Folkrörelser mäter trycket på Sveriges Politik för global utveckling

Folkrörelser mäter trycket på Sveriges Politik för global utveckling En rapport av ActionAid, Afrikagrupperna, Diakonia, Forum Syd, Kristna Fredsrörelsen, Kvinna till Kvinna, Plan Sverige, Rädda Barnen, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Svenska Kyrkan, Svenska Missionsrådet

Redaktör: Johanna Sandahl, Forum Syd Formgivning och omslagsillustration: Martin Johansson, 2008.

Sammanfattning Sedan 2003 ska all svensk politik vara samstämmig: alla politikområden ska dra åt samma håll. Svenska folkrörelser har betygssatt den svenska regeringen och hur samstämmig politiken inom en rad områden är med det övergripande målet om att bidra till en rättvis och hållbar utveckling. Säkerhet och krigsmateriel Nedrustning och ickespridning... 4 Vapenhandel och exportkontroll... 4 Förebyggande av väpnade konflikter... 5 Civil krishantering... 5 Handel Fattiga länders export... 6 Fattiga länders import av industrivaror... 6 Möjligheter att säkra livsmedelstryggheten... 7 Politiskt handlingsutrymme... 7 Svenskt utvecklingssamarbete Biståndsnivån... 8 Urholkning... 8 Biståndets fattigdomsmål... 9 Ett barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet... 9 Internationella finansiella institutioner och skuldavskrivning Illegitima skulder och ansvarsfull långivning... 10 Demokrati och transparens... 10 Utvecklingsbankernas stöd till utvinning av fossila bränslen... 11 Detaljstyrning av fattiga länders politik... 11 Migration Ratificering av Migrantarbetarkonventionen... 12 Flyktingbarn och barn utan papper... 12 Summering: totalt 18 betyg, varav 2 10 6

Barometer 2008 Folkrörelser mäter trycket på Sveriges Politik för global utveckling I december 2003 antog Sveriges riksdag en ny och banbrytande politik för global utveckling (PGU). Till grund för beslutet låg många års utredande i Globkom 1, regeringens proposition 2, och Utrikesutskottets betänkande 3. Målet med PGU är att samtliga politikområden samstämmigt ska bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Regeringen ska varje år rapportera till riksdagen hur politiken genomförs och hur de politiska besluten har bidragit till PGU:s målsättningar. I dagarna presenterar regeringen 2008 års skrivelse för riksdagen. Svenska enskilda organisationer har sedan länge följt Sveriges politik när det gäller frågor som rör exempelvis fred och konflikt, handel, de multilaterala utvecklingsbankerna, bistånd och migration. För andra gången presenterar vi här en skuggrapport en barometer om hur väl vi anser att regeringen lever upp till de ambitiösa målsättningarna i PGU. Vi utgår från de två perspektiv som enligt PGU ska genomsyra all svensk politik: de fattigas perspektiv och rättighetsperspektivet. Dessa perspektiv kan naturligtvis tolkas på många olika sätt. Vi har följande utgångspunkter: De fattigas perspektiv PGU betonar att begreppet fattigdom inte bara ska tolkas som brist på ekonomiska resurser, utan snarare som den upplevda bristen på makt och handlingsmöjligheter. Fattiga människors behov, intressen och förutsättningar ska vara utgångspunkt i strävandena mot en rättvis och hållbar utveckling. Eftersom fattiga människor inte är en homogen grupp måste fattiga människors perspektiv på en åtgärd eller möjlig politik sökas på nytt i varje enskilt fall utifrån den unika kontexten. En central utgångspunkt i tolkningen av de fattigas perspektiv är för oss de synpunkter och positioner som framförs av folkrörelser, forskare och regeringsföreträdare i fattiga länder. Samtidigt måste även dessa länders positioner granskas utifrån vad som gynnar de allra mest utsatta människorna. Vår syn på vad som utgör de fattigas perspektiv och vilken politik som bidrar till en rättvis och hållbar utveckling skiljer sig i flera avseenden från den syn regeringen har. Därmed drar vi också olika slutsatser om huruvida den svenska politiken ligger i linje med PGU. Detta märks tydligt bl.a. inom handelspolitiken vad avser frågan om nationellt ägarskap och policy space, där den svenska regeringens positioner i några avseenden skiljer sig radikalt från inte bara våra, utan också från de åsikter som folkrörelser och en stor del av regeringarna i u-länderna har. Budskapet från forskarvärlden är inte entydigt i dessa frågor. Förenklat kan man säga att teoretiska ekonomiska studier tenderar att stödja de slutsatser som regeringen drar, medan studier baserade på empiriska undersökningar tenderar att stödja våra och u-ländernas åsikter. Studier som tagits fram av FN-organ som UNDP och UNCTAD och i viss mån FAO tenderar att stödja de perspektiv som vi framför, medan studier från Världsbanken tenderar att stödja regeringens perspektiv. 2 1 Kommittén om Sveriges politik för global utveckling, SOU 2001:96 2 Gemensamt ansvar - Sveriges politik för global utveckling, Prop 2002/03:122 3 Utrikesutskottets betänkande, 2003/04:UU3

Svenska folkrörelser som står bakom barometern har förankring hos partner och kyrkor i u-länder. Det ger oss inte tolkningsföreträde men kunskap och förståelse för fattiga människors situation. Rättighetsperspektivet Människors rättigheter ska enligt PGU ligga till grund för de åtgärder som vidtas. För att uppnå målet om att alla människors rättigheter och grundläggande behov ska tillgodoses, är det för oss centralt att även beakta själva processen för att nå dit. Vi anser att det är viktigt att identifiera, belysa och förändra strukturer och orsaker till att orättvisor och ojämlikhet förstärks och bevaras. Frågor om fördelning av makt, inflytande och resurser blir viktiga inte minst i relation till hur politik planeras och genomförs. Arbete för att stärka och involvera människor i ett förändrings- och påverkansarbete är därför centralt i många svenska organisationers arbete. Vi har valt att fokusera på de politikområden som vi följer i vårt vardagliga arbete och inom varje politikområde har vi koncentrerat oss på aspekter som vi anser är av central betydelse för utvecklingen i världen. Varje aspekt har fått ett betyg: en grön, gul eller röd gubbe. Betygen har satts av organisationernas företrädare och sakkunniga efter diskussion och genomgång av regeringens egna dokument och offentliga uttalanden. Regeringen har agerat på ett sätt som vi anser stämmer väl överens med PGU:s ambitioner om att all svensk politik ska bidra till rättvis och hållbar utveckling. Regeringen har agerat både positivt och negativt alternativt inte agerat alls. Regeringen har agerat på ett sätt som vi anser går emot målen i PGU. Det finns naturligtvis fler politikområden och fler aspekter än de vi här valt ut som behöver förändras för att Sverige ska få en verkligt samstämmig politik. Men för att göra barometern överskådlig har vi tvingats prioritera bland frågeställningarna och har valt några med stor betydelse. Valet av ämnen är inte exakt detsamma som i den förra barometern, och betygen åren emellan kan därför inte jämföras rakt av. Fördjupad information om frågorna finner du på våra respektive hemsidor. Vi avser att göra barometern till ett återkommande komplement till regeringens egna skrivelser. Den är ett verktyg som kan användas för att på ett enkelt och tydligt sätt betygsätta regeringens politik. På så sätt kan vi sätta fokus på de målkonflikter som vi ser, och därmed bidra till en förtydligad rapportering av, motivering till och förhoppningsvis förändring av den nuvarande politiken. Både regeringen och folkrörelserna vill ju att alla politikområden ska dra åt samma håll nämligen att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Trevlig läsning! 3

Säkerhet och krigsmateriel Nedrustning och ickespridning Prop. 2006/07:1, 2007/08:1. Budgetproposition för 2007 och 2008, Utgiftsområde 5 och 6. www.regeringen.se. Nedrustning och ickespridning. Regeringens utrikesdeklarationer 1997-2008. Försvarsminister Sten Tolgfors tal vid Folk och Försvar, 2008-01-14. Svar på interpellationer och skriftliga frågor om klustervapen. Bakgrund: En av FN:s målsättningar är allmän och fullständig militär avrustning. En ökad tillgång till vapen kan förvärra och förlänga väpnade konflikter samt spä på väpnad kriminalitet. Kärnvapen och andra massförstörelsevapen utgör ett omedelbart hot mot mänskligheten. Så kallade lätta vapen dödar nära 500 000 människor per år varav en stor del av offren är kvinnor och barn. När tillgången på lätta vapen är stor ökar ofta våldet mot kvinnor. Utplacering av personminor eller användning av klustervapen under väpnade konflikter drabbar civilbefolkningen extra hårt och hindrar en återuppbyggnad av raserade samhällen och en återgång till normala förhållanden. sveriges politik: Sverige har länge haft en tydlig politik för nedrustning och ickespridning av kärnvapen. Men i regeringens utrikesdeklarationer 2007 och 2008 omnämns ordet nedrustning endast en enda gång. Under 2007 aviserade regeringen viktiga nedskärningar i försvarsanslaget, men istället har regeringen beslutat att vidareutveckla Jas för 4,1 miljarder kronor och inleda en konstruktionsfas av nya ubåtar. Sverige är fortsatt pådrivande för icke-spridning av kärnvapen och har riktat kritik mot både Iran och Nordkorea, men regeringen är tystlåten avseende det ansvar som de redan etablerade kärnvapenmakterna har. Vad gäller lätta vapen har Sverige en hög profil och bidrar även till konkreta initiativ för att insamla och förstöra lätta vapen. Klustervapen är en fråga som aktualiserats under det senaste året. Sverige har skrivit under Oslodeklarationen mot klustervapen som förorsakar oacceptabel skada på civilbefolkningen. Sverige har dock inte, trots uppmaning i Oslodeklarationen, genomfört några nationella initiativ. Sverige har också motsatt sig ett fullständigt förbud och istället förordat undantag för vissa typer av klustervapen. Vapenhandel och exportkontroll Regeringens skrivelse 2006/07:114. Strategisk exportkontroll 2006. Inspektionen för strategiska produkter. Statistiska uppgifter exportkontroll 2007. www.regeringen.se. Export av krigsmateriel. Bakgrund: Den övervägande delen av världens vapen säljs från rika länder, medan de flesta väpnade konflikterna pågår i fattiga länder. I PGU konstateras att väpnade konflikter utgör det allvarligaste hindret för utveckling i många fattiga länder. Det är mot denna bakgrund ett stort problem om krigsmateriel säljs till konfliktområden och därmed riskerar att underblåsa existerande spänningar, eller bidra till att konflikter åter blossar upp. Sambandet mellan respekten för de mänskliga rättigheterna och en fredlig utveckling är ett erkänt faktum. Krigsmaterielexport till länder där människorättskränkningar är utbredda kan bidra till en ökad instabilitet med grova brott mot mänskliga rättigheter som följd. Import från eller export till diktaturer av krigsmateriel innebär en legitimering av styrelseskicket i dessa länder och försvårar en demokratisk utveckling. Stora krigsmaterielaffärer med fattiga länder riskerar att motverka en hållbar fattigdomsbekämpning. sveriges politik: Sveriges krigsmaterielexport har mer än tredubblats under femårsperioden 2002-2006, och Sverige var den nionde största vapenexportören i världen under perioden, enligt Sipri. Exporten under 2006 och 2007 var den största någonsin och uppgick sammantaget till 20 miljarder kronor. Trots begränsande riktlinjer exporterar Sverige krigsmateriel till länder som är indragna i väpnad konflikt, till exempel USA och Thailand. Sverige exporterar även krigsmateriel till diktaturer som Oman och Saudiarabien och till länder där det förekommer grova och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter som Indien och Malaysia. De två största mottagarna av krigsmateriel under 2006 var Sydafrika respektive Pakistan, två länder som brottas med enorma utvecklingsproblem. Exporten till dessa länder uppgick ensam till 30 procent av den totala svenska vapenexporten. Översynen av reglerna för krigsmaterielexport har ännu inte resulterat i någon proposition till riksdagen. 4

Säkerhet och krigsmateriel Förebyggande av väpnade konflikter Bakgrund: Att öka ansträngningarna för att tidigt förebygga väpnade konflikter är ett sätt att dramatiskt minska mänskligt lidande samt att frigöra resurser. Militär krishantering på ett sent stadium är betydligt mer kostsamt. Barn utsätts för speciella risker och deras rättigheter kränks i samband med väpnade konflikter. Det mest extrema exemplet på det är de ca 250 000 barnsoldater som finns idag. FN:s säkerhetsråd har antagit sammanlagt sex resolutioner för att skydda barn som drabbats av konflikter. Det finns många sätt att förebygga väpnade konflikter. Strukturella insatser kan påverka faktorer som är långsiktigt konfliktgenererande. När spänningarna inom en konflikt trappas upp kan mer direkta insatser, som ekonomiska sanktioner, stöd till det civila samhället och medlingsförsök, sättas in. Stöd till länder som genomlidit krig är också centralt, eftersom drygt hälften av alla väpnade konflikter inom länder återuppstår inom tio år. FN:s säkerhetsråds resolution 1325 understryker vikten av att kvinnor deltar i förebyggandet av väpnat våld. sveriges politik: Sveriges utrikespolitik har traditionellt understrukit vikten av att förebygga väpnade konflikter. I PGU framhålls att betydelsen och behoven av tidiga, förebyggande insatser har ökat. Inget dokument ger emellertid en god överblick av vad Sverige gör idag. Inget tyder heller på att förebyggande insatser på ett tidigt stadium prioriteras. Istället framhåller regeringen, genom resurstilldelning och uttalanden, behovet av ökat stöd till svenska militära fredsfrämjande styrkor i pågående väpnade konflikter. Det är svårt att få en överblick av Sveriges diplomatiska insatser. En ny studie av just offentliga diplomatiska insatser i lågintensiva konflikter visar en topp under 2001 varefter de har minskat något fram till år 2004. Av Sidas insatser som har till mål att främja fred och säkerhet är det endast åtta procent som syftar till att påbörja insatser på ett tidigt stadium. 2007 års utrikesdeklaration slår fast att Sverige aktivt ska verka för att resolution 1325 ska implementeras. Ännu har dock mycket lite i den svenska handlingsplan som år 2006 togs för resolution 1325 förverkligats. Regeringens skrivelse 2000/01:2. Att förebygga väpnade konflikter svensk politik för tjugohundratalet. IPM, 2007. Survey on Sida s Support in 2006 Promoting Peace and Security. April 2007. Sveriges handlingsplan för att genomföra säkerhetsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, 2006. Kristna Fredsrörelsen, 2007 (Mathilda Lindgren och Isak Svensson). Att stämma i bäcken en kartläggning av svenska diplomatiska insatser för att förebygga krig, 1993-2004. Svar på interpellationer och skriftliga frågor om klustervapen. CIVIL KRISHANTERING Bakgrund: När konflikter eskalerar och leder till väpnat våld har det förebyggande arbetet misslyckats. Utgångspunkten bör vara att det i dessa lägen, så långt det är möjligt, är bättre att hantera krisen med civila insatser än med militära. EU har identifierat olika typer av civil krishantering, såsom polisinsatser, stärkande av rättsväsende och civil administration, räddningstjänst och övervakning av konfliktområden. I vissa fall kan en konfliktsituation nå ett stadium där det internationella samfundet anser sig ha uttömt alla andra insatser än militära. FN:s säkerhetsråd kan då enligt FN-stadgan fatta beslut om militära krishanteringsinsatser. Även om syftet med militära insatser är att skydda människor är de samtidigt förknippade med stora risker. Riskerna hör delvis ihop med det faktum att konflikter i allt större utsträckning äger rum i civila miljöer vilket bland annat leder till att humanitära och militära organisationer ofta befinner sig och verkar inom samma geografiska områden. sveriges politik: Sverige, liksom EU, satsar betydligt mer resurser på militära fredsfrämjande insatser än civil krishantering. EU:s mål är exempelvis att kunna bidra med 60 000 militärer till internationella insatser, men endast 7 200 poliser, räddningspersonal och rättsexperter. Sverige har tidigare anmält beredskap att bidra med personal till EU:s civila snabbinsatsgrupper, som även ska kunna erbjudas till FN-insatser. Regeringens aviserade skrivelse om en nationell strategi för Sveriges engagemang i freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet har blivit försenad. Prop. 2006/07:1, 2007/08:1. Budgetproposition för 2007 och 2008. Utrikesdeklarationen 2008. www.regeringen.se. Målsättningar för civila och militära förmågor. www.eu-upplysningen.se. Civil krishantering. 5

Handel Fattiga länders export Utrikesdepartementet, Enheten för internationell handel. 2005-11-19. Styrdokument Råvaror. Muntliga rapporter från UD vid möten med referensgruppen för handelsfrågor. Bakgrund: U-länders export kan bidra till utveckling både genom att skapa försörjningsmöjligheter och genom att generera exportinkomster. Störst bidrag till fattigdomsbekämpning ger export som involverar många människor och flera olika delar av samhället, t.ex. jordbruksexport. Export av förädlade varor ger vanligtvis större utvecklingseffekt än export av råvaror. De fattigaste länderna har tullfrihet för större delen av sin export men framför allt för medelinkomstländerna kan tullarna vara ett stort problem när man exporterar till de rika länderna. För att u-länder ska kunna utnyttja låga eller inga tullar måste också varorna de exporterar uppfylla s.k. ursprungsregler som ska garantera att produkterna är tillverkade i landet. Dessa ursprungsregler är ofta krångliga och kan försvåra länders möjligheter att exportera. Sveriges politik: Sverige driver en konsekvent linje för att de rika ländernas tullar ska sänkas. Inom ramen för de regionala förhandlingarna med bl.a. afrikanska länder (de s.k. EPA-förhandlingarna) har Sverige argumenterat för att EU ska öppna sin marknad helt för dessa länder, och verkat för att ursprungsreglerna ska vara så flexibla som möjligt. Sverige har också arbetat för att öka industriländernas handelsrelaterade bistånd. Denna politik har inte förändrats sedan styrdokumentet från 2005 skrevs. Fattiga länders import av industrivaror Muntliga rapporter från UD vid möten med referensgruppen för handelsfrågor. DN 2007-12-27. Handelsminister Ewa Björling: Frivilligorganisationer ett hot mot u-länderna. UNCTAD, 2007. Trade and Development Report 2007. Bakgrund: Import kan på många sätt gynna fattiga länder, genom att ge tillgång till produkter som man inte kan tillverka själva, öka konkurrensen och sänka priserna för konsumenterna. Men erfarenheterna visar också att en alltför snabb liberalisering av importen riskerar att slå ut industriproduktion, försvåra ansträngningarna att diversifiera ländernas ekonomi, och minska de statliga inkomsterna kraftigt. Många u-länder är idag starkt integrerade i världsekonomin handel utgör en hög andel av deras BNP medan bristen på diversifiering av produktion och export är ett betydligt större problem. I princip alla rika länder har under vissa tidsperioder som en del av en bredare industripolitik selektivt skyddat och prioriterat några sektorer för att dessa sedan ska kunna bli konkurrenskraftiga på världsmarknaden. De har sedan gradvis och i enlighet med inhemska prioriteringar minskat skydden, vilket ofta varit positivt för utvecklingen. I WTOförhandlingarna om industritullar är motsättningarna stora. Även i EPA-förhandlingarna mellan EU och Afrika är tullarna kontroversiella. Avtalen innebär att afrikanska länder måste avveckla huvuddelen av sina tullar på europeiska varor relativt snabbt, vilket skulle kunna påverka utvecklingen negativt och förstärka det ekonomiska utanförskapet. Sveriges politik: Sverige står bakom och är bland de pådrivande inom EU i Världshandelsorganisationen WTO:s förhandlingar för krav på att fattiga länder ska sänka sina industritullar kraftigt. Regeringen har också ställt sig oförstående till den omfattande oro som uttrycks från många håll över att de snabba tullsänkningarna i EPA-avtalen kan medföra utvecklingsproblem. 6

Handel Möjligheter att säkra livsmedelstryggheten Bakgrund: Jordbruksproduktionen är en dominerande försörjningskälla i de flesta u-länder. För många småbönder och lantarbetare finns idag inga eller få försörjningsalternativ om det inhemska jordbruket konkurreras ut av billigare import. Utifrån FN:s millenniemål om att utrota hungern och för att motverka ekonomiskt utanförskap är det viktigt att livsmedelstryggheten upprätthålls och att jordbruket som försörjningskälla inte undermineras. Många av de livsmedel som importeras till u-länderna säljs till underpriser som orsakas av OECD-ländernas jordbruksstöd. På senare tid har världsmarknadspriserna stigit kraftigt för många livsmedelsprodukter, och EU:s direkta exportstöd har minskat kraftigt. Detta skapar i princip möjligheter för många odlare i u-länderna men det krävs stöd till jordbruksutveckling och utveckling av lokala marknader för att dessa möjligheter ska förverkligas. Många u-länder anser sig också behöva flexibla regler i de internationella tullavtalen för att kunna begränsa importen av vissa jordbruksprodukter när detta är viktigt för småböndernas försörjning. Muntliga rapporter från UD vid möten med referensgruppen för handelsfrågor. Regeringens skrivelse 2005/06:9. Styrdokument inför WTO:s ministermöte i Hongkong 2005-11-25. Sveriges politik: Sverige verkar på olika sätt för att minska de former av jordbruksstöd som kan orsaka dumping. Sverige stöder också fattiga länders rätt att i vissa fall skydda sin jordbruksmarknad, men det är oklart hur flexibelt regeringen vill att mekanismerna ska utformas. I förhandlingarna om de regionala handelsavtalen mellan EU och bl.a. Afrika, EPA-avtalen, menar regeringen att de har verkat för att de afrikanska länderna ska minska sina tullar betydligt mindre än EU. Det har dock varit svårt att hitta konkreta belägg för detta. Politiskt handlingsutrymme Bakgrund: Allt fler handelsavtal reglerar frågor som ligger utanför det som vanligtvis menas med handel och omfattar även handelsrelaterade frågor, som länders inhemska regler för investeringar från utländska företag, patent samt villkoren för utländska tjänsteföretag. Dessa frågor är ofta kontroversiella. Till exempel kan investeringsavtal begränsa u-länders möjlighet att styra utländska företags investeringar så att de ska bidra optimalt till landets utveckling. De nya typerna av mycket strikta patentavtal kan försvåra tillgången till läkemedel. Många u-länder, men även folkrörelser och bland annat flera FN-organ, t.ex. UNDP i Human Development Report 2005, har pekat på att det i stället behövs politiskt handlingsutrymme, policy space, så att länderna kan utforma lagar som ligger i linje med de prioriteringar och utvecklingsstrategier landet har. Ett sådant handlingsutrymme är också viktigt för att u-länderna ska kunna utveckla stabila politiska institutioner och stater. Sveriges politik: Sverige står bakom och driver på EU både i WTO och i de bilaterala handelsförhandlingarna för breda avtal. Konkret handlar detta om att lägga in och utveckla just kontroversiella avtal om tjänstehandel, investerares rättigheter och strikta patentavtal trots ett starkt motstånd från många u-länder. När det gäller tjänstehandel driver Sverige att samtliga länder bör göra än mer långtgående åtaganden och att inga sektorer ska undantas från liberalisering, inte ens grundläggande servicesektorer som el och vatten eller sådant som relaterar till försäljning och marknadsföring av alkohol. Sverige har till skillnad från flera andra länder inom EU, bland annat Storbritannien, drivit på för att avtal om bl.a. investeringar och offentlig upphandling ska ingå i EPA-avtalen. Sverige uttryckte till skillnad från en del andra europeiska länder inte något stöd för Thailand när de använde tillåtna flexibiliteter i TRIPS-avtalet för att underlätta tillgången till läkemedel. För bl.a. bekämpningen av smittsamma sjukdomar är det av avgörande vikt att användningen av sådana flexibiliteter inte motverkas. UNCTAD, 2007. Trade and Development Report 2007. UNDP, 2005. Human Development Report 2005. UNDP, 2003. Making Global Trade Work for People. Muntliga rapporter från UD vid möten med referensgruppen för handelsfrågor. DN 2007-12-27. Handelsminister Ewa Björling: Frivilligorganisationer ett hot mot u-länderna. Svar på skriftlig fråga 2007/08:399. Tillgång till läkemedel i fattiga länder. Donald Kaberuka, president för Afrikanska Utvecklingsbanken, vid ett seminarium i september 2007 i Stockholm. UD:s positionspapper 2001-10-29, brev till kommissionen 2002 m.m. 7

Svenskt utvecklingssamarbete Biståndsnivån OECD/DAC Peer review 2005. Göteborgsposten 2007-05-30. Ministern som inte ville ha mer. DN, 2007-10-26. Moderaterna vill slopa biståndsmål. Prop. 2006/07:1, 2007/08:1. Budgetproposition för 2007 och 2008, Utgiftsområde 7. Bakgrund: Redan 1968 fattade Sveriges riksdag beslut om att det svenska biståndet skall vara 1 procent av bruttonationalinkomsten, BNI. Sverige är, och har länge varit, ett föredöme för ett generöst, samordnat, kvalitativt och effektivt bistånd. Enligt OECD:s utvärdering från 2005 är Sverige ett respekterat givarland med högt internationellt anseende. Flertalet andra länder inom EU ligger långt ifrån de internationellt uppsatta målen om 0,7 procent i bistånd. Om FN:s millenniemål ska kunna uppnås måste givarländerna både öka biståndsnivåerna och förbättra samordning och kvalitet. Biståndet har en avgörande betydelse för att skapa möjligheter för fattiga människor att själva ta sig ur sin fattigdom. Stöd till arbete med mänskliga rättigheter, jämställdhet och demokrati är viktiga led i fattigdomsbekämpningen. Inför valet 2006 lovade kristdemokraterna och folkpartiet att leva upp till löftet om att avsätta 1 procent av BNI. Centerpartiet var dock inte lika tydliga och moderaterna motsatte sig 1-procentsnivån. Sveriges politik: Sverige fortsätter att vara ett föregångsland genom att avsätta 1 procent av BNI i bistånd. Det finns emellertid poster i budgeten som gör statistiken missvisande, något som beskrivs nedan. Det är också oroväckande att biståndsministern ofta uttalar sig emot 1-procentsnivån. Hon har sagt att nivån är en förbannelse och hävdar att ett volymmål står i motsats till möjligheten att kvalitetssäkra biståndet. Urholkning Prop. 2005/06:1, 2006/07:1, 2007/08:1. Budgetproposition för 2006, 2007 och 2008. Gunilla Carlsson i riksdagens kammare den 14 december 2006 anf. 205. Riksdagens utredningstjänst 2006:1978. Keeping Europe s promises on Financing for Development, Conclusions of the Council and the Representatives of the Governments of the Member States meeting within the Council, GAERC, 15 May 2007. Protokoll från arbetsgruppen inför OECD-möte, 2007. Punkt 7 DCD/DAC(2007) 23/REV1 ODA eligibility of conflict, peace and security expenditures. High Level Meeting, 3-4 April 2007. 8 Bakgrund: Vad som får räknas som bistånd regleras inom OECD:s biståndskommitté DAC (Development Assistance Committee). Några av dessa utgiftsposter, t.ex. skuldavskrivningar och kostnader för flyktingars första år i ett land, borde emellertid inte räknas som bistånd. Asylrätten är reglerad i internationella konventioner och självfallet något som alla länder ska uppfylla, men idag innebär fler flyktingar till Sverige mindre internationellt bistånd. För världens fattiga och mest skuldsatta länder är det av central betydelse att få skuldavskrivningar både av upprättelseskäl och för att öka ländernas finansiella kapacitet till utveckling. Men att finansiera skuldavskrivning med biståndsmedel gör att fattiga människor går miste om utlovat bistånd. Att biståndet inte ska finansiera skuldavskrivningar konstateras i den resolution som togs vid FN:s toppmöte i Monterrey 2002 om finansiering av FN:s millenniemål, som Sverige har gett sitt stöd till. Sveriges politik: Sverige använder biståndsmedel till att finansiera både flyktingars första år i Sverige och avskrivningar av exportkreditskulder, trots att man år 2006 vid ett möte i EU:s ministerråd lovade att leva upp till åtagandet i Monterrey. Urholkningen av biståndet Biståndsram, milj. kr Exportkredit skulder, milj. kr Flyktingmottagande i Sverige, milj. kr I procent av biståndsram 2005 23 746-1 072 4,51 2006 28 090 425 1 212 5,83 2007 30 139 1 500 1745 10,77 2008 32 038 500 2 508 9,39 Andelen bistånd som används till flyktingmottagande har mer än fördubblats de senaste två åren. Under 2007 valde regeringen att värdera de skulder som skulle skrivas av på ett nytt sätt. Skulderna härrörde från exportkrediter som under 1980-talet givits till svenska företags investeringar i kustbevakningsfartyg i Liberia och kraftverk i DR Kongo. Den nya värderingsmodellen inkluderade t.ex. ej betalda räntor och amorteringar, och ett maximalt stort belopp kunde därmed redovisas som bistånd. De egentliga kostnaderna var emellertid bara några få procent av det redovisade beloppet och mellanskillnaden, över en miljard kronor, blev en besparing i statsbudgeten.

Svenskt utvecklingssamarbete Under ett arbetsgruppsmöte inför OECD:s toppmöte i april 2007 försökte Sverige som enda EU-land luckra upp regelverket kring ökad användning av biståndsmedel för militära eller säkerhetsrelaterade insatser. EU-staterna och EU-kommissionen ville inte lyfta frågan då fokus på fattigdomsperspektivet riskerade att förloras. Biståndets fattigdomsmål Bakgrund: I och med PGU sattes ett övergripande mål för hela biståndet: att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. De tidigare sex biståndspolitiska målen ansågs inte ha varit effektiva. Innebörden av dessa mål uttrycks emellertid i PGU:s s.k. huvuddrag, d.v.s. de aspekter som anses vara centrala för fattigdomens många dimensioner och all svensk politik. Reformen välkomnades av organisationer inom det civila samhället. Sveriges politik: I regeringens budgetproposition för 2008 frångås ambitionen om ett gemensamt mål för allt utvecklingssamarbete. Inom biståndsramen skapas ett nytt politikområde, Reformsamarbete med Östeuropa, med ett eget mål: Stärkt demokrati, rättvis och hållbar utveckling samt närmande till Europeiska unionen och dess värdegrunder. Demokrati samt rättvis och hållbar utveckling är mycket centrala verktyg för ett övergripande fattigdomsmål, och är ett av huvuddragen i PGU. Närmande till Europeiska unionen och dess värdegrunder är däremot en helt ny målformulering. Målet för det nya politikområdet är enligt budgetpropositionen satt för att det är det mest effektiva sättet att bekämpa fattigdomen. Mot bakgrund av detta resonemang blir det emellertid oklart varför det behövs ett särskilt mål för Östeuropa det borde falla naturligt inom ramen för det överordnade fattigdomsmålet. Biståndsfinansiering för EU-anpassning utan krav på koppling till fattigdomsbekämpning riskerar annars att bli en ytterligare oacceptabel urholkning av biståndet. Prop. 2002/03:122. Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling. Prop. 2007/08:1 Budgetproposition för 2008, Utgiftsområde 7, sid. 92. Ett barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet Bakgrund: Rättighetsperspektivet i PGU medför ett fokus på diskriminerade, exkluderade och marginaliserade individer och grupper. Bland dessa finns gruppen barn, och PGU slår fast att den svenska politiken ska utgå bl.a. från barnets rättigheter. Barn och ungdomar ska ses som kompetenta och aktiva individer med egna medborgerliga, politiska, sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. Åtgärder för att främja barn och ungdomars inflytande ska stödjas. Sveriges politik: Trots att PGU tydligt markerar vikten av ett barnrättsperspektiv, saknas det ett samlat grepp kring detta inom svenskt utvecklingssamarbete. Inom Sida finns inget positionspapper som tydliggör vilka strategiska resultat utvecklingssamarbetet bör inriktas på för att tillgodose barnets rättigheter. I en uppföljning som Sida nyligen gjorde av de 32 samarbetsstrategier som antogs mellan 2003 och 2005 framgår att 14 av dessa helt saknade ett barnrättsperspektiv och att de övriga 18 hade barnets rättigheter integrerade inom någon eller några sektorer. I samma uppföljning konstateras också att kunskapen om Barnkonventionen och innebörden av ett barnrättsperspektiv är bristfällig och att det behövs utbildning av utresande personal. Under 2007 har ingen sådan utbildning genomförts. Sverige är en stor givare till UNICEF (1 miljard kr år 2006), men inte heller inom den organisationen finns det tydliga och enhetliga direktiv för hur ett barnrättsperspektiv ska drivas. Sida DESO/DESA, 2007. Svar på regleringsbrev till Sida 2007. Sida, 2006. Effekter av ett barnrättsperspektiv. Svar på regleringsbrev till Sida 2005. Regeringens skrivelse 2001/02:186. Ett barnrättsperspektiv i internationellt utvecklingssamarbete. 9

Internationella finansiella institutioner och skuldavskrivning Illegitima skulder och ansvarsfull långivning Norska utrikesdepartementet, 2004. Handlingsplan om gjeldslette for utvikling. Pressmeddelande norska utrikesdepartementet 2006-10-02. Cancellation of debts resulting from the Norwegian Ship Export Campaign (1976-80). Diakonia 2006. Enkät inför valet så tycker partierna. Utrikesutskottets betänkande 2006/07:UU8. EKN, 2004. Protokoll styrelsesammanträde 2004-06-16. Bakgrund: Givarländer, Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF) har genom historien lånat ut pengar till odemokratiska och korrupta ledare eller till projekt som inte gynnat utvecklingen i mottagarlandet. Bördorna av dessa skulder får idag bäras av människor i fattiga länder då det saknas mekanismer för att avgöra skulders legitimitet. Samtidigt behövs tydligare sociala och miljömässiga kriterier för framtida utlåning, inte minst i ljuset av att nya givarländer avsevärt ökat sin långivning till fattiga länder. Den norska regeringen har (efter beslut av den tidigare borgerliga) tagit initiativ till att utreda frågan om illegitim skuld inom ramen för Världsbanken och UNCTAD. 2006 fattades ett beslut om att skriva av skulder som härstammade från exportkrediter till norska företag (beviljade för att sälja fartyg till u-länder) med hänvisning till att lånen utgjorde ett utvecklingspolitiskt misslyckande. Sveriges politik: Tre av fyra nuvarande regeringspartier uttryckte inför valet 2006 i en enkät att de tycker att Sverige ska erkänna att det finns illegitima skulder. Regeringen har dock inte, vare sig den förra eller den nuvarande, tagit några initiativ till att driva frågan om illegitima skulder på internationell nivå. Sverige har inte heller som Norge granskat och skrivit av bilaterala skulder med hänvisning till ett ansvar för tidigare oansvarig utlåning, detta trots tidigare utlåning till Liberia och DR Kongo under icke-demokratiska ledare. Exportkreditnämnden har nyligen tecknat garantiförbindelser på hela 16 miljarder kronor för Saabs försäljning av ett militärt radarsystem till Pakistan ett land där det sker omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter. Det finns en stor risk att denna affär kommer att leda till en framtida ohållbar skuld. Det är oklart om Sverige i internationella sammanhang driver på för tydligare kriterier för framtida ansvarsfull långivning. Demokrati och transparens G24, 2007. Kommuniké i samband med IMF:s årsmöte 2007-10-19. Statement by Jyrki Katainen, Minister of Finance Finland. Nordisk-baltiska valkretsen, 2007. Uttalande i samband med IMF:s årsmöte 2007-10-19. Svar på interpellation 2006/07:647. Bakgrund: Världsbanken och IMF lider båda av ett stort demokratiskt underskott. Trots att institutionerna har ett mandat från världssamfundet att arbeta med utveckling och ekonomisk stabilitet i hela världen, är röstsystemet utformat så att de rika länderna har mest inflytande. Den oskrivna regel som säger att USA utser chefen för Världsbanken och att Europa utser chefen för IMF praktiserades så sent som 2007, då båda institutionerna tillsatte nya chefer. Ytterligare ett problem är bristande insyn i de diskussioner som förs inom institutionernas styrelser. Sveriges politik: Sedan hösten 2006 pågår en process för att ta fram ett nytt röstsystem inom IMF som bättre ska återspegla den ekonomiska världskartan. G24-gruppen, där bl.a. Indien, Sydafrika och Brasilien ingår, stödjer ett system med dubbel majoritet, som även tar hänsyn till antalet länder som stödjer ett beslut. Sverige har hittills inte stött förslaget, utan driver att u-ländernas inflytande ska stärkas genom en tredubbling av de så kallade basrösterna, som är oberoende av ekonomisk styrka. Sverige har en tydlig position som säger att de högsta cheferna för institutionerna ska tillsättas i en öppen och transparent urvalsprocess. Trots detta avstod Sverige under 2007 från att protestera både vid tillsättningen av Robert Zoellick som chef för Världsbanken och vid tillsättningen av Dominique Strauss-Kahn som chef för IMF, som i praktiken skedde utan öppenhet och transparens. 10

Internationella finansiella institutioner och skuldavskrivning Utvecklingsbankernas stöd till utvinning av fossila bränslen Bakgrund: Trots vetskap om klimatförändringen och dess orsaker fortsätter stora givare som Sverige, bl.a. genom utvecklingsbankerna, att finansiera utvinning av fossila bränslen i u-länder. Inom Världsbanksgruppen (som ger lån till såväl stater som den privata sektorn) gick år 2007 så mycket som 60 procent av investeringarna i energisektorn till fossila bränslen. De förslag som lämnades i Världsbankens egen utredning Extractive Industries Review (EIR) om hur organisationen ska fasa ut stöd till utvinning av fossila bränslen avvisades av Världsbankens styrelse, inklusive Sverige. I november 2007 krävde Europaparlamentet i en resolution att offentligt stöd, via exportkreditinstitut och offentliga investeringsbanker, till fossila bränsleprojekt avbryts ( 29). Sveriges politik: Enligt Sveriges nya strategi för multilateralt utvecklingssamarbete ska regeringen inom internationella institutioner agera så att verksamhetens överensstämmelse med svenska utvecklingsmål kan säkras. I samma strategi säger regeringen att den är beredd att hålla inne eller reducera bidrag om multilaterala institutioner inte anstränger sig för att genomföra nödvändiga förändringar. Detta påtryckningsmedel har hittills inte utnyttjats. Tvärtom har Sverige accepterat Världsbankens fortsatta satsningar på fossila bränslen. Sverige har tagit initiativ till en internationell kommission som ska finna förslag på hur bistånd kan utformas för att på bästa sätt stödja länders behov av att anpassa sig till klimatförändringen. Kommissionen kommer att arbeta nära Världsbanken men det är oklart om uppdraget även inkluderar förslag om strategier för minskad utvinning av fossila bränslen. Regeringskansliet, 2007. Strategi för multilateralt utvecklingssamarbete. Europaparlamentets resolution 2007-11-29 (2007/2003 (INI)). World Bank Group, 2007. Catalyzing Private Investment for a Low-Carbon Economy World Bank Group Progress on Renewable Energy and Energy Efficiency in Fiscal 2007. Muntlig information: Möte med UD/FiD, 2007-10-11. Svar på skriftlig fråga 2007/08:628. Detaljstyrning av fattiga länders politik Bakgrund: Både mottagar- och givarländer har ett gemensamt ansvar att sätta fattigdomsbekämpning, demokrati, mänskliga rättigheter, miljöhänsyn och korruptionsbekämpning i centrum för politiken. För att kunna uppnå verklig demokrati krävs att politiska strategier för fattigdomsbekämpning förankras i parlament efter debatt i media och inom det civila samhället. Politiskt ägarskap är en del i Parisagendan. Men när Världsbanken och IMF fortsätter ställa detaljerade krav på mottagarländers ekonomiska politik som villkor för skuldavskrivning, bistånd och nya lån undergrävs den demokratiska utvecklingen. I flera rapporter, bl.a. från IMF:s egen utvärderingsenhet, slås fast att det fortfarande förekommer en rad alltför detaljerade krav bl.a. om vilka sektorer som ska drivas i privat respektive offentlig regi eller tak för löner inom offentlig sektor. Norge, Storbritannien och Italien har tagit ställning mot att givare ställer den här typen av ekonomiska policykrav. Sveriges politik: Sverige stödjer att de villkor som ställs ska utgå från länders egna strategier för fattigdomsbekämpning, men anser inte att de ekonomiska policyvillkor som givare ställer ska upphöra. Regeringen anser att Världsbanken bör undvika att villkora program som syftar till reformer mot vilka det finns en stark inhemsk opposition, men har trots det i olika sammanhang gjort uttalanden som tyder på att man inte ser några demokratiska problem med att ställa villkor om en specifik ekonomisk politik. Under 2007 valde Sverige att öka stödet till Världsbankens utvecklingsfond med 30 procent, trots att det framkommit att Världsbanken fortfarande ställer detaljerade krav på länders ekonomiska politik. Norge avstod från att höja beloppet av den anledningen. Prop. 2007/08:1. Budgetproposition för 2008, Utgiftsområde 7, sid. 17, 48 och 75. Prop. 2006/07:1. Budgetproposition för 2007, Utgiftsområde 7, sid. 46. Regeringskansliet, 2007. Strategi för multilateralt utvecklingssamarbete. Svar på skriftlig fråga 2007/08:654. 11

Migration Ratificering av Migrantarbetarkonventionen Regeringens skrivelse 2003/04:20. Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik. Regeringens skrivelse 2005/06:95. En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna 2006-2009. Fråga för skriftligt svar 2002/03:161-162. Regeringens hemsida för mänskliga rättigheter: www. manskligarattigheter.gov.se. Bakgrund: Det uppskattas att det finns ca 185 miljoner migrantarbetare världen över idag. De har lämnat sina hemländer, sina sociala och kulturella sammanhang för att leva temporärt eller livslångt i ett annat land. Nära hälften av migrantarbetarna är kvinnor. Migrantarbetare är en mycket sårbar och utsatt grupp. Deras rättsosäkerhet är stor och de riskerar att bli utnyttjade i samband med rekryteringsprocesser. Arbetsförhållandena kan ta sig slavliknande former. FN:s generalförsamling antog år 1990 Migrantarbetarkonventionen om skydd av migrantarbetare och deras familjemedlemmar. Den trädde i kraft 2003 men varken Sverige eller något annat nordiskt land har ratificerat den. De flesta länder som ratificerat konventionen är länder varifrån många emigrerar inte mottagarländer. Avsaknaden av ett globalt regelverk kring migrantarbetarnas rättigheter är en allvarlig brist. Sverige är känt som en förespråkare av mänskliga rättigheter och det är därför av stor betydelse att Sverige som föregångsland ratificerar konventionen. Inför en ökad arbetskraftsinvandring till Sverige är det viktigt att förstärka rättigheterna för dem som temporärt vistas här för att arbeta. I samband med bl.a. detta borde frågan om ratificering av Migrantarbetarkonventionen få förnyad aktualitet. Sveriges politik: Sverige har tydligt tagit ställning för principen om de mänskliga rättigheternas universella giltighet och odelbarhet. I den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter anges att skyddet för migrerande arbetstagares rättigheter i Sverige bör koncentreras till att säkerställa efterlevnaden av de FN-konventioner Sverige har ratificerat. Ratificering av Migrantarbetarkonventionen ska vid behov övervägas på nytt i samband med nästa nationella handlingsplan för de mänskliga rättigheterna, som förväntas komma år 2009. Regeringen har gjort arbetskraftsinvandring till en profilfråga. Men varken i detta eller i något annat sammanhang har frågan om ratificering tagits upp, trots att ledamöter från både folkpartiet och kristdemokraterna under 2002 i riksdagen väckte denna fråga för att tydliggöra Sveriges skyldighet att skydda, respektera och tillgodose arbetstagarnas och deras familjers mänskliga rättigheter. Flyktingbarn och barn utan papper Rädda Barnen, 2008. Nytt system, gamla brister: Barns egna asylskäl efter ett år med den nya instans- och processordningen. SOU 2007:34, 2007. Skolgång för barn som skall avvisas eller utvisas. Bakgrund: En mycket utsatt grupp i samhället är barn utan papper, d.v.s. barn som lever gömda därför att familjerna fått avslag på sina asylansökningar samt barn som kommit till Sverige utan att söka asyl. För dessa barn är det flera grundläggande rättigheter i FN:s konvention om barnets rättigheter som inte uppfylls. En annan utsatt grupp är de ensamkommande flyktingbarnen, d.v.s. barn som kommer till Sverige utan sällskap av vårdnadshavare. Sveriges politik: Enligt PGU bör Sverige fortsätta att värna asylrätten genom att föra en rättssäker och human asyl- och flyktingpolitik. Men i flera avseenden finns brister i lagstiftning och tillämpning av existerande lagar. Ett exempel på detta är att barns egna asylskäl inte tas på tillräckligt stort allvar när beslut om uppehållstillstånd fattas. Antalet ensamkommande barn har ökat kraftigt under senare år. År 2006 fördes ansvaret för boende och omvårdnad av dessa barn över från Migrationsverket till landets kommuner. Först i slutet av 2007 började systemet fungera ungefär som avsett, åtminstone vad gäller antalet platser i kommunerna. Men fortfarande saknas bl.a. resurser och tydliga gemensamma regler och instruktioner för gode män för ensamkommande barn.. 12

Migration För många barn som saknar papper kränks de mest grundläggande rättigheterna; de som avser sjukvård och utbildning. Barn som aldrig sökt asyl, liksom deras familjer, ingår inte i överenskommelsen och riskerar därmed att få betala om de behöver vård. I maj 2007 kom en utredning som föreslår att så kallade gömda barn ska ha rätt till skola. Förslaget gäller emellertid inte för barn som aldrig sökt uppehållstillstånd i Sverige, barn vars tillfälliga uppehållstillstånd löpt ut och barn vars avvisnings- eller utvisningsbeslut preskriberats. 13

www.afrikagrupperna.se www.actionaid.se www.rb.se www.forumsyd.org www.svenskakyrkan.se www.krf.se www.diakonia.se www.kvinnatillkvinna.se www.plansverige.se www.svenskafreds.se www.missioncouncil.se