FÅGEL- INVENTERING BURÅSEN DALS-ED UNDERLAG FÖR VINDKRAFTSETABLERING PÅ UPPDRAG AV RABBALSHEDE KRAFT AB 2013-10-18

FÅGEL- INVENTERING BURÅSEN DALS-ED UNDERLAG FÖR VINDKRAFTSETABLERING PÅ UPPDRAG AV RABBALSHEDE KRAFT AB 2013-10-18

Inventering, text och foto Naturcentrum AB 2013 Strandtorget 3, 444 30 Stenungsund Tel. 0303-726160 ncab@naturcentrum.se Projektansvarig: Jonas Stenström Fältinventering: Matti Åhlund Underlagsmaterial, rapport och foto: Matti Åhlund Beställare Rabbalshede Kraft AB Bertil Hjalmarsson Kartmaterial Rabbalshede Kraft AB 2 (19)

En av de minst nio spelplatserna på den stora tjäderleken i undersökningsområdet Innehåll Uppdrag och undersökningsområde...4 Metoder...4 Resultat...6 Bedömning och diskussion...14 Referenser...16 Bilagor...18 3 (19)

Uppdrag och undersökningsområde Naturcentrum AB fick 2012 i uppdrag av Rabbalshede Kraft AB att genomföra en sammanställning och inventering av fågellivet i ett skogsområde kring Buråsen i Dals-Eds kommun. Området ligger norr om väg 164, knappt en mil väster om tätorten. Området ansluter i söder till den befintliga vindparken på Töftedalsfjället. Den nu aktuella vindparken omfattar omkring tio verk (rödmarkerade i figur 1). Uppdraget gällde en inventering av rovfåglar under vårvintern och senare en allmän häckfågelinventering med inriktning på arter som är känsliga för vindkraft. Området som ingick i fågelinventeringen 2012 är avgränsat med grön linje i figur 2 4. Uppgifter från markerna öster Mantjärn-Västra Haksjön redovisas också, där gjordes två besök under inventeringen (båda i juli för sök efter bivråk), men det området ingick egentligen inte i uppdraget. Utredningsområdet består av kuperad skogsmark, huvudsakligen bevuxen av barrskog. En sjö och åtskilliga tjärnar och våtmarker finns i området. Stora delar av området är påverkat av rationellt skogsbruk. Figur 1. Samrådskarta, alternativ 2. Området som ingick i fågelinventeringen 2012 framgår i figur 2 4. Metoder Rapporten bygger framför allt på Naturcentrums inventeringar 2012. Inledningsvis sammanställde vi publicerat material, framför allt från Artportalen.se och intervjuade ornitologer med god kännedom om regionen och aktuella arter. De rapporteringspunkter (lokaler) som användes vid söket i Artportalen framgår av bilaga 1 i denna rapport. För rödlistade arter och arter upptagna i fågeldirektivets bilaga 1 gjordes dessutom särskilda sök i Artportalen.se upp till minst 3 km från undersökningsområdet. Sökperioden är 2000-01-01 till 2013-10-15. Resultatet finns sparat i Excelfiler. 4 (19)

Ornitologerna som intervjuades var Sture Orrhult och Bengt Wiklund, båda Dals-Ed. De fick framför allt frågor om de fågelarter som anses löpa risk att drabbas negativt av vindkraftverk, men också ombads också att komma med egna funderingar. Den tidiga inventeringen av rovfåglar gjordes under fyra dagar mellan 28 februari och 14 mars (tabell 1). Det mesta av tiden ägnades åt spaning från Orrekullen väster om Parsetjärn (under 4 5 timmar mellan klockan 10 och 15), samt kompletterande observationer från Mon före och efter dessa spaningspass. Besöket 28 februari bestod emellertid av en rekognosering till fots av hela området med kortare spaningspauser (15 30 min) från bra utsiktspunkter. Inventeringen av de häckande fåglarna i området utfördes under åtta dagar och två nätter mellan 4 maj och 24 augusti 2012 (tabell 1). Majbesöken inriktades på skogshöns och rovfågel, samt besök vid intressanta miljöer som sjöar, tjärn, våtmarker, branter och åsar; under junibesöken taxerades fåglarna längs en rutt som gick mellan de preliminära platserna för vindkraftverk (som de då var placerade, se bilaga 1) alla hörda och observerade fåglar antecknades, liksom spårtecken som spillning, bon och hackmärken; i slutet av juni kartlades nattaktiva arter under två nätter, framför allt nattskärra; i juli och augusti gjordes uppföljande besök med inriktning på rovfågel. Rovfågelinventeringen omfattade omkring 30 timmar i fält, nattskärreinventeringen drygt 7 timmar och den allmänna häckfågelinventeringen omkring 63 timmar (tabell 1). Vid bedömningen av vilka arter som kan vara känsliga för vindkraftetablering har framför allt följande källor använts: Ahlén (2010), Bright m fl (2006), Bright m fl (2009), Dürr (2012), Eriksson (2010), LAG-VSW (2007), Langgemach & Dürr (2012), Langston & Pullan (2003), Naturvårdsverket (2012), SOF (2009), Rees (2011) och Rydell m fl (2011). Tabell 1. Tidpunkt och väder för de olika inventeringsmomenten 2012. Datum Tid Moln Vind Temp Aktivitet 28 feb 09:00 16:00 Växlande Svag måttlig V ß +5, +7 Rovfågel 5 mars 09:00 16:00 Klart Svag-måttlig O 3, +2 Rovfågel 10 mars 08:30 16:30 Växlande Svag måttlig SV +2, +6 Rovfågel 14 mars 09:00 17:00 Klart Svag måttlig V NV +2, +8 Rovfågel 4 maj 04:00 16:00 Mulet Vindstilla svag SO +5, +11 Häckning 13 maj 13:30 17:30 Växlande Måttlig SV +13 Häckning 26 06:00 20:00 Växlande Svag måttlig V +12, +18 Häckning 27 juni 22:30 02:30 Vindstilla +15, +12 Nattskärra 27 11:00 19:00 Nästan klart Svag NV +15, +17 Häckning 28 juni 22:30 02:00 Klart Vindstilla +13, +9 Nattskärra 16 juli 08:00 18:00 Växlande Måttlig frisk V SV +13, +16 Häckning 21 juli 05:00 08:00 Växlande Svag N +10 Häckning 22 juli 07:30 11:30 Lätta moln Svag NV +12 Häckning 24 aug 08:00 14:00 Växlande Svag växlande +14, +16 Häckning 5 (19)

Resultat Från undersökningsområdet finns sjutton fågelarter som noterats under häckningstid och uppmärksammats av naturvården på europeisk eller nationell nivå, det vill säga är utpekade i bilaga 1 i EU:s fågeldirektiv eller uppförda på den svenska rödlistan (se tabell 2). Av dessa har åtta klassats som känsliga för vindkraft. Därtill förekommer också några arter som är aktuella i samband med tillämpningen av Artskyddsförordningen på grund att de minskat betydligt under senare år de arterna är emellertid inte klassade som känsliga för vindkraft i litteraturen. Figur 2 4 visar fördelningen av arter vars förekomst i undersökningsområdet kan påverka etableringen eller utformningen av den planerade vindparken (rödtonade i tabell 2). En närmare presentation av de vindkraftskänsligaste arterna följer nedan. Fördelningen av ytterligare några arter i tabell 2 visas i figur 2 (som de framgått av inventeringarna 2012 och 2013). Dessutom redovisas observationer av några andra ej utpekade rovfåglar nedan. Tabell 2. Särskilt skyddsvärda fågelarter som noterats under häckningstid i undersökningsområdet och dess närmaste omgivningar. De vindkraftskänsligaste arterna är markerade med fet stil (bedömning efter bland annat Eriksson 2009, Rees 2011, Rydell m fl 2011, Dürr 2012 och referenser däri). Arter vars förekomst i undersökningsområdet kan påverka etableringen eller utformningen av den planerade vindparken är rödtonade i tabellen. (Kornknarr klassas som känslig för vindkraft, men håller inte till uppe i själva vindparken och har bara noterats tillfälligt vid Göranderud 13 juni 2008.) Listad i fågeldirektivet, bilaga 1 a) Status i Europa, BirdLife International b) Status i Sverige, rödlistan 2010 c) Storlom X Vulnerable Livskraftig Bivråk X (Secure) Sårbar Fiskgjuse X Rare Livskraftig Järpe X Secure Livskraftig Orre X Depleted Livskraftig Tjäder X (Secure) Livskraftig Kornknarr X Depleted Nära hotad Trana X (Depleted) Livskraftig Storspov (Secure) Sårbar Drillsnäppa (Declining) Nära hotad Pärluggla X Secure Livskraftig Sparvuggla X Secure Livskraftig Nattskärra X (Depleted) Nära hotad Tornseglare (Secure) Nära hotad Spillkråka X Secure Livskraftig Mindre hackspett X (Secure) Nära hotad Göktyta X (Declining) Nära hotad Törnskata X (Depleted) Livskraftig 6 (19)

(a) För de arter som är upptagna i bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv ska bl.a. "särskilda skyddsområden" upprättas (artikel 4). Direktivet föreskriver också att medlemsstaterna utanför de skyddade områdena ska "sträva efter att undvika förorening och försämring av livsmiljöer" (artikel 4.4). (b) Den europeiska statusen är hämtad ur BirdLife Internationals rapport Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status (2004). Declining betyder att arten minskat, t ex 10 % den senaste 10-årsperioden. Depleted anger att arten inte har återhämtat sig efter en tidigare storskalig nedgång. Vulnerable anger att arten helt enkelt betraktas som sårbar. Rare innebär att det europeiska beståndet anses stabilt och livskraftigt, men ändå är så litet att det inte kan anses helt utom fara. Secure innebär att arten bedöms ha gynnsam bevarandestatus, även om bestånden kan ha minskat i en del länder. Parentes används när bedömningen är provisorisk. (c) Kategorierna i den svenska rödlistan (Gärdenfors 2010) anger risken för utdöende i landet till följd av till exempel liten utbredning, låg populationsstorlek eller minskande population. Sårbar innebär att arten enligt uppställda kriterierna bedöms löpa hög risk att dö ut i vilt tillstånd. Nära hotad (tidigare benämnt Missgynnad ) innebär att en art inte uppfyller kriterierna för att vara hotad (dvs Sårbar eller högre hotkategorier), men ligger nära att göra det nu eller i framtiden. Livskraftig anges för arter som inte rödlistats. Storlom Förekomst. Storlomsrevir (stationära par) finns i Skottbackatjärn, Västra Haksjön, och förmodligen också i Östra Haksjön, med vardera ett par (figur 2). Skottesjön har dessutom 1 2 par. Storlom uppträder regelbundet i Parsetjärn, men häckar sannolikt inte där. (Uppgifter från inventeringen 2012 och Artportalen.) Storlommar från en trakt samlas då och då för sociala aktiviteter, så noterades till exempel 10 adulta individer i Skottbackatjärn 10 aug 2011 (Artportalen). Det dalsländska storlomsbeståndet uppskattas till 120 par (Eriksson 2007). I Västra Götalands län finns 500 600 par, vilket motsvarar ungefär 10 % av den svenska populationen och 2 3% av populationen inom EU. Hotstatus. Arten är upptagen i bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv. Storlommen finns inte med på den svenska rödlistan, däremot bedöms arten vara (vulnerable) på europeisk nivå (tabell 2). Känslighet. Lommar klassas som känsliga för störningar, barriäreffekter och kollisioner av (Langston & Pullan 2003, Eriksson 2009). Som storvuxna och snabbt flygande fåglar med begränsad manövreringsförmåga bör de beaktas i samband med etablering av vindkraft (Eriksson 2010). En skyddszon till vindkraftverk på minst 1 km runt häckningssjöar föreslås av Bright m fl (2006), SOF (2009) och Rees (2011). Storlommen är långlivad (blir ofta över 20 år), häckar först vid en ålder av 5 6 år och har låg reproduktionstakt (1 2 ungar) och är därför känslig redan vid små ökningar i dödligheten hos vuxna individer. Fiskgjuse Förekomst. Fiskgjuse sågs vid två tillfällen under inventeringen 2012: 1 ex flög över Husetjärnet 16 juli och senare samma dag över Östra Haksjön (figur 2). Två konstgjorda bon för fiskgjuse har byggts vid Skottesjön och Östra Haksjön (figur 2); Bengt Wiklund). Vid boet i Östra Haksjön fanns inga tecken på häckning 2012. En fiskgjuse som cirklade över Lansekullen på östra sidan av Skottesjön rapporterades 24 juli 2012 (Artportalen). En häckningsplats finns några kilometer nordväst om undersökningsområdet (Bengt Wiklund). Det dalsländska beståndet beräknas till 60 par (Ottosson m fl 2012). Beståndet i Västra Götalands län uppskattas samtidigt till 350 400 par och det svenska beståndet till cirka 4 100 par 7 (19)

Figur 2. Förekomst av storlom, trana och ormvråk, samt observationer av orre, bivråk, fiskgjuse och duvhök i undersökningsområdet (inom grön linje) under inventeringen 2012. Hotstatus. Fiskgjusen är upptagen i bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv. Den finns inte med på den svenska rödlistan och på europeisk nivå bedöms arten vara rare (se tabell 2). Känslighet. Stora rovfåglar är särskilt känsliga för vindkraft (Rydell m fl 2011 och referenser däri) och verkar inte uppfatta snurrande rotorblad som en fara. Kollisionsrisken för fiskgjusar som bor nära vindkraftverk är sannolikt inte försumbar. Skyddszoner på 1 km och 2 km kring fiskgjusebon har föreslagits (LAG-VSW 2007, Rydell m fl 2011 resp. Bright m fl 2009, Rees 2011). Arten är dessutom sårbar vid förflyttningarna mellan boplats och fiskevatten. I början av häckningssäsongen (april maj) är fiskgjusen mycket känslig för störning och under denna tid bör skoglig eller annan verksamhet undvikas inom en kilometers radie runt boet (Naturvårdsverket 2003). Verksamhet bör även undvikas inom en radie av minst 100 m från bebott bo fram till 15 augusti. 8 (19)

Bivråk Förekomst. Ett bivråkspar sågs lågflyga från det östra Långtjärnet mot Västra Haksjön 26 juni 2013 (figur 2). Resultatlösa eftersök gjordes i juli och augusti. Bivråk har rapporterats under häckningstid från Bondemon 2003 och 2011 (Artportalen). I Västra Götalands län uppskattas beståndet till 600 880 par, varav 85 par i Dalsland (Ottosson m fl 2012). Det svenska beståndet uppskattas till omkring 6 600 par. Hotstatus. Bivråken är upptagen i bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv. På den svenska rödlistan klassas bivråken som sårbar. På europeisk nivå bedöms bivråken vara (secure). (Se tabell 2) Känslighet. Stora rovfåglar är särskilt känsliga för vindkraft (Rydell m fl 2011 och referenser däri) och verkar inte uppfatta snurrande rotorblad som en fara. SOF (2009) rekommenderar en skyddszon på 1 km mellan boplats och vindkraftverk, medan Bright m fl (2009) och Rees (2011) föreslår en skyddszon på 3 km. Bivråken har mycket stora födorevir och kan vara svår att ta hänsyn till i naturvårdsplanering genom att den har svårlokaliserade bon och ganska ofta byter boplats (i motsats till t ex fiskgjuse som är mycket lokaltrogen). Orre Förekomst. Vid inventeringen 2012 påträffades 2 3 spelande tuppar vid Kopparmossen och 3 4 spelande tuppar mellan Basturetjärnarna och Långtjärn (figur 2). Det finns en hel del orrar i området, men någon stor lek bör inte förekomma. Traktens orrar dras troligen till den stora lek som verkar finnas på Heråmossen (Artportalen). Hotstatus. Orren är upptagen i bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv. Arten finns inte med på den svenska rödlistan. En kraftig minskning har emellertid skett under de senaste 30 åren även om beståndet varit stabilt de senaste 10 åren (Ottvall m fl 2008). På europeisk nivå bedöms orren vara depleted. (Se tabell 2.) Känslighet. Skogshöns klassas som känsliga för störningar och kollisioner av Langston & Pullan (2003) respektive Eriksson (2009). Hönsfåglar är en av de fågelgrupper som kolliderar oftare med vindkraftverk än förväntat (tillsammans med rovfåglar och måsfåglar; Rydell m fl 2011). Kunskapen om vindkraft och fåglar i skogslandskapet är emellertid mycket begränsad. En skyddszon på 1 km kring stora lekar har därför föreslagits av försiktighetsskäl i väntan på bättre kunskap om artens känslighet; med stor avser Rees (2011) och SOF (2013) lekar med 5 tuppar och Rydell m fl (2011) lekar med 10 tuppar. En skyddszon på 1,5 km och mellan lekplats och vindkraftverk föreslås av Bright m fl (2006). Tjäder Förekomst. En stor lek lokaliserades till höjdryggen norr om Stora Bergtjärn (figur 3). Här stöttes 4 maj 2013 åtta tuppar och minst nio tydliga spelplatser kunde identifieras (spelspillning, markslitage; se foto på sidan 3). Flera hönor, liksom ett bo och två ungkullar, påträffades också under inventeringen (figur 3). Flera tuppar stöttes också under februaribesöket, bland annat två tallbarrsbetande tuppar uppe på själva Buråsen (figur 3). Beståndet i Dalsland skattas till 900 par och det i Västra Götalands län till 2 500 par (Ottosson m fl 2012). Hotstatus. Tjädern är upptagen i bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv. Arten finns inte med på den svenska rödlistan och på europeisk nivå bedöms tjädern vara (secure) (tabell 2). 9 (19)

Känslighet. Skoghöns klassas som känsliga för störningar och kollisioner av Langston & Pullan (2003), medan Eriksson (2009) tar upp risk för störning och barriäreffekter för tjädern. Hönsfåglar är en av de fågelgrupper som kolliderar oftare med vindkraftverk än förväntat (tillsammans med rovfåglar och måsfåglar; Rydell m fl 2011). På lekplatsen anses tjädern vara särskilt känslig för störningar (Hjort 1994). För stora lekar ( 5 tuppar) föreslår SOF (2009, 2013), Rees (2011) och Rydell m fl (2011) en skyddszon på 1 km mellan lekens yttre gräns och vindkraftverk. Figur 3. Observationer av tjäder i undersökningsområdet (inom grön linje) under inventeringen 2012. Trana Förekomst. Tre par registrerades under inventeringen 2012 (figur 2): en ruvande trana vid Västra Haksjön, ett par hördes vid Koppartjärn och ett par sågs vid Husetjärnet. Antalet häckande tranor i Sverige har ökat kraftigt i Sverige under senare tid. Beståndet i Dalsland skattas idag till 450 par, att jämföra med i 2 800 par i Västra Götalands län till och 30 000 par i Sverige (Ottosson m fl 2012). Hotstatus. Tranan är upptagen i bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv. Arten finns inte med på den svenska rödlistan. På europeisk nivå bedöms tranan vara (depleted) (Se tabell 2.) Känslighet. Tranor klassas som känsliga för kollisioner och störningar (Eriksson 2009), samt även barriäreffekter (Langston & Pullan 2003). Arter som termikflyger (använder uppvindar och seglar runt) riskerar att drabbas ofta negativt tranan hör till dessa. En skyddszon till vindkraftverk på 1 km och 2 km runt boplats föreslås av 10 (19)

LAG-VSW (2007) respektive (Bright m fl 2009), men från svenskt håll finns inga sådana rekommendationer. Storspov Förekomst. Ett par eller revir har rapporterats från Mon 2002 och 2008 (Artportalen), men arten noterades inte under inventeringen 2012. Ottosson m fl (2012) skattar beståndet i Dalsland till 200 par, i Västra Götalands län till 350 par och det svenska till 9 000 par. Resultat från svensk Fågeltaxering tyder på att det svenska beståndet halverats de senaste 30-40 åren (Ottosson m fl 2012). Hotstatus. På den svenska rödlistan klassas storspov som sårbar. Arten är inte upptagen i bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv och på europeisk nivå bedöms storspoven vara (secure). (Se tabell 2). Känslighet. Storspov klassas som känslig för störningar och barriäreffekter av Langston & Pullan (2003). I en brittisk studie minskade tätheten hos bland annat storspov inom en radie av 500 m från vindkraftverken (Pearce-Higgins m fl 2009, se också Rydell m fl 2011 och referenser däri). Rydell m fl (2011) föreslår en skyddszon på 500 m mellan häckningsplats och vindkraftverk för vadare som storspov. Kring viktiga födo- och rastplatser förespråkar Bright m fl (2009) en skyddszon på 850 m. Nattskärra Förekomst. Vid inventeringen 2013 inräknades minst 30 spelande nattskärror i undersökningsområdet, samt några strax utanför området (se figur 4 på nästa sida). De flesta höll till i anslutning till hyggen. Ett område väster om Västra Haksjön täcktes inte under nattskärreinventeringen (figur 4); skogen är mer sluten här och tätheten av nattskärra är därmed troligen betydligt lägre. Dalsland beräknas ha omkring 500 par och Västra Götalands län 1 400 par; det svenska beståndet skattas till drygt 7 000 par (Wärnbäck 2009, Ottosson m fl 2012). Hotstatus. Nattskärran är listad i bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv. Arten klassas som nära hotad på den svenska rödlistan och som (depleted) på europeisk nivå (tabell 2). Känslighet. Nattskärran är en nattlig insektsjägare som dras till platser med hög täthet av insekter och insektstillgången tenderar att öka i anslutning till vindkraftverk. Det finns därför en potentiell risk för störningar vid spelplatser och för kollisioner vid födosök (och möjligen vid spelflykt). Kunskapen om vindkraft och fåglar i skogslandskapet är emellertid mycket begränsad. En skyddszon på minst 1 2,5 km mellan spelplatser och vindkraftverk föreslås av Bright m fl (2006), medan Rees (2011) förespråkar en skyddszon på 3 km kring lokaler med 3 spelande nattskärror. Rydell m fl (2011), SOF (2009) och LAG-VSW (2007) har däremot inte föreslagit några skyddszoner för nattskärra. I en remissversion till reviderad vindkraftpolicy skriver emellertid SOF (2013) nu: Av försiktighetsskäl ska områden med täta bestånd undantas från vindkraftsutbyggnad utan närmare precisering. Tornseglare Förekomst. Häckar tämligen allmänt i anslutning till bebyggelse och jagar regelbundet bland annat över skogshöjder, det vill säga sådan miljö som finns i undersökningsområdet. Enstaka fåglar sågs över området under inventeringen 2012. Tornseglaren är en allmän fågel som emellertid minskat kraftigt under senare tid (Gärdenfors 2010). Beståndet i Dalsland uppskattas idag till 9 000 par (Ottosson m fl 2012). 11 (19)

Figur 4. Observationer av nattskärra i undersökningsområdet (inom grön linje) under inventeringen 2012 och i rapporter i Artportalen. Nattskärra inventerades inte i det gultonade området. Hotstatus. Arten klassas från 2010 som nära hotad på den svenska rödlistan. På europeisk nivå bedöms tornseglare vara (secure). (Se tabell 2.) Tornsvalan är inte med i bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv. Känslighet. Tornseglare har klassats som känsliga för vindkraft av Rydell m fl (2011). Fynd av döda seglare vid vindkraftverk (Dürr 2012) tyder på att de löper en förhöjd risk (insekter kan attraheras av vindkraftverk och tornseglaren lever precis som fladdermöss uteslutande på att jaga insekter i luften). Eftersom tornseglare jagar över mycket stora arealer är det emellertid svårt att t ex identifiera verkningsfulla skyddszoner för arten. Andra häckande arter som kan vara känsliga för vindkraft Rovfåglar, måsfåglar och hönsfåglar kolliderar oftare med vindkraftverk än vad man kan förvänta sig i jämförelse med deras antal (Rydell m fl 2011). Duvhök hade troligen ett revir i området 2012. Både en hane och en hona sågs över skogen väster om Buråsen under rovfågelinventeringen i februari mars (figur 2). En skyddszon på 1 km kring bon av stora och medelstora rovfåglar föreslås av Rydell 12 (19)

m fl (2011). Det svenska beståndet av duvhök beräknas till 7 600 par, varav omkring 100 par i Dalsland (Ottosson m fl 2012). Ormvråken är Sveriges vanligaste medelstora rovfågel. Flera observationer av ensamma ormvråkar gjordes under inventeringen 2012 och ett par markerade revir vid Kullemossen under inventeringen 2012. Dessa arter är inte upptagna i EU:s fågeldirektiv eller på den svenska rödlistan. Risken för märkbara negativa konsekvenser för populationerna på regional nivå på grund av vindkraft är liten så länge utbyggnaden inte är massiv. Viss uppmärksamhet bör kanske ändå ägnas åt duvhöken vid vindkraftsetableringar, som medelstor rovfågel med måttlig beståndsstorlek. Övriga arter i tabell 2 Av övriga arter i tabell 2 har järpe rapporterats två gånger från Mon (Artportalen). Drillsnäppa noterades med två par vid Västra Haksjön och ett par vardera i Parsetjärn och Skottbackatjärn vid inventeringen 2012. Pärluggla häckade framgångsrikt vid Kopparmossen 2003 (Artportalen). I Artportalen finns också sju rapporter av sparvuggla från utkanterna av undersökningsområdet. Spillkråka påträffades som sig bör på flera ställen i undersökningsområdet 2012. Mindre hackspett häckade med ett par vid södra änden av Västra Haksjön 2012 (denna inventering) och 2009 (Artportalen); arten är också registrerad flera gånger vid Mon under häckningstid (Artportalen). Ett par av törnskata observerades vid Bondemon 2013 (Artportalen) och Södra Hökedalen 2012 (denna inventering). Göktyta har enligt Artportalen konstaterats häcka vid Mon 2003, 2006, 2010 och 2012. Flyttande och övervintrande fåglar Förutom duvhök och ormvråk (se ovan) sågs endast en stor rovfågel under inventeringen i februari och mars 2012: en ung havsörn passerade mot nordost på hög höjd över Orrekullen 14 mars. I Artportalen finns tre rapporter från undersökningsområdet av ensamma kungsörnar från november 2003, samt december 2002 och 2008. Skogarna kring Stora Le är ett mycket viktigt övervintringsområde för kungsörn, delvis beroende på organiserad ideell utfodringsverksamhet. Upp till 90 olika kungsörnar har identifierats att använda en matning under en och samma vinter (Sture Orrhult), vilket är bland de högsta siffrorna som noterats i Sverige. Ett mindre antal havsörnar nyttjar också åteln. Vinterutfodringen medför en väsentligt högre överlevnad hos unga örnar (Tjernberg 2010). I rapporterna till Artportalen finns en hel del observationer strax norr om undersökningsområdet. Även innan vintermatningen höll dessa marker många kungsörnar; god tillgång på skogshöns kan vara en av anledningarna till detta. Fågelsträcket sker sannolikt huvudsakligen på bred front över området och några uppenbara ledlinjer tycks inte finnas. Riskerna för flyttfåglar generellt anses vara små i förhållande till häckande eller övervintrande fåglar (Rydell m fl 2011). 13 (19)

Bedömning och diskussion Vid den översiktliga analysen har nedanstående faktorer i bedömts ha särskild betydelse: Viktiga häckningsplatser för särskilt känsliga arter med rimlig skyddszon enligt de rekommendationer som ges av SOF (2009), samt tillämpliga delar av Bright m fl (2006, 2009), LAG-VSW (2007), Rees (2011) och Rydell m fl (2011). Då avses arter som riskerar att påverkas och som är rödlistade eller bedömts hotade på annat sätt. Viktiga rastplatser, övervintringsplatser eller sträckleder för flyttfåglar där det finns en tydligt förhöjd risk för kollisioner mellan fåglar och vindkraftverk. Vid bedömningen av känsligheten för vindkraft i olika delar av ett område använder Naturcentrum tre nivåer: (1) mycket förhöjd känslighet. (2) förhöjd känslighet och (3) normal känslighet. Klassningen är en avvägning mellan arternas känslighet för vindkraft, deras hotstatus/bevarandevärde i regionen, landet eller EU och deras frekvens i undersökningsområdet. I undersökningsområdet häckar tre fågelarter som skulle kunna medföra att delar av undersökningsområdet kan anses ha förhöjd känslighet för vindkraft vid en strikt tilllämpning av föreslagna skyddszoner: storlom, tjäder och nattskärra. Tillämpas de skyddszoner som rekommenderas av till exempel Rydell m fl (2011), kommer dessa nästan helt att täcka vindparksområdet (jämför figur 2 4). Lokalt kan den tilltänkta vindparken i området potentiellt riskera att få negativa konsekvenser för flera arter, men på regional nivå bör effekterna vara små (med viss reservation för kumulativa effekter). För storlom riskerar 1 par av Dalslands 120 par att påverkas; motsvarande siffror för tjäder är 10 par av 900 par och för nattskärra 25 par av 500 par. Ingen av de vindkraftskänsliga arterna är emellertid så talrik i området att en vindkraftsetablering skulle påverka bestånden på nationell nivå. Storlommen är utpekad som känslig för vindkraft, dels genom generella antaganden att den är storvuxen och har begränsad manövreringsförmåga, dels på grund studier av smålom till havs och i häckningsterräng (se Eriksson 2010 för referenser). Såväl under flyttning och övervintring till havs, som i häckningsmiljö tycks smålommen undvika att vistas inom 1 2 km från vindkraftverk. Den verkar heller inte vänja sig vid vindkraftverken över tid. Tendensen att undvika vindkraftverk borde samtidigt innebära att kollisionsrisken är liten. Till skillnad från smålommen häckar storlommen i större sjöar. Den hämtar också det mesta av födan i häckningssjön och gör därför betydligt färre flygturer mellan olika sjöar än smålommen. Inspektionsturer till andra sjöar förekommer dock, liksom samlingar av många individer från en trakt i en och samma sjö för sociala aktiviteter. En skyddszon om minst 1 km runt häckningssjöar rekommenderas från naturvårdshåll för storlom (t ex Rydell m fl 2011 och Eriksson 2010). Beroende på häckningssjöns storlek, form och omgivningens topografi är det troligen möjligt att ibland minska skyddsavståndet vid delar av en sjö utan stora negativa effekter för lommarna. Två preliminära verkplaceringar finns inom 1 km från Västra Haksjön som hyser ett par storlom. Verkplats 6 ligger 800 m från Västra Haksjön, men långt uppe i skogen och vid sidan av sjöns längdriktning (figur 2) och borde rimligen inte påverka lommarna nämnvärt. Verkplats 7 ligger också avsides, men betydligt närmare sjön: en skyddzon på 1 km kring detta verk täcker södra halvan av sjön. Störningen bör dock vara liten jämfört med verkplats 1 på näset mellan Haksjöarna (blå symbol i figur 2) som påtagligt kan påverka lommens uppträdande i de centrala delarna av sjön. 14 (19)

Tjädern finns i hela landet utom på Gotland och Öland. Den är inte med på den svenska rödlistan, men listad i bilaga 1 i EU:s fågeldirektiv (sällsynt och hotad i EU utanför Finland och Sverige). Tätheten är betydligt högre i norra Sverige än i södra. Beståndet har varit ganska stabilt de senaste 30 åren enligt Ottosson m fl (2012), men det var tidigare betydligt större. Storskaliga förändringar i skogslandskapet har missgynnat tjädern: ökad skogsdikning, större areal kalhyggen och enhetliga skogsbestånd, ökad fragmentering och minskade areal gammal skog, samt kraftigt utbyggt skogsvägnät. För att finnas i livskraftiga bestånd behöver tjädern sammanhängande skogsområden med äldre tallskog (tallbarr viktig vinterföda), våtmarker (tuvullskott viktiga för hönan inför äggläggning, insekter för små ungar), blåbärsrikt fältskikt (växtdelar, bär och insekter för alla åldrar). Tjädern är också starkt bunden till traditionella lekplatser, i sydvästra Sverige ofta i hällmarkstallskog i anslutning till myrmark. Väster om Västra Haksjön finns ännu tillräckligt med lämplig tjädermiljö för att försörja en lek på upp till 10 tuppar (Hjort 1994 anger ett riktvärde på 2 3 km 2 tjädervänlig skogsmark som förutsättning för en så stor lek). Hönsfåglar är en av de fågelgrupper som kolliderar oftare med vindkraftverk än förväntat (tillsammans med rovfåglar och måsfåglar) enligt Rydell m fl (2011). Dessa slutsatser grundar sig framför allt på hönsfåglar (t ex dalripa, se nedan) som inte lever i renodlad skogsmiljö. Kunskapen om hur skogshöns påverkas av vindkraft är fortfarande mycket begränsad. Det finns anekdotiska uppgifter om tjädrar som hittats döda vid vindkraftverk (t ex tjaderobs.se), som dock inte är tillräckliga för att bedöma kollisionsrisken. I vindparken på norska ön Smøla var dalripa den fågelart som oftast hittades död under vindkraftverken (Bevanger m fl 2010). De flesta hade sannolikt krockat med själva tornen eller slungats till marken av turbulensen kring rotorbladen och således inte träffats av rotorbladen. Falkdalen m fl (2013) redovisar ett liknande fall från Jämtland. Det är en etablerad uppfattning att tjädern är mycket störningskänslig vid lekplatsen under spelperioden (t ex Hjort 1994). Lekar nära vindkraftverk kan påverkas negativt, men kunskap om kritiskt avstånd saknas. Av försiktighetsskäl har därför en skyddszon på 1 km föreslagits kring stora lekar ( 5 tuppar; bl a Rydell m fl 2011), liksom att anläggningsarbeten bör undvikas (inom skyddszonen?) under spelperioden (Rees 2011). Under spelperioden finns tupparna i regel inom just 1 km från lekplatsen (Hjort 1994). Tre preliminära verkplaceringar finns inom 1 km från tjäderleken (figur 3). Verk 5 och 6 ligger på 600 650 m avstånd, medan verk 3 är placerat 300 m från leken och dessutom tränger in i det vägfria området väster om Västra Haksjön. Lokalt kan den tilltänkta vindparken potentiellt riskera att få negativa konsekvenser för tjädern, men på regional nivå bör effekterna vara små (10 par av Dalslands 900 par påverkas). Stora lekar är numera ovanliga, åtminstone i södra Sverige. Det moderna skogsbruket är en betydligt större negativ faktor för tjädern än vindkraften. Vindparker i tidigare väglösa områden kan i viss utsträckning bidra till avverkningar i tjädermiljöer som annars kanske skulle lämnas orörda. Nattskärran är en rödlistad art vars förhållande till vindkraft inte är klarlagt. Sättet att söka föda (jagar insekter i luften under natten) och förekomsten av spelflykt gör att den är potentiellt känslig för vindkraft. Undersökningsområdet hyser omkring 5 % av nattskärrebeståndet i Dalsland om beståndsskattningen på 500 par i landskapet stämmer. Beståndsstorleken kan dock vara underskattad (Ottosson m fl 2012), vilket resultat från inventeringar i andra tilltänkta vindparker i Västsverige också tyder på. Om nattskärrorna skulle försvinna i området på grund av vindparken hotas inte det nationella beståndet av detta, knappast heller det regionala. 15 (19)

Skogsområden lämpade för vindkraft sammanfaller ofta med miljöer där det finns gott om nattskärror, åtminstone i sydvästra Sverige. Sammantaget kan därför en kraftig utbyggnad av vindkraft i skogsmiljö komma att påverka nattskärrebeståndet negativt i regionen (givet att nattskärran är känslig för vindkraft). Till dess artens förhållande till vindkraft inte är utrett och så länge en regional riskanalys inte utförts, bör kanske områden med höga tätheter av nattskärra i stabila miljöer (oftast detsamma som miljöer ej påverkade av skogsbruk) av försiktighetsskäl klassas som områden med Förhöjd känslighet. Tätheten av nattskärra i området är förhållandevis hög (cirka 3 spelande per km 2 ). Ottosson m fl (2012) anger tätheter på 2 5 per km 2 i optimala miljöer. Förekomsten i undersökningsområdet gynnas tillfälligt (10 20 år) av de unga hyggen som finns i området. Flertalet av nattskärrorna i området höll till i anslutning till hyggen. I en studie av nattskärror i en tysk vindpark verkade nattskärrorna flytta reviren från de närmaste 200 300 m kring vindkraftverken, men utan att antalet revir inom 1 km från verken påverkades (totalt ca 25 revir; Katz m fl 2007 och 2010 i Langgemach & Dürr 2012). Området eftersöktes med hund varannan vecka (varje vecka i augusti september) utan att några döda nattskärror hittades, men intervallet så långt att till exempel rävar förmodligen hinner städa bort en hel del kadaver mellan kontrollerna. Studien omfattade ett år före och tre år efter etablering. För nattskärra finns ingen etablerad rekommendation om skyddsavstånd till vindkraftverk (se artpresentationen på sidan 11). Diskussionen om lämpligt skyddsavstånd kompliceras av att nattskärror kan röra sig långt från spelplatsen eller häckningsplatsen vid födosök (i genomsnitt 3 km i en brittisk studie, Alexander & Cresswell 1990) och att spelplatserna kan variera mellan år och under säsongen.. Kunskapen om fåglar och vindkraft har ökat, men är fortfarande bristfällig på många områden, inte minst för fåglar i skogsmiljö. Ofta bygger bedömningarna på mer eller mindre välgrundade antagande från generella kunskaper om arterna eller specifika kunskaper från andra miljöer än den aktuella. För att till exempel kunna utvärdera relevansen av föreslagna skyddszoner krävs undersökningar av bland annat häckningsresultat och undvikandebeteenden (och eventuell tillvänjning). För detta krävs långsiktiga studier med standardiserad metodik och offentlig resultatredovisning. Om avsteg görs från rekommenderade skyddszoner bör detta motiveras och ett väl utformat kontrollprogram upprättas. Samtidigt som till exempel storlom kanske klarar sig med ett kortare skyddsavstånd än 1 km, kan ett skyddsavstånd på 2 3 km vara otillräckligt för kungsörn och 1 km otillräckligt för fiskgjuse. Hade ett urval av väl utformade och samordnade kontrollprogram påbörjats allt eftersom sedan utbyggnaden av vindkraft inleddes, kunde det nu ha funnits ett betydligt säkrare underlag för bedömningar av vindkraftens effekter på till exempel fåglar. Referenser Ahlén, I. 2010. Fågelarter funna under vindkraftverk i Sverige. Vår Fågelvärld 69(4): 8-11. Alexander, I. & Cresswell, B. 1990. Foraging by Nightjars Caprimulgus europaeus away from their nesting areas. Ibis 132: 568-574. Bevanger, K., F. Berntsen, S. Clausen, E. Lie Dahl, Ø. Flagstad, A. Follestad, D. Halley, F. Hanssen, P. Lund Hoel, L. Johnsen, P. Kvaløy, R. May, T. Nygård., H. C. Pedersen, O. Reitan, E. Røskaft, Y. Steinheim, B. Stokke & R. Vang. 2010. Pre- and post-construction studies of conflicts between birds and wind turbines in coastal Norway (Bird-Wind). Report on findings 2007-2010. NINA Report 620 16 (19)

BirdLife International. 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and con-servation status. BirdLife Conservation Series No. 12, Cambridge. Bright, J. A., Langston, R. H. W., & Anthony, S. 2009. Mapped and written guidance in relation to birds and onshore wind energy development in England. RSPB Rese-arch Report No 35, The Royal Society for the Protection of Birds, Bedfordshi-re. Bright, J.A., Langston, R.H.W., Bullman, R., Evans, R.J., Gardner, S., Pearce-Higgins, J. & Wilson, E. 2006. Bird sensivity map to provide locational guidance for onshore wind farms in Scotland. RSPB Reseach Report No. 20. Dürr, T. 2012. Vogelverluste an Windenergieanlagen/bird fatalities at windturbines in Europe. Stand: 19 Mai 2012. Landesumweltamt Brandenburg. http://www.mugv.brandenburg.de/cms/media.php/lbm1.a.2334.de/wka_voegel_eu.xls Eriksson, M. O. G. 2007. Lommar i Västra Götalands län. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, rapport 2007: 82. Eriksson, M O G. 2009. Fåglarna, däggdjuren och vindkraftverken. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, rapport 2009: 70. Eriksson, M.O.G. 2010. Storlommen och smålommen i Sverige - populationsstatus, hotbild och förvaltning. - Sveriges Ornitologiska Förening, Stockholm och Svenska LOMföreningen / Projekt LOM, Göteborg. Eriksson, M.O.G. & Åhlund, M. 2013. Dynamiken i smålommens Gavia stellata val av häckningslokaler - övergivande, ny- och återetableringar. Manuskript accepterat för publicering i Ornis Svecica. Falkdalen, U., Falkdalen Lindahl, L. & Nygård, T. 2013. Fågelundersökningar vid Storruns vindkraftanläggning, Jämtland. Naturvårdsverket, rapport 6574. Gärdenfors, U (ed). 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. Artdatabanken, SLU. Uppsala. Hjort, I. 1994. Tjädern en skogsfågel. Skogsstyrelsen, Jönköping. 182 s. LAG-VSW (Länder-Arbeitsgemeinschaft der Vogelschutzwarten). 2007. Abstandsregelungen für Windenergieanlagen zu bedeutsamen Vogellebensräumen sowie Brutplätzen ausgewählter Vogelarten. Berichte zumvogelschutz 44: 151-153. Langgemach, T. & Dürr, T. 2012. Informationen über Einflusse der Windenergienutzung auf Vögel. - Stand 10.07.2012. Landesamt für Umwelt, Gesundheit und Verbraucherschutz. Staatliche Vogelschutzwarte, OT Buckow. http://www.mugv.brandenburg.de/cms/media.php/lbm1.a.2334.de/vsw_dokwind_voeg el.pdf Langston, R. & Pullan, J. 2003. Windfarms and birds: an analysis of the effects of wind farms on birds, and guidance on environmental assessment criteria and site selection issues. Report T-PVS/Inf (2003) 12 by BirdLife International to the council of Europe, Bern Convention on the Conservation of European Wildlife and Natural Habitats. Naturvårdsverket. 2003. Art- och naturtypsvisa vägledningar till Natura 2000. http://www.naturvardsverket.se/upload/04_arbete_med_naturvard/n2000_art_naturtyp /faglar2.pdf (hämtad 2012-05-15). Naturvårdsverket. 2012. Yttrande i mål nr M 116-12 angående tillstånd att anlägga och driva upp till 314 vindkraftverk inom etapp 1 i Markbygden, Piteå kommun. http://www.naturvardsverket.se/upload/20-omnaturvardsverket/yttranden/2012/provning-markbygdens-vindkraftsparketapp1/markbygden-till-mark-och-miljodomstolen-120511.pdf Ottosson, U m fl. 2012. Fåglarna i Sverige antal och förekomst. Sveriges ornitologiska förening, Halmstad. 592 s. Ottvall, R., Edenius, L., Elmberg, J., Engström, H., Green, M., Holmqvist, N., Lindström, Å., Tjernberg, M. & Pärt, T. 2008. Populationstrender för fågelarter som häckar i Sverige. Naturvårdsverket, Rapport 5813. 123 pp. Pearce-Higgins, J. W., Stephen, L., Langston, R. H. W., Bainbridge, I. P. & Bullman R. 2009. The distribution of breeding birds around upland wind farms. Journal of Applied Ecology 46: 1323-1331. Petersen, I.K., Christensen, T.K., Kahlert, J., Desholm, M. & Fox A.D. 2006. Final results of bird studies at the offshore wind farms at Nysted and Horns rev, Denmark. Danmarks Miljøundersøgelser (NERI), Köpenhamn (rapport beställd av DONG energy och Vattenfall A/S). 17 (19)

Petersen, I.K. & Fox A.D. 2007. Changes in bird habitat utilisation around the Horns Rev 1 offshore wind farm, with particular emphasis on Common Scoter. Danmarks Miljøundersøgelser (NERI), Århus (rapport beställd av DONG energy och Vattenfall A/S). Rees, J. 2011. Fåglar i Vänerområdet ur ett vindkraftsperspektiv. Länsstyrelsen i Värmland, rapport 2011:05/Länsstyrelsen i Västra Götaland, rapport 2011:17. Rydell, J., Engström, H., Hedenström, A., Larsen, K. J., Pettersson, J. & Green, M. 2011. Vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss en syntesrapport. Naturvårdsverket, rapport 6467. SOF. 2009. Sveriges Ornitologiska Förenings policy om vindkraft. Mörbylånga, september 2009. SOF. 2013. Sveriges Ornitologiska Förenings policy om vindkraft. Remissversion, juli 2013. Wärnbäck, J. 2009. Nattskärran i Sverige 2007. Vår Fågelvärld 68 (3): 10-15. 18 (19)

Bilaga 1. Lokaler i Artportalen.se inom vindparken och dess omgivningar som ingår i faktainsamlingen, samt antalet observationer från varje lokal (2000-01-01 2012-03- 07). Lokalernas läge och nummer visas i figuren nedan. Nr Lokal Antal Koordinater RT90 obs Norr Ost 1 Haga Mon, Töftedal 13 1268270 6539580 2 Mon, Töftedal 112 1267600 6539000 3 Mullkallsäter, Töftedal 1 1269400 6539200 4 Väster Haksjön 3 1269100 6538100 5 Buråsen Mon, Töftedal 1 1269090 6537390 6 Kopparmossen Töftedal 1 1268130 6536910 7 Skottesjön, Ed 1 1266760 6536000 8 Bondemon Töftedal 13 1268120 6535260 9 Monkrysset /veix164-166 1 1267370 6534900 10 Tjärnsmon Töftedal 9 1270070 6535530 11 Tjärnsmofjället, Töftedal 1 1270490 6536610 12 Långetjärn, Dals-Ed 1 1270600 6536000 13 Parsetjärn, Töftedal/Rölanda/Ed 1 1270500 6535330 13 Parsetjern,Töftedal/Ed 12 1270500 6535400 14 Skottbackatjärn, Rölanda 7 1272200 6534520 14 Skottbackatjärn, Rölanda 1 1272220 6534540 15 Göranderud, Ed 1 1272710 6535260 16 S. Hökedalen, Ed 1 1272940 6536440 17 N. Hökedalen, Ed 13 1272260 6537310 19 (19)