MinBaS Område 2 Rapport nr 2:18 Mineral Ballast Sten

MinBaS Område 2 Rapport nr 2:18 Mineral Ballast Sten MinBaS projekt nr 2,2 Framtida betong Delprojekt 2,23 Utnyttjande av alternativa typer av ballast i betong Krossad ballast i betong Kvalitetssäkringsmetoder Delrapport 6 i pågående arbete Leif Fjällberg & Björn Lagerblad Cement och Betong Institutet Stockholm juni 25

2 MinBas projekt 2.2 Framtida betong Delprojekt 2,23 Utnyttjande av alternativa typer av ballast i betong Krossat berg som ballast till betong Kvalitetssäkringsmetoder Leif Fjällberg & Björn Lagerblad Cement och Betong Institutet

3 Innehållsförteckning Kvalitetssäkringsmetoder... 4 1 Inledning... 4 2 Testmetoder... 5 2.1 Sandekvivalent-testen... 5 2.2 Brukstester... 7 2.2.1 Material... 7 2.2.2 Utbredningsmått... 7 2.2.3 Rinntid... 8 3 Resultat bruksprover... 9 3.1 Sand och vatten... 9 3.2 Cementbruk... 3.2.1 Försök utan flyttillsatsmedel... 3.2.2 Försök med flyttillsatsmedel... 13 3.2.3 Varierande siktkurvor... 14 3.3 Syntetiskt bruk... 16 4 Diskussion och slutsatser... 2

4 Kvalitetssäkringsmetoder 1 Inledning Krossballast och variationerna i dessa påverkar framförallt betongens reologiska egenskaper. Hur gjutbarhetsegenskaperna förändras har undersökts och rapporterats i; 1 Karakteristik och Bruksreologi MinBas 2:7 2 Betongprovningar MinBas 2:13 3 Tvättning och tillsatsmaterial MinBas 2:14 4 Fullskaleförsök MinBas 2:16 5 Packning MinBas 2:17 I första hand har material som passerar 2 mm sikten analyserats men försök har även gjorts med betong. Mycket tyder på att det främst är -2 mm fraktionen som är besvärlig men att variationen är stor. Detta medför att man inte kan betrakta krossballast som en homogen produkt utan materialet från varje täkt måste beaktas separat. Den stora variationen medför att det återstår mycket arbete innan man kan få fram ett proportioneringsprogram. Arbetet hittills indikerar att man med vissa ballaster kan proportionera på liknande sätt som med naturgrus medan andra ballaster måste proportioneras på annat sätt. Experiment har exempelvis visat att man med -2 mm ballast som ger dåliga reologiska egenskaper kan få fram en bra betong om man applicerar ett distinkt partikelsprång. Vilken proportionering och vilket koncept man än använder så måste man dock kunna kvantifiera -2 mm ballasten på ett sätt som ger de variabler som styr receptet. I framför allt rapport 1 (MinBas 2:7) så används relativt sofistikerade metoder för karakterisering och utvärdering av effekt på arbetbarhet/reologi. Dessa metoder är betydelsefulla för den karakterisering som behövs för att ta fram recept. I produktion måste man emellertid kunna använda enkla robusta metoder för kvalitetssäkring. För en löpande kontinuerlig produktion måste en betongfabrik veta vad man får för produkt och hur stor avvikelse man kan tolerera. De tidigare beskrivna metoderna ger främst ett instrument att karaktärisera, värdera och optimera krossballast för användning i betong. Efter en värdering och optimering av krossballasten behövs även ett instrument för kvalitetssäkring. Detta kan ske både vid täkt och vid betongstation. Vad man väljer beror på den lokala situationen. Vid betongproduktion idag har många betongstationer baserat produktionen på naturballast och använder endast två ballastfickor. Det är besvärligare att proportionera med krossballast och man bör egentligen har flera fickor för att kunna balansera hela kornkurvan. I utlandet där man använder krossballast har man detta. Som tidigare visats så är det framför allt finballasten som ställer till med problem när det gäller betongproportionering. Man måste därför ha metoder som ger en sådan beskrivning av finballasten i betong att en betongfabrik kan hålla en kontinuerlig produktion utan att behöva justera receptet. I detta arbete har vi inte i egentlig mening undersökt finballasten som är definierad som det som faller under 4 mm sikten utan -2 mm då denna fraktion ger mest besvär och den är enklare att testa.

5 I ballaststandarden (SS 1262) skall man beskriva kornkurvan, petrologi och det finns metoder för att beskriva kornformen hos grovballasten. De övriga testerna behandlar komponenter som kan ge problem med beständighet vilket inte behandlas i detta projekt. För finballasten finns förutom beskrivning av kornkurvan endast två metoder; metylenblå- och sandekvivalenttest. Metylenblåtesten används huvudsakligen för att kontrollera att det inte finns svällande leror. Dessa leror förkommer främst i omvandlade basiska bergarter (dioriter etc.) och i orena kalkstenar men sällan i granitoida bergarter. Den enda stipulerade test som finns idag för granitoida bergarter är därför sandekvivalenttesten. För att snabbt kunna avgöra hur stora variationerna i en krossballast är, har några enkla metoder baserade på bruksblandningar utprovats. Genom metoderna kan man utvärdera hur olika typer av krossballast påverkar de reologiska egenskaperna hos bruksfasen i betong. Fraktionen -2 mm av ballasten har siktats fram. Metoderna som använts har varit att bestämma utbredningsmåttet på ett slagbord och för lösare konsistenser även rinntiden genom en tratt. Tre olika typer av blandningarna har använts. En som bestod av endast sand och vatten, en som bestod av sand, cement och vatten och en som bestod av sand, syntetiskt pasta och vatten. Till blandningarna som innehöll cement tillsattes även flyttillsatsmedel för att så mycket som möjligt likna vanlig betongblandning. Med krossballast kan man förmoda att flytmedel kommer att vara ett måste. 2 Testmetoder 2.1 Sandekvivalenttesten Sandekvivalenttesten är en variant av sedimentationstest. Skillnaden är till testen använder man en flockbildande lösning. Det är en lösning som innehåller kalciumklorid, glycerin och formalin. Ett prov av sanden (-2 mm) och en mindre mängd av lösningen hälls i en cylinder där provet rörs om för att frigöra lerpartiklar. Sanden rörs sedan om ytterligare genom att slå på ytterligare lösning som tvingar finpartiklarna i lösning över den sedimenterade sanden. Detta ger en slampelare vars tjocklek man kan mäta och jämföra med den hos de sedimenterade grövre partiklarna. Metoden finns beskriven i SS-EN 933-8. Metoden ger i princip mängden fint som hålls i suspension, dvs. leror eller finmaterial, vilka anses kunna ha en negativ verkan vid betongtillverkning. Problemet vid tolkningen av resultaten är om de ges av leror eller fina mineralkorn av annat mera kubiskt mineral. Som det är beräknat indikerar höga sandekvivalentvärden en bra ballast och låga värden en dålig ballast för betong. Resultaten för SE-testen finns i Tabell 1. Om man jämför värdena ser man att K18 har högt värde. Detta är en tvättad kvartsitisk sandsten medan K19 är en otvättad. Tvättningen tar bort finpartiklarna och ger därmed som förväntat en mindre slampelare. De granitoida krossprodukter som ger högst värde är K15 och K12. De utmärks båda av relativt låg halt av både finmaterial (< 75µm och < µm) och låg BET-yta. De som ger högsta värdena på SE-testen är K4 och K8, vilka utmärks av hög halt finmaterial och hög BET-yta. Nya prover tagna senare från K8 gav något bättre värden men fortfarande inte bra. För att verifiera detta testade vi även på tvättat grus. Som förväntat gav tvättningen (markerat med tv inom parantes i Tabell 1) ett högre SE-värde. De med låga värden på SE-testen är de prov som ger relativt dåliga reologiska resultat (MinBas 2:7) och ger en besvärlig betong (MinBas 2:13). Detta medför att om finmaterialmängden är det som ger besvär med betongen så ger SE-testen ett bra värde. För att utvärdera SE-testen har vi gjort om den med en annan sändning. För K2 fick vi ett liknande värde (höjdes något p.g.a. mindre finmaterial) medan vi för K8 fick ett högre värde vilket tyder på att man får en

6 variation inom bergtäkten. Den ända orsaken till varför K8 har ett dåligt beteende när det gäller reologin är att den verkar vara hydrotermalt omvandlad (sericitomvandlad) och därför har en annan yta vilket indikeras av det höga BET-värdet på det tvättade gruset. Sammanfattningsvis så ger sandekvivalenttesten en indikation på mängd och kvalité på finmaterialet. Detta är en viktig information men man kan idag häva den negativa effekten av finmaterialet med flytmedel varför denna test i sig är mindre relevant. Den kan dock fungera som metod för kvalitetssäkring. Tabell 1. Tabell som visar värden från sandekvivalenttest men även andra värden på variabler som kan på påverka SE-testen. Trådsikt värdena är från -2 mm. Lasersikt värdena och BET-ytan är från fraktionen -,25 mm. Sandekvivalenten mäter på -2 mm. I kolumnen närmast SE-värdena är lasersikt omräknat till % av -2 mm. (tv) är data från tvättat prov (MinBas 2:14). För en del produkter visas flera mätvärden. Desssa är från analyser av andra sändningar från samma täkt. Täkt Trådsikt < 75µm Trådsikt < 25µm Lasersikt < µm Lasersikt <63µm BET-yta m 2 /kg Omräkn lasersikt N1 5,7 22,8 16,6 43,6 265 3,7 74 N2 3,8 23,1 6,7 23,8 3845 2,6 79 K1 K1 (tv) 18,8,1 49,8 46,7 9,8,3 46,6 9,6 976 532 4,8,14 68 74 K2 K2 tv 17,1 6,2 46,7 34,5 7,7,8, 28,3,5 28 18 3,6,3 68 79 K2-2 12,1 33, 8,1 35,9 1315 2,7 72 K3 9,5 3,6 6,6 26,3 84 2, 77 K4 K4 (tv) 11,4,1 37,9 46,7 5,3,3 27,4 9,6 249 828 2,,14 64 84 K5 13,8 43,6 5,3 26,4 52 2,3 7 K6 14,3 41,5 5,5 24,2 6 2,3 69 K7 32,6 5,8 8,6 36,4 115 4,4 75 K8 K8 (tv),3 3,3 27,9 2,5 11,5,9 3,1 7, 414 133 3,,2 41 88 K8-F 11,9 3,4 8,1 28, 1975 2,5 59 K8-U 14,3 35,3,4 33,2 2588 3,7 62 K9 17,8 37,9 8,3 34,6 89 3,1 68 K 17,2 3,6 19,7 6,8 Ej anal 6, 71 K12 8,5 37,9 3, 14,7 87 1,1 8 K13 12,9 37, 5,4 26,3 92 2, 76 K14 14,8 22,3 6,7 3,3 3 1,5 74 K15 8,3 27,8 4,9 21,8 78 1,4 89 K16 13,1 36,7 74 74 K16-2 12,7 33,6 72 69 K18 (tv) 2,3 3,6 1, 5,2 96,3 91 K19 9,5 26,9 19,6 54,9 Ej anal 5,3 74 Sand-ekviv

7 2.2 Brukstester Sandekvivalenttesten tar inte hänsyn till kornformen och siktkurvan i helhet varför en annan test också behövs. Siktkurvan kan man få genom en siktanalys vilket vi utgår från att man gör. För att få en mera exakt test som även tar hänsyn till partikelform anpassad för betong måste man använda en riktig blandning. Beteendet i betong får man bäst fram genom att mäta de reologiska egenskaperna i ett bruk. Man kan dock inte förvänta att täkten eller betongfabriken har en reometer. En enklare metod behövs. 2.2.1 Material Det är samma material med samma beteckningar som i de andra undersökningarna. Fraktionen -2 mm har siktats fram. Cementet var Slite Byggcement och tillsatsmedlen var ett melamin- och ett karboxylatbaserat. Till den syntetiska pastan användes silikapulver U-94 och en kvartssand M3. 2.2.2 Utbredningsmått Vid bestämning av utbredningsmåttet användes standardiserad utrustning enligt ASTM C23-9, BS 4 551:198, UNI 744 och DIN 1164. Apparaten består av ett bord (s.k. fallbord) med höjden 26 mm på vilket en mässingsskiva av diametern 254 mm är fäst. Till bordet hör en lyftanordning till vilken är kopplad en vev. Genom att använda veven fås bordet att höja sig och därefter falla ned med en duns. Detta skall enligt standarden göras 25 gånger inom 15 sekunder. Bruket som testas läggs i en mässingskon (stympad) på bordet. Konens inre diameter nedtill är mm, upptill 7 mm och höjden är 5 mm, Figur 1. Då konen fyllts med bruk lyfts den upp och beroende på brukets konsistens fås en större eller mindre utbredning. Vid dessa försök mättes utbredningsmåttet dels direkt efter att konen lyfts upp och dels efter ett varierande antal slag. Vid mycket lösa konsistenser rinner bruket över kanten på bordet, varför ibland en större skiva lades ovanpå slagbordet. Figur 1. Konens dimensioner.

8 2.2.3 Rinntid För de lösare konsistenserna användes även en tratt med rördiametern 12,5 mm. Trattens dimensioner framgår från Figur 2. Trattens mått för rördiameter, rörlängd och övre diameter stämmer överens med de mått som anges i SS 13 75 3 för provning av flytförmågan för injekteringsbruk, men totala höjden är 35 mm större än i standarden. Tiden för 1 liter bruk att rinna igenom tratten registrerades. För att få bruket, med det använda receptet, att rinna genom tratten krävdes flyttillsatsmedel. Figur 2. Trattens dimensioner i mm.

9 3 Resultat bruksprover 3.1 Sand och vatten Det enklaste receptet som användes bestod av sand och vatten med vatten/sandförhållandet,2. Utbredningsmåttet noterades vid olika antal slag på slagbordet. Dels användes slagbordet dels en plexiglasskiva på slagbordet. I Figur 3.1 ses resultatet från utbredningen på slagbordet. Om man rangordnar grusen enligt utbredningen vid 25 slag blir resultatet: K5 = K7 > K6 > K3 > K8 > K4 > K1. Försök har även gjort med att låta sand/vatten blandningen rinna ut på en plexiglasskiva. Om man rangordnar grusen enligt utbredningen vid 25 slag blir resultatet: K7 > K5 > K6 > K8 > K4 > K3 > K1. Resultatet blir något avvikande om mätningen görs direkt på slagbordet eller om en plexiglasskiva placeras på slagbordet, men rangordningen för de tre bästa och det sämsta gruset blir lika. Då plexiglasskivan låg lös på slagbordet erhölls en viss dämpning jämfört med utbredningen direkt på slagbordet. Resultaten visar dock att det blir en tydlig skillnad mellan olika grus. Sammanfattningsvis så finns det en korrelation mellan utbredningen av sand/vatten blandningen och de reologiska resultaten från bruksblandningarna (MinBas 2:7) och betongblandningarna (MinBas 2:13). En närmare utredning under mera realistiska förhållanden behövs dock för att mera säkert finna ut vad metoden mäter. Endast -2 sand och vatten, på slagbordet 3 25 Utbredning, cm 2 15 5 K5 K3 K7 K1 K6 K4 K8 2 3 4 5 6 Antal slag Figur 3.1. Utbredningen vid olika antal slag på slagbordet.

Endast -2 sand och vatten, plexiglasskiva 3 25 Utbredning, cm 2 15 5 2 3 4 5 6 Antal slag K5 K3 K7 K1 K6 K4 K8 Figur 3.2. Utbredningen vid olika antal slag på en plexiglasskiva på slagbordet. 3.2 Cementbruk Ett cementbruk har den fördelen att man även kan ta hänsyn till det flytmedel som antagligen kommer att behövas vid betongtillverkning. 3.2.1 Försök utan flyttillsatsmedel Cementbruket bestod av Byggcement, sand och vatten med vct,57 och förhållandet mellan cement och grus var 1/1,81. I Figur 3.3 ses utbredningen på slagbordet vid olika antal slag för cementbruk utan flyttillsatsmedel. Kurvorna för K3 och K5 i Figur 3.3 sammanfaller och kurvan för K6 ligger nära dessa. Skillnaderna för de övriga grusen är större, speciellt vid större antal slag. I Figur 3.4. visas antal slag för att nå kanten på slagbordet. Figuren visar också rangordningen. Utbredningen på plexiglasskiva vid olika antal slag visas i Figur 3.5 och 3.6. För grus K6, K5 och K3 blir utbredningen på plexiglasskivan tämligen lika, medan utbredningen för de övriga grusen ligger i en grupp för sig. Resultaten såväl med som utan plexiglasskiva visar att grusen K6, K5 och K3 är likvärdiga och ger den största utbredningen vid ett visst antal slag. De övriga grusen ger en lägre utbredning. Med plexiglasskivan blir skillnaderna mindre än då mätningen utförs direkt på slagbordet.

11 Cementbruk, på slagbordet 3 25 Utbredning, cm 2 15 5 K5 K3 K7 K1 K6 K4 K8 2 3 4 5 6 Antal slag Figur 3.3. Utbredningen på slagbordet vid olika antal slag. 6 Antal slag till kanten på bordet 5 4 Antal slag 3 2 K6 K5 K3 K1 K7 K8 K4 Figur 3.4. Antal slag för att nå kanten på slagbordet (uppskattat för K4 då mer än 5 slag behövdes).

12 Cementbruk, på plexiglasskiva 3 25 Utbredning, cm 2 15 5 K5 K3 K7 K1 K6 K4 K8 2 3 4 5 6 Antal slag Figur 3.5. Utbredningen på plexiglasskiva vid olika antal slag. Utbredning vid olika slag, plexiglasskiva 3 K5 25 K3 Utbredning, cm 2 15 5 K7 K1 K6 K4 25 5 Antal slag K8 Figur 3.6. Utbredningen på plexiglasskiva vid olika antal slag.

13 3.2.2 Försök med flyttillsatsmedel Då flyttillsatsmedel användes mättes utbredningen direkt efter att konen lyfts upp utan några slag. Två olika typer av flyttillsatsmedel ett melamin- och ett karboxylatbaserat användes och halterna av dessa varierades. Rinntiden bestämdes enligt beskrivning i avsnitt 2.2.3. Utbredningen bestämdes med olika halter flyttillsatsmedel. Resultatet ses i Figur 3.7. Utbredning, cm Utbredning 4 35 3 25 2 15 5,1,2,3,4,5,6,7,8,9 % flytmedel, torrhalt N2-karboxyl N2-melamin K3-karboxyl K3-melamin K8-karboxyl K8-melamin K7-karboxyl K7-melamin K1-karboxyl K1-melamin K4-karboxyl K4-melamin K2-karboxyl K2-melamin Figur 3.7. Utbredningen med två olika typer av flyttillsatsmedel. Man ser en tydlig skillnad mellan de två olika flyttillsatsmedlen. Det karboxylatbaserade är betydligt effektivare. För vissa grus måste den rekommenderade dosen för det melaminbaserade tillsatsmedlet överstigas för att uppnå samma utbredning som med det karboxylatbaserade flyttillsatsmedlet. K3 ger som vanligt ett bra resultat nästan lika bra som naturgrus. K4 och K8 ger också ett bra utbredningsmått med flytmedel medan K1 och K7 ger sämre resultat liksom i reologitesterna (MinBas 2:7). Prov K8 reagerar mycket positivt på flytmedel. Det är ett prov med mycket finmaterial, hög BET-yta och låg sandekvivalent (Tabell 1). Detta visar som förväntat att flytmedel effektivt häver effekten av mycket finmaterial. I Figur 3.8. visas genomrinningstiden för motsvarande blandningar som i Figur 3.7. Man ser att man för olika grus kommer till olika nivåer för rinntiden. Med det melaminbaserade flyttillsatsmedlet uppnår man för de flesta grusen i stort sett samman nivå som med det karboxylatbaserade flyttillsatsmedlet, men med en betydligt högre dosering (ofta 2-3 gånger).

14 För grus K1 och K7 användes inte så höga doseringar för det melaminbaserade tillsatsmedlet som hade behövts för att erhålla kurvor för rinntiden i tratten. För K1 var den högsta doseringen,83 % och rinntiden ca sekunder, medan den högsta halten för K7 var,48 % och rinntiden över två minuter. Vissa kurvor stiger uppåt vid en viss halt av flyttillsatsmedel, vilket antagligen beror på separation i tratten. Tratt; d = 12,5 mm; 1, liter Tid, s 8 7 6 5 4 3 2 N2-karboxyl N2-melamin K3-karboxyl K3-melamin K8-karboxyl K8-melamin K4-karboxyl K4-melamin K2-karboxyl K2-melamin K7-karboxyl K1-karboxyl,1,2,3,4,5,6,7,8,9 % flytmedel, torrhalt Figur 3.8. Genomrinningstiden med olika grus och olika halter av flyttillsatsmedel. 3.2.3 Varierande siktkurvor För att se hur siktkurvan påverkar resultatet siktades fraktionen <,25 mm bort från grus K3 och nya sammansättningar gjordes. Till sammansättning 1 togs,5 kg av fraktionen,25-2, mm och 1,45 kg av -2 mm. Till sammansättning 3 togs,4 kg av fraktionen <,25 mm och 1,55 kg av -2 mm. Sammansättning 2 är det ursprungliga gruset. De nya siktkurvorna beräknades teoretiskt och anges i Figur 3.9.

15 Sammansatta siktkurvor Andel passerande % 9 8 7 6 5 4 3 2 Sams 1 Sams 2 Sams 3,63,75,125,25,5 1, 2, Maskvidd, mm Figur 3.9. Sammansatta siktkurvor för grus K3. Kurva Sams 2 är siktkurvan för det ursprungliga gruset. Resultatet för utbredningen med varierande siktkurvor framgår från Figur 3. och för rinntiden från Figur 3.11. Utbredning 4 35 3 Utbredning, cm 25 2 15 5 K3 K3-mindre finmat. K3-mera finmat.,5,1,15,2,25 % flytmedel, torrhalt Figur 3.. Utbredningen med varierande siktkurvor.

16 Mindre finmaterialmängd än i det ursprungliga gruset påverkar utbredningen endast marginellt, medan mera finmaterial har en större inverkan. Vid större dosering av flyttillsatsmedel fås dock samma utbredning även om finmaterialmängden är större. För genomrinningstiden fås större skillnad med gruset som innehåller mera finmaterial, än vad som erhölls för utbredningen, Figur 3.11. Tratt; d = 12,5 mm; 1, liter 4 35 3 25 Tid, s 2 15 5 K3 K3-mindre finmat. K3-mera finmat.,5,1,15,2,25 % flytmedel, torrhalt Figur 3.11. Genomrinningstiden med varierande siktkurvor. För gruset med mindre andel finmaterial fås i stort sett samma genomrinningstider som med det ursprungliga gruset. För gruset med större andel finmaterial fås däremot avvikande värden. Även med den högsta använda halten flyttillsatsmedel blir genomrinningstiden för gruset med den största andel finmaterial högre än för de två övriga grusen. Försöken visar att förändringar i grussammansättning påverkar mätvärdena och att detta antagligen skulle ändra förhållandena vid betongframställning. 3.3 Syntetiskt bruk Det syntetiska bruket bestod av syntetisk pasta, sand och vatten. Pastan bestod av silikapulver och kvartssand i förhållandet silikapulver/kvartssand = 1/8, och förhållandet (silikapulver + kvartssand)/grus = 1/1,81. Förhållandet vatten/(silikapulver + kvartssand) var,5. Vid utförandet ökades pastavolymen i tre steg från ursprungsblandningen och utbredningsmåttet mättes efter olika antal slag. Även genomrinningstiden mättes vid olika pastavolymer.

17 I Figur 3.12 ses utbredningen vid slag för de olika grusen. Grus K1 och K7 ger den klart lägsta medan K5 och K6 ger den högsta utbredningen. Detta indikerar samma som de tidigare testerna och bruks/betongprovningarna. Med den högsta pastavolymen rinner blandningen över kanten på slagbordet redan efter 5 slag för grus K5 och efter 9 slag för grus K6, Figur 3.13. I Figur 3.14 ser man hur mycket utbredningen ökar från lägsta till högsta pastavolymen vid respektive slag. Den största ökningen fås för grus K5. Utbredningen vid 5 slag på plexiglasskivan visas i Figur 3.15. Trenden är i stort sett samma som försöken direkt på slagbordet. I Figur 3.16 visas hur utbredningen påverkas för de olika grusen, då pastavolymen ökar från den ursprungliga till den högsta volymen vid olika antal slag på plexiglasskivan. Kraftigaste ökningen fås med K5, K4 och K8, vid större antal slag även med K3. Sammanfattningsvis verkar även den syntetiska pastan ge liknande resultat som de andra testerna och indikerar samma inbördes relation som de övriga undersökningarna ( MinBas 2:7 och 2:13) Syntetiskt bruk, slag 25 2 Utbredning, cm 15 5 K5 K3 K7 K1 K6 K4 K8 2 3 4 5 6 7 Ökning i pastavolym, % Figur 3.12. Utbredning vid slag för de olika grusen.

18 Syntetiskt bruk, slag 5 slag 9 slag 24 22 Utbredning, cm 2 18 16 14 12 K5 K3 K7 K1 K6 K4 K8 2 3 4 5 6 7 Ökning i pastavolym, % Figur 3.13. Utbredning vid slag för de olika grusen. Ökning i utbredning fr. utgångsvol. till högsta pastavolym K5 Ökning i utbredning, cm 8 6 4 2 K3 K7 K1 K6 K4 Antal slag K8 Figur 3.14. Ökning i utbredning från lägsta till högsta pastavolymen vid respektive slag.

19 Syntetiskt bruk, plexiglasskiva 5 slag 29 27 Utbredning, cm 25 23 21 19 17 K5 K3 K7 K1 K6 K4 K8 15 2 3 4 5 6 7 Ökning i pastavolym, % Figur 3.15. Utbredning vid 5 slag på plexiglasskivan för de olika grusen. Ökning i utbredning fr. utgångsvol. till högsta pastavol. Ökninhg i utbredning, cm 8 6 4 2 K5 K3 K7 K1 K6 K4 K8 25 5 Antal slag Figur 3.16. Ökning i utbredning från lägsta till högsta pastavolymen vid olika slag.

2 4 Diskussion och slutsatser Som kvalitetssäkring bör man använda de klassiska" måtten såsom kornkurva etc. För den grova ballasten kan man även mäta kornform enligt standard. Sandekvivalenttesten som även ingår i standard ger information om mäng och kvalité på finmaterialet, vilket är en väsentlig variabel. Om dessa tester räcker för kvalitetskontroll är osäkert. I en del täkter kan man förvänta en ganska kraftig variation. De olika material som undersökts täcker antagligen en stor del av den variation som man kan få i en täkt. Därför har det genomförts en serie enkla tester som skulle kunna användas. De baseras på rinntid genom en öppning och utbredningsmått. De har baserats på en blandning av vatten/ballast, ett definierat cementbruk och ett bruk baserat på en syntetisk cementpasta. Vattenblandningen och den syntetiska pastan har den fördelen att de inte såsom cementpasta förändrar sina egenskaper över tid. Resultaten visar att man med dessa metoder får ganska kraftiga utslag för de olika grusen. Känsligast förefaller tratten vara och variationer i siktkurvan märks på resultaten, speciellt då grusets finandel ökar. För att kunna använda tratten måste flyttillsatsmedel användas. Alla de olika testerna ger resultat som kan korreleras till olika egenskaper och som liknar de som bruk ger i reometer (MinBas 2:7), som i sin tur kan korreleras till betongs egenskaper (MinBas 2:13 och 2.16). I brukstesterna kan man även få fram resultatet av flytmedel vilket antagligen är väsentligt då man vid framställning av betong med helkross antagligen måste använda flytmedel. Hur och vilka metoder som behöver användas måste utformas i samband med betongproduktion vid den enskilda täkten/betongfabriken.