Gräv i rätt brunn Av: Johannes Djerf När jag var liten så gillade jag att gömma mig i små trånga utrymmen. Jag gillade när det blev så där isolerande tyst, och man kunde vara för sig själv för en stund. Och som många andra barn så tyckte även jag att det var väldigt roligt att just gömma sig för syskonen eller föräldrarna. Och en stor favoritplats var soffan i tv-rummet. Det var en form av bäddsoffa då man kunde öppna hela ryggstödet som ett lock, och där kröp jag gärna in la mig raklång och stängde locket så att jag inte syntes. Mycket festligt, inte minst när det var dags för familjen att titta på tv och inte hade en aning om att jag låg bakom deras rygg. Dock så kunde man inte ligga där allför länge, det gjorde ont i kroppen efter ett tag, syret blev tunt och det blev svårare att andas. och även om det var lite kul för en stund så behövde jag ge mig till känna och ta mig ut därifrån, och ju äldre jag blev och ju mer jag växte så blev det också jobbigare och svårare att gömma sig där. Jag behövde utrymme. Vilket jag tror vi alla kan känna igen oss i. Vi mår inte bra i trånga utrymmen en längre tid. Trånga köer och folksamlingar, trånga dörrar eller hissar, trånga skor, bagageutrymmen, rum eller hus. Och har vi möjligheten så försöker vi gå ifrån folksamlingen, köper nya skor, tar ner en vägg så att rummet blir rymligare eller letar efter ett nytt hus pga av att familjen kanske växt och inte får plats eller vi bygger en ännu större kyrka i Törestorp för att alla som kommit till tro inte får plats, vilket vi snart kommer behöva, eller hur? Vi behöver utrymme! Vi är liksom inte gjorda för att klämmas eller tryckas in någonstans. Vi behöver space, rymd. Och på samma sätt är det med tron tror jag, som inte är beroende av en speciell lokal, men den behöver utrymme i vårt hjärta, i våra liv. Ibland blir tron väldigt inklämd, den blir ibland enbart privat, absolut inget vi pratar om och något som vi tar fram när vi själva vill och tycker att det passar. Men tron kommer inte må bra utav det, syret kommer bli tunt och det kommer bli svårt för tron att andas. Och eftersom tron hela tiden är som ett litet barn som växer så får den svårare att få plats inom oss om inte vi ger den större och större utrymme ju mer den vill växa inom oss. Då vi behöver lära oss att gräva detta utrymme, ur rätt brunn. Och för att förklara lite mer vad jag menar så ska vi idag läsa en väldigt spännande berättelse om Isak. Isak som tyvärr ibland har blivit en b kändis så säga.
Han kommer i mellan Pappa Abraham och hans egen son Jakob, som det står betydligt mycket mer om och predikas också utifrån mer är min känsla. Men det betyder inte att han inte har något att säga oss. Isak var ett under. Isak var löftesbarnet som Gud hade lovat Abraham. Det står att Abraham log över tanken första gången han fick höra att det skulle födas ett barn åt en man som var hundra år och en kvinna som var nittio år. Och Sara som hört alltsammans genom tältduken hon log, också står det. Så när deras gemensamma son kom så var namnet, Isak självklart, som betyder just ler eller skrattar. Min dotters namn Hilma betyder Hjälm, och det är med anledningen att hennes pappa nästan aldrig haft någon hjälm och därav anledningen till varför han är som han är. Han behöver någon som styr upp det helt enkelt och ger hans svaga huvud lite skydd. Hur som helst. Isak fick som liten vara med om en oerhört dramatiskt och känsloomvälvande upplevelse, som vi kan ha svårt att förstå ibland, när han blev bunden av hans egen far uppe på ett berg i Moria land. När han såg tårarna nedför hans fars kinder men ändå hur hans pappa var beslutsam och övertygande i varje steg, till och med när han tog kniven och höjde den mot honom som att Isak själv var lammet som skulle offras till Gud. Lika övertygande var det när hans pappa plötsligt verkade tala till en ängel och med en obeskrivlig glädje lossade repen om honom. En tro, en överlåten tro på Gud som jag tror berörde honom djupt då och som vi igenom hela predikan idag kommer se satte stora spår i hela hans liv. Ett exempel är när Isak är 40 år och hans fru Rebecka inte kan få några barn. Då Isak ber till Gud om ett under, precis som hans pappa en gång gjorde och precis som han själv var ett under utifrån en sådan bön. Gud lyssnade till hans bön och gav honom och Rebecka två söner, Jakob och Esau. När Abraham dog så gav han gåvor till de söner som han fått med sina bihustrur men till Isak så gav han allt han ägde, och Isak bosatte sig intill en brunn som hette Beer-Lahoj-Roi som betyder den levandes brunn, han som ser mig. Det var här som hans pappas ena hustru, Hagar utjagad i öknen, rädd och ensam och dessutom gravid, gav Gud namnet seendets Gud, när Gud mötte henne när hon behövde det som mest. Vilken fantastisk plats att ha sitt hem vid och vilket hem, vilken grund att utgå ifrån i livet för dig och mig, att jag är sedd av universums Herre. Men på grund av hungersnöd i landet så behövde Isak bryta upp från denna plats, dock inte ifrån sanningen att Gud ser.
Han stannade vid Guds löften och blev kvar inom löfteslandets gränser. Löftet till Abraham om ett stort och välsignat folk följde även Isak. Jag ska göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen, i din avkomma skall jordens hednafolk, alltså du och jag, bli välsignade lovade Gud honom, när han hade begett sig till Filísteernas kung och deras stad, Gerar. En plats där vi åter igen kommer få se att far och son är lika, men kanske inte först på ett speciellt positivt sätt, då Isak visar sig ha en tendens att förvränga sanningen i svåra situationer. Pågrund av rädsla för sitt eget liv så säger han att Rebecka, hans fru är hans syster, precis som pappa Abraham en gång ljög om Sara. Den filisteiska kungen upptäcker denna lögn när han utanför fönstret ser Isak och Rebecka göra närmanden som inte en bror och syster direkt brukade göra. Men Abimelek som kungen hette verkar ändå vara förstående och låter Isak bo kvar i landet då han befaller hela folket att inte röra varken Isak eller Rebecka, om man gjorde det så skulle man straffas med döden. Isak började sedan så i landet, vilket Herren välsignar rikligt. Hans egendomar växte och växte och han blev en mäktig och mycket rik man. Vilket idag skapar avundsjuka hos människor, och det gjorde det även då. Filisteerna tog och fyllde igen alla brunnar med jord, som hans fader Abraham hade grävt medan han levde. Kungen tyckte därför det var bäst för Isak att flytta ifrån staden, vilket han gjorde och bosatte sig i dalen. Och här tänkte jag då att vi skulle gräva lite djupare en liten stund. Vi läser 1 mos.26:18-22. Det är fantastiskt roligt tycker jag att se hur saker och ting går igen i olika generationer. Abraham var angelägen att gräva brunnar för att han och de människor som fanns runtomkring honom skulle få vatten, som var då liksom nu en förutsättning för att överleva, och kanske så var Isak med sin pappa när han var liten, eftersom samma angelägna intresse fanns hos honom, vilket vad vi kan förstå även smittade av sig till Isaks barn. När vi läser om den samariska kvinnan i Joh.4, så möter hon Jesus vid Jakobs brunn. Han byggde också brunnar! Jag tycker det är lite festligt. Och om vi ska ta det här ännu längre, och det ska vi tänkte jag, så borde ju även vi vara brunngrävare, eftersom du och jag är en del av denna släkt, det folk som Abraham, Isak och Jakob en gång fick löfte om. Då jag tror det först och främst handlar om att gräva djupare brunnar i vår tro. Då vi precis som Isak kan börja med att gräva upp de brunnar som vi har täppt igen.
Isak såg till att hans fars brunnar grävdes upp igen, han gav dem samma namn och han såg till att de kom i funktion. Och jag tror att vi behöver göra det på precis samma sätt i vår tro. Kanske att du grävt igen brunnen av frimodighet av någon anledning, du har kanske grävt igen brunnen för ett levande böneliv eller brunnen där Andens gåvor en gång fungerade som att be för sjuka, vara en profetröst för andra eller gåvan att tjäna andra med det som du faktiskt tycker är roligt och vet att Gud gett dig. Vet du vad De brunnarna behöver få tillbaka sina namn igen!! Det är viktigt att konstatera att Isak naturligtvis inte bara grävde upp de gamla brunnarna, utan han grävde nya brunnar också som vi läste i texten. Men, han struntade inte i det som hade slutat att fungera. Dina gamla brunnar behöver komma i funktion igen! Gräv på nytt, det är min uppmaning idag!! Jag behöver dina gåvor! Vi behöver dem! Jag och alla dina vänner behöver din frimodighet, så gräv upp den igen! Kanske att detta bönekuvert som Håkan idag berättar om kan få vara en spade till att gräva upp i din bönebrunn. Ta vara på tillfället och ge trons brunnar deras namn tillbaka Och jag tror som sagt att vi även som Isak, också behöver gräva helt nya brunnar, inta nya områden i våra liv. Men då vi behöver vara vaksamma i vilken brunn vi gräver och vilken brunn som vi stannar vid. Isaks tjänare hittade en källa med rent och friskt vatten i dalen, vilket verkade helt fantastiskt, men eftersmaken var inte lika god då de började gräla om vems vattnet egentligen var med de andra herdarna i dalen. Och Gräl, det är en handling som jag tror att vi inte är helt främmande för. Jag tror att alla utav oss vet vad avundsjuka är eller att gräla på någon eller något. Ibland är det som en klåda på insidan. Det kliar och ibland så måste det bara ut, tycker vi, utan att tänka på vad följderna blir. Jag tänker på äktenskapet som ett exempel. Hur lätt det ibland är att hitta saker att gräla om, oftast väldigt små detaljer i vardagen som egentligen inte är något att gräla över, som städning, tider och planering, eller vem det var som egentligen skulle åka och handla mjölk. Anledningen att vi är olika och båda vill ha rätten på sin sida så är grälet lätt igång. Ingen skulle kanske riktigt kunna erkänna detta om jag frågade, men jag är ganska säker på att de flesta par upplevt det jag pratar om. Bättre bo i en vrå på taket än dela huset med en grälsjuk kvinna står det eller Ständigt takdropp en regnig dag och grälsjuk kvinna är lika illa, ords. Kap. 21:9 och kap 27:15. Verser som vi män tycker är roliga och säger amen till men jag tror det är precis lika illa att bo med en man som är grälsjuk.
Det är inget man mår bra utav. Och det är inte bara i äktenskapet utan i många situationer i livet där olikheter och missuppfattningar möts och där gräl uppstår. Det är en plats som ingen vill vara på. Och därför så bestämde Isak att han och hans tjänare skulle gräva på en ny plats. Han ville inte ha med gräl att göra. Isak var bestämd, han var handlingskraftig när han såg att detta mår inte jag och andra bra utav. Isak insåg att det inte var värt att stanna där. En egenskap som vi behöver ta med när vi gräver. Att börja ett gräl är att öppna en dammlucka, ge därför efter innan striden bryter ut. står det i ords.17:14. Alltså när väl ett gräl börjat så kan det vara svårt att kontrollera det, och många gånger så blir det bara större och kommer förstöra mer och mer för dig och människor runt omkring dig, så låt det därför aldrig komma igång. Det är därför som ett gott råd i ett äktenskap är att aldrig somna osams. Jag tror inte det handlar om att trycka undan sina känslor så att du samlar på dig känslor så att du spricker en dag och blir ett enda stort monster utan det handlar om att flytta på dig, innan grälet får kontroll. Vi får aldrig stanna vid brunnen som ger gräl. Även om det kliar! För om du stannar vid grälbrunnen så är det stor risk att den trycker ihop utrymmet som tron egentligen bör ha i ditt liv, och tron på Gud kan försvinna. Som det står I Jer.2:13 mitt folk har begått en dubbel synd: De har övergivit mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten. Men Isak visste att det fanns fler brunnar! När vi ser brist på vatten, alltså det vi behöver för vår tros djup så kanske det är lätt att stanna vid den usla brunnen, Men vi får vi får aldrig bli så desperata att vi tar denna väg via köttet! Gräl är en del av ditt kött, alltså den naturliga människan som är kvar i sin synd, alltså det inom dig och mig som inte vill följa Gud. Som säger njet när en annan del av dig som tillhör Gud säger ja! köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill, skriver Paulus i gal.5. Och så ger han oss förslag på vad köttets gärningar är där han bl.a. tar gräl som exempel som inte tillhör dig längre som tillhör Gud! I vers 24 så skriver Paulus att De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Alltså, även om vi alla fortfarande kommer att frestas så länge vi lever på denna jord så tillhör vi inte detta lidande. Jesus har tagit lidandet på sig! Du och jag tillhör ett helt annat rike där helt andra principer råder! Det finns en brunn, Andens brunn, med ett vatten som istället kan ge dig kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.
Och om vi har liv genom Anden, alltså har vi nu en gång blivit berörd av Guds seende, av Guds närvaro och liv, låt oss då även följa Anden. Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra, säger Paulus. Det är ett val som vi alla behöver göra. När det gällde Isak och hans tjänare så var det bara Isak som först valde bort grälet, de andra fortsatte även om de hade kommit till en ny brunn. Vilket öppnade dammluckan och brast ut i strid istället, som Isak också kallade den andra brunnen. Men Isak stod kvar vid sitt val. Han visste att det fanns bättre vatten med bättre eftersmak och han grävde ännu en brunn. Och vid denna plats, fanns det som Paulus talar om när han skriver om andens frukter. Självbehärskning, frid & vänlighet. Inga tjänare grälade längre. Striden hade lagt sig. Nu har Herren gett oss utrymme säger Isak och ger brunnen namnet utrymme. En sådan brunn finns också för dig. Som skapar utrymme för din tro att växa. Det finns ett vatten som har makten att tysta ner strid och gräl. Som har makt att ge varje område i ditt liv frid. Ett vatten som Jesus talar om när han i joh.4:14 säger den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv." Så nöjd dig inte utan ta steget vidare bort ifrån de usla brunnarna och till den brunnen som ger dig liv. Det finns en personlig brunn för var och en. En brunn att inta med värdighet, även om vi själva inte är värda att komma. Men en brunn där vi får gräva djupare och djupare och få del av livet som flödar över. Hur då, kanske du undrar. Vad innebär det att gräva djupare? För att ta en sista bild, inte helt fräsch, men ändå väldigt bra. Kom ihåg poängen mer än bilden. När jag var liten så fanns det en period då jag nästan varje natt drömde att jag föll ner i en brunn. Och ju längre ner i brunnen och ner i vattnet ju jobbigare det blev, men när jag kom djupare så kom det till slut också en befrielse. Då vaknade jag och hade kissat på mig i hela sängen. Och det var nästan som att ju djupare jag kom i den där brunnen på natten ju blötare var sängen när jag vaknade. Alltså, Det kan vara jobbigt att gräva djupare, alltså låta din tro få det utrymme som den vill ha att växa i, du kommer behöva få göra upp mycket med dig själv, men om du tar steget att komma djupare så kommer du till slut till befrielsen. När Andens vatten får komma och blöta ner hela dig. Är du med på bilden?
Ju mer du gräver, ju mer du låter varje område hos dig få påverkas av Guds Vilja och Ande, ju mer utrymme anden kommer få att blöta ner dig med sin frid, långt borta ifrån gräl och strid. Så Nöjd dig inte med att stanna under sofflocket. Nöjd dig inte med att klämma in din tro i ett trångt utrymme så att den till slut inte får luft. Utan ta dig ut. Upptäck det härliga utrymmet, livsluften som finns för din tro. Det utrymme som du är skapad för. Gud är en Gud med utrymme och han har utrymme för dig. Amen