Vägledning till att införa sysselsättningsinitiativet för unga. Temadokument från Europeiska socialfonden. Ett socialt Europa

Vägledning till att införa sysselsättningsinitiativet för unga Temadokument från Europeiska socialfonden Ett socialt Europa

Vägledning till att införa sysselsättningsinitiativet för unga Temadokument från Europeiska socialfonden Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering Enhet E1 Manuskript avslutat i september 2014

Varken Europeiska kommissionen eller någon annan part som verkar i kommissionens namn kan ta ansvar för hur informationen i denna publikation används. Omslagsfoto: Thinkstock För att använda foton som inte omfattas av upphovsrätt tillhörande Europeiska unionen måste tillstånd först inhämtas från innehavaren/-arna av upphovsrätten. Europe Direct är en tjänst som hjälper dig att få svar på dina frågor om Europeiska unionen. Gratis telefonnummer (*): 00 800 6 7 8 9 10 11 (*) Varken informationen eller samtalen kostar i regel något (men vissa operatörer, telefonkiosker och hotell kan ta betalt för samtalen). En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu). Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2014 ISBN 978-92-79-40153-4 - doi:10.2767/46519 (print) ISBN 978-92-79-40135-0 - doi:10.2767/43396 (PDF) Europeiska unionen, 2014 Kopiering tillåten med angivande av källan. Printed in Luxembourg Tryckt på papper som blekts utan elementärt klor (ECF)

VÄGLEDNING TILL ATT INFÖRA SYSSELSÄTTNINGSINITIATIVET FÖR UNGA TEMADOKUMENT FRÅN EUROPEISKA SOCIALFONDEN INNEHÅLLSFÖRTECKNING Relevanta bestämmelser i lagstiftningen...5 Bakgrund...6 Initiativets målgrupp.............................................................. 7 Programplanering av initiativet...9 Vilka åtgärder stöder initiativet?... 10 Vilka åtgärder förväntas initiativet inte stödja?... 11 Sysselsättningsinitiativet för unga i partnerskapsavtal och operativa program...13 Flexibilitet i användningen av initiativets medel...14 Åtgärder för ungdomar inom ramen för ESF (utanför sysselsättningsinitiativet för unga) och Europeiska fonden för justering för Globaliseringseffekter... 15 Samfinansieringsandel för sysselsättningsinitiativet för unga...16 3

Tekniskt stöd...19 Förhandsvillkor.... 19 Tematisk koncentration...20 Resultatreserv och resultatram...20 Bestämmelser om övervakning och utvärdering...21 Tidigt datum för stödberättigande utgifter...22 Förvaltning och kontroll och ekonomisk förvaltning...23 Information och kommunikation...25 Gemensamma handlingsplaner och förenklade kostnadsalternativ...25 Bilaga...26 4

VÄGLEDNING TILL ATT INFÖRA SYSSELSÄTTNINGSINITIATIVET FÖR UNGA TEMADOKUMENT FRÅN EUROPEISKA SOCIALFONDEN RELEVANTA BESTÄMMELSER I LAGSTIFTNINGEN Förordning Förordningen om gemensamma bestämmelser (1) Förordningen om Europeiska socialfonden Artiklar Artikel 20 Resultatreserv Artikel 29 Förfarande för antagande av program Artikel 65 Stödberättigande Artikel 91 Medel för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning Artikel 92 Medel för målet Investering för tillväxt och sysselsättning och för målet Europeiskt territoriellt samarbete Artikel 104 Tillämpningsområde (Gemensam handlingsplan) Artikel 119 Tekniskt stöd från medlemsstaterna Artikel 120 Fastställande av medfinansieringsgrader Bilaga III Bestämmelser för att fastställa räckvidd och nivå för innehållande av åtaganden eller betalningar som avses i artikel 23.11 Bilaga VI Årliga åtagandebemyndiganden för perioden 2014 2020 Bilaga VII Tilldelningsmetod Bilaga VIII Den metod för den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga som avses i artikel 91 Artikel 1 Artikel 3.1 a ii Artikel 5 Kapitel IV (artiklarna 16 23) Sysselsättningsinitiativet för unga Bilaga I Gemensamma aktivitets- och resultatindikatorer för ESF-investeringar Bilaga II Resultatindikatorer för sysselsättningsinitiativet för unga ( 1 ) Endast artiklar där det hänvisas direkt till sysselsättningsinitiativet för unga anges. 5

BAKGRUND I april 2013 antog rådet en rekommendation om att inrätta en ungdomsgaranti (2). Medlemsstaterna åtog sig att se till att alla unga i åldern upp till 25 år får ett bra erbjudande om anställning, fortsatt utbildning, lärlingsplats eller praktikplats inom fyra månader efter det att de har lämnat skolan eller blivit arbetslösa. Inrättandet av ett ungdomsgarantisystem utgör en långsiktig strukturreform och en positiv investering i unga människors framtid och ekonomin. Utformningen och genomförandet av ett nationellt ungdomsgarantisystem förutsätter ett fast åtagande över tiden och betydande budgetstöd på medellång till lång sikt. Utöver de nationella insatserna kan medlemsstaterna utnyttja stöd från Europeiska socialfonden (ESF) och medlen inom sysselsättningsinitiativet för unga (nedan kallat initiativet) under nästa fleråriga budgetram för 2014 2020. Med anledning av rådets rekommendation om att inrätta en ungdomsgaranti, som gäller för samtliga 28 medlemsstater, hänvisas det även till genomförandet av ungdomsgarantisystem i flera landsspecifika rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen 2013. Framstegen i medlemsstaternas genomförande av rekommendationen om en ungdomsgaranti kommer att fortsätta att övervakas genom den europeiska planeringsterminen även under 2014 och följande år. Medlen för initiativet kommer att utgöras av 3,2 miljarder euro (3) från en särskild EU-budgetpost för ungdomssysselsättning (även kallat det särskilda anslaget för sysselsättningsinitiativet för unga) samt minst 3,2 miljarder euro från de nationella ESF-anslagen (även kallat motsvarande ESFmedel). Medlemsstaterna måste också tillhandahålla medel som nationell samfinansiering för ESF-delen. När det i dessa riktlinjer talas om sysselsättningsinitiativet för unga, initiativet eller medlen för initiativet omfattas alla de tre ovannämnda finansieringskällorna. Syftet med initiativet är att ge ekonomiskt stöd till de medlemsstater som har den högsta ungdomsarbetslösheten, eftersom det ska tilldelas de regioner där ungdomsarbetslösheten översteg 25 % under 2012 och, för de medlemsstater där ungdomsarbetslösheten steg med mer än 30 % under 2012, de Nuts 2-regioner där ungdomsarbetslösheten översteg 20 % under 2012 (artikel 16 i ESF-förordningen). Initiativet kommer att finansiera åtgärder som direkt hjälper unga som varken arbetar eller studerar (se även nedan). Det kommer att genomföras som ett led i målet Investering för tillväxt och sysselsättning. ( 2 ) http://eur-lex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=oj:c:2013:120:0001: 0006:SV:PDF ( 3 ) Beloppet anges i löpande priser. 6

VÄGLEDNING TILL ATT INFÖRA SYSSELSÄTTNINGSINITIATIVET FÖR UNGA TEMADOKUMENT FRÅN EUROPEISKA SOCIALFONDEN INITIATIVETS MÅLGRUPP I detta sammanhang finns det två relevanta aspekter: dels vilka deltagare i initiativet som är berättigade till stöd (ur rättslig synvinkel), dels vilka deltagare som initiativet främst bör inriktas på (ur ett politiskt perspektiv). Vem är berättigad till stöd från initiativet? Vem bör initiativet främst inriktas på ur politisk synvinkel? Det bör noteras att initiativet är avsett att förstärka det stöd som ESF redan tillhandahåller bredare grupper av ungdomar genom att se till att initiativet inriktas på ungdomar som normalt inte skulle få något sysselsättnings- eller utbildningsstöd. Initiativet har från första börjar varit avsett som en ekonomisk resurs som ger koncentrerat stöd till unga människor i Europas regioner som drabbats hårdast av ungdomsarbetslösheten (4), dvs. de unga som varken arbetar eller studerar (5). Enligt artikel 16 i ESF-förordningen ska initiativet inriktas på alla ungdomar som är yngre än 25 år som varken arbetar eller studerar, som är bosatta i de stödberättigade regionerna, som inte förvärvsarbetar eller som är arbetslösa inklusive långtidsarbetslösa, oavsett om de är registrerade som arbetssökande eller inte. Medlemsstaterna får på frivillig basis utvidga målgruppen till ungdomar som är yngre än 30 år. Initiativet ska stödja bl.a. genomförandet av rådets rekommendation om en ungdomsgaranti (skäl 11 i ESF-förordningen). Av det ovanstående framgår det att det ur rättslig synvinkel inte fastställs någon specifik definition av unga som varken arbetar eller studerar i den rättsliga grunden för initiativet. I enlighet med artikel 65 i förordningen om gemensamma bestämmelser får medlemsstaterna därför fastställa de nationella reglerna om stödberättigande från initiativet, men de bör se till att de deltagare i initiativet som de anser vara berättigade till stöd (i enlighet med artikel 65 i förordningen om gemensamma bestämmelser) omfattas av den målgrupp för initiativet som fastställs i artikel 16 i ESF-förordningen. Den definition av målgruppen av unga som varken arbetar eller studerar som medlemsstaterna kommer att tillämpa bör anges tydligt i de operativa programmen eller urvalskriterierna för insatser inom initiativet. Ur ett politiskt perspektiv är syftet att se till att initiativet tillhandahåller erbjudanden av god kvalitet, dvs. paket av insatser som underlättar personens övergång till arbetsmarknaden, genom att de mål som anges under resultatindikatorerna i bilaga II till ESF-förordningen uppnås. Medlemsstaterna bör var för sig se till att det ekonomiska stödet per person som omfattas är tillräckligt. Det är uppenbart att enbart medlen för initiativet inte i någon medlemsstat kommer att vara tillräckliga för att ge samtliga unga som varken arbetar eller studerar ett erbjudande enligt ungdomsgarantin. Det gör att följande fråga uppstår: Utifrån den mycket bredare grupp av personer som skulle kunna vara berättigade till stöd enligt ovanstående beskrivning/definition, hur bör medlemsstaten välja ut och prioritera dem som faktiskt ska delta i initiativet, och var bör den lägga fokus? Medlemsstaten skulle kunna välja att inrikta sig på en blandning av mer eller mindre utbildade unga som varken arbetar eller studerar, inklusive de som lämnat skolan utan kvalifikationer, samt deltagare som det är svårare eller lättare att nå, inklusive missgynnade personer och personer från marginaliserade grupper (unga som varken arbetar eller studerar är en heterogen grupp). Initiativets målgrupp förväntas också omfatta icke förvärvsarbetande personer som inte deltar i allmän eller yrkesinriktad utbildning (6). Gränsfall, bl.a. unga människor som är arbetslösa men även deltar i utbildning vid sidan av (t.ex. kvällskurser), kan också ingå i den gruppen. Medlemsstaten kan själv välja sammansättningen av denna blandade målgrupp. ( 4 ) Se även COM(2013) 144 final. ( 5 ) En detaljerad analys av situationen för unga i EU som varken arbetar eller studerar finns i det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer förslag till rådets rekommendation om att inrätta en ungdomsgaranti, SWD(2012) 409 final. Se särskilt sidorna 2 10. ( 6 ) Icke förvärvsarbetande som inte deltar i allmän eller yrkesinriktad utbildning utesluter inte unga med högre utbildning, utan omfattar personer som för närvarande inte ingår i arbetskraften (i den meningen att de inte är sysselsatta eller att de är arbetslösa och inte deltar i allmän eller yrkesinriktad utbildning vid den tidpunkt då de är icke förvärvsarbetande). Definitionerna av den gemensamma indikatorn icke förvärvsarbetande som inte deltar i allmän eller yrkesinriktad utbildning finns i kommissionens riktlinjer om övervakning och utvärdering av ESF. 7

Fastställande av målgruppen Initiativet får enbart inriktas på unga under 25 år, eller under 30 år om medlemsstaten väljer det. I det senare fallet förväntas en förklaring i det operativa programmet (avsnittet om behovsanalys) för att motivera detta val. För att trygga att åldersgränsen efterlevs bör deltagarna uppfylla ålderskriteriet vid den tidpunkt då de börjar omfattas av insatsen inom initiativet. Medlemsstaterna måste själva kartlägga informationskällorna om potentiella deltagare i insatserna inom initiativet registreringen hos den offentliga arbetsförmedlingen kan vara en sådan källa (och i fallet med grupper som är svåra att nå skulle denna registrering vanligen vara en följd av socialt arbete och motiveringsarbete för att få personen att registrera sig verksamhet som bl.a. kan finansieras genom andra ESF-insatser) (7). Skolsystemens register för övervakning av skolavhopp (skolfrånvaro) kan vara ett annat verktyg för att sålla och fastställa målgruppen för insatser inom initiativet. Eftersom initiativet kan stödja unga som varken arbetar eller studerar (8) som kan vara arbetslösa (definitionen av den motsvarande gemensamma indikatorn i bilagan till kommissionens riktlinjer om övervakning och utvärdering av ESF) bör det noteras att det enligt de nationella ordningarna i flera medlemsstater är tillåtet för personer som är registrerade som arbetslösa att även delta i viss utbildning med begränsad varaktighet, t.ex. deltidsstudier. Där detta är fallet kan vissa av deltagarna i initiativet höra till kategorin arbetslösa deltagare, samtidigt som de deltar i utbildning på deltid och således även ingår i initiativets målgrupp. Heltidsstuderande kan inte komma i fråga för stöd från initiativet. Den målgrupp av unga som varken arbetar eller studerar som är berättigade till åtgärder inom initiativet måste vara bosatta i de regioner som är berättigade till stöd från initiativet. För att fastställa bosättningsorten kan medlemsstaterna utnyttja lokala eller nationella folkbokföringsregister eller andra relevanta källor. Det bör noteras att insatserna inom initiativet rent geografiskt kan genomföras i andra regioner eller t.o.m. medlemsstater, om de gagnar en ung person som varken arbetar eller studerar och som är bosatt i en stödberättigad region när insatsen inleds. Med andra ord måste inte deltagarna i en insats inom initiativet stanna i den region där de är bosatta, särskilt när det gäller åtgärder för yrkesmässig och utbildningsmässig rörlighet. ( 7 ) Det är viktigt att komma ihåg att ungdomar som inte är registrerade hos en offentlig arbetsförmedling också omfattas av ungdomsgarantin. Ungdomsgarantin gäller för alla unga under 25 år. De som inte är registrerade hos den offentliga arbetsförmedlingen eller som var registrerade före införandet av ungdomsgarantin bör inte missgynnas i förhållande till dem som redan är registrerade. Det åligger medlemsstaterna att trygga denna balans inom initiativets målgrupp. ( 8 ) Det finns en Eurostat-definition av unga som varken arbetar eller studerar. Man enades om denna definition inom sysselsättningskommittén (EMCO) i april 2010 för användning inom ramen för de integrerade riktlinjerna för Europa 2020. Denna definition omfattar: arbetslösa personer (enligt ILO:s definition) som inte studerar, och icke förvärvsarbetande personer (enligt ILO:s definition) som inte studerar. Ej sysselsatta omfattar både arbetslösa och icke förvärvsarbetande, och som inte studerar innebär att personer som är sysselsatta och/eller deltar i formell eller icke-formell utbildning inte anses vara unga som varken arbetar eller studerar. Det är dock viktigt att notera att ur ett politiskt perspektiv kan Eurostats definition av unga som varken arbetar eller studerar vara för restriktiv. Om medlemsstaterna väljer att tillämpa denna definition i samband med åtgärder inom initiativet skulle det kunna bli svårt för dem att se till att alla deltagare i initiativet motsvarar definitionen (t.ex. intygande av att en person som är registrerad som arbetslös inte har deltagit i någon utbildning under de fyra veckor som föregår initiativet) och/eller det skulle kunna leda till ett icke önskvärt uteslutande av vissa ungdomar från stöd från initiativet. 8

VÄGLEDNING TILL ATT INFÖRA SYSSELSÄTTNINGSINITIATIVET FÖR UNGA TEMADOKUMENT FRÅN EUROPEISKA SOCIALFONDEN PROGRAMPLANERING AV INITIATIVET Medlemsstaterna får endast programplanera åtgärderna inom initiativet inom investeringsprioriteringen för unga som varken arbetar eller studerar (artikel 3.1 a ii): varaktig integration på arbetsmarknaden för ungdomar, särskilt de som inte arbetar eller studerar, inklusive ungdomar som löper risk för social utestängning och ungdomar från marginaliserade grupper, vilket inbegriper genomförandet av ungdomsgarantin. Alla medel för initiativet bör programplaneras inom denna investeringsprioritering. Dessutom kan denna investeringsprioritering även användas för programplanering av ESF-medel som inte ingår i initiativet, bl.a. för regioner som inte omfattas av initiativet. Medlen för initiativet är integrerade i programplaneringen för ESF. Initiativet kan programplaneras på följande sätt: Ett särskilt operativt program. Ett särskilt insatsområde. En del av ett eller flera insatsområden. Om initiativet genomförs genom ett särskilt insatsområde innebär detta att insatsområdet enbart består av det särskilda anslaget för initiativet och motsvarande ESF-medel. Om initiativet genomförs som en del av ett insatsområde förutsätter detta ett insatsområde där det särskilda anslaget för initiativet och motsvarande ESF-medel programplaneras som en separat del inom ett insatsområde som även omfattar ytterligare medel, som inte ingår initiativet. Ett särskilt operativt program för initiativet skulle uteslutande bestå av särskilda insatsområden för initiativet, med undantag för ett eventuellt insatsområde för tekniskt stöd, som inte får finansieras genom initiativet och bör finansieras enbart med medel för tekniskt stöd från ESF. Artikel 29 i förordningen om gemensamma bestämmelser innehåller ett undantag beträffande särskilda operativa program för initiativet, som får godkännas av kommissionen före det formella inlämnandet av partnerskapsavtalet. Tillsammans med tidigareläggningen av medlen från den särskilda budgetposten för initiativet (för vilka ingen nationell samfinansiering krävs) och det tidigare startdatumet för stödberättigande för initiativet (utgifter inom initiativet ska vara stödberättigande från och med den 1 september 2013) utgör detta undantag en uppsättning åtgärder som syftar till att främja ett snabbt genomförande av initiativet. Varje programplaneringsalternativ har sina förtjänster, beroende på situationen i medlemsstaten och initiativets ekonomiska omfattning i den medlemsstaten. För de länder som får mest stöd från initiativet uppmuntras ett mer konsoliderat upplägg av programplaneringen (ett särskilt insatsområde eller operativt program). Medlemsstaterna bör fundera över vilka ordningar som på bästa sätt kan sörja för snabba resultat av investeringarna inom initiativet (att eventuellt inte sprida medlen för initiativet alltför mycket mellan olika operativa program). 9

VILKA ÅTGÄRDER STÖDER INITIATIVET? I ESF-förordningen anges inte i detalj vilken verksamhet som berättigar till stöd enligt initiativet. I skäl 11 i ESF-förordningen görs dock en tydlig koppling till rekommendationen om en ungdomsgaranti. Tillsammans med resultatindikatorerna för initiativet i bilaga II till ESF-förordningen ger detta ett tydligt fokus på den integration som ska uppnås genom högkvalitativa insatser direkt för målgruppen. Initiativet (såväl medlen från den särskilda budgetposten som motsvarande ESF-medel och dess nationella samfinansiering) ger stöd direkt till individer och inte strukturer eller system. När det gäller kopplingen mellan initiativet och ungdomsgarantisystemen kan initiativet således enbart ge ekonomiskt stöd till vissa aspekter av genomförandet av ungdomsgarantisystemen, nämligen åtgärder som syftar till direkt tillhandahållande av arbetstillfällen, lärlingsplatser, praktikplatser eller fortsatt utbildning för målgruppen i de regioner som är berättigade till stöd från initiativet. Därför ligger fokus på att tillhandahålla de personer som initiativet är inriktat på möjliga vägar/åtgärdspaket som syftar till aktiv arbetsmarknadsintegration, vilket innebär att individen och hans eller hennes behov står i centrum för insatsen och att insatserna måste skräddarsys i enlighet med detta. Inom initiativet skulle varje individ erhålla en lämplig uppsättning insatser och i slutändan ett erbjudande om anställning och/eller fortsatt utbildning, praktik eller lärlingsutbildning. Insatserna/ åtgärderna bör således syfta till hållbar aktivering av målgruppen. Såsom nämns ovan bör utformningen av insatserna dessutom styras av målsättningen att uppnå målen för initiativet enligt resultatindikatorerna i bilaga II till ESF-förordningen. Typiska exempel på insatser som får stöd från initiativet och som ingår i en individuell plan/möjlig väg skulle kunna omfatta tillhandahållande av praktikplatser och lärlingsplatser, tillhandahållande av en första arbetslivserfarenhet, minskning av lönebikostnader,, riktade och väl utformade lönebidrag och nyanställningsstöd, åtgärder för yrkesmässig och utbildningsmässig rörlighet, startstöd för unga företagare, yrkesutbildningskurser av hög kvalitet, program som ger elever som slutat skolan i förtid en andra chans. Ovannämnda exempel på åtgärder ligger i linje med de insatser för unga människor som avses i rekommendationen om att inrätta en ungdomsgaranti (9). Initiativet kommer därför att vara ett viktigt finansieringsinstrument för att stödja genomförandet av de relevanta åtgärderna i de nationella genomförandeplanerna för ungdomsgarantin i alla medlemsstater som är berättigade till stöd från initiativet. När det gäller stödberättigade kostnadsposter inom initiativet är de desamma som de som normalt får stöd från ESF (utbildningsavgifter, utrustning, ersättningar och stipendier, flyttbidrag, nyanställningskostnader osv.). Syftet med och ramen för utformningen av insatserna inom initiativet är emellertid av yttersta vikt och bör vara direkt kopplade till resultaten för den person som insatserna inriktas på (se ovan). När det gäller i synnerhet lönebidrag är dessa stödberättigande enligt ESF-förordningen och används ofta i flera medlemsstater som en åtgärd för arbetsmarknadsintegration och tillgång till sysselsättning och social delaktighet. Ur ett politiskt perspektiv bör dock lönebidrag vara tillfälliga och välinriktade i syfte att uppnå en hållbar arbetsmarknadsintegration som ett led i en övergripande politisk strategi (i motsats till kortsiktiga och isolerade, spridda projekt). Lönebidrag och andra slags nyanställningsstöd är dyra åtgärder, vilket innebär att de redan från början måste utformas på effektivast möjliga sätt. Det bör noteras att nyanställningsstöd är relevanta ur statsstödssynpunkt och att medlemsstaterna således måste beakta förordningarna om statligt stöd (10) vid utformningen av nyanställningsstöd. ( 9 ) EUT C 120, 26.4.2013, s. 1. ( 10 ) Se http://ec.europa.eu/competition/consultations/2013_gber/. 10

VÄGLEDNING TILL ATT INFÖRA SYSSELSÄTTNINGSINITIATIVET FÖR UNGA TEMADOKUMENT FRÅN EUROPEISKA SOCIALFONDEN VILKA ÅTGÄRDER FÖRVÄNTAS INITIATIVET INTE STÖDJA? Strukturella åtgärder för att reformera de offentliga arbetsförmedlingarna i syfte att ge unga som varken arbetar eller studerar bättre stöd skulle inte finansieras genom initiativet (enligt skäl 11 i ESF-förordningen kommer initiativet att stödja åtgärder som riktas till enskilda personer och inte systemreformer). Det sistnämnda kan naturligtvis få stöd från ESF utanför initiativet, genom att den berörda åtgärden programplaneras inom den relevanta investeringsprioriteringen, t.ex. åtgärder för att modernisera arbetsmarknadsinstitutionerna. Initiativet bör inte inriktas på att enbart stödja isolerade insatser som inte bidrar till en individuell, skräddarsydd plan för deltagaren i initiativet. Sådana insatser bör undvikas eftersom de kanske inte är relevanta för eller tillräckligt anpassade till deltagarnas behov. I likhet med ESF-åtgärder kan inte heller insatser som enbart utgörs av passiva ekonomiska överföringar till deltagarnas konton, t.ex. inrättande av en akutfond för inkomststöd för att hjälpa unga att täcka sina månatliga levnadsomkostnader, avses vara åtgärder som initiativet kan stödja. Sådana insatser skulle inte motsvara kriteriet att vara anpassade till deltagarnas behov (11). Dessutom skulle sådana insatser inte kunna kopplas direkt till resultat för målgruppen med hänsyn till resultatindikatorerna för initiativet. I princip bör en passiv åtgärd alltid kombineras med en aktiv åtgärd. Vidare bör åtgärder för inkomststöd utgöra undantag (som när den senaste ekonomiska krisen var som värst) och deras varaktighet begränsas till längden på aktiveringsåtgärden. Medlemsstaten skulle behöva visa varför dessa passiva åtgärder måste kombineras med de aktiva åtgärderna och anses ha en direkt inverkan på deltagarens aktivering. ( 11 ) Notera att gruppen av unga som varken arbetar eller studerar är heterogen och sträcker sig från socialt missgynnade personer utan utbildningsbakgrund till personer med universitetsexamen. 11

MEDEL FÖR INITIATIVET Den årliga fördelningen per medlemsstat av det särskilda anslaget för initiativet kommer att fastställas i det kommissionsbeslut som avses i artikel 91.2 i förordningen om gemensamma bestämmelser och i vilket även de samlade medlen för varje medlemsstat för målet Investering för tillväxt och sysselsättning och målet Europeiskt territoriellt samarbete kommer att fastställas. Beslutet kommer också att omfatta en förteckning över regioner som är berättigade till stöd från initiativet för varje medlemsstat, men kommer inte att fastställa anslagen på regional nivå. Medlemsstaterna har frihet att fördela medlen mellan de stödberättigade regionerna. Det finns dock flera frågor som bör beaktas: Det står visserligen medlemsstaterna fritt att fördela medlen på regional nivå, men den föreslagna fördelningen bör bygga på objektiva kriterier, bl.a. i förekommande fall genom användning av uppgifter från en officiell uppgiftskälla. Medlen från det särskilda anslaget för initiativet bör matchas av åtminstone samma belopp ESF-medel (artikel 22.1 i ESF-förordningen). Medlemsstaterna uppmuntras att lägga till ytterligare ESF-medel till initiativet, särskilt om de utvidgar initiativets målgrupp till unga under 30 år eller låter ytterligare delregioner omfattas av initiativet. På så sätt minskar inte de tillgängliga medlen per person till följd av den utvidgade målgruppen. Det särskilda anslaget för initiativet fördelas inte med avseende på regionkategori, vilket är fallet för ESF-resurserna. Artikel 23 i ESF-förordningen föreskriver en särskild mekanism för ersättning av utbetalningar till initiativet (för närmare detaljer se nedan) på grundval av en automatisk tilldelning av ESF-stödet per regionkategori baserad på en i förväg fastställd andel. En sådan mekanism förutsätter lagstiftarens avsikt att låta medlemsstaterna tillämpa sysselsättningsinitiativet för unga utan att dela upp de resurser som faktiskt investerats per regionkategori. Under planeringsfasen måste medlemsstaterna för varje insatsområde (eller del därav) inom initiativet se till att motsvarande ESF-medel kommer från målregionerna för initiativet. När regioner från olika kategorier har sammanförts till ett enda insatsområde (eller del därav), bör andelen planerat kompletterande stöd från ESF för varje regionkategori vara förenlig med den nationella tilldelningsmetoden och motsvara den andel av initiativets finansiering som medlemsstaten önskar tilldela varje regionkategori. När medlen för insatsområdet (eller delen därav) har fastställts, kan de användas för verksamhet inriktad på stödberättigade ungdomar som är bosatta i någon av de stödberättigade regioner som omfattas av insatsområdet utan hänsyn till varifrån det kompletterande ESF-stödet i de olika regionkategorierna kommer ifrån. Exempel: En medlemsstat har tre regioner som omfattas av initiativet En mindre utvecklad och två mer utvecklade regioner. Initiativet kommer att genomföras genom ett särskilt insatsområde. Enligt den nationella metoden för tilldelning av det särskilda anslaget för initiativet ska 35 % av initiativet tilldelas den mindre utvecklade regionen, 45 % tilldelas en av de mer utvecklade regionerna och 20 % tilldelas den andra av de mer utvecklade regionerna. I detta fall bör 35 % av motsvarande ESF-medel komma från ESF (mindre utvecklade regioner) och 65 % från ESF (mer utvecklade regioner). När det gäller de belopp som faktiskt används och i synnerhet antalet personer i målgruppen i dessa områden, måste detta förhållande (35%/65%) emellertid inte nödvändigtvis följas. Åtagandena i den fleråriga budgetramen för särskilda anslag till initiativet har tidigarelagts till de första två åren av programperioden, 2014 och 2015, i stället för att fördelas på hela cykeln. Uppdelningen mellan de två årliga åtagandena för varje medlemsstat kommer att anges i ovannämnda kommissionsbeslut. Förhandstilldelningen beror på det akuta behovet av att mobilisera de medel som anslagits för sysselsättningsinitiativet för unga för att stödja dess omedelbara tillämpning. Det innebär att både det särskilda anslaget till initiativet och motsvarande ESF-medel ska fördelas och användas under en kortare tid (med beaktande av n+ 3-regeln). Därför bör det finnas tillräckliga ESF-belopp för 2014 och 2015 i respektive program för användning som motsvarande stöd från ESF. Detta är även i linje med bestämmelsen om att kommissionen kommer att ersätta medlemsstaternas betalningskrav till lika delar från ESF och sysselsättningsinitiativet för unga. Den särskilda tilldelningen för initiativet har alltså tidigarelagts i den fleråriga budgetramen, men det finns ingen förhandstilldelning av motsvarande ESF-anslag i den fleråriga budgetramen. Tidigareläggandet av motsvarande ESF-medel för 2014 och 2015 medför därför en proportionell minskning av ESF:s åtaganden i andra prioriterade (del) 12

VÄGLEDNING TILL ATT INFÖRA SYSSELSÄTTNINGSINITIATIVET FÖR UNGA TEMADOKUMENT FRÅN EUROPEISKA SOCIALFONDEN områden och program som inte omfattas av initiativet för 2014 och 2015. Detta i syfte att säkerställa fullständig efterlevnad av den finansiella profil som anmälts till varje medlemsstat i totala årliga belopp och per regionkategori. Eftersom exempelvis ett specifikt operativt program för initiativet endast kommer att innehålla ESF-åtaganden för 2014 och 2015 (även om det finns ett möjligt insatsområde för tekniskt stöd), bör medlemsstaterna se till att ESF:s åtaganden för 2014 och 2015 inom andra program minskas i motsvarande grad för att kunna uppfylla den finansiella profil som anmälts (med utgångspunkt i budgetramen) och ESF:s andel på nationell nivå. I bilaga VIII till förordningen om gemensamma bestämmelser och artikel 16 i ESF-förordningen anges också att resurserna för sysselsättningsinitiativet för ungdomar får justeras uppåt för 2016 2020 inom ramen för budgetförfarandet i enlighet med artikel 14 i förordningen om den fleråriga budgetramen (1311/2013). Marginaler som förblir tillgängliga under budgetramens tak för åtagandebemyndiganden för åren 2014 2017 ska utgöra en samlad marginal inom budgetramen för åtaganden, som ska göras tillgänglig över de tak som fastställs i budgetramen för åren 2016 2020 för politiska mål på området för tillväxt och sysselsättning, särskilt ungdomssysselsättning. SYSSELSÄTTNINGSINITIATIVET FÖR UNGA I PARTNERSKAPSAVTAL OCH OPERATIVA PROGRAM Information om planeringen av sysselsättningsinitiativet för unga bör ingå i alla relevanta delar av formulären för partnerskapsavtal och för operativa program. De förvaltande myndigheterna bör särskilt uppmärksamma följande: 1) Förlaga för partnerskapsavtal 1.1: I lämpliga fall bör analysen även kartlägga behovet av att anslå medel från initiativet till ungdomar som är bosatta i delregioner med en hög ungdomsarbetslöshet utanför de stödberättigade Nuts 2-regionerna, med en motivering. Detta gäller bara för de medlemsstater som vill använda sig av möjligheterna att anslå 10 % för detta ändamål (flexibilitetsalternativet). 1.4: I detta avsnitt finns en tabell över medlen från det särskilda anslaget för initiativet, motsvarande ESF-medel samt de resurser som gjorts tillgängliga för initiativet genom flexibiliteten i fråga om anslagsmöjligheterna. Man bör notera att tabell 1.4.1 inte omfattar det särskilda anslaget till initiativet, utan endast motsvarande ESF-medel under tematiskt mål 8. 1.10: Medlen för initiativet undantas från resultatreserven: Det särskilda anslaget för initiativet bör inte inkluderas i denna tabell över huvud taget, medan motsvarande ESFmedel bör inkluderas som en del av all ESF-finansiering i kolumn 3 och sedan redovisas separat per regionkategori i kolumn 4 så att det ska kunna undantas från beräkningen av reserven. 13

2) Förlaga/mall för operativa partnerskap I avsnitt 2.A.6.1 bör i förekommande fall anges det belopp som tilldelats från insatsområdet i samband med att flexibiliteten i tilldelningen till initiativet utnyttjats. Tabellerna 4, 4a, 5 och 6 måste kompletteras med avseende på resurserna för initiativet. Det är inte obligatoriskt att göra en uppdelning per regionkategori. Uppgifterna i tabellerna 7 11 bör redovisas med avseende på initiativets resurser utan en uppdelning mellan den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga och ESF. Det är inte obligatoriskt att göra en uppdelning per regionkategori. Tabell 17: I tabellen bör resurserna från det särskilda anslaget till initiativet (rad 9) redovisas separat från motsvarande ESF-stöd. Motsvarande ESF-medel bör redovisas som en del i de totala ESF-medlen per regionkategori (raderna 5 8). Kolumnerna för resultatreserven i denna tabell bör inte omfatta motsvarande ESF-medel till initiativet, eftersom detta inte ingår i resultatreserven. Tabell 18a: I denna tabell bör det särskilda anslaget till initiativet och motsvarande ESF-medel för varje insatsområde (eller del därav) redovisas tillsammans som en summa. Längst ned i tabellen, i de celler där de totala medlen från ESF för varje regionkategori redovisas, bör motsvarande ESF-medel inte beaktas. Det bör inkluderas i summan av de totala medlen för sysselsättningsinitiativet för unga. Tabell 18b: Denna tabell ska fyllas i för varje insatsområde (eller del därav) som genomför initiativet och bör användas för att fastställa medfinansieringsnivån, de totala anslagen mellan det särskilda anslaget till sysselsättningsinitiativet och motsvarande ESF-stöd, och förhållandet mellan regionkategorierna för motsvarande ESF-stöd. Tabell 18c: Information om initiativet (det särskilda anslaget och motsvarande ESF-stöd) bör redovisas separat från resten av ESF-medlen i det operativa programmet. FLEXIBILITET I ANVÄNDNINGEN AV INITIATIVETS MEDEL Enligt artikel 16 i ESF-förordningen fastställs en flexibilitet vad gäller 10 % av medlen för sysselsättningsinitiativet för unga, som kan inriktas på ungdomar som är bosatta i delregioner med hög ungdomsarbetslöshet utanför de stödberättigade Nuts 2-regionerna. Observera dock att det åligger medlemsstaterna att visa och motivera detta val. Kommissionen måste acceptera och godkänna möjligheten som en del av antagandet av partnerskapsavtalet eller det operativa programmet. Den lokala enheten skulle kunna vara en stad, en kommun, en enhet på Nuts 3-nivå (men inte en Nuts 2-region) så länge som medlemsstaterna tydligt kan visa på problemets allvar med uppgifter från EU eller nationella statistikbyråer. Flexibiliteten gäller initiativets resurser på medlemsstatsnivå, varför medlemsstaterna ombeds att i sina partnerskapsavtal ange om de har för avsikt att använda denna möjlighet, fastställa de berörda delregionerna samt lämna en motivering. I de relevanta operativa programmen förväntas medlemsstaterna ange hur mycket av initiativets resurser som ska omfattas av flexibilitetsmöjligheten, medan de medel som faktiskt utnyttjats utanför de stödberättigade regionerna ska redovisas i de årliga genomföranderapporterna. Medlen från det särskilda anslaget till initiativet bör matchas av minst lika stort ESF-stöd från den regionkategori som delregionen tillhör. 14

VÄGLEDNING TILL ATT INFÖRA SYSSELSÄTTNINGSINITIATIVET FÖR UNGA TEMADOKUMENT FRÅN EUROPEISKA SOCIALFONDEN ÅTGÄRDER FÖR UNGDOMAR INOM RAMEN FÖR ESF (UTANFÖR SYSSELSÄTTNINGSINITIATIVET FÖR UNGA) OCH EUROPEISKA FONDEN FÖR JUSTERING FÖR GLOBALISERINGSEFFEKTER Oberoende av sysselsättningsinitiativet för ungdomar, eller om medlemsstaterna inte utnyttjar initiativet, har medlemsstaterna rätt att planera åtgärder för samma åldersgrupp (och de uppmuntras också att göra detta), även under samma ESF-investeringsprioriteringar, eller i linje med andra relevanta ESF-investeringsprioriteringar, exempelvis sådana som avser tillträde till arbetsmarknaden, aktiv integration, förebyggande av avhopp från skolan eller livslångt lärande. När medlemsstaterna utnyttjar initiativet förväntas det emellertid inriktas på de åtgärder som riktar sig till ungdomar genom att dessa åtgärder programplaneras inom den investeringsprioritering som är relevant för ungdomar (artikel 3.1 a ii), för att undvika en alltför stor fragmentering av åtgärderna för ungdomar. ESF kan finansiera investeringar i system och strukturer, samt investeringar i enskilda, inklusive ytterligare åtgärder för tidigt ingripande. Ungdomsrelaterade ESF-åtgärder kan finansieras samtidigt eller vid en annan tidpunkt från initiativets fonder inom samma investeringsprioritering. ESF får stödja åtgärder som är identiska med sådana som är berättigade till stöd från sysselsättningsinitiativet för unga i alla regioner i en medlemsstat, och kan också inrikta stödet på ungdomar som inte omfattas av initiativets målgrupp. ESF kan användas för att stärka stödet till initiativet dels genom att se till att åtgärderna omfattar en bredare målgrupp, dels genom att finansiera mer kostsamma åtgärder i syfte att uppnå bättre tjänstekvalitet. Om genomförandet av ytterligare ESF-åtgärder utanför initiativet planeras för perioden efter 2018 bör detta emellertid beaktas under programplaneringen, eftersom det kommer att få konsekvenser för delmålen i resultatramen (om indikatorer för denna investeringsprioritering används för resultatramen). Om en medlemsstat inte avser att genomföra ungdomsinsatserna med ESF-medel före 2019, förväntas den inte inkludera ett sådant delmål i resultatramen för det berörda operativa programmet. Genom artikel 6.2 i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter får medlemsstaterna tid på sig fram till den 31 december 2017 för att tillhandahålla individanpassade tjänster som samfinansieras av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och riktar sig till unga under 25 år (eller, där medlemsstaterna så beslutar, under 30 år) som varken arbetar eller studerar. Deltagarna bör i första hand vara personer som sagts upp eller vars verksamhet upphört, och de måste vara bosatta i de stödberättigade Nuts 2-regioner inom ramen för initiativet där åtminstone några av uppsägningarna har skett. Medlemsstaterna är fria att enligt egna kriterier välja de ungdomar som varken arbetar eller studerar, och kan antingen erbjuda samma aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder för dem som för de uppsagda arbetstagarna, eller välja andra åtgärder, förutsatt att de är stödberättigade enligt artikel 7.1 i förordningen. De ska införa relevanta övervaknings- och kontrollsystem för att se till att de åtgärder som beviljas ekonomiskt stöd från fonden inte dessutom får bidrag från andra av unionens finansiella instrument (dvs. undvika risken för dubbel finansiering). 15

SAMFINANSIERINGSANDEL FÖR SYSSELSÄTTNINGSINITIATIVET FÖR UNGA I artikel 22 i ESF-förordningen fastställs tre grundförutsättningar som måste beaktas vad gäller initiativets samfinansieringsandel. 1. Det särskilda anslaget till sysselsättningsinitiativet för unga ska inte omfattas av kravet på nationell samfinansiering (art. 22.3 i ESF-förordningen). Denna bestämmelse gäller inte om initiativet genomförs som en del av ett insatsområde. När initiativets resurser täcker en regionkategori, föreligger det inte någon skillnad i beräkningen av medfinansieringsandelen, oavsett om initiativet genomförs som ett särskilt insatsområde eller som en del av ett insatsområde. Denna bestämmelse innebär att EU:s maximala samfinansieringsandel för de insatsområden där sysselsättningsinitiativet för unga programplaneras i allmänhet är högre än för andra insatsområden. Detta beror på att nationell samfinansiering för initiativet endast krävs för motsvarande ESF-stöd: Det finns ingen nationell samfinansiering av det särskilda anslaget till initiativet, och ett tillägg av detta anslag ökar därför den totala budgeten för insatsområdet, och därmed också EU:s totala samfinansieringsandel i fråga om berörda insatsområden för initiativet (se exempel 1 nedan) Denna bestämmelse gäller alltid, oavsett om initiativet genomförs som ett särskilt insatsområde eller som en del av ett insatsområde. 3. Motsvarande ESF-medel ska åtminstone matcha stödet från det särskilda anslaget till sysselsättningsinitiativet för unga för varje insatsområde (art. 22.1 i ESF-förordningen). Detta innebär att motsvarande ESF-medel ska vara lika stort som det särskilda anslaget för sysselsättningsinitiativet för unga, men det kan också överträffa det. Eftersom ingen nationell samfinansiering krävs för initiativets särskilda anslag, bestäms EU:s medfinansieringsandel för ett insatsområde för initiativet (eller del av insatsområde) av det tilldelade motsvarande ESF-stödet. 2. Om sysselsättningsinitiativet för unga genomförs via ett särskilt insatsområde som omfattar stödberättigade regioner av fler än en kategori ska den högsta samfinansieringsandelen tillämpas på anslaget från ESF (art. 22.3 i ESF-förordningen). Medlemsstaterna kan bara åberopa denna bestämmelse om de har fler än en kategori av regioner som är berättigade till stöd från sysselsättningsinitiativet för unga som alla är grupperade i ett särskilt insatsområde. Om till exempel en medlemsstat inkluderar motsvarande ESF-medel till en mer utvecklad region och en övergångsregion i ett särskilt insatsområde för initiativet, kan de totala ESF-medlen komma upp i den högsta EU-medfinansieringsnivån (i detta fall för övergångsregionen). Till följd av de bestämmelser som redovisas ovan, finns följande möjligheter vid planeringen av initiativet: 1) Initiativet programplaneras via ett särskilt insatsområde eller en del av ett insatsområde (i de operativa program som bygger på initiativet är alla insatsområden specifika för initiativet, utom när det gäller ett eventuellt insatsområde för tekniskt stöd). 2) Insatsområdet för initiativet (eller en del därav) är inriktat på regioner från en kategori eller fler än en kategori. Motsvarande ESF-medel är lika med det särskilda anslaget för initiativet eller överskrider det. 16

VÄGLEDNING TILL ATT INFÖRA SYSSELSÄTTNINGSINITIATIVET FÖR UNGA TEMADOKUMENT FRÅN EUROPEISKA SOCIALFONDEN Exempel på samfinansiering av ungdomssysselsättningsinitiativet Exempel 1: Samfinansieringsandel (1 regionkategori, förhållandet mellan initiativet och ESF är 1:1) Unionens stöd Nationell samfinansiering Total finansiering: Samfinansieringsandel* Sysselsättningsinitiativet för unga 300-300 100 % Motsvarande ESF-medel (mindre utvecklade regioner) 300 53 353 85 % Insatsområde: 600 53 653 92 % * Andelen är avrundad i tabellen, men beräkningen kommer att baseras på den faktiska kvoten 600/653. I detta exempel genomförs det särskilda anslaget till initiativet via ett särskilt insatsområde och stödet till initiativet matchas av exakt samma belopp i ESF-medel. Det finns inget krav på nationell samfinansiering vad gäller det särskilda anslaget till initiativet, utan endast vad gäller motsvarande ESF-stöd. EU:s totala samfinansieringsandel för insatsområdet beräknas genom att man lägger ihop de båda finansieringskällorna och delar summan av unionens stöd med summan av den totala finansieringen. I detta fall motsvarar andelen 600/653 = 92 %. Exempel 2: Samfinansieringsandel (1 regionkategori, ESF-stödet är större än medlen från initiativet) Unionens stöd Nationell samfinansiering Total finansiering: Samfinansieringsandel* Sysselsättningsinitiativet för unga Motsvarande ESF-medel (mindre utvecklade regioner) 300-300 100 % 500 88 588 85 % Insatsområde 800 88 888 90 % * Andelen är avrundad i tabellen, men beräkningen kommer att baseras på den faktiska kvoten 800/888. Exempel 3: Samfinansieringsandel för flera kategorier av regioner i ett särskilt insatsområde för initiativet Mindre utvecklade Övergångsregioner Mer utvecklade Totalt Sysselsättningsinitiativet för unga 1 200 1 200 Motsvarande ESF-stöd 300 400 500 1 200 EU Nationell samfinansiering Totalt Andel* Sysselsättningsinitiativet för unga Motsvarande ESF-medel (endast den högsta nivån tillämpas) 1 200-1 200 100 % 1 200 212 1 412 85 % Insatsområde: 2 400 212 2 612 92 % * Andelen är avrundad i tabellen, men beräkningen kommer att baseras på den faktiska kvoten 2400/2612. 17

I detta exempel genomförs det särskilda anslaget till initiativet via ett särskilt insatsområde och stödet till initiativet matchas av exakt samma belopp i ESF-medel, som kommer från tre regionkategorier. Som i föregående exempel finns inget krav på nationell samfinansiering vad gäller det särskilda anslaget till initiativet, endast vad gäller motsvarande ESF-stöd. För alla tre regionkategorierna tillämpas dock den högsta samfinansieringsandelen (dvs. den som gäller för mindre utvecklade regioner). Detta är skälet till att den nationella matchningen för allt ESF-stöd är lika med 15 %. Denna möjlighet finns när en medlemsstat beslutar att genomföra initiativet som ett särskilt insatsområde. Om en medlemsstat beslutar att genomföra initiativet som en del av ett insatsområde och beslutar att matcha initiativets medel med ESF-stöd från mer än en regionkategori, kommer den vanliga samfinansieringsandelen att tillämpas för varje regionkategori. Den totala samfinansieringsandelen för det insatsområde som genomför initiativet kommer att beräknas på följande sätt: Exempel 4: Samfinansieringsandel för flera kategorier av regioner i en del av ett insatsområde Mindre utvecklade Övergångsregioner Mer utvecklade Totalt Sysselsättningsinitiativet för unga 1 200 1 200 Motsvarande ESF-stöd 300 400 500 1 200 ESF utanför initiativet 2 000 EU Nationell offentlig samfinansiering Totalt Andel* Sysselsättningsinitiativet för unga Motsvarande ESF-medel (mindre utvecklad region) Motsvarande ESF-medel (övergångsregion) Motsvarande ESF-medel (mer utvecklad region) Initiativets del av insatsområdet. Del av insatsområdet utanför initiativet: 1200-1200 100 % 300 53 353 85 % 400 267 667 60 % 500 500 1000 50 % 2400 820 3220 75 %* 2000 353 2353 85 % * Initiativets andel är avrundad i tabellen, men beräkningen kommer att baseras på den faktiska kvoten 2400/3220. I detta fall beräknas samfinansieringsandelen på samma sätt som i föregående exempel. Den enda skillnaden är att den nationella matchningen varierar mellan de olika kategorierna av regioner, eftersom olika samfinansieringssatser tillämpas. Tanken bakom denna bestämmelse är att medlemsstaterna ska uppmuntras att planera sysselsättningsinitiativet för ungdomar som ett särskilt insatsområde i stället för som en del av ett insatsområde. När initiativet genomförs som del av ett insatsområde, gäller de vanliga reglerna i fråga om samfinansieringssatsen för ESF-stöd utanför initiativet. 18

VÄGLEDNING TILL ATT INFÖRA SYSSELSÄTTNINGSINITIATIVET FÖR UNGA TEMADOKUMENT FRÅN EUROPEISKA SOCIALFONDEN TEKNISKT STÖD Sysselsättningsinitiativet för unga kan inte finansiera tekniska stödåtgärder på grund av dess karaktär och fokusering på en enda investeringsprioritering. I artikel 119.1 i förordningen om gemensamma bestämmelser görs en skillnad mellan fonderna och det särskilda anslaget för initiativet högst 4 % av fondernas totala anslag till operativa program i en medlemsstat inom varje regionkategori får utgöra tekniskt stöd, medan det särskilda anslaget till initiativet får beaktas vid beräkningen av gränsen för det totala beloppet på de medel som anslagits till tekniskt stöd för medlemsstaten. Tekniskt stöd från ESF får alltså användas för att stödja ytterligare uppgifter som krävs för genomförandet av initiativet, inom de ramar som fastställs i artikel 119.2 i förordningen om gemensamma bestämmelser. Inom ett operativt program som genomförs inom initiativet skulle det alltså vara möjligt att inbegripa ett insatsområde för tekniskt stöd som helt finansieras av ESF. Det bör emellertid noteras att den maximala andel som går till tekniskt stöd förblir oförändrad. FÖRHANDSVILLKOR Förhandsvillkor inom sysselsättningsinitiativet för unga (8.6) gäller endast investeringar inom ramen för detta initiativ. En viktig förutsättning är att det säkerställs att medlemsstaternas ESF-investeringar på detta politikområde ingår i en strategisk ram för ungdomssysselsättning samt för inrättande av ungdomsgarantisystem. Det bör noteras att villkoren inte innebär ett krav på inrättande av en ny strategi utan på belägg för att det finns en strategisk ram. Vägledningen om förhandsvillkor omfattar metodanvisningar när det gäller t.ex. unga som varken arbetar eller studerar, en strategisk ram, osv., i syfte att kunna bedöma uppfyllandet av kriterierna för förhandsvillkor kopplade till sysselsättningsinitiativet för unga. De genomförandeplaner för ungdomsgarantin som medlemsstaterna har ålagts att upprätta i samband med genomförandet av rekommendationen om ungdomsgarantin kommer att betraktas som ett viktigt inslag vid bedömningen av om medlemsstaterna har uppfyllt förhandsvillkoren och därmed har rätt till stöd från initiativet. 19

TEMATISK KONCENTRATION När det gäller beräkningen av tematisk koncentration beaktas inte det särskilda anslaget till initiativet. ESF:s bidrag till initiativet beaktas dock i anslutning till den tematiska koncentrationen. RESULTATRESERV OCH RESULTATRAM Sysselsättningsinitiativets resurser (både det särskilda anslaget till initiativet och motsvarande stöd från ESF) är undantagna från beräkningsunderlaget för resultatreserven. Detta gör det möjligt för medlemsstaterna att planera alla sina resurser för initiativet i början av programperioden. ESF-medlen, som används för att matcha det särskilda anslaget till initiativet, ska inte beaktas vid beräkning av reserven på 6 % för ESF på medlemsstatsnivå. Sysselsättningsinitiativets resurser kommer att ingå i resultatramen, vilket förutsätter att medlemsstaterna definierar delmål och mål i samband initiativet. Eftersom verksamheten inom initiativet kan deklareras till kommissionen fram till slutet av 2018, förväntas delmålen och målen vid tidpunkten för inlämning av programmen ha samma värde och uppnås senast 2018 (vilket motsvarar N+ 3 gånger målet avseende 2015 års anslag). När sysselsättningsinitiativet genomförs som del av ett insatsområde, kommer dessutom genomförandet av initiativet att rapporteras separat från resten av de insatsområdena, med särskilda indikatorer för detta initiativ (se bilaga II till ESF-förordningen) utöver de gemensamma indikatorer som anges i bilaga I till ESF-förordningen och, om medlemsstaterna så önskar, med programspecifika indikatorer. Alla gemensamma indikatorer för ungdomsinitiativet som anges i bilaga II ska kopplas till ett kumulativt kvantifierat målvärde för 2023. 20