K3 - Förenkling eller inte?

Anna Paakkonen & Kajsa Ekholm K3 - Förenkling eller inte? En studie av K3:s betydelse för företagen K3 - Simplification or not? A study of K3:s importance for the companies Företagsekonomi C-uppsats Termin: Handledare: HT-10 Hans Lindkvist

Förord Denna uppsats hade aldrig gått att genomföra utan de respondenter vi varit i kontakt med. Vi vill också passa på att rikta ett stort tack till vår handledare Hans Lindkvist, vars hjälp varit ovärderlig. Uppsatsen har skrivits vid Karlstad Universitet höstterminen 2010. Karlstad januari 2011.. Anna Paakkonen.. Kajsa Ekholm 3

Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att undersöka om den nya K3-regeln kommer att innebära förenklingar för de stora onoterade bolagen som är målgruppen för K3, jämfört med nuvarande lagstiftning. Den förenkling som avses i denna uppsats är om berörda företag på ett smidigare sätt kan upprätta sin redovisning med hjälp av ett samlat regelverk. För att ta reda på om K3 leder till någon förenkling, har vi använt oss av litteratursökning och ett fåtal intervjuer. Då en djupdykning har skett i ämnet och respondenterna varit få, har vår uppsats byggts upp av en kvalitativ ansats. BFN:s arbete med att skapa K-regelverket påbörjades år 2004. K3 kommer att bli huvudregelverket av BFN:s kategorier K1-K3 vid dess inträde räkenskapsåret efter den 31 december 2011. K3 är ett samlat regelverk och bygger på IFRS for SME, internationella regler för små och medelstora bolag. Detta innebär att företagen inte behöver söka information i flera rekommendationer och råd, utan allt finns att hitta i ett samlat regelverk. Några viktiga förändringar som kommer att ske i och med införandet av K3 rör till exempel pensioner samt enhetssynen vad gäller koncerner. Samtliga respondenter i denna uppsats anser att K3 innebär förbättring för företagens redovisning, trots att regelverket inte var fullständigt vid tidpunkten för intervjuerna. Respondenterna motiverar förbättringen i företagens årsredovisning med den förenkling som K3 innebär. Förenklingen avser till exempel att endast ett regelverk kommer att gälla, vissa områden som tidigare inte belysts omfattas i K3, en lättare jämförelse internationellt sett kan göras då K3 bygger på IFRS for SME, samt att upplysningskraven blir färre. Även nackdelar kan uppkomma vid införandet av K3-regelverket. Användarna av K3 bör ha en god kunskap om ÅRL och BFL, då K3 inte innehåller någon lagtext. Lagtexten finns först återgiven i kommentarerna, vilket kan leda till tolkningssvårigheter. Dessutom kan administrationskostnaderna komma att öka under första året då tillämpningen blir aktuell. Detta är dock en engångskostnad. Det kan även uppkomma osäkerhet inom företagen i och med ett nytt regelsystem. Trots de nackdelar som ovan nämnts är det mycket som talar för att K3- regelverket är nödvändigt och att det i slutändan leder till en förenkling i upprättandet av företagens årsredovisning. 4

Förkortningar BFL Bokföringslagen (SFS 1999:1078) BFN Bokföringsnämnden BFNAR Bokföringsnämndens Allmänna Råd EG Europeiska Gemenskapen EU Europeiska Unionen FAR Branschorganisationen för revisorer och rådgivare GAAP Generally Accounting Accepted Principles IAS International Accounting Standards IASB International Accounting Standard Board IFRS International Financial Reporting Standards IL Inkomstskattelagen (SFS 1999:1229) RR Redovisningsrådet SABO Sveriges Allmänna Bostadsföretag SFS Svensk författningssamling SRF Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SKV - Skatteverket SME Small and Medium sized Enterprises SOU Statens Offentliga Utredningar ÅRL Årsredovisningslagen (SFS 1995:1554) 5

Innehållsförteckning 1. Inledning... 8 1.1. Bakgrund och problemformulering... 8 1.2. Syfte... 9 1.3. Avgränsningar... 9 2. Metod... 10 2.1. Frågeställningar... 10 2.2. Val av metodansats - kvantitativ eller kvalitativ... 10 2.3. Induktiv eller deduktiv ansats... 11 2.4. Urval till intervju... 11 2.5. Datainsamling... 12 2.6. Intervjuernas tillvägagångssätt... 12 2.7. Hur analyserade vi de data vi fått in?... 13 2.8. Reliabilitet och validitet... 13 2.8.1. Tolkningsfel och problem... 14 3. Referensram... 15 3.1. Redovisningens syfte... 15 3.1.1. Redovisningsprinciper... 15 3.2. Bokföringsnämnden, BFN... 16 3.3. K-regelverket... 16 3.3.1. K1... 17 3.3.2. K2... 17 3.3.3. K3... 18 3.3.4. K4... 18 3.4. Nuvarande regelverk för stora onoterade företag... 18 3.4.1. ÅRL (SFS 1995:1554)... 19 3.4.2. BFL (SFS 1999:1078)... 19 3.4.3. BFN:s normgivning... 19 3.4.4. RR:s definitioner... 19 3.4.5. FAR... 20 3.5. IFRS for SME... 20 3.6. K3-regelverket... 20 3.6.1. Pension... 22 3.6.2. Förvärvsanalysen... 23 3.6.3. Enhetssynen i koncerner... 23 3.6.4. Finansiella instrument... 24 3.6.5. Övriga betydelsefulla förändringar... 24 3.7. Likheter och skillnader mellan K3 och IFRS for SME... 25 3.8. Skillnader mellan regelverken K2 och K3... 25 3.9. Förändringen i och med K3 leder regeln till förenkling?... 26 3.10. Remissvar på K3-regelverket... 27 3.10.1. Bolagsverket... 27 6

3.10.2. FAR... 28 3.10.3. SABO... 28 3.10.4. Skatteverket, SKV... 28 3.10.5. SRF... 29 3.10.6. Svenskt Näringsliv... 30 4. Empiri... 31 4.1. Våra respondenter... 31 4.2. Hur har utvecklandet av K3-regelverket fungerat?... 31 4.3. Förändringar av betydelse i och med K3... 32 4.4. För- respektive nackdelar med K3 ur företagens synvinkel... 33 4.5. Är K3-regeln en förenkling av nuvarande regelverk?... 33 4.6. Är K3 ett steg i rätt riktning?... 34 4.7. Övriga kommentarer... 34 5. Analys... 36 6. Slutsats... 40 6.1. Avslutande diskussion... 41 6.2. Reliabilitet och validitet... 42 6.3. Vad kan framtida undersökningsområden inom K3 beröra?... 42 7. Källförteckning... 43 Bilaga 1.. 50 Bilaga 2.. 51 Bilaga 3..52 7

1. Inledning I detta kapitel beskrivs bakgrunden till vårt problem, våra frågeställningar, syftet samt de avgränsningar vi valt att göra. Genom detta kapitel ger vi läsaren en god bild över vad uppsatsen ska komma att handla om. 1.1. Bakgrund och problemformulering Redovisningsområdet är i ständig förändring och på senaste tiden har BFN kommit med nya regler vad gäller upprättandet av ett företags årsredovisning. Reglerna benämns K-reglerna och den i dagsläget mest aktuella av dessa regler är den som berör stora onoterade företag, K3. K3-regeln ska börja gälla vid årsskiftet 2010/2011, men det är inte förrän räkenskapsåret efter den 31 december 2011 som regeln blir tvingande (BFN 2010e). Syftet med K3-regeln är enligt BFN att förenkla för berörda företag i deras redovisning. (BFN 2007). Förändringar är inte alltid välkomna hos oss människor. Okunnighet leder ofta till en rädsla som gör att vi som individer hellre stannar kvar i det gamla tankesättet, där vi känner oss bekväma. Detta problem kan även K3-regeln leda till, varför vi valt att undersöka detta ämne närmre. Då nya regler sätts i system, så uppkommer frågeställningar såsom: Är K3-regeln nödvändig? Innebär den nya regeln den förenkling som förespråkas, eller leder den till en ökad svårighet att upprätta redovisningen hos de företag som ska använda sig av K3? Frågeställningarna ovan är de som kommer att behandlas i denna uppsats. Den förenkling som avses i denna uppsats är om berörda företag på ett smidigare sätt kan upprätta sin redovisning med hjälp av ett samlat regelverk. Tidigare forskning inom området saknas i stort sett i dagsläget. Detta beror på att regelverket är nytt och resultatet av införandet av K3 inte går att analysera i dagsläget. 8

1.2. Syfte Syftet med denna uppsats är att ge klarhet i huruvida den nya K3-regeln kommer att innebära förenklingar för berörda företag. 1.3. Avgränsningar Uppsatsen kommer att kretsa kring K3-regeln. För att skapa en ökad förståelse för varför denna regel uppkommit, så krävs även att vi undersöker övriga K- regler. Dock kommer vi endast att beskriva dessa översiktligt så att läsaren kan skaffa sig den förståelse som krävs. K3-regeln kommer att granskas ur redovisningsexperters och inte ur de berörda företagens synvinkel, då företagen i dagsläget saknar den kunskap om K3 som vi söker. Tanken med uppsatsen är inte att förklara reglerna i detalj, utan istället se generellt på det nya regelverket och på förändringen som K3 kan komma att innebära. 9

2. Metod Denna metoddel är tillägnad att ge läsaren svar på frågor om uppsatsens uppbyggnad samt de problem som vi som skribenter ställts inför då det gäller de val vi tvingats att göra under resans gång. För att läsaren ska förstå de metodval som gjorts, krävs en beskrivning av vår skrivprocess med en metodologisk medvetenhet som grund. 2.1. Frågeställningar Våra huvudsakliga frågeställningar är: Är regeln nödvändig? samt Innebär den nya regeln den förenkling som förespråkas, eller leder den till en ökad svårighet att upprätta redovisningen hos de företag som ska använda sig av K3? Dessa frågeställningar syftar till att försöka utröna effekten av införandet av en ny regel. 2.2. Val av metodansats - kvantitativ eller kvalitativ För att bestämma ämne till denna uppsats krävdes att vi reflekterade kring frågan om uppsatsen skulle skrivas ur ett kvalitativt eller kvantitativt synsätt. Det kvantitativa synsättet innebär bland annat att en större undersökning görs för att undersöka en populations åsikt om ett visst fenomen. Oftast leder insamlandet av information till siffror som analyseras. Den kvalitativa ansatsen innebär istället att en djupare bild ges genom ett färre antal respondenter. I denna ansats samlas data in i form av ord. Dock kan en generalisering inte göras i den kvalitativa ansatsen. I båda ansatserna nås trovärdig information, men innebörden och tillvägagångssätten skiljer dem åt (Jacobsen 2002). Den mest grundläggande delen som fällde avgörandet till detta metodval var valet av problemställning. En frågeformulering som inte inneburit någon massundersökning med många olika personers åsikter, innebär en kvantitativ ansats. Vi har i denna uppsats fokuserat på att rikta in oss på några få personers åsikter om ämnet, varför det var den kvalitativa ansatsen som blev aktuell (Jacobsen 2002). 10

2.3. Induktiv eller deduktiv ansats Verkligheten kan beskrivas ur olika perspektiv beroende på vilka förväntningar som finns hos informationssökaren i startskedet av processen. Denne kan i förväg ha skaffat sig en bild av hur det borde se ut i verkligheten. Det finns då vissa förväntningar på hur resultatet kommer att bli. Detta kallas för en deduktiv ansats. Kritik mot den deduktiva ansatsen utgörs av att informationssökaren endast finner vad denne eftersöker och får på så sätt endast fram en del av den information som finns tillgänglig (Jacobsen 2002). Att istället studera verkligheten utan begränsningar och egna uppfattningar kallas för induktiv ansats. Informationssökaren har då inga förväntningar på vad resultatet kommer att bli. Kritik mot den induktiva ansatsen består i att människan inte kan ha ett helt öppet sinne (Jacobsen 2002). Varken den induktiva eller deduktiva ansatsen ser verkligheten på ett objektivt sätt, men de leder till olika verklighetsuppfattningar. Den deduktiva ansatsen innehåller en tolkningsnivå mer än den induktiva, vilket riskerar att resultera i ett ökat antal missuppfattningar hos den förstnämnda. Detta eftersom både respondenterna och informationssökaren ges eget tolkningsutrymme (Jacobsen 2002). Vi har valt att utgå från en induktiv ansats, då den ofta passar med ett kvalitativt synsätt. Den kvalitativa ansatsen är ofta mer lättillgänglig för ny information, vilket stämmer överens med den induktiva ansatsen. Då vi som informationssökare i startskedet saknade kunskap om vad som var relevant inom vårt område passade en induktiv ansats bäst. Vi är medvetna om att vår bedömning inte kommer att vara helt objektiv och ge en helt sann verklighetsbeskrivning. Dock menar Jacobsen (2002) att det kan tes sig som att den induktiva ansatsen ligger närmre sanningen, då ansatsen innehåller en tolkningsnivå mindre. 2.4. Urval till intervju Då K3-regeln är ett nytt fenomen så finns det i dagsläget få insatta personer i ämnet. Vi är beroende av dessa personer, eftersom det är dessa som sitter på den huvudsakliga kunskapen om ämnet. Vi har därför valt att gå på djupet och intervjua få personer, istället för att bredda oss för mycket. Detta är enligt Jacobsen (2002) en intensiv uppläggning. Eftersom vi också hade begränsade 11

resurser när det gällde tid och pengar, så kommer uppsatsens slutsats inte att bli generell. Det mest optimala skulle enligt Jacobsen (2002) vara att gå både på djupet och på bredden, men på grund av de resursmässiga skäl som precis beskrivits, var detta inte möjligt i denna uppsats. Då vi sökte möjliga personer att intervjua, undersöktes BFN:s och FAR:s hemsidor. Där fann vi snabbt personer av intresse, som bar på tillräcklig kunskap inom ämnet. Dessutom har vi upptäckt att en av de intervjuade personerna har skrivit många av de artiklar som använts, hämtade ur den företagsekonomiska tidskriften Balans. Genom de personer som ställt upp på intervjuer skapades perspektiv på uppsatsen, vilket ledde till en mer trovärdig slutsats och analys. Detta var själva meningen med intervjuerna i vårt fall. 2.5. Datainsamling Det finns två typer av information, dels den som fås genom intervjuer, enkäter och observationer så kallad primärdata, samt data som samlats in av andra vilket kallas för sekundärdata. Det mest optimala vore att använda sig av båda informationstyperna i en uppsats (Jacobsen 2002). I denna uppsats användes dock primärdata som insamlingsmetod. Primärdatan består av de intervjuer som gjorts med insatta redovisningsspecialister. Dessa intervjuer utgör vår empiridel. 2.6. Intervjuernas tillvägagångssätt Det bästa sättet att göra en intervju är enligt Jacobsen (2002) att intervjua personerna ansikte mot ansikte, detta eftersom ytterligare frågor kan komma att bli aktuella beroende på svaren som fås. Det är dessutom lättare att anpassa intervjuerna efter situationen om en personlig intervju blir aktuell. Tyvärr kunde detta inte göras i vårt fall, då våra respondenter är verksamma på andra orter samt har ett fullspäckat schema. Vi valde då att göra mailintervjuer, eftersom de personer vi ville ha som respondenter är kunniga inom K3 och det bästa sättet att nå dem var via mail. Intervjufrågor sändes till varje respondent, frågor som byggts upp med grund i vår frågeställning samt det fakta som dittills undersökts inom ämnet. I och med att regelverket är så aktuellt, krävs god kunskap för att utröna huruvida regeln är nödvändig eller 12

inte. Utan våra intervjupersoner skulle empirin i uppsatsen bli obefintlig. Därför valde vi, trots Jacobsens (2002) råd att inte utföra opersonliga intervjuer, att göra detta för att få den kvalitet och kunskap som krävdes för att slutföra uppsatsen. 2.7. Hur analyserade vi de data vi fått in? När intervjuerna väl genomförts, var det dags att analysera respondenternas svar som inkommit. En viktig del i analysen av informationen som samlats in var att utesluta viss information som framkom i intervjuerna, men som inte tillförde något i uppsatsen. På detta sätt kunde den information som var av betydelse för denna uppsats plockas ut. För att utröna vilken information som saknade betydelse för vår uppsats krävdes en återblick på uppsatsens frågeställningar samt det ursprungliga syftet. Empiridelen i denna uppsats ska hålla den röda tråden vid liv, vilket innebär att orelevanta utsvävningar som inte hjälper till att besvara frågeställningarna ska undvikas. För att underlätta analyserandet av intervjusvaren, ställdes delarna i empirin upp efter intervjufrågorna. 2.8. Reliabilitet och validitet För att en uppsats ska vara vetenskaplig krävs att den är tillförlitlig och giltig, det vill säga reliabel och valid. Det handlar om att informationen som samlats in ska ha ett sanningsvärde, samt att det som mäts är det som vi vill mäta (Jacobsen 2002). För att upprätthålla reliabilitet och validitet har vi utgått från vårt syfte och följt detta för att behålla den röda tråden i uppsatsen. Vi har varit källkritiska och försökt finna de respondenter som besitter den största kunskapen om våra frågeställningar i dagsläget. Vi är medvetna om att de slutsatser som gjorts endast bygger på några få personers åsikter, vilket gör att en generalisering inte var möjlig. Analysen och slutsatsen bygger mycket på de svar vi fått in i de intervjuer som gjorts, vilket kan leda till att uppsatsens slutsatser kan ses som lite hårt dragna. Vi har byggt upp dessa åsikter på några få personers synpunkter om den nya regeln, vilket inte alls behöver betyda att det är vad de flesta tycker. Detta leder till att 13

uppsatsen genomsyras av en relativt låg validitet. För att få så trovärdig slutsats som möjligt, har vi dock försökt att välja personer vars intresse och kunskap om den nya K3-regeln är så stor att deras åsikter borde spegla vad många av de kunniga inom ämnet tycker. 2.8.1. Tolkningsfel och problem Vid de intervjuer som gjorts har tolkningsfel uppkommit, trots att vi var metodiska och byggde upp våra frågeställningar på ett tydligt sätt. Tolkningsfelen har berott på att K3-regelverket ännu inte är i bruk, vilket har lett till att respondenterna inte velat eller kunnat svara på vissa intervjufrågor. De största problemen vi stött på under uppsatsskrivandet har varit förknippade med mailintervjuerna. Dels har vi fått ofullständiga svar på vissa frågor. Problemen har också legat i att vissa tillfrågade respondenter tyvärr inte kunde ta sig tid till en intervju. Vi har dock slussats vidare till andra insatta inom ämnet. Ytterligare en svårighet med denna uppsats beror på valet av ansats. Då vi valt ett kvalitativt synsätt, kan inte några generella slutsatser dras. Bristen på generalitet leder till att uppsatsen inte håller en hög validitetsnivå. 14

3. Referensram Referensramen ska ge läsaren den teori som krävs för att förstå bakgrunden till varför K3- regelverket kom till. En beskrivning av nuvarande regelverk ges, liksom kopplingen till de internationella reglerna. K3:s betydelse för de berörda företagen behandlas samt slutligen de remissvar som getts på K3. 3.1. Redovisningens syfte Redovisningen är i ständig förändring och utvecklingen inom området sker i en allt snabbare takt. Dessutom anpassas nationella regler ständigt till de internationella reglerna IAS/IFRS som IASB utger (Nilsson 2010). Det finns ingen tydlig definition över vad redovisningens huvudsakliga syfte är, men utifrån vad som står skrivet om ämnet kan syftet beskrivas Att tillhandahålla information som är användbar vid ekonomiskt beslutsfattande (Nilsson 2010, s.19). Redovisningen kan också ses som en spegling av verkligheten. Den ger intressenter och investerare nödvändig information som kan användas som beslutsunderlag (Westermark 1993). För att syftet med redovisningen ska kunna uppnås, krävs att företagen upprättar sin redovisning enligt god redovisningssed (Holmström 2003). God redovisningssed innebär att företagen följer de uppsatta redovisningsregler som finns stadgade i lagar och principer. Begreppet definieras inte i lagtext, men finns namngivet i såväl BFL och ÅRL. God redovisningssed står angivet i förarbeten till lagtext och definieras där som faktiskt förekommande praxis hos en kvalitativt representativ krets av bokföringsskyldiga (Holmström 2003, s.22). God redovisningssed är en svensk variant av GAAP, som är den internationella benämningen. Termen nämns flitigt då redovisningsområdet undersöks och innebörden av begreppet skiljer sig i olika länder. Begreppet Global GAAP kan jämföras med IAS-regelverket (Amposo & Sellani 2004). 3.1.1. Redovisningsprinciper I BFN:s vägledning gällande upprättande av årsredovisning (K3) definieras redovisningsprinciper som alla rekommendationer, regler, praxis och 15

sedvänjor som bolag nyttjar i sin årsredovisning (BFN 2010a). I ÅRL (SFS 1995:1554) beskrivs tre grundläggande principer som företagen måste ta hänsyn till i sin redovisning. Dessa är god redovisningssed som ovan beskrivits, rättvisande bild samt överskådlighet. BFN nämner även de ett antal grundläggande principer som företag ska ta hänsyn till vid upprättandet av årsredovisning. Bland principer som nämns finns fortlevnadsprincipen, som innebär att företag alltid ska ha fortsatt drift som ett villkor. Periodiseringsprincipen är ytterligare en grundläggande princip som nämns. Den innebär att de intäkter och kostnader som uppstår i bolaget ska redovisas under rätt period (BFN 2010a). Det finns kriterier som måste vara uppfyllda vid upprättandet av en årsredovisning. Dessa kriterier är till exempel begriplighet, relevans, väsentlighet, tillförlitlighet, försiktighet, fullständighet och jämförbarhet. Företagens redovisning ska med hjälp av dessa begrepp skapa den trovärdighet som samhället kräver (BFN 2010a). Genom att följa de principer och kriterier som förklarats ovan uppnår företagen syftet med redovisningen, det vill säga att sprida företagets information till dess intressenter på ett tillförlitligt sätt (Nilsson 2010). 3.2. Bokföringsnämnden, BFN BFN är en statlig myndighet vars syfte är att stärka begreppet god redovisningssed. Organisationen förser företag med information gällande de redovisningsregler som finns omnämnda i ÅRL och BFL (BFN 2010b). Nämnden ger också ut egna regler, bland annat de aktuella K-reglerna som är en förenkling av nuvarande regelverk rörande årsredovisning i företag (BFN 2010c). 3.3. K-regelverket BFN (2009a) började arbetet med K-regelverket år 2004. Bakgrunden till detta var att gällande redovisningsregler var komplicerade i sättet att redovisa och även i informationssökandet. BFN bestämde då att dela in företagen i Sverige i fyra kategorier utifrån storlek. Detta gjordes genom det så kallade K-regelverket. Enligt BFN är det främst för att förenkla för de onoterade bolagen som dessa regler har tillkommit. Syftet med K-regelverket har varit att skapa ett samlat 16

regelverk och frångå att reglerna återfinns i olika lagar och rekommendationer. Genom K-regelverket vill BFN förtydliga för berörda företag vilka regler som gäller, samt förenkla dessa regler i så stor utsträckning som möjligt. Hanteringen av redovisningen blir lättare med K-regelverket (BFN 2010d). I och med att BFN även utökade sitt regelverk till att omfatta internationella regler, så har nämnden nu övertagit kontrollen över de rekommendationer som RR tidigare gett ut (BFN 2009a). 3.3.1. K1 K1-regelverket trädde i kraft den 1 januari 2007 och omfattar små företag som finns etablerade i Sverige. De företag som tillämpar K1 får upprätta ett förenklat årsbokslut. För att ett förenklat årsbokslut ska få upprättas finns två krav som ska vara uppfyllda: Högst 3 miljoner kronor i nettoomsättning Ingen årsredovisningsskyldighet finns i företaget (Broberg 2007). De företag som berörs av K1-regeln är enskilda näringsidkare, handelsbolag vars ägare är fysiska personer, samt ideella föreningar (BFN 2009a). För att de företag som berörs ska förstå hur årsbokslutet ska upprättas, så har BFN gett ut ett allmänt råd med bifogad vägledning, BFNAR 2006:1. Det råd som getts ut ska på ett så enkelt sätt som möjligt förklara hur redovisningen ska upprättas i enlighet med uppställda krav på redovisningen i små företag (Broberg 2007). 3.3.2. K2 Den andra kategorin, K2, gäller för mindre aktiebolag och ekonomiska föreningar. Även de företag som omfattas av K1-regelverket får använda K2 som komplement till K1-regeln om de vill (BFN 2009a). Regelverket började gälla för mindre aktiebolag årsskiftet 2008/2009, medan det för mindre ekonomiska föreningar började gälla först ett år senare. Den huvudsakliga informationen om hur dessa företag ska upprätta sin årsredovisning finns i BFN:s rekommendationer BFNAR 2008:1 samt BFNAR 2009:1 (BFN 2010c). 17

De företag som berörs av K2 måste använda BFN:s råd och de redovisningsprinciper som finns beskrivna där fullt ut. Reglerna som finns beskrivna är förenklade och schablonmässiga, vilket har lett till att företagen inte själva behöver göra bedömningar gällande redovisningen i lika stor utsträckning som förr (Broberg 2007). Liksom företag som tillhör kategorin K1 så får K2-företag använda K3- regelverket om de vill. Om K3-regeln används, så får företaget ändå använda sig av de förenklade regler som finns uppställda för små bolag i ÅRL. Dessa företag behöver inte använda de mer omfattande delarna som K3 innefattar, till exempel vad gäller koncernredovisning (Broberg 2007). Enligt Broberg (2007) är grunden för små bolag att använda de standardiserade reglerna som K2-regeln innebär. Dock finns det undantag då ett K2-företag måste använda sig av K3-regeln, eftersom K2 inte räcker till. Denna situation kan uppkomma om företaget exempelvis vill skriva upp värdet på en byggnad så att det hamnar över taxeringsvärdet. 3.3.3. K3 Kategori 3 berör stora onoterade bolag. Reglerna bygger i huvudsak på IFRS for SME, som är internationella regler för små och medelstora företag (BFN 2009b). En mer omfattande beskrivning av detta regelverk följer i avsnittet om K3- regelverket nedan. 3.3.4. K4 K4 är den sista kategorin och omfattar koncerner. För att beröras av dessa regler, krävs att bolaget är noterat och att de internationella redovisningsreglerna IFRS följs i koncernredovisningen (BFN 2009a). 3.4. Nuvarande regelverk för stora onoterade företag I dagsläget regleras de regler som ska användas vid upprättandet av årsredovisning i huvudsak i ÅRL och BFL, samt i utgivna rekommendationer. 18

Nedan följer en kort beskrivning av nuvarande regelverk för onoterade företag. 3.4.1. ÅRL (SFS 1995:1554) I ÅRL (SFS 1995:1554) finns bestämmelser angående den formella delen av redovisningen. Där beskrivs bland annat hur redovisningen ska upprättas, vilka principer och regler som ska tillämpas samt hur rapporteringen ska ske. 3.4.2. BFL (SFS 1999:1078) BFL (SFS 1999:1078) reglerar vilka bolag som har en skyldighet att upprätta bokföring, samt definitioner av redovisningsbegrepp. 3.4.3. BFN:s normgivning BFN ger ut allmänna rekommendationer som vägleder de onoterade bolagen i upprättandet av sin redovisning. BFNAR 2000:2 är en central informationskälla. Det är BFN som utvecklat de nya K-reglerna, vilket leder till att BFN kommer att bli den instans som tillhandahåller information om upprättande av årsredovisning (BFN 2010e). 3.4.4. RR:s definitioner RR heter från och med år 2007 Rådet för finansiell rapportering. RR:s huvudsakliga uppgift var tidigare att ge ut standarder inom redovisningsområdet som används som riktlinjer för företag. Idag är rådet en informationskälla som förmedlar kunskap inom redovisningsfrågor (BFN 2010f). De rekommendationer som är aktuella för onoterade bolag är RR 1-29 (BFN 2004). 19

3.4.5. FAR Sveriges auktoriserade och godkända revisorer har en förening, FAR, där svenska redovisningsregler tolkats och beskrivits. Föreningen har även gett ut rekommendationer till företag i branschen (FAR 2010a). 3.5. IFRS for SME IFRS for SME är de internationella redovisningsreglerna för små och medelstora företag. Reglerna är utgivna av IASB och arbetet med reglerna påbörjades 2004. IFRS for SME omfattar mer än 95 % av alla företag inom EU (Nerudova & Bohusova 2009). Eftersom SME omfattar majoriteten av företagen i Europa, är detta en ovärderlig tillgång för EU:s ekonomi. Dessutom håller SME ett stort antal människor sysselsatta. En undersökning av Eurostat 2003 visade att SME engagerade över 100 miljoner människor inom EU vid denna tidpunkt. IFRS for SME har byggts upp med hänsyn till EU:s grundtanke, det vill säga en harmonisering mellan medlemsländerna (Nerudova & Bohusova 2009). IFRS for SME har som syfte att reducera de kostnader som små och medelstora bolag bär på vad gäller upprättandet av finansiella rapporter. Dessutom ska reglerna fokusera på att förenkla för bolagen gällande redovisningen (Evans et al. 2005). De internationella reglerna IFRS for SME är tänkta att kombineras med de nationella regler som finns i EU-länderna. Detta görs eftersom tanken är att de internationella reglerna ska anpassas till ländernas egna redovisningsprinciper (Bohusova 2007). I Sverige kan vi se ÅRL som ett komplement till internationella regler. ÅRL är dessutom anpassad till EU:s regelverk genom att lagen bygger på EG:s 4:e och 7:e direktiv (Axelman et al. 2003). 3.6. K3-regelverket I dagsläget har stora onoterade bolag flera olika källor till information om hur redovisningen ska upprättas. Bolagen kan välja att redovisa enligt RR:s rekommendationer eller BFN:s regelverk. RR har dock lagts ner, vilket gjort att dess rekommendationer inte längre förnyas. Därför har BFN inlett arbetet 20

med att skapa ett samlat regelverk, där bolagen kan finna alla regler som krävs för att upprätta redovisningen (BFN 2010d). Avsikten med K3-regelverket är att skapa förenkling i företagets redovisning. Reglerna som i dagsläget är under bearbetning är kortfattade, vilket gör de mer överskådliga än nuvarande regelverk (BFN 2007). För att skilja mellan mindre och större företag, så finns ett antal gränsvärden att beakta. Dessa gränsvärden ändrades av Sveriges Riksdag vid årsskiftet 2010/2011 (SABO 2010a). För att vara ett större företag krävs att minst två av nedanstående gränsvärden är uppfyllda: Mer än 50 anställda i företaget Minst 40 miljoner kronor på balansräkningen Minst 80 miljoner kronor i nettoomsättning (Sveriges Riksdag 2010). Är minst två av ovanstående gränsvärden uppfyllda, så räknas företaget som ett stort bolag och omfattas då av K3. Tidigare låg gränsvärdena lägre. Då var förhållandet 50-25-50 (SABO 2010a). K3 kommer att vara huvudregelverket för svenska onoterade företag. Dess regler är en förenkling av IFRS for SME, med en anpassning till de svenska lagarna. IFRS for SME är ett mer omfattande regelverk än K3, där krav finns på fler tilläggsupplysningar. De svenska lagarna som K3 i huvudsak anpassat sig till är ÅRL och IL. ÅRL har omfattats i K3 främst på grund av att de internationella reglerna saknar viktiga delar som de svenska regelverken omfattar. Dessutom innehåller IFRS for SME regler som bryter mot ÅRL, till exempel verkligt värde-beräkningen av förvaltningsfastigheter och biologiska tillgångar. Anpassningen till IL har gjorts då Sverige har ett starkt samband mellan redovisning och beskattning, något som inte är fallet i övriga världen (Nytt från revisorn 2010). Detta samband förhindrar den harmonisering som EU eftersträvar och gör det problematiskt att fullt ut tillämpa det internationella regelverket IAS/IFRS. För de största bolagen i Sverige vore det bäst att särskilja redovisningen och beskattningen, eftersom dessa bolag verkar på en internationell marknad där sambandet saknas (Blake et al. 1997). K3 ska ses som huvudregel av det samlade K-regelverket. Det kan därför anses märkligt att det verk som är huvudregelverk inte kom före både K1 och K2. Detta är enligt Gunvor Pautsch (2010), kanslichef på BFN ett medvetet 21

val. Pautsch (2010) menar att regelverket skapades utifrån användarnas behov, varför de små företagen i Sverige hade det största behovet av ett nytt regelverk. Arbetet med K-regelverket har pågått sedan 2004. BFN skickade in förslaget om K3 den 8 juni 2010. I detta förslag ingick inte alla kapitel, dessa kompletterades den 3 september 2010. BFN beslutade då också att remisstiden skulle utökas till den 29 november 2010 (BFN 2010g). Från och med räkenskapsåret efter den 31 december 2010 är det tänkt att det ska vara frivilligt för stora onoterade bolag att använda K3-regelverket i sin årsredovisning. Det dröjer dock ytterligare ett år, det vill säga det första räkenskapsåret efter den 31 december 2011, innan reglerna blir tvingande i företagen (BFN 2010e). Några viktiga förändringar som kommer att ske i och med införandet av K3- regelverket rör bland annat pensionsavsättningar, förändringen i förvärvsanalysen, enhetssynen vad gäller koncerner samt finansiella instrument. Nedan beskrivs förändringarna kortfattat. 3.6.1. Pension I K3-regelverket indelas pensionen i två delar; avgifts- och förmånsbestämda planer. Dessa finns angivna i kapitel 28 i regelverket. En avgiftsbestämd plan definieras som en plan där företaget betalar en i förväg bestämd summa pengar (oftast) till ett försäkringsföretag, som ska användas till de anställdas pensioner. Vad gäller de avgiftsbestämda planerna, har företaget inte någon skyldighet att fortsätta betala in pengar till försäkringsföretaget då detta inte kan slutföra sitt uppdrag. När det gäller de förmånsbestämda planerna har företaget en skyldighet att betala hela summan av de anställdas pension, oavsett de risker som kan uppstå. Då försäkringsföretaget inte kan slutföra sin skyldighet gentemot företaget, så tydliggörs dessa risker. Riskerna leder då till en ökad kostnad för företaget som tvingas betala ut ökade pensionskostnader (BFN 2010a). Avgiftsbestämda planer ska enligt K3 redovisas som skuld eller kostnad i företagens redovisning. De förmånsbestämda planerna redovisas antingen med hjälp av den internationella regeln IAS 19, eller med hjälp av K3-regelverket som är en förenkling av de internationella reglerna. Då K3 får användas för 22

redovisning av förmånsbestämda planer, krävs att planen baseras på någon av nedanstående fyra punkter: Kollektivavtal mellan arbetsgivare och arbetstagare Pensionsförpliktelser tryggade genom kontantöverföring till en pensionsstiftelse Utländska dotterbolags pensionsförpliktelser Pensionsförpliktelser som till största delen är beroende av värdet på någon av företagets tillgångar (BFN 2010a). BFN når med hjälp av K3 nya områden inom pensionen som tidigare inte reglerats. Törning (2010b) menar att förmånsbestämda pensioner är ett bra exempel på detta, då pensionsplanerna med hjälp av K3 kommer att synas i företagens balansräkning. Drefeldt (2008) resonerar kring om hur pensioner ska redovisas för att göra det så enkelt som möjligt för företagen. Ska redovisningen ske enligt internationell standard eller enligt den svenska lagstiftningen? 3.6.2. Förvärvsanalysen BFN:s regler innebär att värderingen av tillgångar och skulder sker till verkligt värde i förvärvsanalysen (Drefeldt & Lundqvist 2010). Värderingen ska ske vid tidpunkten för förvärvet. Regler om upprättande av förvärvsanalys finns beskrivet i kapitel 19 i BFN:s vägledning (BFN 2010a). 3.6.3. Enhetssynen i koncerner BFN anser att det inte ska finnas någon skillnad mellan reglerna för juridiska personer och koncerner. Detta finns beskrivet i 9:e kapitlet punkterna 10 och 11 i BFN:s vägledning. Där nämns bland annat att vad gäller aktier i dotterbolag ska värdering ske till anskaffningsvärdet, med hänsyn tagen till påverkan av ned- och uppskrivningar (BFN 2010a). Enhetssynen som i K3 blir aktuell är en förändring mot nuvarande regelverk för onoterade bolag RR1:00. Att se koncernen som en enhet leder till att det egna kapital som tillhör minoriteten återges i minoritetsandelen i koncernens 23

egna kapital. Alltså ska minoritetsandelen redovisas som eget kapital (Drefeldt & Lundqvist 2010). Trots att enhetssynen kommer att vara grunden i K3 vad gäller koncerner, så omfattas inte goodwillen av detta. Goodwillen som kommer att tas upp i koncernredovisningen är istället endast moderbolagets del av dotterbolagets goodwill (Drefeldt & Lundqvist 2010). 3.6.4. Finansiella instrument I BFN:s regelverk omfattar de finansiella instrumenten två kapitel: Kapitel 11 - Finansiella instrument värderade utifrån anskaffningsvärdet, samt Kapitel 12 - Finansiella instrument värderade till verkligt värde (BFN 2010a). Detta skiljer sig från IFRS for SME, där kapitlen har upprättats utifrån vilken sorts finansiellt instrument det är fråga om. BFN har alltså valt att dela upp finansiella instrument efter sättet att värdera dessa. De allra flesta svenska företag redovisar finansiella instrument utifrån dess anskaffningsvärde. Detta leder till att majoriteten av företagen endast kommer att använda kapitel 11 i regelverket (Törning 2010a). Finansiella instrument är överenskommelser som mynnar i finansiella tillgångar eller skulder hos en annan part. Redovisningen av de finansiella tillgångarna och skulderna ska enligt K3:s 11:e och 12:e kapitel redovisas vid tidpunkten för avtalsslutande. En finansiell tillgång ska upphöra att redovisas i företagets balansräkning då företaget inte längre äger rätten till tillgångens penningström. Detsamma gäller då de risker och förmåner som hör till den finansiella tillgången inte längre tillhör företaget. Finansiella skulder ska inte längre tas med i balansräkningen då skulden upphör, eller då företagets åtagande fullgörs (BFN 2010h). 3.6.5. Övriga betydelsefulla förändringar Även om K3-regeln bygger på IFRS for SME, så finns skillnader eftersom en anpassning till de svenska lagarna har gjorts. Detta leder till att K3 innehåller regler som inte tas upp i IFRS for SME. Det gäller till exempel upprättandet av förvaltningsberättelsen. Upplysningskraven är inte heller lika många i K3. Ytterligare en skillnad mellan IFRS for SME och K3 är att värdering av 24

förvaltningsfastigheter och biologiska tillgångar inte får ske till verkligt värde i K3 (Törning 2010a). 3.7. Likheter och skillnader mellan K3 och IFRS for SME I och med att K3 bygger på IFRS for SME så finns många likheter mellan de båda regelverken, där K3 kan ses som en förenkling av de internationella reglerna. De kommentarer som återfinns är till övervägande del desamma som i IFRS for SME. Dock har BFN anpassat K3-regeln till den redovisningslagstiftning som finns i Sverige, det vill säga ÅRL och IL (BFN 2010c). BFN har gjort dessa anpassningar på grund av att IFRS for SME saknar regler som finns i ÅRL, samt att de internationella reglerna inte är i enlighet med alla ÅRL:s regler. Vad gäller de regler som finns i IL så är det främst sambandet mellan redovisning och beskattning som gjort att de internationella reglerna IFRS for SME inte räcker till, varför BFN valt att anpassa K3-regeln till IL (Nytt från revisorn 2010). 3.8. Skillnader mellan regelverken K2 och K3 För att lättare skilja mellan de två kategorier som ligger varandra närmast, det vill säga K2 och K3, så har BFN gett ut en skillnadslista (Se Bilaga 3). Detta gjordes också för att en lättare tolkning av remissen Förslag till vägledning om årsredovisning i mindre aktiebolag som BFN skickade in år 2007 skulle kunna göras (BFN 2007). En betydelsefull skillnad mellan K2 och K3 är huruvida företagen bör agera då ett redovisningsproblem inte regleras i BFN:s allmänna råd. För K2-företag gäller att de inte får söka information i andra råd och rekommendationer än just de allmänna råden. Detta skiljer sig från K3, där information får sökas både i de allmänna råden och i IAS/IFRS. K3-regelverket ger alltså en bredare synvinkel när det gäller redovisningen (Broberg 2007). K2 är en mer förenklad kategori än K3 då de regler som finns uppsatta i K2 är mycket preciserade. K2 ger inte företagen någon större möjlighet till egna val av redovisningsregler, medan K3 omfattas av principer som leder till ett ökat antal egna värderingar (Broberg 2007). 25

Ytterligare en skillnad mellan regelverken är att K3 inte omfattas av någon lagtext, vilket är fallet i såväl K1 som K2 (BFN 2010c). 3.9. Förändringen i och med K3 leder regeln till förenkling? En fördel med K3 är att redovisningen på ett bättre sätt avspeglar årsredovisningen med utgångspunkt i transaktionernas ekonomiska innebörd, anser Drefeldt (2007). I en artikel skriven av Grant Thornton (2010) diskuteras ytterligare fördelar med K3. Det nya regelverket kommer inte att vara lika omfattande som IFRS for SME. Upplysningskraven är färre i K3 än IFRS for SME. En reducering av noterna har skett, så att endast en tiondel av de ursprungliga cirka 3000 stycken återstår. Detta är ett tydligt exempel på den förenkling som skett i jämförelse med de internationella reglerna. Drefeldt (2010) skriver att en nackdel med K3-regelverket kan vara att regelverket är svårläst. Detta beror på att BFN inte har refererat till gällande lag i vägledningen, utan endast i kommentarerna till den. BFN kräver alltså att användaren av K3 är väl insatt i ÅRL. Drefeldt (2010) är rädd att den svenska redovisningslagstiftningen är bortglömd, vilket i och för sig kan leda till tolkningssvårigheter av K3, men framför allt att bokföringsbrotten ökar på grund av för dålig kännedom om BFL:s regler. Dock skriver Törning (2010a) i en artikel att det kommer bli lättare att hitta i K3 än i nuvarande regelverk, vilket kan ses som en förenkling i sig. Detta eftersom K3 är ett komplett regelverk och griper över alla redovisningsområden. I dagsläget finns nuvarande rekommendationer indelade i olika områden, med en norm för varje område. Kritiker till K3 funderar om det inte vore bättre att införa hela K-regelverket samtidigt. Dessutom uppkommer frågan om regelverket inte ska dras ihop ytterligare, att BFN inte löser dagens problem med för många informationskällor genom att införa tre nya regelverk (Börsvik et al. 2009). Engström & Johansson (2009) replikerar att den enda lösningen till att slippa ha för många regelverk för upprättandet av årsredovisning är att ha ett samlat regelverk oavsett bolagens storlek. Om detta skulle bli verklighet, är det i så fall de internationella reglerna som kommer att bli aktuella. Det är endast dessa regler som är tillräckligt omfattande för de stora bolagen. Detta i sin tur leder till att de små bolagen i Sverige får alltför avancerade redovisningsregler. Vidare menar Engström & Johansson (2009) att regelverket K2 skulle se 26

likadant ut oavsett om införandet av regeln dröjer till K3 blir aktuellt. Dessutom frågar sig skribenterna varför de företag som vill tillämpa K2-regeln ska tvingas vänta trots att reglerna redan finns upprättade. Törning (2010b) har i en artikel skrivit att K3 inte kommer att leda till några stora skillnader för bolagens redovisning. Skillnaden kommer istället att ligga i en förbättring av i dagsläget icke existerande normgivningsområden, det vill säga K3 tar upp delar inom redovisningen som tidigare inte reglerats. Törning (2010b) menar vidare att BFN:s arbete med K3-regelverket är till stor nytta för de svenska bolagen då de vill jämföra sig med bolag på den internationella marknaden. Att BFN kommit så långt i arbetet med en försvenskad form av IFRS for SME ser hon därför som mycket lyckat. K3-regeln skiljer sig från IFRS for SME till exempel när det gäller finansiella instrument. Genom att K3 delar upp finansiella instrument efter värderingen, nås en enklare redovisning i K3 än i IFRS for SME. I de internationella reglerna delas reglerna i stället in efter vilken sorts finansiellt instrument det är fråga om. Detta visar på att de svenska reglerna är en förenkling av de internationella och att K3 är ett steg i rätt riktning (Törning 2010a). Undersöks K3-regeln ur redovisningskonsulters och revisorers synsätt, handlar det om att säkra kvaliteten på redovisningen. Nya regler kan göra att företagen blir osäkra och behöver hjälp av experter i startskedet. Då uppkommer frågan om K3 verkligen innebär en förenkling för företagen (Börsvik et al. 2009). 3.10. Remissvar på K3-regelverket 3.10.1. Bolagsverket Bolagsverket kommenterade K3:s vägledning innan alla delar var kompletta. De anser att strukturen på regelverket är klar och lättöverskådlig. Bolagsverket menar vidare att det är positivt att kommentarerna återfinns i varje kapitel men menar även att ett utökat antal kommentarer borde finnas. Att exempel finns återgivna ser verket som en bra uppställning. De företag som använder sig av K3-regelverket måste använda regelverket i sin helhet, vilket gör det enkelt för företagen att veta vilka regler som ska följas. Bolagsverket önskar att det ska finnas ett eget avsnitt som behandlar undertecknande av årsredovisningar, detta då myndigheten dagligen får frågor om just denna punkt. I övrigt är Bolagsverket nöjd med regelverket (Bolagsverket 2010). 27

3.10.2. FAR Remissyttrandet från FAR liknar de andra remissvaren som inkommit på K3- regelverket. Läsbarheten skulle enligt FAR kunna ökas genom att BFN placerar kommentarerna intill det tillhörande rådet. Dessutom borde BFN i inledningen av regelverket berätta hur detta ska läsas. FAR har också hittat felaktiga översättningar från IFRS for SME, vilket till viss del ger K3- regelverket en oriktig innebörd (FAR 2010b). FAR trycker på att K3-regelverket måste vara fullständigt innan företag ska ha möjlighet att tillämpa K3. Detta kan enligt FAR lösas genom att ett jämförelseår införs, vilket innebär att året efter att K3 trätt i kraft blir ett mellanår mellan de gamla reglerna och K3. Om K3 ska bli tvingande redan år 2012 anser FAR att regelverket måste vara komplett och offentliggöras redan under år 2011. I annat fall menar FAR att BFN borde vänta med publiceringen till dess att regelverket är helt fastställt (FAR 2010b). 3.10.3. SABO Ytterligare en myndighet som lämnat ett remissyttrande om K3 är SABO. Organisationen har dock i huvudsak tittat på de delar som handlar om fastigheter i K3-regelverket. De anser att kommentarerna är bristfälliga och att de kommentarer som består av upprepningar av punkterna som finns i kapitlen bör tas bort. SABO menar att ett samlat regelverk är ett steg i rätt riktning, men tvivlar på om regelverket kommer att innebära någon förenkling för användarna då strukturen gör vägledningen svårläst. Att lagtexten endast återfinns i kommentarerna anser SABO försvårar läsbarheten, detta eftersom användaren tvingas bläddra mellan punkterna och dess kommentarer (SABO 2010c). 3.10.4. Skatteverket, SKV Ett remissyttrande om K3 har även SKV lämnat. SKV håller med övriga myndigheter som lämnat remissvar om att regelverket är svårläst. Detta dels på grund av att reglerna i sin helhet upprepas i kommentarerna, samt att regler och kommentarer inte är separerade. SKV skulle hellre se en vägledning där kommentarerna är huvuddelen i regelverket och det allmänna rådet följer i en bilaga. Vägledningen skulle enligt SKV ge större nytta för företagen om lagtext 28

fanns återgiven inte bara i kommentarerna utan även i det allmänna rådet (SKV 2010). Då K3-regelverket inte är tillräckligt vid upprättande av årsredovisning, ska företagen söka sig till full IFRS enligt BFN. SKV anser att detta beslut är opassande eftersom företagen då går miste om de svenska särdragen som finns inom redovisningsområdet. Som lösning på detta anser SKV att BFN bör ta bort denna del ur vägledningen. Frågan om vilket regelverk som ska tillämpas då K3 är otillräckligt kan istället lösas genom BFN:s uttalanden enligt SKV. I övrigt anser SKV i stort att BFN:s arbete med K3-regelverket varit positivt (SKV 2010). 3.10.5. SRF SRF, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, anser att K3-regelverkets uppbyggnad borde ändras innan K3-regeln träder i kraft. I dagsläget ligger K3- regelverkets kommentarer åtskilda från det allmänna råd de tillhör. Dessutom menar SRF att kommentarerna i huvudsak innehåller upprepningar av de allmänna råden. SRF föreslår att kommentarerna bör placeras i direkt anslutning till rådet, så inga komplikationer uppstår vid tolkningen. En alternativ lösning för att öka läsbarheten skulle enligt SRF kunna vara att kommentardelen blir ett eget allmänt råd (SRF 2010). K3-regelverket är uppbyggt med IFRS for SME som grund, vilket gör att de regler som gäller för koncerner kommer före reglerna för juridisk enhet. SRF menar att uppbyggnaden borde vara den motsatta, då detta skulle passa bättre med den svenska bilden av företagande. SRF menar vidare att de tilläggsupplysningar som förekommer i IFRS for SME borde finnas med i K3- regelverket för att öka förståelsen för reglerna. Genom ett mer kompakt regelverk skapas inte nödvändigtvis förenkling, utan SRF anser att förenklingen ligger i en tydlig förklaring av hur reglerna ska användas (SRF 2010). Vad gäller kapitlen i K3 som berör finansiella instrument så gläds SRF åt att värderingen av finansiella instrument snart finns samlad i ett regelverk. Det bör dock tydliggöras att värderingen av de finansiella instrumenten får ske till anskaffningsvärdet. Då finansiella instrument är ett relativt komplicerat redovisningsområde, hade SRF gärna sett ett antal exempel på hur 29

redovisningen av dessa finansiella instrument sker i enlighet med K3 (SRF 2010). 3.10.6. Svenskt Näringsliv Svenskt Näringsliv är positiva till förslaget om den nya K3-regeln. Att regeln är anpassad till internationella regler är ett steg i rätt riktning anser Svenskt Näringsliv. De hade dock gärna sett en bifogad skillnadslista mellan K3 och IFRS for SME för att underlätta ytterligare. För att på ett smidigt sätt kunna övergå till den nya K3-regeln hade det enligt Svenskt Näringsliv underlättat om BFN kompletterat regeln med en jämförelse mellan nuvarande regelverk och K3. Skillnadslistan mellan K2 och K3 borde också ha bifogats (Svenskt Näringsliv 2010). Svenskt Näringsliv anser att BFN har lyckats bra med sitt arbete med att framhäva kopplingen mellan redovisning och beskattning. Detta visar att BFN anpassat K3 till de internationella reglerna, men med svenska influenser som grund (Svenskt Näringsliv 2010). Strukturen i K3-regelverket skulle kunna förbättras, till exempel genom ett ökat antal referenser till den svenska lagstiftningen enligt Svenskt Näringsliv. I övrigt är de positiva till K3 (Svenskt Näringsliv 2010). 30

4. Empiri Empiridelen består av ett antal intervjuer som gjorts genom mailkontakt. Våra respondenter har den kunskap om K3 som vi eftersökte, något som inte så många har ännu. Vi har nedan sammanställt de viktigaste punkterna som bygger på våra intervjufrågor. Det är tänkt att dessa frågor ska hjälpa till att leda oss fram till svaren på de frågeställningar som vi i uppsatsen utgått från. 4.1. Våra respondenter För att få substans i vår empiri har vi intervjuat tre personer som alla bär på en kunskap om det nya regelverket K3. Caisa Drefeldt 1 är auktoriserad revisor på KPMG och även specialist inom ämnet redovisning. Hon sitter också med som ledamot i BFN och har lagt ner åtskilliga timmar på att granska K3-regelverket. Dessutom är hon en flitig skribent i tidskriften Balans. Eva Törning 2, vår andre respondent, är även hon redovisningsspecialist. Hon sitter med som ledamot i FAR:s policygrupp för redovisning. Hon är även föreläsare och författare av ett antal redovisningsböcker. Hennes kunskap ligger till grund för kollegor, kunder och andra människor, där hon fungerar som ett stöd i redovisningsfrågor. Vår tredje respondent Håkan Andréasson 3 är auktoriserad revisor på Grant Thornton, där han är ansvarig för avdelningen Kvalificerade redovisningsfrågor. Han sitter också med i FAR:s policygrupp för redovisningsfrågor. Frågorna som ställts till våra respondenter finns bifogade i Bilaga 2. 4.2. Hur har utvecklandet av K3-regelverket fungerat? I dagsläget kan det tyckas svårt för företagen att veta vilket regelverk som ska tillämpas, då reglerna finns utspridda i olika regelsamlingar. Detta anser 1 Caisa Drefeldt, auktoriserad revisor på KPMG, intervju den 30 oktober 2010. 2 Eva Törning, redovisningsspecialist, intervju den 30 oktober 2010. 3 Håkan Andréasson, auktoriserad revisor på Grant Thornton, intervju 23 november 2010. 31