Överklagande av hovrättsdom narkotikabrott

Transkript

1 ÅKLAGARMYNDIGHETEN ÖVERKLAGANDE Sida 1 (6) Byråchefen Stefan Johansson Ert ÅM 2007/0051 Er beteckning Högsta domstolen Box STOCKHOLM Överklagande av hovrättsdom narkotikabrott Klagande: Motpart Riksåklagaren, Box 5553, STOCKHOLM JG Ombud och offentlig försvarare: EN Saken: Dom: Narkotikabrott Göta hovrätts, avd 3, dom den 22 december 2006 i mål nr B samt B Yrkande Jag yrkar att Högsta domstolen, med ändring av hovrättens dom, dömer JG för narkotikabrott bestående i att han den 9 oktober 2006 i Holsbybrunn olovligen innehaft drygt 1,6 kilo cannabis, som är narkotika (åtalspunkt 1 i stämningsansökan av den 2 november 2006) samt därvid dömer honom till ett längre fängelsestraff. Jag yrkar vidare att narkotikan skall förverkas, varför jag hemställer om att Högsta domstolen förordnar att den tas i beslag. Omständigheterna i målet Den 9 oktober 2006 företog polisen en fordonskontroll av JGs personbil och påträffade då drygt 1,6 kilo torkade växtdelar som utgjordes av hampasorten Finola. JG hade tillgripit hampan på en åker tillhörig FA. Den sort som odlades, Finola, berättigar till stöd enligt rådets förordning (EG) nr 1783/2003. FA hade erhållit tillstånd från länsstyrelsen för sin odling. Han hade köpt utsädet från länsstyrelsen och hade sått det den 29 maj Vid länsstyrelsens kontroll visade det sig att Finolan på FAs mark hade en THC-halt som uppgick till 0,58 procent. Tillåtet gränsvärde är 0,2 procent. Statens Postadress Gatuadress Telefon Telefax Box 5553 Östermalmsgatan 87 C, 3 tr STOCKHOLM

2 ÅKLAGARMYNDIGHETEN ÖVERKLAGANDE Sida 2 (6) Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) har uppmätt THC-halten i det material som polisen fann hos JG till 0,5 procent. Den i målet aktuella hampan finns tillgänglig hos SKL. Grunderna för överklagandet Målet aktualiserar frågan om vilken omfattning undantaget för s.k. industrihampa har. Är det ett generellt undantag som innebar att hampa som är av sådan sort som anges i bilagan till förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika och som odlas efter korrekt gjord ansökan under inga omständigheter utgör cannabis, eller är undantaget begränsat till den befattning som behörigen sker inom ramen för EU:s odlingsstöd för fiberproduktion? Den rättsliga regleringen Med narkotika avses enligt 8 narkotikastrafflagen (1968:64) läkemedel eller hälsofarliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande effekter eller varor som med lätthet kan förvandlas till varor med sådana egenskaper eller effekter och som 1. på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, eller 2. av regeringen har förklarats vara att anse som narkotika enligt lagen. Regeringen har i 2 förordningen om kontroll av narkotika förklarat, att de substanser som anges i bilaga till förordningen skall anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen. Fram till den 14 mars 2003 var alla växter av släktet Cannabis (dock inte frön), utan undantag, narkotikaklassade. Det undantag som infördes för industrihampa den 15 mars 2003 har sin grund i ett avgörande från EG-domstolen. Bakgrunden till EG-domstolens dom var följande. En lantbrukare i Halland ansökte hos Läkemedelsverket om tillstånd att odla hampa för industriellt bruk. Ansökan avslogs, men lantbrukaren odlade ändå under våren 2001 industrihampa. Plantorna togs i beslag med stöd av narkotikastrafflagen. Vid Halmstad tingsrätt yrkade åklagaren att plantorna skulle förverkas. Tingsrätten begärde ett förhandsavgörande från EG-domstolen. Huvudfrågan som ställdes var om artikel 28 i romfördraget, rörande importrestriktioner, medger att ett medlemsland förbjuder odling och annan hantering av industrihampa som godkänts enligt EG:s förordningar. Av EG-domstolens dom (den 16 januari 2003 i mål nr C-462/01) framgår bl.a. följande. EG-förordningarna innebär att det upprättats en gemensam organisation avseende marknaden för industrihampa. Det svenska förbudet mot att odla och inneha sådan industrihampa

3 ÅKLAGARMYNDIGHETEN ÖVERKLAGANDE Sida 3 (6) innebär att de svenska jordbrukarna fråntas möjligheterna att ansöka om stöd enligt förordningarna. Den svenska narkotikalagstiftningen har inte något allmännyttigt syfte som den gemensamma organisationen av marknaden för hampa inte har, eftersom just den fara för människors hälsa som användning av narkotika har, har beaktats inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för hampa. I artikel 4.1 i förordningen 1308/70 föreskrivs att stöd endast skall beviljas för hampa odlad från utsäde av sorter som erbjuder ett visst skydd vad avser innehållet av rusframkallande ämnen i den skördade produkten. Skyddet preciseras närmare i artikel 3.1 tredje stycket i förordning 619/71. I den bestämmelsen fastställs den högsta tillåtna THC-halten för sådan hampa för vilken stöd från gemenskapen kan beviljas. Mot denna bakgrund fastslog EGdomstolen, att förordningarna skall tolkas så, att de utgör hinder för nationell lagstiftning som har som verkan att odling och innehav av sådan industrihampa som avses i de nämnda förordningarna förbjuds. EG-domstolens dom innebar att regleringen beträffande cannabis ändrades. I bilagan till förordningen om kontroll av narkotika anges numera följande. Vidare skall vid tillämpning av lagen med cannabis förstås de ovanjordiska delarna av varje växt av släktet Cannabis (med undantag av frön), från vilka hartset icke blivit extraherat och oavsett under vilka benämningar de förekommer. Med cannabis skall dock inte förstås hampa som 1. är av sort som kan berättiga till stöd enligt rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 och rådets förordning (EG) nr 1673/2000 av den 27 juli 2000 om den gemensamma organisationen av marknaderna för lin och hampa som odlas för fiberproduktion och 2. odlas efter det att ansökan om direktstöd för sådan odling enligt rådets förordning (EG) nr 1782/2003 givits in till behörig myndighet. Vilken omfattning har undantaget för industrihampa? Av legalitetsprincipen (se 1 kap. 1 brottsbalken och artikel 7 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna) följer att ett straffbud inte får tillämpas analogiskt. Däremot utgör inte legalitetsprincipen hinder mot att ett straffbud tolkas enligt vedertagna grundsatser, så att dess rätta mening utröns. Det finns inte någon klar gräns mellan lagtolkning och analogisk lagtillämpning. Sådan lagtillämpning synes dock vara för handen när det står klart att det aktuella fallet inte kan rymmas under

4 ÅKLAGARMYNDIGHETEN ÖVERKLAGANDE Sida 4 (6) det straffbud som är i fråga. Saken har också uttryckts så att en analogisk tillämpning förekommer när en rättsregel tillämpas på ett fall som inte utan uppenbart våldförande på språket kan pressas in under ens det vagt avgränsade ytterområdet av det aktuella begreppets betydelseområde (se NJA s. 480 och där gjorda hänvisningar). Vid gränsdragningen mellan lagtolkning och analogisk lagtillämpning är bl.a. vad som kan anses utgöra vanligt språkbruk och vad som uttalats i förarbetena av central betydelse. Eftersom undantaget beträffande industrihampa har gjorts i förordningsform och det inte finns några förordningsmotiv till ändringen torde tolkningen av undantaget få göras utifrån bestämmelsens avfattning i belysning av regleringens tillkomst och dess grundläggande syfte (jfr NJA 1999 s. 485, som gällde frågan om deuterioamfetamin kan anses utgöra narkotika). Vid den bedömningen är, med hänsyn till den teknik som valts när det gäller att ange vad som utgör narkotika, försiktighet påkallad (se NJA 1995 s. 219, som avsåg frågan om försäljning svamp som innehåller narkotikaklassat ämne objektivt sett var att bedöma som narkotikabrott). Undantaget för industrihampa avviker i viss mån från förordningens systematik i övrigt (till viss del gör emellertid även klassningen av svamp det). Om man begränsar tolkningen av undantaget till hur bestämmelsen är utformad, skulle det kunna hävdas att industrihampa som uppfyller de båda villkoren objektivt sett inte kan anses utgöra cannabis. Enligt min uppfattning strider emellertid en sådan tolkning mot undantagets allmänna syfte. Regeringen har inte ansett att de hampasorter som berättigar till stöd enligt EG-förordningen generellt sett är sådana att de uppfyller de krav som ställs för att en substans inte skall anses utgöra narkotika. Undantaget gäller endast om sorterna odlas efter en korrekt gjord ansökan. Själva utgångspunkten är således, att bedömningen av om industrihampa är att anse som narkotika eller ej inte avgörs av substansen som sådan, utan under vilka förutsättningar den har odlats. Anledningen till det är uppenbarligen att undantaget har gjorts för att den svenska lagstiftningen skall uppfylla EG-rättens krav så att svenska bönder, liksom bönder i övriga EU-stater, skall kunna ägna sig åt att med ekonomiskt stöd från EU odla industrihampa. Ändringen föranleddes således inte av en ändrad syn på industrihampans egenskaper eller effekter. På det sätt undantaget har utformats kan det inte råda något tvivel om att den i målet aktuella hampan hade varit att anse som cannabis om den odlats utan att ansökan om stöd gjorts. Enligt min uppfattning visar detta att den av regeringen valda lösningen är avsedd att begränsa undantaget så långt det är möjligt i syfte att förhindra att

5 ÅKLAGARMYNDIGHETEN ÖVERKLAGANDE Sida 5 (6) industrihampa framställs eller används för missbruksändamål. Detta syfte skulle till stor del förfelas om undantaget ges den tolkning underinstanserna företräder. Dessutom skulle det innebära att det införs en omotiverad skillnad i bedömningen av vad som skall anses utgöra narkotika, som inte grundar sig på substansens egenskaper och effekter utan enbart på om den odlats efter ansökan eller inte. För att undantaget skall kunna vara förutsägbart måste det därför rimligen uppfattas så, att enbart en ansökan om odlingsstöd inte kan vara styrande för bedömningen av huruvida industrihampa som sådan utgör cannabis. Mot denna bakgrund är den mest rimliga tolkningen av undantaget, att det endast omfattar sådan befattning med industrihampa som behörigen sker inom ramen för EU:s odlingsstöd för fiberproduktion. En sådan tolkning kan inte anses innebära någon inskränkning av legalitetsprincipen. Det är här inte fråga om att sträcka ut narkotikalagstiftningen på situationer som inte på ett naturligt sätt faller inom det straffbelagda området. Sammanfattningsvis menar jag därför att övervägande skäl talar för att undantaget beträffande industrihampa, endast avser den befattning som behörigen sker inom ramen för gjord ansökan om direktstöd för sådan odling enligt EG-förordningen nr 1782/2003. JGs förfarande med hampan är därför objektivt sett att bedöma som narkotikabrott. För det fall Högsta domstolen delar min bedömning uppkommer frågan om undantaget är så otydligt att JG bör gå fri från ansvar med stöd av 24 kap. 9 brottsbalken. Enligt motiven bör denna ansvarsfrihetsgrund behandlas med stor restriktivitet. Utgångspunkten torde vara att om domstolen finner att ett straffbud inte strider mot legalitetsprincipen, så skall straff utdömas (jfr Brottsbalken, En kommentar på Internet, 24 kap. 9, utskrift s. 5). Sådant utrymme torde emellertid kunna finnas beträffande ett förfarande, vars egenskap av brott, är tveksam om man ser endast till lagtexten och det därtill saknas motivuttalanden och rättspraxis (jfr Jareborg, Straffrättens ansvarslära, 1994, s. 266). Enligt min uppfattning är dock det straffbara området, mot bakgrund av undantagets allmänna syfte, tillräckligt väl avgränsat för att JG skall kunna dömas för narkotikabrott. Prövningstillstånd m.m. Det finns olika uppfattningar när det gäller frågan om hur undantaget för industrihampa skall förstås. Detta har inte minst framkommit då jag inför mitt ställningstagande att överklaga domen har hämtat in uppgifter från landets allmänna åklagarkammare. Jag har då erhållit besked om att det råder stor osäkerhet om omfattningen av undantaget. Rättsläget måste därför anses som oklart för dem som har att tillämpa det. I det sammanhanget vill jag också nämna att det i en artikel i det senaste numret av Svenska Narkotikapolisföreningens

6 ÅKLAGARMYNDIGHETEN ÖVERKLAGANDE Sida 6 (6) tidning (4-06) görs gällande att undantaget för industrihampa endast gäller för lantbrukaren som odlar för industriellt bruk och som uppfyller båda punkterna i undantaget. Mot denna bakgrund anser jag att det finns behov av ett auktoritativt uttalande från Högsta domstolen. Det är således av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar överklagandet. Jag föreslår att Högsta domstolen med stöd av 54 kap. 11 rättegångsbalken meddelar prövningstillstånd beträffande frågan, huruvida JGs förfarande med hampan objektivt sett är att bedöma som narkotikabrott, och att frågan om prövningstillstånd i övrigt förklaras vilande. Jag hemställer därvid om att Högsta domstolen med stöd av 55 kap. 11 rättegångsbalken avgör målet utan huvudförhandling. Eftersom prejudikatfrågan utgörs av en ren rättsfråga åberopar jag inte någon bevisning. För det fall Högsta domstolen finner att JGs förfarande med hampan objektivt sett är att bedöma som narkotikabrott och därvid meddelar prövningstillstånd rörande målet i övrigt, har domstolen att ta ställning till ett antal frågor som inte varit föremål för hovrättens prövning. Det gäller bl.a. frågan om 24 kap. 9 brottsbalken är tillämplig och, om så inte anses vara fallet, straffmätningen för narkotikabrottet. Med hänsyn härtill menar jag att Högsta domstolen bör överväga att undanröja hovrättens dom och visa målet åter till hovrätten för erforderlig handläggning. Guntra Åhlund Kopia till - Utvecklingscentrum Stockholm - Åklagarkammaren i Jönköping (C ) Stefan Johansson