5 Övriga frågor. 5.1 Återinförande av bestämmelse om särskild tvångsrätt för skadeförebyggande åtgärder

Transkript

1 5 Övriga frågor Det har framförts synpunkter till oss på behov av ändringar av miljöbalken i en rad avseenden. De synpunkter som haft anknytning till sådana delutredningar vi genomfört, har beaktats i anslutning till dem. I detta kapitel lämnar vi förslag till ändring i en återstående fråga av begränsad omfattning som är av betydelse för den praktiska tillämpningen av miljöbalken. Det är en fråga som gäller möjligheterna till särskild tvångsrätt för skadeförebyggande åtgärder vid prövning av vattenverksamheter. Den behandlas i avsnitt 5.1. Vi har under vårt arbete med översyn av miljöbalken och genomförande av olika delutredningar också identifierat några omfattande frågor som vi anser bör utredas vidare. De frågor vi särskilt vill lyfta fram gäller miljöbalkens prövningsorganisation samt behovet av samordnade regler om miljökonsekvensbeskrivningar och miljökonsekvensbedömningar. I avsnitt 5.2 beskriver vi dessa frågor närmare. 5.1 Återinförande av bestämmelse om särskild tvångsrätt för skadeförebyggande åtgärder Förslag I vattenlagen fanns en bestämmelse som gjorde det möjligt för domstolen att medge särskild tvångsrätt för skadeförebyggande åtgärder i vattenmål. Vi föreslår att den bestämmelsen införs i miljöbalken och att den då får ersätta en regel i balken som möjliggör tillfällig tvångsrätt för skyddsåtgärder beträffande olika slag av verksamheter. 243

2 Övriga frågor SOU 2005:59 Vid tillståndsprövning av vattenverksamhet har sedan länge funnits möjlighet för domstol att medge så kallad särskild tvångsrätt. Sådan tvångsrätt innebär att verksamhetsutövaren tillåts att utföra anläggningar och åtgärder på fastigheter som tillhör någon annan eller att använda anläggningar i vatten som tillhör annan. Regler om tvångsrätt för vattenverksamhet fanns tidigare i vattenlagen och sådana regler finns nu i miljöbalken. Den särskilda regeln i vattenlagen om tvångsrätt för utförande av skadeförebyggande åtgärder kom dock att endast delvis införas i balken. I vattenlagen angavs tydligt att särskild tvångsrätt för att utföra åtgärder på annans fastighet kunde beviljas av vattendomstolen. I balken finns en bestämmelse som ger möjlighet för länsstyrelsen att ge tillträde under viss tid för att utföra åtgärder, men av lagtexten framgår inte att även permanenta anordningar och andra skadeförebyggande åtgärder som inte är tidsbegränsade kan tillåtas, se 28 kap. 4 miljöbalken. Ingenting tyder på att någon förändring av rättsläget var avsedd när miljöbalken infördes. Visserligen kan hävdas att nuvarande bestämmelser i balken skulle kunna tolkas så att tvångsrätt kan meddelas även för åtgärder på annans fastighet som inte är tidsbegränsade. Det råder dock osäkerhet om detta. För att göra tydligt att det i vattenmål alltjämt är möjligt att bevilja tvångsrätt för skadeförebyggande åtgärder på annans fastighet utan begränsning i tid föreslår vi att en regel motsvarande den tidigare bestämmelsen i vattenlagen införs i tvångsrättsstadgandet i miljöbalken. Om särskild tvångsrätt meddelas kan den som tar annans mark i anspråk åläggas ersättningsskyldighet för intrånget enligt bestämmelserna i 31 kap. 16 miljöbalken. Någon ny bestämmelse om ersättning till fastighetsägare för de fall tvångsrätt meddelas behövs därför inte. När en särskild regel om tvångsrätt för skyddsåtgärder i vattenmål återinförs måste frågan ställas om det då finns anledning att behålla den regel om tvångsrätt för tidsbegränsade skyddsåtgärder som i dag finns i miljöbalken. En tvångsrätt innehåller ett mått av expropriation; den gör det möjligt att mot ägarens vilja ta dennes egendom i anspråk. Innan miljöbalken infördes fanns i de lagar som sedan överfördes till balken endast sådana inslag i vattenlagen. Enligt t.ex. miljöskyddslagen fanns visserligen möjligheten att tillfälligt få tillträde till annans mark för att utföra undersökningar och kontroller men inte för att genomföra skyddsåtgärder. I miljöbalken infördes dock en bestämmelse i 28 kap. 4 som gör det möjligt att besluta om 244

3 SOU 2005:59 Övriga frågor tillfällig tvångsrätt för skyddsåtgärder även i andra fall. Denna bestämmelse utgör således en principiell nyhet i miljöbalken men motiven för den behandlades mycket knapphändigt i propositionen till miljöbalken. Det infördes inte heller något fullständigt paket av sådana regler som brukar finnas för processer om expropriation, t.ex. saknas för andra mål än vattenmål möjlighet att besluta om ersättning för rättegångskostnader för den vars mark tas i anspråk. Avgöranden i vattenmål har ofta stora expropriativa inslag. Bl. a. medför själva tillståndet i sig en slags generell tvångsrätt att skada andra fastigheter. Processen är utformad med tanke på att sådana frågor kan prövas, t.ex. finns samma typ av regler om rättegångskostnader i vattenmål som i expropriationsmål. Det finns därför inga hinder att föreslå att en bestämmelse om särskild tvångsrätt skall återinföras för vattenmål. När det däremot gäller andra typer av beslut enligt balken förefaller det tveksamt om beslut av expropriativ natur skall kunna fattas. Möjligheten att besluta om undersökningar och kontroller på annan fastighet finns genom bestämmelsen i 28 kap. 3. Denna bestämmelse finns ingen anledning att ta bort. Däremot föreslår vi att bestämmelsen i 28 kap. 4 upphävs. Skulle det visa sig finnas behov av att i andra typer av vattenmål meddela beslut av expropriativ karaktär, bör frågan om vilka regler som då behövs övervägas på nytt. 5.2 Behov av fortsatta utredningar Slutsatser När det gäller de delar av miljöbalken som vi behandlat i våra betänkanden, anser vi att det finns behov av fortsatta utredningar i främst två avseenden. Vi anser således att det finns behov av att fullfölja påbörjade utredningar om miljöbalkens prövningsorganisation med syfte att avlasta miljödomstolarna prövning som första instans av tillstånd till vattenverksamheter och miljöfarliga verksamheter. Vi anser också att det finns behov av att skapa ett samordnat system för miljökonsekvensbedömning; dvs. framtagande av miljökonsekvensbeskrivningar och efterföljande miljöprövning. En bärande princip bakom införandet av miljöbalken var att man genom en gemensam balk med delvis nya regler skulle få en skärpt och samordnad miljölagstiftning. (prop. 1997/98:45, del 1, s. 1). 245

4 Övriga frågor SOU 2005:59 Balkens samlade form och många av de enskilda förändringar som miljöbalken inneburit har utgjort betydande steg i den riktningen. Det finns dock förutsättningar för att ytterligare effektivisera lagstiftningen genom en ännu högre grad av samordning. Behovet av nya former av reglering på miljöområdet, exempelvis genom utvecklingen av EG-rätten, ställer också krav på ett fortsatt samordningsarbete. I vårt ursprungliga direktiv gavs vi i uppdrag att utreda om tillståndsprövning i framtiden borde ligga direkt hos miljödomstol eller prövas av domstol först efter överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut. I delbetänkandet Miljöbalken under utveckling. Ett principbetänkande, SOU 2002:50, gav vi uttryck för en vision beträffande miljöbalken. Den omfattade dels så långt möjligt gemensamma materiella och processuella regler för de olika slag av verksamheter och åtgärder på vilka miljöbalken är tillämplig, dels en prövningsorganisation där all miljöprövning sker i förvaltningsmyndighet som första instans. Vår vision fick ett gott gensvar vid remissbehandlingen av betänkandet och i ett tilläggsdirektiv där vi gavs i uppdrag att se över möjligheterna att effektivisera och förenkla miljöprövningen var en del av uppdraget att vidareutveckla visionen om den framtida prövningsorganisationen. Förslagen skulle syfta till en renodling av domstolarnas roll till att huvudsakligen avse överprövning och att avgöra tvister mellan enskilda eller mellan enskilda och det allmänna. Denna del av uppdraget redovisades i delbetänkandet Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation, SOU 2004:38. I uppdraget enligt tilläggsdirektivet ingick också att lämna förslag på olika möjligheter att effektivisera miljöprövningen med nuvarande miljöorganisation, exempelvis genom att förenkla förfarandet med miljökonsekvensbeskrivningar. Sådana förslag lämnades i delbetänkandet En effektivare miljöprövning, SOU 2003:124. Där konstaterade vi att det fanns behov av ytterligare utredningsarbete för att förbättra samordningen mellan de olika reglerna om miljökonsekvensbedömningar för projekt samt för planer och program enligt olika lagar. En sådan utredning skulle syfta till att minska risken för onödigt dubbelarbete och även i andra avseenden öka förutsättningarna för en effektivisering av miljökonsekvensbedömningarna på ett sätt som stämmer med gällande EG-rätt. 246

5 SOU 2005:59 Övriga frågor En ändamålsenlig prövningsorganisation I delbetänkandet Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation, SOU 2004:38, övervägde vi tre alternativ för prövningsorganisationen som alla byggde på att miljöprövningen av vattenverksamheter och av alla miljöfarliga verksamheter skulle ske i förvaltningsmyndighet i första instans. Ett led i en sådan förändring skulle vara att ändra prövningen av vattenverksamheter så att miljöprövningen skiljs från prövningen av de civilrättsliga frågorna om markåtkomst och skadeersättning. Samtidigt lämnade PBL-kommittén i delbetänkandet Kortare instanskedja och ökad samordning. Alternativ för plan- och bygglagens prövningsorganisation, SOU 2004:40, två alternativ för överprövningen av vissa ärenden enligt plan- och bygglagen främst bygglov. Enligt det ena alternativet skulle överprövning även fortsättningsvis ske vid förvaltningsdomstolarna. Enligt det andra skulle överprövningen flyttas till miljödomstolarna för att man därigenom skulle öka förutsättningarna för samordning mellan plan- och bygglagen och miljöbalken. PBL-kommittén ansåg att det andra alternativet var något mer fördelaktigt än det förstnämnda. De båda delbetänkandena har gemensamt remissbehandlats. En klar majoritet av remissinstanserna visade sig stödja förslaget i vårt betänkande att all tillståndsprövning i första instans skall ske i förvaltningsmyndighet, vilket innebär att prövningen av vattenverksamheter och de största miljöfarliga verksamheterna (A-verksamheter) skulle flyttas från miljödomstol till förvaltningsmyndighet. När det gäller överprövningen av ärenden enligt plan- och bygglagen förordade en majoritet av remissinstanserna alternativet med miljödomstolar före alternativet med förvaltningsdomstolar. Vi anser att miljöprövning principiellt är en uppgift av förvaltningsrättslig karaktär. Prövningen fordrar ett brett kunskapsunderlag från många områden, där bland annat de tekniska och naturvetenskapliga frågorna har stor betydelse och där inslaget av samhällsplanering ofta är stort. Förvaltningsmyndigheter är väl lämpade för att så effektivt och flexibelt som möjligt hämta in ett brett beslutsunderlag till grund för bästa möjliga beslut. De allmänna domstolarna bör avlastas uppgifter av detta slag. Domstolarnas roll bör renodlas till att huvudsakligen avse överprövning och att avgöra tvister mellan enskilda eller mellan enskilda och det allmänna. 247

6 Övriga frågor SOU 2005:59 Skulle en överföring av överklagade ärenden enligt plan- och bygglagen till miljödomstolarna bli aktuell, finns det också ett särskilt intresse av att bereda plats för dessa genom att reservera domstolarna för överprövning och tvistelösning mellan parter. Vi anser att det finns behov av att utarbeta sådana förslag till ändringar i miljöbalken och i angränsande lagstiftning att vattenverksamheter, alla typer av miljöfarliga verksamheter och täkter skall kunna miljökonsekvensbedömas tillståndsprövas vid en förvaltningsmyndighet som första instans. Även prövning av ärenden som anknyter till tillståndsprövning exempelvis omprövning av villkor och tillstånd skall då kunna ske hos förvaltningsmyndighet. I utredningen bör ingå om prövningen av civilrättsliga frågor om tvångsrätt till mark samt om skadeersättning för vattenverksamheter skall ske vid miljödomstol eller om den bör ske hos tillståndsmyndigheten. En utgångspunkt bör vara att nå en utjämning av de nuvarande skillnaderna mellan prövning av miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet. Utredningen bör utgå från att överprövningen av miljöbalksärenden även fortsättningsvis skall ske hos miljödomstolar Samordnade regler för miljökonsekvensbedömningar Dagens regler för miljökonsekvensbedömning av projekt (dvs. förfarandet med att ta fram miljökonsekvensbeskrivning samt efterföljande tillståndsprövning) bygger på en indelning av projekten i olika slag av verksamhetstyper som bedöms enligt olika regler. Inom miljöbalken finns sinsemellan olika regler för miljöfarliga verksamheter, vattenverksamheter och täkter. I många andra lagar, t.ex. väglagen, strålskyddslagen och ellagen, finns regler för andra slag av projekt. Det finns också regler för miljökonsekvensbedömning av planer och program. Dels finns i miljöbalken en reglering som gäller många olika slag av planer och program, dels finns i plan- och bygglagen särskilda regler för miljökonsekvensbedömning av detaljplaner. Det svenska systemet för miljökonsekvensbedömningar skiljer sig från EG-rättens uppläggning, där man bara gör åtskillnad mellan projekt å ena sidan och planer och program å den andra 248

7 SOU 2005:59 Övriga frågor (MKB-direktivet och direktivet om miljöbedömning av planer och program). Det svenska systemet med indelning av projekt i olika kategorier med olika reglering ger upphov till problem i flera avseenden. Det är otympligt och svårt att överblicka. Det gör det också svårt att införa EG:s direktiv på ett enkelt och tydligt sätt och kan försvåra önskvärda effektiviseringar av miljöprövningen. Det är exempelvis av lagtekniska skäl svårt att ersätta tillståndsplikt för vissa projekt med obetydlig miljöpåverkan med anmälningsplikt på ett sätt som stämmer med EG-rätten. Projekt som faller utanför den svenska indelningen i verksamhetstyper saknar också regler för miljökonsekvensbedömning. Det innebär att det inte finns några former för frivillig miljökonsekvensbedömning av sådana projekt och att flexibiliteten i systemet blir otillräcklig när det till följd av ändringar i samhället eller i internationell reglering finns behov av att miljökonsekvensbedöma nya slag av projekt. Den viktigaste invändningen mot systemet är att det blir oklart vilka regler som skall gälla för verksamheter som kan prövas i flera hänseenden och att detta kan leda till att exempelvis förfarandet för att upprätta miljökonsekvensbeskrivningar måste upprepas utan att det leder till några miljömässiga vinster. Enligt vår mening behöver dagens regler för miljökonsekvensbedömningar samordnas på ett på ett sätt som anknyter närmare till EG-rätten. Vi anser att det finns behov av att utarbeta förslag till en enhetlig form för miljökonsekvensbedömning av projekt enligt miljöbalken. Inriktningen bör vara att miljökonsekvensbedömningar dvs. förfarandet med att ta fram en miljökonsekvensbeskrivning samt efterföljande tillståndsprövning av projekt enligt miljöbalken skall ske enligt huvudsakligen gemensamma regler som inte bygger på en indelning av projekten i kategorier som vattenverksamhet och miljöfarlig verksamhet. Möjligen kan 6 kap. miljöbalken vara en lämplig gemensam utgångspunkt. Begreppet miljöfarlig verksamhet bör därmed så långt som möjligt utmönstras. I en sådan utredning bör också ingå att belysa förutsättningarna för att låta projekt som prövas enligt lagar utanför balken omfattas av den gemensamma formen för miljökonsekvensbedömningar. Vidare bör det framgå hur miljökonsekvensbedömning av planer och program enligt reglerna i miljöbalken och enligt regler i planoch bygglagen skall förhålla sig till miljökonsekvensbedömning av projekt. 249

8 6 Författningskommentar Miljöbalken 2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m. 7 a Bestämmelsen är enbart tillämplig när det gäller gränsvärdesnormer; för normer som är av målsättningskaraktär är det inte möjligt att vid avvägningen av vilka krav som skall gälla gå längre än vad som anges i 7 i dess nya lydelse. Den är tillämplig i alla slags prövningssituationer; både när det gäller tillstånd m.m. och tillsyn. Längre gående krav än vad som följer av den nya 7 skall bara få ställas om det behövs för att klara en gränsvärdesnorm. Det är inte möjligt för en enskild verksamhetsutövare att ha den överblick som fordras för att kunna avgöra vad som behövs för att klara en norm. Det innebär att även om 1 lägger bevisbördan för reglerna i 2 kap. på verksamhetsutövaren, kan kravet inte sträcka sig så långt som till att i ett större sammanhang som inbegriper många olika källor ge en helhetsbild av vilka åtgärder som behövs. Det är i stället myndigheterna som enligt denna bestämmelse måste visa vad som behövs för att klara normen. Formuleringen om det behövs ger anledning att pröva om den aktuella verksamheten är av ett sådant slag att strängare krav än enligt 7 skall ställas. Om så är fallet, är bestämmelsen också styrande för hur stränga kraven kan vara. Om det finns ett åtgärdsprogram kan det ge vägledning i båda dessa avseenden. Det kan finnas anledning att tillämpa bestämmelsen både före den tidpunkt då miljökvalitetsnormen inte får överskridas som därefter. Utrymmet för att tillämpa normen innan ett åtgärdsprogram tagits fram bedömer vi dock som litet. Det beror på att det oftast krävs den typ av kartläggning av problemet och inventering av möjliga åtgärder som ett åtgärdsprogram skall innehålla för att det skall kunna konstateras att det finns behov av att ställa 251

9 Författningskommentar SOU 2005:59 längre gående krav mot den prövade verksamheten än vad som följer av 7. I vissa situationer, t.ex. om det är klart att överskridande av en miljökvalitetsnorm beror till övervägande del på en enda verksamhet kan det dock bli aktuellt att ställa längre gående krav även utan ett åtgärdsprogram. Av skäl som angivits i avsnitt används begreppet klaras i stället för uppfyllas. 7 b Denna bestämmelse är enbart tillämplig vid prövning av tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens och alltså inte vid tillsyn. Huvudregeln är att tillstånd m.m. inte får lämnas till en verksamhet som innebär utökad störning i det avseende som en gränsvärdesnorm avser när normen överträds eller riskerar att överträdas. Det spelar inte någon roll om det är fråga om en ny eller befintlig verksamhet. Vad som är avgörande är om störningarna ökar i förhållande till vad som anges i tidigare tillstånd eller motsvarande. Det finns i fyra punkter möjligheter till undantag från huvudregeln. Om ett projekt förutsetts i ett åtgärdsprogram och åtgärdsprogrammet syftar till att även kompensera för de utökade störningarna från detta kan den sökta verksamheten godtas. Om störningarna från projektet är av försumbar betydelse för möjligheterna att klara normen kan projektet också godtas. Ett exempel kan vara trafikalstringen från den sökta verksamheten. Om det är fråga om en försumbar trafikökning i förhållande till förutsättningarna att klara normen kan verksamheten godtas. Är trafiken i allmänhet ett problem för förutsättningarna att klara normen, är det i ett sådant fall oftast mer generaliserade styrmedel som bör tillämpas. Det finns naturligtvis också fall där bidraget till trafiken från en enskild verksamhet inte är försumbart. Den hittills gällande bestämmelsen i 16 kap. 5 har givit möjlighet till undantag om verksamhetsutövaren vidtar åtgärder som minskar störningarna från någon annan verksamhet så att möjligheterna att klara normen ökar i inte obetydlig utsträckning. I den nya bestämmelsen utsträcks undantaget till att även gälla i fall verksamhetsutövaren finansierar sådana minskade störningar. Bestämmelsen förtydligas också så att det framgår att åtgärderna får vidtas vid en annan än den prövade verksamheten; ägarför- 252

10 SOU 2005:59 Författningskommentar hållandena spelar inte någon roll. Exempel finns redovisade i avsnitt Slutligen finns också möjligheter till undantag från huvudregeln för verksamheter som i ett mindre avseende ger ökade störningar, om samtidigt förutsättningarna för att klara normen i ett större sammanhang ökar. 5 kap. Miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsförvaltning 3 Bestämmelsen anger myndigheters och kommuners ansvar att i sin myndighetsroll verka för att miljökvalitetsnormer klaras. Ansvaret enligt bestämmelsen omfattar inte myndigheter och kommuner i egenskap av verksamhetsutövare. Att miljökvalitetsnormerna i sådana situationer måste beaktas följer i stället av andra bestämmelser, t.ex. 2 kap. miljöbalken. 3 a Den nya bestämmelsen gör det möjligt att utfärda generella föreskrifter i situationer när det vid arbetet med ett åtgärdsprogram har visat sig nödvändigt för att klara miljökvalitetsnormer. Det krävs således för att regeringen skall kunna utnyttja bemyndigandet för egen del eller för att subdelegera rätten att utfärda föreskrifter att ett åtgärdsprogram har fastställts. Dessutom skall fastställandet ha gjorts av regeringen. 4 Ändringen av bestämmelsen gör det möjligt att införa regler om åtgärdsprogram också i andra situationer än då en miljökvalitetsnorm överträds. Det skall vara möjligt att föreskriva om åtgärdsprogram till skydd för människors hälsa och miljön även när inte normer är överträdda om det följer av EG-rätten. Det kan t.ex. uppstå ett sådant behov om det införs obligatoriska åtgärdsprogram för kommande miljökvalitetsnormer som Sverige klarar. Av skäl som angivits i avsnitt byts ordet uppfylls mot ordet klaras. 253

11 Författningskommentar SOU 2005:59 5 Bestämmelsen är behandlad i avsnitt Bestämmelsen är behandlad i avsnitt Denna bestämmelse innehåller de krav som skall ställas på alla typer av åtgärdsprogram, oavsett om det rör gränsvärden eller normer av målsättningskaraktär. Ett centralt krav på åtgärdsprogram är att de skall ange hur krav skall fördelas mellan olika aktörer som bidrar till ett överskridande av en miljökvalitetsnorm. Den nya punkten 3 gör detta tydligt. Åtgärdsprogram skall ange både vilka styrmedel som bör komma till användning och vilka grupper av aktörer som kraven skall riktas mot. Dessutom måste det i alla åtgärdsprogram göras en analys av hur åtgärderna skall finansieras, vilket följer av tredje stycket. Sedan tidigare gäller att konsekvenser ur allmän och enskild synpunkt bör analyseras. I detta ingår att belysa vilka kostnadsmässiga konsekvenser olika åtgärder kan få för enskilda. Kravet på att analysera hur åtgärder skall finansieras rör främst det allmännas kostnader. 6 a Bestämmelsen är ny och innehåller krav som skall ställas på vissa typer av åtgärdsprogram. Den gäller åtgärdsprogram för miljökvalitetsnormer av gränsvärdeskaraktär. För sådana normer som måste klaras vid viss tidpunkt finns skäl att ställa högre krav än vad som gäller enligt 6. Om ett gränsvärde måste klaras är det nödvändigt att hela den förändring som behöver ske motsvaras av vad åtgärdsprogrammet bedöms kunna ge. Om t.ex. utsläpp av ett ämne måste minska med 100 enheter för att ett gränsvärde skall klaras måste åtgärdsprogrammet innehålla förslag som totalt bedöms minska utsläppen med 100 enheter. Detta kommer till uttryck i sista meningen i förslaget. För att åtgärdsprogrammet skall fungera som ett fördelningsinstrument måste det dessutom anges vilken minskning varje åtgärd förväntas ge. Det uttrycks i första meningen. 254

12 SOU 2005:59 Författningskommentar 7 a Vad som är ett överklagbart beslut följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer (se t.ex. RÅ 2004 ref. 8). Av 20 kap. 9 miljöbalken framgår att överklagade åtgärdsprogram prövas av den miljödomstol inom vars område myndigheten som först prövat programmet är belägen. 8 Det är inte lämpligt att regeringen är bunden av åtgärdsprogram som antagits av förvaltningsmyndighet eller kommun. Det är alltså endast förvaltningsmyndigheter och kommuner som binds av fastställda åtgärdsprogram. 9 Av skäl som angivits i avsnitt byts ordet uppfylls mot ordet klaras. 6 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag 21 Av skäl som angivits i avsnitt byts ordet uppfylls mot ordet klaras. 7 kap. Skydd av områden 19 Möjligheten att besluta om miljöskyddsområde avskaffas för de fall att en miljökvalitetsnorm inte uppfylls. Skälen för detta behandlas i avsnitt kap. Allmänt om prövningen 8 Av skäl som angivits i avsnitt byts ordet uppfylls mot ordet klaras. 255

13 Författningskommentar SOU 2005:59 24 kap. Tillstånds giltighet, omprövning m.m. 1 På samma sätt som gäller för föreskrifter meddelade för miljöskyddsområde, skall föreskrifter meddelade med stöd av 5 kap. 3 a, bryta igenom tillstånd. Frågan behandlas i avsnitt kap. Tillträde m.m. 10 Ändringen, ett nytt andra stycke, återställer rättsläget till vad som gällde enligt 8 kap. 1 andra stycket vattenlagen. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.1. Plan- och bygglagen 2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse, m.m. 1 Bestämmelsen har behandlats i avsnitt Den innebär ingen förändring i sak. De materiella krav som kan ställas i samband med planering och planläggning enligt plan- och bygglagen skall framgå av den lagen och inte av miljöbalken. Genom att ändra så att planoch bygglagen inte längre hänvisar till 5 kap. 3 kan den bestämmelsen ges en lämpligare lydelse än vad som gäller för närvarande (frågan om problem med dagen lydelse av 5 kap. 3 behandlas i avsnitt 2.5). Lagförslaget kan komma att behöva ändras till följd av kommande förslag från PBL-kommittén. Luftfartslagen 6 kap. 5 Eftersom det huvudsakliga innehållet i 16 kap. 5 miljöbalken införs i 2 kap. 7 b skall hänvisningen i luftfartslagen ske till den nya bestämmelsen i stället. 256

14 SOU 2005:59 Författningskommentar Lagen om kontinentalsockeln 3 a Ändringen innebär att de nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 andra stycket och 16 kap. 5 miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 miljöbalken blir tillämplig. Väglagen 3 a I väglagen föreskrivs att upprättande av arbetsplaner skall jämställas med meddelande av tillstånd enligt balken. Det betyder att om hänvisningen till 2 kap. miljöbalken kvarstår i dessa lagar kommer de nya bestämmelserna i 2 kap. 7 a och 7 b miljöbalken att tillämpas på vägplaner. Av propositionen 1997/98:90 om följdlagstiftning till miljöbalken framgår att avsikten är att 2 kap. skall vara tillämpligt för all verksamhet inom tillämpningsområdet för väglagen. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer är således tillämpliga även vid annat beslutsfattande än sådant som gäller arbetsplaner. Detta framgår också genom hänvisningen till 5 kap. 3 miljöbalken som kvarstår och blir tillämplig i den nya lydelsen. Lagen om vissa rörledningar 4 De nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 andra stycket och 16 kap. 5 miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 miljöbalken blir tillämplig. Lagen om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn 1 a De nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 andra stycket och 16 kap. 5 miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 miljöbalken blir tillämplig. 257

15 Författningskommentar SOU 2005:59 Lagen om kärnteknisk verksamhet 5 b De nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 andra stycket och 16 kap. 5 miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 miljöbalken blir tillämplig. Lagen om vissa torvfyndigheter 7 I lagen om vissa torvfyndigheter görs i dag ingen hänvisning till 16 kap. 5 miljöbalken för prövning av undersökningskoncession. Däremot hänvisas i dessa fall till 2 kap. miljöbalken. Förflyttningen av huvuddelen av innehållet i 16 kap. 5 till 2 kap. 7 b miljöbalken medför att denna bestämmelse blir tillämplig vid undersökningskoncession. Det innebär en förändring jämfört med rättsläget i dag men utgör med det modifierade innehåll som regeln fått inte någon olägenhet utan är enligt vår uppfattning rimligt. Strålskyddslagen 6 kap. 22 a Eftersom det huvudsakliga innehållet i 16 kap. 5 miljöbalken införs i 2 kap. 7 b bör hänvisningen i strålskyddslagen ske till den nya bestämmelsen i stället. Lagen om Sveriges ekonomiska zon 6 De nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 andra stycket och 16 kap. 5 miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 miljöbalken blir tillämplig. 258

16 SOU 2005:59 Författningskommentar Lagen om byggande av järnväg 3 I lagen om byggande av järnväg föreskrivs att vid planläggning av järnväg och vid prövning av ärenden om byggande av järnväg skall bl.a. 2 kap, 5 kap. 3 och 16 kap. 5 miljöbalken tillämpas. Det betyder att de nya bestämmelserna i 2 kap. 7 a och 7 b miljöbalken kommer att tillämpas vid olika järnvägsärenden. Hänvisningen till 5 kap. 3 kvarstår och blir tillämplig i den nya lydelsen. Ellagen 2 kap. 8 a De nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 andra stycket och 16 kap. 5 miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 miljöbalken blir tillämplig. Naturgaslagen 2 kap. 6 De nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 andra stycket och 16 kap. 5 miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 miljöbalken blir tillämplig. 259

17 Reservationer och särskilda yttranden Kapitel 2, Miljökvalitetsnormer Reservation av Eva Hallström (mp) och Willy Söderdahl (v) Miljökvalitetsnormerna har betydelse för miljöarbetet och normernas tillämpningsområde bör utökas. En koppling mellan miljökvalitetsnormerna och de nationella miljömålen och delmålen är önskvärd. Miljömålen skall ses som miljökvalitetsnormer av målsättningskaraktär. Därför bör ett tillägg göras till 5 kap. 1, första stycket med följande text: eller i övrigt av riksdagen fastställda miljökvalitetsmål och delmål. Naturvårdsverket föreslog i Utveckling av miljökvalitetsnormer som rättsligt instrument denna lagändring, med en av motiveringarna att en koppling då sker till de nationella miljömålen i enlighet med Miljömålskommitténs överväganden. Naturvårdsverket framförde också andra ändringar i miljöbalken samt föreslog ytterligare utredningar om hur miljömålen och delmålen även kan tjäna som vägledning till tillämpning av annan relevant lagstiftning. Reservation av Eva Hallström (mp) Betänkandet föreslår en ändring i 5 kap. 3 där orden skall säkerställas byts till verka för. Min reservation mot denna ändring grundar sig i att verka för inte nog förtydligar det ansvar myndigheter har vad gäller uppfyllande av miljökvalitetsnormer, vilket undergräver dessa normers syfte. Jag föreslår att bestämmelsen ges följande lydelse. Myndigheter och kommuner skall säkerställa att de miljökvalitetsnormer som meddelats enligt 1 uppfylls. Myndigheter och kommuner skall tillämpa bestämmelserna i detta kapitel när de utövar tillsyn. Enligt 2 kap. 1 plan- och bygglagen skall kommuner och myndig- 261

18 Reservationer och särskilda yttranden SOU 2005:59 heter vid planering och planläggning iaktta och säkerställa miljökvalitetsnormer. En koppling skall finnas från miljöbalken till plan- och bygglagen i denna fråga. Det räcker inte med att det står enbart i plan- och bygglagen. Det bör också göras ett tillägg till 2 kap. 1 sista stycket plan- och bygglagen med lydelsen iakttas och säkerställas. Erfarenheten har visat att det tar lång tid innan ett åtgärdsprogram fastställs. Regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen bestämmer måste kunna agera tidigare till skydd för människors hälsa och miljö utan att behöva invänta att ett åtgärdsprogram skall fastställas. I stället för kommitténs förslag, bör sista meningen i paragrafen ha följande lydelse. Föreskrifter får meddelas och om det finns ett åtgärdsprogram så skall det vara vägledande. Det är mycket olyckligt att ta bort skrivningen om miljöskyddsområde. Den bör i större utsträckning användas som möjlighet för att uppnå miljökvalitetsnormerna. Inrättande av ett miljöskyddsområde kan vara en åtgärd som går att genomföra tämligen snabbt och därför vara ett alternativ till den ordning som förslaget förordar, att ett åtgärdsprogram först skall upprättas och att föreskrifter sedan kan utfärdas. Detta kan ta upp till fem år att realisera och under tiden så stiger halterna i luft, mark, vatten eller miljö i övrigt, där människor får betala med sin hälsa när åtgärder dröjer. Reservation av Willy Söderdahl (v) Kommittén föreslår en ändring av 5 kap. 3 med ordalydelsen Myndigheter och kommuner skall verka för att miljökvalitetsnormerna klaras. Jag anser att paragrafen istället skulle formulerats: Myndigheter och kommuner har ansvar för och skall bidra till att miljökvalitetsnormerna klaras. Detta hade på ett bättre sätt klarlagt att myndigheter och kommuner skall vara aktiva i arbetet för att miljökvalitetsnormerna klaras. Med ett tydligt ansvar tror jag också att man är mer benägen att påbörja arbetet redan i förebyggande syfte. 262

19 SOU 2005:59 Reservationer och särskilda yttranden Särskilt yttrande av Marithe Eriksson (kd), Eva Hallström (mp) och Willy Söderdahl (v) I utredningen läggs ett antal viktiga förslag om förstärkningar av åtgärdsprogram fram, exempelvis att förslagen till åtgärder tydligt ska visa att normen nås, hur åtgärderna ska finansieras och hur olika uppgifter ska fördelas mellan berörda parter. Förändringarna ger förbättrade möjligheter att klara miljökvalitetsnormer vilket är mycket viktigt. Överskridande av miljökvalitetsnormer kan innebära betydande hälsorisker. I de fall miljökvalitetsnormer inte klaras kommer detta att betalas av de människor som bor inom dessa regioner med försämrad hälsa. Redan idag överskrids luftkvalitetsnormen för partiklar i exempelvis Stockholm på vissa gator. För att inte förtroendet för åtgärdsprogrammens styrka ska urgröpas redan innan de hunnit verka är det av största vikt att redan antagna åtgärdsprogram, fattade med stöd av äldre lagstiftning, stärks i sådan mån att normer klaras. Om det i det något längre perspektivet visar sig att de nu lagda förslagen till förstärkningar av lagstiftningen runt åtgärdsprogrammen inte är tillräckliga, bör det bland annat övervägas att införa överklaganderätt för enskilda som bor i miljöer där miljökvalitetsnormer inte klaras. Särskilt yttrande av Eva Hallström (mp) Miljökvalitetsnormer infördes genom miljöbalken för att uttrycka den lägsta godtagbara miljökvaliteten i och på olika områden. Syftet med normerna är att utifrån befintlig kunskap skydda människors hälsa och miljön. Överskridande av miljökvalitetsnormer innebär betydande hälsorisker. I de fall där miljökvalitetsnormer inte klaras kommer detta betalas med försämrad hälsa av de människor som bor inom berörda områden. Detta är ett perspektiv som inte framkommer i betänkandet och dess resonemang kring finansieringen av åtgärder för att klara miljökvalitetsnormer. Det finns uträkningar på vad det kostar att inte göra något och dessa kostnader för skador på människor och gröda har visat sig vara mycket högre än kostnaderna för att åtgärda problemen. Detta finns bland annat att läsa i Svenska miljömål delmål och åtgärdsstrategier, prop. 2000/01:

20 Reservationer och särskilda yttranden SOU 2005:59 Miljökvalitetsnormerna bör även gälla i inneslutna eller halvinneslutna trafikanordningar där människor vistas. Exempel på sådana anordningar är vägtrafiktunnlar, parkeringsgarage och tunnelbanor. Miljökvalitetsnormer som styrmedel har hittills inte använts i stor utsträckning till skydd för människors hälsa och miljö. Miljöpartiet vill utöka dessa möjligheter både på regional och lokal nivå. Det fanns enligt tidigare skrivning i 5 kap. 2 en beskrivning av vad miljökvalitetsnormer skall ange i olika punkter. I en av dessa punkter fanns nivåer av kemiska ämnen, i en annan fanns högsta nivåer för buller, skakning, ljus, strålning och annat. Genom att tidigare ha angett vissa störningar så var bestämmelsen begränsad till enbart dessa, men genom ändringar som genomförts omfattas nu alla störningstyper. En utökad möjlighet att använda miljökvalitetsnormer för olika ändamål vore önskvärd. Försiktighetsprincipen skall vara vägledande, vilket innebär att man i större utsträckning än hittills beaktar att vi inte idag vet vilka risker olika system medför. Att införa miljökvalitetsnormer för begränsade områden av olika slag för att kunna studera effekterna av detta och med utgångspunkt härifrån dels kunna göra generella rekommendationer och dels kunna erbjuda särskilt känsliga personer ett livsutrymme är ett handlingsalternativ som idag inte beaktas. Jag vill skapa en möjlighet för kommuner att ansöka hos regeringen om att införa en miljökvalitetsnorm till skydd för människor och miljö inom ett geografiskt begränsat område. Detta kan exempelvis gälla strålmiljö, bl.a. avgränsade lågstrålande zoner. Dessutom bör generella föreskrifter för ett miljöskyddsområde med kravnivåer på strålning tas fram. Idag har vi många människor som är känsliga och oroliga inför den ökade strålning som utbyggnaden av infrastrukturen för kommunikationsteknologin medför och detta vore ett sätt för dem att kunna vara garanterade ett område där det finns en norm att följa. Även människors oro för olägenhet ska beaktas som en olägenhet. Trots betänkandets förtydliganden vad gäller hur åtgärdsprogram ska genomföras för att uppfylla miljökvalitetsnormer är det fortfarande otydligt vad som sker när ett åtgärdsprogram inte uppfylls. Det är bra att överskridande av försiktighetsmått är straffbara. Det finns fortfarande problem med att berörda parter inte 264

21 SOU 2005:59 Reservationer och särskilda yttranden inser situationens allvar då miljökvalitetsnormer överskrids. Man vill gärna förminska och relativisera problemen och har svårt att acceptera miljökvalitetsnormernas absoluta karaktär. Det finns därför ett behov av ekonomiska sanktioner för att driva på utvecklingen så att miljökvalitetsnormerna blir ett effektivt styrmedel för att säkra människors hälsa och en bättre miljö. Därför bör möjlighet till miljösanktionsavgift när ett åtgärdsprogram inte följs övervägas. Kapitel 3, Miljöorganisationernas deltagande i miljöprocesser Reservation av Marithe Eriksson (kd), Eva Hallström (mp) och Willy Söderdahl (v) Vi anser att våra utredningar visar så goda erfarenheter av miljöorganisationernas deltagande i miljöprocesser och av deras utnyttjande av rätten att överklaga miljöbeslut, att överklagningsrätten bör utvidgas. Särskilt yttrande av Marithe Eriksson (kd) I direktivet som Miljöbalkskommittén fick när det gäller miljöorganisationers rätt att enligt kap överklaga tillstånd, godkännande och dispenser, ingick att granska hur denna talerätt nyttjats och vilka erfarenheter som miljöorganisationer, myndigheter, domstolar och verksamhetsutövare har av denna s.k. talerätt. Det ingick inte att lämna förslag på området men kommittén har inte varit förhindrad att göra detta. De slutsatser som kunnat dras av genomgången är att talerätten enligt kap inte missbrukats. Erfarenheterna är i stort sett goda både hos myndigheter, domstolar och verksamhetsutövare. Vidare har konstaterats att rätten för miljöorganisationer att överklaga nyttjats endast i få ärenden. Av denna anledning borde det varit möjligt för kommittén att lämna förslag om förstärkningar av talerätten, exempelvis mildringar i kravet på antal medlemmar och verksamhetsår. Vidare borde kommittén undersökt möjligheterna att vidga talerätten så att det gått att överklaga tillståndsfrågor i mer vid mening. Be- 265

22 Reservationer och särskilda yttranden SOU 2005:59 stämmelserna i kap har enligt miljöorganisationerna kommit att tolkas snävt i praxis. Andra viktiga frågor gäller förbättrad tillgång till miljöinformation, exempelvis rätt att överklaga statsråds beslut att inte lämna ut information och att begära rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut när dessa uppenbart gäller miljöärenden, möjligheter till förbättrad rättshjälp i domstolsärenden och utökad information på myndigheternas hemsidor. Utökad talerätt innebär viss risk för att enstaka ärenden kan ta längre tid. Detta måste vägas mot förstärkt granskning så att fler stenar lyfts och vänds på samt stärkt engagemang och delaktighet. Mycket vinns naturligtvis om verksamhetsutövare redan från början i en tillståndsprocess vinnlägger sig om informera de miljöorganisationer som finns företrädda lokalt. Särskilt yttrande av Eva Hallström (mp) och Willy Söderdahl (v) Omprövningsbeslut eller beslut om uppdatering av villkor ska kunna överklagas av en miljöorganisation. Möjligheten för miljöorganisationer att initiera omprövning eller uppdatering av villkor bör också finnas. Miljöbalkskommittén har i uppdrag att utvärdera miljöorganisationernas deltagande i miljöprocesser. Det framkom då, att de farhågor som fanns vid införandet av den vidgade talerätten i 16 kap. 13 miljöbalken inte infriades. Många varnade för att det skulle bli en kraftig ökning av antalet överklaganden och förlängda handläggningstider. Kommitténs utvärdering visade att så inte blivit fallet. Antalet överklagande har varit få. Sjutton ärenden överklagades under åren 2002 och 2003 av miljöorganisationer. Detta skall ställas mot att de fem miljödomstolarna avgjorde sammanlagt cirka överklagade mål under enbart Utvärderingen visar också att alla inblandade parter till mycket stor del upplever miljöorganisationernas deltagande som positiv speciellt om de kommer in tidigt i processen. Den grundläggande frågan är om man ser miljöorganisationerna som ett hot eller som en möjlighet. Vi ser miljöorganisationernas deltagande i processen som en möjlighet och där finns stöd för denna uppfattning i utvärderingen. Ökade möjligheter för miljöorganisationerna att överklaga är positivt för såväl miljön som den demokratiska processen. Det skulle också öka incitamenten för 266

23 SOU 2005:59 Reservationer och särskilda yttranden verksamhetsutövare att få in miljöorganisationerna tidigt i processen för att undvika ett senare överklagande från sakägare. Utvärderingen visar också att besluten blir bättre när miljöorganisationerna deltar i processen. Inget hade hindrat kommittén att komma med förslag om en utökad rätt att överklaga för miljöorganisationerna, något som majoriteten tyvärr avvisade. Regeringen har tydligt uttalat av vissa delar av regleringen kring miljöorganisationernas talerätt behöver förtydligas, kommittén har valt att inte lägga fram några förslag på sådana förändringar. Vi saknar vidare diskussion om, och slutsatser kring, miljöorganisationers rätt att överklaga beslut om tillstånd som prövas av regeringen samt hur finansieringsaspekten avgör olika organisationers möjlighet att använda sig av de rättsliga verktyg som lagen tillhandahåller. Det framkommer i den utvärdering som gjorts att finansieringen är ett hinder och möjligheten att söka finansiellt stöd för miljöjuridiskt arbete bör utökas. Kommittén har tidigare lämnat förslag på att göra en del tillståndsärenden till anmälningsärenden. Det är en effektivisering, men gör det samtidigt omöjligt för miljöorganisationerna att överklaga. Genom att ge dem den möjligheten hade man garanterat att gränsdragningen mellan tillståndsärenden och anmälningsärenden inte hamnat fel. Vi skulle helst se att miljöorganisationerna fick en utökad rätt att överklaga ärenden som behandlas enligt miljöbalken. Vi anser också att kriteriet två tusen medlemmar är för högt satt. Det medför att ett stort engagemang i ett miljöärende i en liten ort inte ges möjligheten att överklaga. Termen miljöorganisationer blir en alltför snäv avgränsning. Vi anser att flera organisationer bör ges möjlighet att utnyttja talerätten, t.ex. friluftsorganisationer. Deras ändamål och intressen sammanfaller ofta med miljöorganisationernas, men från en annan infallsvinkel. Detta bör man ta tillvara, genom att de får vara med i hela processen. Organisationernas deltagande i miljöprocesser är inte ett hot det är en tillgång. Låt oss ta vara på den. 267

24 Reservationer och särskilda yttranden SOU 2005:59 Särskilt yttrande av Sören Norrby (fp) Vår grundliga genomgång av miljöorganisationernas deltagande i miljöprocesser visar att detta har fungerat överraskande bra. Det finns därför anledning att utöka möjligheterna. Det är samtidigt angeläget att Miljöbalkskommitténs tidigare förslag om effektivisering och förenkling av processerna genomförs. Jag anser att fler stora organisationer som i praktiken arbetar med miljöfrågor av stort allmänintresse ska kunna omfattas av talerätten enligt miljöbalken. Därmed breddas basen för ideella organisationers tidiga medverkan i miljöprocesser, deras kompetens och kontaktytor kan tas till vara. Samma formella trösklar som nu bör gälla. Exempel på sådana organisationer är hembygdsrörelsen, Friluftsfrämjandet, Sportfiskarna och båtlivsorganisationer. De har bl.a. till ändamål och intresse att värna och bevara kulturmiljöer, biotoper, rekreationsmiljöer och biologisk mångfald och kan behöva ytterligare tydliggöra detta i sina stadgar. Deras medverkan tidigt i miljöprocesser kan bidra till en långsiktigt hållbar utveckling och förebygga konflikter sent i processerna. Ett syfte är naturligtvis att deras intressen ska kunna beaktas så att överklaganden kan undvikas. Detta resonemang om vidgad medverkan stämmer bra med Århuskonventionen och EG-direktiv och bör därför avspeglas i det fortsatta arbetet med utveckling och genomförande av dessa. Det gäller givetvis också planprocesser enligt plan- och bygglagen där regelverket redan nu är betydligt öppnare men kan utvecklas. Kapitel 4, Avgifter för prövning och tillsyn Särskilt yttrande av Marithe Eriksson (kd), Eva Hallström (mp) och Willy Söderdahl (v) Det konstateras i utredningen att det idag inte finns anledning till förändringar i systemet för statliga myndigheters prövningsavgifter med undantag för prövning av vattenverksamheter. Förändringar på detta område är emellertid något komplicerade och underlättas sannolikt när vattenmyndigheterna varit i arbete en tid. De förändringar som ägt rum och som får betydelse framöver gäller att prövningsnivån tryckts ner till lägre instanser. I redogörelsen skattas att kommunernas kostnader för ett större antal anmälningsärenden ökar ca 25 procent i denna del. Även länsstyrelserna får 268

25 SOU 2005:59 Reservationer och särskilda yttranden ökade kostnader och arbetsbördor. Det är här viktigt att poängtera att finansieringsprincipen måste gälla, dvs. om arbete läggs till en lägre nivå, i detta fall till kommunerna, måste kostnadskompensation ske. Särskilt yttrande av Eva Hallström (mp) Undersökningen har visat att avgifterna täcker till viss mån de kostnader som staten har. Jag anser att en höjning av avgifterna bör ske och en ökad differentiering, vilket kan jämföras med tidigare avgifter som för vissa verksamheter var på en högre nivå än nuvarande. Jag har fått flera uppgifter om att prövningsinstanserna behöver förstärkt kapacitet för att miljöbalken skall få avsett genomslag. Det gäller både ökade resurser och utbildning om miljörelaterade frågor. Jag anser att regeringen vid behov bör åtgärda denna brist. Kapitel 5, Övriga frågor Särskilt yttrande av Marithe Eriksson (kd), Eva Hallström (mp), Lars Lindblad (m), Sören Norrby (fp), Willy Söderdahl (v) och Roger Tiefensee (c) Det finns anledning att rikta kritik mot att de utstående frågor om prövningsordning och systemet för miljökonsekvensbedömningar, som pekas ut i avsnitt , inte nu skyndsamt får utredas klart. I tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén 2003:61 gav regeringen ett uppdrag att vidareutveckla den vision om den framtida prövningsorganisationen som presenterades i delbetänkandet Miljöbalken under utveckling ett principbetänkande, SOU 2002:50. I delbetänkandet Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation SOU 2004:38 presenterades i samarbete med PBL-kommittén (SOU 2004:40) ett antal förslag till alternativa prövningsmodeller. Syftet var både att få till en mer ändamålsenlig organisation för miljöprövningar och att i samråd med PBL-kommittén titta på möjligheter att få in framförallt bygglovprövning i denna prövningsorganisation. Det sistnämnda då det finns uttalat önskemål om att få till stånd dels ökad samordning mellan plan- och bygglagstiftningen och miljöbalken, dels att få en ökad effektivitet i 269

26 Reservationer och särskilda yttranden SOU 2005:59 denna prövning genom ett minskat antal överprövningsinstanser för bygglovärenden. Det hade varit naturligt om Miljöbalkskommittén och PBL-kommittén kunnat fullfölja denna utredning och lämna mer färdiga förslag i denna del. Att regeringen inte ger uppdrag att lämna mer färdiga lösningar, riskerar att fördröja viktiga och önskade lagändringar. I tilläggsdirektivet ovan ges Miljöbalkskommittén också i uppdrag att se över också förfarande med miljökonsekvensbedömningar. I En effektivare miljöprövning, SOU 2003:124, läggs flera förslag till effektiviseringar i MKB-förfarandet, men det påtalas också ett starkt behov av att utreda systemet med miljökonsekvensbedömningar i sin helhet för att om möjligt hitta en gemensam lösning för all typer av miljökonsekvensbedömningar som skall göras, oberoende av sektorslagstiftning eller vilka projekt eller planer det handlar om. För att möjliggöra överskådlighet, ökad effektivitet och överensstämmelse med EG-rättens utformning skulle det varit värdefullt om Miljöbalkskommittén fått möjlighet att lämna förslag till genomgripande förändring. 270

27 Bilaga 1 Kommittédirektiv Miljöbalken uppföljning och reformbehov Dir. 1999:109 Beslut vid regeringssammanträde den 22 december Sammanfattning av uppdraget Regeringen tillkallar en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga reformer. Kommittén skall ägna särskilt intresse åt följande frågor: tillämpningen av miljöbalkens allmänna hänsynsregler hos domstolar och myndigheter, frågan om hur 3 och 4 kap. miljöbalken skall integreras med hänsynsreglerna och andra regler om markanvändning i balken, miljökvalitetsnormernas betydelse för miljöarbetet samt normernas tillämpningsområden, miljökonsekvensbeskrivningar, förfarandet och erfarenheter när det gäller frågan om hur regelverket fungerar samt kvaliteten på konsekvensbeskrivningarna, prövningsordningen och andra regler för mål om tillstånd enligt miljöbalken, kostnadsmässiga konsekvenser av miljöbalkens tillämpning för de tillståndssökande och andra inblandade, tillsynens effektivitet samt dess förhållande till de standardiserade miljöledningssystemen EMAS och ISO 14001, avgiftssystemet och gränsdragningen mellan skatt och avgift vid myndighetsutövning som rör ett kollektiv, miljösanktionssystemet, dess effektivitet och samspel med andra myndighetsingripanden, utformningen av bestämmelserna om miljöbrott m.m. i 29 kap. miljöbalken och behovet av andra åtgärder för ett effektivt och rättvist sanktionssystem. 271