1 (2) 2010-10-13 Tjänsteskrivelse Kontor Kultur- och fritidskontoret Handläggare Stefan Sundblad 08-523 021 18 stefan.sundblad@sodertalje.se Kultur- och fritidsnämnden Vård av Runstenar Dnr 10/71 Sammanfattning av ärendet I kultur- och fritidsnämnden har väckts frågan om hur de runstenar som finns i kommunen vårdas.vård av runstenar och andra fornlämningar regleras i Kulturminneslagen och sköts av Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet. Frågan är alltså inte en kommunal angelägenhet, även om en kommun kan ha intresse av att medborgarna genom skyltning och vård har tillgång till vissa fornlämningar. Beslutsunderlag Kultur- och fritidskontorets tjänsteskrivelse daterad 2010-10-13, med bilaga. Ärendet Med stöd av Kulturminneslagen har Riksantikvarieämbetet hand om runstenar i Sverige. Ämbetet kan samarbeta med frivilliga personer och hembygdsföreningar, vilka åtar sig viss tillsyn och skötsel av runstenar. Verksamheten presenteras i bilagd text från Riksantikvarieämbetets hemsida. I Södertälje kommun finns sådant samarbete med till exempel Kulturhistoriska föreningen och de andra hembygdsföreningarna. Om en kommun har arbetslag som röjer naturområden, så ingår ibland röjning av fornlämningar i arbetslagets uppgifter. I så fall sker verksamheten under överinseende av Länsstyrelsen; arbetslaget har särskild utbildning och arbetsleds av fackperson inom området. Södertälje kommun har inget sådant arbetslag. Kultur- och fritidskontoret anser att frågan därmed är besvarad. Ekonomiska konsekvenser och finansiering Ärendet får inga ekonomiska konsekvenser. Postadress Tfn 08-523 010 00 www.sodertalje.se 151 89 Södertälje sodertalje.kommun@sodertalje.se
2 (2) Kultur- och fritidskontorets förslag till kultur- och fritidsnämnden: 1. Kultur- och fritidskontorets utredning och rapport i frågan godkänns. 2. Ärendet läggs till handlingarna. Staffan Jonsson Kultur- och fritidschef Stefan Sundblad Museichef Beslutet expedieras till: Akten
Kultur- och fritidskontoret Vård av runstenar bilaga till tjänsteskrivelse
Södertälje kommun, Vård av runstenar bilaga till tjänsteskrivelse Gällande regelverk Följande text är hämtad från Riksantikvarieämbetets hemsida. Kulturminneslagen är den centrala lagen för kulturmiljövården. Lagen innehåller bland annat bestämmelser för skydd av ortnamn, fornlämningar och fornfynd, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen, samt för utförsel och export av äldre kulturföremål. Länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet Länsstyrelserna har det praktiska ansvaret för tillämpningen av Kulturminneslagen, utom då det gäller tillstånd till export av kulturföremål. Sådana ges av andra statliga myndigheter, beroende på vad slags föremål det är. Länsstyrelsen har tillsyn över kulturmiljövården i länet, kontrollerar att Kulturminneslagen följs, ger tillstånd, råd och information. Länsstyrelsen kan också bevilja bidrag till vård av särskilt värdefulla fornlämningar, byggnader och kulturlandskap. Som stöd i expertfrågor använder sig länsstyrelserna i första hand av de lokala eller regionala museerna. Enligt Kulturminneslagen har Riksantikvarieämbetet överinseende över kulturminnesvården i landet. Det innebär bland annat att utveckla samarbetet mellan aktörer inom området och att analysera konsekvenserna för kulturmiljön av förändringar i samhället. Riksantikvarieämbetet är också det centrala expertorganet i frågor kring Kulturminneslagen och har rätt att i viss utsträckning meddela föreskrifter om hur lagen ska tillämpas. Runstenar i Sverige Runstenar är sevärda kulturhistoriska monument. Vi har valt ut ett antal besöksvärda runristningar och sammanställt information om dem. För varje ristning finns också en anvisning om hur du hittar dit. Välj vart du vill åka, skriv ut beskrivningen och packa picknickkorgen! Runstenarna restes ofta i anslutning till vägar, broar eller viktiga samlingsplatser där de kunde ses och läsas av många. Många runstenar står kvar på ursprunglig plats. Att göra utflykter till sådana runstenar är ett bra sätt att föreställa sig deras roll i det förhistoriska kulturlandskapet. Alla runstenar står dock inte på ursprunglig plats. En del runstenar som satts in i medeltida kyrkväggar står i dag resta på kyrkogården medan andra sitter kvar i kyrkväggen. Under 1700- och 1800-talen flyttades runstenar för att pryda slotts- och herrgårdsparker. Runstenarna är ojämnt fördelade över landet. Den nordligaste runstenen finns i Jämtland. De landskap som saknar runinskrifter i sten och de landskap som hittills saknar presentationer av någon runsten finns inte med i listan. Flera presentationer av sevärda runstenar kommer successivt att läggas till. För varje sevärd runsten kommer även information om platsens tillgänglighet för rörelsehindrade att infogas efter hand. De flesta runristningarna gjordes under 1000-talet. Inskrifterna på dem är ristade med den vikingatida runradens tecken. Några inskrifter är dock äldre. De har inskrifter med urnordiska runor. Runstensvård För att runinskrifterna ska kunna bevaras för framtiden måste runstenarna skyddas och vårdas. De är bland annat utsatta för beväxning och förorenad luft som gör att de vittrar fortare. I vården ingår bland annat att hålla runstenarna rena och att måla i ristningslinjerna för att göra dem tydligare. Alger, mossor och framförallt lavar är ett stort problem när det gäller runstensvården. Förutom att beväxningen gör det svårt att se ristningslinjerna, påskyndar den nedbrytningen av stenmaterialet.
Södertälje kommun, Vård av runstenar bilaga till tjänsteskrivelse Tillväxttakten för de flesta lavarna i Sverige är två millimeter per år men vid gynnsamma förhållanden kan det gå betydligt fortare. Vägdamm liksom fukt och skugga är bidragande orsaker. Förbuskningen av kulturlandskapet är ett annat problem. Runristningar som inte finns i omedelbar närhet av bebyggelse riskerar att helt försvinna i snår och sly, något som också försämrar runstenens miljö. När det blir mörkt och skuggigt runt den trivs alger och lavar. Rengöring av en kraftigt överlavad ristningsyta måste utföras av en stenkonservator med specialistkompetens. Med så skonsamma metoder som möjligt befrias ristningsytan från de hårt sittande lavarna. Mossor och alger är däremot lättare att få bort. När stenytan rengjorts helt fyller en runolog i ristningslinjerna med röd färg. Även efter att en runsten gjorts ren ordentligt av en stenkonservator behöver den fortsatt vård och underhåll. Förutom att vittringsprocessen bromsas så syns en välvårdad runristning bättre och löper därmed mindre risk att utsättas för oavsiktlig skadegörelse. Här gör de runstensfaddrar som engagerat sig frivilligt en viktig insats, se länk till fadderverksamhet ovan. Fadderverksamhet Runologerna vid Riksantikvarieämbetet har inte möjlighet att resa runt till landets alla runstenar och ge dem årlig tillsyn. Därför har Riksantikvarieämbetet engagerat runstensfaddrar som bland annat tvättar stenarna lavarna hålls tillbaka. Runstensfaddrarna ska sköta den årliga tillsynen av de runstenar som står ute i kulturlandskapet. Fadderns uppgifter är att: Röja bort sly, högt gräs och annan påträngande växtlighet vid stenen. Tvätta stenen med ljummet vatten och en panelborste en gång om året. Meddela Runverket om något akut händer med stenen. Innan uppgifterna utförs bör markägaren kontaktas. En runstensfadder kan vara en hembygdsförening eller annan lokal förening, en skolklass eller en privatperson som verkar eller bor i stenens närhet. Intresset för att engagera sig som runstensfadder är mycket stort. I många landskap har varje sten sin egen fadder, men det finns också stenar på vissa håll som saknar någon som kan stå för vård och översyn. Ingen registrering av nya faddrar för närvarande Fadderverksamheten har funnits sedan 1989 och under den tiden har faddrarna gjort stor insatser för vården av våra runstenar. För närvarande utarbetas nytt program för framtidens runverksamhet vid riksantikvarieämbetet. I samband med detta kommer fadderverksamheten att utvärderas och beslut fattas om hur den skall bedrivas i fortsättningen. Därför registrerar vi inga nya faddrar för närvarande, men de som redan är faddrar står kvar och fortsätter att vårda sina skyddslingar.