SKÄRGÅRDSBÖNDER. EN VITBOK april Skärgårdarnas Riksförbund

Transkript

1 SKÄRGÅRDSBÖNDER EN VITBOK april 2007 Skärgårdarnas Riksförbund

2 Skärgård för Framtid Denna vitbok ingår i Skärgårdarnas Riksförbunds serie beskrivningar över tillståndet i landets skärgårdar. Med dessa vitböcker ger vi skärgårdsbornas syn på situationen inom viktiga områden. Vitboken är framtagen med stöd av anslag från EU genom Mål 2 Öarna. I projektet "Skärgård för Framtid" har vi arbetat med tio centrala frågeställningar inom de övergripande rubrikerna; arbete, boende och service. TRANSPORTER I SKÄRGÅRDEN BOENDE I SKÄRGÅRDEN BESKATTNING AV BOENDE SKÄRGÅRDSBARNENS SKOLOR NY TEKNIK TURISM OCH ALLEMANSRÄTT SKÄRGÅRDSBÖNDER SKÄRGÅRDSFISKETS FRAMTID SKÄRGÅRDSBORNA OCH DEMOKRATIN FÖRETAGSAMMA SKÄRGÅRDEN En informationsskrift från Omslag fram: Skärgårdarnas Riksförbund Fårfärja, Sankt Anna, sept 2006 info@skargardarnasriksforbund.se Foto: Anna-Karin Utbult Almkvist Omslag bak: Projektet delfinansieras av Styrsö Bratten, juli 2005 Europeiska Unionen Foto: Eva Widlund Skärgårdarnas Riksförbund 2007 Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april 2007

3 SKÄRGÅRDSBÖNDER Konferensupplaga, uppdaterad 18 april 2007 INNEHÅLL 1. Jordbruk i skärgården, en hotad näringsgren 2. Miljömål och riksintressen skärgårdsbönder 4. Ett nätverk är bildat 5. Regler och stödformer 6. Betesdjur och den ökande turismen 7. Några goda exempel 8. Transporter 9. Utländska erfarenheter 10. Förädling och marknadsföring 11. SRF förslag inför framtiden 12. Kontakta Skärgårdarnas Riksförbund Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april

4 1. Jordbruk i skärgården, en hotad näringsgren Jordbrukets lönsamhet sviktar och en allt hårdare rationalisering och specialisering sker. I det sammanhanget är skärgården en marginell bygd där jordbruket riskerar att försvinna. Samtidigt är skärgården ett kulturlandskap präglat av människans brukande, uppskattat av många besökare och skildrat av stora skalder. Det är ett nationellt arv värt att vårda. Det sker bäst med hjälp av aktiva brukare. Målet måste vara att utforma regelverk och ekonomiska villkor så att det kan gynna fortsatt brukande av skärgården. Denna vitbok beskriver situationen idag och ger förslag till åtgärder för framtiden. Skärgården är ett kulturlandskap Skärgårdarnas arkipelager och de många små öarna utgör ett unikt landskap med en ständig växling mellan kala berg och bördiga sänkor. Med olika förutsättningar i berggrund och jordlager har detta landskap brukats och formats av generationer skärgårdsbor. Den bördigaste jorden brukades som åker. Odlingsmarkerna hägnades in för att hålla betesdjuren ute. På den foderproducerande ängen skördades hö till vinterfoder. Dessutom skördades strandängar och mindre holmar. Djuren höll man under betessäsongen i hagmarkerna och i skogarna men också på många olika små holmar i skärgården. Resultat av detta sätt att bedriva jordbruk blev ett osedvanligt rikt och omväxlande odlingslandskap. Utan att beundra landskapets skönheter syntes Carlsson dock angenämt tilltalad av det hela. Den fiskrika viken, de släta ängarna, de lutande åkrarna skyddade för vindarna och med gott fall, den täta timmerskogen, de sköna virkesträden i hagarna, allt lovande goda avkastningar, om blott en kraftig hand satte makterna i rörelse och fick de nergrävda skatterna upp i dagsljuset. August Strindberg, ur Hemsöborna Men det finns många hot mot detta landskap. Lönsamheten är dålig, alla nödvändiga transporter är dyra och arbetskrävande, de naturgivna förutsättningarna gör rationaliseringar svåra med en mosaik av skogar, berg, vatten och de brukade markerna fördelade på många små åkerlappar och kanske också på flera öar. Men än finns en grupp aktiva skärgårdsbönder. Dessa brukare med sina speciella kunskaper är den bästa resursen för att bevara det traditionella kulturlandskapet i skärgården. Den allmänna utvecklingen inom jordbruket missgynnar skärgården. Odlingsbetingelserna är också sämre ju längre ut man kommer från fastlandet, den odlade arealen minskar, åkermarken blir betesmark, hagar och strandängar växer igen. Antalet jordbruksföretag minskar. Mjölkkor är i det närmaste helt borta från öarna och ersatta av betesdjur. Storleksrationalisering är inte den framkomliga vägen och maskinsamarbete fungerar dåligt eftersom det oftast bara är en brukare per ö. Snabb strukturomvandling Utvecklingen inom jordbruket har inte gynnat skärgården. Utveckling mot färre och större enheter med mer intensiv produktion syns tydligt. Ett exempel är minskningen av antalet gårdar Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april

5 med mjölkkor. Under 1950-talet fanns 1200 mjölkleverantörer på Orust, 1990 hade de minskat till 132 och år 2000 fanns det 40 kvar var siffran nere i 22. Inför ett nytt projekt med betesdjur på Möja i Stockholms skärgård har man beräknat att det för 100 år sedan fanns ca 2500 får och 300 kor i den arkipelagen. De klassiska jordgubbsmarkerna är igenväxta sedan 40 år och 2004 fanns 15 får i området, inga nötkreatur alls. Nytt intresse för skärgårdsjordbruket På nationell nivå har det inte tidigare funnits någon samlad bild kring utvecklingen av jordbruket på öarna. Trots att skärgården intar en särställning när det gäller natur- och kulturmiljövärden. Man vet att det finns stora olikheter mellan olika landsändar. Men hur många som sysslar med lantbruk på öarna har man inte känt till. I Glesbygdsverkets faktasamling om skärgårdarna 2003 finns en redovisning av hur stor andelen är inom de traditionella areella näringarna, av den yrkesverksamma befolkningen på öar på olika kuststräckor. Andel av alla yrkesverksamma öbor, % Norra ostkusten Stockholms skärgård Södra ostkusten Södra Sverige Västkusten Insjöar Totalt små öar Riket Jordbruk, skogsbruk, fiske 7,0 1,4 28,6 4,3 2,0 8,5 2,8 1,9 Nu har dock myndigheternas intresse vaknat på många håll. I flera skärgårdar tar man initiativ till projekt för att stimulera landskapsvården. Alla är införstådda med att det är bråttom. Det gäller en tynande verksamhet som dessutom fått brottats med hela näringsgrenens problematik. Nu har man insett att det handlar om att få en viktig tjänst utförd på bästa sätt, att bevara kulturlandskapet i skärgården. 2. Miljömål och riksintressen De största delarna av skärgårdarna är i lag klassade som riksintressen för naturvården och kulturvården. Här finns också stora arealer skyddade områden med nationalparker, naturreservat och Natura 2000-områden. Dessa intressen är lagstadgade just för att bevara de unika kvaliteterna. Dit hör ett också ett öppet kulturlandskap präglat av aktivt jordbruk. Men ett landskap kan inte bevaras för framtida upplevelser och nytta bara genom en reservatsfilosofi. Det måste finnas en realistisk syn på hur det kan genomföras. Riksdagens beslut För skärgårdarna är naturligtvis även målet "Hav i balans samt levande kust och skärgård" viktigt. Där är Naturvårdsverket ansvarig myndighet för detta måls genomförande. Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april

6 I båda dessa miljömål finns ingående resonemang om värdet av det gamla odlingslandskapet. Ett särskilt delmål behandlar bevarandet av gamla slåtterängar och betesmarker. Det är ett uttalat mål att skärgårdslandskapets naturskönhet, kulturmiljövärden och variation bibehålls genom att vatten-, jord- och skogsbruk samt turism bedrivs med hänsyn till miljö, kulturmiljö och biologisk mångfald. Ett direkt delmål har också satts upp om att en strategi ska tas fram för hur kustens och skärgårdens kulturarv och odlingslandskap kan bevaras och brukas. Avsikten är också att de statliga miljömålen skall föras ut över landet och omsättas i regionala mål skärgårdsbönder En viktig kunskap är att veta hur situationen är idag. Skärgårdarnas Riksförbund kan nu redovisa den första samlade bilden av det aktiva lantbruket idag ute på de öar som saknar fast landförbindelse. Med ett anslag från Jordbruksverket 2005 gjorde SRF den första inventeringen av aktiva brukare på öar utan fast landförbindelse. Inventeringen är unik. Den går inte att göra genom officiell statistik eftersom förhållandena på öarna inte redovisas separat. I samband med inventeringen har också brukarna intervjuats kring vilka åtgärder de anser är nödvändiga. Bland dagens skärgårdsbönder finns allt från de som har djuren som ett led i självhushållet till de som byggt upp en specialiserad produktion och marknadsföring av sina produkter. Skärgårdarnas Riksförbund arbetar för en året runt levande skärgård. Därför anser vi att de jordbruksföretag som har sitt gårdscentrum på en ö är speciellt värdefulla för en levande skärgård. För de län som har större antal bebodda öar har även andelen som är brukade angivits. För hela riket är andelen 20 %. De regionala skillnaderna är stora. På 80 % av de bebodda öarna är jordbruket alltså nedlagt. Förekomsten av betesdjur borde spegla tillgången till betesmark. Men så är det inte. Stora områden är idag outnyttjade och växer igen. Mest påtagligt är det i Stockholms skärgård. Situationen är ljusast i området från Södermanland ner till och med Kalmar län. Dessutom är en stor andel av alla bebodda öar i insjöarna, utom i Vänern, aktivt brukade. Ven i Öresund intar en särställning med fina förutsättningar för växtodling. Många brukare beskriver sin situation och de problem de brottas med. Dålig lönsamhet är ett genomgående tema. Därför har också många av brukarna andra inkomster än djurhållningen. Det har alltid varit så i skärgården. Att vara mångsysslare har varit en styrka och en nödvändighet för att få helheten att fungera. Men det är viktigt att säga att många har berättat om fördelar och glädjeämnen med att vara lantbrukare på en ö. Landskapet där man bor hade inte sett ut som det gör om det inte under många år gått betesdjur där. Att fortsätta en tradition ger en livskvalitet också åt brukaren. Finns det möjlighet att få en vettig inkomst från arbetet så kommer öarna att betas även i framtiden. Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april

7 239 brukare på 118 öar Inventeringen 2005 innebar att förhållandena runt hela Sveriges kust samt i de stora insjöarna kunde överblickas. Här kan man utläsa hur många aktiva brukare som finns samt hur många djur man har övervintrande på öarna (nötkreatur, får, getter samt hästar). Sammanställningen visar att det finns 239 aktiva brukare fördelade på 118 öar, alltså på cirka 20 % av landets bebodda öar. De hade år 2005 sammanlagt minst 3109 nötkreatur, 3169 får, 126 getter och 416 hästar. Skärgårdsbönder 2005 Län Antal Brukade Antal Varav Bebodda öar * av dessa % nötkreatur mjölkkor får hästar KUSTEN Norrbotten Västerbotten Västernorrland Gävleborg Uppsala Stockholm ** 100 Södermanland Östergötland Kalmar Blekinge Skåne *** 10 Halland Västra Götaland STORA INSJÖAR Vänern Vättern Mälaren Hjälmaren Storsjön * Mantalskrivning, GBV rapport 2003 ** varav 42 getter *** varav 70 getter Brukarna finns runt hela Sveriges kust, men man ser också att det runt storstäderna Stockholm och Göteborg är många som gett upp jordbruket och satsat på en mer turistinriktad verksamhet. Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april

8 Sedan har det visat sig mycket svårt att ta upp brukandet på nytt när det väl lagts ned. Därför är det viktigt att de som ännu är aktiva, kan jobba vidare under rimliga förhållanden både vad det gäller ekonomi och genom att få det att fungera rent praktiskt. Ett brukande på öar kräver i många fall stor planering. Man får lita till sin egen förmåga att klara av de flesta situationer som kan uppkomma. NORRBOTTEN I Norrbottens skärgård fanns år 2002 hela 35 öar med mantalsskriven befolkning med totalt knappt 200 personer. Flera av dessa är bara bebodda säsongvis med kopplingen till traditioner i fisket. Bara 16 öar hade fler än tre invånare. Det är en ren glesbygdsskärgård med magra marker. Skärgården är moränbunden med mycket sandiga jordar och stränder samt stora klapperstensområden. Flera öar har varit bebodda sedan 1500-talet. Det var fisket och säljakten som gav inkomster men även malmbrytning. Jordbruket bedrevs som en del i självhushållet och en hel del mark var uppodlad. Idag finns en lantbrukare kvar, på Hindersön. Han är landets nordligaste skärgårdsbonde. Han är dessutom en av de få som har en besättning med mjölkkor. Dessutom sker olika ansträngningar för att hålla det gamla odlingslandskapet på öarna öppet. VÄSTERBOTTEN På Holmöarna bor ett knappt hundratal invånare på en av Sveriges mest isolerade öar. Det är en karg urbergsskärgård med endast några magra betesmarker och lite åkermark mellan bergen. Men trots det har varit betesmarker för 200 kor, 40 hästar och 400 får så sent som på 1940-talet. Det fanns 2005 två jordbruksföretag på Holmön. Under de senaste åren har en större fårbesättning funnits på ön men den har avvecklats gradvis. Istället byggs en nötbesättning upp. Under sommaren tillkommer också några ridhästar. VÄSTERNORRLANDS LÄN I Västernorrlands län finns två bebodda öar med ett större antal invånare, Ulvöarna och Hemsö. Dessa öars struktur är mycket olika. Ulvöarna är mer utsatta och har ett besvärligt transportläge för tunga frakter. Där har ekonomin främst varit fiskebaserad. Men samtidigt har man haft djurhållning på ett tiotal gårdar. Förr hade många fiskarefamiljer också ett par kor för självhushållet men de försvann på 1950-talet. Åren därefter var det hästar och får kvar. Idag finns ingen djurhållning och de gamla öppna markerna får växa igen. Hemsö är lite större, ligger mer skyddat och har en bra färjeförbindelser iland. Ön är starkt beskogad och har ett 10-tal gårdar som brukas i någon form än idag. I många fall för att hålla landskapet öppet men det finns också ett starkt intresse för att hålla hästar för rid- och travsport. GÄVLEBORGS LÄN Detta län har en flack, barrskogsbeklädd och mager skärgård sett med en djurhållares ögon. Här har också all djurhållning på öarna upphört sedan länge. På Storjungfrun hade fiskarna några kor för självhushållet fram till För att försöka hålla landskapet öppet gjordes försök med fårskötsel på några öar för 20 år sedan. Men det blev ingen fortsättning. UPPSALA LÄN Upplands skärgård hör naturligt samman med den i Stockholms och Södermanlands län. Gräsö som är Sveriges tionde största ö till ytan har cirka 750 invånare. Genom sin storlek och tack vare bra kommunikationer med vägfärja finns idag här ett av landets bäst bevarade odlingslandskap i skärgårdarna. Dessutom finns en fin flora och fauna bland annat tack vare den kalkrika jorden. Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april

9 Ett 15-tal aktiva brukare med djurhållning finns på ön varav tre med mjölkkobesättningar och fyra större med köttdjur. Den lokala stiftelsen Gräsöfonden har som huvudsaklig uppgift att bevara och vårda kulturlandskapet i Gräsö socken genom både information och direkta åtgärder. STOCKHOLMS LÄN Förhållandena kring det öppna betade kulturlandskapet på öarna i Stockholms skärgård är svårt att enkelt sammanfatta. Här finns en stor variation av öar. Allt från de som ligger nära fastlandet med mycket odlingsbar jord till de yttre och mer isolerade öarna med kargare betingelser och sämre transporter. Men det avgörande intrycket är att närheten till storstaden och därmed det starka utbudet som finns från en stor och varierad arbetsmarknad, så har jordbruket övergivits i stor utsträckning. Den dåliga lönsamheten i kombination med god tillgång till bättre betalda arbeten har inneburit en avveckling av djurhållningen på många öar trots att det finns gott om betesmarker. Stora områden med gammal kulturmark är igenvuxen. Det finns en klassisk erfarenhet kring höga naturvärden och betydelsen av att se kulturlandskapet i skärgården. På 1920-talet bildades Ängsö nationalpark för att där fanns ett så fint odlingslandskap. När djurhållningen upphörde växte landskapet snabbt igen. Idag har man med stora insatser lyckats återskapa vad ett normalt fungerande levande lantbruk alltid producerar ett öppet kulturlandskap. Denna lärdom blev vägledande för Skärgårdsstiftelsen som tidigt beslutade sig tidigt för att aktivt hjälpa till att hålla djurhållningen igång på ett antal gårdar. Se mer om detta nedan finns 34 djurhållare ute på öarna i Stockholms skärgård. Det är en mycket påtaglig minskning mot förhållandena för 60 år sedan. Köttdjur och får dominerar men här finns också hästgårdar med turistisk inriktning. Skärgårdsstiftelsens arbete för att hålla kvar levande lantbruk på sina gårdar har mycket stor betydelse. Endast ett fåtal större djurhållare finns utanför stiftelsens marker och då främst på de stora öarna med tillgång till vägverkets färjor. Ett mönster som förekommer i ansträngningarna att få gamla kulturmarker betade är att sommarboende skaffar kontakter med djurägare på fastlandet och transporterar ut djuren på sommarbete. Det är ännu inte så utbrett, bland annat på grund av att det inte finns så många djurhållare nära på fastlandet innan stadsbebyggelsen breder ut sig. SÖDERMANLANDS LÄN Skärgården i Södermanlands län är av samma naturtyp som i Stockholms län. Men den är smalare och håller endast få större öar. De barrskogsklädda större öarna möter ofta direkt ytterskärgårdens klippor. Av historiska skäl har ägoförhållandena i denna skärgård dominerats av stora jordegendomar på fastlandet. En stor del av jordbruket på öarna har därmed varit arrendegårdar till godsen. Dessa förhållanden har givetvis negativt påverkat investeringsviljan och det innebär att det bara finns ett fåtal aktiva djurhållare. ÖSTERGÖTLANDS LÄN Kuststräckan i Östergötlands och Kalmar län omnämns i olika utredningar som det största sammanhängande skärgårdsområdet i landet som ännu är relativt oexploaterat och där de traditionella areella näringarna jordbruk, skogsbruk och fiske ännu har stor betydelse. Här finns flera av de största djurhållande jordbruksföretagen i landets skärgårdar. Här finns också en utvecklad tradition, kunskap och resurser i betesdriften där brukaren regelbundet flyttar djur mellan olika mindre öar. Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april

10 I Östergötlands skärgård har många flera skärgårdsbönder sina betesdjur på flera olika öar. Frakter av djur med färja inom företaget mellan öar under betessäsongen är vanligt. Men många gånger låter man djuren beta hela säsongen på samma ö. Ett par gårdar i yttre delen av Sankt Anna flyttar sina djur mycket ofta mellan ett 30-tal öar per gård. En till synes mager och karg övärld föder därmed ett stort antal djur. I Östergötlands skärgård är i stort sett samtliga öar med gamla jordbruksfastigheter brukade med betesdjur. På de 45 bebodda öarna finns aktiva brukare på 15. De håller betesdjur även på de övriga där lämpliga marker finns. Här finns landets största djurhållare med över 200 köttdjur som också fraktas ut på ytterligare ett antal öar. Många av de aktiva brukarna är också relativt unga och har många yrkesverksamma år framför sig. Men den sviktande lönsamheten märks genom att flera söker en allt större del av sin inkomst i annan verksamhet. Några ägare till gårdar i Gryts skärgård har tillsammans med myndigheterna byggt nya djurhallar på tre öar. Se mer om detta nedan. KALMAR LÄN Kalmar län har en djupare skärgård i Västervik, medan den södra delen är smalare. Det är också i norr de flesta av de 37 bebodda öarna finns. Av dessa har 10 aktiva brukare. Även här finns traditioner och kunskaper för att regelbundet flytta djuren mellan olika öar. I skärgården finns flera naturreservat där betesdrift är föreskrivet för att bevara kulturlandskapet öppet. Genom aktiva insatser från länsstyrelsen har flera projekt genomförts kring detta vilket också stimulerat brukarna till egna satsningar. Det har byggts nya ekonomibyggnader och investerats i utökade djurbesättningar. I den södra delen av länets skärgård har inte motsvarande utveckling skett. Stora öar med utrymme för djurhållning utnyttjas inte. Här har en ny verksamhet utvecklats med aktiva brukare från fastlandet som söker stora naturbetesmarker på öar och fraktar ut djur för betessäsongen. När denna utveckling fått stöd och fäste är det svårt för en bofast att åter ta upp ett jordbruk på öarna. BLEKINGE LÄN Blekinges övärld består av den så kallade östra skärgården, öarna utanför Karlskrona och några öar i väster med bland annat Hanö. Av de 19 bebodda öarna finns det bofasta brukare på tre. Flera av öarna är stora och kan hålla många betesdjur. Likaså finns stora områden med naturreservat. Detta har fått en del underliga konsekvenser. På Utlängan finns en bofast lantbrukare. I länet finns inget fraktstöd sedan ett antal år och till ön finns ingen allmän färja, så brukaren får betala sina fraktkostnader själv. Samtidigt finns stora naturreservat på ön och intilliggande öar med krav på betesdrift. För att klara detta har länet avtalat med en brukare från fastlandet som fraktar ut djur till dessa öar, mot ersättning. Denne har över 300 djur med inriktning på att beta i olika reservat i länet. Hanö, med sina mycket speciella naturvärden saknar bofast brukare. På ön finns sedan länge ett stort bestånd av dovhjortar inplanterade för jakt, som också fungerar som landskapsvårdare. Det finns planer på att inrätta ett naturreservat och hålla betesdjur på ön åtminstone över sommaren. SKÅNE LÄN Ven är den ö i landet som är mest intensivt utnyttjad för jordbruket. Hela Ven är cirka 750 ha stort varav 600 är odlad åkermark som tillhör den högst klassade i landet. Runt ön löper de Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april

11 karakteristiska backafallen som är alltmer igenväxta busk- och ängsmarker i rasbranter. De utgör kanske 30 ha. Att ha vall och betesdjur på den högavkastande åkermarken är idag sämre ekonomi för brukaren än växtodlingen. De branta betena i backafallen är också små och svårutnyttjade. Detta tillsammans med fraktproblemen har gjort att hållning av betesdjur inte utvecklats på Ven. Men eftersom backafallen är av stort naturvårds- och landskapsvårdsintresse så har olika betesprojekt utvecklats under åren. Idag finns en getgård på Ven. Där har man kunnat visa vilken bra effekt getterna har i betet av backafallen. Man hyr också in ett antal Highland Cattle från fastlandet. VÄSTRA GÖTALANDS LÄN Västkustens skärgårdar är betydligt kargare och magrare på betesmarker än de på ostkusten. Dessutom är skärgården grundare och öarna ligger helt nära både fastland och stora städer. Tillsammans med fiskets stora ekonomiska betydelse under långa tider innebär detta att djurhållning på öarna utan fast landförbindelse enbart har varit en del i självhushållet. Större djurbesättningar saknas i stort sett. Det betyder också att gårdsmiljöer med rymligare ekonomibyggnader också saknas liksom modernare traditioner kring jordbruket. Däremot finns ett väl utvecklat jordbruk på fastlandet innanför öarna. Detta är bakgrunden till situationen på västkusten. På de 78 bebodda öarna finns bofasta brukare på 20. Endast en handfull företag har en ekonomisk inriktning på sin djurhållning. Men samtidigt finns stora åtaganden från Västkuststiftelsen att vårda och återskapa värdefulla kulturbetesmarker. Det leder dels till riktade projekt med omfattande röjningar som nu på Kosteröarna men också till ekonomiskt ansvar för att se till att betesdjur kommer till öarna. Lösningen har blivit att avtala med vissa lantbrukare på fastlandet om att de ska frakta ut djur till öarna under betessäsongen. Sedan körs djuren iland för vintern. Så egentliga byggnader eller åkerbruk med skörd av vinterfoder eller frågor kring gödselhantering blir inte aktuella. I befolkningstäta Göteborgs södra skärgård har projekt Saltängslamm startats. Det syftar till att öka antalet får på öar som är i behov av betesdjur för att bevara kulturlandskapet samtidigt som en högkvalitativ köttproduktion ska erbjudas. VÄTTERN Visingsö avviker från många svenska öar genom att vara i stort sett helt uppodlad. Här finns cirka 1400 hektar åkermark. All mark som kan utgöra åkermark verkar vara i drift och någon ren betesmark finns knappast. Djurens bete sker alltså på åkermark. Den stora och speciella ekskogen i södra delen av ön har i äldre tider utnyttjats för bete men sedan länge är detta nedlagt. Av omsorg om undervegetationen som anses gynna ekarna så avstår man i stort sett från att beta dessa marker. På Visingsö finns idag sex gårdar med mjökproduktion och en omfattande hästhållning. Hästgårdarna är delvis förknippade med verksamheten med remmalag. Som i många andra delar av Sverige funderar nu ett flertal mjölkbönder att upphöra med verksamheten. Det gäller också hälften av de på Visingsö. HJÄLMAREN Öarna Vinön, Valen och Tåkenön är alla flacka bördiga öar med mycket odlingsbar jord. På Vinön är man främst inriktad på växtodling och har traditionella grödor. En traditionell specialité Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april

12 är potatis som kunnat marknadsföras bra. Djurhållningen är inte stor och det finns inga naturreservat. Detta innebär att lönsamheten är svag över hela linjen och därför sårbart. Även på ön Valen håller man igång jordbruket traditionellt men med lite mer insats kring betesdjur. På Tåkenön går betesdjur endast över sommaren. VÄNERN På några av de större öarna som ligger nära fastlandet är jordbruket fortfarande igång. På Brommö har man t.ex. spannmålsodling. Annars återkommer problematiken med transporter genomgående som styr om man lyckas hålla betesdjur. Även på det mer isolerade Lurö har man viss fårhållning. MÄLAREN I Mälaren finns ett antal större öar med bördiga marker. Aktivt jordbruk finns på 16 öar men på hälften av dessa bedrivs enbart rent åkerbruk med spannmålsproduktion. Man skördar på ön och fraktar iland spannmålen på olika slags färjor. Många av gårdarna är arrendegårdar. Bland fastighetsägarna finns Naturvårdsverket, kommuner och Sveaskog men även några större gods. Speciella förutsättningar finns på flera av öarna som är stora naturreservat, t.ex. på Björkö/Birka. STORSJÖN Norderön har bördiga marker och två större jordbruk är aktiva där. Det finns en mjölkproducent och två potatisodlare. Man utnyttjar även betet på en mindre ö intill dit man traditionellt har kört djuren under betessäsongen. Enbart sommarbete ökar Ett växande system i flera skärgårdar är att man tar ut djur från fastlandet till öarna under betessäsongen. Det är oftast initiativ från markägare, sommarboende eller permanentboende som vill ha ut betesdjur. Det finns flera exempel på föreningar av markägare som arbetar med detta. Det finns också ett antal aktiva lantbrukare bosatta i skärgårdsområdenas fastlandsdelar eller på öar med broförbindelse, som utnyttjar betet på intilliggande öar. Här kan det gälla öar man äger eller öar man arrenderar. Dessa lantbrukare har ofta större djurbesättningar och bra byggnader och maskiner för rationell vinterhantering av djuren. Men de behöver mer betesmarker. Det börjar också komma djurhållare på fastlandet med en utvecklad affärsidé att utnyttja betesmarker på öarna som kan få ett större stödbelopp på grund av höga naturvärden. Denna utveckling stöds ibland av bestämmelserna för bildade naturreservat på öar. Myndigheterna söker upp lantbrukare som får gynnsamma avtal kring fraktkostnader och stängseldragningar. De kan därmed trygga tillgången till betesmarker med höga ersättningsnivåer. Det finns tyvärr exempel på att aktiva brukare som finns på öar intill inte får samma generösa förutsättningar när det gäller frakter. 4. Ett nätverk är bildat Vid tre möten under 2005 och 2006 har SRF, med stöd från Jordbruksverket, bjudit in skärgårdsbönder från hela landet till gemensamma överläggningar. Syftet var att de skulle få träffas och föra över kunskaper och erfarenheter mellan olika områden. Antalet lantbrukare på Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april

13 öarna är numera så litet att det är normalt att det saknas grannar med samma yrkesinriktning. Det finns en rad praktiska frågor som förenar skärgårdsbönderna. Det kan gälla allt från sjötransporter, teknik, byggnader, djurslag, ekonomi mm. hos aktiva skärgårdsbönder. Det är viktigt att man kan mötas och berätta om egna förslag och idéer på åtgärder som kan förbättra situationen. Det gäller inte minst frågor kring möjligheterna med ökad lokal förädling och marknadsföring av gårdens produkter. En viktig aspekt är också att stimulera och stärka företagarna och hoppas kunna öka intresset för skärgårdsbönderna i framtiden. Ett nätverk är också ett sätt att få en dialog med de myndigheter som har ansvar för att förvalta skärgårdsmiljön. Erfarenheterna visar att ett många aktiva skärgårdsbönder vill fortsätta utveckla ett nätverk. 5. Regler och stödformer Jordbrukspolitiken är en gemensam fråga för EU. Det betyder att de stora riktlinjerna beslutar vi inte om själva i Sverige. De olika stöd som funnits har haft som syfte att kompensera för låga avräkningspriser eller fördyrande produktionsförutsättningar. Inom jordbrukspolitiken finns också ersättningar för miljövänliga produktionsformer och att hålla landskapet öppet. Ett nytt landsbygdsprogram gäller för perioden Man kan utan att överdriva säga att utformningen av stödsystemet i det nya landsbygdsprogrammet är avgörande för jordbruket och landskapsvården i skärgårdarna. Den närmast liggande åtgärden för att på bästa sätt underlätta detta är att ge skärgården en ökad uppmärksamhet i stödsystemet. För djurhållaren är oftast inte det enskilda stödets nivå som är det avgörande för hur man agerar vid förändringar. Det är den totala lönsamheten i företaget som avgör om man kan fortsätta med sitt jordbruk. Ett skärgårdsjordbruk kan aldrig konkurrera ekonomiskt mot mer traditionella jordbruk. Det krävs en alldeles för stor insats av tid för transporter av djur och allt som hör till jordbrukandet, mindre tillväxt på magrare marker, små splittrade ytor som gör att man inte kan använda rationella maskiner, svårigheter att hitta mer tillgänglig mark på den ön man brukar, dyrt att investera i byggnader eftersom även här allt måste transporteras ut med båt eller färja etc. Man är helt enkelt beroende av ett rättvist stödsystem för att ha råd att vara bonde i skärgården. Det är alltså stor risk att det inte kommer någon ny generation skärgårdsbönder, om stödsystemen inte kan ta hänsyn till de speciella förutsättningar som gäller på öar. Stödformer Vi ska i den här skriften inte beskriva de olika ersättningsformer som finns idag inom jordbrukspolitiken. Det en mycket teknisk materia och det sker ändringar och justeringar som snabbt gör en sådan framställning föråldrad. Vi vill endast lyfta fram några områden där landets skärgårdsbönder själva pekat på behov av förbättringar. Skärgårdsbete Skärgårdsområdena har många magra, karga områden inom stora beteshagar. Men de har samtidigt mycket höga naturvärden just på grund av att de ändå betas och har så gjort under en Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april

14 mycket lång tid. Denna naturtyp är svår att återfinna på andra platser och den uppskattas också mycket av de människor som besöker skärgården. I en undersökning i södra Bohuslän har man studerat problemet vid inventeringar Hela ytan i 195 olika betesmarker var 2740 ha. Den del som var gräsmark var bara 1276 ha eller 46 %. Problemet att klassificera markerna rätt kan bli stort. Samtidigt är det så att betesdjuren på skärgårdsmarkerna utnyttjar stora, men ytterst magra ytor mycket effektivt. På Hermanö i Bohuslän gjorde länsstyrelsen en undersökning av en hage på 144 hektar magra marker med lite gräs och ljunginslag. Bara 6,5 av dessa godkändes som betesmark av en kontrollant. Hagen ansågs alltså kunna föda ungefär 6,5 nötkreatur. I verkligheten har det i många år hållits ca 30 nötkreatur här som klarat sin tillväxt bra. Men dom hade ju inte läst reglerna! Utvald miljö I landsbygdsprogrammet som gäller från 2007 finns begreppet Utvald miljö. Det är en åtgärd för att bevara och förstärka landskapets natur- och kulturvärden. Varje länsstyrelse får själv välja inriktningen inom denna stödform men de ska ske i samråd med regionala intresseorganisationer. En åtgärd som ska finnas är restaurering av betesmarker, slåtterängar och våtmarker. Ett exempel på vad som kan stödjas inom Utvald miljö är begreppet mosaikmarker. Detta är en vanlig naturtyp i skärgårdsområdena. Det är marker med stor del berg i dagen som är svåra att få någon ersättning för idag. Men ser man hur djuren betar, så går de också gärna på dessa marker, äter i bergsskrevor, knaprar lavar och örter mm. Dessa kustbeten har en mycket lång historia och har påverkat det odlingslandskap som finns kvar. Men det är svårt att ha råd att hålla betesdjur på dessa marker om de inte kan ingå i stödsystemen. Risken är att man helt enkelt avstår från att beta och låter markerna växa igen. SRF vill att det i jordbrukets stödsystem tillkommer en kategori som kallas skärgårdsbete. Redan idag finns Alvarbete samt Fjällnära jordbruk för magra men värdefulla naturtyper. Dessa områden får särskilda stöd för att uppväga den svaga lönsamhet som finns på de markerna. Kompensationsbidraget Detta regionala stödsystem, LFA, less favoured areas ska kompensera brukare som har sämre förhållanden för sin produktion. Stödet är direkt kopplat till antalet betesdjur. Men storleken på stödet är utformat efter den allmänna kartan för jordbrukets stödområden. Där är inte öarnas situation inräknad. Den nivå man klassar öar på är ett rent nationellt beslut. Av historiska skäl ligger öarna i en mellan-klass. SRF anser att man ska utnyttja en fördelaktigare klassning till hjälp för skärgårdsjordbruket. Detta skulle kosta relativt lite för staten, men vara mycket värdefullt för brukarna. Investeringsstöd Med nedläggning av flera aktiva jordbruk som skett i skärgården finns det viss möjlighet att expandera för de företag som fortsätter. Men om färre brukare ska kunna sköta större areal per företag behövs mer rationella byggnader. Många av skärgårdsbönderna kan vittna om alltför dåliga byggnader idag. Behovet av åtgärder är stort, men många tvekar med att satsa. Med ett allt större stödberoende ökar också risken med egna stora kapitalinvesteringar. Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april

15 Även om en brukare satsar stort med skärgårdsmått mätt, blir det ändå en liten satsning i förhållande till vad som anses vara rationellt på fastlandet. Det finns fler problem. Brukarnas tillgång till betesmarker inom rimligt räckhåll från byggnaderna är ofta begränsade. Det handlar alltså om att medvetet uppmuntra byggnation av i strikt företagsekonomiskt mening olönsamma byggnader. Men de behövs om landskapet skall hållas öppet på ett bra sätt. Dagens regler i investeringsstödet Investeringsstöd för lantbruket i skärgården är samma som på fastlandet. Idag gäller att man kan få maximalt 30 % av investeringskostnaden, som maximalt får vara Varje länsstyrelse sätter ett takbelopp på stödet till ett enskilt projekt. I vissa områden i Norrland med svagare lönsamhet i jordbruket får man ge 50 % investeringsstöd. Ett problem är att man inte får räkna in eget arbete som en kostnad. Eftersom man från början vet att lönsamheten i bygget är svag vill brukaren hålla nere kostnaderna. Många gånger är en stor egen arbetsinsats det enda tänkbara för att hålla nere kostnaderna. När det gäller stöd till byggnadsinvesteringar i skärgården vill SRF att investeringsstödet höjs till 50 %. Taket på 1,5 miljoner i investeringskostnad kan säkert bibehållas eftersom det normalt är relativt små byggnader det gäller. Men tillåt att räkna in värdet av egen arbetskostnad i kalkylen. Specialregler kan bli krångliga för skärgården Skärgårdsbönderna är ofta fundersamma om de verkligen klarar att följa alla regler. Särskilt allvarligt blir det eftersom ekonomiska sanktioner blir vanligare. Stödsystem dras in om man inte följer reglerna. Det kan låta vettigt, men vi ber er läsa om följande regler och fundera lite. Tillsyn En djurägare skall ha tillräcklig tillsyn över sina djur. Hur ska det tolkas? Ska man räkna in varje djur varje dag. Detta är inte bara svårt då man har djur på öar vet alla som försökt räkna djur som inte står stilla. Ska man dessutom dagligen åka båt till ett antal öar och räkna in djur så kommer det att ta tid. I Djurskyddsmyndighetens broschyrer står att tillsyn ske normalt ske minst en gång per dag. Hur ska det gå till om man vill ha kvar fäbodbete, betad alvarmark och på öarna. Kräver lagen att varje djur ska räknas in varje dag då blir det mycket kostsamt att ha betesdjur som flyttas mellan många mindre öar i skärgårdarna. Kadaverhantering Hur väl man än sköter sina djur, så händer det ändå att djur dör eller måste avlivas. När detta sker måste kadavret givetvis tas om hand på ett bra sätt. Grundregeln är att kadaver ska skickas till en anläggning som är godkänd för ändamålet. Här är det problemen på öar utan färjeled. Det måste finnas möjlighet till dispens för nedgrävning av döda djur på öar utan fast landförbindelse eller regelbunden trafik med bilfärja. Det är många gånger svårigheter och kostnader med att frakta iland döda djur även om ön har bilfärja. Det skulle vara en stor fördel att även djurhållare på öar med färjetrafik, kan få tillstånd att gräva ned djur, eftersom det periodvis är näst intill omöjligt att få iland dem. Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april

16 Produktionsplatsnummer EU-reglerna säger att ett produktionsplatsnummer ska vara knutet till den plats där verksamheten bedrivs. Grundprincipen är att detta nummer avser byggnad för djur. Sedan har Jordbruksverket meddelat att för betesdrift kan det behövas flera nummer. Om betesmarkerna ligger mer än 500 meter ifrån varandra fågelvägen så ska dessa ha åtskilda produktionsplatsnummer. Detta är ju ganska vanligt om man har betesdjur på olika öar i ett skärgårdsområde. Då tvingas man att journalföra samma djur när de kommer till en ny betesholme och när de lämnar produktionsplatsen samt uppgifter om vart de lämnas. Det blir en hel del papper som skall redovisas. Troligen måste man söka om dispens hos Jordbruksverket om antal produktionsplatsnummer man måste ha annars bryter man mot reglerna.. 6. Betesdjur och den ökande turismen Det är inte alltid så lätt att ha sina betesmarker där många turister vistas. Allemansrätten kan vara svår att få att fungera med betsdjur på öar. Det gäller att finna en balans som fungerar för både djurhållare och besökare. Det är i princip tre problemområden som brukar leda till konflikt er; lösa hundar, eldning och mer allmänna klagomål och anmälningar på att en yrkesmiljö stör en fritidsmiljö. Många på semester har hunden med sig låter den äntligen få springa fritt när man kommer iland efter att ha suttit stilla i båten. Att det finns betesdjur på ön kanske man inte ens tänker på. Det finns många exempel på hur hundar jagat får och drivit dem i sjön där de kommer ifrån sin flock eller drunknar då pälsen blir våt och tung. Behovet av information är mycket stort. Eldning i betesmarkerna är också bekymmersamt. Problemen har faktiskt ökat på senare år med kajakintresset. De har alltid liten packning och ofta inte någon grill utan eldar gärna direkt de på marken. De flesta har lärt sig att man inte ska elda direkt på berget. Istället hamnar elden så att glöden ligger och pyr och vandra ner bland rötterna för att blossa upp flera dagar senare. Åter ett stort informationsbehov. Den kanske mest komplicerade delen gäller anonyma anmälningar och klagomål. Dessa ökar med automatik i ett välbesökt turistområde. Det finns flera exempel på djurhållare som fått klagomål och anmälningar för att fritidsbesökare irriterar sig på hur de uppfattar att verksamheten bedrivs. Det kan givetvis vara fullt befogade anmälningar men också allt från att man anser att det luktar gödsel, drar till sig flugor, börjar bullra tidigt på mornarna, eller att man hindras att besöka hagar för att det går djur där som man är rädd för, etc. Utan att det ska verka gnälligt så finns en uppenbar risk att enstaka brukare blir så utsatta för synpunkter att de faktiskt tröttnar och väljer att sluta. Flera exempel finns från olika skärgårdsområden med denna problematik. Djurbesättningar har avvecklats just på grund av återkommande anmälningar, även om myndigheterna konstaterar att brukarna inte har gjort något fel. Men verksamheten var obekväm i tillräckligt mångas ögon. Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april

17 7. Några goda exempel Jordbruk i skärgården bedrivs ofta med arrenden. Priserna på jordbruksfastigheterna har för länge sedan lämnat den nivå som är i närheten av avkastningen från de traditionella näringarna. Skärgårdsbönderna arbetar dessutom ofta med geografiskt utspridda marker eftersom naturen ser ut som den gör. På många håll finns det betesmark i överflöd på grund av att jordbruket varit nedlagd. Den begränsande faktorn kan då bli brist på rationella byggnader för större besättningar för större grupper betesdjur som skall klara hävden över flera fastigheter. Men vem vill bygga en stor djurhall på en liten gård när man inte vet vilka betesmarker man har i framtiden. I några skärgårdsområden har detta lett till en olycklig utveckling. Markägare på öarna som vill ha sina marker hävdade transporterar ut betesdjur ut till öarna från fastlandet. Naturliga arbetstillfällen för framtiden utvecklas inte i skärgården. I stället lägger man stora pengar på frakter och ersättningar för inhyrda djur. Svårigheterna har lett till en utveckling där stora allmänna markägare och framsynta privata fastighetsägare i samverkan drar igång projekt kring nybyggnation och restaureringar av marker. Det finns idag ett antal goda exempel där stora insatser har gjorts utan att man varit tvungen att direkt se på den ekonomiska avkastningen. Vi vill berätta om några av dom. Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län Skärgårdsstiftelsen är det bästa exemplet på en region som tydligt markerat att man vill vara fastighetsägare i sin skärgård. Skärgårdsstiftelsen äger cirka hektar mark och förvaltar cirka 4000 hektar mark i Stockholms skärgård. Det utgör 15 % av skärgårdens yta. Stiftelsens syfte är att bevara skärgårdens egenart, naturvärden och landskapsbild och samtidigt främja utvecklingen av friluftsliv, kultur, rekreation och turism. Ett 70-tal personer är engagerade som tillsynsmän, naturvårdare och jordbruksarrendatorer - samtliga skärgårdsbor. Stiftelsens jordbruk är utarrenderade, ofta i kombination med en deltidsanställning av brukaren som tillsynsman. Man arbetar för ett öppet jordbrukslandskap och vårdar markerna med betesdjur och åkerbruk. Man arbetar också med naturvård och vårdar det kulturhistoriska byggnadsbeståndet. För detta har man antagit en speciell policy som innehåller allt från hur restaurering av igenväxta marker skall ske till regler för skötsel av ängs- och hagmarker med bete och slåtter. Stiftelsen ansvarar även för renhållningen med 180 skärgårdsmajor. Man äger vandrarhem och turistanläggningar som drivs av skärgårdsföretag. Mer uppgifter på Västkuststiftelsen Västkuststiftelsens förvaltar ett stort antal naturreservat i Bohusskärgården. Man äger hektar men förvaltar ytterligare hektar. Många av reservaten bildades medan det ännu fanns ett aktivt jordbruk. Idag är dessa ofta nedlagda och man har för många reservat valt att hyra in djur från fastlandet som fraktas ut på öarna. Några lantbrukare på fastlandet med relativt stora besättningar har utvecklat företagsidén att sälja tjänsten betesdjur till stiftelsen. De tillhandahåller djur till de flesta öarna. Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april

18 Den ekonomiska regleringen baseras på att stiftelsen får EU-stöden och sedan ersätter djurhållaren för transporter, stängsling och betesdriften. Man har räknat fram en modell med en dagersättning på 14 kr per djurenhet och dag. Flera stiftelser Det finns också några ytterligare stiftelser med uppgifter i skärgården. Gräsöfonden bildades 1995 av Upplandsstiftelsen och Östhammar kommun. Den stöder och stimulerar verksamhet som bevarar och utvecklar betes- ängs- och åkermarker, bland annat med information men även med direkta åtgärder. Fondens kapital är till stor del byggd på donationer. Man engagerar sig i olika projekt och kan därmed knyta större resurser till verksamheten. I Sörmlands, Östergötlands och Kalmar län har det ibland förts diskussioner om att starta skärgårdsstiftelser för samlad förvaltning av samhällsägd mark. Nya djurstallar byggs i Gryt för arrendatorer Flera av jordbruksfastigheterna i Gryts skärgård i Östergötland ägs av personer som har gårdarna som fritidsställen. Samtidigt vill många av dom att gårdarna hålls vid liv och brukas så att kulturlandskapet bevaras. De har själva satsat betydande belopp för att klara detta. På tre öar, Gräsmarö, Kättilö och Fångö, finns etablerade arrendatorer med djurhållning. Alla är dessutom relativt unga familjer. Men de bedrev sin verksamhet i gamla och orationella byggnader. Genom en överenskommelse mellan markägarna, länsstyrelsen, Naturvårdsverket och WWF lyckades man finansiera tre nybyggen av stallar för nöt och får. Den totala investeringen överstiger 5 miljoner kronor. Intressant är att Naturvårdsverket här investerat i byggena utöver ordinarie tillåtna investeringsmedel på privat mark utan naturreservat. Men man satsar på att dessa djurbesättningar skall beta flera intilliggande reservatsområden. Betesmarker återskapas på Möja På Möja och öarna intill har tidigare bedrivits ett intensivt jordbruk. För 100 år sedan fanns 2500 får och 300 kor i ögruppen Här fanns också de berömda jordgubbsodlingarna. Idag är det mesta igenväxt men nu vill man återskapa beteslandskapet En driftig markägare har satt igång processen och även investerat betydande belopp. En förening för ett 100-tal markägare har bildats och målet är långsiktig naturvård med betande djur. Röjning av marker har påbörjats och ett fårhus har byggts. Det mest spektakulära är den kompletterande stora investeringen i ett nytt litet slakteri på fastlandet som stod färdigt hösten 2006 och ska kunna betjäna större delen av Stockholms skärgård. I förlängningen räknar man med att det kommer att skapas flera arbetstillfällen kring projektet på Möja. Man ska också marknadsföra kött och andra produkter från djuren, starta en djur- och naturskola för barn, anordna olika aktiviteter som i sin tur ger nya arbetstillfällen Idéerna, planerna och möjligheterna tycks oändliga. Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april

19 Kustlandets projekt Värdera Kulturlandskapet I ett Leader-projekt tillsammans med djurhållare inom kustremsan från Norrköping till Mönsterås har man arbetat fram förslag till åtgärder för bättre lönsamhet i djurhållningen. De höga natur- och kulturvärdena i området är till stor del beroende på betande djur som håller landskapet öppet. Målsättningen har varit att visa för länsstyrelserna och jordbruksverket att man måste koppla ersättningen till jordbruket starkare till samhällets intresse att bevara det öppna landskapet. Ju längre ut på kusten man kommer desto mer utsatta och magra är markerna. Denna gradient av sämre lönsamhet måste kompenseras i systemet med ersättningar. Genom en intervjustudie och en faktainsamling ger man konkreta förslag till hur detta kan ske. En rapport publicerades Transporter Så fort man har bedriver sin verksamhet på en ö utan fast landförbindelse så kommer frågan om hur man löser transporterna. Sjötransporter är dyra vare sig man hyr in tjänsten eller har egen färja. Alla moment tar också längre tid. Det krävs planering, tid och pengar. SRF har i april 2007 publicerat en Vitbok Transporter i skärgården. Där finns mer information om problematiken kring transporter av olika slag. Här ska främst tas upp frågor som hänger ihop med lantbrukets villkor. Lantbruket är kanske den näringsverksamhet som har de mest komplicerade transportproblemen i skärgården. För att kompensera för detta har man i många län infört olika typer av fraktstöd. Dessa finansieras oftast gemensamt av kommuner och län. Men regelverken för hur fraktstöd kan utnyttjas skiljer sig åt mellan länen. Det är stora skillnader i hur samhällets stöd för transportkostnader till öar. Det finns Vägverkets stora bilfärjor till en del öar som är helt gratis att åka och det finns stora områden med fullständig avsaknad av allmänna färjor och fraktstöd. Fraktstödet Ett ekonomiskt stöd för tunga och skrymmande frakter är närmast en förutsättning för lantbruket i skärgårdarna. Utöver de direkta frakterna mellan gårdscentrum och fastlandet finns också ett antal företag som fraktar djur på bete mellan olika öar. Detta är viktigt att räkna med även för framtiden. Blir antalet djurföretag på öarna allt färre så måste det underlättas så att dessa kan åta sig betsdrift även på andra öar. De fraktstöd som finns är ofta på länsnivå. Därför är översikten nedan redovisad länsvis. NORRBOTTENS LÄN Saknar beslut om fraktstöd. VÄSTERBOTTENS LÄN Till och från Holmön kan man ta enstaka djur i trailer utan särskild kostnad på Vägverkets färja. Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april

20 VÄSTERNORRLANDS LÄN Hemsö har Vägverkets färja. Till Ulvöarna får man hyra in färja, fraktstöd saknas. GÄVLEBORGS LÄN Fraktstöd saknas UPPSALA LÄN Gräsö har Vägverkets färja. Fraktstöd till de övriga mindre öarna saknas. STOCKHOLMS LÄN Fraktstöd ges för gods som måste köras med inhyrd färja. Subventionsgraden är 2/3 för företag. Före 2004 har den största mottagaren av slaktdjur, Swedish Meats, betalat fraktkostnaden för att köra slaktdjur till fastlandet. Detta har upphört vilket skapat stor irritation. Ibland har man tvingats utnyttja systemet med nödslakt. SÖDERMANLANDS LÄN Stöd finns för transporter, även mellan öar, inklusive transport av betesdjur fram och tillbaka från betet. Stödet utgår med 40 procent av kostnaderna. Men för vår- respektive hösttransport av insatsvaror till jordbruket är subventionsgraden 100 procent om den samordnas för flera brukningsenheter. ÖSTERGÖTLANDS LÄN Fraktstödet i Östergötlands skärgård är 50 procent av fraktkostnaderna när man hyr in en färja. De företag som har egen färja kan få ersättning med 150 kr per timme för frakter inom jordbruket inklusive frakter av betesdjur till olika öar. Den maximala ersättningen per företag och år är kr. KALMAR LÄN Fraktstöd finns för öbor med 50 % av fraktkostnaden. Sjöfrakterna upphandlas först av kommunen och färjeföretagarna kör sedan med en godkänd prislista och fakturerar kommunen 50 % och den enskilde 50 %. Det ges inget stöd till dem som kör med egen färja. BLEKINGE LÄN Några öar har Vägverkets färjor. I övrigt saknas fraktstöd, men länsstyrelsen betalar frakter åt de som kör ut inhyrda betesdjur till naturreservat. SKÅNE LÄN För trafiken till Ven saknas fraktstöd annat än genom prissättningen. Man får betala per längdmeter lastbil eller traktor som åker på färjan. De lantbrukare som odlar sockerbetor har förhandlat till sig en rabatt för sina stora volymer på hösten. VÄSTRA GÖTALAND Statliga eller kommunala färjelinjer klarar fraktbehovet till många öar. Västkuststiftelsen har flera kontrakterade lantbrukare på fastlandet som kör ut betesdjur till olika reservat på öar. Stiftelsen betalar då hela transportkostnaden, 2004 kostade detta drygt kr. I Tanums kommun har stiftelsen också investerat i en egen färjas som djurhållarna kan låna. Något generellt transportstöd för tungt och skrymmande gods finns inte i länet så de få djurhållare som bor kvar på öarna och vars marker inte klassats som naturreservat saknar helt fraktstöd. Skärgårdarnas Riksförbund, 18 april