Gamla stan, Bangalore.

Transkript

1 18 Gamla stan, Bangalore.

2 [sightseeing] Med nytvättade ögon och fulladdade upplevelsebatterier tar man till sig allt de första dagarna i ett främmande land. Man tolkar in sig i systemet, lyckas känna igen ett eller annat hus eller gathörn och försöker skapa en egen, provisorisk bild av allt det nya. Bangalore brukar allmänt utpekas som det nya, tillväxande IT- Indiens moderna storstad. På MG Road råder också en påfallande västerländsk stämning med brusande trafik, stora välsorterade affärer och skinande kontorskomplex. Men kontrasterna finns även där. Turiststråket är fyllt av månglare och prånglare, unga killar lockar med ringlande träormar och fickstora schackspel. En tiggande kvinna sträcker fram sin tunna hand, en krympling hasar fram i knähöjd, strömmen av människor. Kampen för tillvaron pågår dag efter dag, minut för minut. Och ibland kan det vara så skinande nyputsat att man bländas, som när jag går rakt in i glasdörren på fashionabla restaurangen ebony på xiii:e våningen: shit happens also in India! Håll dig på gatan, pojk! Premier Bookshop på 46/1 Church Street är en legendarisk bokhandel, där man rör sig med skräckblandad förtjusning mellan bågnande hyllor och vajande boktravar. Den försynte innehavaren av denna kulturgruva sitter inklämd vid en minidisk och hanterar suveränt såväl kommers som information i sitt mycket fascinerande och helt osofistikerade bildningstempel, där även blandningen är salig: aktuella böcker, antikvariska, praktverk och oansenliga skrifter är minst sagt imponereande. Mina inköp inskränker sig till courage, the Joy of Living och en antologi med modern indisk poesi. [trafiken] De gröngula rikshorna liknar ilskna getingsvärmar när de smattrar iväg bortöver gatan, trehjuliga och med plats för två personer i baksätet, full fart framåt, i kampen om utrymme, en tillkämpad yta att placera själva rörelsen 19

3 T v och t h: Premier Bookshop, Bangalore.

4

5 i. Det har bland rikshaförarna uppstått en slags allmogekonst när man målar en färggrann bild i den ovala bakrutan, det kan vara något religiöst motiv, ett romantiskt landskap eller helt enkelt något häftigt. Det finns ett intensivt, nästan symfoniskt, tut- och signalsystem i trafiken, man använder signalhornet lika mycket som gas- och bromspedalerna. Tutandet är ett sätt att markera sin närvaro och i viss mån berätta vad som är på gång. Ett kakafoniskt säkerhetssystem, helt enkelt, utan några absoluta garantier. På bussarna står det målat på bakändan: blow horn keep distance! Många taxiförare vill köra utan att sätta på taxametern. När vi åker i flera rikshor kör förarna tätt intill varann och för livliga diskussioner under den tjutande färden, eller också kan plötsligt uppstå ett tävlingsmoment som bidrar till att göra framfarten ännu mer gastkramande. [gamla stan] Gamla stan i Bangalore, återigen ett filmiskt myller, varje utsnitt är ett motiv, rörelse och färger, ett blickars fyrverkeri. Det myllrar och sjuder runt basarerna och det råder en ihärdig ljudkuliss med ett ständigt plingande och hojtande, muller och buller. Alla tycks vara på väg, bråttom är det eller gott om tid, och ofta tungt att bära. Vi intar handgripligen en måltid på en liten enkel bengalisk restaurang, guidade av den i staden bosatte ciceronen och författaren Zac O Yeah, och besöker sedan ett traditionellt coffee house, vars stämning genast sätter fantasin i rörelse. Så här måste det ha sett ut också för femtio år sedan? Vad är det som dröjer sig kvar efter en resa, när den svenska vardagen återtagit kommandot och filmrullarna är framkallade? Fragment, ögonblick, möten, sinnesstämningar både växer ihop och glider ifrån varandra. De där tusentals blickarna som upp- 22

6 stod och utbyttes på plats, deras ögon har blivit slocknande eldsflugor i minnets mörker. Jag tar en sväng med kameran i Bangalore, kommer till ett bygge, där både män och kvinnor arbetade i hettan och dammet. Kvinnorna i vackra saris, skickar tegelstenar mot fuktig cement, de tittar mot mig och kameran, jag gör en antydan om att jag ville ta kort, de blir inte förbannade, de bara tittar tillbaka och låter klicket komma. När jag ett par dagar senare gör en ny vandring i den tidlösa miljö som gamla stan i Bangalore består av så inträffar något för mig ytterst märkligt: jag hittar! Det är som om något nytt koordineringssystem tagits i bruk. I det brokiga myllret fungerar plötsligt min orienteringsförmåga. Jag som under normala omständigheter kan gå totalt vilse i Alingsås! s 23