Vartill har Balkåkrapjäsen använts? Nerman, Birger Fornvännen 32, Ingår i: samla.raa.

Transkript

1 Vartill har Balkåkrapjäsen använts? Nerman, Birger Fornvännen 32, Ingår i: samla.raa.se

2 VARTILL HAR BALKÅKRAPJÄSEN ANTÄNTS? AV BIRGER NERMAN Man har ofta frågat sig, vilken funktion den berömda pjäs, fig. 1, haft, som 1847 påträffades i en torvmosse vid Balkåkra by och socken v. om Ystad. Som bekant utgöres den av en solskiva, vilande på en genombruten, av 10 hopnitade delar bestående krans, vilken nedtill avslutas med 10 fyrekriga hjul. Föremålet är importerat, närmast ifrån Mellan-Europa, där vid Haschendorf nära ödenburg i Ungern en nästan identisk pjäs år 1914 påträffades. 1 Montelius, som tidigare 2 daterade Balkåkrapjäsen till yngre bronsåldern, hänförde den (liksom i sinom tid parallellen från Ungern) senare 3 till sin l:sta bronsåldersperiod, en datering, som möjligen icke kan sägas vara fullt säkerställd dateringsfrågan kan emellertid här ej upptagas. Tidigare trodde man, att pjäsen tillhört ett kärl av trä, i det ringen, ställd med hjulen uppåt, utgjort sidobcklädnad och skivan, med den ornerade sidan placerad uppåt, varit kärlets botten; 4 man menade, att det rörde sig om ett offerkärl, som haft sin plats i ett solgudens tempel. Senare har man varit mera benägen att i Balkåkrafyndet se prydnad till ett altare; skivan ansågs då ha legat ovanpå detta, 1 Mitteilungen der Anthropologischen Gesellschaft in Wien, XXXXIV, 1914, sid. 316 ff. 2 T. ex. i Svenska Fornsaker (1872), där föremålet är avbildat som fig Montelius, Die Chronologie der ältesten Bronzezeit in Nord-Deutschland und Skandinavien, 1900 (särtryck ur Archiv f. Antbrop. XXV, XXVI), sid Denna förklaring hos t. ex. Montelius i aa. aa. 13 Fornvännen 1937.

3 194 BI BG E R S E RM AS Fig. 1. Bronspjäsen från Balkåkra nära Ystad. Ca '/i (skivans största diam. 41,9 cm).

4 VARTILL HÄR BALKÅKRAPJÄSES ANVÄNTS? 195 Fig. 2. Detalj av Balkåkrapjäsen. med den strålornerade sidan upp, medan beslaget omgav altaret och hade ringarna nedåt. 5 Den förstnämnda förklaringen är omöjlig, då Haschendorfpjäsen visat, att skivan varit placerad i förhållande till kransen på sätt som fig. 1 anger. Den senare förklaringen förefaller något rimligare än den förra, men den faller på den omständigheten, att ingenting finns, som talar för, att kransen varit nitad eller på annat sätt fästad på något föremål. Jag har emellertid gjort en observation, som jag tror löser frågan om, hur Balkåkrapjäsen varit anbragt. Det visar sig, att av kransens övre rad av 10 hål 6 äro utvidgade med en genom nötning uppkommen uppåtgående ränna; däremot finnas inga sådana rännor å den nedre radens hål. I fig. 2 återges en 5 Se t. ex. Montelius, Kulturgeschichte Schwedens, 1906, sid. 136 f.; samme förf., Minnen, till fig. 847.

5 196 BIRGER NERMAN Fig. 3. Bronstruinma frän Döng-son, Tbanb-boå, Norra Annam. fotografi av ett parti med ett sådant hål med dess ränna. Dessa hål äro fullkomligt symmetriskt anbragta, enligt följande schema: 0 o Dessa rännor ge endast rum för en förklaring: o föremålet måste ha hängt med den sidan, åt vilken rännorna gå, anbragt uppåt och skivan lagd överst. Men har anordningen varit denna,, då bringas osökt i tankarna en gong-gong eller trumma. Då jag meddelade prof. Olov Janse mina iakttagelser om Balkåkrapjäsen, upplyste han mig om, att även han kommit till åsikten, att det rörde sig om en trumma, 7 som hängt, och detta närmast på grund av en viss likhet med en grupp ostasiatiska trummor, av vilka han även uppgrävt exemplar på sin expedition till Indoc Att döma av avbildningon i Mitt. d. Anthr. Ges. in Wien, XXXXIV, synas inga rännor förekomma vid Hascbondorfpjäsons hål. Men denna pjäs anses ha varit»kaura beniitzt>,»fast neu> vid nedläggandet.

6 VARTILL HAR BALKÅKRAPJÄSEN ANVÄNTS.' 197 Kina Janse har haft vänligheten ställa till mitt förfogande bilder av de av honom funna trummorna liksom att anvisa mig litteratur angående den ifrågavarande trum-gruppen. Fig. 3 avbildar en av Janse vid Dong-son, intill Thanh-hoå, i Norra Annam uppgrävd trumma den anträffades i en grav ifrån Hanperioden, d. v. s. århundradena omkring Kr. f. Som vi se, består Fig. 4. Överytan av bronstrumma från Döng-son, Thanh-hoå, Norra Annam. den av en cylinder, som avsmalnar något uppåt, för att därpå bli konvex, och en i samma stycke som denna cylinder gjord platt överskiva. Den senare är försedd med i koncentriska zoner ordnad geometrisk ornering, innerst en 10-uddig stjärna. Trumman är försedd med två par hankar. I fig. 4 se vi överytan av en annan av Janse på samma gravfält uppgrävd trumma; på den tillkomma även fågelbilder mittstjärnan är 8-uddig. 7 Sedan denna uppsats inlämnats till redaktionen, har dr T. J. Arno välvilligt meddelat mig, att han i»sweden, a guide for tourists» (1929), betecknat Balkåkrapjäsen som»a sun-disc upon tho bronze covering of a wooden altar or possibly magical drum». I Mitt. d. Anthr. Ges. in Wien, XXXXIV, sid. 325 f., där olika tydningsraöjlighetor diskuteras, utan att någon bestämd ståndpunkt intages, jä införes Haschondorfpjäsen bl. a. med do ostasiatiska bronstruramorna.

7 198 BIRGER NE II M A N Dessa trummor tillhöra en grupp, som anträffats i sydöstra Asien från södra Kina i norr över ludo-kina och Birma ned på de Ostindiska öarna i söder. 8 De anses numera vanligen ha upp- Fig. 5. Bronstrumina från okänd fyndort i sydöstra Asien. kommit i norra delarna av Indo-Kina, Tonkin och norra Annam. Tiden för deras första uppträdande anses vara århundradena omkr. Kr. f. De ha emellertid fortlevat länge, ända in i våra dagar, varvid de genomgått en viss utveckling, dock med bibehållande 8 F. Heger, Alte Metalltrommeln aus Siidost-Asien, Leipzig V. Goloubew, L'äge du bronze au Tonkin ot dans le Nord-Annara, i Bull. de 1'École Francaise d'extréme-orient, T. XXIX, 1929, sid. 1 ff.; samme förf., Sur 1'origine et la diffusion des tambours métalliques, i Praehistorica Asiae Orientalis I, Hanoi 1932, sid. 137 ff. II. P a r ra o n t i o r, Nouveaux tambours de bronze, i Bull. XXXII: 1, 1933, sid. 171 ff.

8 VARTILL II AR BALKÅKRAPJÄSEN ANVÄNTS? 199 i huvuddrag av den en gång givna typen. Nästan undantagslöst äro dessa trummor på överytans mitt försedda med en stjärnfigur. De ifrågavarande trummorna äro i regel försedda med fyra hankar, anbragta parvis diametralt emot varandra. Stundom särskilt vid de äldre kunna tillkomma ytterligare två hankar, vilka även de sitta diametralt emot varandra, varvid deras dia- Fig. 6. Bronstrumma med träställ från Siam? Trummans höjd 47 cm. meter blir vinkelrät emot de två andra hankparens; jfr trumman fig. 5. Hankarnas placering överensstämmer i detta fall fullständigt med placeringen av de med ränna försedda hålen på Balkåkrapjäsen. I ett fall, fig. 6, är ett träställ för trumman bevarat, bestående av fyra parvis mitt emot varandra på ett underrede stående stolpar i hankarna angjorda snodder ha fästats vid stolparnas överpartier. Det är klart, att man kan tänka sig åtskilliga andra sätt för trummornas upphängning. Emellertid har man svårt att föreställa sig, huru de två extrahankarna fungerat. När trummorna burits, kan man tänka sig, att detta skett på så sätt,

9 200 R I RGER NERMAN ^^~^: y -Ä^ Fig. 7. Kinesiskt manuskript från sannolikt förra hälften av 1800-talet, visande en scen från en icke kinesisk grannstam i sydost med två män, som bära en trumma.

10 VARTILL II AR BALKÅKRAPJÄSEN ANVÄNTS? 201 att två personer på ena eller bägge axlarna försetts med en, resp. två stänger, över vilka trummornas bärsnodder eller bärkedjor hängt. I fig. 7 återges efter ett kinesiskt manuskript ifrån sannolikt förra hälften av 1800-talet, vilket behandlar en icke-kinesisk grannstam i sydost, hur en bronstrumma av annat slag bärs av två män. Vi se även, huru dessa slå på trumman med pinnar. Tyvärr äro till den här beskrivna ostasiatiska trumsorten inga sådana publicerade. Frågan huruvida något samband finnes mellan Balkåkra- och Haschendorftrummorna och de ifrågavarande ostasiatiska, skall här icke upptagas till behandling. Jag hoppas få göra detta vid ett senare tillfälle, men vill här endast framhålla, att de senare årens forskningar visat,, att ingalunda obetydliga förbindelser bestått mellan Europa-Västasien och Ostasien under bronsåldern och äldre järnåldern, vilket naturligtvis gör ett samband tänkbart. Vad jag här åsyftat, har varit att hänvisa på, att de ostasiatiska trummorna bestyrka, att Balkåkra- och Haschendorfpjäserna äro trummor, och ge oss möjligheter att förstå, hur de varit anbragta. Vilken uppgift de ostasiatiska trummorna haft är icke lätt att avgöra. Det finnes i äldre skrifter en hel del uppgifter liksom sådana härröra ifrån nutida sagesman. Man har uppgivit dem vara stridstrummor, vilka t. ex. använts för att vid anfall samla männen under vapen. Man har på olika sätt ansett dem ha brukats i kultiskt syfte, t. ex. för att kalla till gudstjänst,, att befordra regn trumdånet skulle vara en symbol för åskan, att fördriva demoner, att hedra de döda o. s. v. Ej omöjligt är, att trummorna förenat olika funktioner och att dessa varit olika på olika håll. För Balkåkra- och Haschendorftrummorna tänker man givetvis i främsta rummet på den sol- och fruktbarhetskult, vilken spelat så stor roll i den europeiska bronsålderns föreställningsvärld.

11 202 BIRGER NE RM AN ZUSAMMENFASSUNG BIRGER NERMAN: Wozu ist der Qegenstand nus Balkåkra benutzt worden? Man hat bis jetzt nicht bestimmen können, wozu der bekannte, 1847 in einem Torfmoor boi Balkåkra unweit Ystad gefundene Bronzogegenstand (Abb. 1) gedient hat; dieser, der wahrscheinlich aus Mitteleuropa importiert worden ist und zu welchem ein fast vollständig ähnlichos Gegenstiick aus Haschendorl unweit ödonburg in Ungarn vorliegt, besteht aus einer Sonnenscheibe, auf einem durchbrochenon Kranz ruhend, der unten mit Rädern abschliesst. Fruher glaubte man, dass der Kranz, mit den Rädorn nach öbon, dio Soitonbokleidung und dio Scheibe, mit der verzierten Seite nach oben, den Boden eines Opfergcfässes aus Holz gebildet hatten. Später hat man gewöhnlich an eine Altarbeklcidung gedacht; die Scheibe sollte auf dem Altar gelegen haben, mit der strahlcnvcrzicrlen Seite nach oben, während der Beschlag, mit den Rädern nach unten gerichtet, den Altar umgeben hatte. Verf. hat nun die Boobachtung gemacht, dass von den Löchern des Kranzos 6 der oberen Reihe mit einer nach oben gehenden Furche versehen sind (vgl. Abb. 2); diese Löcher verteilen sich regelmässig nach dom S. 196 angegebenen Schema. Dies zeigt, dass der Gegonstand hat hängen miissen, mit der Seite, nach der die Furchon gehon, nach oben geriebtot und dio Scheibe oben liogond. Solchcnfalls muss es sich aber um oin Gong odcr eine Trommcl handeln. Verf. vergleicht die Balkåkratrommel mit äbnlichen, die in Stidostasien (Siidchina, Indochina, Birma, auf den Ostindischcn Inseln) vorkommen. Diese treten schon mit der Han-Periode (den Jahrhunderten um Chr. Geb.) auf und haben bis in unsere Tago fortgelebt; vgl. Abb. 3, 4 (aus der Han-Periode), 5, 6. Die asiatischen Trommoln sind entweder als Streit- odör als Kulttroramoln angesehen worden, und betreffs der Balkåkra- und der Haschendorfer Trommel hat man wohl am ehesten an den Sonnen- und Fruchtbarkeitskult, der in der europeischen Bronzezeit eine so grosse Rolle gespielt hat, zu denken.