Kravanalys i ett olympiskt medaljperspektiv Fäktning Florett Herrar Författare: Martin Roth Kronwall, Henrik Lundegard, Tomasz Goral Datum: 2013-07-15 SVENSKA FÄKTFÖRBUNDET FEDERATION SUEDOISE D ESCRIME Idrottens Hus, Fiskartorpsvägen 15 A. SE-114 73 Stockholm, Suède Tel: +46 (0)8 699 65 40. Fax: +46(0)8 699 65 42. BG: 124-7956 info@fencing.se www.fencing.se
Syftet med kravanalysarbetet är att beskriva förutsättningar och prestationsnivå för Sverige och toppnationerna/utövarna som försöker vinna olympisk medalj. 1.1 Tävlingssystem På seniornivå börjar den internationella tävlingssäsongen i januari och avslutas med EM i juni och VM i augusti. Den juniora säsongen följer samma system med mästerskap i slutet, men säsongen sträcker sig mellan november och april. Sedan 2011 består tävlingssäsongen av 8 VC-tävlingar, samt EM och VM. Under ett OS-år utgår VM. Mästerskapen samt fyra av VC-tävlingarna innehåller även lagtävlingar för landslag. I juniorklassen förekommer lagtävlingarna enbart på mästerskap. 1.1.1 Mästerskap som förekommer och kvalsystemet till OS Aktuella mästerskap är VM, som avgörs i augusti/september varje år. Under ett OS-år utgår VM. EM avgörs varje år i juni/juli. På samtliga mästerskap fäktar man både individuellt och i lag. Det finns i dagsläget tre sätt att kvala till OS. Kvalet sträcker sig under hela säsongen. Under varje OS arrangeras 10 av 12 grenar inom fäktningen. Just nu är det 2 av 6 lagtävlingar som inte arrangeras enligt ett rullande schema. Dessa två grenar har dock individuell tävling, och då blir förutsättningarna för kvalificering lite annorlunda.
1. Laget kvalificerar sig via poäng på VC-tävlingar och mästerskap. Totalt kvalar 8 lag. De fyra bästa på världsrankingen (1-4), samt bästa nation från varje zon (Europa, Afrika, Asien/Oceanien, Amerika). Varje land som kvalar in har rätt att ställa upp med tre fäktare i den individuella tävlingen. 2. Individuell kvalificering via världsranking. De 8 bäst rankade fäktarna som inte redan har kvalat via lagtävlingen kvalar in i egenskap av sin världsranking. 3. Zonkval. En tävling arrangeras i varje zon. Till denna tävling får de länder som ännu inte har någon kvalad fäktare skicka en representant. Det finns mellan 2-4 OS-platser på det europeiska kvalet, beroende på hur många europeiska fäktare som redan kvalat in. 1. 1.2 Tävlingssystemen där de bästa i världen tävlar De tävlingssystem som råder och där de bästa i världen tävlar är världscupen och mästerskapen som beskrivits i punkterna ovan. Vid sidan av världscuptouren finns s.k. satellitvärldscuper. Här tävlar ofta yngre seniorer och juniorer. En placering bland de 8 bästa på en sådan tävling, ger en åttondel av de poäng samma placering hade givit på en riktig VC-tävling. Utöver detta har varje nation mellan 2-4 nationella tävlingar som används som uttagningsbas till internationella tävlingar. Fäktning har som sport vuxit sig globalt starkare under de senaste 10 åren, vilket man inte minst kunde se under OS i London, där varje världsdel var representerade bland medaljörerna. I USA finns den collegeanknutna NCAA-serien där många av de yngre seniorerna tränar och tävlar för att kunna kombinera en elitsatsning med god utbildning. 1.1.3 Tävlingar/turneringar de bästa nationerna/utövarna deltar i och prioriterar Se punkt 1.1.1 och 1.1.2 1.2 Tävlingsform En individuell världscuptävling avgörs på 2 dagar. VM följer exakt samma mönster. De 16 bästa på gällande världsranking är direktkvalificerade till utslagningsrundan med 64 fäktare kvar i tävlingen. Härifrån avgörs tävlingen med utslagsmatcher enligt ett klassiskt direktelemineringsträd. Fäktaren som är rankad nummer 1 möter fäktaren på plats 64, fäktaren som är rankad 2 möter fäktaren på plats 63 osv. Alla direktutslagningsmatcher går till 15 stötar, eller 9 minuter effektiv tid. De 16 bästa på världcuprankingen går alltså in som rankade 1-16 i detta träd. Resterande fäktare i tävlingen måste börja tävlingen dagen innan med en gruppomgång, s.k. poule. I poulen möter man 5-6 fäktare i matcher till 5 stötar, eller 3 minuter effektiv tid. Efter detta rankas alla fäktare baserat på vinstprocent och stötindex. De 16 bästa fäktarna i pouleomgången går direkt vidare till andra dagen, där de tar platserna 17-32 i 64-tablån. Efter pouleomgången elimineras de sämsta 20-30 procenten av fäktarna.
Resterande fäktare tävlar vidare i ett utslagningsträd om de återstående 32 platserna. För att få poäng på världrankingen måste du ta dig vidare till andra dagen, dvs placera dig bland de 64 bästa. Zonmästerskapen, i vårt fall EM, avgörs på ett annat sätt. Tävlingen avgörs under en dag. Samtliga fäktare startar med pouleomgång. Därefter ranking och direktelimination, dvs de 16 högst rankade fäktarna går här in i tävlingen med samma förutsättningar som resterande startfält, med undantaget av att pouleindelningen baserar sig på gällande världranking. Kort och gott högre ranking ger på pappret lättare motstånd i poulen. 1.2.1 Beskriv tävlingsform och regelstruktur, t ex. tävlings-/matchtider, poängsystem, viktklasser etc. I fäktning förekommer inga viktklasser, utan man delas enkom upp efter ålder. Den yngsta klassen med internationella mästerskap och rankinglistor är upp till och med 17 år. Denna klass kallas för kadetter. Därefter blir man junior, vilket man är till och med det år man fyller 20. Därefter blir man senior. Som kadett eller junior får man alltid ställa upp i äldre åldersklasser, det finns alltså ingen lägsta åldersgräns i någon klass. En kadett får t ex ställa upp i en seniortävling. Det finns också zonmästerskap för klassen U23, men dock inget VM. Alla regler på tävling regleras av det internationella fäktförbundets bestämmelser. På tävlingarna är det tävlingsledningen DT som ansvarar för att reglerna följs, och till sin hjälp har de domarna som dömer varje match och ansvarar på golvet. Florett är ett konventionellt vapen. Det innebär att fäktarna står under prioritetsregler. Fäktaren måste skapa sig rätten att träffa genom vissa aktioner, innan han eller hon kan få poäng. Det är alltid domaren på pisten som bedömer vem som hade rätten till poäng. För att begränsa den mänskliga faktorn har domaren ett videoverktyg till sin hjälp på VC-tävlingar och mästerskap. 1.3 Tävlingsfrekvens I korthet kan sägas att de flesta toppfäktare tävlar på 6-8 av tourens 8 VC-tävlingar, samt 2 mästerskap. Utöver detta tillkommer nationella tävlingar, vilka kan variera i antal beroende på gällande system i respektive land. Statistiken från de senaste 6 åren visar att de bästa i världen (topp 8 på VM) tävlar i snitt på 7 av 8 världscuper under säsongen. Snittet för antal deltagare under de senaste 3 senaste säsongerna ligger på 141 fäktare per tävling. I statistiken kan man tydligt se att under den säsong som gäller vid kval till OS tävlas det betydligt oftare än en säsong som ligger direkt efter OS. 2. Tävlingsstatistik och världsranking för nationer/aktiva i världstoppen Detaljerad statistik på världsmästerskap (även OS) från de senaste 6 åren är bifogad. Den viktigaste informationen finns i diagrammen nedan:
Ålder på topp 8 Finalist på VM och OS (2007-2012) 35 33 31 29 27 25 23 21 19 17 15 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Yngsta Finalist Medelålder minus standardavvikelse Medelålder
Medelvärde världsranking bland de åtta bästa på VM och OS (2007-2012) 280 270 260 250 240 230 220 210 200 190 180 170 160 150 140 130 120 110 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Lägsta Ranking Medelranking plus standardavvikelse Medelranking Medelranking minus standardavvikelse Högsta Ranking
Unika namn samt antal finalister på VM och OS per land (2007-2012) 14 12 10 8 6 4 2 0 ITA CHN USA Unika namn i topp 8 per land GER FRA RUS EGY JPN KOR POL ISR UKR Antal topp 8 placeringar per land Unika Finalister samt Unika medaljörer florett herrar VM och OS (2007-2012) 50 45 48 40 35 30 25 27 20 22 15 10 5 12 15 9 0 Placeringar topp 8 Unika namn i topp 8 Lander i topp 8 Medaljer Unika Lander med medaljörer medalj
Relation mellan toppresultat på juniornivå och toppresultat på seniornivå 80,00% 70,00% 60,00% 50,00% 40,00% 30,00% 20,00% 10,00% 0,00% 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Medaljör på Junior VM Topp 8 på Junior VM 3. Vad karakteriserar de aktiva i världstoppen avseende: 3.1 Ålder och antal år i grenen De flesta fäktare (77 %) rankade topp 30 på världsrankingen är mellan 23 och 29 år gamla. Det finns fortfarande 4 fäktare (13 %) som är äldre än 30 år, och det finns 3 fäktare (10 %) som är yngre än 23 år. Medelåldern på alla rankade topp 30 i världen är just nu, juli 2013 26 år (σ = 2,7) Snittåldern på fäktare som placerar sig topp 8 på VM är 25,2 år (σ = 2,6). Snittåldern på fäktare som för första gången i karriären placerar sig bland de 8 bästa på VM är 22,5 år (σ = 2,4). Snittåldern för debut på seniorvärldscupen är 18,15 år (σ = 0,92). Det betyder att debuten ofta sker redan under juniorkarriären. Starka länder (ITA, USA, CHN) som karakteriserar sig genom en stor mängd duktiga kadetter och juniorer skickar även 16- och 17-åringar till seniorvärldscupen. I diagrammen ovan kan man också se att de flesta som under de senaste sex åren placerat sig bland de åtta bästa på VM eller OS var rankade bland de 64 bästa på seniorvärldscupen redan som 20-21-åringar, (medel 19,97, σ = 1,4). För de bästa i världen kan man också se att det ta ungefär 2 säsonger från debut på världscuptouren till en placering bland de 64 bästa på världsrankingen.
Relation mellan ålder och antal fäktare rankade topp 30 i världen 6 5 4 3 2 1 0 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 Antal Fäktare rankad topp 30 3.2 Antropometri; längd, vikt och kroppssammansättning Medelvärdet på längd och vikt verkar inte vara relaterat till förutsättningar för prestation. Medellängden för de bästa i världen är 180 cm, men standardavvikelsen (σ = 6,77cm) visar en stor värdespridning. Detta bekräftas också av längdskillnaden mellan de senaste årens medaljörer på OS och VM. Medelvikten för de bästa i världen är 73,2kg (σ = 6,8 kg). Längd och vikt av VM och OS Vinnare (2007-2012) år 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Vinnares längd 176 173 175 176 193 193 Vinnares vikt 68 65 68 68 93 78 Det finns inga tillgängliga tester eller undersökningar som kan visa de bästa fäktarnas kroppssammansättning, men man ser tydligt att alla toppfäktare har väldigt bra kontroll på förhållandet mellan längd och vikt. Med tanke på behovet av spänst och snabbhet under matcherna och med tanke på tävlingarnas längd och dess periodvisa intensitet kan man förmoda att alla toppfäktare karakteriseras av en bra kroppssammansättning.
3.3 Fysiska kapaciteter Det finns idag ingen tillgänglig internationell data eller undersökningar som vi kan använda för att jämföra fysiska kapaciteter mellan de bästa i världen. Efter OS 2004, då kontakttiderna som krävs för att registrera en stöt förlängdes har det blivit svårare att träffa. Detta har gjort att matcherna har blivit längre och på det sättet mer fysiskt krävande. Snabbheten i enstaka aktioner har inte förändrats, men förberedelsetiden förändrades påtagligt. I dagens läge har fäktarens anaeroba kondition blivit betydligt viktigare. De bästa florettfäktarna i världen kan karaktäriseras av snabbhet, smidighet och explosivitet. Vad gäller rörligheten är det väldigt viktigt att fäktaren inte hindras av stelhet i framförallt fotleder och axelleder. 3.4 Teknik Fäktning är en väldigt tekniskt krävande idrott. Vapenrörelserna i floretten är mer komplicerade än inom värjfäktning då floretten är ett konventionellt vapen. Inte sällan förekommer flera sammansatta aktioner i ett högt och accelererande tempo. En bred teknisk förmåga är ett måste för att kunna tillämpa taktik på högsta internationella nivå. Alla fäktare i världseliten uppvisar ett automatiserat muskelminne vad gäller tekniska rörelser (både vad gäller öppna och stängda reflexer). 3.5 Taktik/strategi Eftersom florett baseras på konventionella regler är det extremt viktigt för en fäktare att förstå motståndarens intentioner att läsa motståndarens spel och sedan kunna agera utefter detta på ett så gynnsamt vis som möjligt. Alla fäktare i världstoppen kan tillämpa både defensiva och offensiva taktiker. Förståelsen för fäktningen och dess spel byggs upp under längre tid, främst genom individuella lektioner med tränaren, samt matchfäktning och dialog. Under de senaste 10 åren har videoanalys av både den egna och motståndarens fäktning blivit mer tillgänglig, och därmed ett allt viktigare inslag i utbildningen av en fäktare. För en fäktare krävs också en mycket god förmåga att bibehålla fokus och koncentration under stor påfrestning. Det är därför viktigt att man inte glömmer bort den mentala biten. 3.6 Framtidsprognos av punkt 3.1 3.5 ovan 3-6 år är en ganska kort tid så vi tror inte att man kommer att märka någon markant förändring. Det internationella förbundet har inte aviserat några genomgripande regelförändringar och på basis av detta kommer kraven som ställs på fäktarna att likna dem vi ser idag. Dock har fäktningen via de redan nämnda ändringarna som genomdrevs 2005 kommit att bli mer fysisk och det framstår inte som en orimlig tes att dessa krav kommer att öka ytterligare under de kommande åren då det kanske framförallt är med den fysiska förmågan som fäktarna har störst möjlighet att påverka sina egna förutsättningar.
4. Tester och testuppföljning 4.1 Val av tester för viktiga fysiska delkapaciteter Fäktning är en komplex idrott som kräver en s.k. allround träning på ganska hög nivå. Det finns vissa faktorer som verkar vara mer dominanta än andra, tyvärr är det svårt att hitta några färdiga testerbatterier som skulle vara som klippta och skurna för just fäktning. Den individuella tekniken och taktiken är anpassad till fäktarens fysiska förutsättningar. En av de viktigaste delarna av fäktträningen i de flesta ledande länderna är att hitta starka sidor hos den enskilda fäktaren för att sedan utveckla dessa till max. På så vis kan man också gömma de svagare sidorna. Tester som kan ge en del bild av fäktarens fysiska kapaciteter och som redan används av SOK är: Cooper-test (3000m), eller yo-yo test 150m sprint (5,10,15,20,25) Chins Dips Knäböj Bänkpress Squat jump Countermovement jump utan armar Countermovement jump med armar Grepp (Dynamometer) Harres test Det finns också en del fäktrelaterade tester som kan mäta reaktionstid, specifika rörelser etc. men dessa bör utvecklas och systematiseras. 4.2 Val av tester/värderingar av viktiga tekniska färdigheter/moment När det gäller teknik och fäktkunskap är det mycket svårt att testa objektivt. Det är svårbedömt, då man inte alltid kan värdera en teknik högre än någon annan eftersom fysiska förutsättningar kan variera hos fäktarna. En typ av teknik kan vara mycket bra för fäktare A men inte passa fäktare B, och vice versa. Det kan däremot subjektivt bedömas generellt av erfarna tränare, och utvecklas med hjälp av dialog och respons. Det handlar i hög grad om att identifiera de individuella fäktarnas AoE (Areas of Excellence). 4.3 Exempel på och när olika tester ska följas upp under träningsåret Det är lämpligast att testa fäktarna innan och efter tävlingssäsongen. D.v.s. i början av december samt i slutet av augusti för en senior, och i början av oktober och slutet på april för en junior. Det är också relevant att testa ca 2 veckor innan mästerskapen för att få en bra bild om fäktarens form när han/hon borde vara toppad. Detta skulle man också kunna genomföra direkt efter ett mästerskap, beroende på hur säsongen sett ut med vilodagar och stressmoment innan mästerskapet. Vad gäller seniorerna är det t.ex. ett uppehåll i världscupen under april månad. Detta är ungefär i mitten av säsongen. Här kan man bygga upp på nytt, ladda om, och här finns tid för tester.
5. Insats för de aktiva i världstoppen Det finns ingen samlad data om hur ofta eller hur mycket världens bästa fäktare tränar. Det vi vet är att de bästa fäktarna är elitidrottare, med förutsättningar att träna 2 pass om dagen. Det skulle göra att de flesta fäktare ligger på 10-12 pass i veckan, och tränar 3-6 timmar om dagen. En gammal tradition inom fäktningen har varit att träna ett långt pass per dag, något som har moderniserats under de senaste åren. Fäktarna tränar istället oftare och mer tidseffektivt. Generellt kan man säga att en fäktares säsong kan delas in i följande faser: 1. Fysisk uppbyggnadsfas.(mycket styrka och kondition, lite eller ingen fäktspecifik träning.) 2. Teknisk uppbyggnadsfas. Denna varvas in successivt in i den fysiska uppbyggnadsfasen. Den går från att väldigt fysiskt krävande till att mot slutet nästan enbart fokusera på teknik. 3. Tävlings- och underhållsfasen. Mycket fäktning och lektionering samt annan fäktspecifik träning. För att underhålla den fysiska statusen är det av vikt att fäktaren får in minst ett rent styrkepass och ett rent konditionspass även under denna fas. 4. Återhämntningsfasen. En fäktare behöver mellan 3 och 5 veckors vila efter avslutad säsong. 6. Övriga framgångsfaktorer 6.1 Individnivå Om man exkluderar de andra faktorer som redan nämnts (fysik, teknik, förståelse och mental styrka) och de som kommer nedan under egna rubriker är det framförallt två förmågor vi vill lyfta fram som centrala för en fäktare på världsnivå: Förmågan att planera sin tid och effektivisera sin träning och kostmedvetenhet. Genom att fäktning är en idrott som i hög grad kräver en förståelse för vad du gör är det viktigt att inte bara kroppen är med under träningen utan att fäktaren även förmår att vara intellektuellt närvarande och koncentrerad. Detta gäller dessutom under lång tid och över flera säsonger. Det är inte sällan så att framgångsrika ungdomsfäktare också är duktiga i skolan och att vuxna (juniorer och seniorer) har ett aktivt och stimulerande yrkesliv. Delvis kan detta förklaras av socioekonomiska faktorer, men fäktning kräver också en intellektuell förmåga som inte skall underskattas. Planering och att kunna disponera sin tid effektivt är någonting som många framstående fäktare kunnat visa prov på. 6.1.1 Mentala färdigheter Förmågan att vara helt och hållet närvarande och fokuserad i en pressad situation är mycket viktig. Det finns många störningsmoment på en fäkttävling. Dels pågår en tävling normal sett under en hel dag och i takt med att man förbrukar sin energi ökar just kraven att vara koncentrerad. Balansen mellan att vara lugn och behärskad och taggad är en svår konst som en framgångsrik fäktare måste behärska.
6.1.2 Socioekonomiska förutsättningar Fäktning är en relativt billig idrott att börja med, men i takt med att en fäktare börjar tävla allt mer ökar också kostnaderna. Detta gör delvis att en hygglig familjeekonomi underlättar en långsiktig satsning. Tävlandet är en nödvändig del av utbildningen av en fäktare på ungdomsnivå och det går att se en viss utslagning i framförallt kadett- och junioråldern som delvis baserar sig på huruvida en fäktare har möjlighet att resa i den mängd som krävs. Genom att sponsorintäkter är mycket ovanligt inom svensk fäktning är möjligheterna att finansiera en satsning denna väg begränsade. Den typ av sponsring som förekommer bygger ofta på privata kontakter via framförallt föräldrar och nära anhöriga. En del av landets större klubbar kan ge ett visst begränsat stöd till enskilda fäktare, men även detta är relativt ovanligt. En förutsättning för en svensk fäktare att nå den absoluta världstoppen är ett långsiktigt stöd från SOK. 6.1.3 Utrustning, material och tekniska hjälpmedel Den utrustning som krävs för att träna fäktning, om man räknar bort den enskilda fäktarens personliga utrustning, finns i allmänhet på landets klubbar. Videoverktyg har genom den tekniska utvecklingen med telefoner och ipads underlättats och kan användas under förutsättning att fäktaren får hjälp att analysera matcher och moment i sin träning. Vad många fäktklubbar saknar och som en fäktare behöver komplettera med är tillgång till ett välutrustat gym. Detta kan i de allra flesta fall lösas med ett gymkort. 6.1.4 Träningscentra, träningsmiljö, sparring, träningskollegor Vad gäller tillgång på fäktlokaler är situationen förhållandevis god i Sverige. Det finns ett flertal klubbar som har tillgång till sina lokaler dygnet runt. Det finns idag inget nationellt träningscentrum, men landets bästa fäktare finns koncentrerade i klubbar i framförallt Göteborg och Stockholm med bra lokaler. Det finns också bra fäktlokaler i t.ex. Uppsala, Visby och Malmö (med bra kommunikationer till Köpenhamn som har två mycket bra klubbar). För fäktare på internationell elitnivå är tillgången till ett varierat och kvalificerat motstånd centralt. För svenska fäktare är detta en dimension som ofta delvis saknas i hemmamiljön. För att komma tillrätta med detta kan man antingen skicka fäktare (och tränare) till träningsläger utomlands där koncentrationen av kvalificerat motstånd är högre eller importera duktiga fäktare till svenska träningsläger. Båda modellerna har tillämpats historiskt. Den senare varianten är i viss mån mer kostnadseffektiv genom att ett importerat motstånd kommer fler till del vilket i sin tur kan frigöra resurser som behövs för t.ex. tävlingsresor. 6.2 Organisatorisk nivå 6.2.1 Geografiska tränings/tävlingsförutsättningar inkl. anläggningstillgång Se punkt 6.1.4
6.2.2 Grenens infrastruktur (tränartillgång och utbildningssystem, talangutvecklingsprogram etc) Från att i hög grad varit beroende av mer eller mindre ideellt arbetande tränare (ofta f.d. fäktare) har svensk florettfäktning under de senaste 5-7 åren professionaliserats. I dagsläget finns det 4,5 heltidsanställda florett-tränare i landet: 2 i Stockholm, 2 i Göteborg och 0,5 i Malmö. Detta har givit effekten att det idag finns fler tävlingsaktiva florettfäktare i Sverige än tidigare på kadettoch ungdomsnivå. Det förefaller hittills också som om en annan effekt är att fler fäktare fortsätter längre vilket i sin tur ökar konkurrensen på nationella tävlingar. Samarbetsklimatet inom det svenska tränarkollegiet måste beskrivas som gott och det är inte ovanligt att klubbträningsläger samordnas så att de olika föreningarna skickar både tränare och fäktare till varandras läger. Den som formellt är ledare för den svenska florettfäktningen är den s.k. Grenledaren som utses av Svenska Fäktförbundet och även här pågår en professionaliseringsprocess då det från och med årsskiftet 2013-2014 kommer att tillsättas en tjänst på 30% på förbundsnivå som motsvarar dagens ideellt arbetande Grenledare. Svenska Fäktförbundet har tagit fram den s.k. Utvecklingstrappan som ett hjälpmedel för talangutveckling. Denna är väl förankrad i de svenska klubbarna. När det gäller tränarkårens kompetens har en av de 5 yrkesaktiva tränarna nyligen avslutat Riksidrottsförbundets Fystränarutbildning. En annan av tränarna kommer under hösten 2013 att påbörja RF s Elittränarutbildning. Detta finansieras delvis av Fäktförbundet och delvis av tränarnas respektive hemmaklubbar. En tredje person inom tränarkollegiet var fram till nyligen yrkesaktiv som rektor och har inom tränarkollegiet ansvarat för långsiktig pedagogisk utveckling. 6.2.3 Stödorganisation runt verksamheten (bemanning och kompetens) Se även 6.2.2 De uppenbara luckor som finns i det svenska tränarkollegiet rör framförallt två områden. Dels idrottspsykologi/mental träning och dels kostrådgivning/dietistik. Dessa frågor drivs idag lokalt i de respektive klubbarna i varierande grad, men är ett förbättringsområde nationellt. Svenska Fäktförbundet bistår via sitt kansli med kontakter och korrespondens med andra förbund och tävlingsarrangörer. 7. Framtida utveckling inom 6-8 år; prognos och möjligheter Genom den bättre tillgång på professionellt arbetande tränare kan man idag se att även unga fäktare är bättre skolade både tekniskt och fysiskt jämfört med hur det såg ut för 5-6 år sedan. Denna process förefaller fortsätta. En annan skillnad idag jämfört med tidigare är att vi inom svensk florettfäktning blivit bättre på att arbeta i lag. Inom tränarkollegiet finns det en samsyn på vikten av att låta fäktarna ingå i ett sammanhang och inte från början fostras till ensamidrottare. Träningen vid de större klubbarna sker idag nästan alltid i ett socialt sammanhang och fokus läggs även på de individuella fäktarnas välmående. Antalet deltagare på Ungdoms-SM och Junior-SM har ökat för varje år under det senaste knappa decenniet.
En annan nyhet som redan givit effekt och som med stor sannolikhet kommer fortsätta att göra det är den nya internationella tävlings-tour, European Cadet Circuit, som skapats av den Europeiska Fäktkonfederationen. Genom att fäktarna då redan tidigt får tillgång till en internationell tävlingsmiljö och kan mäta sig och konkurrera med fäktare från de mest framstående länderna sporras de till att lägga mer tid på sin fäktning. Genom att skillnaderna i de olika ländernas resurser inte skiljer sig lika dramatiskt på kadettnivån gör tävlandet på kadetttouren att de svenska ungdomarna inte på samma sätt som förut får bilden av att det inte går att bli lika bra som andra. Att denna mentala blockering håller på att försvinna kommer med stor sannolikhet att påverka de kommande generationerna på ett ganska grundläggande sätt.