MPHASIS. Mutual Progress on Homelessness through Advancing and Strengthening Information Systems

Transkript

1 MPHASIS Mutual Progress on Homelessness through Advancing and Strengthening Information Systems Funded by EUROPEAN COMMISSION Employment, Social Affairs and Equal Opportunities DG National Context Statement Sweden Author: Järva Tolk och Översättning AB November 2008

2 Research and action of the MPHASIS project are supported by the European Commission - Employment, Social Affairs and Equal Opportunities DG under the community programme for employment and social solidarity ( ) known as PROGRESS (VS/2007/0617 SI ). This publication is supported by the European Community Programme for Employment and Social Solidarity ( ) managed by the Directorate-General for Employment, Social Affairs and Equal Opportunities of the European Commission. Main contractor: Town and Regional Planning University of Dundee Nethergate Dundee, DD1 4HN Scotland, United Kingdom Contact Details: Bill Edgar: w.m.edgar@dundee.ac.uk Barbara Illsley: b.m.illsley@dundee.ac.uk Volker Busch-Geertsema: vbg@giss-ev.de Matt Harrison: matt.harrison@ris.org.uk Peter Watson: peter.watson@ris.org.uk The information contained in this report does not necessarily reflect the opinion or position of the European Commission, Directorate-General for Employment, Social Affairs and Equal Opportunities European Commission

3 Swedish Position Paper 1. I samband med att den svenska regeringen år 2007 antog en strategi mot hemlöshet fick Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en plan för hur arbetet ska genomföras under perioden Planen beskriver alla samverkande myndigheters roll och ansvar. Planen ska följas upp och insatserna utvärderas år Resultatet ska rapporteras till regeringen. De samverkande myndigheterna är förutom Socialstyrelsen, Boverket, kronofogdemyndigheten och Kriminalvården dessutom deltar Sveriges kommuner och landsting. 2. Socialstyrelsen har det nationella ansvaret att följa utvecklingen av hemlösheten. Enligt socialtjänstlagen åligger det kommunerna att själva ha en god kännedom om invånarnas levnadsvillkor, varav boendesituationen är en viktig faktor. 3. Nedan följer en sammanställning av den definition av hemlöshet som Socialstyrelsen använde vid sin senaste kartläggning Definitionen bygger på ett antal olika situationer som en person kan befinna sig i. Socialstyrelsen beaktade ETHOS-definitionen i samband med kartläggningen. Några skillnader finns dock. Situation 1. Hit räknas den mest utsatta gruppen hemlösa, cirka personer. Ungefär 900 av dem sov ute när kartläggningen gjordes. Cirka personer bodde på härbärgen eller andra akutboenden, hotell, camping eller vandrarhem. Skillnaden jämfört med ETHOS kategorisering är att i Situation 1 ingår inte transitional, supported accomodations och refugee accomodations. Socialstyrelsens Situation 1 är en bred kategorisering och rymmer både ETHOS kategori 1-3. Även ETHOS kategori 5 inryms till stor del i Situation 1. Situation 2. Cirka personer befann sig i situation 2. Inom tre månader skulle de skrivas ut från kriminalvårdsanstalt, behandlingsenhet eller stödboende inom socialtjänst, landsting, privat vårdgivare, SIS-institution eller HVB-hem utan att ha bostad ordnad inför utskrivning eller utflyttning. Situation 3. I denna grupp om cirka personer ingick personer som hade osäkra boendelösningar, med risk för framtida hemlöshet. Här fanns personer som vistades på behandlingsenhet eller i någon form av stödboende. Utskrivning var inte planerad inom tre månader, men de hade inte någon bostad ordnad vid eventuell framtida utskrivning eller utflyttning. Situation 2 och Situation 3 överensstämmer med ETHOS kategori 4. Situation 4. I denna situation befann sig cirka personer. De bodde kontraktslöst hos släktingar eller bekanta eller hade andrahandskontrakt för kortare tid än tre månader. De hade sökt hjälp hos socialtjänsten eller annan organisation för att få hjälp att lösa sin boendesituation. I Situation 4 inryms ETHOS kategori 6.

4 4. MPHASIS rekommenderar följande kärnvariabler vid kartläggningar av hemlöshet. Ålder och kön. Nationalitet och födelseland. Hushållssammansättning. Bostadssituation: omedelbart innan biståndsbehovet och vid tiden för datainsamling. Senaste hemlöshetsperiodens längd, nuvarande bostadssituation. Anledningen till senaste hemlösheten. Den svenska kartläggningen 2005 innehåll frågor om ålder och kön, födelseland, hushållssammansättning, bostadssituation vid tiden för kartläggningen, tid som hemlös, anledning till hemlösheten. Frågan om nationalitet fanns inte med. 5. Den svenska välfärdsmodellen innebär att verksamheter såsom hälso- och sjukvård, tandvård, psykiatri och socialtjänst erbjuds alla invånare efter behov. Det offentliga välfärdssystemet innefattar Landstingen som har ansvar för hälso- och sjukvård, psykiatri, tandvård m.m. och kommunerna med ansvar för socialtjänst, missbruksvård, bostadsförsörjning m.m. Exempel på statliga myndigheter av stor betydelse för vårt område är försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Hälso- och sjukvård samt tandvård särskilt riktad till hemlösa personer förekommer på ett fåtal platser i landet. Det är kommunens ansvar att lösa boendesituationen för sina invånare. När det handlar om själva boendesituationen finns det ett stort antal olika tillfälliga lösningar för personer som är hemlösa. Allt från akutboenden såsom härbärgen och lågtröskelboenden till inackorderingshem och försökslägenheter. I ett antal kommuner i landet finns det uppsökarteam riktade särskilt mot personer som är hemlösa. Personer som vistas under lång tid på behandlingshem, inom kriminalvården och andra institutioner kan under vistelsetiden ha förlorat sin bostad. Det kan också vara så att de saknade bostad vid tidpunkten för placeringen. De är därmed att betrakta som hemlösa. Även för dessa personer har kommunen ett ansvar att ett boende är ordnat vid utskrivningen. Även om Sverige har en stor offentlig sektor med ansvar för välfärdspolitiken, så spelar frivilligorganisationerna en viktig roll. På många platser i landet bedriver de dagverksamheter för personer som är hemlösa (t.ex. soppkök, rådgivning). Dessa verksamheter är oftast inte enbart riktade mot hemlösa utan också mot personer med psykiska funktionsnedsättningar och personer med missbruksproblem m.fl. Nedan följer en beskrivning av verksamheter för hemlösa personer i Sverige, utifrån MPHASIS kategorisering av service for homelessness Accomodation for homeless people Akutboenden, härbärgen, jourboenden, kvinnojourer, övergångsboenden, motivationsboenden.

5 Dessa typer av boenden finansieras i nästan samtliga fall av kommunen, men utförare kan till exempel vara frivilligorganisationer och privata aktörer. Non-residential service for homeless people Uppsökarenheter, dagverksamheter, stöd- och rådgivningsverksamhet, soppkök. Kommunerna ansvarar i vissa fall tillsammans med landstingen för den uppsökande verksamheten. Kommunen ansvarar också i många fall för stöd och rådgivning. När det gäller dagverksamhet och soppkök är det däremot vanligt att frivilligorganisationerna är utförare. Accomodation for other client groups that may be used by homeless people Hotell, vandrarhem, camping, behandlingshem, särskilda boendeformer/stödboenden för personer med missbruksproblem och/eller psykisk ohälsa. Verksamheterna drivs både av landsting, kommun, frivilligorganisationer, private aktörer samt stiftelser. Även olika slag av kooperativ kan vara utförare. Main stream service for the general population that may be used by homeless people Rådgivningsbyråer, socialtjänst, hälso- och sjukvård. Ansvariga för dessa verksamheter är landsting och kommuner. Specialist support service for other client groups that may be used by homeless people Psykiatrisk öppenvård, avgiftningsenheter, läkemedelsassisterad behandling (metadon/subutex). Landstingen ansvarar. 6. Det svenska systemet bygger på ett väl utvecklat kommunalt självstyre. Kommunerna har mycket stor frihet att organisera sitt sociala arbete. Detta plus att viktiga verksamheter riktade till hemlösa utförs av frivilliga organisationer gör det svårt att upprätta ett nationellt register över service för hemlösa personer. 7. Sverige har ett regelsystem för registrering av invånare som inte utan vidare medger att en person registreras på grund av att han/hon saknar bostad. Alla svenska medborgare har ett unikt personnummer som används vid kontakter med offentlig service och vid journalföring. Sekretessreglerna för användning av personnummer är mycket strikta. De flesta frivilligorganisationer använder sig inte av registrering baserat på personnummer i sina kontakter med till exempel hemlösa personer. I Sverige kan myndigheter heller inte ställa krav på frivilligorganisationer att registrera dem som använder sig av deras service. Något register där man kan identifiera personer som är hemlösa finns således inte i Sverige. Socialstyrelsen har vid 3 tillfällen (1993, 1999 och 2005) genomfört nationella kartläggningar av hemlöshetens omfattning. Vid kartläggningarna har man använt sig av ett antal enkäter. Dessa har besvarats av myndigheter och organisationer med förmodad kännedom om hemlösa personer. Av det insamlade materialet framgår inte vilka personer det handlar om utan endast omfattningen.

6 Socialstyrelsen har (och har haft) regeringens uppdrag att kartlägga hemlösheten och har för det uppdraget också fått ekonomisk ersättning. Svårigheter att samla in uppgifter finns. Det handlar då inte om ett resursproblem utan framför allt finns motstånd mot registrering av klienter. Detta motstånd är starkast hos brukare och intresseorganisationer. 8. Med hänvisning till fråga 7, så kan Socialstyrelsen inte kräva personnummerbaserad information från frivilligorganisationer. När det gäller offentliga servicegivare är situationen annorlunda. Socialstyrelsen har vid tidigare kartläggningar fått mycket hög svarsfrekvens från dessa. Idag vet vi också att storstäderna och även ett antal av övriga kommuner genomför egna kartläggningar av hemlösheten. Ett arbete ska påbörjas i höst med att undersöka med vilka metoder detta görs. 9. I och med att Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att genomföra kartläggningar av hemlösheten i Sverige så redovisas detta i en rapport till regeringen. Rapporten sprids också till de verksamheter som varit med att ta fram underlaget, till media och till allmänheten via t.ex. Socialstyrelsens hemsida. Vid Socialstyrelsens tidigare kartläggningar har dessutom resultatet spridits via konferenser och seminarier runtom i landet. Mot bakgrund av tidigare kartläggningar har regeringen beslutat om en strategi mot hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden. Socialstyrelsen har, tillsammans med andra myndigheter, fått i uppdrag att genomföra strategin. Arbetet kommer att pågå mellan 2007 och Olika myndigheter och intresse- och brukarorganisationer är involverade i arbetet.