EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter

Transkript

1 EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter I. Inledning 1. Konventionen om barnets rättigheter är det vidast ratificerade människorättsfördraget i historien. Tillsammans med sina två fakultativa protokoll innehåller det en övergripande samling rättsligt bindande internationella normer för främjande och skydd av barnets rättigheter. Tillsammans med andra internationella och regionala normer om barnets rättigheter, även de som antagits av Europarådet, erbjuder dessa instrument en solid grund för att alla barn utan någon form av diskriminering ska kunna åtnjuta mänskliga rättigheter, samtidigt som de utgör en referenspunkt för främjandet och övervakningen av resultaten för förverkligandet av barnets rättigheter. 2. Ytterligare internationella åtaganden att främja och skydda barnens rättigheter gjordes vid extrasessionen om barn i FN:s generalförsamling i maj 2002, där en tidsbunden strategi gavs för genomförande och kontroll av framstegen. Med antagandet av deklarationen från FN:s extrasession om barn och handlingsplanen "En värld lämpad för barn" 2002 förband sig stats- och regeringschefer att föra fram barns rättigheter världen över och att genomföra de överenskomna målen, strategierna och åtgärderna. Dessutom fick milleniedeklarationen och millenieutvecklingsmålen med direkt relevans för barnets rättigheter ett globalt stöd. I 2005 års dokument över resultatet av världstoppmötet upprepades vikten av att uppnå dess mål och målsättningar. 1

2 3. På EU-nivå tjänar riktlinjer på människorättsområdet som en solid regional ram för EU:s arbete med att främja och skydda mänskliga rättigheter i EU:s övergripande yttre människorättspolitik, också när det gäller barns rättigheter. För att verka för barnets rättigheter har EU:s i många år varit engagerat i mångfasetterade åtgärder som främst omfattar följande: Genomförande av 2003 års EU-riktlinjer om barn och väpnade konflikter. Diskussion om barnets rättigheter med tredje land, särskilt inom ramen för politisk dialog, Finansiering, särskilt genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR), av projekt som främjar och skyddar barns rättigheter, Inom utvidgningsprocessen övervakning av framstegen med att främja barns rättigheter och stödja reformeringen av skyddet för barn i kandidatländer och potentiella kandidatländer, I Förenta nationerna stöder EU tillsammans med latinamerikanska stater en resolution om "Barnets rättigheter" och uppmanar regelbundet staterna att underteckna, ratificera och genomföra konventionen om barnets rättigheter med och dess fakultativa protokoll, Stöd till det arbete som utförs av relevanta internationella och regionala aktörer inom området för barnets rättigheter, särskilt av FN:s generalsekreterare, FN:s säkerhetsråd, FN:s fördragsorgan, särskilt kommittén för barnets rättigheter, FN: specialförfaranden och mekanismer, liksom även stöd till relevanta FN-organisationer, särskilt UNICEF, kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, ILO, WHO och UNFPA och regionala mekanismer, särskilt Europarådet, OSSE, Europeiska nätverket för barnombudsmän samt det civila samhällets organisationer. 2

3 Inom EU:s utvecklingspolitik omfattar "Europeiskt samförstånd om utveckling" respekten för barnets rättigheter i EU:s medlemsstater genom hänvisning till de större internationella nätverken för mänskliga rättigheter och till millenieutvecklingsmålen. För EG finns en tre trespårsstrategi för barn vilken tar upp i) specifika frågor som våld mot barn, barn som utsätts för väpnade konflikter, handel med barn, etc., ii), barns rättigheter och behov, genom specifika teman såsom utbildning och hälsovård, och även iii) en ökande integrering av barns rättigheter som en övergripande fråga att beakta i samtliga program och projekt som finansieras av EG. I vägledande noter för genomförandet av denna politik och i EG-riktlinjer om integrering av barns rättigheter på nationell nivå krävs att barns rättigheter omfattas av en rättighetsbaserad strategi som en övergripande fråga. Sektorsvisa policydokument är andra verktyg för åtgärder. 4. Trots det övergripande nätverket av instrument, modeller och åtaganden beträffande barnets rättigheter och de första framstegen med att uppnå de överenskomna målen, står den dagliga verkligheten för miljoner barn världen över fortfarande i skarp kontrast till dessa åtaganden och mål: Barn står fortfarande införa stora hot mot sin överlevnad, de saknar möjligheter till god utbildning, riktig hälsovård och social omvårdnad, de är offer för den värsta sortens barnarbete, för sexuellt utnyttjande och exploatering, sjukdomar, väpnade konflikter, olika former av våld, de tvingas in i tidiga äktenskap och får utstå plågsamma traditionella sedvänjor. Barn som hör till utsatta grupper och barn i särskilt svåra situationer står inför särskilda risker och är utsatta för diskriminering, marginalisering och utstötthet. Småflickor utsätts för speciella risker och behöver särskild uppmärksamhet. 3

4 Uppföljningen av Förenta nationernas generalförsamlings extrasession om barn 2002 (UNGASS) och det övervakningsarbete som gjorts av kommittén för barnets rättigheter visar att konventionen om barnets rättigheter fortfarande är otillräckligt genomförd och att många tidsbundna mål från FN:s extrasession om barn (UNGASS) och även målsättningar för millenieutvecklingsmålen fortfarande långt ifrån har uppnåtts. 5. För att komma tillrätta med denna situation och kunna vidta ännu hållbarare och mera systematiska åtgärder för att stärka barnens rättigheter i sin yttre människorättspolitik har EU beslutat att hädanefter bygga främjandet och skyddet av barnets rättigheter världen över på följande riktlinjer. II. Politisk omfattning: Riktlinjernas syfte Med dessa "EU-riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter" (Riktlinjerna) betonar EU vikten av internationella och europeiska rättsliga nyckelinstrument om mänskliga rättigheter, normer och standarder samt politiska åtaganden i samband med främjande och skydd av barnets rättigheter, särskilt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, förklaringen om barnets rättigheter, de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter, konventionen om barnets rättigheter med dess två fakultativa protokoll, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den internationella brottmålsdomstolens stadga och även millenniedeklarationen, millenniemålen, deklarationen och handlingsplanen "A world fit for children/en värld lämpad för barn" (FN:s generalförsamling 2002) och även andra instrument och standarder som rör barnets rättigheter, enligt förteckningen i bilaga II. 4

5 EU bekräftar återigen sin beslutsamhet att i sin yttre människorättspolitik som en prioriteringsfråga iaktta främjandet och skyddet av ALLA barnets rättigheter, alltså för personer under 18 år, och att ta hänsyn till barnets bästa intresse och rätt till skydd från diskriminering samt deltagande i beslutsprocesser, på grundval av principerna om demokrati, jämlikhet, icke-diskriminering, fred och social rättvisa och de mänskliga rättigheternas universalitet, odelbarhet, inbördes avhängighet och samhörighet, liksom även rätten till utveckling. För att uppnå dessa mål kommer EU att främja allmänna åtgärder i enlighet med dessa riktlinjer och även särskilda åtgärder inom prioriterade områden, på grundval av genomförandestrategier som beslutas separat. Genom att anta en integrerad strategi för främjandet och skyddet av barnets rättigheter kommer EU att med dessa riktlinjer komplettera 2003 års Riktlinjer för barn och väpnade konflikter som även fortsättningsvis kommer att vägleda EU:s åtgärder på just detta område. Riktlinjerna kommer framför allt att bidra till att: ge barnets rättigheter större tyngd på den internationella dagordningen för att de ska fortsätta förverkligas och kränkningarna av barnens rättigheter förhindras världen över, särskilt på nationell nivå, betona EU:s åtagande att till fullo förverkliga barnens rättigheter, på det sätt som finns inskrivet i relevanta internationella instrument, allra viktigast i konventionen om barnets rättigheter och tillhörande fakultativa protokoll, understryka att barnens rättigheter är en fast, integrerande och icke avskiljbar del av de universella mänskliga rättigheterna och att alla rättigheter som erkänns i konventionen om barnets rättigheter har likvärdig betydelse, trots att en prioritering måste ske av åtgärderna för att de ska kunna förverkligas, mot bakgrund av specifika nationella förhållanden, 5

6 arbeta vidare med genomförandet av konventionen om barnets rättigheter och de två tillhörande fakultativa protokollen, och med andra internationella och regionala instrument och normer för barnets rättigheter, skapa medvetenhet om EU:s åtgärder för barnets rättigheter inom EU och med tredje land, stödja integreringen av barns rättigheter i EU:s politik och åtgärder och stärka kompetensen hos alla relevanta EU-aktörer för barnets rättigheter, främja synergier och stärka interinstitutionellt samarbete, och komplettera EU-institutionernas åtgärder, även initiativ som främjas av Europeiska kommissionen för barnets rättigheter, förse EU med ytterligare ett operativt verktyg att använda i politiska kontakter med tredje land och i internationella forum på alla relevanta områden för främjande och skydd av barnens rättigheter. III. Operativa riktlinjer A) Grundprinciper I sina förhållanden till tredje land och i internationella forum kommer EU framför allt att: aktivt främja sina mål om att främja och skydda barnets rättigheter som en integrerande del av EU:s yttre människorättspolitik, också i utvecklings- och freds- och säkerhetssammanhang och att fortsätta främja integreringen av dessa mål i andra former av EU:s yttre politik, också genom politisk dialog, utvecklingssamarbete, humanitärt bistånd samt i anslutningsprocessen, 6

7 följa en människorättsbaserad strategi i genomförandet av dessa mål, vägledd av de allmänna principerna i konventionen om barnets rättigheter, dvs. icke-diskriminering, barnets bästa intresse, barns deltagande och barns överlevnad och utveckling, främja en holistisk strategi, alltså att bekräfta odelbarheten, den inbördes avhängigheten och samhörigheten för barnets rättigheter, och samtidigt ägna särskild uppmärksamhet åt prioriterade, angelägna områden, följa främjandet och skyddet av barnets rättigheter helt i enlighet med relevanta internationella instrument och standarder, särskilt konventionen om barnets rättigheter genom att anta alla rättsliga, administrativa och andra åtgärder som krävs, särskilt de övergripande åtgärder som fastställs som "allmänna genomförandeåtgärder" av Kommittén för barnets rättigheter 1, sträva efter kapacitetsuppbyggnad såväl för "skyldighetshavare" (stater och regeringar, för att uppfylla sina förpliktelser) som för "rättighetshavare" (barn, för att inneha och kräva sina rättigheter). B) EU:s mål Att påminna och uppmuntra tredje land och att stödja dem i deras ansträngningar att sköta och uppfylla sina rättsliga förpliktelser och sina specifika åtaganden för främjande och skydd av barnens rättigheter enligt internationell lag och politiska åtaganden, med särskild hänvisning till skyldigheterna i konventionen om barnets rättigheter och dess fakultativa protokollen, förklaringen från extrasessionen i FN:s generalförsamling samt handlingsplanen "En värld lämpad för barn", milleniedeklarationen och millenieutvecklingsmålen och de relevanta bestämmelserna i slutdokumentet från världstoppmötet, och att stödja dem genom att uppfylla dessa skyldigheter och åtaganden. 1 Allmän kommentar nr 5 (2003). 7

8 Att skapa medvetenhet och främja bättre förståelse för principer och bestämmelser om barnets rättigheter såsom de fastslås i konventionen om barnets rättigheter och dess fakultativa protokollen och andra internationella och regionala instrument och standarder med relevans för barnens rättigheter. Att komplettera och stärka pågående EU-ansträngningar i multilaterala forum och i EU:s förbindelser med tredje land för att främja och skydda barnens rättigheter med specifika åtgärder på prioriterade områden. Att förbättra enhetligheten mellan aktiviteter som företas av medlemsstater och i Europeiska unionens övergripande åtgärder för barns rättigheter. C) Operativa verktyg för EU-åtgärder i förhållande till tredje land För att uppnås dessa mål kommer EU främst att använda sig av följande verktyg: Politisk dialog (dvs. att ta upp barnens rättigheter vid möten och diskussioner i internationella och regionala organisationer och med tredje land på alla nivåer, även ministersamtal, möten i gemensamma kommittéer, formella dialoger ledda av rådets ordförandeskap, trojkan, beskickningschefer eller kommissionen), särskilt i syfte att: skapa medvetenhet om barnens rättigheter och om internationella normer och standarder för främjande och skydd av dem, främja ratificering och effektivt genomförande av relevanta internationella instrument för barnets rättigheter, främja lagstiftningsreformer för att garantera överensstämmelse mellan nationella lagar och internationella normer och standarder om barnets rättigheter, 8

9 främja utvecklingen av nationella oberoende institutioner för barnets rättigheter i enlighet med Parisprinciperna, främja effektiv samordning av aktiviteter mellan ministerier och av åtgärder mellan nationella och regionala myndigheter, liksom även fördelning av adekvata resurser för att garantera främjande och skydd av barnets rättigheter, utveckla "barnkänsliga" indikatorer och bedömningar av följderna för barn för att främja och skydda barnets rättigheter, förhandla om åtagande från det civila samhällets sida att främja och skydda barnets rättigheter, främja barns deltagande i beslutsprocesser för främjande och skydd av deras rättigheter. Demarcher (i anslutning till offentliga uttalandena, när så är lämpligt) som reaktion på ämnesrelevant händelser som påverkar främjande och skydd av barnens rättigheter, särskilt i syfte att påminna tredje land om att vidta effektiva åtgärder för att främja och skydda barnens rättigheter, även genom att ta hänsyn till slutobservationer från Kommittén för barnets rättigheter och andra relevanta FN-fördragsorgan, med hjälp av information från FN-kontor, regionala organisationer, nationella oberoende institutioner, det civila samhällets organisationer. Bi- och multilateralt samarbete, även följande åtgärder utvidga utvecklingsprogram och program för humanitärt bistånd med inriktning på barnens rättigheter, ta upp barnets rättigheter i handelsförhandlingar, programdiskussioner, landstrategidokument, dialoger om utvecklingsmål och i nationella handlingsplaner för barn, i enlighet med FN:s extrasession om barn, använda bilateral finansiering och gemenskapsfinansiering och program för utvecklingssamarbete när projekt för främjande av barnets rättigheter finansieras, 9

10 syfta till att förbättra överensstämmelsen mellan aktiviteter som genomförs av medlemsstater och i Europeiska unionens övergripande yttre åtgärder för barnens rättigheter, särskilt på prioriterade områden, stärka nationella strukturer och institutioner, främja lagstiftningsformer i enlighet med relevanta internationella standarder, utveckla oberoende institutioner för barns rättigheter i överensstämmelse med Parisprinciperna, utveckla "barnkänsliga" indikatorer och gör bedömningar av följderna för barn, främja det civila samhällets engagemang och barns deltagande. Utveckla partnerskap och intensifiera samordningen med internationella aktörer, exempelvis: FN, särskilt FN:s människorättsmekanismer, särskilda förfaranden och fördragsorgan, framför allt Kommittén för barnets rättigheter, FN-organisationer, särskilt UNICEF, OHCHR, ILO, WHO, UNFPA, regionala organisationer, särskilt Europarådet och OSSE, det europeiska forumet för barnens rättigheter, allmänna-privata partnerskap, forskningsinstitutioner, det civila samhället och internationella finansinstitutioner. 10

11 D) Genomförande i) Allmänna åtgärder för att stärka barnens rättigheter EU fortsätter att som en principfråga engagera sig i att främja och skydda alla barnets rättigheter på jämlikt sätt. EU kommer därför att fortsätta och att stärka pågående ansträngningar i sin yttre människorättspolitik, i multilaterala forum och i sina förbindelser med tredje land, och att uppmuntra staterna att: a) Ansluta sig till och genomföra internationella normer och standarder och samarbeta med internationella människorättsmekanismer och -förfaranden, främst genom att: ansluta sig till och främja effektivt genomförande av relevanta internationella instrument och normer för främjande och skydd av barnets rättigheter, särskilt genom konventionen om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll, ILO-konventionerna 138 och 182, konventionen angående flyktingars rättsliga ställning och dess protokoll, konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder samt Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, uppfylla krav på skyddsåtgärder, regler, beslut och rekommendationer från internationella människorättsorgan, även från kommittén för barnets rättigheter, samarbeta med relevanta FN-mekanismer och förfaranden på människorättsområdet, tematiskt såväl som landsinriktat, särskilt sådana med relevans för främjande och skydd av barnens rättigheter, samarbeta med relevanta Europarådsmekanismer och främja uppfyllandet av beslut av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, samarbeta med regionala mekanismer för att garantera främjande och skydd av barnens rättigheter, och även att övervaka framsteg. 11

12 b) Förstärka förmågan att främja och skydda barnens rättigheter på nationell nivå, främst genom att: stödja utvecklingen av övergripande nationella planer och strategier för att främja och skydda barnets rättigheter, stödja utvecklingen och förstärkningen av regeringsmekanismer för samordnade åtgärder för att främja och skydda barnets rättigheter på nationell och regional nivå. c) Förbättra övervakningsprocesser och -strukturer, främst genom att: förbättra databaser och övervakningssystem och utvecklingen av indikatorer för att samla in, analysera och främja spridning av uppgifter med anknytning till barns rättigheter, främja forskning om barnets rättigheter och föra in barnfrågor i forskning och övervakning, inrätta observatörsresurser, exempelvis genom att inrätta nationella oberoende institutioner för barns rättigheter, i form av ombudsmän, främja det civila samhällets deltagande. d) Främja tilldelningen av resurser för att främja och skydda barnens rättigheter, främst genom att: stödja utvecklingen och användningen av verktyg för att göra barn synliga i budgetprocesserna på nationell och regional nivå, också i anslutning till internationellt samarbete, främja utvärderingen av den ekonomiska och sociala politikens inverkan på barnen. 12

13 e) Främja rättsliga reformer för främjande och skydd av barnens rättigheter, främst genom att: uppmuntra och stödja antagande och översyn av nationell lagstiftning för att garantera förenligheten med relevanta internationella normer och standarder för barnets rättigheter, främst konventionen om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll, uppmuntra och stödja förstärkta resurser för rättsvårdande organ för att utreda kräkningar av barnens rättigheter samt för att utveckla barnvänliga förfaranden för undersökning och lagföring av kränkningar av barnens rättigheter. f) Bekämpa och avvärja kränkningar av barnens rättigheter, främst genom att: i lagstiftningen, också strafflagstiftningen, förbjuda kränkningar av barns rättigheter och dålig behandling av barn, och inte längre låta kränkningar av barns rättigheter vara straffria, på högsta nivå fördöma all slags kränkning av barns rättigheter, också genom att införa sådana kränkningar som brott i strafflagstiftningen, vidta effektiva rättsliga, administrativa, juridiska och andra åtgärder för att hindra kränkningar av barns rättigheter enligt nationell lagstiftning och bekämpa straffrihet för sådana kränkningar, upprätta inhemska rättsliga garantier om att främja och skydda barns rättigheter, ge rättsvårdande tjänstemän och andra berörda yrkesmänniskor som arbetar med och för barn effektiv utbildning i att skydda barnens rättigheter och garantera överensstämmelse med internationella normer och instrument, se till att offer för kränkningar av barns rättigheter får återhämta sig, bli återställda och integreras socialt. 13

14 g) Ge barn möjlighet att på ett konkretare sätt delta i beslutsfattande och i genomförandet av politik som påverkar dem, och att underlätta för dem att medverka h) Ge familjer och andra vårdnadshavare möjligheter att fullgöra sina uppgifter i fråga om att skydda barnens rättigheter i) Stödja utvecklingen program som ökar medvetenheten om barns rättigheter, främst genom att: främja kampanjer för att göra allmänheten medveten om barns rättigheter och att garantera främjande och skydd av barnens rättigheter, främja införandet av barnets rättigheter i skolans program och utveckla yrkesutbildningsprogram på alla relevanta områden. ii) Specifika åtgärder för att stärka barns rätt på prioriterade områden Inom den övergripande ramen för dessa riktlinjer kommer specifika åtgärder att vidtas på prioriterade områden på grundval av separata genomförandestrategier som ska komplettera dessa riktlinjer. För att EU bättre ska kunna ta itu med olika former av barns rättigheter tidsmässigt kommer ett prioriterat område att väljas ut av arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna för en period av två år och en genomförandestrategi på samma sätt att utvecklas. Det prioriterade området kommer regelbundet att ses över och eventuellt att ändras. Det första av dessa prioriterade områden kommer att bli "Alla former av våld mot barn", för vilken genomförandestrategin återfinns i bilaga I. 14

15 iii) Rollen för rådets arbetsgrupper I enlighet med sitt mandat kommer arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna att hålla genomförandet och uppföljningen av riktlinjerna om främjande och skydd av barnets rättigheter under uppsikt i nära samordning och i samarbete med andra relevanta rådsarbetsgrupper. Detta kommer att innebära att man främjar integreringen av frågan om främjande och skydd av barnets rättigheter i relevanta former av EU-politik och åtgärder, företar en översyn av genomförandet av riktlinjerna med lämpliga mellanrum och i form av ad hoc-möten, rapporterar till rådet via Kusp och Coreper, på årsbasis, när så är lämpligt, om framsteg som gjorts med genomförandet av dessa riktlinjer. iv) Informell plattform för diskussionen med utomstående tredje parter Vid genomförandet av dessa riktlinjer får medlemmarna i arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna om så är lämpligt informellt diskutera med utomstående tredje part, särskilt med icke-statliga organisationer och internationella organisationer. Kommissionen ska medverka fullt ut. Rådets beslut nr 2001/264/EG av den om rådets säkerhetsregler ska respekteras. 1 E) Övervakning och rapportering Med tanke på den stora räckvidden för dessa riktlinjer kommer EU i övervakningen av framstegen i genomförandet av dessa riktlinjer att syfta till att i hög grad använda kunnandet hos och nära samarbeta med relevanta aktörer utanför EU, särskilt FN-organ och mekanismer. Särskilda förfaranden, FN-fördragsorgan, särskilt kommittén för barnets rättigheter, FN-organisationer, särskilt OHCHR, UNICEF, WHO, UNDP, UNFPA och även det civila samhället. 1 Referens: EGT L 101, , s

16 F) Bedömning Arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna kommer att: se över dessa riktlinjer och genomförandestrategin vartannat år efter det att de antagits, inrikta den första översynen av riktlinjerna på de framsteg som gjorts med genomförandet och på förslag till ytterligare förbättringar och även på beslut om huruvida de prioriterade områdena ska behållas till nästa översyn, eller ändras, och förelägga rådet denna översyn, inrikta den första översynen av genomförandestrategin på pilotprogrammet och de framsteg som gjorts med att utveckla länderstrategierna, försöka fastställa ytterligare samarbetssätt med FN och regionala mellanstatliga organisationer, icke-statliga organisationer och andra relevanta aktörer i genomförandet och övervakningen av dessa riktlinjer, och kommer vid behov att förelägga Coreper eller rådet förslag på området, främja och övervaka ytterligare integrering av frågan om att främja och skydda barnens rättigheter inom relevant EU-politik, i regionala och multilaterala forum och att aktivt sprida dessa riktlinjer och främja genomförandet av dem med medlemsstaterna, EU-kommissionen och Europaparlamentet. 16

17 BILAGA I Genomförandestrategi för det prioriterade området "Alla former av våld mot barn" I. Inledning För att möjliggöra särskilda åtgärder i genomförandet av "EU-riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter" har området "Alla former av våld mot barn" valts ut som första prioriterade område för dessa riktlinjer. Samtidigt som våld mot barn utgör en särskilt utbredd kränkning av barnets rättigheter skär det rakt igenom kultur och social ställning, utbildning, inkomst och etnisk bakgrund och omfattar även barns utvecklingsbehov. Olika former av våld fortsätter att påverka livet för barn i alla åldrar i varje del av världen, och omfattar såväl fysiskt som mentalt, psykologiskt och sexuellt våld, tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling, övergrepp mot barn och utnyttjande, tagande av gisslan, våld i hemmet, människosmuggling eller försäljning av barn och deras organ, pedofili, barnprostitution, barnpornografi, barnsexturism, gängrelaterat våld, skadliga traditionella sedvänjor av olika slag samt kroppsstraff i skolor. Enligt officiella uppskattningar utsattes exempelvis under 2002 runt 150 miljoner flickor och 73 miljoner pojkar under 18 år för påtvingat sexuellt umgänge eller för andra former av sexuellt våld. Mellan 100 och 140 miljoner flickor och kvinnor i världen tros ha utsatts för någon form av kvinnlig könsstympning. Under 2004 var också 126 miljoner barn sysselsatta med farligt arbete. Även om följderna av våld mot barn kan variera till sin karaktär och svårighetsgrad, är de lång- och kortsiktiga verkningarna i de flesta fall allvarliga och skadliga. Barns sårbarhet och deras beroende av vuxna kräver särskild omsorg och beslutsamma internationella åtgärder som skydd för dem mot alla former av våld. 17

18 II. Mål För att lyckas främja och skydda barn från alla former av våld, kommer EU att följa en tvåspårsmetod utifrån FN:s generalsekreterares globala "Studie av våld mot barn": I. Att betona den globala karaktären på frågan om våld mot barn, som drabbar alla delar av världen, och främja ett världsomfattande stöd för rekommendationerna i FN:s generalsekreterares studie, där så är lämpligt, särskilt i relevanta FN-forum. II. Att stödja landsspecifika åtgärder för att hindra och bekämpa alla former av våld mot barn, med hänsyn till de olika formerna av våld mot barn i världens olika länder/regioner. III. Operativ del För att främja de tidigare nämnda målen, kommer EU att vidta åtgärder på följande områden: i) Argumentera för FN:s generalsekreterares studie om våld mot barn som globalt referensdokument för att hindra och bekämpa alla former av våld mot barn. Åtgärder som kommer att vidtas: EU stödjer offentligt i relevanta forum, i FN och internationella och regionala forum, FN:s generalsekreterares studie och dess uppgifter och främjar uppföljning och genomförande av de rekommendationer som återfinns där, 18

19 EU stödjer särskilt i FN:s generalförsamling inrättandet av ett mandat för FN:s särskilda företrädare för våld mot barn, i enlighet av FN:s generalsekreterares studie om våld mot barn, EU gör en lämplig hänvisning också i bilaterala kontakter med tredje land till rekommendationerna och FN:s generalsekreterares övergripande studie om våld mot barn som huvudreferensdokument för EU-åtgärder mot våld mot barn. ii) Argumentera för ratificering och effektivt genomförande av internationella människorättsinstrument som är relevanta i kampen mot våld mot barn, främst konventionen om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och dess fakultativa protokoll, Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och dess fakultativa protokoll, ILO-konventionerna 138 och 182, FN-konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och protokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, som kompletterar Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Åtgärder som kommer att vidtas: EU erkänner det önskvärda i att alla stater som ännu inte har ratificerat de två fakultativa protokollen till konventionen om barnets rättigheter ökar sina ansträngningar att slutföra ratificeringsprocessen och att främja det effektiva genomförandet av dessa fakultativa protokoll, 19

20 EU ökar sina ansträngningar att i internationella människorättsforum och i bilaterala kontakter med tredje land när så är lämpligt uppmuntra ratificeringen av konventionen om barnets rättigheter, dess fakultativa protokoll och andra internationella och regionala instrument som har relevans för frågan om våld mot barn, EU betonar, särskilt i internationella människorättsforum och i bilaterala kontakter med tredje land, att ett effektivt genomförande av bestämmelserna i konventionen om barnets rättigheter och dess två fakultativa protokoll bör främjas, liksom även genomförandet av andra relevanta internationella och regionala normer och standarder, och att en effektiv uppföljning och ett effektivt genomförande av relevanta politiska åtaganden bör ske, särskilt när det gäller resultaten och målen från generalförsamlingens 27:e extrasession som ägnades åt att främja barnens rättigheter och åt den tidsbundna handlingsplanen "A World fit for Children" från 2002, bestämmelserna i milleniedeklarationen och de tidsbundna millenieutvecklingsmålen, liksom även slutdokumentet från världstoppmötet iii) Utveckling av landsspecifika strategier för att hindra och bekämpa alla former av våld mot barn För att komplettera sina globala åtgärder för att bekämpa alla former av våld mot barn med specifika åtgärder i enskilda länder, kommer EU också att, när det gäller de dominerande formerna av våld i olika länder och regioner i världen, ta itu med könsaspekten av våldet mot barn och utveckla landsstrategier för riktade åtgärder i tredje land: a) För utvecklingen av och som en grund för dessa strategier, kommer EU först att göra en övergripande bedömning av situationen i de olika länderna när det gäller våld mot barn. Sådana bedömningar bör i största möjliga utsträckning utgå från existerande material, särskilt från UNICEF, FN:s specialmekanismer, regeringskällor och relevanta aktörer från det civila samhället. 20

21 b) På grundval av sådana övergripande bedömningar och när så är lämpligt med hänsyn till rekommendationerna i FN:s generalsekreterares studie om våld mot barn, slutobservationerna från kommittén för barnets rättigheter och från andra relevanta fördragsorgan på människorättsområdet, rekommendationerna från människorättsmekanismer och även relevant information från aktörer, särskilt FN-organisationer, såsom OHCHR, UNICEF, WHO, ILO och UNFPA, regionala organisationer och organisationer från det civila samhället kan länderstrategierna bestå av följande delar: argumentering för en snabb ratificering av konventionen om barnets rättigheter och dess två fakultativa protokoll och av andra internationella och regionala människorättsinstrument och standarder för att förhindra och komma till rätta med alla former av våld mot barn, argumentering för tillbakadragande av de reservationer mot konventionen om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll som är oförenliga med konventionens och de fakultativa protokollens avsikt och syfte eller som på annat sätt strider mot internationell lagstiftning, argumentering för ett effektivt genomförande av konventionen om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll, och när så är lämpligt andra regionala och internationella människorättsinstrument och standarder och för uppföljning och genomförande av politiska åtaganden med särskild relevans för kampen mot våld mot barn, argumentering och stöd till lagstiftningsreformer för införande av förbud mot alla former av våld mot barn i nationell lagstiftning samt till förmån för bekämpning av straffrihet, uppmuntran och stöd för införandet av oberoende nationella övervakningsmekanismer och barnvänliga rapporterings- och besvärsmekanismer och -förfaranden gällande förekomst av våld, med inrättande av relevanta, barnvänliga, tillvägagångssätt och stödrutiner, 21

22 argumentering och stöd för barns aktiva engagemang i utvecklingen och genomförandet av övervakningssystem och -mekanismer, argumentering och stöd för inrättandet av oberoende nationella institutioner för att främja skydd mot och bekämpning av alla former av våld mot barn, argumentering och stöd för utveckling av nationella strategier, handlingsplaner och politik som rör våld mot barn och som främjar, bland annat, icke-våldsvärderingar och medvetenhet och som prioriterar förebyggande åtgärder, tar hänsyn till våldets könsaspekter med vederbörligt stöd av begärda resurser som tilldelats, uppmuntran och stöd till utveckling och genomförande av nationell datainsamling, analys, spridning och främjande av relevanta forskningsinitiativ, argumentering och stöd till åtgärder för kapacitetsuppbyggnad för dem som arbetar med och för barn för att stärka barnens skydd mot våld och att hindra, avslöja och bemöta alla former av våld mot barn, argumentering och stöd för att erbjuda barnvänlig återhämtning och hjälp till social återanpassning för offer, för utveckling av förebyggande mekanismer och barnanpassade system med rättskipning för unga, argumentering och stöd till inrättandet av mekanismer för att utkräva ansvar för att sätta stopp för straffrihet och ställa alla förövare av våld mot barn inför rätta. 22

23 c) Efter att ha beslutat om en förteckning över länder för vilka specifika åtgärder ska vidtas kommer arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna att vidta nödvändiga åtgärder för upprätta respektive landsbedömning och sammanställa utkast till landstrategier där man anger särskilt relevanta former av våld mot barn och lämnar konkreta förslag om hur de bör hanteras. Arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna kommer att förelägga beskickningscheferna utkasten till landsstrategier för ytterligare tillägg, bedömning och stöd på lokal nivå. När sådana bidrag har erhållits kommer arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna att anta länderstrategierna och börja genomföra dem. d) För att skynda på konkreta EU-åtgärder rörande våld mot barn i olika delar av världen kommer ett pilotprogram att upprättas under riktlinjernas inledningsskede, där EU-åtgärderna koncentreras på tio länder som mest från olika områden och i ljuset av de olika scenarier som identifierats i FN:s studie om våld mot barn. När länderna som ska ingå i pilotprogrammet väljs ut skulle EU särskilt kunna beakta länder med vilka EU redan håller människorättsdialoger eller samråd, så att EU därigenom snabbt och systematiskt skulle kunna föra in frågan om våld mot barn i dessa människorättsdialoger och samråd. 23

24 iv) Samarbete med andra relevanta aktörer För att på bästa sätt använda existerande expertkunskap kommer EU som princip att söka största möjliga samarbete utanför EU i sina åtgärder att bekämpa våld mot barn, främst relevanta FN-mekanismer, främst särskilda förfaranden och FN:s fördragsorgan för de mänskliga rättigheterna, framför allt kommittén för barnets rättigheter, FN-organisationer, särskilt OHCHR, UNICEF, WHO, UNDP, ILO, UNFPA, andra internationella organisationer, särskilt Europarådet, internationella, statliga och icke-statliga organisationer som är lokalt engagerade i skyddet av barn, också nätverk för skydd av barn. För att göra detta kommer EU att stärka existerande partnerskap, särskilt med FN, Europarådet 1 och OSSE, särskilt runt forskning och systematisk datainsamling, analys och spridning och i utformningen av lämpliga landsstrategier, och även när det gäller bildande av nya partnerskap med andra potentiella allierade, såsom allmänna-privata partnerskap, akademiska institutioner, civila samhällsorganisationer och internationella finansinstitutioner. v) Övervakning och rapportering Arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna kommer att vidta nödvändiga åtgärder för att övervaka de framsteg som görs i de landsspecifika strategierna. 1 Se samförståndsavtal mellan Europarådet och Europeiska unionen av den 19 maj 2007, särskilt artikel 21, CM (2007)

25 I länder som omfattas av landstrategier om våld mot barn, bör EU:s beskickningschefer ta med detta ämne i sina återkommande människorättsrapporter och bör också rapporterna ad hoc om relevant utveckling, när så är lämpligt. Utöver rapporter och annan relevant information från EU-källor kommer övervakning av hur situationen med våld mot barn utvecklas också att grundas på annan pålitlig information, särskilt från FN-mekanismer och -organisationer, särskilt FN:s fördragsorgan, främst kommittén om barnets rättigheter och UNICEF. Dessutom kommer relevant information från det civila samhällets organisationer och nätverk för skydd för barn att beaktas. Barns deltagande i övervakningsprocessen bör garanteras överallt där så är möjligt. IV. EU-verktyg för åtgärder Förutom att föra in frågan om våld mot barn, där så är lämpligt, i den politiska dialogen och göra det till föremål för demarcher, kommer EU särskilt att identifiera möjligheter att använda bilateral finansiering och gemenskapsfinansiering, beroende på lämplighet, till stöd för specifika åtgärder för att bekämpa våld mot barn i enlighet med riktlinjerna och den dithörande genomförandestrategin. V. Bedömning Arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna kommer att genomföra en första översyn av genomförandestrategin två år efter antagandet av dessa riktlinjer, med inriktning på pilotprogrammet och arbetet med utformningen av landsstrategierna. Vid denna översyn kommer arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna också att se efter om det prioriterade området "Alla former av våld mot barn" bör bibehållas till nästa planerade översyn eller ändras. 25

26 BILAGA II Icke-uttömmande förteckning över internationella normer, standarder och principer som EU kan åberopa i kontakterna med tredje land för främjande och skydd av barnets rättigheter I. FN:s människorättsinstrument a) Fördrag och protokoll Konventionen om barnets rättigheter, 1989 Fakultativt protokoll om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi, 2000 Fakultativt protokoll om barn som är inblandade i väpnade konflikter, 2000 Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, 1966 Fakultativt protokoll till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, 1966 Andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter syftande till dödsstraffets avskaffande, 1989 Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, 1966 Internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, 1965 Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, 1979 Fakultativt protokoll till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

27 International Convention on the Protection of the Rights of All Migrant Workers and Members of Their Families, 1990 (Internationella konventionen om skydd av alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar, 1990) Konvention angående flyktingars rättsliga ställning (1951) Protokoll om flyktingars rättsliga ställning, 1966 Konventionen om begränsning av statslöshet, 1961 Konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, 1984 Fakultativt protokoll till konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, 2002 b) Förklaringar Allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, 1948 Förenta nationernas millenieförklaring, 2000 World Fit for Children Declaration and Plan of Action, 2002 (Förklaringen A World Fit for Children och handlingsplan, 2002) Declaration of the World Conference against Racism, Discrimination, Xenophobia and Related Intolerance (Durban Declaration), 2001 (Förklaring från världskonferensen mot rasism, diskriminering, främlingsfientlighet och besläktad intolerans (Durbanförklaringen), 2001) The Paris Commitments to protect Children from unlawful recruitment or use by Armed Forces or Armed Groups (Paris Commitments), 2007 (Parisåtagandena att skydda barn från att olaglig rekryteras eller användas av väpnade styrkor eller väpnade grupper (Parisåtagandena), 2007) 27

28 c) Principer, regler, riktlinjer och andra normativa instrument UN Standard Minimum Rules for the Administration of Juvenile Justice (Beijing Rules) 1985 (Förenta nationernas standardminimiregler för rättskipning gentemot minderåriga (Pekingreglerna)) Rules for the Protection of Juveniles Deprived of their Liberty (Havana Rules) 1990 (Regler för skydd av frihetsberövade minderåriga (Havannareglerna) 1990) UN Guidelines for the Prevention of Juvenile Delinquency (The Riyadh Guidelines) 1990 (FN:s riktlinjer för att förhindra ungdomsbrottslighet (Riyad-riktlinjerna) 1990) Basic Principles on the Use of Restorative Justice in Criminal Matters, 2002 (Grundprinciper för användning av reparativ rättvisa i brottmål, 2002) Guidelines on Justice in Matters involving Child Victims and Witnesses of Crime, 2005 (Riktlinjer för rättsskipning i ärenden med barn som offer och vittnen till brott, 2005) Guiding principles on Internal Displacement (Deng Principles), 1998 (Vägledande principer för inre fördrivning (Dengprinciperna), 1998) Declaration on Social and Legal Principles relating to the Protection and Welfare of Children, with Special Reference to Foster Placement and Adoption Nationally and Internationally, 1986 (Förklaring om sociala och rättsliga principer beträffande skydd och välfärd för barn, med särskild hänvisning till fosterhemsplacering och adoption, nationellt och internationellt, 1986) Principles and Guidelines on Children Associated with Armed Forces and Armed Groups (Paris Principles), 2007 (Principer och riktlinjer beträffande barn som är engagerade i väpnade styrkor eller väpnade grupper (Paris-principerna), 2007). II. Internationella arbetskonventioner Konvention 138 om minimiålder för tillträde till arbete, 1973 Konvention 182 om förbud och omedelbart agerande för att undanröja de värsta formerna av barnarbete, 1999 Convention 169 concerning Indigenous and Tribal Peoples in Independent Countries, 1989 (Konvention 169 om infödda befolkningar och stambefolkningar i självständiga länder, 1989) 28

29 III. Internationella humanitära rättsinstrument Genèvekonventionerna, särskilt Konvention IV angående skydd för civilpersoner under krigstid, 1949 Protokoll I till Genèvekonventionerna rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter, 1967 Protokoll II till Genèvekonventionerna rörande skydd för offren i icke-internationella väpnade konflikter, 1967 Konvention om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring (Ottawafördraget), 1997 IV. Internationella straffrättsinstrument Stadgan för Internationella brottmålsdomstolen (Romstadgan), 1988 Protocol to Prevent, Suppress and Punish Trafficking in Persons, esp. Women and Children, supplementing the UN Convention on Trans-National Organized Crime, 2000 (Protokoll för att förhindra, förbjuda och bestraffa människohandel, särskild med kvinnor och barn, som komplement till FN-konventionen om gränsöverskridande organiserad brottslighet, 2000) V. Privata internationella rättsinstrument Hague Convention on the Civil Aspects of International Child Abduction, 1980 (Haagkonventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn, 1980) Hague Convention on Protection of Children and Cooperation in Respect of Inter-country Adoption, 1993 (Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, 1993) 29

30 VI. Europeiska människorättsinstrument Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (särskilt artikel 24 om barnets rättigheter) Konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, 1950 Europeisk social stadga, 1961 Europeiska konventionen om utövandet av barns rättigheter, 1996 Europeisk konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, 1987 Fördraget om Europeiska unionen (artikel 11), 1992 Europeisk konsensus om utveckling: Avdelning I EU (särskilt punkterna 5 och 7) Avdelning II EG (särskilt punkterna 97, 101, 103) Gemenskapsinstrument och andra åtgärder: Juli 2006: Antagande av EU-kommissionens meddelande "Mot en EU-strategi för barnets rättigheter" som del av EU:s vidare, långsiktiga "Pakt för barnet", för att främja barnens rättigheter inom unionen och i dess yttre åtgärder," Juni 2007: Inrättande av "Mot en EU-strategi för barnets rättigheter", Kommissionens kommande Action Plan for Children's Rights in the European Union's External Action (Handlingsplan för barnens rättigheter i Europeiska unionens yttre verksamhet), 30

31 2007: Kommissionens meddelande Mot ett europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd med uppmaning om respekt för internationell lagstiftning när humanitärt bistånd ges. VII. Afrikanska regionala människorättsinstrument African Charter on Human and Peoples' Rights, 1981 (Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, 1981) Protocol to African Charter on Human and Peoples' Rights on Rights of Women in Africa, 2000 (Protokoll till den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter om kvinnors rättigheter i Afrika, 2000) African Charter of the Rights and Welfare of the Child, 1990 (Afrikanska stadgan om barnets rättigheter och välfärd, 1990) VIII. Interamerikanska regionala instrument American Convention on Human Rights, 1969 (Amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna, 1969) Additional Protocol to the American Convention on Human Rights in the area of Economic, Social and Cultural Rights (Protocol of San Salvador), 1988 (Tilläggsprotokoll till den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna på de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheternas område (San Salvador-protokollet), 1988) Inter-American Convention on the Prevention, Punishment and Eradication of Violence against Women, 1994 (Interamerikanska konventionen om att förhindra, bestraffa och utplåna våld mot kvinnor, 1994) Inter-American Convention on International Traffic in Minors, 1994 (Interamerikanska konventionen om internationell människohandel med minderåriga, 1994) Inter-American Convention on International Return of Children, 1989 (Interamerikanska konventionen om barns internationella återvändande, 1989) 31