OKTOBER En analys av ungdomars etablering på arbetsmarknaden

OKTOBER 18 En analys av ungdomars etablering på arbetsmarknaden

Författare: Susanne Ackum, Mattias Lundbäck och Tamara Sobolevskaia

Innehåll Sammanfattning... 2 1. Inledning... 7 2. Ungas etablering på arbetsmarknaden... 9 3. Internationell jämförelse..........................................................16 3.1 Vad gör 15 19-åringar?... 16 3.2 Vad gör 24-åringar?... 19 3.3 Vad gör 25 29-åringar?... 21 3.4 Sammanfattning.... 24 4. Vad kan förklara spridningen i arbetskraftsdeltagande och arbetade timmar hos ungdomar?.... 25 4.1 Ungdomars utbud av arbetskraft.... 25 4.1.1 Utbildningsvalet... 25 4.1.2 Skatte- och bidragssystemets utformning... 35 4.1.3 Sociala interaktioner... 41 4.2 Arbetsgivarnas efterfrågan på ungdomars arbetskraft.... 42 4.2.1 Lönebildning och lönekostnader... 43 4.2.2 Anställningsskyddet... 45 4.2.3 Nätverk... 48 4.2.4 Diskriminering... 48 4.2.5 Konjunkturen... 49 4.3 Matchningen... 5 4.3.1 Arbetsmarknadspolitik... 5 4.3.2 Sökbeteende... 51 Referenslista.... 53 Appendix 1... 57 Appendix 2... 59 Appendix 3... 63 Appendix 4... 64 1

Sammanfattning Vid en internationell jämförelse har stora delar av Sveriges befolkning ett högt arbetskraftsdeltagande, hög sysselsättning och låg arbetslöshet. Men för ungdomar är arbetsmarknadsutfallen inte lika bra. Långa etableringsprocesser ger lägre inkomster och lägre framtida pensioner. Det finns också en rad negativa samhällsekonomiska effekter av att ungdomar ofrivilligt står utanför arbetsmarknaden; exempelvis producerar ekonomin under sin fulla kapacitet och de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet minskar. Inkomstfördelningen dras också isär om människor inte arbetar. Med ökade klyftor kan följa social oro, där uppgivenhet hos den yngre generationen kan skapa hot mot demokratin, rådande värderingar och äganderätten. För att få en känsla för betydelsen av ungas arbetsinsatser har vi gjort simuleringar av BNP och de offentliga finanserna under olika scenarier. Simuleringarna bygger på antagandet om att svenska ungdomar etablerar sig på arbetsmarknaden ett år tidigare än de gjorde år 16. De visar att antalet arbetade timmar skulle öka med 41 miljoner, BNP med 23 miljarder kronor och de offentliga finanserna med 9 miljarder. Andra studier visar att om högskolestudierna tidigareläggs med två år ökar livsinkomsten med motsvarande en halv årsinkomst vid 4 års ålder. Ungdomars arbetsutbud har således betydande individ- och makroeffekter. I den här rapporten fokuserar vi på ungdomar i åldern 15 29 år, och syftet med rapporten är att försöka förstå varför inträdet på arbetsmarknaden ibland tar tid. Vi tänker oss att etableringen sker i tre steg: efter grundskolan vid drygt 16 år, efter gymnasiet vid drygt 19 år och efter högre utbildning runt 24 år. Detta illustrerar Figur S-1, som visar ett genomsnittligt antal arbetade timmar per vecka för alla ungdomar och vuxna samt för sysselsatta unga och vuxna. Figur S-1 visar två saker som vi tar med oss i den fortsatta analysen. För det första visar den att sysselsatta ungdomar (blå staplar) jobbar förhållandevis mycket jämfört med vuxna från 19 års ålder; det skiljer ett par tre timmar i veckan beroende på ålder. För det andra visar figuren att färre ungdomar än vuxna är sysselsatta (röda staplar). Det ger en antydan om att det framförallt är tidpunkten för inträdet på arbetsmarknaden som vi bör fokusera på för att förstå hur ungdomars arbetsutbud kan öka. Från tidigare studier vet vi att utrikes födda har större problem på arbetsmarknaden än inrikes födda. Figur S-2 illustrerar ungdomarnas dagliga aktiviteter, uppdelat på utrikes och inrikes födda. Där ser vi att utrikes födda ungdomar studerar mer, har lägre arbetskraftsdeltagande, lägre sysselsättning och högre arbetslöshet än ungdomar som är födda i Sverige. Det säger oss att den största arbetskraftsreserven per individ verkar finnas hos de utrikes födda ungdomarna. När man ser till den totala arbetskraftsreserven får man dock inte glömma bort att utrikes födda ungdomar endast utgör ungefär 19 procent av alla ungdomar. 2

Figur S-1. Genomsnittligt antal arbetade timmar per vecka för alla och sysselsatta ungdomar 15 29 år samt för personer mellan 3 och 64 år, år 16. Timmar/vecka 35 3 25 15 5 15 16 17 18 19 21 22 23 24 25 26 27 28 29 3 64 Ålder Notera: Uppgifterna gäller en genomsnittlig vecka under året. Källa: AKU/SCB och egna beräkningar. Timmar/vecka och sysselsatt Timmar/vecka och individ Figur S-2. Andel ungdomar (i procent) som studerar på heltid, deltar i arbetskraften, är sysselsatta eller arbetslösa efter åldersgrupp samt inrikes och utrikes födda, år 5 16 A. Andel (%) heltidsstuderande 9 8 7 6 5 4 3 5 6 7 8 9 11 12 13 14 15 16 B. Andel (%) i arbetskraften 9 8 7 6 5 4 3 5 6 7 8 9 11 12 13 14 15 16 Inrikes, 15 19 år Utrikes, 15 19 år Inrikes, 24 år Utrikes, 24 år Inrikes, 25 29 år Utrikes, 25 år 29 år C. Andel (%) sysselsatta 9 8 7 6 5 4 3 5 6 7 8 9 11 12 13 14 15 16 6 5 4 3 D. Andel (%) arbetslösa 5 6 7 8 9 11 12 13 14 15 16 Notera: Observera att skalorna på X-axeln varierar. Andel arbetslösa är beräknad som procentuell andel av arbetskraften. Källa: AKU/ SCB och egna beräkningar. Det är inte uppenbart vid vilken ålder ungdomar kan anses vara etablerade på arbetsmarknaden. Om hälften av en årskull börjar jobba direkt efter gymnasiet vid 19 år och den andra hälften börjar direkt efter högre studier som varar i fyra år, så skulle den teoretiska etableringsåldern ligga runt 23 år. Så är dock inte fallet. Vi har hittat tre mått på etableringsåldern som är relevanta för vår målgrupp: ett baserat på AKU/SCB, ett på RAMS/SCB och ett från Engdahl & Forslund (16). 1 SCB (1999) definierar etableringsåldern som den ålder då 75 procent av en årskull är sysselsatta (AKU) eller förvärvsarbetar (RAMS). Enligt Engdahl & Forslund (16, s. 4) sker etableringen 2 1 I Appendix 2 beskriver vi de tre måtten i mer detalj. En utgångspunkt har de gemensamt nämligen att 75 procent av en årskull uppnå ett visst gränsvärde för att räknas som etablerad. 2 Engdahl & Forslund (16) kallar det inträdet på arbetsmarknaden. 3

på arbetsmarknaden under det första året då en individ har en årsinkomst som överstiger halva medianinkomsten för en 45-åring. De definierar sedan etableringsåldern som den ålder då 75 procent av årskullen når denna gräns. Sammanfattningsvis ger dessa mått för år 16 en etableringsålder på mellan 25 och 26 år enligt AKU/SCB och Engdahl & Forslund (16), medan den är 28 år enligt RAMS/SCB. Jämfört med den teoretiska etableringsåldern på 23 år blir det stora skillnader. Enligt våra beräkningar, baserade på SCB:s FASIT-modell och SCB:s 75 procentsgräns, sker etableringen vid 23 till 24 års ålder under 17. Det vill säga närmare den teoretiska etableringsåldern än de andra måtten. Oavsett mått verkar det dock som att etableringen på arbetsmarknaden sker med viss fördröjning, och för vissa mått med stor sådan. Faktorer av betydelse för etableringsprocessen Tidpunkten för ungdomarnas etablering på arbetsmarknaden beror på ett samspel mellan utbudet och efterfrågan på deras arbetskraft. Vi har därför valt tre övergripande förklaringsfaktorer som ram för analysen: i) faktorer som kan förklara ungdomars utbud av arbetskraft ii) faktorer som kan förklara arbetsgivarnas efterfrågan på ungdomars arbetskraft iii) matchningseffektivitet i termer av arbetsmarknadspolitik och sökaktivitet. Nedan sammanfattar vi våra slutsatser efter denna indelning. Ungdomars arbetskraftsutbud Genomströmningen i utbildningssystemet Vi bedömer att genomströmningen i utbildningssystemet är den viktigaste förklaringsfaktorn till ungdomars relativt sena etablering på arbetsmarknaden, särskilt till att utrikes födda ungdomars väg genom systemet kantas av problem. Tabell S-1, som beskriver antalet ungdomar som är direkt behöriga att söka till gymnasiet efter grundskolan, visar detta med stor tydlighet. Där ser vi att resultaten successivt försämrats; läsåret 11/12 var det 85 procent som lämnade grundskolan med behörighet och läsåret 16/17 var denna andel drygt 8 procent. Färre än 5 procent av de barn med utländskt ursprung som kommer till Sverige efter skolstart har behörig het att söka gymnasiet när de lämnar grundskolan. Lika dåliga är siffrorna för barn till föräldrar med låg utbildningsnivå. Forskningen har klarlagt en rad faktorer som kan förklara dessa utfall. Dels har sammansättningen av elever förändrats i samband med flyktinginvandringen; fler barn kommer från länder med en svag utbildningstradition. Dels har läraryrkets roll och status försämrats. Arbetsron har inte prioriterats, målen i skolan har blivit otydliga och det nya målrelaterade betygssystemet missgynnar elever som fått en dålig start eller har bristande studiemotivation. Vi ser också att det tar tid att komma igenom gymnasiet; drygt procent av studenterna klarar inte sina studier på tre år. Gymnasiereformerna verkar inte ha haft avsedd effekt, det vill säga att påskynda genomströmningen och få fler barn att söka vidare till högre studier. Snarare verkar reformerna ha lett till fler avhopp. 4

Tabell S-1. Andel elever (i procent) som är behöriga till gymnasiets högskoleförberedande program och yrkesprogram, läsåret 11/12 och 16/17. Läsår Andel elever som är behöriga till ett högskoleförberedande gymnasieprogram # Andel elever som är behöriga till ett yrkesgymnasieprogram 11/12 85 88 16/17 8 83 Elever med svensk bakgrund 89 91 Elever med utländsk bakgrund * 65 68 Därav: Födda i Sverige 81 84 Födda utanför Sverige men invandrat före skolstart (före 8) Födda utanför Sverige men invandrade 8 eller senare 82 85 44 47 Föräldrarnas högsta utbildning: Förgymnasial utbildning ** 48 52 Gymnasial utbildning *** 79 82 Eftergymnasial utbildning *** 92 93 Notera: * Med utländsk bakgrund avses barn som är födda utomlands, eller födda i Sverige av två utlandsfödda föräldrar. ** Elever där båda föräldrarna har högst förgymnasial utbildning. *** Högsta utbildningsnivå för elevens föräldrar. # Andel elever som är behöriga till ett högskoleförberedande gymnasieprogram är ett genomsnittligt värde för andelen behöriga till naturvetar- och teknikprogrammet, ekonomi-, humanistiska och samhällsvetarprogrammet och estiska programmet. Källa: Skolverket (17 a). Även genomströmningen vid universitet och högskolor tar tid. Forskning och erfaren het visar på en rad förklaringsfaktorer till detta; dels påbörjar de studenter som läser program i genomsnitt 1,7 sådana; dels kan det finnas ett samband mellan hög examensålder och generösa studiemedel, avsaknad av studieavgifter, progressiv beskattning och små löneskillnader mellan hög- och lågutbildade. Skatter och bidrag Skatte- och bidragssystemet kan ha betydelse för ungdomarnas arbetsutbud. Beräkningar med hjälp av SCB:s FASIT-modell visar att ungdomar som har inkomster över 135 kronor och är berättigade till ersättning från trygghetssystemen 3 har tröskeleffekter på mellan 7 och 8 procent. Marginaleffekten för ungdomarna ligger runt 3 procent. Det betyder att trösklarna in på arbetsmarknaden är höga, men att det för de flesta ungdomar ofta lönar sig att arbeta mer när de väl fått ett arbete. Utanförskap smittar Forskningslitteraturen visar att arbetslöshet (men även sjukskrivningar) smittar i den bemärkelsen att en viss persons arbetslöshet eller sjukskrivning påverkar om och hur länge personer i omgivningen blir arbetslösa eller sjukskrivna. Denna mekanism kan utgöra en delförklaring till att ungdomsarbetslösheten tenderar att bita sig fast på en hög nivå, även om konjunkturen förbättras. Utanförskapskulturer bland ungdomar brukar ses som speciellt bekymmersamma, då de i större utsträckning än bland äldre riskerar att leda till kriminalitet, social oro och att demokratiska värden ifrågasätts. 3 Det vill säga ersättning vid arbetslöshet, korttids- eller långtidssjukdom. 5

Företagens efterfrågan Pris och risk vid anställning En annan faktor som tycks ha betydelse för etableringsprocessen är ingångslönerna. Om de blir alltför höga kommer ungdomar, vars produktivitet är oviss eller låg i förhållande till de lägstalöner som finns på arbetsmarknaden, få svårt att etablera sig. Höga ingångslöner är sannolikt en delförklaring till varför utrikes födda ungdomar och ungdomar med enbart grundskolekompetens eller oavslutat gymnasium har problem med att etablera sig. Under senare tid har frågan om inte ett ökat antal enkla jobb kan vara ett sätt, av flera, för ungdomar med dåliga resultat från skolan och nyanlända med svag utbildningsbakgrund att ta sig in på arbetsmarknaden. Våra beräkningar visar att andelen arbeten med låga kvalifikationskrav är högst bland de yngre (drygt 3 procent för de som är 18 år) för att sakta falla ner till 6 procent för vår jämförelsegrupp (personer mellan 3 och 64 år). Huruvida dessa arbeten är en språngbräda till arbeten med högre kvalifikationskrav eller om personerna fastnar i lågbetalda, lågkvalificerade arbeten är en viktig fråga. För personer som är 25 54 år konstaterar Arbetsmarknadsekonomiska rådet (18) att resultaten är blandade beroende på kön, utbildning, födelseland och arbetsplatsens karaktär. Med tanke på att vi studerar ungdomar mellan 15 och 29 år är det inte säkert att deras resultat är generaliserbara, utan det får bli en uppgift för fortsatta studier. Forskning visar också att arbetsgivarna blivit mer försiktiga vid nyanställningar. Allt fler anställningar sker via informella nätverk, något som framförallt missgynnar utrikes födda ungdomar. De förhållandevis generösa reglerna kring tillfälliga anställningar kan därför utgöra en möjlighet för ungdomar med låg eller osäker produktivitet att få in en fot på arbetsmarknaden. Svenska ungdomar är också, i ett internationellt perspektiv, i stor utsträckning anställda på tillfälliga kontrakt. Den stora skillnaden i anställningsskydd för fasta och tillfälliga anställningar kan dock samtidigt utgöra ett problem, då insider-outsider-mekanismer kan förstärkas i lönebildningen och tillfälliga anställningar riskerar leda till underinvestering i humankapital. Matchning Arbetsmarknadspolitik Arbetsmarknadspolitiska åtgärder har länge använts för att försöka stärka ungdomarnas möjligheter att etablera sig. Forskningsöversikter visar dock att åtgärderna i sig inte verkar förbättra etableringen. Det är snarare storleken på två motverkande effekter som avgör om sannolikheten för att hitta ett jobb förbättras: i) annonsering (hotet om att delta i en åtgärd gör att man hittar ett jobb snabbare) och ii) inlåsning (sökaktiviteten minskar när man deltar i en åtgärd). Sökaktivitet Ungdomars möjlighet att få ett arbete beror på med vilken intensitet de söker jobb och vilka krav de ställer för att acceptera ett jobberbjudande. Utrikes födda ungdomar söker jobb intensivare än inrikes födda. Det kan tolkas som att de försöker kompensera för andra egenskaper som gör att de kan ha svårare att få arbete: exempelvis lägre humankapital, diskriminering och avsaknad av nätverk. 6

1. Inledning Vid en internationell jämförelse har stora delar av befolkningen i Sverige högt arbetskraftsdeltagande, hög sysselsättning och låg arbetslöshet. Men för ungdomar är arbetsmarknadsutfallen inte lika bra. Figur 1 illustrerar denna skillnad väl. För det första har ungdomsarbetslösheten under lång tid varit högre än arbetslösheten för vuxna. För det andra har gapet vuxit över tid. För det tredje är ungdomsarbetslösheten mer volatil än arbetslösheten för de äldre. Figur 1. Arbetslöshet (procent av arbetskraften) för olika åldersgrupper, år 1976 16 18 16 14 12 8 6 4 2 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997 3 6 9 12 15 Källa: OECD:s databas; Labour, Labour Force Statistics, LFS by sex and gender och egna beräkningar. 15-29 år 3-54 år 55-74 år I den här rapporten ska vi se närmare på ungdomars etablering på arbetsmarknaden och söka förklara varför processen ibland tar tid. Att etableringsprocessen är viktig visar bland annat Nordström Skans (5). I hans studie har ett försenat arbetsmarknadsinträde, i samband med till exempel en lågkonjunktur, långvariga negativa effekter på ungdomars inkomster och därmed även framtida pensioner. Utöver direkta individeffekter finns det en rad samhällsekonomiska effekter av att ungdomar ofrivilligt står utanför arbetsmarknaden. För det första producerar ekonomin under sin förmåga 4 om ungdomars arbetskraft inte tas tillvara och de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet minskar. Sverige har ett stort offentligt åtagande som sannolikt kommer utsättas för en rad påfrestningar framöver. Vi vet till exempel att den demografiska utvecklingen för med sig att färre ska försörja allt fler; se till exempel SOU 8:115. För det andra dras inkomstfördelningen isär om ungdomar inte jobbar i tillräcklig utsträckning; det blir fler som lever på bidrag, försörjs av familjemedlemmar eller jobbar svart. Bengtsson m.fl. (14) gör en genomgång av olika aspekter på fördelningen av inkomster. Där kan man bland annat se att den reala inkomstutvecklingen för de som arbetar ökar jämfört med de som lever på bidrag. Med ökade klyftor kan följa social 4 För enkelhetens skull bortser vi i denna rapport från huruvida den pågående tekniska utvecklingen leder till att utbudet av och efterfrågan på människors arbetskraft, i genomsnitt, kommer förändras på ett fundamentalt sätt. Företag är här synonymt med alla arbetsgivare, privat som offentligt. För produktionen spelar både antalet arbetade timmar och produktiviteten i de arbetade timmarna roll. I denna rapport kommer produktiviteten bland annat speglas av individernas utbildningsbakgrund. 7

oro, där främst uppgivenhet hos den yngre generationen kan skapa hot mot demokrati, rådande värderingar och äganderätt; se till exempel Layard m.fl. (1991). Ett viktigt fokus för vår studie kommer vara hur många timmar ungdomar arbetar. Andra studier brukar nöja sig med att se till ungdomars arbetskraftsdeltagande, syssel sättning eller arbetslöshet. Detta är naturligtvis av stort intresse för ekonomins funktionssätt, men i slutändan är det, för det mesta, en persons antal arbetade timmar 5 som avgör om personen är självförsörjande eller ej. Den som enbart ser till sysselsättningen i ekonomin missar således bland annat hur inkomsterna (det vill säga lön gånger arbetade timmar) är fördelade för de som arbetar och hur stor arbetskraftsreserv som egentligen finns; se även Arbetsmarknadsekonomiska rådet (17) och Malmberg & Öberg (14) för en diskussion om vikten av en disaggregerad analys av arbetsmarknaden. För att få en känsla för vilken betydelse det skulle ha för BNP och de offentliga finanserna om ungdomar arbetade fler timmar än de gör idag har vi gjort några simuleringar. 6 Dessa bygger på antagandet om att svenska ungdomar i åldern 29 år etablerar sig på arbetsmarknaden ett år tidigare än de gjorde år 16. Simuleringarna visar att antalet arbetade timmar i ekonomin ökar med 41 miljoner, att BNP ökar med 23 miljarder och de offentliga finanserna med 9 miljarder. En tidigare etablering innebär också att personens livsinkomst ökar. Skattningar av Holmlund m.fl. (6) visar att livsinkomsten ökar med motsvarande en halv årsinkomst (vid 4 års ålder) om högskolestudierna tidigareläggs med två år. Syftet med rapporten är att med hjälp av historiska data, forskning och erfarenhet på området belysa vad vi kan förvänta oss de närmaste åren vad gäller ungdomars etablering på arbetsmarknaden. Naturligtvis upprepas aldrig historien till fullo, men det är sannolikt att tidigare mönster ger viss vägledning om framtiden. Vår förhoppning är således att rapporten ska kunna utgöra en grund för policyutveckling. Vi inleder vår rapport med att beskriva hur etableringen på arbetsmarknaden i åldern 15 29 år successivt äger rum. Därefter ser vi närmare på arbetsmarknadsinträdet för ungdomar i ett jämförande internationellt perspektiv. Med hjälp av forskning 7 och beprövad erfarenhet försöker vi sedan förklara de trender och variationer vi ser. Vi har då tre perspektiv: i) vad som kan förklara ungdomars arbetskraftsutbud, ii) vad som kan förklara arbetsgivarnas efterfrågan på ungdomars arbetskraft samt iii) matchningseffektiviteten på arbetsmarknaden för ungdomar. 5 En person räknas som sysselsatt i Arbetskraftsundersökningarna (AKU) om hen arbetat minst en timme under mätveckan, eller är frånvarande från ett arbete. Det betyder att hög sysselsättning inte nödvändigtvis innebär att individen är självförsörjande, eftersom antalet arbetade timmar per sysselsatt person kan vara lågt. 6 Notera att en simulering enbart kan betraktas som en grov approximation av vad som kan hända, inte en beskrivning av en faktisk händelse. I appendix 1, simulering 1, presenteras antagandena bakom simuleringen i mer detalj. 7 Vi vill uppmärksamma läsaren på att vår diskussion av data inte kan tolkas som fastställda orsakssamband utan som hypotes bildning. Där så är möjligt lutar vi dock vår analys mot studier som på ett bra sätt försökt fastställa orsakssamband. Att ge en fullständig eller representativ bild av vad som skrivits är nära nog en omöjlig uppgift, och inte heller något vi gör anspråk på. 8

2. Ungas etablering på arbetsmarknaden 8 När vi studerar ungdomars etablering på arbetsmarknaden ser vi till åldersgruppen 15 29 år. Anledningen är att det är i de åldrarna som inträdet på arbetsmarknaden bör ske i tre steg: efter grundskolan vid drygt 16 år, efter gymnasiet vid drygt 19 år och efter högre utbildning runt 24 år. Analysen nedan delas därför in i tre grupper: 15 19 år (yngre ungdomar), 24 år (ungdomar) och 25 29 år (unga vuxna). På så vis kan vi förhoppningsvis bättre urskilja eventuella mönster och problem vid övergången mellan utbildning och arbetsmarknad. I figur 2 presenteras befolkningen mellan 15 och 29 år för 16 i det så kallade AKUträdet. Där ser vi att drygt 1,8 miljoner personer är i åldern 15 29 år. 1,2 miljoner av dessa deltar i arbetskraften och drygt 6 står utanför. Det finns en rad orsaker till att unga personer inte deltar i arbetskraften; den mest uppenbara är att de studerar (vilket närmare en halv miljon ungdomar gör). Av de som deltar i arbetskraften är drygt 1 miljon (57 procent) sysselsatta, och därmed är knappt ungdomar (14 procent) ofrivilligt arbetslösa. Figur 3 visar på det genomsnittliga antalet arbetade timmar för alla ungdomar samt sysselsatta ungdomar som är 15 29 år 16. Vad gäller alla ungdomar är antalet arbetade timmar i genomsnitt mycket lågt för de yngsta, vilket beror på att de flesta då studerar i grundskolan eller på gymnasiet. I åldern 19 23 år påbörjar en del ungdomar sin arbetsmarknadsetablering och antalet arbetade timmar ökar kraftigt med åldern. Även för de yngre vuxna ser vi en uppåtgående trend som stabiliseras på i genomsnitt 23 timmar per vecka vid 25 års ålder. I genomsnitt är det tre och en halv timmar färre än för personer i åldern 3 64 år (se stapeln längst till höger i figuren). Denna diskrepans mot de äldre beror sannolikt på att en del äldre ungdomar fortfarande studerar på högskolan. Vad gäller de sysselsatta ungdomarna ser vi tre distinkta grupperingar: (i) för de yngsta ungdomarna (15 18 år) ökar antalet arbetade timmar markant med åldern, (ii) för ungdomar mellan 19 och 23 år ligger snittet runt 28 timmar i veckan och (iii) för de unga vuxna (24 29 år) ligger snittet på 3 timmar per vecka, det vill säga de jobbar två timmar färre än vuxna sysselsatta. Vi tolkar figur 3 som att det framförallt är inträdet på arbetsmarknaden som vi bör studera om vi vill öka ungdomars arbetsutbud. För att öka förståelsen för hur unga etablerar sig på arbetsmarknaden har vi därför, med hjälp av SCB:s FASIT-modell, skattat olika ungdomskohorters huvudsakliga verksamhet 17; se figur 4. 8 Våra främsta källor för analys av ungdomars arbetskraftsdeltagande och antalet arbetade timmar är SCB:s Arbetskrafts undersökningar (AKU) och SCB:s FASIT-modell. FASIT (Fördelningsanalytiskt statistiksystem för inkomster och transfereringar) är SCB:s analysinstrument för att beräkna effekter av olika (tänkta) politikförändringar. FASIT kan också användas för att på individnivå beräkna det ekonomiska utfallet av att gå från arbete till bidrag eller effekten av att en individ får högre arbetsinkomst. 9

Figur 2. AKU-trädet, antal personer 15 29 år, år 16. Befolkningen 1 863 4 I arbetskraften 1 233 3 (66,2) Ej i arbetskraften 63 (33,8) Arbetslösa* 167 (13,5) Studerande heltid 47 9 (25,3) Övriga studerande 68 3 (3,7) Sysselsatta 1 66 3 (57,2) Hemarbetande 17 7 (,9) I arbete 915 9 (49,2) Frånvarande hela veckan 15 5 (8,1) Arbetssökande* 17 5 (,9) Sjuka 17 4 (,9) Lediga* 15 7 (,8) Semester 6 8 (3,3) Långvarigt sjuka* 25 3 (1,4) Övriga skäl* 72 3 (3,9) Övrigt* 14 7 (,8) Källa: AKU/SCB. Notera: Siffra inom parentes visar andel i befolkningen i procent. Under Övriga skäl* är personer med betald föräldraledighet inklusive vård av barn samt andra personliga skäl och arbetsmarknadsskäl. Arbetssökande* är personer som betraktar sig som arbetslösa men som inte uppfyller definitionen för arbetssökande enligt AKU. Lediga* är personer som till exempel är ute och reser. Långvarigt sjuka* är personer med aktivitetsersättning och sjukersättning för unga. Under Övrigt* finns personer som till exempel sitter i fängelse, gör värnplikt eller anger att de inte vill arbeta. Siffran inom parentes under Arbetslösa* visar andelen arbetslösa i arbetskraften. Figur 3. Genomsnittligt antal arbetade timmar per vecka för alla och sysselsatta ungdomar 15 29 år samt för personer mellan 3 och 64 år, år 16 35 Timmar/vecka och sysselsatt 3 25 Timmar/vecka och individ Timmar/vecka 15 5 15 16 17 18 19 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Ålder 3-64 Källa: AKU/SCB och egna beräkningar. Notera: Uppgifterna gäller en genomsnittlig vecka under året.

Fram till 19 års ålder sker ungdomarnas huvudsakliga verksamhet utanför arbetsmarknaden. Vad gäller de yngre ungdomarna betyder det oftast studier. När ungdomarna blir äldre speglar den översta ytan även till exempel arbetslöshet och sabbatsår före och under vidareutbildning. Vid 19 års ålder, då ungdomarna avslutar gymnasiet, sker rejäla kliv in på arbetsmarknaden. Vi ser också att inträdet på arbetsmarknaden ofta sker i form av deltid, men att heltid blir allt vanligare ju äldre personen blir; dock är 24 procent av anställningarna deltid även vid 29 års ålder. Det är inte uppenbart vid vilken tidpunkt ungdomar kan anses vara etablerade på arbetsmarknaden. Om hälften av en årskull börjar jobba direkt efter gymnasiet vid 19 år och den andra hälften direkt efter högre studier som varar i fyra år, skulle etableringsåldern ligga runt 23 år. Så är dock inte fallet. Vid en genomgång av forskning och temarapporter har vi hittat tre mått på etableringsåldern: ett baserat på AKU/SCB, ett baserat på RAMS/SCB och ett mått från Engdahl & Forslund (16). 9 SCB (1999) definierar etableringsåldern som den ålder då 75 procent av en årskull är syssel satt (AKU) eller förvärvsarbetar (RAMS). Enligt Engdahl & Forslund (16, s. 4) sker etableringen på arbetsmarknaden under det första året då en individ har en årsinkomst som överstiger halva medianinkomsten för en 45-åring. De definierar sedan etableringsåldern som den ålder då 75 procent av årskullen når denna gräns. Sammanfattningsvis ger dessa mått för år 16 en etableringsålder mellan 25 och 26 år enligt AKU/SCB och Engdahl & Forslund (16), medan den är 28 år enligt RAMS/SCB. Jämfört med den teoretiska etableringsåldern på 23 år är detta stora skillnader. För att krångla till det ytterligare ger en okulär besiktning av figur 4 nedan, givet att vi använder SCB:s 75-procentsgräns, att etableringen sker mellan 23 och 24 år under 17. Det vill säga närmare det teoretiska måttet än vad de andra måtten ger vid handen. Oavsett mått verkar det dock som att etableringen på arbetsmarknaden sker med viss fördröjning, och för vissa mått med stor sådan. Figur 4. Skattad huvudsaklig verksamhet för ungdomar 15 29 år, år 17. Procent 9 8 7 6 5 4 3 15 16 17 18 19 21 22 23 24 25 26 27 28 29 3-64 Ålder Källa: FASIT/SCB och egna beräkningar. Ej sysselsatta Kort deltid Lång deltid Heltid Vi har nu sett vad ungdomar i åldern 15 29 år gjorde 16 enligt AKU och i vilken grad olika kohorter förväntas förvärvsarbeta 17. Nedan beskriver vi hur olika variabler av intresse för etableringen på arbetsmarknaden utvecklats över tid. I figur 5 A ser vi utvecklingen av andelen heltidsstuderande de sista tio åren. Trenden är svagt ökande för samtliga ungdomar, men mest uttalad för de yngsta. Där har andelen heltidsstuderande ökat med cirka 5 procentenheter (från drygt 69 till drygt 74 procent) mellan åren 5 16. 9 Se Appendix 2 för detaljer om måtten. Engdahl & Forslund (16) kallar det inträdet på arbetsmarknaden. 11

Vad gäller deltagande i arbetskraften (se figur 5 B) föll det kraftigt för ungdomar i åldern 24 år i samband med 199-talskrisen: från över 8 procent (i slutet av 198-talet) till drygt 7 procent (år 1995) och har sedan dess legat kvar på denna nivå. De unga vuxna (det vill säga 25 29-åringarna) följer samma mönster, om än inte med lika stor nivåskillnad. Detta speglar delvis den djupa lågkonjunkturen på 199-talet, men också reformer på utbildningsområdet till exempel den treåriga gymnasie reformen och ökade ambitioner inom den högre utbildningen; läs mer om detta i avsnitt 4.1.1 nedan. Vi ser också från figur 5 C och 5 D att de ungdomar som valde att delta i arbetskraften i betydligt lägre grad var sysselsatta och därför i betydligt högre grad var arbetslösa under 199-talskrisen, och att vare sig sysselsättningen eller arbetslösheten återgått till de nivåer som rådde före 199-talskrisen. Senare års siffror visar dock på en återhämtning för sysselsättningen och framförallt minskad arbetslöshet. Figur 5 D över ungdomars arbetslöshet illustrerar ett persistensproblem på svensk arbetsmarknad; mönstret är tydligast för 24-åringar men syns även för 25 29-åringar. Arbetslöshet i större omfattning kan grovt sägas uppstå när efterfrågan i ekonomin sjunker vid en lågkonjunktur eller vid strukturella skiften i ekonomin som drabbar vissa yrken, företag, sektorer eller regioner. I samtliga marknadsekonomier finns det således, oavsett konjunkturläge, ett visst antal personer som söker efter (nytt) arbete och därmed definieras som arbetslösa. Viss ungdomsarbetslöshet kommer till exempel sannolikt alltid att finnas, till exempel då studenter träder in på arbetsmarknaden. Denna arbetslöshet, så kallad friktionsarbetslöshet, är av kortvarig natur. Figur 5. Andel ungdomar (i procent) som studerar på heltid, deltar i arbetskraften, är sysselsatta eller arbetslösa efter åldersgrupp, år 1987 17 A. Andel (%) heltidsstuderande B. Andel (%) i arbetskraften 8 7 6 5 4 3 5 7 9 11 13 15 9 8 7 6 5 4 3 1987 1992 1997 2 7 12 17 15 19 år 24 år 25 29 år C. Andel (%) sysselsatta D. Andel (%) arbetslösa 9 8 7 6 5 4 3 1987 1992 1997 2 7 12 17 4 35 3 25 15 5 1987 1992 1997 2 7 12 17 Notera: Definitionen av heltidsstuderande ändrades år 5, vilket gör data före och efter år 5 svåra att jämföra. För perioden år 1987 var populationen i AKU 16 64 år, därför finns ingen information för åldersgruppen 15 19 år för de åren. Tidsserier över andelen i arbetskraften, sysselsatta och arbetslösa för ungdomar 15 19 år och 24 år rör åren 1987 17; samma tidsserier för ungdomar 25 29 år avser åren 1987 16. Tidsserier över andelen heltidsstuderande avser åren 5 16 för alla åldersgrupper. Skalorna på x- och y-axlarna varierar. Källa: AKU/ SCB. 12

Det finns dock goda skäl att tro att arbetslösheten i de flesta fall är för hög. Ett tecken på hur väl ett lands arbetsmarknad fungerar är hur snabbt ekonomin återgår till sitt ursprungliga läge när lågkonjunkturen har passerat. Framförallt är det viktigt att arbetslösheten inte fastnar på en hög nivå: så kallad persistens. Varför arbetslöshet kan kvarstå när lågkonjunkturen passerat har varit föremål för mycket forskning under de senaste decennierna. 11 Problemet uppmärksammades först i slutet av 198- talet vid en jämförelse av den amerikanska och europeiska arbetsmarknaden. Där noterade man att den amerikanska arbetslösheten visserligen steg i en konjunkturnedgång, men återgick till sin ursprungliga nivå då konjunkturen tog fart igen. I Europa däremot tenderade varje ny konjunktursvängning resultera i att arbetslösheten steg i nedgången, sjönk tillbaka i uppgången men inte återgick till sin ursprungliga nivå. Detta medförde att arbetslösheten tenderade att utgå från en allt högre nivå för varje ny konjunkturnedgång. Utvecklingen för ungdomar i åldern 24 år illustrerar detta mönster väl; varje ny lågkonjunktur har tenderat att utgå från en allt högre nivå på arbetslösheten: 199 (knappt 4 procent), (ca 8 procent) och 8 (ca procent). Senare års siffror visar dock att arbetslösheten vid nästa lågkonjunktur inte nödvändigtvis behöver starta från en högre nivå än den för 8 på runt procent för ungdomar i åldern 24 år. Men figur 5 tyder på att arbetsmarknadens funktionssätt för ungdomar har försämrats sedan början på 199-talet. I avsnitt 4 diskuterar vi vad detta kan bero på. Där nämns bland annat försämrade skolresultat, att skatte- och bidragssystem skapar höga trösklar in på arbetsmarknaden, att sociala interaktioner medför att arbetslöshet föder arbetslöshet samt att arbetsgivarna blivit mer försiktiga när de fattar beslut om anställning. Arbetslösheten för ungdomar 15 19 år har varit högre än arbetslösheten för grupperna av äldre ungdomar under hela perioden. En förklaring till det är att 15 19-åringar är en negativt selekterad grupp som inte går vidare i utbildningsystemet; se Engdahl & Forslund (16). Från forskning och beprövad erfarenhet vet vi att arbetsmarknadsutfallen är olika för inrikes och utrikes födda. I figur 6 nedan visar vi på skillnader i utfall för utrikes och inrikes födda ungdomar vad gäller studier, deltagande i arbetskraften, sysselsättning och arbetslöshet. Vi ser att utrikes födda personer studerar mer, har ett lägre arbetskraftsdeltagande (en skillnad på knappt procentenheter för de yngre vuxna), har lägre sysselsättningsgrad (en skillnad på nära procentenheter för de yngre vuxna) och är mer arbetslösa (en skillnad på knappt 15 procentenheter för de yngre vuxna). I avsnitt 4 nedan, och i en kommande rapport om utrikes föddas etablering på arbetsmarknaden, ser vi att dessa skillnader till viss del kan förklaras av skillnader i utfall i framförallt grundskolan samt sämre kontaktnät på arbetsmarknaden och statistisk diskriminering. Det verkar således som att den största arbetskraftsreserven per individ finns hos utrikes födda ungdomar. När man ser till den totala arbetskraftsreserven bland ungdomar får man dock inte glömma bort att utrikes födda ungdomar utgör en mindre andel av alla ungdomar; se figur 7. Exempelvis utgör utrikes födda ungdomar knappt 15 procent av 15-åringarna och 26 procent av 29-åringarna. 11 Bra forskningsöversikter om detta problem finns till exempel i Björklund m.fl. (15) och Layard m.fl. (1991). 13

Figur 6. Andel ungdomar (i procent) som studerar på heltid, deltar i arbetskraften, är sysselsatta eller arbetslösa efter åldersgrupp samt inrikes och utrikes födda, år 5 16 A. Andel (%) heltidsstuderande 9 8 7 6 5 4 3 5 6 7 8 9 11 12 13 14 15 16 B. Andel (%) i arbetskraften 9 8 7 6 5 4 3 5 6 7 8 9 11 12 13 14 15 16 Inrikes, 15 19 år Utrikes, 15 19 år Inrikes, 24 år Utrikes, 24 år Inrikes, 25 29 år Utrikes, 25 år 29 år C. Andel (%) sysselsatta 9 8 7 6 5 4 3 5 6 7 8 9 11 12 13 14 15 16 D. Andel (%) arbetslösa 6 5 4 3 5 6 7 8 9 11 12 13 14 15 16 Källa: AKU/ SCB och egna beräkningar. Notera: Observera att skalorna på x-axeln varierar. Andel arbetslösa är beräknad som procentuell andel av arbetskraften. Procent 9 8 7 6 5 4 3 Figur 7. Sammansättningen av alla ungdomar med avseende på födelseland i åldern 15 29 år, år 16. 15 16 17 18 19 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Ålder Notera: Bredden på staplarna i figuren motsvarar inte kohortstorlekar. Födelseländerna för utrikes födda är grupperade efter Human Development Index (HDI), som är utarbetat av FN. Länder med lågt HDI tillhör HDI 1. Länder med medel-hdi tillhör HDI 2. Länder med högt och mycket högt HDI tillhör HDI 3 respektive HDI 4. Källa: Befolkningsstatistik/SCB och egna beräkningar. HDI 1 HDI 2 HDI 3 HDI 4 Inrikes födda En annan utveckling som bör uppmärksammas när man studerar ungdomars potentiella arbetskraftsutbud är ökningen av antalet långtidssjuka. Figur 8 visar att gruppen långtidssjuka ungdomar har femdubblats sedan år 1987 och att det först på senare år sker en viss utplaning i ökningen. Skälen till utvecklingen är dels en ökning av antalet elever med förlängd skolgång som ofta beviljas aktivitetsersättning, dels en ökning av antalet nybeviljade aktivitetsersättningar av bland annat arbetsmarknadsskäl eller på grund av lättare psykiska funktionshinder; för mer detaljerade förklaringar se SOU 8:2. 12 12 Inflödet av ungdomar till gruppen långtidssjuka är även anmärkningsvärd jämfört med den äldre befolkningen. Det är i dag vanligare att någon mellan och 29 år beviljas aktivitetsersättning för att man tillhör gruppen långtidssjuka än att någon mellan 5 och 59 år beviljas motsvarande ersättning för äldre; se Försäkringskassan (17a). Jämfört med personer över 3 år som är långtidssjuka är utflödet från gruppen långtidssjuka för ungdomar till arbete eller annan verksamhet dock högre; se Försäkringskassan 17b. 14

För de korttidssjuka ungdomarna ser utvecklingen annorlunda ut. Antalet föll från över 4 år 1989 till runt personer år 1997; därefter har antalet korttidssjuka ungdomar pendlat mellan och. Minskningen av antalet korttidssjuka ungdomar beror dels på en omläggning av statistiken i samband med att arbetsgivarna tog över ersättningen för de första 14 dagarna i början av 199-talet, vilket medförde att den korta sjukfrånvaron inte längre ingår i Försäkringskassans statistik. Dels beror det på att korttidsfrånvaron minskade påtagligt till följd av försämrade ersättningsvillkor vid mitten av 199-talet, se till exempel Johansson & Palme (4). Figur 8. Antal och andel långtidssjuka (röd) samt antal och andel korttidssjuka (blå) i åldern 16 29 år, år 1987 16 Tusental 45 4 35 3 25 15 5 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 1 3 5 7 9 11 13 15 Notera: Antalet och andelen personer rör populationen ungdomar upp till 3 år. Källa: AKU/SCB. 3 2,5 2 1,5 1,5 Procent Antal korttidssjuka, vänster axel Andel korttidssjuka, höger axel Antal långtidssjuka, vänster axel Andel långtidssjuka, höger axel För att få en förståelse för vilken roll det skulle spela för BNP och de offentliga finanserna om antalet långtidssjukskrivna ungdomar minskar har vi gjort en simulering med hjälp av SCB:s FASIT-modell; denna beskrivs mer ingående i simulering 2 i appendix 1. Simuleringen utgår från antagandet att antalet unga med aktivitetsersättning minskar med procent. Detta skulle innebära att antalet arbetade timmar i ekonomin ökar med 6 miljoner, att BNP ökar med 2 miljarder och att de offentliga finanserna stärks med 1 miljard. Utöver dessa effekter skulle personen själv få en högre livsinkomst och därmed pension, samt kanske känna sig mer delaktig i samhället. I den här rapporten kommer vi inte diskutera denna grupps arbetsutbud mer i detalj. Både regeringen och Försäkringskassan arbetar löpande med förslag som syftar till att minska det utanförskap som beror på långvarig sjukfrånvaro. Vi nöjer oss med att konstatera att det här finns en potential och att man ännu kanske inte nått den med avseende på den här gruppens arbetsutbud. Vi har nu illustrerat svenska ungdomars väg in på arbetsmarknaden i en rad dimensioner. Hur ser då etableringsprocessen ut för ungdomar i Sverige jämfört med ett urval 13 av andra länder? 13 I vår internationella jämförelse av etableringsprocessen för ungdomar har vi, där data så tillåter, jämfört Sverige med Danmark, Finland, Nederländerna, Norge, Storbritannien, Tyskland och USA samt ett genomsnitt för OECD länderna. Vi har valt de nordiska länderna, Nederländerna och Tyskland för att de har liknande arbetsmarknadsinstitutioner som Sverige; England och USA för att de ländernas institutioner ofta är kontraster till våra egna; samt OECD:s genomsnittet eftersom det ger en spegling mot andra utvecklade länder. 15

3. Internationell jämförelse 3.1 Vad gör 15 19-åringar? Vi börjar vår analys med att se vad de yngre ungdomarna (15 19 år) gör, det vill säga de som till stor del förväntas studera. Figur 9 visar trender för olika aktiviteter åren 1997 15. Värt att tänka på, givet figur 9, är att det finns stor anledning att tro att sammansättningen av aktiviteterna varierar mycket för de yngsta (15 år) och de äldsta (19 år) i denna åldersgrupp. Figur 9. Andel ungdomar (i procent) som studerar på heltid, deltar i arbetskraften, är sysselsatta eller arbetslösa efter åldersgrupp samt inrikes och utrikes födda, år 5 16 A. Andel (%) i studier B. Andel (%) i arbete 95 9 85 8 75 7 1997 3 6 9 12 15 15 5 1997 3 6 9 12 15 C. Andel (%) inaktiva D. Andel (%) arbetslösa 8 6 4 2 1997 3 6 9 12 15 8 6 4 2 1997 3 6 9 12 15 4 35 3 25 15 5 E. Andel (%) arbetslösa med arbetslöshetstid mellan 6 och 12 månader 1997 1999 1 3 5 7 9 11 13 15 Danmark Finland Nederländerna Norge OECD-länderna Storbritannien Sverige Tyskland USA Notera: Brott i tidsserier uppstår då uppgifter saknas. Andelen inaktiva ungdomar är de som varken studerar, arbetar eller uppfyller kraven på att vara arbetssökande. Observera att skalorna på x-axeln varierar.. Källa: OECD: s databas; Education and Training, Education at a Glance, Educational attainments and outcomes, Transition from school to work; Labor, Labor Force Statistics, Unemployment by duration. 16

Figur 9 A visar att i de nordeuropeiska länderna, med undantag för Norge, studerar över 9 procent av de yngre ungdomarna. Detta är högre än för OECD-genomsnittet, som först på senare år ligger över 85 procent. I de flesta länder har också andelen ungdomar som studerar ökat under de senaste tjugo åren. Från figur 9 B ser vi att sysselsättningsgraden generellt sett är låg (mellan 4 och 8 procent), förutom för norska ungdomar där den legat över 14 procent sedan 8. Det avvikande mönstret för norska ungdomar speglar sannolikt den sedan länge starka arbetsmarknaden där alternativkostnaden för att utbilda sig är hög. Det finns också en tendens att ungdomar i de anglosaxiska länderna arbetar i högre grad än ungdomar i de nordeuropeiska länderna. Det skulle kunna spegla den flexiblare arbetsmarknaden i dessa länder, med bland annat lägre ingångslöner; se figur. Sverige, Danmark och Finland har den lägsta lönespridningen, medan USA, Tyskland och Storbritannien har den högsta. Lönespridningen i Tyskland ökade före, men även i samband med Hartzreformerna. 14 På senare år har även lönespridningen i Norge ökat. Figur. Jämförande internationell statistik över lönespridningen, år 15 2,2 2, 1,8 1,6 1,4 1,2 1, 1 2 3 4 5 6 7 8 9 11 12 13 14 15 Källa: OECD:s databas; Labour, Earnings, Decile ratios of gross earnings. Danmark Finland Nederländerna Norge Storbritannien Sverige Tyskland USA Notera: Spridningsmåttet är beräknat som :e percentillönen i relation till medianlönen. Uppgifterna för Nederländerna är tillgängliga för åren 2, 6, och 14. De saknade uppgifterna ersattes med det närmast föregående värdet. Det syns däremot inga enkla samband mellan andelen yngre ungdomar som arbetar och andelen lågkvalificerade jobb i de länder vi jämför; se figur 11. Exempelvis arbetar norska ungdomar i högst utsträckning. Men norsk arbetsmarknad har lägst andel lågkvalificerade jobb, medan tyska ungdomar arbetar i låg grad och den tyska arbetsmarknaden består av en hög andel lågkvalificerade jobb. 15 Figur 9 C visar också att i de nordeuropeiska länderna är förhållandevis få yngre ungdomar inaktiva. När man diskuterar eventuella problem med etableringsprocessen är det av stort intresse om inaktiviteten består av ofrivillig (lång) arbetslöshet eller frivillig inaktivitet i termer av till exempel resor. Vi vet också att övergången från utbildning till etablering på arbetsmarknaden ofta är behäftad med viss arbetslöshet, så kallad friktionsarbetslöshet. Det är fullt naturligt. Ett problem uppstår först om arbetslösheten är långvarig. 14 3 5 genomfördes en rad arbetsmarknadsreformer i Tyskland (ofta benämnda Hartzreformer). De bestod bland annat av subventionerade anställningar, starta eget-bidrag, avreglering av tillfälliga anställningar och en mindre generös arbetslöshetsförsäkring. Man introducerade också så kallade mini-jobs, speciella anställningsformer till lägre lön och lägre beskattning. 15 I avsnitt 4.2.1 ser vi närmare på andelen enkla jobb för ungdomar på den svenska arbetsmarknaden. 17

Figur 9 D och E visar därför utvecklingen av genomsnitts- och långtidsarbetslösheten för de yngsta ungdomarna. Från figur 9 D ser vi att genomsnittsarbetslösheten har varierat mellan 1 och 3 procent i de allra flesta länder under mätperioden; undantaget utgörs av Storbritannien där arbetslösheten varit några procentenheter högre. Från figur 9 E ser vi att långtidsarbetslösheten för de yngre ungdomarna varierar över tid och mellan länder: som lägst (knappt 3 procent) för norska och amerikanska ungdomar år och som högst (över 32 procent) för tyska ungdomar år 4. 16 Långtidsarbetslösheten för de tyska ungdomarna har sedan dess minskat, sannolikt som ett resultat av Hartzreformerna som implementerades i mitten av -talet. Det är dock fortfarande så att långtidsarbetslösheten bland tyska ungdomar är bland de högsta i vårt urval av länder. Genom att jämföra figur 9 D och 9 E kan man också notera att den genomsnittliga tyska ungdomsarbetslösheten är låg, medan långtidsarbetslösheten är hög. Detta skulle kunna spegla det faktum att utbildningssystemet i Tyskland är förhållandevis företagsspecifikt, vilket gör att när ungdomar drabbas av arbetslöshet så är deras humankapital inte direkt överförbart till andra arbetsgivare. De svenska ungdomarna har, tillsammans med finska och amerikanska ungdomar, en jämförelsevis låg andel långtidsarbetslösa. Över tid verkar också spridningen mellan länderna minska. För svensk del är det inga data för ungdomar i åldern 15 19 år som sticker ut vid en internationell jämförelse, framförallt inte i någon problematisk riktning snarare tvärtom. Positionen i fördelningarna är förhållandevis stabil över tid; det vill säga svenska ungdomar i åldern 15 19 år studerar i hög grad (9 procent) och arbetar i liten utsträckning 6 procent); få är inaktiva (4 procent) och få har långa arbetslöshetstider (5 procent). Figur 11. Jämförande internationell statistik över andelen lågkvalificerade jobb, 15 64 år, 16 Procent 6 5 4 3 Norge 3,8 4,8 Sverige Finland 6,1 7,7 Tyskland Storbritannien 8,6 8,7 11,4 Nederländerna Danmark Notera: Till grund för figuren ligger den internationella yrkesklassificeringen ISCO-8, som delar upp yrken i nio grupper beroende på kvalifikationskrav. Utifrån detta har jobben delats in i två kategorier, där kvalifikationsnivå 1 omfattar yrken utan eller med låga formella utbildningskrav (grundskoleutbildning) och där kvalifikationsnivå 2 omfattar yrken som normalt kräver gymnasieutbildning. 14, USA Källa: Eurostat, US Bureau of Labour Statistics och egna beräkningar. Kvalifikationsnivå 1 Kvalifikationsnivå 2 16 Vid en internationell jämförelse av arbetslöshetstider är det värt att notera att länder har olika omfattning på arbetsmarknadspolitiska program, vilka ofta används för att bryta ungdomars arbetslöshetstider. 18

3.2 Vad gör 24-åringar? Vi övergår nu till att se vad ungdomar i åldern 24 år gör, det vill säga den ålder där många ungdomar antingen gör sitt inträde på arbetsmarknaden eller fortsätter till högre studier. Figur 12 visar trender för olika aktiviteter åren 1997 15. Bilden för dessa ungdomar är mer splittrad än för de yngre ungdomarna För det första ser vi att andelen ungdomar i utbildning varierar betydligt mellan länderna och över tid; se figur 12 A. Danmark ligger, med undantag för något enskilt år, i topp under hela perioden med över 55 procent i utbildning. Brittiska ungdomar utbildar sig i lägst grad: under 35 procent under perioden. Värt att notera är också att andelen finska ungdomar som studerar faller i stort sett under hela perioden; för de flesta andra länder går utvecklingen i motsatt riktning. OECD-genomsnittet har exempelvis stigit kontinuerligt, från 35 procent år 5 upp till 45 procent år 15. Svenska ungdomar placerar sig i mitten av fördelningen, med omkring 45 procent som studerar. Figur 12. Jämförande internationell statistik för 24-åringar, år 1997 16 A. Andel (%) i studier B. Andel (%) i arbete 7 6 5 4 3 1997 3 6 9 12 15 7 6 5 4 3 1997 3 6 9 12 15 C. Andel (%) inaktiva D. Andel (%) arbetslösa 14 12 8 6 4 2 1997 3 6 9 12 15 14 12 8 6 4 2 1997 3 6 9 12 15 4 35 3 25 15 5 E. Andel (%) arbetslösa med arbetslöshetstid mellan 6 och 12 månader 1997 1999 1 3 5 7 9 11 13 15 Notera: Brott i tidsserier uppstår då uppgifter saknas. Andelen inaktiva ungdomar är de som varken studerar, arbetar eller uppfyller kraven på att vara arbetssökande. Observera att skalorna på x-axeln varierar. Källa: OECD: s databas; Education and Training, Education at a Glance, Educational attainments and outcomes, Transition from school to work; Labor, Labor Force Statistics, Unemployment by duration. Danmark Finland Nederländerna Norge OECD-länderna Storbritannien Sverige Tyskland USA 19

Figur 13. Jämförande internationell statistik över andelen personer (i procent) som slutförde gymnasieskolan, alla åldersgrupper, år 14 9 8 7 6 5 4 3 Danmark Finland Nederländerna Norge Storbritannien Sverige Tyskland USA Källa: OECD:s databas; Education and Training; Education at a Glance; Students, access to education and participation; Graduation rates and entry rates. Notera: Uppgifterna saknas för OECD-genomsnittet. Från forskning och erfarenhet vet vi att ungdomar som inte har en gymnasieexamen kan få stora problem på arbetsmarknaden. Figur 13, med OECD:s jämförelse av hur många ungdomar som slutförde gymnasiet 15, visar att slutförandegraden i Sverige är låg. Endast 7 procent av de svenska ungdomarna som påbörjar gymnasiet slutför det. Motsvarande siffra för Finland är nästan procent, och inget annat land har en slutförandegrad under 8 procent. Detta kommer vi se närmare på i avsnitt 4.1. Vad gör ungdomarna i åldern 24 när de inte studerar? Av figur 9 B framgick att många arbetar. Ungdomar i Storbritannien, Norge och USA jobbar mest (över 45 procent), medan ungdomar i Danmark, Nederländerna och Finland jobbar minst (under 35 procent). Dessa variationer är till stor del en spegelbild av andelen ungdomar som studerar i respektive land. Figur 12 B visade att spridningen i sysselsättningen också ökar något över tid mellan länderna. För svensk del har andelen sysselsatta legat i mitten av fördelningen under tidsperioden och varierat mellan knappt 4 och 5 procent; variationen följer konjunkturen med toppar och bottnar i hög- respektive lågkonjunktur. I inledningen till denna rapport diskuterade vi att sysselsättningsgraden är ett vedertaget mått på arbetsmarknadens funktionssätt, men att antalet arbetade timmar ger en fördjupad bild av hur arbetsmarknaden fungerar och om personer kan försörja sig på sitt arbete. Figur 14 visar det genomsnittliga antalet arbetade timmar per vecka för personer som är 15 24 år. Vi ser en svagt nedåtgående trend i antalet arbetade timmar för de ungdomar som är sysselsatta. En förklaring till denna trend skulle kunna vara att reallönerna utvecklats positivt för ungdomarna under motsvarande period. Om reallönerna ökar så kan ungdomarna, givet en viss önskvärd konsumtionsnivå, välja att jobba färre antal timmar; tyvärr har vi inte hittat någon jämförande tidsserie för ungdomars reallöneutveckling.