GEOLOGINEN TUTKIMUSLAITOS OPAS 2 A STENKUNSKAP FOR MALMLETAREN. V. PAAKKONEN och E. LINDBERG. Diamanter GEOLOGISKA FORSKNINGSANSTALTEN OTNAS 1969

Transkript

1 GEOLOGINEN TUTKIMUSLAITOS OPAS 2 A STENKUNSKAP FOR MALMLETAREN av V. PAAKKONEN och E. LINDBERG Diamanter GEOLOGISKA FORSKNINGSANSTALTEN OTNAS 1969

2

3 INNEHALL Berggrunden och jordarterna... 5 Mineralen... 6 Form... 9 Färg Hårdhet Magnetism ElekuiUtetsledningsfdrmåga Smak Lukt Specifik vikt Andra fysikalkka och kerniska egenskaper Undersökningsschema Bergarterna Malmema Maimietning Bestämnhgsdema for metaugiänsande minerai Bes~gsschema för mineral utan metallgtans... 32

4

5 BERGGRUNDEN OCH JORDARTERNA Bild 1. Berggnmden och de vaniigaste jordatterna i Finland. 1 berg, 2 morän, 3 sand och grus (åsmaterial), 4 sand, 5 Jera, 6 dy, 7 torv. Geologin behandlar jordskorpans besthdsdelar och stniktur. Jordskorpan består av en fast b e r g g r u n d, som i Finland oftast är övertackt av olika j o r d a r t e r. Berggrunden är uppbyggd av b e r g a r te r. Dessa består av ett eller flera mi n e r al. Jordarterna är antingen minerogena, d.v.s. består av ur berggrunden lossnade och söndersmulade bergarter (block, sten, sand, mo, lera) eller organogena (växt- eller djurlamningar såsom torv, md, dy O.S.V. ).

6 MINERALEN Bill ristaller. 1 korthet kan ett mineral definieras som en livlos, fast naturprodukt med en bestämd kemisk sammansattning och bestamd struktur. Det ar grundämnespartiklarna eller a t o- m e r n a, bundna till varandra i regelbundna mönster, g i t- t e r, som bygger upp mineralen. Varje gitter innehåller bara vissa slags atomer och dessa sitter i bestamda Iägen. Ett oftast for ögat synligt mineralkorn med mer eller mindre regelbundna begransningsytor kallas en k r i s t a 1 1. Får mineralet växa utan att stöta på motstånd blir begränsningsytorna beroende enbart av gittrets mönster och sålunda alltigenom regelbundna. 1 naturen ar dock bildningsbetingelserna sallan så gynnsamrna att perfekta kristder uppkommer. Ett minerals kemiska sammansattning kan uttryckas i en kemisk formel. De kemiska beteckningarna för de vanligaste grundamnena ar följande:

7 Bild 3. Guldnugget från Ivalo (naturlig storlek). Al aluminium As arsenik Au guld B bor Be beryilium C kol Ca kalcium C1 klor Co kobolt Cr krom Cu koppar F fluor Fe jarn H vate K kalium Mg magnesium Mn mangan Mo molybden Na natrium Nb niobium Ni nickel 0 syre P fosfor Pb bly S svavel Sb antimon Si silicium Ta tantal W wolfram Zn zink Mineralen kan indelas enligt sin kemiska sammansattning på foljande satt: 1. G r u n d a m n e n : mineralet består av ett enda kemiskt grundarnne. T. ex. guld Au och grafit C. II. S u 1 f i d e r : föreningar av svavel och någon metall. T. ex. blyglans PbS och svavelkis FeS2.

8 Bild 4. BeryLmd x i d e r : f8r-ar av syre och dgot annat grundimie. T. ex. kvarts SiOI och magaetit FBOI. IV. K a r b o n a t er: kolsyrans salter eller foreningar av en metalloxid och koldioxid. T. ex. kalkspat CaO+ Co2 = CaC03. V. H a 1 o g e n i d e r : halogenvätesyrans salter. T. ex. krgsalt NaCI och fluorit C&. VI. S u 1 f a t e t : svavelsyrans dter eller f o w av en metalloxid och svaveltnoxid. T. ex. gips C&4 (innehaer dessutom kristdvatten 2 SO). Bild 5. Oktaedrisk fluoritkristaii.

9 DUU 6. Den kubiska spjälkningen hos blyglans. VII. F o s f a t e r : fosforsyrans salter. T. ex. apatit Ca4(P04)3Ca (F,Cl,OH). VIII. S i 1 i k a t e r : siliciumsyrornas salter. T. ex. olivin (Mg,Fe ) zsi04 och kalifältspat KAlSi308. Ett mineral ar visserligen karakteriserat genom sin kemiska sammansattning, men för att bestämma vilka grundämnen det är fråga om och deras mängdförhållanden behövs kemisk analys. Många mineral har dock egenskaper som gör att mm relativt Iatt känner igen dem. En del mineral km igenkännas eiler åtrninstone grupperas pa basen av den yttre form de erhåiiit vid sin uppkomst elier då de avskilts genom krossning av en Sten. 1 det förstnämnda fallet kan ett mineral förekomma i en för det specifik kristallform, som ar ett resultat av mineralets atomanord-

10 ning elier kristallina struktur. Ganska sällan upptrader dock mineralen i sina kristallformer, däremot ofta i fir dem typiska klyvformer. Da ett rnineral krossas uppstår ofta plana ytor firorsakade av svaghetszoner mellan atomerna, de s. k. s p j a 1 k n i 11 g s- rikrningarna eller genomgångarna. Spjalkytorna och storleken på vinklarna mellan spjälkytorna är synnerligen karakteristiska for olika mineral eller åtrninstone fir olika

11 mineralgrupper. Saknas spjalkningsrikmingar uppstår vid krossning ett buckligt eller mussligt b r o t t, vilket också kan vara ett gott hännetecken för ett mineral. Andra formegenskaper hos mineralen ar fibrighet, stanglighet, fjallighet, rundkornighet, o. s. v. Firgen ar ibland synnerligen kännetecknande for ett mineral. Den kan dock vara mycket varierande, ty fororeningar av mycket finfördelade spåramnen är vanliga hos en del mineral.

12 Ett något pålitligare kännetecken än fargen ar det s. k. s t r e c ke t, som erhålles då man gnider mineralet mot oglaserat porslin. Men tyvarr åstadkommer inte alla rnineral streck och ofta ar strecket inte tillrackligt typiskt fir att vara ett tdeorlitligt kännetecken. Mycket viktiga egenskaper ar ibland mineralens g e n o m- skinlighet och hal~~enomskinlighet. Typisk for flere mineral ar deras gl a n s. Med hansyn tili glansen kan mineralen indelas i två Stora grupper: metallglansande mineral (lika metall) och mineral utan metallglans (lika vanlig Sten). De senare kan vara t.ex. glas-, fett-, parl-, silkes-, beck- eller diamantglänsande. Hårdhet En av de viktigaste egenskaperna hos ett mineral ar h å r d h e t e n. Harmed forstås den repningshårdhet, som framtrader i graden av motståndsförmåga, då man i tur och ordning forsöker repa ett mineralstyckes kant mot ett annats yta. Det mineral som åstadkommer en rispa pa det andra ar det hårdare. Med nageln eller en knivspets kan man ofta bestamma ett minerals hårdhet enligt foljande jämforelsetabell, baserad på kända minerals hårdhet. talk gips kalkspat fluorit apatit faltspat kvarts topas Hårdhet nageln repar med litthet repas av nageln knivspetsen repar med latthet knivspetsen repar svagt v> 97 >> knivspetsen repar inte, men mineralet repar glas svagt knivspetsen repar inte, men mineralet repar glas och filtspat repar kvarts

13 Mineral korund diamant Hårdhet repar kvarts med latthet och topas svagt en kristallkant skar glas Det ar skal att uppöva sin skicklighet i att bestamma hårdheten, ty en riktig bedomning kan vara av avgörande betydelse vid mineralbestamningen. Ett mineral ar se g t om det utan att brytas sönder tål kraftiga stötar. Darför kan en del rnineral s m i d a s. Guld kan t. ex. hamras ut till mycket tunna blad. Om spjäikplattor av något mineral obrutna kan böjas och kvarblir i bijd form, ar mineralet segt, men oelastiskt. Atervander de obrutna till utgångsformen, ar mineralet e 1 a s t i s k t. Ett mineral, som med Iitthet sördersmulas vid slag eller då det faller mot ett hårt underlag ar s p r ö t t. Magnetism Starkt magnetisk är endast ett jarnmineral, magnetit. Magnetkis ar trots sitt namn endast ibland magnetisk. Små flis av en del andra mineral kan aven fastna på en magnet om de innehåiier små inneslutningar av det ena eller det andra av ovannämnda magnetiska mineral. Elekuicitetsledningsförmåga Många metallglänsande mineral leder elektricitet, men denna egenskap ar till liten nytta vid deras identifiering. Däremot baserar sig den elektromagnetiska malmletningen på mineralens el-ledningsformåga. Smak Endast lattlosliga saltrnineral har smak.

14 Aw wa e dmds edta tspaeff ika vikt rreoule Msg e;n * &r spw.

15 vikt och tunga vätskor. En något inexakt spec. vikt kan erhållas genom att dividera ett styckes vikt i luft med skillnaden mellan vikten i luft och vikten i vatten. Andra fysikaliska och kemiska egenskaper En matning av r a d i o a k t i v i t e t e n d. v. s. strålningsformågan kan också ibland komma i fråga vid mineralidentifieringen, likaså en undersökning av mineralens fluotescens. En del mineral f 1 u o r e s c e r a r, borjar självlysa, då de belyses med ultraviolettlampa i mörker. Då det galler att bestamma vattenlosliga salter och syra- Iosliga karbonat har man stor hjälp av att undersöka 1 ö s- 1 i g h e t e n. Kalkspat loser sig skummande i syror. 1 svåra fall ar de ovannamnda egenskaperna inte tillrackliga for att identifiera ett mineral. Mari kan dessutom bli tvungen att bestamma den k e m i s k a s a m m a n s a t t- ningen och optiska konstanter, göra undersökningar med ljus- och röntgenspektra o. s. v. Till allt detta behovs en apparatur, som endast yrkesmannen har till sitt forfogande. Med tilihjälp av nedanstående mineralbestamningsschema kan dock de vanligaste mineralen identifieras fullt tillfredsst ällande. (siffrorna inom parentes anger hårdheten) 1. Mineral med metallglans (lika metall) A. Gula ( mässingslika ) 1 ) Knivspetsen repar tydligt ( 3 ), segt ( smidbart ), Guld Au. Sp.v (gediget) (Bild 3) 2 ) Knivspetsen smular med latthet ( sprött ), massingsplt eller svagt kopparrött, tunna Myvfjäll Kattguld eller brand biotit

16 3) Knivspetsen repar svagt (4), gröngul färg, grönskiftande svart streck, mussligt brott K o p p a r k i s CuFeSz ( kopparrnalmmineral ). Sp.v ) Knivspetsen repar inte (6.5), mässingsgult, svart streck, ofta kubformade korn S v a v e 1 k i s FeS2 ( svavelmalmmineral). Sp.v. 5 B. Ljust brunrödskiftande (bronsfärgade) 1 ) Knivspetsen repar (3), ckt friska brottet kopparrött, segt, smidbart K o p p a r Cu. Sp.v ) Knivspetsen söndersmular med lätthet, tunna klyvfja Kattguld d.vs. bränd eller vittrad biotit 3) Knivspetsen repar svagt (4), det friska brottet silvergrått, strecket svartgrått, ibland magnetiskt Magnetkis FeS. Sp.v ) Knivspetsen repar inte (5.5), rödskiftande vita kristaller K o b o 1 t g 1 a n s CoAsS (koboltmalmmineral). Sp.v. 6 C. Grå eller svarta 1 ) NageIn repar med Iatthet ( 1) a) Streck blyertsgratt, starkt fliickande spröda ja G r a f i t C. Sp.v. 2.2 b) Streck och färg blågrå, tydligt blhskiftande jämförda med blyerts, svagt fkickande, böjliga spjdkskivor M o 1 y b d e n g 1 a n s MoSz (molybdenmalmmineral). Sp.v ) Knivspetsen repar a) Streck svart a) Färg blygrå, smulas och klyves ofta i kubformade stycken (2.5)

17 B 1 y g 1 a n s PbS (blymalmrnineral). Sp.v. 7.5 (Bild 6) 9 ) Färg blygrå, vaniigen solfjaderlikt sthgligt (2 Anti m o n gl a ns ShS3. Sp.v. 4.6 (Bild 11 Y) Färg ljusgrå, silverghsande, knivspetsen repar svagt (5.5 ), sprött, stark lokdoft vid söndersmulning Arsenikkis FeAsS. Sp.v. 6 A ) Färg svart eller mörkgrå, mussligt brott eller kantiga kristallytor, knivspetsen repar mycket svagt ( 6 ), magnetiskt M a g n e t i t Fe304. Sp.v. 5 (järnmalmminerai ) b) Streck rödbrunt (torkat blod). Färg mörkt blågrå eller röd, knivspetsen repar svagt (6), skivformat eller f jwt H e m a t i t eller jarnglans FezO3. Sp.v. 5.2 ( jarnmalmrnineral ) C) Streck brunt, men alltid en aning ljusare än mineralet, starkt glittrande, jämna spjalkytor (4) Zinkblande ZnS. Sp.v. 4 d) Streck mörkbrunt, men färgen svart. Mineralet liknar tili sina egenskaper hematit (5-6 ) 1 1 m e n i t FeTi03 ( titanjärnmalrn). Sp.v e) Streck mörkbrunt, färg brunsvart, halvmetallisk fettglans. Två spjälkningsriktningar vinkelfatt mot varandra (5). Mllieralet påminner om hematit W o 1 f r a m i t ( Fe.Mn )wo4 ( wolframmalmrninerai). Sp.v f) Streck svartbrunt, becklik metallglans (6) K o 1 u m b i t ( Fe,Mn ) NhO6 ( niobiummalmmineral). Sp.v

18 g) Streck brunt, fargen mörkgrå, matt stålglans, liknar till det yttre magnetit (5.5) K r o m i t FeCrz04. Sp.v. 4.8 h) Streck och farg svartgrå, ran mjukt (2.5) K o p p a r g 1 a n s CwS. Sp.v. 5.7 i) Streck ljusgrått (se mineral utan metallglans) D. Tennvitt, knivspetsen smular med latthet ( 3.5 ), sprött, streck blygrått A n t i m o n Sb. Sp.v. 6.7 Ett förenklat schema över mineral med metallglans finns på sidan 31. II. Mineral utan metallglans A. Nageln skär in (1-1.5) eller repar ( ) 1) Fettglänsande böjliga fjäll eller en tvåliik massa a) Nageln repar med latthet, grått, ljusgrön- eller brunskiftande (1) T a 1 k Mg3(0H)zSirO10 b) Nageln repar svagt (2-2.5), vanligen grönskiftande K 1 o r i t (Mg,Fe,A1)6(OH)sSiAi2010 2) Spröda oelastiska ofta genomskinliga eller svagt halvgenomskinliga blad eller fibrer, glasglansande, farglidst eller gulskiftande G i p s CaS042HzO (Till gipsgjutning användes bränt gipsmjöl). Sp.v ) Bojliga fibrer, nageln repar inte, men smular sönder ( ) Asbes t (eldfast stenfiber) 4) Mycket tunna elastiska spjälkskivor, nageln smular sönder svagt eller inte alls (2.5-3 ) a) Svart eller mörkbrunt, glasglänsande B i o t i t eller svart glimmer K(Mg,Fe,Al)a (OH)z( Si,Al)4010 b) Ljust, genomskinligt i tunna blad, stark glans M u s k o v i t eller ljus glimmer KAI2 ( OH ) 2 SiAl010

19 5) Rostlik slagg eller oregelbundna kiumpar, gult streck L i m o n i t eller myrmalm 2FeCh3H20 B. Nageln repar inte, men knivspetsen skär in och repar med Iatthet (3-5 ) 1) Färgat streck a) Glittrande tydliga spjälkytor a) Streck brungult eiler gult och dtid n%got ljusare än mineralet (4) Zinkblande ZnS (zinkmalmmineral). Sp.v. ca 4 P) Streck grönskiftande (se II, C2) b) Otydliga brott, rostbrun farg och gult streck L i m o n i t s jo-, myr- och källmaim 2FezOJ 3H20 (Bild 18 ) C) Mycket tunna elastiska klyvskivor (se II A 4) 2) Utan streck a) Snedvinkiiga släta spjälkytor, sprött, svagt halvgenomskinligt a) Knivspetsen repar bra (3) K a 1 k s p a t CaC03 (kalkstensmineral). Sp.v. 2.7 (Bild 8) P ) Knivsteptsen repar svagare ( 3.5 ) D o 1 o m i t CaMg(CO3) t ( kalkstensmineral). Sp.v. 2.8 b) Fibrigt eller stangligt, sprött, söndersmulas ofta med latthet, knivspetsen repar svagt (5) W o 11 a s t o n i t CaSi03. Sp.v. 2.9 c) Mussliga otydliga spjalkytor, fettglans, Ijusgrönskiftande, brun- eller rödskiftande, knivspetsen repar svagt (5) A p a t i t Ca((PO4)3Ca(FyCl,OH). Sp.v. 3.2 d) Bojliga fibrer, sönderdelas som ängsuli (3.5) Serpentinasbest Mgs(OH),jS4O,t

20 e) Kubiska eller oktaedriska kristaller, genomskinligt eller halvgenomskinligt (4 ) Fluorit eller flusspat CaFz. Sp.v. 3.1 (Bild 5) C. Knivspetsen repar svagt der inte alls (5.5-6) 1) Streck brunrött H a m a t i t FeD3 ( jarnmalmrnineral ). Sp.v ) Streck svagt, mörkgrönt eiler grått, skimrande hornartad glans på plana spjälkytor H o r n b 1 ä n d e Al-taitig magnesiumferrokakiumamfibol 3) Utan streck a ) Stängligt, ofta solfjaderlika knippen Strålstensamfibol Mg,Fe,Ca-silikat b) Fibrigt Amfibolasbest (Bild 9) C) Kantiga, delvis rat-, delvis snedvinkliga jämna spjälkstycken (6) Faltspatgruppen (som rena: råämnen for porslin) a) Under spjälkytan lyser Ijusa spolformiga strimmor (pertitstrimmighet) Kalifaltspat KAlSiOe (Bild 7) P) På spjälkytan snörrata parallella streck ( plagioklasstrimrnighet ) P 1 a g i o k 1 a s, en varierande blandning av NaAlSi308 och CaALSizOs (Bild 12) d ) Ofta pelarformiga matt glasglänsande klyvstycken, ljusgrå eller grönskiftande färg, hårdheten varierande för olikriktade spjälkytor (5-6) Diop sid ca(mg,fe)(sio~)z e) Mattgröna sma korn eller pelarformiga kristailer (6-7) Epido t OHCaz(Al,Fe)3(Si0.+)3. Sp.v

21 Biid 12. Plagiokias med paraiieiia strimmor. D. Knivspetsen repar inte, men mineralet gör ett tydligt spk i glas (7-8) 1) Mussliga oregelbundna brottstycken, glasglans, genomskinligt eller halvgenomskinligt, färglöst, vitt elier färgat K v a r t s SiOz (Vattenklara kristalier kallas bergkristall, violetta: ametyst, rökfargade: rökto as, rosenröd: rosenkvarts, grasvart, tät: fiinta, tandad: agat) (Bild 2) 2) Bärlika röd- elier brunskiftande korn, fettglans, ingen klar klyvbarhet utan oregelbundet brott och ofta jarnna kristallytor G r a n a t (Mg,Fe,Mn,Ca)3( Fe,Al,Cr )z( Si0413. Sp.v (Bild 13) 3) Strimmiga, ofta stavformade kristaller med triangelformade tvärsnitt. Farg fir det mesta svart, stenkolsglänsande Turmalin J&(Fe,Mg)ltAlioBsSi& (Bild 101 4) Långa ofta 6-vinklade, prismatiska gulgrönskiftande pelare, vanligen ojämnt brott eller en svag spjälk-

22 ningsriktning vinkelratt mot kristallytorna, glasglans, halvgenomskinligt, repar med Iatthet glas (81 B é r y 11 ral). Klargrön: smaragd, blå: aquamarin. Sp.v. 2.7 ( Bild 4 ) 5) Korta pelarlika kristaller, en god spjälkningsriktning, svagt fargat, genomskinligt eller halvgenomskinligt, tungt T o p a s ALFZSi04. Sp.v. 3.5 ( Be~Alz ) ( Si03)b ) berylliurnmalmnïine- Bild 13. ~ranatkristker. 6) Tunnlika sexkantiga kristaller eller brottstycken, fargen brunaktig eller mörkra (9 ) K o r u n d ALOJ. Sp.v. 4. Adelstenar: riki rubin, bl8 safir E. Skär med Iatthet glas (10), sprött, ljusgrht, brunt der firglost D i a m a n t C. Sp.v. 3.5 (Parmbilden) Ett firenklat schema över mineral utan metallglans finns på sidan 32. Obs. 1 ovanstående schema forekommer endast de vanligaste malm- och bergartsmineralen. Fir att bestämma säilsyntare mineral erfordras noggrannare direktiv.

23 BERGARTERNA Bergarterna indelas enligt uppkomstsatt och namngives på basen av sina mineralsammansattningar. Bergart Granit Diorit, gabbro, diabas, basalt ( s.k. svarta graniter ) Peridotit Bild 14. Stenig morän. Stelnade ur smalta Huvudbeståndsdelar Kvarts, kalifältspat, plagioklas, muskovit, biotit Plagioklas, hornblande, biotit Hornblände, biotit eller andra mörka mineral Avlagrade Pi3 grund av klimatologiska m. fl. faktorers inverkan sönderfder eller vittrar bergarterna och bildar mer elier

24 mindre sorterade och avlagrade jordarter, vilkas beståndsdelar ånyo cementeras samman till sedimentara eller avlagrade bergarter. Bild 15. Adergnejs. jordart Bergart Lera Lersten Sand Sandsten Grus och morän Konglomerat Kalkgyttja Kalksten Torv och andra växtlämningar Stenkol Kristallina skiffrar Såväl de stelnade som de avlagrade bergarterna förändras genomgripande då de i samband med jordskorpans rörelser underkastas starkt tryck och temperaturforhojning. Dessa till sin struktur förändrade bergarter kdas kristallina skiffrar.

25 Oförandrade Kvartssandsten Lersten Granit Basalt, gabbro, diorit Förandrade Kvartsit Glirnmerskiffer och glimrnergnejs Gnejsgranit Amfibolit MALMERNA Malm är en bergart, som innehåller ett eller flere nyttiga malmmineral i sådan mängd att en lönsam brytning biir möjlig. Guldmalm innehåller 3-5 gram guld per ton. Kopparmalm måste innehålla kopparmineral i sadan mangd att den brutna stenens kopparhalt blir minst 1-2 %. 1 en järnmalm måste, beroende på omständigheterna, finnas minst 3040 % järn förran en brytning är Ionande. En svavelmalm skall innehålia över 30 % svavel. En malmmineralfyndighet måste sålunda ha ett tillrackligt stort metallinnehåll, dessutom vara av ansenlig storlek (minst flere hundra tusen eller rniljoner ton) och vara be- Iägen på en med hansyn till transport och användning fördelaktig plats. Någon alldeles bestämd gräns for eller definition på, nar en Sten kan anses for malm, kan inte anges, utan varje fali bör undersökas for sig. Erfarenheten har visat att de intressevackande, ratt rikligt svavel- och magnetkis innehåliande malmmineralstenarna ar vardelösa om de inte dessutom innehåller andra värdefullare metalisulfider, såsom för ögat synliga koppar-, zink- och blymineral. Dock kan en Sten som innehåller magnetkis aven vara en nickelmalm, ty det viktigaste nickeimalmmineralet, pentlandit ( Ni, Fe ) S är sa likt magnetkis att man inte kan känna igen det med blotta ögat. Ett sådant kompiicerat fall löses endast genom mikroskopisk undersökning och kemisk analys. Firekommer magnetkis i nigon av de mörka bergarterna, gabbro och peridotit, har det visat sig att aven i samband med ratt blygsamrna mängder mag-

26 netkis finns pentlandit. Likaså ar de tata svarta serpentinstenarna ratt ofta nickeiförande. De kan aven innehålla rikligt ko~aar. A& - Starka magnetiska störningar kan betyda anvandbar magnetitjarnrnalm. Störningarna kan dock också fororsakas av enbart magnetkis eller av Stora massor gabbro eller peridotit, sorn innehåller små magnetitkorn. De sistnämnda saknar betydelse sorn malm. En r nhs praktiska värde beror inte enbart av de maimrninerai och värdemetaller sorn förekommer i den, utan också av de amnen sorn kan utvinnas sorn biprodukter. Guldinnehållet i en malmsten kan sallan iakttagas med blotta ögat. Darför bör alltid en kemisk adelmetallanalys utforas om man har orsak att antaga att guld förefinns. Det har visat sig att guld oftast hanfor sig till sulfidmineralförande kvartsådror eller tili svavelkis-, blyglans- och zinkblandeforande bergarter, sorn genomkorsas av små kvartsådror. Arsenikkishaltiga kvartsrika stenar har ofta, om också inte alltid, visat sig innehålla guld. Många forekomster, sorn innehåller blyglans, brytes aven sorn silvermalm. 1 Lappland förefaller det sorn om guldet skulle kuma hänföras till kvartsådror, i samband med vilka samtidigt förekomrner magnetit, hematit och olika karbonatmineral. Guld i fast berg ar synnerligen sällsynt dir, men löst guld påträffas i samband med materiai sorn sarnlats på berg och i bergskrevor framför allt i älvdalarna. Guld har också pattäffats i södra Finland i block och några gånger i fast berg. Såväl guld sorn silver förekommer ibland i koppamalm sorn betydelsefulla biprodukter. 1 Finland bedrives systematisk malrnletning fomom av geologiska forskningsanstalten aven av ett antal statliga och privata prospekterings- och gruvbolag. Amatören har sällan ekonomiska resurser for ett större malmletningsarbete, men hans hjälp har varit och är alltjamt tiii stor nytta for maimletningen. Den första impulsen har ofta kommit från en amatör, sorn kanske av en ren händelse funnit ett flyttblock

27 eller fast berg med malmrnineralinnehåli. Har malmmineralisationen hittats i en blottad hali är de fortsatta undersökningarna latta. Den forsta antydningen till de flesta av Finlands större malmforekomster och gruvor har emellertid utgjorts av malmmineralförande flyttblock. En gång i tiden har blocket Iosbrutits ur berget och landisen har transporterat det tiil dess nuvarande plats. Genom att leta efter och finna andra liknande malmblock i narheten och i istransportriktningen kan man småningom söka sig till blockets moderklyft. Ett block med svagt malmmineralinnehåli kan vara av lika stor bet~delse som ett kompakt malmblock, ty aven i goda malmförekomster finns fattigare delar. Att påtraffa ett rikt malmblock alldeles vid ytan ar ganska sällsynt. De vardefulla sulfidmiieralen tål daligt klimatets inverkan och har hunnit vittra bort under de Ar som gått sedan istiden. Daremot har block inne i och under jordlagren kunnat bevaras bra. Det ar darför mycket viktigt att noggrant undersöka block, som framkommit vid allehanda - - Aven en saker kompassavvikelse kan ge anledning till narmare undersökningar. Redan med en vanlig marschkompass kan man göra observationer sålunda, att man på flere punkter jamför vinkeln mellan kompassnålens riktning och en rat linje, som på något satt utmarkts i terrängen. For att noggrannare Biid 16. Landisen har Iösrivit och transporterat malmblock r&n moderklyftet (i biiden från vänster tili höger).

28 bestämma awikelsens styrka och narmare position erfordras dock magnetiska matningsinstrument, magnetometrar. Malmletarens viktigaste arbetsredskap forutom kompassen är en stadigt gjord ca 1 kg tung hamrnare, rned vilisen man latt får i dagen det friska inret av en Sten med vittrad yta och med vilken man aven kan slå loss lämpliga provstycken för laboratorieundersökningar. Vid letning av uran och andra radioaktiva mineral användes geigermatare och scintillometrar. Dessa matare ar ratt dyra, varför det inte lonar sig för en amatör att skaffa sig sådana. Misstänker man att någon sten innehåller stråiningsmineral är det bast att uppsöka en expert. Mineralet scheelit, som innehåller metallen wolfram ar svårt att kanna igen utan ultraviolett- eller kvartslampa. Ocksii en sådan ar dyr att anskaffa. 1 tvivelaktiga fall ar det bast att sända stenen fir undersökning. Malmstenarna ar ofta rostiga pa ytan. Stenar som innehåiler rikligt malmmineral är tyngre än andra lika stora stenar. 1 malmstenarnas friska brottytor ses malrnmineralens metaliglans tydligt. Bild 17.

29 Ett malmletningsarbete inledes med att man undeisöker ornrådets fasta berghällar och flyttblock. Härvid observeras beskaffenheten hos de bergarter som innehåller malmmineral. förekomsttätheten, transportrikt: ningen under istiden och förekomstområdets omfattning. De olika malrnrnineralen, deras riklighet i fast berg och flyttblock noteras. På det område dar malmelement anträffats i fast berg eller varifrån malmflyttblocken kan tänkas härstamma utföres magnetisk kartering, elektromagnetiska matningar och slutligen diamantborrning. Bild 18. Sjömalm. Denna sistnämnda åtgärd utvisar slutgiltigt om berggrunden innehåller nyttiga malmmineral i tilkacklig mangd eller om man blott har att göra med ett svagt undersökningsmotiv. Den Stora allmänheten kan avsevart beframja malmletningsverksamheten genom att göra iakttagelser om flyttblock och berg, i synnerhet vid olika sprängnings-, brytnings- och gravningsarbeten. Alla intressanta stenprov och framförallt stenprov innehållande malmmineral kan insandas till geologiska forskningsanstalten, som utan avgift ger sitt utlåtande om dem. Posten transporterar högst 2 kg:s försändelser gratis om pa omslaget siuives

30 "Stenprov" och adressen ar Geologiska forsknuigsanstalten. Otnas. Bild 19. Geigermatare.

31 BESTAM NINGSSCHEMA FOR METALLGLANSANDE MIN ERAL M c t o l l g L o n s I I I 1 I - & T y d l i g t m o r k t S f r e E k Droges tikl rn nmgnet E j m o g n e t k s k f 1 I I 1 Minerolet mosstngrgult I I - 1 Ctreeket svori eller grgtt uoaein repar ej Minerolet svort cller gr9tt Streoket Lrunt Mognetit elyezatt srlvrrg~a ~ ~ Bt69rB. ~ r Gr9svoft n ~ ~ ~ totningw Wklukt i ArSenik- MoL~bden- BlyglOns kis glons Grafrt

32 Fettglänscmde,tvo'ligo f fjall Tolk 3 Nogeln repor Spröda,hohrgenomskinligo skivor eller fjäll Oips I t d med lätthet i! Rostgul mull eller tnckor Lirnonit svogt Svort eller mörkbrun w i tunnó skivor Ljus,iunno blod. genornskinltgo Muskovi! m (~ageln 1 e i Kontigo korn med släto ytor Knimm repar repo4 l & Kniven Lirnonit 1 " ti' repar BlodröH streck svogt Ljusbrungult strcrck \ I streck Ljusgr~gr6lt streck Knivenreoor ei -rc 8. repar glos - Bruno Buktigo,glooortode brottstycken Minwolet i D T f B q Hämatit Zmkblände ] P C. Fältspai 1 B Kvorts Turmolin eiier rödskiftonde karn med pere gtor Gronat m 1 Sexkontiga gulgr-) 4 Beryil 1