste begränsas för att så långt som möjligt bevara värdefulla bestånd för kulturlandskapet och den urbana miljön (Bergquist et al.1986). År 2008 inventerade Stockholms stad almsjuka almar. Resultatet visade att fyra av tio almar dött på grund av almsjuka (SvD 2008-06-25). Almens natur och kulturvärde på Gotland Den gotländska vilda lundalmspopulationen är unik för Sverige i förekomst och utbredning eftersom vild lundalm i Sverige förekommer endast på Gotland och Öland. Lundalmen, ofta med korklister (f. suberosa), finns i alla nittiotvå socknar på Gotland och förekommer i många olika fenologiska uttryck och växer på de flesta marktyper. Den är vanlig i barrskog, lövängar, dikesvastar, åkerrenar, alléer, gårdsmiljöer samt parker men förekommer även i strandkantszoner, i hällmarkssprickor. Även skogsalm och vresalm förekommer lokalt men inte i samma omfattning som lundalmen. Skogsalm finns planterad i tätorterna, vid gårdar, kyrkogårdar, i alléer och växer i vissa lövängen. Vresalm har endast noterats i Visby, där den planterades i mitten av 1800-talet av sällskapet - De Badande Wännerna (DBW) som hade intentionen att göra staden grön genom att plantera träd. I Visby förekommer således almsorter som pyramidalm Ulmus glabra Exoniensis, lundalm- Hörsholmsalm Ulmus minor Hoersholmiio (Östbrant 2008). I slutet av 1800-talet fanns det cirka 35 000 hektar löväng som var i traditionell hävd. Trädskiktet bestod huvudsakligen av ask, ek, och alm som hamlades. Idag återstår 300-350 hektar. I ett gotländskt änge kan man finna mer än 40 olika kärlväxter på en enda kvadratmeter, däribland ett flertal av dem som är rödlistade (Gärdenfors 2004). Detta medför att denna naturtyp har högt skyddsvärde (Rignell 2004). Gotland har kvar en förhållandevis hög andel ädellövsdominerande lövmarker med dokumenterade höga naturvärden, cirka 4600 ha (Mebus 2006). Dessa lövmarker har i stor utsträckning varit i hävd för hamling, slåtter och bete i olika omfattningar under en mycket lång tidsperiod om minst 1500 år (Hultengren et al.2006), vilket medför att de även hyser unika kulturhistoriska värden 4

som i stor utsträckning är knutna till trädskiktet. Idag är fortfarande en del i traditionell hävd, det vill säga, löv och grenar krattas ihop och bränns på våren, under sommaren hamlas träden och gräs och örter slår och torkas till hö som förr gav foder till djuren. En förutsättning för att många av de konkurrenssvaga arterna ska kunna fortleva. De Gotländska lövängena används flitigt som samlingsplats vid olika kulturyttringar såsom utflyktsmål, vid arrangemang ex. marknader och fester, såsom vid dop och bröllop. En majdag år 1992 kunde jag själv konstatera tre olika grupper på utflykt i Allkvie änge i Endre socken, en föräldragruppträff med barnvagnar, en grupp från ett äldreboende med assistenter som drack kaffe, en grupp med unga invandrarkillar som utövade bollspel. Ofta utövas det även ålderdomliga traditionella Gotländska idrotter i eller i anslutning till ängena, vanligast förekommande är förmodligen att kasta varpa och ett iordningställt varpafält finns ex. i anslutning till Mästerby Prästänge. Sammanfattningsvis utgör de gotländska lövmarkerna oersättliga natur och kulturvärden ur både ett nationellt och internationellt perspektiv som måste och behöver värnas om. Almens höga naturvärden påvisades vid en inventering gjord på Gotland inom Naturvårdsverkets Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet. Inventeringen visade en för Sverige exceptionellt tät förekomst av rödlistade* arter, främst i form av lavar på alm inom socknarna Bäl och Vallstena (Henriksson 2008). Lundalm och ask som är karaktärsträd på Gotland och utgör värdträd för värdefull biologisk mångfald. Förutom att almen har och är hårt drabbad av almsjuka så har även asken drabbats av en svampsjukdom, askskottsjukan Chalara fraxinea. Askskottsjukan är en vindspridd sjukdom som kraftigt reducerat askbeståndet i bland annat Baltikum och Polen (Barklund 2008). Askottsjuka har visat sig vara frekvent spridd även på Gotland och tillsammans utgör sjukdomarna ett allvarligt hot mot två av de vanligast förekommande trädslagen. Sedan år 2010 är både alm och ask i sig införda på rödlistan. *Svenska rödlistan är Art Databankens klassificering av arters sårbarhet i förhållande till förekomst och utbredning. Almsjukans fysiologi och spridning Almsjukans fysiologi Almsjukesvampen är en Ascomycet och förekommer främst i trädets kärlsträngar där den tar sin näring, men mycel och sporkapslar kan även växa ytligare i barken, företrädesvis i de gnaggångar som uppstår efter almsplintborren. Svampmycelets tillväxt sker snabbt och tillsammans med trädets egen försvarstillväxt i form av så kallade thyllbildningar täpps kärlsträngarna igen med följden att vatten och näringstransporten stryps i och trädet torkar ihjäl. Enstaka svampceller kan bildas och flyta med vätskeströmmarna flera meter per dygn för att sedan fastna på nya ställen och växa till mycel. Europeiska arter av alm såsom (skogsalm Ulmus glabra, lundalm U. minor, Vresalm U. laevis) är mottagliga för almsjuka, eftersom de till skillnad från asiatiska arter (U. pumila, U. parvifolia, och U. macrocarpa) inte har utvecklats evolutionärt tillsammans med svamparna (Black-Samuelsson, Ghelardini 2007). Almsjukans spridning Almsjukesvampen spridning sker från en alm till en annan på tre sätt: via skalbaggen almsplintborren, via rötterna mellan almar och med verktyg. 5

Almsjukan sprids till nya träd enbart genom att delar av svampen eller dess sporer planteras in i almträdets kärlsträngar. Denna spridning sker av skalbaggen almsplintborren som har hela sin livscykel kopplad till alm, och som gynnas i sin populationstillväxt i förhållande till hur mycket död eller skadad almved den har att yngla i. Almsplintborren och almsjukesvampen anses ingå i en icke evolutionär utvecklad symbios. Överföring av almsjuka kan även ske från en alm till en annan om träden har rotkontakt. En sammanväxning av rötterna kan ske även hos almar som från början planterats som separata individer i exempelvis en allé. Almsjuka kan även spridas via verktyg så som sågar, sekatörer, yxor och även motordrivna verktyg, om de används i stående alm träd, almved eller liggande almved som är infekterade av almsjuka. Eftersom sjukdomen är verktygsspridd, är det av stor vikt att desinficera verktyg som varit i kontakt med almsjuka. Detta görs genom upphettning, svedning med hjälp av gasolbrännare eller genom att lägga verktygen i spritbad exempelvis över natten. Transport av almsjuk almved utgör en svårkontrollerad smittokälla till nya lokaler. Då det dels kan finnas almsplintborreyngel i veden eller att almsplintborren ynglar i veden efter att den flyttats. När almsplintborren sedan lämnar puppan för att flyga ut på våren och försommaren kommer de att göra näringsgnag, och almsjuka förs då direkt in i kärlbanorna på frisk alm. Almsplintborren vektorn för almsjuka Delar av almsjukesvampen kan spridas med hjälp av skalbaggen almsplintborren, som har hela sin livscykel knuten till alm. På Gotland har alm med larver eller larvgångar från almsplintborren återfunnits där almsjuka konstaterats. Det är endast Scolytus multistriatus, tandad almsplintborre som hittills fångats i fällor och insamlats (Smedberg 2012). Den lägger sina ägg främst under barken på försvagad alm samt liggande ved, nedblåsta eller fällda träd. Almsplintborren kan lägga ägg i alla delar på almträdet; rot, stam, grenar och utkläckning kan ske från grenar och kvistar som endast är ett par tre centimeter grova. Liggande almved såsom huggen ved eller nedfallna grenar och träd är attraktiva för äggläggning så länge det finns fukt och näring kvar i underbarkens bast. Det tar lång tid, minst ett par år för kluven almved att torka (Lindelöw 2008). Äggen kläcks och almsplintborren övervintrar i larvstadier under barken. Förpuppning sker i maj månad och varar cirka tio dagar. Den färdigbildade almsplintborren kläcks ur puppor och flyger ut när dagsmedeltemperaturen är cirka 15 18 C. Eventuellt kan en syskonkull kläckas, förpuppas och hinna svärma under samma växtsäsong som den första svärmningen ägde rum, men det har inte fastställts på Gotland. Symptom på almsjuka De första synliga symptomen på en infektion av almsjuka är att bladen gulnar på almen. Man kallar det för att almen flaggar då löven på enstaka grenar gulnar ofta mot toppen eller på ena sidan av trädkronan. Men på Gotland kan det se lite annorlunda ut då det registrerats att almsplintborren näringsgnager både på lundalmens små tunna kvistar som sitter direkt på stammen, ofta nedanför de understa grenarna i trädkronan, likaväl som på de yttersta grenspetsarna som är väl exponerade för vind och sol. Intorkningen från några enstaka gula kvistar till att löven på ett helt träd har gulnat kan gå fort, ibland endast på ett par veckor och träden överlever oftast inte längre än till nästkommande år. Symptomen kan dock variera mycket, ibland har trädet en allmän bladfällning, ibland torkar bladen fast och hänger kvar bruna, ofta drar hela trädkronan ihop 6

sig. För att vara säker på att det inte är sommartorka eller andra sjukdomar som orsakat allmän bladfällning eller intorkningen krävs det att man tar ett grenprov. Man skär av en kvist med sekatör och täljer av barken, ett par millimeter in i den ljusa splintveden där kärlsträngarna sitter. Om kärlsträngarna är infärgade och syns som mörka ådringar kan man misstänka att det rör sig om almsjuka (Bilaga1). Desinficering av verktyg ske måste mellan vartdera trädet vid provtagning, för att hindra en verktygsburen smittspridning från almsjukeinfekterad alm till frisk alm. Alm förekommande på Gotland Lundalm Ulmus minor och den korklistade varieteten Ulmus minor f. suberosa är vildväxande och rikligt förekommande i antal och utbredning över hela ön. Förekomsten är mest frekvent i jordbruksbygderna, då ofta och rikligt förekommande i lövängar, det vill säga kultiverade lövskogsrester och i skogsbryn, rester av habitat som finns kvar efter att åkermark brutits. Antalet träd är svårbedömd, men uppskattningsvis rör det sig om minst en miljon almar. Lundalmen förekommer i olika former och varieteter såsom busk, träd, häck, sly och hamlad och på karga marker såsom i sprickor på hällmarker och stränder. Där alm frekvent betats av djur förekommer fenologiska varieteter i form av förkrympta bonsai liknande almträd med mycket små blad. Alminventeringar gjorda på Gotland Samtliga alminventeringar gjorda på Gotland har sammanförts i en shapefil (Bilaga 2). Inventering av alm på och i anslutning till Gotländska landsortskyrkor, 2006 Visar att på 46 av de 94 kyrkogårdar på Gotland finns det alm, alm förekommer från den sydligaste kyrkan i socknen Sundre till den nordligaste belägna på Fårö, samt längst västerut i Tofta till den mest ostligaste belägna kyrkan i Östergarn (Arvidsson 2006). Inventering av alm i tätorter på Gotland, 2006 En inventering gjord på all mark oavsett ägandeform exklusive kyrkans mark inom sex tätorter. Resultatet visar att det i Visby förekommer 2500, Roma 1975, Hemse 475, Klintehamn 225, Tingstäde 25, Slite 275 stycken almar (Östbrant 2006). Inventering av alm inom nyckelbiotoper Det förekommer alm i 300 nyckelbiotoper på Gotland, mestadels i nära anslutning till jordbruksmark (Skogsstyrelsen 2006). Inventeringar gjorda av Länsstyrelsen Gotlands län i TUVA shape filer Översiktlig alminventering över hela Gotland år 2009, almsjukegruppen, Länsstyrelsen Gotlands län Inventering inom Åtgärdsprogrammet för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet utförda av Länsstyrelsen Gotlands län år 2006-2008 på uppdrag av Naturvårdsverket I en inventering av alléer utmed enskilda vägar konstaterades att 17,6% av de 952 träd som föll inom definitionen för särskilt skyddsvärda träd i alléer på Gotland är alm. De två definitionerna som användes var jätteträd, med en stamdiameter >80 cm i brösthöjd, (en lokal anpassning då det egentligen ska vara en meter i diameter), samt grova hålträd med utvecklad hålighet i huvudstam och en stamdiameter på >40 cm i brösthöjd (Tryggvadotter 2008) 7

En inventering har även gjorts av skyddsvärda träd i landskapet. I en nyckelbiotop på 1,4 ha i Vallstena socken noterades 140 stycken almar med rödlistade lavar (Figur 1). I de två värdetrakter som inventerades, Bäl/Vallstena och Fide/Öja, återfanns totalt 18817 värdefulla träd, varav 3488 (18,5%) stycken var alm. Totalt hittades 15 jätteträd som har en omkrets av >4m i omkrets av dessa var 5 stycken lundalm, inklusive den grövsta vid Alvena i Vallstena på 575cm, näst grövsta vid Nystugu i Bäl på 505 cm. En trissa (knappt 7 cm i diameter) från en senvuxen lundalm ifrån Uppgarde i Vallstena visade sig i stereolupp ha fler än 80 årsringar (Henriksson 2008). En (Endergered) Akut hotad* Rosettgelélav Collema fragrans Almorangelav Caloplaca luteoalba VU (Vulnerable) Sårbar* Savlundlav Bacidia incompta Allékantlav Lecanora impudens Rännformig brosklav Ramalina calicaris Apelticka Spongipellis fissillis Pälsticka Inonotus hispidus NT (Near Threatened) Nära hotad* Liten lundlav Bacidia phacodes Rosa lundlav Bacidia rosella Mörk kraterlav Gyalecta truncigena Blek kraterlav Gyalecta flotowii Almlav Gyalecta ulmi Lunglav Lobaria pulmonaria Ädellav Megalaria grossa Orangepudrad klotterlav Opegrapha ochrochelia Västlig njurlav Nephroma laevigatum Hjälmbrosklav Ramalina baltica Rosa skärelav Schismatomma pericleum Klumpticka Abortiporus biennis LC Livskraftig* Stor knopplav Mycobilimbia pilularis Figur 1. Rödlistade arter på lundalm hittade på Gotland i värdetrakten Bäl/Vallstena inom inventeringen för Åtgärdsprogrammet för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet utförda av Länsstyrelsen Gotlands län år 2006-2008 på uppdrag av Naturvårdsverket i (Henriksson 2008). Alminventering görs årligen i samband med almsjukeinventering, återfinnes i GIS skikt - shapefiler hos Skogsstyrelsen Gotlands distrikt. Alminventeringarna täckte år 2012 ännu inte hela ön, det fanns flertalet socknar där almen ännu inte totalinventerats. Underlaget för de inventeringar som gjorts har varit ett urval från ÖSI skog med mer än 30 % lövinslag samt nyckelbiotopsinventeringen, gjord av Skogsstyrelsen Gotlands distrikt samt Naturvårdsverkets TUVA skikt, efterhand har de gamla inventeringarna slagits samman med den alm som hittats på nya lokaler i GIS skikt. Metod och syfte Metod Inventering av almsjuka Inventering av almsjuka sker intensivt under sommarmånaderna juli och augusti, då symptomen för almsjuka är lättast att upptäcka. Vid misstanke om almsjuka tas prov på grenarna genom att en kvistar skärs av eller om rotsmitta föreligger tas ett titthål upp på 8

stammens nedre del. Prov har skickats för analys till Växtinspektionen på Jordbruksverket och Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala. Verktyg som används i samband med provtagning desinficeras med gasolbrännare. I de socknar där almsjuka har förekommit har all karterad alm okulär besiktigats. Även de socknar som angränsar mot sedan tidigare registrerade almsjuka socknar har inventerats. År 2008 gjordes en inventering med provtagning på alm frekvent över hela ön då alla områden som markerats som löv på kartskikt besöktes, tillsammans med de almskikt som då fanns tillgängliga (Skogsstyrelsen Gotlands distrikt server). Övriga delar av året har alm inventerats och ritats in digitalt, när det finns misstanke att risk för almsjuka föreligger tas prov på veden. När infektion föreligger så återfinnes almsjuke svampen i kärlsträngarna i splintveden på kvistar, grenar och stam. Genom att ta vedprov kan almsjuka konstateras okulärt. Detta görs lättast genom att kvistar av alm sågas eller skärs av och att barken sedan täljs av in till kärlsträngarna. Almsjukan kan då ses som mörka streck när trädet är ny infekterat och heltäckande mörk infärgning runt om hela kvisten/grenen/stammen när trädet är helt infekterat. När risk för rotsmitta från ett infekterat träd till ett intillstående friskt träd föreligger, huggs ett titthål upp med hjälp av yxa på stammen nära roten. Inventeringar där förekomst av alm noterats, har förts samman i kartskikt i datorprogrammet Arc View 10.2 GIS och återfinns som shapefil vid Skogsstyrelsen Gotlands distrikt (Bilaga 1). Inventering av alm och almsjuka har gjorts okulärt genom att almträd lokaliserats och besiktigats i fält. Prov har tagits vid misstanke om almsjuka föreligger. Även samtliga tips som inkommit om misstänkt almsjuka träd har checkats. Regler och förordningar Från början fanns det inga tydliga regler och förordningar kvar som gick att använda som de var, eftersom destruktionen på Svenska fastlandet och debatten kring handhavandet av almsjuka träd inte längre var aktualiserad. Utifrån två äldre förordningar i växtskyddslagen diskuterades en lokalt anpassad dispens fram med hjälp av jurister från Länsstyrelsen Gotlands län och Jordbruksverket. Vilken möjliggjorde rätten att från myndighetshåll åtgärda almsjuka i sig, men även att göra åtgärder i preventivt syfte såsom provtagning på almträd och destruktion av liggande almved 5 Växtskyddlagen (1972:318) (Nordin 2007). Information Markägare Brev med kartor och information skickas före destruktion ut till alla drabbade fastighetsägare. Därefter kontaktades de per telefon. Allmänhet Två olika broschyrer togs fram våren 2009, en om almsjukans biologi, spridning och smittovägar på Gotland och en som handlar om vedhantering. Båda har checklistor där man kan läsa hur man hanterar smittad almved och frisk almved, samt hur man gör för att desinficera verktyg. Broschyrerna getts ut till samtliga fastighetsägare, där almsjuka konstaterats, trädgårds och skogsföretag, vid fältbesök, skogsdagar, seminarium, vid intresse och i brevlådor då almsjuka konstaterats i närheten. PowerPoint presentationer som har utarbetats för utbildning och informationsdagar 9

Praktisk hantering vid almsjuka och vedhantering vid inventering och destruktion av almsjuk alm Almen på Gotland och almsjukans spridning Hur man känner igen almsjuka Utbildning har hållits för Gotlands Energibolag Gotlandshem (allmännyttans bostadsföretag) Kyrkogårdsarbetare Gotlands Kommuns parkarbetare Privata trädgårdsföretag Nybergs Entreprenad Vägverket Internt för inventerare av alm och almsjuka, arbetslag och myndighetspersoner (Länsstyrelsen Gotlands län 2006-2010, Skogsstyrelsen Gotlands län 2011-2012) Föredrag har hållits för Mästerby Hembygdsförening inomhus vid årsmöte och i fält i samband med slåtter i Mästerby prästänge. Stenkyrka hembygdsförening i samband med fagning (lövängsräfsning på våren). Trädgårdsamatörerna Gotland Forskar Fika (tema under populärvetenskapliga veckan i regi av Almedalsbiblioteket) Skogsskadeseminarium vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU Uppsala Hembygdsförbundet Botaniska föreningen Skogskällingarna Ängskommittén Sveriges lantbruksuniversitet, doktorander och forskare Internationella forskarseminarier, SLU, Uppsala Annonsering och pressmeddelanden Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda Annonsering årligen i båda lokaltidningarna om fortsatta inventeringar av alm, i syfte att finna almsjuka träd. Pressmeddelanden om fortsatta medel att destruera almsjuka på Gotland har ofta följts upp externt av artiklar i Gotlands Allehanda och Gotlands tidningar, Östnytt, samt Gotlands radio, enstaka gånger i Dagens Nyheter. Och ibland internt av Skogsaktuellt och Entreprenadaktuellt, Jårdi. Samarbetspartners Länsstyrelsen Gotlands län Skogsstyrelsen Gotlands distrikt hörde till Länsstyrelsen under en försöksperiod på 12 år, när almsjukearbetet startade och fram tom år 2010. Efter avknoppningen är det Länsstyrelsen som ger Skogsstyrelsen tillstånd för fortsatta almsjuke åtgärder. Svenska kyrkan, Visby stift Ingår i den intressegrupp för almsjuka som bildades 2006. Har till viss del finansierat destruering på egen mark. Kyrkogårdsvaktmästarna utbildades i almsjuka år 2008. 10

Vägverket, med under entreprenör Nybergs Entreprenad Bekostar destruering inom eget ansvarsområde, utbildades i almsjuka 2007, de tar kontakt när misstanke om och/eller risk för spridning av almsjuka förekommer. Gotlands Kommun Ingår i den intressegrupp för almsjuka som bildades 2006. Bekostar, och utför destruering på Kommunal mark. Parkarbetarna utbildades i almsjuka 2006. Konsulterar Länsstyrelsens almgrupp när misstanke om almsjuka föreligger samt vid vedhantering av alm. Gotlandshem AB Bekostar eventuell destruktion inom eget ansvarsområde. Samtliga vaktmästare utbildades i almsjuka 2008. Gotländska Ängskommittén Ingår i den intressegrupp för almsjuka som bildades 2006 och för vilka föredrag om almsjuka har hållits vid flera tillfällen. Ängskommittén är även länken mellan Skogsstyrelsen och ängshävdarna och har via Göran Allard deltagit i en extern referensgrupp vid möten med Naturvårdsverket samt andra instanser vid almsjukefrågor. Gotlands Energi Aktiebolag (GEAB) Utbildning har genomförts om almsjuka under 2009. Ett samarbete har inletts där de fått tillgång till Länsstyrelsens digitala kartor med alm och almsjuka på Gotland. Arbetslag har till viss del fått information i fält. De ska kontakta oss i förebyggande syfte, innan de rensar ledningsgator i områden där det förekommer alm, samt om de misstänker almsjuka. Två problem som måste lösas är dels hur man hanterar den almved som blir kvar vid rensning av ledningsgator, samt hur man nå ut med information/ utbildning till underentreprenörer i Maskinringen. Vilket är en sammanslutning av olika enskilda företagare som efter behov anlitas av GEAB och detta medför att det är svårt att ha kontroll över aktörerna. Maskinringen har även utfört almsjuke arbeten när det påträffats almsjuka träd nära elledningsgator. Forskarkontakter mm Sveriges Lantbruks Universitet (SLU) Åke Lindelöw fältentomolog Pia Barklund - fältmykolog Art Databanken Ron Schraven Dutch Trig, Holland (DutchTrig, (almsjuke vaccin) Dr Gordon Mackenthun - Elm Office i Hamburg (expert almsjukainventering) Arne Mattson - Malmö Kommun (expert almsjukeåtgärder) År 2011-2012 innehades en doktorandtjänst vid SLU av Östbrant I-L med inriktning på almsjukan på Gotland. 11

Inventering av Almsplintborren år 2007-2011 (Bilaga 3). Almsplintborren har inventerats genom fångst i fällor under flygsäsong, juni - augusti åren 2007-2011 i Hogrän och Vallstena socken, exklusive år 2009 då inga fällor gillrades i Vallstena. Fällor för att fånga almsplintborren placerade i två transekter, med tio fällor i vardera transekten och med 200 meter mellan varje fälla. I Hogrän sträcker sig transekten från lövängsmark med alminslag i över ett öppet åkerlandskap och avslutas mot barrskog. I Vallstena sträcker sig transekten från blandskog med alminslag mot barrskog. Fällornas placering har varit identisk varje år och tömning har skett en gång per vecka. Fällorna som används är av typ fönsterfällor. Vilka är gjorda av aluminiumbakformar fyllda med vatten och glykol med en transparent plastskiva fastsatt vertikalt ovanför. Fällorna är gillrade med feromonpreparerade påsar, preparat namn P-188-lure 1 för att attrahera Scolytus ssp., det vill säga alla förekommande arter inom släktet Scolytus. När skalbaggarna kommer flygande dunsar de mot den transparenta plastskivan och åker kana ned i glykolvattnet i bakformen och drunknar. Upparbetning Olika upparbetningsmetoder har testats i syfte att rationalisera hanteringen av de sjuka nedtagna träden. Det som provats är barkning med solosåg i syfte att kunna spara veden samt flisning med påföljande uppeldning. Smittade stubbar har barkas av ända ut i rotbenen eller fräses. I de fall smittad ved har upparbetats genom barkning in till splintveden, har barken bränts eller flisats och eldats. Transport sker i möjligaste mån i slutna kärl. Även liggande almved som är tänkt att ha som brännved tas tillvara. Huggen och upparbetad ved lämnas ersättning för. Kvarstående ej avbarkade stubbar har sedan år 2009 preparerats med så kallad ecoplugg, ett glyfosatmedel med bruksnamnet roundup stop. Kemisk bekämpning utförs på kvarstående stubbar efter nedtagna almsjuka träd och på alm som haft rotkontakt med de sjuka träden, med Round UP Stop reg. nr: 4569 klass 3. Syftet är att döda rötterna, reducera rotuppslag och skottillväxt från kvarvarande almsjuka stubbar och därmed även stoppa vidare infektion rotledes till närstående friska almar. Samt för att härleda vilka kringstående träd som har rotkontakt med den preparerade stubben så att även dessa ska kunna tas bort i preventivt syfte innan almsjukesvampen nått dit. År 2009 gjordes försök med kemisk preparering med Roundup Stop nr: 4569 på 700 almstubbar under maj juni 2009 (Bilaga 4). Av dessa var 406 almsjuka och 294 riskträd, det vill säga alm som stod intill almsjuk alm eller skadad alm. Pluggningen gjordes runt om på hela stubben på de almsjuka stubbarna medan riskträden endast pluggades i den sida som var vänd mot de almsjuka stubbarna, i syfte att verka in mot eventuell överföring av almsjukesvampen via rötterna från det sjuka trädet. De behandlade stubbarna är fördelade på 31 fastigheter i 11 socknar. I en dikesren på fastigheten Kälder i Havdhem socken genomfördes pluggningen direkt efter avverkning utan att stubbarna vare sig bränts eller barkats innan pluggning. Övriga fastigheter pluggades en till tre månader efter avverkning. Dessutom var dessa stubbar med almsjuka barkade och avbrända, och riskstubbarna var avbrända på ytan, vilket hade utförts eftersom det var osäkert om pluggning kunde ske. Att stubbarna var barkade försvårade pluggningen eftersom frisk levande bark med intakta kärlbanor krävs för att preparatet ska kunna verka. I dessa fall letades frisk bark fram vid eller strax under marknivå där pluggen kunde sättas. 1 Försäljarens hemsida: http//www.semiohcemical.com/html/traplures.html 12

Återbesiktning gjordes på 8 lokaler bland de pluggade fastigheterna den 28 juli och den 9 oktober år 2009 (Persson 2009). Syftet med att åtgärda almsjuka på Gotland Inventering av alm och almsjuka görs i syfte för att begränsa och hindra vidare smittspridning av almsjukan. Målet är att bevara den biologiska mångfalden och de kulturvärden som är kopplade till almen och almens habitat på Gotland. Gotland har hög andel gammal alm, främst vildväxande lundalm, knuten till ålderdomlig kulturbygd och bedöms vara en av de sista platserna i Europa där almen blivit drabbad av almsjuka. Då även Gotland drabbats av Askskottsjuka Chalara fraxinea utgör de båda trädsjukdomarna en hotbild mot de båda trädslagen i de Gotländska lövmarkerna och den biologiska mångfalden. Både ask och alm är införda på den Svenska rödlistan som hotade arter år 2010. Till skillnad från askottsjukan som är vindburen och därmed svårbekämpad, så finns det utarbetade metoder och vaccin för att motverkar fortsatt spridning av almsjuka. Resultat av Inventering och destruering av almsjuka år 2005 2013 År 2005/2006 1 april 31 mars (Bilaga 5) Hösten 2005 konstaterades de första fallen av Holländsk almsjuka någonsin på Gotland. Den första insjuknade almen registrerades i en löväng i Vallstena socken på nord östra Gotland. En översiktlig inventering inleddes av Länsstyrelsen Gotlands län i Vallstena med närområden, varpå det även hittades almsjuka i de till Vallstena angränsande socknarna Bäl och Källunge. Totalt brändes 71 stycken almar kopplade till almsjuka direkt på växtplatsen under våren 2006 (Tabell 1). År 2006/2007 1 april 31mars (Bilaga 6) År 2006 inventerades alm och almsjuka den 1 juli 30 augusti översiktligt på hela Gotland av en person. En enkätundersökning med frågor om almens kondition skickades till 67 slumpmässigt utvalda fastighetsägare som hade nyckelbiotoper innehållande alm. Samtliga tips om eventuell almsjuka undersöktes med provtagning. En mer noggrann inventering utfördes inom de socknar där almsjuka konstaterats, samt i angränsande socknar. Totalt hittades almsjuka i 7 socknar. Totalt hittades 204 almsjuka, boträd. Samtliga av dessa destruerades (Tabell 1). År 2007/2008 1 april 31 mars (Bilaga 7) År 2007 gjordes under vår och försommar en översiktlig inventering av en person i de socknar där almsjuka konstaterats år 2006 samt i angränsande socknar. Stickprov togs där någon form av försämrad kondition var synlig såsom intorkningar eller gulnande lövverk. Samtliga tips om eventuell almsjuka kontrollerades med provtagning. I september förstärktes inventeringsinsatsen med ytterligare en person och en noggrann inventering av almsjuka lokaler fortsatte under höst och vinter. Inom tre fastigheter i Vallstena socken togs prov på samtliga almar, för att bättre kunna synliggöra resultat och för att kunna jämföra mellan åren (Östbrant 2008). Det konstaterades almsjuka i 14 socknar fördelat på totalt 45 fastigheter. Totalt hittades och destruerades 953 stycken almsjuka träd och boträd (Tabell 1). År 2008/2009 1 april - 31 mars (Bilaga 8, 14, 15) Vid vårvinterns översiktliga inventering av ön konstaterades att alm förekommer i samtliga 92 socknar på Gotland. Sommarinventering utfördes under 7 veckor, 30 juni 8 augusti av 11 13

personer i de 31 socknar där almsjuka dittills hittats, i syfte att lokalisera all alm, konditionsbedömma samt plotta in alm och almsjuka i en digital karta. Totalt konstaterades almsjuka i 31 socknar fördelat på totalt 194 fastigheter. På 149 av dessa fanns ingen tidigare dokumenterad almsjuka. Totalt konstaterades och destruerades 3573 stycken almsjuka träd och boträd (Tabell 1). Innan destruktion vårvintern 2009 åter besiktades lokaler för de almsjuka almar som påträffats och märkts under sommarinventeringen 2008. Almarna hade inte kunnat avverkas under hösten 2008 eftersom det inte fanns resurser till destrueringen. Återbesiktningen utfördes i syfte att hitta de almar som eventuellt blivit nyinfekterade av almsjuka via rötterna, så att även dessa kunde destrueras. Samtidigt inventerades även så kallade boträd, almträd som utgör yngelplats åt almsplintborren, i syfte att även destruera dessa. Totalt hittades ytterligare 1138 almsjuka almar och boträd vi återbesiktningen. År 2009/2010 1 april 31 mars (Bilaga 9, 14, 15) Under våren inventerades de socknar där man ännu inte konstaterat amsjuka i syfte att lokalisera och konditionsbedömma alm. Sommarinventering under perioden 29 juni- 21 augusti gjordes av 10 personer i de socknar där almsjuka sedan konstaterats. 2009/2010 prövades kemisk bekämpning mot stubb- och rotskott och för avdödande av stubbe och rötter. Totalt konstaterades almsjuka i 37 socknar fördelat på 245 fastigheter. Totalt antal almsjuka träd var 2174 stycken. Samtliga destruerades (Tabell 1). I 26 av de 37 socknar som påträffats med almsjuka 2009, fann man almsjuka på nya fastigheter där almsjuka inte hittats tidigare. Indelning av de almsjuka träden år 2009 har protokollförts i diameterklasser i syfte att underlätta beräkning av destruktionskostnader, samt för att dokumentera grovleken på träden som avverkas. Trädens grovlek kan ge indikation på de värden som förloras i samband med almsjukan. Diameter på almen mättes i brösthöjd, som sedan klassificerades i ett intervall. Alm i klenare dimensioner än 10 cm i diameter har liksom tidigare år ej räknats, utan benämns som sly (Figur 2). Klassificeringen speglar till en viss del lundalmspopulationens naturliga åldersfördelning, men det förekommer även äldre träd i mycket klena dimensioner. Det finns exempel på att alm som varit hämmad i tillväxt på grund av bete och hamling, ibland i kombination med andra hämmande faktorer såsom exempelvis magra jordmåner, som har visat sig kunna vara minst hundra år gamla. Figur 2. Storleksfördelning i procent av almsjuk destruerad alm år 2009 Indelade i tre kategorier. Diameter mått mätt i brösthöjd på almsjuk alm. Antal almsjuka almar och procentuell fördelning. 14

Alminventering Totalt har 60 av Gotlands 92 socknar inventerats på alm och almsjuka. Av dessa har 45 socknar totalinventerats på alm, och i övriga 15 socknar har stickprov på almsjuka tagits. Kontrollerade tips om eventuell förekomst av almsjuka har skett i 10 socknar, i en socken av tio hittades almsjuka. Jämförande resultat mellan inventeringarna år 2008 och 2009 År 2009 inventerats alm i totalt 60 av Gotlands 92 socknar. Almsjuka konstaterades i 31 socknar år 2008 och 37 socknar år 2009. Under de år bekämpningen och inventering hittills genomförts, år 2005 2009, har det konstaterats almsjuka i totalt 40 socknar. År 2009 tillkom nio nya almsjuka socknar och tre socknar friskförklarades detta år. I de för året nio nya socknarna hittades 245 almsjuka träd. En ökning av antalet almsjuka träd har skett i 18 socknar, och en minskning i 24 socknar vid jämförelse mellan år 2008 och 2009. Resultat från pluggning med Round up stop vid återbesiktning på 8 lokaler den 28 juli och 9 oktober år 2009: Endast liten eller ingen påverkan syntes på omgivande frisk alm. Genomgående hittades skottuppslag på pluggade stubbar i de delar som inte pluggats, medan de delar som hade pluggats uppvisade färre eller inga stubbskott alls. På de två lokalerna där pluggning skedde i samband med avverkningen syntes inga eller möjligen endast enstaka stubbskott. På övriga lokaler var utfallet varierande, men genomgående syntes mindre skott på de pluggade stubbarna än på stubbar som inte pluggats (Bilaga 10) (Persson 2009). År 2010/2011 1 april - 31 mars (Bilaga 11, 14, 15) Efter en snörik vinter och därefter snabb snösmältning som medförde problem med framkomlighet i markerna försenades destrueringen av de almsjuka träd som diagnostiserats under sommaren. Påföljden blev att en spridning av almsjuka kunnat fortsätta då de nya kullarna almsplintborrar började kläckas i juni samt genom rotspridning från almsjuka träd där sanering utförts sent under våren och ännu inte hunnit påverkas av glyfosatbehandlingen. Sommarinventering gjordes av 6 personer, med inventeringsinsatser under 8 veckor. Almsjuka hittades i 35 socknar fördelat på 228 fastigheter. Totalt beräknades antalet almsjuka almar inklusive boträd uppgå till 2635 (Tabell 1). År 2011/2012 1 april 31 mars (Bilaga 12, 14) Sommaren inventering utfördes av åtta personer under vecka 27-32, därefter fortsatte två personer att inventera ytterligare ca 4-6 veckor. På de lokaler som tidigare år haft almsjuka träd destruerade och stubbarna blivit preparerade med glyfosats, bedömdes det att en stor andel av träden endast var kemiskt påverkade. Vilket går att se på att de glyfosatpåverkade träden endast har förkrympta blad. Och att en mindre andel av träden var synligt angripna av almsjuka, det vill säga infärgade kärlsträngar. Föregående års kemiskt preparerade stubbar uppvisade ingen återväxt vare sig i form av stubbskott eller som rotuppslag. Totalt hittades och destruerades samt pluggades (med glyfosat) 4974 träd fördelat på 350 fastigheter inom 41 socknar (Tabell 1). År 2012/2013 1 april 31 mar (Bilaga 13, 14, 15) 15

Inventeringen utfördes av sex personer på deltid under vecka 27 37. Totalt hittades, destruerades och pluggades (med glyfosat) 3788 almsjuka träd fördelat på 284 fastigheter inom 39 socknar (Tabell 1). Tabell 1. Almsjuka träd på Gotland år* 2005 2013 Almsjuka = infärgade kärlsträngar Boträd = yngel av almsplintborren Riskträd = risk för att bli almsjuka *verksamhetsår från 1 april till 31 mars År Almsjuka Boträd Riskträd 2005-2006 71 - - 2006-2007 64 140-2007-2008 877 76 126 2008-2009 3266 307 6957 2009-2010 2078 96 5329 2010-2011 2635-2875 2011-2012 4974* - - 2012-2013 3788-1467 *År 2011/12 räknades inte almsjuka och riskträd träd var för sig, tomma rutor innebär att boträd räknats som om de vore almsjuka Jämförande resultat mellan verksamhetsår 2011/12 och 2012/13 Jämförelse av antalet almsjuka fastigheter mellan verksamhetsåren 2011/12-2012/13 inom de 42 socknar där almsjuka hittats tillsammans under de båda åren. Totala antalet almsjuka fastigheter 2011/12 är 336 stycken i 41 socknar och totala antalet fastigheter år 2012/13 är 284 stycken, i 39 socknar. Inom 31 socknar har det för året tillkommit nya almsjuka fastigheter år 2012/13, medan det i 5 socknar inte har tillkommit några nya almsjuka fastigheter. Inom 3 socknar har det tillkommit nya almsjuka fastigheter samtidigt som de redan tidigare almsjuka fastigheterna fortfarande är infekterade. Antalet socknar där antal almsjuka fastigheter är oförändrat år 2012/13 jämfört med år 2011/12 är 12 stycken. Inom 19 stycken socknar har antalet almsjuka fastigheter minskat. Inom 7 stycken socknar har antalet almsjuka fastigheter ökat. En socken tillkom år 2012 där det ej förekommit almsjuka sedan tidigare samt 3 stycken socknar bortföll där ingen almsjuka hittats år 2012/13 (Bilaga 14, 15, Figur 3). 16

Figur 3. Jämförande resultat mellan åren 2011 och 2012 Resultatet visar fördelningen av antalet almsjuka fastigheter inom de 42 socknar där almsjuka hittats under de två åren. Vid en jämförelse från år 2011 till år 2012 så har det i 45 % av socknarna skett en minskning, inom 29 % av socknarna är det oförändrat, medan en ökning har skett i 17 %, och storleken nytillkomna fastigheter är 2 % vilket motsvarar en socken som tillkom, samt 7 % bortföll, vilket motsvarar de tre socknar där det inte hittats någon almsjuka år 2012. Almsplintborre inventering (Bilaga 3) Resultatet av fångade almsplintborrar i fällor preparerade med feromon, P-188-lure, som attraherar Scolytus spp. år 2006-2011 visar endast förekomst av den tandade almsplintborren Multistriatus scolytus. Antalet fångade almsplintborrar i fällorna visar att almsplintborren vartdera året uppvisar en högre aktivitet i slutet av juni till i början i början av juli. Medan kurvan av fångade almsplintborrar avspeglar en lite mindre aktivitet i slutet av juli till i början av augusti. Kurvan visar också att antalet fångade almsplintborrar har planat ut i och med att antalet fångade borrar minskat betydligt sedan år 2007. Detta skulle kunna korreleras till preventivt arbete i form av bortagning av sjuka och nedsatta almträd, almgrenar och almved (Smedberg 2012). 17

Figur 4. Almsplintborrar fångade år 2007-2011 Fönsterfällor preparerade med feromon riktat till Scolytus spp i Hogrän och Vallstena. I Vallstena gillrades inga fällor år 2009 (Smedberg 2012). Utvärdering Inventering och åtgärder vid arbetet av almsjuka kräver att personalen i alla led gör enligt de regler som har ställts upp för att minimera risken för vidare smittspridning. Samtidigt ska hanteringen vara praktiskt genomförbar. Exempelvis så vore det optimalt att destruera smittad alm så fort det bara går i samband med inventeringen under sommaren, vilket hittills inte varit möjligt. Dels på grund av att arbetslagen har rätt till semester under sommaren, men även för risk för att markbrand föreligger, då de Gotländska markerna ofta är mycket torra på sommaren och att fastighetsägare behöver underrättas och ha fullvärdig information innan åtgärd. Även bärigheten i mark och åtkomlighet kan komplicera borttagandet av almarna. Och under stor andel av de Gotländska vintrarna är det ingen tjäle och det kan vara mycket blött. Att då transportera ut virke till upparbetning kan vara ett dilemma då risken för körskador föreligger. Men det stora problemet har varit finansieringen. Pengar för destruktion och fortsatta inventeringsinsatser har sökts för varje enskilt år och redan ifrån början år 2006 uppstod det otakt i finansieringen i förhållande till arbetet som skulle uträttas. När inventeringen var klar för sommaren, var pengarna slut och nya medel skulle sökas för att kunna finansiera destruktionen. Besked om pengar har ofta kommit sent, ofta inte förrän vårvintern påföljande år, vilket givetvis har omöjliggjort en effektivisering av bekämpningsåtgärderna. Kvarstående almsjuk alm har således smittat rotledas från den ena almen till nästa, år 2009 avverkades ytterligare 1142 almar som smittats genom att de sjuka almarna från föregående sommarinventering stått kvar. År 2011 söktes EU medel så kallade LIFE projekt pengar i förhoppning om att kunna finansiera verksamheten under en längre tidsperiod och på så sätt effektivisera åtgärderna och förhoppningsvis kunna minska antalet smittade almar. Ansökan tillstyrktes inte detta år, men en ny ansökan gjordes år 2012. Pluggning med Roundup Stop år 2009 Det Kemiska Preparatets synliga verkan Pluggen fungerar genom minskad och/eller hämmad skottskjutning på lundalm, och att giftet bara verkar i den delen av stubben som pluggats är konstaterad. 18

Pluggningens verkan ger sämre effekt ju längre tid det går mellan avverkning av trädet och pluggning av den kvarvarande stubben. Pluggningen kan också ha försämrad effekt när stubbarna barkats och bränts med gasollåga innan kemisk prepareringen utförs på stubbarna. Barkningen försvårade pluggningen och kan även den ha försämrat effekten. Giftet ger ingen, liten eller sällan synlig effekt på de rotskotten som står ett par decimeter eller längre ifrån stubben som pluggats (Persson 2009). På sikt är det förväntade resultatet att antalet almsjuk alm per år ska minska, vilket beräknas ske eftersom den kemiska prepareringen visar på vilka almar som har rotkontakt med den pluggade almsjuka stubben. Tas dessa träd bort i preventivt syfte, innan de hunnit bli almsjuka så hinner de inte bli attraktiva för almsplintborren att lägga ägg i. Källförteckning Andersson, L. 2002. Traktanalys kartor över rikedomen av känsliga och sällsynta skogsarter. Svensk Bot. Tidskr. 96: 313 322 Arvidsson, J. 2006. Inventering av alm på och i anslutning till gotländska landsortskyrkogårdar. Visby kyrkogårds och fastighetsförvaltning. Barklund, P.2008. Sveriges Lantbruksuniversitet. Institutionen för skoglig mykologi och patologi. Muntligen 2008 02 15 Bergquist, A & Karltorp, M.1986. Holländsk almsjuka samt dess bekämpning inom naturvårdsobjekt. Statens Naturvårdsverk & Lantbruksstyrelsen. SNV dnr 259 4782 88 Nf LBS dnr 310 1920/88 Black Samuelsson & Ghelardini 2007. Fenologi hos alm visar samband med almsjuka. Fakta skog I 14 I 2007. Om forskning vid Sveriges Lantbruksuniversitet Ghelardini, L. 2007. Bud burst phenology, dormancy release and susceptibility to Dutch elm disease in Elms (Ulmus spp). Doctoral thesis No. 2007:134, Swedish University of Agricultural Sciences Uppsala Gärdenfors, U.2005. Rödlistade arter i Sverige The 2005 redlist of Swedish species. Henriksson, J. 2008. Inventering av skyddsvärda träd, Åtgärdsprogrammet för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet på Gotland. Amalina Natur och Miljökonsult. Hultengren, S. m fl. 2006. Hotad mångfald i Gotlands lövängar och lövängsrester. Svensk Bot. Tidskr. 100:176 193 Jordbruksverket 2006. Holländsk Almsjuka, Jordbruksinformation 2 2006 Lindelöw, Å. 2008. Sveriges Lantbruksuniversitet. Skogsentomologi. Muntligen. 2008 02 15 Mebus, F.2006. Lövmarkernas areal och utbredning på Gotland. Svensk Bot. Tidskr. 100:173 175. Uppsala. ISSN 0039 646X Nordlind, E. Länsstyrelsen Kalmar län, muntligen 2008 10 05 Persson, M. 2009. Årsrapport. almsjukegruppen Länsstyrelsen Gotlands län 19