HANDLÄGGARSTÖD FRITIDSBÅTSHAMNAR

Transkript

1 HANDLÄGGARSTÖD FRITIDSBÅTSHAMNAR augusti 2017

2 Handläggarstödet har sammanställts av en projektgrupp gemensam för Miljösamverkan Västra Götaland och Miljösamverkan Halland med följande deltagare: Göran Tobiasson, Kungsbacka Helena Martinell, Göteborg Ida Roos, Mariestad, t.o.m. 2/ Linn Åström, Orust t.o.m. 21/ Linnea Rösiö, Öckerö t.o.m. 1/ Marie Larsson, Varberg Max Olsson, Skövde Per-Olof Samuelsson, Stenungsund, t.o.m. 26/ Henrik Bengtsson, Länsstyrelsen Västra Götaland Teres Heidermark, projektledare Miljösamverkan Halland 2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 5 BAKGRUND OCH SYFTE 5 AVGRÄNSNING 5 2. TILLSYN PÅ FRITIDSBÅTSHAMNAR 6 ETT ÅR PÅ EN FRITIDSBÅTSHAMN 6 HAVS OCH VATTENMYNDIGHETENS RIKTLINJER FÖR BÅTBOTTENTVÄTTNING AV FRITIDSBÅTAR 7 3. KLASSNING I OCH RUNT OM HAMNAR 9 ALLMÄNNA FÖRUTSÄTTNINGAR 9 BÅT, SKEPP ELLER FARTYG 10 ERFARENHETER FRÅN TILLSYN AV MILJÖSTÖRANDE VERKSAMHET VID FRITIDSBÅTSHAMNAR 10 ANNAN ANMÄLNINGSPLIKT T.EX. AVLOPPSANLÄGGNING. 11 KLASSNINGSPUNKTER I TAXAN UTIFRÅN TILLSYNSBEHOVET BÅTBOTTENFÄRGER 13 PRIORITERING I TILLSYNEN 13 ANSVARSFÖRDELNINGEN 14 REGLER FÖR ANVÄNDNING AV FÄRG 14 AKTIVA SUBSTANSER I BIOCIDFÄRGER 15 VAL AV FÄRG 17 METODER FÖR BORTTAGNING AV BÅTBOTTENFÄRG 19 METODER FÖR ATT SKYDDA BÅTBOTTEN EFTER BORTTAGNING AV FÄRG ALTERNATIVA LÖSNINGAR TILL BÅTBOTTENFÄRG 21 PRIORITERING I TILLSYNEN 21 ANSVARSFÖRDELNINGEN 21 BESKRIVNING AV ALTERNATIVA METODER UPPSTÄLLNINGSPLATSER PÅ LAND 34 PRIORITERING I TILLSYNEN 36 ANSVARSFÖRDELNING 37 GRUSADE UPPSTÄLLNINGSPLATSER 37 HÅRDGJORDA UPPSTÄLLNINGSPLATSER FÖRORENADE OMRÅDEN I ANKNYTNING TILL FRITIDSBÅTSHAMNAR 40 UPPSTÄLLNINGSPLATSER (MARK) 41 SEDIMENT MUDDRING BÅTUPPTAGNINGSPLATSER SPOLPLATTOR OCH RAMPER 52 PRIORITERING I TILLSYNEN 52 ANSVARSFÖRDELNING 53 3

4 SPOLPLATTOR 54 RAMPER 58 KRANAR MILJÖSTATION OCH TOALETTAVFALL 60 PRIORITERING I TILLSYNEN 60 ANSVARSFÖRDELNING 61 MILJÖSTATION 62 TOALETTAVFALL SJÖMACKAR 67 PRIORITERING I TILLSYNEN 67 ANSVARSFÖRDELNING 68 KONSTRUKTION 69 SKYDDSUTRUSTNING 72 ALKYLATBENSIN OCH ALTERNATIVA DRIVMEDEL BULLER 75 PRIORITERING I TILLSYNEN 76 ANSVARSFÖRDELNING 76 PÅMASTADE BÅTAR ORSAKAR BULLER SKROTNING 77 PRIORITERING I TILLSYNEN 77 ANSVARSFÖRDELNING 77 ÅTERVINNING AV FRITIDSBÅTAR 77 2-TAKTSMOTORER YTTRANDE VAR MAN HITTAR MER INFORMATION 80 MILJÖSAMVERKAN 80 REFERENSER OCH LITTERATUR INKLUSIVE WEBBPLATSER 80 FÖRFATTNINGAR 82 FÖR YTTERLIGARE INFORMATION 82 BILAGA 1 CHECKLISTA FÖR TILLSYN AV FRITIDSBÅTSHAMNAR BILAGA 2 BESLUT OM FÖRSIKTIGHETSMÅTT FÖR BÅTBOTTENTVÄTT BILAGA 3 INFORMATION OM FRITIDSBÅTSHAMNAR PÅ KOMMUNERNAS HEMSIDOR BILAGA 4 INFORMATION TILL FRITIDSBÅTSHAMNAR BILAGA 5 INFORMATION TILL BÅTÄGARE 25 4

5 1. INLEDNING BAKGRUND OCH SYFTE Detta handläggarstöd är resultatet av projektet Fritidsbåtshamnar 2 inom Miljösamverkan Halland och Miljösamverkan Västra Götaland. Projektet har i första hand fokuserat på att skapa en vägledning som ska medföra att handläggarna känner sig tryggare i sin tillsynsroll vid tillsyn av fritidsbåtshamnar samt att tillsynen ska bli mer transparant och mer förutsägbar för verksamhetsutövarna. Vägledningen omfattar detta handläggarstöd, information till båtklubbar/marinor, information till båtägare samt ett slutseminarium. Detta handläggarstöd omfattar: Klassning Båtbottenfärger Alternativa lösningar till båtbottenfärg Uppställningsplatser på land Förorenat område i anknytning till fritidsbåtshamnar Muddring Båtupptagningsplatser - spolplattor och ramper Miljöstation och latrintömning Sjömackar Buller Skrotning Yttrande Checklista Information till båtägare, fritidsbåtsägare samt information som kan läggas upp på kommunernas hemsidor. AVGRÄNSNING Arbetet med vägledningen har pågått från augusti 2016 t.o.m. augusti Målgruppen för denna vägledning är framförallt handläggare på miljö- och hälsoskyddsförvaltningar i kommunerna som arbetar med tillsyn och prövning av fritidsbåtshamnar. Det finns stort behov av vägledning om hur tillsyn ska ske på förorenade områden vid fritidsbåtshamnar samt hur en handlingsplan kan se ut. Att ta fram en fullständig vägledning om detta är för omfattande inom ramen för detta projekt. Istället har projektgruppen hänvisat till Länsstyrelsen Västra Götalands kommande projekt om sanering för fritidsbåtshamnar. Projektgruppen har tagit fram en övergripande och avgränsad text om förorenade områden i detta handläggarstöd. Se kapitel 7 Förorenade områden i anknytning till fritidsbåtshamnar. 5

6 2. TILLSYN PÅ FRITIDSBÅTSHAMNAR ETT ÅR PÅ EN FRITIDSBÅTSHAMN Det är bra att planera tillsynen på fritidsbåtshamnar utifrån när olika aktiviteter pågår i fritridsbåtshamnarna. Under våren, vanligtvis i april och maj, sker vårrustningen av båtar ute i hamnarna. Slipning, skrapning och målning utförs av skroven och båtarna görs färdiga inför sjösättning. Sjösättning utförs under maj och juni. Under hösten, vanligtvis september och oktober, tas båtarna upp för vinterförvaring. Avspolning av påväxt på båtskroven utförs ofta i samband med upptaget. Konservering av motorer görs inför vintersäsongen. Båtarna står på uppställningsplatser. December nuari Februari November Mars Konservering av motorer Oktober Ett år på en Fritidsbåtshamn April Upptagning av båtarna sker via upptagningsplats er. Många tvättar sina båtar nu. September Maj Vårrustning med målning, slipning, blästring Augusti Juni Sjösättning Juli Säsongen är i full gång och sjömackar, borsttvättar miljöstationer samt latrintömningsstationerna används Figur 1. En översikt över fritidsbåtshamnarnas verksamhet under ett år. 6

7 Figur 2. En översiktsbild över en fritidsbåtshamn, som visar de olika delarna som tillsyn bör bedrivas på av miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna. HAVS OCH VATTENMYNDIGHETENS RIKTLINJER FÖR BÅTBOTTENTVÄTTNING AV FRITIDSBÅTAR År 2011 fick Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket och Transportstyrelsen kartlägga och utreda miljöpåverkan av båtbottentvättning för att ta fram riktlinjer och riktvärden för hur tvätt av båtar, med respektive utan biocidfärger (giftiga båtbottenfärger), bör hanteras. Rapporten Båtbottentvättning av fritidsbåtar (2012:9) var en redovisning av kartläggningen medan rapport (2012:10) meddelar riktlinjerna. Riktlinjerna reviderades I riktlinjerna står det att inom arbetet med genomförandet av vattenförvaltningen och havsmiljöförvaltningen och gällande miljökvalitetsnormer samt, miljökvalitetsmålen Giftfri miljö, Hav i balans samt levande kust och skärgård, är det angeläget att utsläppsförbättrande åtgärder snarast sätts in och att tillförseln av miljöfarliga ämnen till våra hav, sjöar och vattendrag minskas. Det långsiktiga målet är att övergå från användning av biocidfärger till giftfria metoder. För att nå detta mål kan kommunen finna att andra medel än vad som anges i dessa riktlinjer är att föredra. Initiativ som enligt kommunen är bättre för miljön bör gå före riktlinjerna. 7

8 Följande flödesschema illustrerar huvudlinjerna i Havs- och vattenmyndighetes riktlinjer. Figur 3. Utdrag ur Havs och vattenmyndighetens rapport (2012:10). Med biocidfärg avses båtbottenfärg som innehåller ämnen giftiga för vattenlevande organismer. Bottentvätt av båtar målade med biocidfärg bör ske på tät arbetsyta (spolplatta) ansluten till reningsanläggning. Renspolning utan kemikalier av båtar som inte är målade med biocidfärger kräver ingen särskild rening eller arbetsyta. Borsttvätt i vattnet är ett miljövänligt alternativ för tvätt av giftfria båtar. Borsttvätt i vattnet bör endast tillåtas för båtar som av kommunen bedömts som giftfria. 8

9 3. KLASSNING I OCH RUNT OM HAMNAR ALLMÄNNA FÖRUTSÄTTNINGAR Miljöprövningsförordningen listar miljöfarliga branscher. Respektive tillsynsmyndighet grundar sin taxa på Miljöprövningsförordningens lista. Förordningens lista är alltså grunden till vilka branscher som ska prioriteras i den operativa tillsynen. För att ge möjlighet att genomföra planerad tillsyn även på anläggningar som inte finns i miljöprövningsförordningen kan tillsynsmyndigheten ta med fler branscher i taxan. Det kan t.ex. gälla branscher som har stor lokal påverkan på miljön. I miljöprövningsförordningen anges följande verksamheter med båtar som anmälningspliktiga: Hamn för trafik för fartyg med en bruttodräktighet på mer än Bruttodräktigheten 1350 är ett enhetslöst mått innebär dock riktigt stora fartyg. Fiskehamn eller hamn för försvarsmakten. Notera att det inte finns någon nedre gräns för fiskehamn, vilket gör klassningen väldigt trubbig. Att använda begreppet på alla hamnar där båtar för fiske utgår är inte rimligt. Skeppsvarv. Någon egentlig avgränsning finns inte. Transportstyrelsen definierar dock skepp som ett fartyg som är större än 12 m i längd och mer än 4 m i bredd. I Kommunförbundets förslag till taxa ingår miljöprövningsförordningens punkter med tillägg av: Fritidsbåtshamn, marina eller båtklubb för mer än eller mindre än 50 fritidsbåtar. I SJÖFS 2001:13 definieras fritidsbåtshamn som en plats som inrättats för att ge service till fritidsbåtar, dock inte små bryggor och enkla förtöjningsplatser. I kommunförbundets remissrunda har alltså många kommuner ansett att hamnar för småbåtar, fritidsbåtar m.m. kan ha så stor miljöpåverkan att de behöver en särskild taxepunkt. Det är dock ett mycket stort steg från fritidsbåt till fartyg med bruttodräktighet på mer än Klassningen och motivet till klassningen är därmed inte särskilt transparant för verksamheterna. Hamnar för icke fritidsbåtar mindre än en bruttodräktighet på 1350, som inte tar emot fiskefartyg och som inte är ett skeppsvarv undgår t.ex. helt klassning medan hamnar för fritidsbåtar kan klassas. 9

10 BÅT, SKEPP ELLER FARTYG För fartyg används ofta följande definitioner. Fartyg: Farkost som används för transport på vattnet och som har skrov och manöverförmåga/styrinrättning (Transportstyrelsen) Skepp: Fartyg som är minst 12 m långt och 4 m brett. (Transportstyrelsen) Båt: Fartyg som inte är längre än 12 m eller inte är bredare än 4 m. (Transportstyrelsen) Småbåt finns inte definierat och egentligen inte heller småbåtshamn, som vi har kunnat hitta varför begreppen undviks. Däremot definieras fritidsbåt under 200 kg, dessa får inte målas med biocid båtbottenfärg. ERFARENHETER FRÅN TILLSYN AV MILJÖSTÖRANDE VERKSAMHET VID FRITIDSBÅTSHAMNAR Från kommuner med mycket erfarenhet från tillsyn på hamnanläggningar kan vi konstatera att följande verksamheter, knutna till båtlivet, har betydelse för miljön. Listan är inte ordnad i prioriteringsordning. För närmare genomgång av miljöfrågorna hänvisas till senare kapitel. Vinteruppläggningsplatser och småbåtsvarv: Farligt avfall och övrig avfallshantering, åtgärder till skydd mot förorening av mark samt eventuell befintlig markförorening. Spolplattor eller andra tvättanordningar: Avlopp, farligt avfall och övrigt avfall. OBS! Ramper ska ha en information om var närmaste spolplatta med reningsanläggning finns. Upptagningsplatser ska ha spolplatta med reningsanläggning alternativt avtal med annan fritidsbåtshamn som har spolplatta med reningsanläggning. Sjömackar: Drivmedelshantering, invallning och kemikaliehantering i övrigt. Åtgärder mot spill, beredskap för att ta hand om spill. Gäst- och hemmahamn: Mottagning av latrin och övrig avfallsmottagning, toaletter, övriga serviceanläggningar, ev motorservice och kemikaliehantering. Märk väl att det inte är antalet båtplatser som skapar tillsynsbehovet, utan det är servicen för båtarna som skapar ett tillsynsbehov. 10

11 ANNAN ANMÄLNINGSPLIKT T.EX. AVLOPPSANLÄGGNING. Även om en spolplatta inte är anmälningspliktig enligt miljöprövningsförordningen så är det en anmälningspliktig för avloppsanordning enligt Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Det gäller om man t.ex. anordnar en spolplatta med ledningar för att samla upp avloppsvattnet, vilket innebär att 13 2 stycket blir tillämpbart i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. - Det krävs anmälan till den kommunala nämnden för att inrätta en annan avloppsanordning än vad som avses i första stycket. Första stycket avser tillståndsplikt för anordningar som anslutas till vattentoaletter. KLASSNINGSPUNKTER I TAXAN UTIFRÅN TILLSYNSBEHOVET Inför klassningspunkter i taxan som bättre motsvarar prioriteringslistan. Till exempel: 1. Inför en klassningspunkt för årlig operativ tillsyn runt sjömackar som möjliggör regelbunden återkommande tillsyn på dessa anläggningar. Tänk på att vissa sjömackar säljer en liten volym drivmedel men ett eventuellt utsläpp kan ha mycket stor påverkan i vattenmiljön. Det finns redan en klassning för hantering av drivmedel så den befintliga punkten kan anpassas. Man skulle t.ex. kunna ta hänsyn till att sjömackens belägenhet är extra riskabel. Exempel på formulering: Anläggning där det per kalenderår hanteras mer än 500 men högst kubikmeter flytande motorbränsle för försäljning. - inom x m från sjö eller vattendrag eller med dagvattenutsläpp i vattenskyddsområde. 2. Inför en klassningspunkt för spolplatta för båt: Stor anläggning > 150 båtar/år, mellanstor anläggning båtar/år, mindre anläggningar < 30 båtar/år. 3. Vinteruppläggningsplatser vid hamn: Det är redan idag något som vissa kommuner har t.ex. genom att ändra punkten , exempel från Göteborg: Båtshamn med uppläggning eller upptag > 600 båtar, båtar, båtar, < 50 båtar. 4. Vinteruppläggningsplatser utan hamn: x Uppläggningsplats för båtar på land: >600 båtar, båtar, båtar, < 50 båtar 5. Båtvarv: Som projektgruppen förstår omfattas inte varv för mindre båtar av gällande taxeförslag. En formulering i taxan skulle kunna vara: Båtvarv för fartyg som är kortare än 12 m eller mindre än 4 m breda med yrkesmässig service till båtägare. OBS! För en del hamnar kan det ingå att det finns en viss underhållsservice för medlemmar medan det i andra hamnar är en helt fristående verksamhet. Genom att skriva yrkesmässig skapas ett tolkningsutrymme i klassningen som kan innefatta allt från att någon hyr ut verktygen till att de sköter hela servicen, samtidigt som man inte tar med enskilda båtägares motorunderhåll eller skrovvård i klassningen. 11

12 6. Hamn med service i form av latrintömning, avfallsmottagning, toaletter eller annan service. För hamnar utan dessa servicefunktioner är det tveksamt om regelbunden tillsyn bör prioriteras. Goda exempel Fritidsbåtshamn med uppläggning eller upptag med > 600; ; ; < 50 båtar Anläggning där det per kalenderår hanteras mer än x m 3 men högst y m 3 flytande motorbränsle för försäljning. - inte inom vattenskyddsområde: z - inom vattenskyddsområde: 2z 12

13 4. BÅTBOTTENFÄRGER Båtbottenfärger används för att förhindra påväxt av olika typer av organismer på båtens undersida. Att minimera påväxten är viktigt eftersom den gör att båtens motstånd i vattnet ökar, vilket i sin tur ökar båtens bränsleförbrukning och avgasutsläpp. De båtbottenfärger som på kemisk eller biologisk väg förhindrar påväxt räknas som bekämpningsmedel och måste granskas och godkännas av kemikalieinspektionen innan de får användas. Det finns även fysikaliskt verkande färger. Dessa motverkar påväxt genom att skapa en viss struktur på skrovet som gör det svårare för organismerna att sätta sig fast t.ex. siliconfärg. Sådana färger räknas inte som bekämpningsmedel och kräver därför inget godkännande (3)(4). Bekämpningsmedel kan delas in i växtskyddsmedel och biocidprodukter. Båtbottenfärger är biocidprodukter eftersom de avser att hindra skadliga effekter från organismer på kemisk eller biologisk väg. Oftast när man pratar om båtbottenfärger så kallar man dem för antifoulingprodukter. En antifoulingprodukt är en produkt som på kemisk eller biologisk väg hindrar påväxt av vattenlevande organismer på just båtar och fartyg. (2)(5) Båtbottenfärger som är biocidprodukter kallar vi i detta handläggarstöd för biocidfärg. PRIORITERING I TILLSYNEN Kontroll och krav Kontrollera om fritidsbåtshamnarna har kunskap om endast godkända båtbottenfärger används av båtägarna. Det är viktigt att hamnarna är tydliga med att de inte tolererar användandet av icke-godkänd färg. Informera om att det fortfarande finns båtägare som målar sina fritidsbåtar med otillåten färg, fartygsfärg eller färg som köpts utomlands. Kontrollera också om fritidsbåtshamnen har kunskap om riskerna med att använda biocidfärg och hur det kan förorena mark och vatten. Det är svårt att ställa krav på att båtar inte bör målas med biocidfärg med stöd av miljöbalken då dessa färger är godkända att användas av Kemikalieinspektionen, men det är viktigt att försöka få båtägarna att gå över till biocidfria färger eller alternativa metoder. Fritidsbåtshamnarna bör informera sina medlemmar om att endast använda godkända båtbottenfärger, om hur båtbottenfärger kan förorena mark och vatten samt om vilka alternativ som finns till bottenmålning. 13

14 ANSVARSFÖRDELNINGEN Det är båtägaren själv som ansvarar för att använda godkänd färg på sin båt. Hamnarna har också ett visst ansvar att informera medlemmarna och att genom egenkontroll ha kännedom om hamnverksamheten och dess miljöpåverkan. Det ligger i deras intresse att motverka giftspridning eftersom färghanteringen ofta sker på deras mark och att de då blir ansvariga för sanering. För varv och andra båtserviceföretag är det verksamhetsutövaren som ansvarar för att godkända färger används. Det kan även finnas olika företag och verksamheter som säljer färger och de ansvarar då för att de är godkända av Kemikalieinspektionen. Det är kommunens miljönämnd som är ansvarig tillsynsmyndighet när det gäller hantering och användande av båtbottenfärger. Användning av en färg som inte är godkänd eller i strid mot villkoren i ett godkännande klassas som miljöbrott och kan få rättsliga påföljder. Tillsynsansvaret framgår av 2 kap 31, miljötillsynsförordningen (2011:13). Kemikalieinspektionens roll i det hela är att bestämma vilka produkter som godkänns och på vilka villkor de får användas. De utövar också tillsyn över importörer och tillverkare av kemiska produkter. REGLER FÖR ANVÄNDNING AV FÄRG Regler om biocidprodukter och krav på godkännande m.m. regleras i EU:s biocidförordning (528/2012/EU), i 14 kap. miljöbalken, 4 kap. förordning (2014:425) om bekämpningsmedel samt föreskrifter från Kemikalieinspektionen. Beslut om godkännande av båtbottenfärger som innehåller biocider fattas av Kemikalieinspektionen. De båtbottenfärger som godkänns av Kemikalieinspektionen får ett registreringsnummer och förses också med villkor om hur färgen får användas, till exempel inom vilket område eller på vilken typ av båtar. Vissa färger får endast användas på fartyg men inte på fritidsbåtar. Färgerna får också en behörighetsklass, 1-3. Färger märkta med behörighetsklass 3 får användas av alla, medan de i klass 1 och 2 endast får användas yrkesmässigt. För vissa produkter krävs även särskild utbildning eller tillstånd innan de får användas. Alla produkter ska märkas med registreringsnummer, information om hur medlet får användas, risker med användning samt behörighetsklass. 14

15 För båtar med huvudsaklig förtöjningsplats i en sjö eller i Bottniska viken får endast alternativa metoder eller biocidfria färger användas. Det finns godkända färger, men de är inte klassade som bekämpningsmedel och hanteras därmed inte av Kemikalieinspektionen. Det kan även vara bra att veta att det inte finns några godkända båtbottenfärger för båtar med en egenvikt under 200 kg. För sådana båtar får man endast använda färger som inte kräver godkännande d.v.s. biocidfria färger (3). Parallellt med Kemikalieinspektionens godkännanden av biocidfärger gäller Miljöbalkens regelverk. Ramdirektivet för vatten med tillhörande miljökvalitetsnormer för vatten är implementerat i Miljöbalken och förordningen om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Det är myndigheter och kommuner som ansvarar för att en miljökvalitetsnorm följs. Detta sker genom bl.a. tillsyn enligt miljöbalken. Tillämpning lagstiftning i miljöbalken: 2 kap miljöbalken 9 kap miljöbalken 10 kap miljöbalken Ramdirektivet för vatten miljökvalitetsnormer 5 kapitel miljöbalken om miljökvalitetsnormer Förordning om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön Användningen av godkänd biocidfärg har gett upphov till miljöskador vid fritidsbåtshamnar. Det innebär att två lagstiftningar; EU:s biocidförordning (528/2012/EU) och Miljöbalken kontrasterar mot varandra, vilket är ett rättsligt problem. AKTIVA SUBSTANSER I BIOCIDFÄRGER Båtbottenfärger med kemisk verkan innehåller aktiva ämnen som är giftiga för marina organismer och gör att de inte vill sätta sig på skrovet. De aktiva ämnena släpper också successivt från färgytan och hamnar i havet. I dagens biocidfärger är det framför allt olika former av koppar som används som aktiv substans och även zink. Andra ämnen som använts tidigare är TBT, Irgarol och Diuron. Det har visat sig att dessa aktiva substanser även har en giftverkan på andra organismer och människor. Här följer en kortfattad genomgång av de ämnen som har varit eller är de vanligaste verksamma substanserna i biocidfärg. Det är också för dessa ämnen som Havs- och vattenmyndigheten tagit fram riktvärden för båtbottentvätt av fritidsbåtar (med undantag för Diuron). 15

16 TBT, Tributyltenn TBT började användas som tillsats i båtbottenfärger redan under 1960-talet. Det visade sig dock att ämnet hade mycket negativa effekter på miljön och att det var skadligt för organismer redan i väldigt små koncentrationer (2)(6). Det är också giftigt för människor, då det påverkar våra hormoner Förbud mot att måla fritidsbåtar med bottenfärg innehållande TBT inom Sverige 2003 Förbud mot bottenfärg innehållande TBT på fartyg inom EU 2008 Förbud mot att TBT målas på skroven på fartyg som anlöper Sverige. Befintlig färg med TBT måste avlägsnas eller inneslutas med en speciell spärrbeläggning eller täckfärg som förhindrar läckage. TBT har visat sig att vara väldigt svårt att bryta ner i naturen och det finns kvar i marken och sedimenten i många år. Nedbrytningen är beroende av temperatur och syrehalt. I svenska vatten går nedbrytningen långsamt eftersom det ofta är syrefattigt med en ganska låg temperatur. Än idag finns det höga halter av TBT i sedimenten i fritidsbåtshamnar på grund av att avspolat material från båttvätt spolades över kajkanten och ner i vattnet. Det finns även fortfarande höga halter av TBT i det slam som fångas upp i spolplattornas reningsanläggningar på grund av att TBT fortfarande läcker ut från gamla färglager på skrovet i samband med högtryckspolning. Vid vanligt underhållsarbete som slipning och skrapning frigörs stora mängder TBT. Irgarol När användningen av TBT började begränsas kom i stället Irgarol som ett alternativt ämne för båtbottenfärger. Precis som för TBT visade dock forskningen efter en tid att ämnet inte bara var giftigt för organismer som sätter sig på båtbotten och i dag finns inga godkända preparat med Irgarol registrerade i Sverige. (2)(6) Diuron Diuron är ett ämne som användes i båtfärg samtidigt som TBT. Inga båtbottenfärger med diuron har registrerats i Sverige. I Danmark förbjöds ämnet I Norge förbjöds diuron (6) 16

17 Koppar Koppar är en tungmetall som har använts som aktiv substans i båtbottenfärger mycket länge och är i dag den vanligaste tillsatsen. Koppar är giftigt för vattenorganismer. Olika typer av färger skiljer sig åt genom att de läcker olika mycket koppar till vattnet. På Västkusten tillåts till exempel ett högre kopparläckage än på ostkusten eftersom problemet med påväxt är större. (2) Zink Även zink är en tungmetall som är giftig för vattenlevande organismer. Bottenfärger som innehåller zinkoxid räknades tidigare som fysikaliskt verksamma på grund av att de fungerade genom att det yttersta färglagret släpper från båten och tar med sig påväxten. En sådan färg, där själva färglagret kontinuerligt släpper från skrovet, brukar kallas för självpolerande eller mjuk färg. Det visade sig dock att dessa färger också var giftiga för påväxtorganismerna och därmed även hade en kemisk verkan. När kemikalieinspektionen uppmärksammade branschen på att dessa färger skulle klassas som biocidprodukter som krävde godkännande försvann de flesta av färgerna med höga halter zinkoxid från marknaden (2)(7). Det kan dock fortfarande finnas fysikaliska färger som innehåller zinkoxid, även om det är i lägre halter än tidigare. Man ska inte anta att alla fysikaliska färger är giftfria. (4) VAL AV FÄRG Även båtbottenfärger som är godkända av kemikalieinspektionen är giftiga för människor och miljö. Det allra bästa är att inte bottenmåla alls. Idag finns en rad biocidfria metoder, som beskrivs i kapitel 5 Alternativa lösningar till båtbottenfärg. Hardracingfärger Hardracingfärger sitter betydligt hårdare och bättre på båtskroven än de mjuka och s.k. självpolerande båtbottenfärgerna. De självpolerande färgerna har som verkanssätt att de succesivt släpper från båtbotten. Detta medför att både gifter och partiklar sprids i havet, vilket inte är bra för havsmiljön. Biocidfria färger Det långsiktiga målet är att vi ska ha ett båtliv utan biocidfärger både i sötvatten (förbjudet) och saltvatten. På marknaden finns idag en rad biocidfria båtbottenfärger. Många av dem benämns insjöfärger eller liknande. Det är av största vikt att inte mjuka och s.k. självpolerande biocidfria båtbottenfärger väljs på Västkusten där ett säsongstvättbehov finns. Istället bör t.ex. biocidfria hardracingfärger väljas. På senare år har även biocidfria silikonfärger kommit ut på marknaden. Dessa har visat sig vara mycket lättvättade och påväxt som havstulpaner lossnar mycket enkelt vilket underlättar båtsäsongstvättar på spolplatta eller i borsttvätt alternativt handborsttvätt. 17

18 Vid byte till biocidfria färger tas helst all gammal båtbottenfärg bort med hjälp av blästring eller annan metod. All gammal TBT m.fl. biocider kommer då bort från teknosfären och tas omhand som farligt avfall. I nuläget är det oklart om de spärrfärger som finns för fritidsbåtar är effektiva mot TBT läckage, därför är det inte lämpligt att enbart spärrbelägga eller täckmåla över den gamla färgen innehållande TBT. (29) Change-projektet Change-projektet drivs av forskare från SP, Chalmers, Stockholms och Göteborgs Universitet och är inriktat på forskning av antifouling av fritidsbåtar och för att ändra beteende till alternativa metoder. Projektet handlar bland annat om att försöka få båtägare att ändra sina vanor avseende bottenmålning och underhållsarbeten av fritidsbåtar. Inom projektet har man utfört tester av olika typer av bottenfärger och mätt hur mycket påväxt man får på de olika färgerna i olika hamnar runt Sveriges kuster. Testerna har visat att en del ostkustfärger fungerar lika bra som västkustfärger på Västkusten, trots att de har ett lägre kopparinnehåll. De har kommit fram till att det många gånger inte är nödvändigt att måla hela båtskrovet utan det kan vara tillräckligt att måla vattenlinjen och bättringsmåla de områden på skrovet där underliggande färglager är skadade. De båtägare som valt att delta i projektet och testat alternativa metoder har varit nöjda med de metoder de valt. Läs mer om projektet på SKILLNADEN MELLAN SÖT- OCH SALTVATTEN Vilka båtbottenfärger som får användas på en båt skiljer både mellan söt- och saltvatten samt mellan väst- och ostkust. För Bottniska viken och i insjöar och vattendrag finns inga godkända färger. Här får endast färger som inte kräver godkännande användas. I Östersjön söder om Bottniska viken finns ett antal färger som får användas men listan är mer begränsad än på Västkusten eftersom Östersjön är en känslig miljö och den lägre salthalten generellt innebär en lägre grad av påväxt än på Västkusten. På Kemikalieinspektionens hemsida finns listor över vilka färger som får användas utmed vilka kuststräckor. Listorna uppdateras inför varje säsong. Reglerna för vilken färg man kan använda ska tillämpas utifrån vart båtens huvudsakliga förtöjningsplats är lokaliserad (3)(4). 18

19 METODER FÖR BORTTAGNING AV BÅTBOTTENFÄRG Oavsett metod för borttagande av biocidfärg är det viktigt att skydda både den som utför arbetet, människor i närheten av båten och den omgivande miljön. Täckande klädsel, handskar, skyddsglasögon och ett munskydd skyddar mot exponering och inandning av färg och slipdamm. Förbrukat blästermedel, slipdamm och färgrester ska samlas upp och ska behandlas som farligt avfall och lämnas till närmaste miljöstation. Blästring Det finns olika typer av blästring, som exempelvis sandblästring och kolsyreisblästring. Vid blästring ska både mark, sidorna och tak täckas in med plast eller liknande för att förhindra spridning av kemikalier och partiklar. En tillräcklig frånluftsfläkt som leder luften till först torrfilter typ kassett och slutligen till ett vattenfilter (tunna som vattnet tvingas igenom) för att rena bort de fina partiklarna bör användas. Vid blästring bildas det finkornigt partikelstoft som är svävande ett tag efter blästringen. Detta medför att det krävs att båten som blästras står i ett yttertält där marken är täckt. Den blästrade båten ska även vara helt innesluten av plast. Det är viktigt att borttagandet av avblästrat material och inneslutningsplastningen tas ned på ett försiktigt sätt. Fläkten med rening ska gå så länge möjligt vid utskottning. Insidan på både inplastningen och tältet ska dammsugas med en industridammsugare. Golvet och väggarna på yttertältet tas ned allra sist när blästerarbetet har avslutats. Alternativet till yttertält är att utföra arbetet inomhus i en hall avsedd för denna typ av arbeten. Inneslutning med plast och frånluftsfläkt till rening bör finnas enligt ovan. Golvet och väggar i hallen dammsugs med industridammsugare eller liknande efter arbetet. Allt slipdamm samt förbrukat blästermedel ska samlas upp och betraktas som farligt avfall. Blästring av båtar med tennorganiska föreningar i bottenfärgen bör utföras av personal som har kunskap om riskerna och som är utbildad för ändamålet. Slipning Slipdamm (färg, plast, metall m.m.) och flagor från skrapning kan både spridas till luften och falla ner på marken, vilket bidrar till att det successivt byggs upp en markförorening på platsen. 19

20 Slipning eller maskinell skrapning av båtar ska ske med maskiner kopplade till industridammsugare med partikelfilter för att minimera läckaget. Vid slipning bör mark, sidorna och tak täckas in med plast eller liknande för att förhindra spridning av kemikalier och partiklar. Slipdammet ska samlas upp och betraktas som farligt avfall. Skrapning För att ta bort gammal bottenfärg kan båten skrapas. Det finns ett särskilt färgborttagningsmedel som löser upp färgen. Efter behandlingen kan skrovet renskrapas och tvättas. Det ger ett kladdigt, lätt uppsamlingsbart avfall som ska hanteras som farligt avfall. Behandlingen med färgborttagningsmedel bör ske inomhus eller på spolplatta med rening om avspolning med vatten sker efteråt. Det finns även särskilt framtagna skrapor som kan kopplas till en industridammsugare. Denna metod gör att nedfallet av båtbottenfärgen till marken minimeras. Vid manuell skrapning av båtbotten ska detta ske så att materialet som skrapas av samlas upp och tas omhand. Även detta material ska hanteras som farligt avfall. METODER FÖR ATT SKYDDA BÅTBOTTEN EFTER BORTTAGNING AV FÄRG När båten är skrovren är det bästa ur miljö- och hälsosynpunkt att inte måla båtbotten med färg som innehåller biocider eller som kan ge upphov till spridning av mikroplatser. Det är bättre att välja en produkt som istället underlättar att hålla skrovet fritt från beväxning på mekanisk väg som exempelvis borsttvätt, skrovskyddsduk, handborste, lyfta båten, ultraljud etc. Idag finns det ett antal olika biocidfria produkter som skapar en hård yta på båtskrovet. Vanligt är att epoxifärger används för att göra båtbotten helt vattentät i kombination med en bra primer. Slutligen bör en hardracingfärg användas, och då gärna en biocidfri hardracingfärg. Båtar som skrovrena kräver ingen rening eller särskild arbetsyta när de sköljs av med rent vatten. Organiskt material tas om hand och kan återföras till havet. Används tvättmedel eller andra kemikalier ska båten sköljas av på en skyddad yta där vattnet kan fångas upp och omhändertas eller renas. 20

21 5. ALTERNATIVA LÖSNINGAR TILL BÅTBOTTENFÄRG Sedimentundersökningar i fritidsbåtshamnar och markundersökningar på båtupptagningsplatser på Västkusten indikerar att en av de största utmaningarna vad gäller att uppnå god kemisk status kommer att vara läckaget av organiska miljögifter och metaller från pågående hantering vid fritidsbåtshamnar (upptag, spolning, underhåll) samt från källor där föroreningar kan ha ansamlats under lång tid mark, sediment). Teknik för hur läckaget kan minimeras behöver utvecklas. Biocidfärg bör på sikt helt fasas ur och biocidfria båtbottenfärger eller alternativa metoder användas. Miljösamverkan Västra Götaland och Miljösamverkan Halland ska stödja detta arbete, men som framförallt måste arbetet ske på lokal nivå av miljönämnderna i tillsynsarbetet och i samarbete med fritidsbåtshamnar/båtklubbar/marinor. PRIORITERING I TILLSYNEN Kontroll och krav Det är svårt att ställa krav på att båtar inte tillåts att målas med biocidfärg med stöd av miljöbalken, då de är godkända att användas av Kemikalieinspektionen. Men det är viktigt att försöka få båtägarna att gå över till biocidfria färger eller alternativa metoder. Detta kan främst göras genom rådgivning/information vid tillsynen, men även information om fördelarna med biocidfria lösningar på kommunens hemsida. Information kan ges på fritidsbåtshamnarnas årsmöten. ANSVARSFÖRDELNINGEN Varje båtägare är ansvarig för sin båt. Nyckel till framgång för att båtägaren ska våga ta steget att testa biocidfria lösningar är information om goda exempel där biocidfria system fungerar. Det är verksamhetsutövaren för borsttvätten, som är ansvarig för dess drift och allt runt om som avfallshantering m.m.. 21

22 BESKRIVNING AV ALTERNATIVA METODER I detta avsnitt presenteras metoder som kan ersätta användningen av biocidfria båtbottenfärger. 1. Borsttvätt i vattnet 2. Skrubba för hand i vattnet 3. Lyft och tvätta båten på land med högtrycksspruta 4. Skrovskyddsduk under båten 5. Förvara båten smart i luften a) Båtliftar b) Köra-upp-på-bryggor c) Båt på trailer d) Sommarplats på hylla 6. Förvara båten i sötvatten Mer information: Borsttvätt i vattnet Enligt Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer i rapport (2012:10) bör borsttvätt inte ske av båtar som är målade med biocidfärg. För att underlätta etableringen av borsttvättar på Västkusten har temporära regler tillämpats i vissa kommuner, bland annat Stenungsund och Sotenäs. Där har båtar vars botten inte målats med biocidfärg inför den aktuella säsongen tillåtits att tvättas i borsttvätten. Men båtar målade med mjuka och s.k. själpolerande färg bör inte tillåtas tvättas i borsttvätten, då denna färgtyp ger ett mycket stort utläckage av färgpartiklar. Borsttvätten bör förses med information som upplyser kunden om vilka båtar som är tillåtna att tvätta samt hur en tvätt ska genomföras för att minimera miljöpåverkan. Försiktighet bör iakttas vid rekommendation av borsttvätt för båtar som tidigare har målats med biocidfärg. Detta gäller i synnerhet för äldre båtar som potentiellt kan ha målats med TBT. Under tvätten ska det finnas en uppsamlingsbassäng som fångar upp avskrapat material så att det inte hamnar i omgivande vatten och sediment. Om biocidmålade båtar tillåts under en övergångsperiod ska borsttvätten vara utformad som ett slutet system med en uppsamlingsbassäng där regelbunden funktionskontroll sker. Borsttvätten bör placeras så att den är lättillgänglig för angörande båtar. Det är dock viktigt att djupet är tillräckligt så att uppsamlingsbassängens kanter får en bra vinkel. Avskrapat material ska ha möjlighet att sedimentera i botten på bassängen utan att i 22

23 för stor utsträckning grumlas upp vid kommande tvätt. Vid nyetablering av en borsttvätt är det viktigt att titta på omständigheterna. En skyddad plats i en hamn med tillräckligt djup är en bättre placering än en placering i en opåverkad vik. Kontroll och tillsyn av borsttvätt: Kontroll av konstruktion av uppsamlingsbassäng, så att avborstat material samlas upp i bassängen. Kontroll av att in-/utlopp är så slutna som möjligt, så att inte avborstat material följer med båten ut ur bassängen. Bassängen behöver regelbundet slamsugas på biologiskt material och färgslam. Detta slam ska omhändertas som farligt avfall. Kontrollprogram behöver upprättas för att visa påverkan från borsttvätten. 23

24 Borsttvätt är främst till för båtar som är helt fria från biocidfärg. Tvättas båten när organismerna nyligen satt sig, mellan 2-3 gånger per säsong, behöver man inte bottenmåla båten. Summering- Borsttvätt i vatten Miljö: Kan ersätta behovet av bottenmålning Bekvämlighet/Hälsa: Slipper slipa, måla och andas lösningsmedel på våren Slipper bottentvätta på hösten Ekonomi/Arbete/Tid: Ingen kostnad för färg, penslar, lacknafta, tejp mm Sparar ca en dags arbete på våren Sparar några timmars arbete på hösten Slipper krav på spolplatta vid tvätt på land Bottentvätt i vattnet var 4:e vecka á ca 20 min Klarar båttyper Segelbåt Motorbåt Träbåtar Kostnad Bottentvätt vattnet var 4:e vecka 1-2 tim/år Fr ca 2 000kr/år 24

25 Skrubba för hand i vattnet Summering Skrubba för han i vattnet Miljö: Kan ersätta behovet av bottenmålning Bekvämlighet/Hälsa: Slipper slipa, måla och andas lösningsmedel på våren Slipper bottentvätta på hösten Ekonomi/Arbete/Tid: Ingen kostnad för färg, penslar, lacknafta, tejp mm Sparar ca en dags arbete på våren Sparar några timmars arbete på hösten Slipper krav på spolplatta vid tvätt på land Bottentvätt i vattnet, 0,5-4 timmar, var 4:e vecka Klarar båttyper Segelbåt Motorbåt Träbåtar Kostnad Inköp av borste 2-16 tim/år kr 25

26 Lyft och tvätta båten på land med högtrycksspruta Det är viktigt att allt spillvatten hamnar på spolplattan och att människor som spolar av båtarna har lämplig skyddsutrustning och placerar sig lämpligt för att förhindra att få vattendimma med biocider på sig. Summering- Tvätta på land med högtrycksspruta Miljö: Kan ersätta behovet av bottenmålning Bekvämlighet/Hälsa: Slipper slipa, måla och andas lösningsmedel på våren Slipper bottentvätta på hösten Ekonomi/Arbete/Tid: Ingen kostnad för färg, penslar, lacknafta, tejp mm Sparar ca en dags arbete på våren Sparar några timmars arbete på hösten Slipper krav på spolplatta vid tvätt på land Bottentvätt på land, 0,5 timmar, var 4:e vecka Klarar båttyper Segelbåt Motorbåt Träbåtar Kostnad Bottentvätt på land var 4:e vecka på varv Inköp av egen högtrycksspruta 2-3 tim/år Fr ca 3 000kr/år Fr ca 1500kr 26

27 Skrovskyddsduk under båten Summering Skrovskyddsduk under båten Miljö: Kan ersätta behovet av bottenmålning Bekvämlighet/Hälsa: Slipper slipa, måla och andas lösningsmedel på våren Slipper bottentvätta på hösten Ekonomi/Arbete/Tid: Ingen kostnad för färg, penslar, lacknafta, tejp mm Sparar ca en dags arbete på våren Sparar några timmars arbete på hösten Slipper krav på spolplatta vid tvätt på land Klarar båttyper Segelbåt Nej Motorbåt Träbåtar Kostnad Inköp av båtlift Ca kr 27

28 Förvara båten smart i luften - Båtlift Summering Båtlift Miljö: Kan ersätta behovet av bottenmålning Bekvämlighet/Hälsa: Slipper slipa, måla och andas lösningsmedel på våren Slipper bottentvätta på hösten Ekonomi/Arbete/Tid: Ingen kostnad för färg, penslar, lacknafta, tejp mm Sparar ca en dags arbete på våren Sparar några timmars arbete på hösten Slipper krav på spolplatta vid tvätt på land Klarar båttyper Segelbåt Motorbåt Träbåtar Kostnad Inköp av båtlift Från ca kr 28

29 Förvara båten smart i luften Köra-upp-på-bryggor Kan inte göras med segelbåtar. Summering Köra upp på brygga Miljö: Kan ersätta behovet av bottenmålning Bekvämlighet/Hälsa: Slipper slipa, måla och andas lösningsmedel på våren Slipper bottentvätta på hösten Ekonomi/Arbete/Tid: Ingen kostnad för färg, penslar, lacknafta, tejp mm Sparar ca en dags arbete på våren Sparar några timmars arbete på hösten Klarar båttyper Segelbåt Motorbåt Träbåtar Kostnad Inköp av docka Nej Från ca kr 29

30 Förvara båten smart i luften - Båt på trailer Summering Båt på trailer Miljö: Kan ersätta behovet av bottenmålning Bekvämlighet/Hälsa: Slipper slipa, måla och andas lösningsmedel på våren Slipper bottentvätta på hösten Ekonomi/Arbete/Tid: Ingen kostnad för färg, penslar, lacknafta, tejp mm Sparar ca en dags arbete på våren Sparar några timmars arbete på hösten Slipper krav på spolplatta vid tvätt på land Klarar båttyper Segelbåt Motorbåt Träbåtar Kostnad Inköp av trailer, mindre Från ca kr 30

31 Förvara båten smart i luften - Sommarplats på hylla Sjösätt vid behov Summering Sommarplats på hylla Miljö: Kan ersätta behovet av bottenmålning Bekvämlighet/Hälsa: Slipper slipa, måla och andas lösningsmedel på våren Slipper bottentvätta på hösten Ekonomi/Arbete/Tid: Ingen kostnad för färg, penslar, lacknafta, tejp mm Sparar ca en dags arbete på våren Sparar några timmars arbete på hösten Klarar båttyper Segelbåt Motorbåt Träbåtar Kostnad Sjösättning och torrsättning vid behov Fr ca 600kr/gång 31

32 Sötvatten Placera båten i sötvatten när havstulpanerna sätter sig, så klarar inte havstulpanerna sig. Summering - Sötvatten Miljö: Kan ersätta behovet av bottenmålning Bekvämlighet/Hälsa: Slipper slipa, måla och andas lösningsmedel på våren Slipper bottentvätta på hösten Ekonomi/Arbete/Tid: Ingen kostnad för färg, penslar, lacknafta, tejp mm Sparar ca en dags arbete på våren Sparar några timmars arbete på hösten Klarar båttyper Segelbåt Motorbåt Träbåtar Kostnad - Kompletteras då och då med mekanisk rengöring Se ovan 32

33 Goda exempel En möjlig lösning för att lyckas med att få till stånd biocidfria lösningar är att kommunen informerar och stöttar vid ansökan av t.ex. LOVA-bidrag för båtklubbar och marinor. Exempel på vad som kan sökas bidrag för är: borsttvättar, skrovdukar, ta bort gammal båtbottenfärgprojekt m.m.. Stenungsund och Sotenäs kommun har stöttat i LOVA-projekt för biocidfria lösningar såsom borsttvätt samt att ta bort gammal båtbottenfärg. 33

34 6. UPPSTÄLLNINGSPLATSER PÅ LAND Vinterförvaring av fritidsbåtar sker ofta på grusade ytor i anslutning till fritidsbåtshamnarna. Ibland är uppställningsplatserna istället hårdgjorda, asfalterade. På våren sker ofta underhållsarbete av båtarna inför sjösättningen. Båtbottnar skrapas och slipas från gamla färglager och målning med ny båtbottenfärg sker. Det finns stor risk för förorening av uppställningsplatser när gamla färgrester skrapas och slipas bort. Ofta skyddas inte marken vid detta underhållsarbete. Bild 1. Exempel på uppställningsplats där underhållsarbete har genomförts utan skyddsåtgärder. Goda Exempel Slip- och skrapmaskiner kopplade till industridammsugare med filter finns oftast på marinor av arbetsmiljöskäl. Fritidsbåtshamnar kan uppmuntras att själva införskaffa slipoch skrapmaskiner samt industridammsugare, som kan lånas ut till båtägare. 34

35 På hösten när båtarna tas upp sker ibland avspolning av båtbottnar på uppställningsplatsen. Under våren tvättas ofta båtar med rengöringskemikalier på uppställningsplatsen. Avspolning av skrov på biocidmålade båtar samt tvätt av båtar med rengöringskemikalier får endast ske över spolplatta där spolvattnet renas i en reningsanläggning. Om avspolning sker av biocidmålade båtar på uppställningsplatsen för spolvattnet med sig påväxt och färgrester som kan förorena marken och sediment. Om tvätt av båtar sker med rengöringsmedel finns risk att rengöringskemikalierna samt föroreningar från båten förorenar uppställningsplatser eller hamnbassängen och sedimenten. Under hösten servas och vinterkonserveras motorer och utombordare. I samband med detta arbete sker oljebyte och risk finns för oljeläckage. Ibland används dunkar som tyngder för att hålla presenning kvar över vinteruppställda båtar. Dunkarna får inte vara fyllda med olja eller kemikalier eftersom det ger risk för förorening av mark och omgivande vatten. Spolarvätska används ibland istället för vatten eftersom det inte fryser. Dunkar med kemikalier och olja bör ersättas med dunkar fyllda med grus eller likande. Hamnens arbetsmaskiner (truckar, kranbilar, traktorer m.m.) bidrar till risk för markförorening. Uppställning av arbetsmaskiner bör ske på hårdgjord yta så att eventuella oljeläckage kan samlas upp. Arbetsmaskinerna behöver genomgå regelbunden förebyggande service för att minska risk för kemikalie- och oljeläckage. Sedan några år är bästa möjliga teknik, arbetsmaskiner med läcksäkra system, vilket minimerar spill vid olyckshändelse. I känsliga naturmiljöer bör det kunna ställas som krav. Om service utförs ute i hamnen är det viktigt att välja en lämplig serviceplats eller skydda omgivningen så att ingen förorening kan ske av marken. Alla kemikalierester och oljor från servicen ska omhändertas och hanteras som farligt avfall. Vanliga utsläpp från arbetsmaskiner är läckage av hydraulolja i samband med haveri. Vid tillsyn bör man diskutera om hamnen i sitt förebyggande arbete kan se över arbetsmaskinernas hydrauloljeslangar och eventuellt byta ut till säkrare hydrauloljeslangar med fler lager. 35

36 PRIORITERING I TILLSYNEN Kontroll och krav Kontrollera om uppställningsplatsen är grusad eller asfalterad samt om det finns dagvattenbrunnar. Kontrollera om hamnverksamheten har rutiner och skyddsutrustning för att skydda mark och vatten vid underhållsarbetet. Skyddas marken vid underhållsarbetet? Marken behöver skyddas med presenning eller liknande för att fånga upp färgrester från slipning, skrapning och målning av båtbottnar. Vid slipning behöver slipmaskiner vara kopplade till dammsugare eller annan uppsamlingsanordning. Det finns även skrapor som har uppsamlingsfunktion där färgresterna hamnar i en behållare. Samlas färgrester, färgburkar, behållare med kemikalier och oljor upp och omhändertas som farligt avfall? Kontrollera att det finns behållare i miljöstationen för fraktionen färgrester. Bottentvätt av båtar målade med biocidfärg ska ske på spolplatta ansluten till reningsanläggning. Tvätt av båtar ovan vattenytan med rengöringskemikalier bör ske på spolplatta. Eventuellt kan tvätt med miljöanpassade medel godkännas. Renspolning utan rengöringskemikalier av båtar som inte är målade med biocidfärger kräver ingen särskild rening eller arbetsyta. Dagvattenbrunnar som avvattnar hårdgjorda uppställningsplatser bör regelbundet slamsugas på sitt innehåll. Innehållet behöver hanteras som farligt avfall. Även dagvattenledningarna behöver regelbundet slamsugas för att säkerställa att det inte finns gamla färgrester kvar i ledningarna som allt eftersom kan läcka ut i hamnbassängen/havet och förorena sedimenten. Dagvattenbrunnar på hårdgjorda uppställningsplatser bör som skyddsåtgärd vara utrustade med filterinsatser anpassade för att fånga upp partiklar, metaller och olja. Vid nyanläggande av hårdgjord uppställningsplats behövs utrustning för dagvattenrening. Slamavskiljare, slamavskiljare med filterlösning eller likande skyddsutrustning behöver installeras för att fånga upp föroreningar från båtunderhåll. Rännstensbrunnar som avvattnar uppställningsplatsen och leder vattnet direkt ner i marken/till fyllnadsmaterial (d.v.s. saknar dagvattenledningar) bör undvikas. Stor risk för okontrollerad spridning av föroreningar i mark samtidigt som det är svårt att utföra skyddsåtgärder som att omhänderta slammet. Även om båtens underhållsarbete till stor del utförs av enskilda båtägare och medlemmar och inte av föreningen/båtklubben, kan föreläggande om skyddsåtgärder ställas mot föreningen/båtklubben för att förebygga risk för skada på människors hälsa och miljö. 36

37 Följande formulering kan användas: Hamnens samtliga båtägare/medlemmar ska informeras om och känna till de regler som gäller för hamnen. Marken ska skyddas vid skrapning, slipning och målning Färgrester och färgspill ska samlas upp och omhändertas som farligt avfall och lämnas i miljöstation Båtar målade med biocidprodukter får bara spolas av på anpassad spolplats med reningsanläggning Skälighet/rimlighetsavvägning Tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och miljömässigt motiverat för att förhindra förorening av mark, vatten och sediment. ANSVARSFÖRDELNING Den som driver fritidsbåtshamnen är ansvarig även om underhållsarbetet till stor del utförs av enskilda båtägare och medlemmar. Krav på skyddsåtgärder kan ställas till den som driver fritidsbåthamnen, med formulering att hamnens samtliga båtägare/medlemmar ska informeras om och känna till de regler som gäller för hamnen. GRUSADE UPPSTÄLLNINGSPLATSER Grusade uppställningsplatser förorenas av färgrester från underhållsarbeten med båtbottnar, av kemikaliespill och olja vid underhållsarbeten av motorer samt vid avspolning av biocidmålade båtar på uppställningsplatsen. Det är stor risk att grusade uppställningsplatser är så kraftigt förorenade att utläckage av föroreningarna kan ske till omgivande mark och hav. Ofta har uppställningsplatserna använts under lång tid tillbaka. Nu för tiden används framför allt båtbottenfärger som innehåller koppar och zink som aktiv substans. Äldre färger innehöll ofta TBT och bly, som har ännu större miljöpåverkan. 37

38 Bild 2. Exempel på grusad uppställningsplats där underhållsarbete har genomförts utan skyddsåtgärder. Om en grusad uppställningsplats ska hårdgöras behöver en markundersökning utföras. Provtagning ska utföras som underlag för att kontrollera föroreningsstatus inför bedömning om sanering behöver utföras innan asfaltering sker. HÅRDGJORDA UPPSTÄLLNINGSPLATSER Asfalterade uppställningsplatser har ibland dagvattenbrunnar med avrinning till hamnbassängen eller omgivande vattendrag. Färgrester från skrapning och målning av båtar kan hamna på den asfalterade marken och förs med nederbörd till dagvattenbrunnar. Stor risk finns att det ansamlas stora mängder föroreningar i dagvattenbrunnarna och dagvattenledningarna som sedan kontinuerligt läcker ut till hamnbassängen/havet när det är nederbörd. Bild 3. Exempel på asfalterad uppställningsplats där underhållsarbete har genomförts utan skyddsåtgärder. Länsstyrelsen Västra Götaland har utfört provtagning på dagvatten från hårdgjorda uppställningsplatser i Göteborgs kommun. Provtagningsresultatet visar på kraftigt förhöjda halter av framför allt koppar, zink och TBT i det utgående dagvattnet. Provtagningen utfördes under sen höst när det inte skedde något underhållsarbete i hamnarna. Detta tyder på att det finns risk att färgrester som följer med nederbörden från uppställningsplatser till dagvattenbrunnar sedimenterar i dagvattenledningarna. Provtagningsresultatet tyder på att det kontinuerligt kan läcka ut metaller och gifter 38

39 från nya och gamla båtbottenfärger som sedimenterat i ledningsnätet vid hårdgjorda uppställningsplatser. Goda exempel Grefab i Göteborgs kommun har undersökt möjliga alternativa lösningar för att kunna slamsuga dagvattenledningar i sina hamnar med hårdgjorda uppställningsplatser för att omhänderta förorenat slam från ledningarna. Förslaget är att installera en spolbrunn i början på dagvattenledningen samt en slamavskiljare vid utloppet av dagvattenledningen innan hamnbassängen. Slamavskiljaren utrustas med backventil som kan slås på och hindra att dagvatten kommer ut från dagvattenledningen till hamnbassängen vid spolning och slamsugning av ledningen. I samband med spolning av ledningen kan slammet och förorenat vatten sugas upp med hjälp av slambil från slamavskiljaren. I och med installation av spolbrunn och slamavskiljare kan rengöring av dagvattenledningen enkelt utföras regelbundet och vid behov. 39

40 7. FÖRORENADE OMRÅDEN I ANKNYTNING TILL FRITIDSBÅTSHAMNAR Den största och mest allvarliga miljörisken kopplad till fritidsbåtshamnar är läckage av organiska miljögifter och metaller från den pågående hanteringen vid fritidsbåtshamnar (upptag, spolning, underhåll) och från källor där föroreningar kan ha ansamlats under lång tid (mark, sediment). Historiskt har båtbottenfärger innehållit en rad olika biocidprodukter (organiska miljögifter och metaller) för att motverka påväxt på båtskrov. Problemställningarna med fritidsbåtshamnar är alltså tvådelad. Dels är det själva marinan med potentiellt förorenade sediment i anslutning till båtplatser, upptagningsplatser och spolplattor, dels är det markföroreningar vid uppställningsplatser för underhåll och vinterförvaring av fritidsbåtarna. Hur föroreningar beter sig i sediment respektive mark är väsentligt åtskilda, och bör hanteras separat. Faktaruta 1 MIFO-metodiken Namnet MIFO-modellen är en förkortning för Metodik för Inventering av Förorenade Områden, och har tagits fram av Naturvårdsverket (20). Metodiken bygger inledningsvis på faktainsamling och riskklassning för att bedöma hur angeläget det är att gå vidare med fältundersökningar på ett misstänkt förorenat område. Riskklass efter MIFO 1 Mycket stor risk 2 Stor risk 3 Måttlig risk 4 Liten risk I Västra Götalands län finns i dagsläget närmare 250 objekt i branschen fritidsbåtshamnar (småbåtshamnar med fler än 20 båtar) inlagda i EBH-stöden (nationell databas över potentiellt förorenade områden). Motsvarande siffra för Hallands län är i storleksordningen 30 objekt. Fritidsbåtshamnar är branschklassade till riskklass 2 vilket innebär en stor risk för miljön. Större delen av fritidsbåtshamnarna är schablonklassade, vilket innebär att detaljkunskapen om det specifika objektet är liten i databasen. Kommunerna är i de flesta fall tillsynsmyndighet. Länsstyrelsen i Västra Götaland har under 2016 omklassat ca 50 40

41 uppställningsplatser till riskklass 1 utifrån ökad kunskap om föroreningsnivåer och utökat bedömningsunderlag (21). Hittills har ofta fokus varit på sedimenten i fritidsbåtshamnen. Studier har påvisat att spolplattor och uppställningsplatser är de primära källorna till de föroreningar vi ser i det recenta sedimentet idag (11)(12). Det sker alltså fortsatt en pågående spridning. Ett mer rationellt fokus är därför att först åtgärda källorna innan man åtgärdar sedimentet, annars har man samma halter i sedimentet igen efter några år. Utifrån det resonemanget har Länsstyrelsen i Västra Götaland valt att arbeta aktivt med förorenade områden vid uppställningsplatser framför att arbeta med sedimenten i fritidsbåtshamnar. Länsstyrelsen i Västra Götaland uppmanar kommunerna att ha samma inriktning i sin tillsyn. Båtbottenfärger har tidigare innehållit giftiga komponenter såsom TBT (tributyltenn), diuron och irgarol, substanser som idag är förbjudna. Ämnena finns dock fortfarande kvar i mark, sediment och på båtar. Idag innehåller båtbottenfärger biocider som koppar och zink. Andra förorenande ämnen som är relaterade till fritidsbåtsverksamhet är bly, kvicksilver, olja, PAH, PCB, glykol med flera. Den dimensionerande föroreningen på uppställningsplatser är vanligtvis TBT. Det är påvisat att pågående spridning av TBT fortfarande sker. Den pågående spridningen kommer i huvudsak ifrån två källor. Den första är ifrån äldre båtbottenfärg, idag övermålat men som fortsatt finns på fritidsbåtar, och som frigörs i samband med avspolning/båttvätt och underhållsarbete vid uppställningsplatser. Den andra stora källan är uppställningsplatserna, där underhållsarbete ofta har skett under långa tidsperioder, vilket har medfört att stora till mycket stora koncentrationer av föroreningar finns i ytliga marklager. UPPSTÄLLNINGSPLATSER (MARK) I det här kapitlet kommer provtagningsmetodik, tillgängligt bedömningsunderlag och generaliserat vad det finns för åtgärdsmöjligheter att gås igenom översiktligt. Under 2017 driver Länsstyrelsen i Västra Götalands län ett tillsynsvägledningsprojekt med bland annat målsättningen att ta fram vägledningsmaterial gällande bland annat undersökningsmetodiker, bedömningsunderlag och kostnadseffektiva åtgärdsalternativ för fritidsbåtsuppställningsplatser. I och med det kommer dessa bitar inte att beröras mer än översiktligt här, istället rekommenderas läsare att ta del av det underlag som kommer presenteras vid nationella seminarier och i skriftlig form i början av

42 Oavsett vad man kommer fram till inom projektet så ska man ha klart för sig att generellt är problemställningarna alltid lokalspecifika, och därmed finns inga färdiga lösningar att applicera, utan man måste ta ett stegvis förfarande och anpassa undersökningar och åtgärder till de lokalspecifika förhållandena. Däremot syftar Länsstyrelsens projekt på att ge den hjälp man behöver under arbetsgången. Kunskap om markföroreningarna Kunskapen om föroreningssituationen på uppställningsplatser har på senare år ökat. Nästan alla undersökningar som genomförts på uppställningsplatser påvisar allvarliga föroreningsförhållanden, vilket framgår tydligt sammanställningen av Ekelund & Ekelund 2012 (13) eller undersökningen på hårdgjorda uppställningsplatser av Bengtsson & Wernersson 2012 (12). En uppställningsplats för fritidsbåtar har oftast en föroreningsproblematik där majoriteten av föroreningarna ligger i ett relativt tunt ytskikt (ca de översta cm av marklagret) och är extremt heterogena i sin fördelning. Med syftet att få en bild av föroreningsgraden, spridningsrisk, åtgärdskostnad m.m. bör man undersöka genom samlingsprov i ytled (se utförligare beskrivning under stycket Undersökningsmetoder för uppställningsplatser). Olyckligtvis har majoriteten av de undersökningarna genomförts hittills gjorts med punktprovtagning, ofta med samlingsprov på djupet, vilket kan ge en felaktig bild av föroreningsnivån. Har undersökningen gjorts med punktprovtagning och samlingsprov på djupet kan en utspädning av den riktiga halten ske, d.v.s. föroreningen som i huvudsak förekommer i de översta cm späds ut med djupare ren jord. Om provtagningen genomförts med metodik som inte är anpassad för den heterogena föroreningsfördelningen, så utesluter inte ens resultat som visar på helt rena förhållanden att marken inte är förorenad. Fel metodik i provtagningen medför att en kompletterande provtagning är absolut nödvändig. Verksamhetsutövarna för uppställningsplatser har ofta små ekonomiska resurser, och därmed är det av stor vikt att undersökningarna av de förorenade områdena utförs på ett genomtänkt och bra sätt från början. Länsstyrelsen i Västra Götalands län bedömer utifrån resultat och erfarenhet att alla uppställningsplatser är förorenade. Föroreningsgraden beror på verksamhetens omfattning och varaktighet. Utifrån resultaten från Bengtsson & Cato 2011 (11) och Bengtsson & Wernersson 2012 (12) så framgår det även att det fortfarande pågår en spridning av bland annat TBT ifrån uppställningsplatser till den akvatiska närmiljön. Länsstyrelsen i Västra Götaland län anser därför att uppställningsplatser för fritidsbåtar är ett högt prioriterat område. Frågan om utgångspunkten att alla uppställningsplatser är förorenade och därmed automatiskt berörs av Miljöbalken 10 kapitlet är juridiskt hållbar utreds inom projektet som bedrivs under Även vägledning för att bedöma ansvar när verksamhetsutövaren är en förening tas fram. Undersökningsmetoder för uppställningsplatser Vid planeringen av en undersökning av ett misstänkt förorenat område är det viktigt att man har en så klar bild som möjligt av vilka föroreningsämnen man kan förvänta sig att träffa på och generell kunskap om hur dessa ämnen fördelar sig i marken. 42

43 När det gäller vilka ämnen som förekommer på en uppställningsplats finns det generella tumregler att följa: 1. Verksamhetstid Ju längre tid en verksamhet har varit aktiv, desto flera olika ämnen kan förekomma. Flera ämnen är tidsknutna, såsom kvicksilver, bly mm, och finns i huvudsak endast på uppställningsplatser med lång historik. Andra finns generellt överallt, såsom TBT, koppar, zink, PCB m.m. (Faktaruta 2). 2. Omfattning Vilken betydelse har omfattningen av verksamheten för klassningen av det förorenade området? När det gäller föroreningar kopplade till fritidsbåtsverksamhet är det mindre än man kan tro. Detta beror på att man generellt håller sin verksamhet till ett begränsat område, och där bygger man upp höga koncentrationer med tiden. Vissa av ämnenas egenskaper är av det slaget att även relativt små halter har hög påverkan på framförallt akvatiska organismer. 3. Geografi Kan man förvänta sig att ha problem med förorenad mark vid fritidsbåtshamnar i sötvattensmiljöer eller brackvattensmiljöer, d.v.s. miljöer där man har ingen eller mycket liten påväxt, och där man följaktligen har litet eller inget behov av båtbottenfärger med antifoulingämnen? Svaret är tyvärr ja, det finns inga undantag på grund av var man är. Studier i Mälaren, Vänern, Mjörn och andra platser visar på att mark och sediment associerade till fritidsbåtsverksamhet är kraftigt förorenade även i dessa miljöer. Detta förklaras av att biocider fanns i all båtbottenfärg tidigare, men även att färg avsedd för västkustbruk var tillgänglig i hela landet. Faktaruta 2 beskriver vilka biocider associerade till fritidsbåtsverksamhet som man kan påträffa vid en uppställningsplats, och därmed vilka ämnen som bör ingå som ett minimum vid en markundersökning. Om exempelvis en uppställningsplats började användas först 1995, så utgår man ifrån de kolumner som är färgade röda och orangea från kolumnen 1990 och alla efterföljande åt höger. Grönt=ej eller till ringa grad förekommande, orange=kan förekomma, rött=sannolikt förekommande i icke ringa omfattning. Tidfördelningen är ungefärlig, och kan givetvis variera lokalt. Sammanställningen är utifrån Länsstyrelsen i Västra Götalands erfarenhet. Ämne/Period Koppar Zink Bly Kvicksilver PAH PCB Olja Organiska tennföreningar Diuron Irgarol Glykol 43

44 Den metodik som rekommenderas för mark är nivåsamlingsprov. Metodiken ger en bra uppfattning av den genomsnittliga föroreningsbelastningen samt ett kalkylerbart underlag vid framtagande av åtgärder. Det finns flera olika metoder för hur man genomför ett nivåsamlingsprov, och detta presenteras i Länsstyrelsens TVL-projekt Generaliserat behöver man dela in undersökningsområdet i delområden utifrån historisk användning eller geografi. Ett stort antal prover tas ut på de nivåer som behöver undersökas, exempelvis 0-5 cm, 5-10 cm, cm etc. efter vad som är relevant för det specifika objektet. Nivåproverna slås sedan samman och ett samlingsprov tas ut för varje nivå. Målet är att få fram representativa och repeterbara analysresultat. Det innebär att utifrån ett fåtal samlingsprov för en uppställningsplats får man ett analysresultat som ger en bild av hela området i flera nivåer. Den här typen av metodik kräver god historisk kunskap om verksamheten för att ta fram ett optimerat undersökningsprogram. Bedömningsgrunder För de flesta av de föroreningar som påträffas i mark på uppställningsplatser finns det generella riktvärden i mark (21). De generella riktvärdena ska användas vid bedömningar av föroreningssituationer i mark vid uppställningsplatser. (Faktaruta 3) Faktaruta 3 Bedömningsgrunder Mark Naturvårdsverkets generella riktvärden för mark (rapport 5976, revision juni 2016) är den bedömningsunderlag som ska användas. Bedömningsunderlag för ämnen som inte omfattas kan inhämtas ifrån internationellt underlag. Uppställningsplatser är att anse som industriområden och därför ska värdena för MKM (mindre känslig mark) användas. Vid ändrad användning gör tillsynsmyndigheten en bedömning av vilka värden som ska användas utifrån ärendet. Enhet mg/kg TS Ämne KM MKM Bly Koppar Kvicksilver 0,25 2,5 Zink PCB-7 0,008 0,2 PCB-7 antas vara 20% av PCB-tot Organiska tennföreningar 0,25 0,5 Tributyltenn (TBT) 0,15 0,3 Dibutyltenn (DBT 1,5 5 Monobutyltenn (MBT) 0,25 0,8 Irgarol 0,004 0,015 Diuron 0,025 0,08 44

45 Vid åtgärder kan platsspecifika riktvärden förekomma. Generellt bör platsspecifika värden undvikas med tanke på närheten till recipient och känsliga områden då det idag saknas kompletta riskbedömningsverktyg för den akvatiska miljön/sediment. Åtgärder hur ska man tänka och när ska man agera? Underlag för hur och när man ska agera när resultaten pekar på en kraftigt förorenad mark kommer att sammanställas under länsstyrelsens tillsynsvägledningsprojekt Underlaget kommer att bli tillgängligt i februari Pilotprojekt på en effektiv saneringsmetodik har utförts i Stenungsund 2015 (22). Det underlag som framkommit hittills pekar på att föroreningarna vid de flesta uppställningsplatser är betydande. Vid ombyggnation eller exploatering ska en markundersökning genomföras och utifrån behov åtgärdas. Detta är viktigt att tänka på i exempelvis bygglov- och detaljplanarbete. SEDIMENT I det här kapitlet kommer provtagningsmetodik och tillgängligt bedömningsunderlag att gås igenom översiktligt. Åtgärdsmöjligheter kommer beröras ytterst sparsamt. Situationen idag Organiska miljögifter och metaller förekommer ofta i förhöjda halter i sedimenten vid och i närheten av fritidsbåtshamnar. Förhöjda nivåer kan uppmätas i nästan hela Västerhavet. Detta är ämnen som genom giftighet, hormonstörande effekter eller på annat sätt påverkar flora och fauna i vattenmiljön. Påverkan sker främst på organismer som lever i sedimentet, genom halter i porvatten eller genom intagande av sediment. Det medför att dessa organismer får det svårt att föröka sig eller hämmas i sin tillväxt. Artrikedomen och biomassan minskar. I generella termer påträffar man som högst halter av miljögifter kopplade till fritidsbåtsverksamhet i grunda skyddade vattenmiljöer, vilka utgör viktiga lek- och uppväxtområden för fisk och är viktiga födosöksområden. Snäckor och mollusker, varav många arter lever i sediment, utgör basen för den marina näringskedjan. Gränsen för kraftig hormonstörande påverkan är redan vid koncentrationer på 32 ng TBT/kg TS i sediment och vid 3 ng TBT/l i vatten (akvatiskt löst TBT) (17). Det är det akvatiskt lösta TBT som utgör den allvarligaste påverkan, då även högre organismer, såsom fiskyngel, påverkas vid relativ låga halter. Vid uppgrumling av sedimentet, exempelvis storskaligt vid stormar eller lokalt av en båtpropeller, så frigörs föroreningar och påverkar närmiljön. 45

46 Kunskap om sedimentföroreningar i fritidsbåtshamnar Från de undersökningar som utförts i fritidsbåtshamnar, som exempelvis Bengtsson & Cato 2010 (11), Zeffer & Samuelsson 2011 (23), och ett stort antal undersökningar inför muddring i Västra Götalands län, så vet vi att sedimenten i fritidsbåtshamnar generellt har förhöjda halter av ämnen associerade med fritidsbåtsverksamhet. Koncentrationsnivåerna är kraftigt varierande, och påverkas av platsspecifika förhållanden (sedimentationsförhållanden) och hur fritidsbåtsverksamheten har bedrivits och dess verksamhetstid (tillskott). Undersökningsmetoder för sediment När man undersöker i sediment ska man generellt alltid ta punktprov. Provtagningsskikten ska vara anpassade till målet, och generellt innebär det tunna skikt. Samlingsprov kan tas i ytled ifall man har ett homogent påverkansområde och en homogen sedimentsammansättning (kornstorleksmässigt) över ett avgränsat område. Samlingsprov i djupled ska alltid undvikas. Antalet prover som krävs är svårt att generalisera. Antalet provpunkter och provtagningsskikt som är nödvändiga för att få ett tillräckligt underlag är syftesspecifikt (varför undersöker man), platsspecifikt (förorenande verksamhetens/- ernas omfattning, fritidsbåtshamnens utformning och storlek, muddrat tidigare m.m.) och utifrån lokala förhållanden (vattendjup, sedimentsammansättning, strömmar, m.m.). Det övergripande rådet är att utgå ifrån vad som ska uppnås med undersökningen och hur sedimentet ska hanteras/omhändertas efter en eventuell muddring. Bedömningsgrunder Svenska bedömningsgrunder finns i Naturvårdsverkets rapport 4914 (1999 b, se faktaruta 4) (19) för kust och hav, och för insjöar och vattendrag i rapport 4913 (1999 a ) (18). Halterna som redovisas i dessa rapporter är utifrån en avvikelseklassning och är inte riskbaserade, som till exempel de generella riktvärdena för mark. Oavsett baseras tillstånd vid exempelvis dumpning i stor grad på dessa värden. Det finns ett flertal internationella bedömningsgrunder som kan användas när man behöver göra en riskbaserad bedömning av föroreningssituationen. De mest frekvent använda för marin miljö är bedömningsgrunder ifrån Norge, Holland och Kanada, medan för sötvattensmiljöer används vanligen holländska och kanadensiska bedömningsgrunder. 46

47 Faktaruta 4 Avvikelseklassning Sediment Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet, kust och hav (19) är ett nationellt framtaget bedömningsunderlag för sediment. Avvikelseklassningen är inte riskbaserad som övriga bedömningsunderlag. Ett nationellt myndighetssamarbete pågår med målsättningen att ta fram riskbaserade bedömningsgrunder. Nedan visas avvikelseklassning av metaller i ytsediment (0-2 cm) för Västerhavet och sydvästra Östersjön enligt totalanalys. Enhet mg/kg TS Metall Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4 Klass 5 Ingen/obetydlig Liten avvikelse Tydlig Stor avvikelse Mycket stor avvikelse avvikelse avvikelse As 1,0 1,0-1,6 1,6-2,6 2,6-4,0 >4,0 Cd 1,0 1,0-2,5 2,5-6,0 6,0-15 >15 Co 1,0 1,0-1,4 1,4-2,0 2,0-2,8 >2,8 Cr 1,0 1,0-1,4 1,4-2,0 2,0-2,8 >2,8 Cu 1,0 1,0-2,0 2,0-4,0 4,0-8,0 >8,0 Hg 1,0 1,0-2,6 2,6-6,8 6,8-18 >18 Ni 1,0 1,0-1,3 1,3-1,7 1,7-2,4 >2,4 Pb 1,0 1,0-1,5 1,5-2,2 2,2-3,3 >3,3 Zn 1,0 1,0-1,5 1,5-2,3 2,3-3,5 >3,5 Åtgärder hur ska man tänka och när ska man agera? I Sverige har flera projekt med åtgärder av förorenat sediment genomförts. Kunskapsnivån i hur man genomför en åtgärd är fortsatt begränsad, men kunskapsnivån växer kontinuerligt. Det är dock ytterst få saneringar som genomförts för att åtgärda föroreningarna i en fritidsbåtshamn utifrån föroreningssituationen (se exempelvis pilotsaneringen i Mjösund, Eriksson 2013) (14). De allra flesta åtgärder som sker genomförs i samband med underhållsmuddringar. Försvårande omständigheter är att riskbedömning av förorenade sediment är svårt och komplext, och ett övergripande nationellt underlag för riskbedömning saknas idag. Även nationella riktvärden och jämförvärden saknas, det underlag som finns är avvikelsevärden (faktaruta 4, Naturvårdsverket 1999 a,b ) (18)(19) och miljökonsekvensnormer för ytvatten och sediment (15). Inget av dessa underlag är lämpliga vid riskbedömning. Ett nationellt myndighetssamarbete pågår med målsättningen att få fram en fördjupad riskbedömning till En vägledning för riskvärdering av sediment i liknande miljöer som för Västkusten finns i Norge (16). Att förelägga en verksamhetsutövare att åtgärda sedimenten enbart utifrån föroreningssituationen kräver sannolikt att man kan påvisa en källterm och att en pågående spridning sker från området. Extremt höga halter av biocider kan 47

48 förekomma i sediment utanför upptagsplatser, avspolningsplatser, spolplattor och liknande. En punktåtgärd kan vara motiverad ifall höga halter påträffats (källterm) och risk för spridning förekommer på grund av exempelvis propellerrörelser. Vid en exploatering av en tidigare fritidsåtshamn kan sannolikt relativt långtgående krav ställas för att åtgärda föroreningarna, precis som vid ett motsvarande ärende vid ett förorenat område på land. Vilka åtgärdsmål som bör användas är idag inte klarlagt och kommer vara en utmaning i dessa ärenden. 48

49 8. MUDDRING Muddring eller grävning i vattnet utförs för att fördjupa ett vattenområde. När muddringen utförs är det viktigt att tänka på hur och när den ska utföras för att minska påverkan på miljön så mycket som möjligt. Bild 4. Muddring med grumlingsskydd. Bild tagen på sanering i Valdermarsviken. Henrik Bengtsson Anmälan/Tillstånd för muddring Muddring är en form av vattenverksamhet och ska alltid föregås av en anmälan till Länsstyrelsen, som bedömer om åtgärderna är anmälnings- eller tillståndspliktiga enligt 11 kap 9 MB. En anmälan hanteras av Länsstyrelsen och tillståndsansökan av Mark- och miljödomstolen. Miljökontoren får ibland anmälningar och tillståndsansökningar om muddring och hantering av muddermassor på remiss. (30) Dispens från strandskydd för muddring Området där muddring planeras kan också omfattas av strandskydd och dispens från strandskyddet kan därför behöva sökas. Kommunerna har huvudansvaret att pröva ansökningar om dispens från strandskyddet. Detta ska göras innan en anmälan om muddring skickas in till Länsstyrelsen. Om platsen där verksamheten planerar att dumpa omfattas av strandskydd och ett ytterligare skydd för naturen, exempelvis naturreservat, är det Länsstyrelsen som prövar strandskyddsfrågan samt tillstånd/ dispens från naturreservatets föreskrifter. (30) Tidpunkt Tidpunkt i kust- och sjövatten är bästa perioden för grumlande arbeten under september-mars. 49

50 Skyddsvärd natur Det kan vara olämpligt ur miljösynpunkt att muddra i ett vattenområde med skyddsvärd natur och känsligt djurliv exempelvis ålgräsängar, orörda grunda havsvikar m.m. Skyddsåtgärder Grumling är den vanligaste negativa miljöeffekten av muddring. Näringsämnen och föroreningar kan spridas över stora områden. Grumlingsskydd kan behöva användas. Användandet av geotextillänsar minskar spridningen av grumling. Om muddermassorna är förorenade ska grumlingsskydd användas, där det är möjligt. Provtagning Sedimenten som ska muddras behöver provtas innan muddringen utförs. Provtagningen används som underlag inför bedömning över vilka skyddsåtgärder som kan krävas och hur muddermassorna kan hanteras. Provtagningen ska vara representativ för åtgärderna: Tillräckligt många provtagningspunkter Provpunkterna ska vara väl fördelade över hela det tänkta mudderområdet Provpunkter ska placeras vid riskområden där föroreningar kan förväntas såsom i anslutning till avspolningsplats, ramp mm Provtagning ska utföras på olika djup som sedan ska analyseras separat Relevanta parametrar ska analyseras såsom TBT, Cu, Zn, Hg, Pb, PCB mfl Kvittblivning av muddermassor Kvittblivning av muddermassor kan antingen ske genom att massorna läggs upp på land eller genom dumpning i vattenområde på en godkänd dumpningsplats. Mängden muddermassor bör begränsas och i första hand bör man hitta ett alternativ där massorna kan återvinnas eller användas på annat sätt. Massorna läggs på land Vid omhändertagande på land om mängden är mindre än 1000 ton och föroreningsrisken är ringa ska anmälan ske till kommunens miljökontor för uppläggning av massorna. Om det är en större mängd än 1000 ton eller om det finns risk att sedimenten är förorenade krävs tillstånd från Länsstyrelsen. Dumpning i vatten Att lägga massorna i vattnet är så kallad dumpning. För att undvika negativa effekter av dumpning bör massorna i första hand tas om hand på land. Det kan dock finnas speciella situationer där det ändå är bättre att dumpa massorna i vatten, exempelvis när det saknas bra alternativ för landdeponering eller återvinning, eller när deponering på land kan skada människors hälsa och miljö. Detta förutsätter dock att 50

51 massorna inte är förorenade och att dumpningsplatsen är lämplig. Dumpningsdispenser handläggs och beslutas av länsstyrelser, Havs- och vattenmyndigheten eller mark- och miljödomstolarna. Länsstyrelsen prövar de dumpningsärenden som avser inlands- och kustvatten samt i havet innanför territorialvattengränsen (12 nautiska mil från baslinjen). Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för ärenden i Sveriges ekonomiska zon och för svenska fartyg och flygplan i och över det fria havet eller om ansökan avser flera områden i olika län. Mark- och miljödomstolen kan besluta om dispens om frågan har samband med en ansökan som domstolen prövar, exempelvis tillstånd till en vattenverksamhet som muddring och där efterföljande dumpning är aktuell. Länsstyrelsen har tillsammans med Kustbevakningen det operativa tillsynsansvaret för dumpning av muddermassor. (31) Dumpning av muddringsmassor är inte vattenverksamhet enligt 11 kap MB såvida inte syftet med placeringen av muddringsmassorna i vattenområdet är att minska bottendjupet eller tillskapa ett landområde. I så fall benämns verksamheten som utfyllnad och åtgärden är då en vattenverksamhet enligt 11 kap MB. Det är syftet med åtgärden som anger om det är en vattenverksamhet (11 kap MB) eller en dumpning (15 kap MB). (32) 51

52 9. BÅTUPPTAGNINGSPLATSER SPOLPLATTOR OCH RAMPER PRIORITERING I TILLSYNEN Kontroll och krav Bottentvätt av båtar målade med biocidfärg ska ske på spolplatta ansluten till reningsanläggning. Tvätt av båtar ovan vattenytan med rengöringskemikalier bör ske på spolplatta. Eventuellt kan tvätt med miljöanpassade medel godkännas. Renspolning utan rengöringskemikalier av båtar som inte är målade med biocidfärger kräver ingen särskild rening eller arbetsyta. Alla fritidsbåtshamnar behöver inte ha en egen spolplatta med reningsanläggning men de som tillhandahåller båtplatserna och båtägarna själva ansvarar för att upptag och avspolning sker på korrekt sätt. Saknar fritidsbåtshamnen en egen spolplatta med reningsanläggning ska samarbete ordnas med närliggande hamn som innehar spolplatta med reningsanläggning. Avtal bör kunna uppvisas vid tillsyn. Fritidsbåtshamnar kan också gå ihop om att bygga en gemensam spolplatta. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har möjlighet att utifrån miljöbalken ställa krav på en fritidsbåtshamn att anlägga spolplatta med reningsanläggning. Tillämpbara lagrum är kapitel 2 och 9 Miljöbalken samt Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer i rapport (2012:10). Spolplattan är anmälningspliktig enligt 13 andra stycket i Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH, 1998:899) (25). Miljöoch hälsoskyddsnämnden skriver ett beslut med ett föreläggande om skyddsåtgärder och andra villkor för driften av spolplattan. Se exempel på försiktighetsmått i Bilaga 1. Föreläggande med försiktighetsmått för båtbottentvätt. För redan existerande anläggningar är det prioriterat att titta på verksamhetens egenkontroll, d.v.s. om det finns tillräckligt förebyggande arbete och kunskap hos den som bedriver anläggningen. Kontrollera om resultaten från analyser av utgående vatten förbättras. Havs- och vattenmyndighetens riktvärden är ambitiöst satta och många har svårt att uppnå dem varför det är av vikt att inte bara titta på över eller under linjen utan på potential och förbättring samt lösningar för att så småningom nå hela vägen fram. 52

53 Avskilt material och slam från spolplattan och förbrukade filter/filterrens från reningsanläggningen ska tas om hand som farligt avfall. Avskilt material ska avvattnas på spolplattan och allt avvattnat vatten ska återföras till reningsanläggningen. Vid tillsyn ska rutin för renspolning av platta samt uppsamling av avfall från rännan kontrolleras. Det är viktigt att avspolningen sker mot uppsamlingsrännan och inte mot kajkanten. Kontrollera tillgången på ramper och om det finnas tydliga anvisningar och information om närmsta spolplatta med reningsanläggning. Tillgången till ramper är viktig för att underlätta att båtarna ska kunna förvaras på land och informationen är viktig för att förhindra tvätt av båtar på uppställningsplatser, hemma på parkeringen eller hemma i trädgården. Om en vattenslang finns intill en ramp, är det även risk för att högtryckstvätt av båtbotten sker där. En stor grupp att nå ut till är privatpersoner som har fritidsbåtar - både liggandes i fritidsbåtshamnar och vid enskilda bryggor. De som är svårast att leda till en upptagningsplats med spolpatta och reningsanläggning är sannolikt de som har sin båt vid mindre fritidsbåtshamnar eller enskilda bryggor där det saknas spolplatta med reningsanläggning. Dessa båtar tas ofta upp via ramp för att sedan tvättas av på parkering eller hemma i trädgården. Det är viktigt att det finns tydliga anvisningar och information vid dessa upptagningsplatser och fritidsbåtshamnar/bryggor. Informationen bör hänvisa till närmsta upptagningsplats med spolplatta och reningsanläggning. De bör diskutera med innehavarna av närliggande fritidsbåtshamnar med spolplatta och reningsanläggningar om de kan ta emot båtar som inte är hemmahörande i den egna hamnen och om det kan anordnas dagar för upptag även för utomstående. ANSVARSFÖRDELNING Det är den som tillhandahåller servicen att tvätta båten över en spolplatta och/ eller de som har ansvar för fritidsbåtshamnen/ båtklubben/ marinan som ansvarar för att båtar som är hemmahörande i, eller tas upp, vid fritidsbåtshamnen spolas av på ett korrekt sätt. De ansvarar för informationsspridning inom den egna hamnen. Information bör spridas till den allmänhet som har sina båtar vid mindre fritidsbåtshamnar och bryggor. Verksamhetsutövaren är ansvarig för hur spolplattan och reningsanläggningen är utformad och hur den sköts (24). Gällande anläggningar för båtbottentvätt är det kommunens miljö- och hälsoskyddsförvaltning som är tillsynsmyndighet och som ställer krav om inget 53

54 annat har beslutats. Det är tillsynsmyndigheten som meddelar regler för hur en anläggning ska utformas och skötas. Se exempel på försiktighetsmått i Bilaga 1. Föreläggande med försiktighetsmått för båtbottentvätt. Tillsynsmyndigheten bör informera om miljönyttan med att spola båten över en spolplatta med reningsanläggning samt riskerna för miljön med att spola båtar på uppställningsplatser, hemma på parkeringen eller hemma i trädgården. SPOLPLATTOR Studier av miljöpåverkan från fritidsbåtshamnar har visat att det huvudsakliga läckaget av metaller från båtbottenfärger sker då båten ligger i vattnet. Vid båtbottentvätt över en spolplatta med slamavskiljare och efterföljande rening fångas ca 15-20% upp (av den totala mängden använd båtbottenfärg). I och med detta kan installation av spolplatta motiveras med att koncentrationen av miljöfarliga ämnen på uppläggningsplatser och i hamnbassänger blir stor eftersom många båtar hanteras och tvättas på samma plats. Recipientens känslighet för miljögifter spelar också en stor roll (2). Övriga delar av biocidinnehållet i det årets båtbottenfärglager, ca 80 %, så läcker betydande delar ut i havet under båtsäsongen. En del inkapslas också i kvarvarande färglager på båten. Utformning Om fler än 50 biocidmålade båtar tvättas ska spolplattan vara försedd med tvåstegsrening. En spolplatta bör bestå av en hårdgjord yta av betong eller annat beständigt slätt material (ej asfalt) med avrinning mot en gallerförsedd uppsamlingsränna. Spolplattan ska vara dimensionerad utefter storleken på de båtar som ska tvättas så att allt spillvatten hamnar på plattan. Spolplattan ska luta in mot en nedsänkt gallerförsedd uppsamlingsränna så att allt vatten och material som uppstår vid spolning hamnar i rännan. Spolplattan bör då vara utrustad med en slamavskiljare samt finfilter för att fånga upp de mindre partiklarna. Slamavskiljaren dimensioneras efter förväntat vattenflöde (24). 54

55 Reningsanläggning Spolplatta Uppsamlingsränna Bild 5. Spolplatta med reningsanläggning i Stenungssund Vid analys av spillvattnet från olika typer av spolplattor har det framkommit att en spolplatta med trekammarbrunn om minst 2-4 m 3 och efterföljande filterrening innehållande bland annat kolfilter eller kemisk fällning har fungerat bäst för att rena spillvattnet (24). Efter det sista reningssteget ska det finnas en provtagningsbrunn (25). Provtagning av utgående spillvatten Provtagning av utgående spillvattnet från reningsanläggningen bör ske så ofta som det behövs för att kunna bedöma anläggningens reningsfunktion. Provtagning av reningsfunktionen vid reningsanläggningen bör ske så ofta som det behövs för att kunna garantera anläggningens prestanda. Krav på provtagningsfrekvens bör anpassas efter lokala förhållanden, tidigare uppnådda analysresultat och antalet årliga upptag (ju fler tvättar desto högre provtagningsfrekvens). Det är lämpligt att provtagning sker minst en gång per år i större fritidsbåtshamnar där det tvättas många båtar under säsongen. Provtagningen bör genomföras en dag då många båtar tvättas för att bedöma funktionen vid hög belastning. Vattenprovet ska analyseras av ett ackrediterat laboratorium med hänsyn till TBT, koppar, Irgarol, Diuron samt zink. För metaller ska både totalt och filtrerat prov analyseras. Provtagning ska inte ske då filterna nyligen är bytta. Provtagningen bör utföras av en person med adekvat utbildning och ske genom ett för anläggningen anpassat sätt, exempelvis genom tidsstyrd 4-timmes provtagning där delprover tas ut var femte minut eller tätare. För anläggningar där 4-timmesprovtagning inte är möjlig kan alternativ provtagning under kortare period genomföras. Detta diskuteras lämpligen med anlitad firma för provtagning. Av tidigare nämnda ämnen är endast koppar och zink tillåtna i båtbottenfärger idag. De mycket toxiska ämnena TBT, Diuron och Irgarol kan emellertid finnas kvar på vissa båtar i underliggande färglager. Det är i första hand verksamhetsutövarens ansvar att bedöma resultatet av analyserna och att vidta de åtgärder som behövs för att nå de riktvärden som här 55

56 föreslås. Verksamhetsutövaren kan samråda med tillsynsmyndigheten samt tillverkare och leverantör av spolplattan/reningsanläggningen för att få tips och råd om lämpliga åtgärder. Med regelbundenhet eller på begäran ska analysresultatet skickas in till tillsynsmyndigheten (24). Enligt Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer i rapport (2012:10) bör föroreningshalter i utgående vatten från reningsanläggningen från och med inte överstiga följande värden: Riktvärde per ämne TBT Koppar Koppar filtrerat Irgarol Zink Zink filtrerat 200 ng/l 0,8 mg/l 0,4 mg/l 0,8 µg/l 2,0 mg/l 1,0 mg/l Om spolplatta med efterföljande reningssteg inte uppfyller Havs- och vattenmyndighetens riktvärden eller om anläggningen ligger vid ett mycket känsligt kustvatten ska spolplattan förses med ytterligare reningssteg som exempelvis kemisk fällning, ytterligare kolfilter eller andra aktuella reningstekniker. Det är inte tekniken som avgör, utan att man klarar riktvärdena i Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer. Riktvärdena har tagits fram genom analys av prover som renats med bästa möjliga teknik och kan komma att ändras i takt med teknikutvecklingen (25). Egenkontroll Skriftligt dokumenterade rutiner för skötsel och underhåll bör alltid finnas tillgängliga vid verksamheten. Verksamhetsutövarens skötselrutiner upparbetas lämpligen tillsammans med tillverkaren av reningsanläggningen och bör hållas uppdaterade. De kontroller och åtgärder som vidtas vid anläggningen bör journalföras för att kunna redovisas till tillsynsmyndigheten när denne begär det. Det kan vara lämpligt att tillsynsmyndigheten efterfrågar denna redovisning en gång per år. En sådan dokumentation bör omfatta: Uppgifter om antal tvättade båtar Förbrukning av vatten Förbrukning av kemikalier Datum för tömning av slamavskiljare och filterbyte Uppkomna mängder farligt avfall Analysrapporterna från provtagningar av vattnet, om provtagningar har gjorts. (24) 56

57 Provtagning av vattnet ska ske i enlighet med riktlinjerna. Se avsnittet Provtagning av utgående spillvatten. För att minimera belastningen och påverkan på reningsanläggningen från regnvatten bör man stoppa tillrinningen från spolplatta och ränna till reningsanläggningen när den inte är i drift. Verksamheter som väljer alternativet spolplatta kan koppla reningsanläggningen till högtryckstvätten. När strömmen till högtryckstvätten slås på kopplas reningsanläggningen till (25). Viktigt vid sådana anläggningar är att platta och ränna rensas noggrant efter att sista båten spolats av för dagen så att det inte finns färgrester kvar när vattnet kopplas om från reningsanläggning till utlopp i vattenområde. En kontroll av att spolplattan är hel och tät bör genomföras i samband med den dagliga skötseln. Daglig skötsel av spolplattan bör även innefatta att den spolas av vid arbetsdagens slut och att materialet tas upp. Det uppsamlade materialet ska tas om hand som farligt avfall. Bild 6. Spricka i spolplattan. Kontrollera att materialet läggs i tät behållare inför borttransport samt att renspolning av plattan sker i riktning mot rännan och inte mot kajkanten. Ibland avvattnas uppsamlat material från uppsamlingssränna och spolplatta. Detta ska ske på spolplattan och allt avvattnat vatten ska återföras till reningsanläggningen. Slamavskiljaren ska tömmas minst en gång per år och slammet ska tas omhand som farligt avfall med avfallskod Uppsamlingsrännan ska regelbundet rensas från slam. Om spolplattan kopplas bort från reningsanläggningen ska uppsamlingsrännan först rensas från slam. En våtdammsugare kan Bild 7. Uppsamlat avfall från uppsamlingsrännan och spolplattan klassas som farligt avfall. behövas för att få tillräckligt rent i rännan. Slam från uppsamlingsrännan samt filter och filtermaterial från reningsanläggningen ska hanteras som farligt avfall. Information och rutiner Fritidsbåtshamnarna ska informera sina medlemmar om vilka regler som gäller och hänvisa till upptagningsplats med spolplatta med reningsanläggning. Om medlemmarna själva får spola båten över spolplattan ska det finnas tydliga instruktioner och rutiner uppsatta för hur spolplattan och reningsanläggningen ska hanteras. Denna information bör även lämnas via medlemsbrev, -möte eller liknande. Rutiner är även viktigt i de hamnar där spolplattan och reningsanläggningen sköts av 57

58 personal. En utpekad ansvarig för kontroller och skötsel bör finnas för varje anläggning. RAMPER Allt fler lägger i och tar upp sin båt på trailer vid varje tillfälle båten används. Därför ska antalet ramper för att sjösätta trailerbara båtar ses över så att det finns tillräckligt många i bra lägen. På så sätt kan även de som inte har fast båtplats använda sina båtar. Det är också viktigt att det finns plats att parkera sin trailer när båten är i sjön. För att gynna att båtar förvaras på Bild 8. Ramp för trailer land på trailer när de inte används (se kapitel 5. Alternativa lösningar till båtbottenfärg) bör det finnas tillgång till ramp eller liknande. Rampbåtar med målade med biocidfärg får endast högtryckstvättas på spolplatta med reningsanläggning. Det är viktigt att alla båtar vid höstupptaget förflyttas till en närbelägen spolplatta. Väderbeständiga skyltar som anger närmaste spolplatta behöver sättas upp vid ramper (26). För att undvika att båtar målade med biocidfärg tas upp via ramp för att spolas av på uppställningsplatser, hemma på garageuppfarten eller hemma i trädgården kan bommar sättas upp vid ramperna. Bommarna behöver endast vara öppna under den delen av säsongen då de flesta båtarna ligger i sjön. Ramperna bör därmed vara stängda vid höstupptaget då flest upptag sker för att leda dessa båtar till upptagningsplats med spolplatta och reningsanläggning. De båtar som inte är målade med biocidfärg bör kunna nyttja rampen även när den är stängd varför närhet till nyckel bör finnas. I vissa kommuner har man prövas att sätta klisterlappar på de båtar som är biocidfria för att markera att de är godkända att ta upp via ramp även när bommen är låst. KRANAR En fast kran dimensioneras efter storlek och vikt på fritidsbåtarna i hamnen. Placeringen i förhållande till spolplatta/plattor är avgörande. En mobil kran är en mer flexibel lösning som även ger direkt möjlighet till vidare transport. Kranens uppställningsplats bör finnas i anslutning till hamnbassäng och spolplatta (26). 58

59 SKILLNADER MELLAN SÖT-OCH SALTVATTEN Havs- och vattenmyndighetens riktvärden i rapport 2012:10 är samma över hela Sverige men båtar hemmahörande på Västkusten har ofta högre halter av verksamma ämnen i bottenfärgen än vad de har på ostkusten (se kapitel 4. Båtbottenfärger). Detta kan göra att det krävs mer av en reningsanläggning vid en fritidsbåtshamn på Västkusten än vid Östkusten. 59

60 10. MILJÖSTATION OCH TOALETTAVFALL Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2001:13) om mottagning av avfall från fritidsbåtar klassar toalettavfall som avfall. Enligt samma föreskrift ska det finnas mottagningsanordningar för att tillgodose behovet av avfallslämning från båtar som normalt anlöper hamnen. För hamnar som omfattas av SJÖFS 2001:13 bör Avfallshanteringsplanen ha klargjort behovet. En miljöstation kan krävas i en fritidsbåtshamn om farligt avfall, hushållssopor och grovsopor uppkommer. En fritidsbåtshamn är definierad (enligt SJÖFS 2001:13) "som en plats eller geografiskt område som inrättats för att ge service till fritidsbåtar, däremot inte små bryggor och enkla förtöjningsplatser". Även båtklubbar ingår i den definitionen. Med service kan räcka att man har underlättat för båtar att förtöja där, och ofta är denna service kopplad till någon form av avgift. Exempel på fritidsbåtshamnar är klubbhamnar, gästhamnar, kommunala hamnar och marinor. De som undantas är naturhamnar. PRIORITERING I TILLSYNEN Kontroll och krav Kontrollera om det finns en miljöstation där det finns möjlighet att lämna farligt avfall, hushållssavfall och grovavfall. Kontrollera utformingen av platsen där det farliga avfallet förvaras. Det bör vara en bod eller liknande, som är nederbördsskyddad och invallad. Den ska ha tätt golv, förhöjd tröskel och bör även vara tät mellan golv och vägg för att så att spill och läckage inte kan rinna ut och utrymmet kunna godtas som invallning. Det ska finnas uppsamling för samtliga fraktioner av farligt avfall och ska vara tydligt uppmärkta med innehåll. Kontrollera att färgrester, slipdamm och blästerrester samlas upp och hanteras som farligt avfall. Kontrollera att slam från slamavskiljaren och från uppsamlingsrännan, filter från reninsanläggningen samt uppsamlat material från spolplattan hanteras som farligt avfall. Kontrollera att uppsamlat material från spolplattan läggs i tät behållare inför borttransport samt att renspolning av plattan sker i riktning mot uppsamlingsrännan och inte mot kajkanten. Om uppsamlat material från uppsamlingsränna och 60

61 spolplatta avvattnas ska detta ske på spolplattan och allt avvattnat vatten ska återföras till reningsanläggningen. Kontrollera att mottagandet och borttransporteringen av avfall sker i enlighet med miljöbalken. Bortförsel och omhändertagande får endast ske av godkända företag. Mängd farligt avfall, anlitat transportföretag och slutligt omhändertagare ska journalföras (24). Fråga om det finns sugtömningsstation och/ eller lämningsställe för portabla toaletter (porta potti etc.). Om tömningsmöjligheter saknas bör Transportstyrelsen underrättas. Kontrollera så att inte dricksvattenslangar även används för rengöring av båtarnas latrintankar, för att motverka kontaminering. Fråga om det finns fasta toaletter på land. Kontrollera om de är anslutna till kommunalt avloppsledningssystem eller till enskild avloppsanläggning. ANSVARSFÖRDELNING Verksamhetsutövaren d.v.s. den som tar ut hamnavgift, båtplatsavgift eller motsvarande är ansvarig för att mottagningsanordningar för avfall finns tillgängliga och uppfyller de krav som ställs. I övriga hamnar ansvarar fastighetsägaren för detta (28). Transportstyrelsens ansvarar för tillsyn av avfallshanteringsplanen och kan förelägga om åtgärder och brister i avfallsmottagandet. Polis eller kustbevakning utövar kontroll av om en båtägare bryter mot utsläppsförbudet. Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen kontrollerar att mottagandet och borttransporteringen av avfall sker i enlighet med miljöbalken. 61

62 MILJÖSTATION Farligt avfall Vad: o Färgrester (från skrapning m.m.) o Slipdamm (från slipning) o Förbrukat blästermedel (från blästring) o Färgburkar o Aerosoler o Lösningsmedel o Oljefilter o Frostskydds- och motor -konserveringsmedel o Spillolja, motorolja, växelhusolja, backslagsolja etc. o Bränslerester o Förorenat absorbtionsmedel och använda absorbtionslänsor o Batterier vanliga blyackumulatorer typ startbatteri men även småbatterier. o Konserverings- och frostskyddsmedel för motorernas kylsystem. o El-avfall, allt el-avfall är inte farligt avfall men avfallslämnarna bör erbjudas möjlighet att lämna allt el-avfall i en behållare. o Slam från slamavskiljaren och uppsamlingsrännan o Förbrukade filter/filterrens från reningsanläggningen o Avskilt material från spolplatta. Avvattning behöver ske på spolplattan och avvattnat vatten ska återföras till reningsanläggningen. o Båtarnas slagvatten, (vatten under durken), är ibland förorenat av olje- och bränsleläckage. Var: Förutom avfall från spolplatta, uppkommer dessa avfallsslag främst på uppställningsplatser och fritidsbåtsvarv, men kan i viss mån också förekomma på andra platser. Anordningar: En miljöstation bör bestå av en bod eller liknande som är nederbördsskyddad och invallad. Den ska ha tätt golv, förhöjd tröskel och bör även vara tät mellan golv och vägg för att så att spill och läckage inte kan rinna ut och utrymmet kunna godtas som invallning. En container eller liknande hos en båtklubb där klubbmedlemmarnas farliga avfall samlas ihop i avvaktan på borttransport anses inte som anmälningspliktig mellanlagring. Om fritidsbåthamnen däremot har en gästhamn eller gästbrygga där vem som helst kan förtöja och då också lämna sitt farliga avfall i hamnen bedöms förvaringen som en anmälningspliktig mellanlagring, likaså mottagningsplatser på marinor, varv etc. 62

63 Bild 9. Exempel på miljöstation för farligt avfall Det bör finnas skilda kärl för olika avfallsslag i miljöstationen. Behållare för farligt avfall ska vara tydligt uppmärkta med innehåll. Vid behov uppdelas avfallet på fler kategorier. För oljor, lösningsmedel, konserverings- och frostskyddsmedel bör kärlen vara fat eller liknande. Batterier ska förvaras i syrafast tät behållare med lock. Bild 10. Behållare för farligt avfall ska vara tydligt uppmärkta med innehåll. Miljöstationen bör vara väl ventilerad för att inte brandfarliga eller explosiva gaser från färgrester, lösningsmedel och bensin (som kan finnas i spilloljan) kan ansamlas. Ett lämpligt kärl för trasor som använts till träoljor (linolja, teakolja etc.) bör finnas. Krav på tillstånd för hantering av brandfarlig vara kan gälla för boden. Färgrester, slipdamm och blästerrester i samband med underhållsarbete som slipning, skrapning och målning av båtbottnar ska samlas upp och hanteras som farligt avfall. Slam från slamavskiljaren och från uppsamlingsrännan, filter från reninsanläggningen samt uppsamlat material från spolplattan ska hanteras som farligt avfall. Det är viktigt att uppsamlat material från spolplattan läggs i tät behållare inför borttransport samt att renspolning av plattan sker i riktning mot uppsamlingsrännan och inte mot kajkanten. Om uppsamlat material från uppsamlingsränna och spolplatta avvattnas ska detta ske på spolplattan och allt avvattnat vatten ska återföras till reningsanläggningen. 63

64 Bild 11 och 12. Slam från uppsamlingsrännan och uppsamlat material från spolplattan klassas som farligt avfall. Oljespill i slagvattnet bör tas omhand som farligt avfall antingen genom att hamnansvariga tillhandahåller absorbenter i form av "korvar" eller dukar eller genom pumpning till mottagningstank i hamn. Då bottenpluggen tas ur vid vinterupptagningen bör det oljeblandade vattnet samlas upp i hink och hanteras som farligt avfall. Förorenat adsorbtionsmedel och använda absorbtionslänsor i samband med spill eller olycka ska hanteras som farligt avfall. Hushållsavfall Vad: Matavfall, städavfall och annat avfall som inte kan lämnas till återvinning. Var: I alla slags fritidsbåtshamnar. De största mängderna troligen i gästhamnar och hemmahamnar. Anordningar: Kärl bör finnas. Mängden avfall, och behovet av mottagningskärl kan enligt Sjöfartsverkets handbok Bra avfallsservice för Bättre miljö bedömas enligt följande: För att få en utgångspunkt för uppskattning av mängden avfall som behöver lämnas kan varje båt förutsättas medföra tre personer. En övernattningsbar båt kan anses ge upphov till en soppåse av normalstorlek per dygn. Hur många dagars avfall som i genomsnitt behöver lämnas per båtanlöp beror på de förutsättningar som råder i den aktuella hamnen. 64

65 Grovavfall Vad: o Trävirke från kasserade/ombyggda täckställningar, båtskjul och uppallningar. Även rör och andra metalldelar från dessa. o Presenningar och plastdukar från kasserade/ombyggda täckställningar och båtskjul och från måleriarbeten etc. o Trä-, plast- och metallmaterial från ombyggnad och renovering av båtar eller deras inredning. Även kasserade dynor och kapell etc. o Förfallna, övergivna båtvrak på land eller i strandkanten. Var: Grovavfall av dessa slag uppkommer på vinteruppläggningsplatser och fritidsbåtsvarv. Eventuellt kan grovavfall förekomma på andra platser. Anordningar: Containers eller stora kärl kan behövas. Det är viktigt att dela in avfallet efter kategori så att brännbart avfall läggs i separat behållare (brännbart avfall får inte deponeras). Exempelvis kan det vara lämpligt med en behållare för brännbart avfall och en annan för metallskrot och annat icke brännbart avfall. På många uppläggningsplatser fungerar det dock på så sätt att varje båtägare tar med sig sitt avfall. I sådana fall kan det vara onödigt med anordningar på platsen. TOALETTAVFALL Avloppsvatten från båtar bidrar till övergödning med fosfor och kväve. Det ger också en försämrad närmiljö även på grund av att bakterier sprids. Båtlivet är koncentrerat till sommaren och till de grundare vattnen och vikarna. Det är här som koncentrationen av både övergödande ämnen och bakterier blir högst och ger störst påverkan (27). Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:96) om åtgärder mot förorening från fartyg säger att det är förbjudet att släppa ut talettavfall från fritidsbåtar. K-märkta fartyg byggda före 1965 är undantagna. Toalettavfall omfattar allt utsläpp av avloppsvatten och annat avfall från varje toalett eller urinoar, enligt definitionen i TSFS 2010:96 Bilaga 1. Det omfattar även portabla båttoaletter som exempelvis Porta potti. Tömning av toalettavfall från hink, potta eller liknande omfattas däremot inte av definitionen av toalettavfall i TSFS 2015:10. Det är dock förbjudet att släppa ut även detta avfall enligt Miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Av 2 kap. 3 framgår att alla har skyldighet att vidta de försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön, den 65

66 s.k. försiktighetsprincipen. Därför bör även frågor om sugtömningsstation samt tömning av fast avfall ( Potta Potti ) tas upp för diskussion och rådgivning i tillsynen. Om tömningsmöjligheter saknas bör Transportstyrelsen underrättas. Bild 13, 14 och 15. Sugtömningsstation. Tömning av toalettavfall genom sugtömning med hjälp av en slangledning. Viktigt med en tydlig användarinstruktion. Exempel från Stenungssund. Bild 16 och 17. Utslagsvask där tankar från transportabla toaletter och sugtömningsstationer kan tömmas. Exempel från Stenungssund. 66

67 11. SJÖMACKAR Vid tillsyn av sjömackar är det främst två saker som behöver kontrolleras. Att anläggningen är konstruerad på ett bra och säkert sätt utifrån miljösynpunkt samt att den som driver anläggningen har god kunskap om sin verksamhet och arbetar förebyggande för att minska risken för drivmedelsläckage. PRIORITERING I TILLSYNEN Kontroll och krav Kontrollera hur sjömacken är konstruerad. Nya anläggningar ska konstrueras på ett sätt så att risk för utsläpp av drivmedel till vatten och mark förebyggs. Drivmedelscisterner och rörledningar på sjömackar bör vara korrosionsbeständiga, så kallade K-cisterner. Drivmedelscisterner ovan mark ska alltid vara försedda med invallning eller vara dubbelmantlade som skyddsutrustning. Invallningen ska rymma hälften av den lagrade mängden men minst den största behållarens volym. Drivmedelscisterner i mark bör vara dubbelmantlade eller placerade i kassun för att minska risken för markförorening. Cisterner behöver vara utrustade med nivåmätare och överfyllnadsskydd. Ledningar från cisterner till pumpar bör vara korrosionsskyddade och gärna dubbelmantlade. Pumpar på sjömackar bör vara placerade på tät och hårdgjord yta exempelvis på brygga i betong. Pumparna ska ha slangbrottsventil. Lossning och påfyllning av drivmedel bedöms vara den största risken för omfattande drivmedelsläckage. Det är viktigt att anläggningen är konstruerad så att eventuella läckage, vid överspolning i samband med påfyllning, kan samlas upp och omhändertas. Påfyllningsrör behöver vara invallade och försedda med väderskydd. Grundregeln för invallningens storlek är att den ska vara anpassad för att kunna fånga upp tankbilens slanginnehåll. Uppställningsplatsen för tankbilen vid lossning bör vara hårdgjord yta utan lutning till omgivande mark eller vatten. Kontrollera att det inte finns risk för läckage till hamnbassängen eller omgivande icke hårdgjord mark. Många sjömackar är gamla och vid tillsyn av dessa behöver man bedöma risker och göra en skälighetsbedömning för eventuella krav på åtgärder. Kontrollera verksamhetens egenkontroll, d.v.s. om det finns tillräckligt förebyggande arbete och kunskap hos den som bedriver anläggningen. Kontrollera journalföringen från genomförd egenkontroll. Checklista över vad som ska ingå i den dagliga kontrollen, vecko-, månads- och årskontrollen bör finnas som underlag och hjälpmedel för den som utför egenkontrollen så att relevant kontroll utförs. 67

68 Daglig övergripande tillsyn av drivmedelsanläggningen är ett minimum där kontroll ska säkerställa att anläggningen fungerar som den ska, att utrustningen är hel och att det inte har skett läckage. Regelbunden pejling av cisternerna behöver ske och avstämning göras. Minst en gång årligen bör grundlig genomgång av anläggningen utföras där sakkunnig går igenom utrustningen i förebyggande syfte för att upptäcka brister innan problem uppstår. Vid denna genomgång kontrolleras slangar, pumpar, pistolmunstycken, ventiler m.m. Kontrollera om det finns skyddsutrustning för att förhindra utsläpp av drivmedel till vatten och mark samt om det finns saneringsutrustning lättillgängligt vid spill eller olycka. Informationsskylt bör finnas med uppgifter om var saneringsutrustning finns, hur man ska agera och vem man ska kontakta vid olycka om sjömacken är obemannad. Fråga om det finns akrylatbensin. Alkylatbensin är en renare bensin där skadliga ämnen nästan helt tagits. Störst hälso- och miljönytta gör användning av alkylatbensin i äldre 2-takts utombordsmotorer med sämre förbränning. Den bensin som hamnar i havet beroende på sämre förbränning har mindre miljöpåverkan än vanlig bensin samtidigt som de som åker i båten utsätts för mindre hälsoskadliga avgaser. Informera om att det finns företag som erbjuder en helhetslösning d.v.s. att de kan hyra en cistern från företaget som erbjuder det alternativa drivmedlet. Skälighet/rimlighetsavvägning Ofta har sjömackarna en begränsad säsong under sommarmånaderna vilket gör att det är vanligt att de inte kommer upp i försäljning av några större mängder drivmedel. Många sjömackar är gamla, kan sakna modern skyddsutrustning och inte vara anpassade ur miljösynpunkt. Vid tillsyn av dessa behöver man bedöma risker och göra en skälighetsbedömning för eventuella krav på åtgärder. Allvarliga brister på konstruktion och skyddsutrustning bör åtgärdas snarast möjligt. Krav på åtgärder av mindre allvarliga brister kan eventuellt ställas i samband med andra ombyggnationer på anläggningen. Målet är att uppnå nybyggnadsnivå även för gamla anläggningar. ANSVARSFÖRDELNING Verksamhetsutövaren är den som driver sjömacken och är ansvarig för verksamheten. 68

69 Miljökontorens tillsynsansvar vad gäller installationskrav och återkommande kontroll för cisternerna är: Cisterner i mark, oavsett storlek, som innehåller diesel och syntetisk diesel. Cisterner ovan mark större än 1 m 3 upp till 10 m 3, som innehåller diesel och syntetisk diesel. Cisterner för RME omfattas inte av NFS 2003:24, men samma krav ställas avseende installationskontroll och återkommande kontroll som för dieselcisterner. Krav kan ställas av miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i varje enskilt fall genom beslut med hänvisning till miljöbalkens hänsynsregler. Räddningstjänstens tillsynsansvar vad gäller cisternerna är: Cisterner som innehåller klass 1 produkter (bensin, E85 mm) eller för cisterner ovan mark större än 10 m 3 (som innehåller diesel och syntetisk diesel). KONSTRUKTION Sjömackar kan vara konstruerade och se ut på många olika sätt. Enkla anläggningar har vanligtvis - En drivmedelscistern ovan mark där tankning sker via slang direkt från cisternen Mer avancerade drivmedelsanläggningar har - Drivmedelscisterner i mark eller i byggnad med ledningar dragna till pumpar på bryggor. Cisterner och invallning Drivmedelscisterner och rörledningar på sjömackar bör vara korrosionsbeständiga, så kallade K-cisterner. Drivmedelscisterner ovan mark ska alltid vara försedda med invallning eller vara dubbelmantlade som skyddsutrustning. Cisterner ovan mark kan vara dubbelmantlade eller utrustade med miljölåda. Invallningen ska rymma hälften av den lagrade mängden men minst den största behållarens volym. Det är olämpligt med öppna invallningar d.v.s. att invallningen saknar väderskydd och inte är tät runt cisternen. Många öppna invallningar har tappkranar eller liknande lösningar så att regnvatten ska kunna tömmas ut ur invallningen vid behov. En risk med denna konstruktion är att tappkranen lämnas öppen så att invallningens funktion upphör. Ordentliga rutiner behöver finnas för skötsel och kontroll av öppna invallningar med tappkran för att säkerställa att kranarna hålls stängda. Ett annat problem är att 69

70 bedömning behöver göras vid varje enskilt tillfälle när invallningens innehåll ska tömmas ut till omgivningen om det innehåller oljeförorening eller inte. Drivmedelscisterner i mark vid nyinstallation bör vara dubbelmantlade eller placerade i kassun för att minska risken för markförorening. Cisterner behöver vara utrustade med nivåmätare och överfyllnadsskydd. Gällande kontrollrapport för drivmedelscisternen/cisternerna ska kunna visas upp vid tillsynsbesök. Anläggningen kan kräva tillstånd för brandfarlig vara vilket beslutas av Räddningstjänsten. Det kan vara bra att kontrollera att gällande tillstånd för anläggningen finns. Föreskrifter för cisterner Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter 2003:24 om skydd mot mark- och vattenförorening vid lagring av brandfarliga vätskor (NFS 2003:24) ska verksamhetsutövaren: I god tid före installation av cistern informera tillsynsmyndigheten. Vid installationen ska en installationskontroll utföras för att kontrollera att cisternen är tät och korrekt installerad. Cisternerna ska därefter regelbundet täthetskontrolleras av ackrediterad kontrollfirma minst var sjätte år (icke korrosionsskyddade cisterner, S- cisterner) eller var tolfte år (korrosionsskyddade cisterner, K-cisterner). Intyg från installationskontroll och återkommande täthetskontroll ska kunna visas vid tillsyn. Kontrollen ska även omfatta rörledningar och invallningar. Dieselcisterner i mark, oavsett storlek omfattas av Naturvårdsverkets föreskrifter 2003:24 om skydd mot mark- och vattenförorening vid lagring av brandfarliga vätskor (NFS 2003:24). Föreskrifterna gäller även för dieselcisterner ovan mark större än 1 m 3 upp till 10 m 3. Diesel tillhör klass 3-produkter. För cisterner som innehåller syntetisk diesel gäller samma regler som för cisterner med vanlig diesel d.v.s. NFS 2003:24 eller MSB. Cisterner för RME omfattas inte av NFS 2003:24 eftersom RME inte är en dieselbrännolja. För cisterner med RME bör samma krav ställas avseende installationskontroll och återkommande kontroll som för dieselcisterner. Krav kan ställas av miljöförvaltningen i varje enskilt fall genom beslut med hänvisning till miljöbalkens hänsynsregler. 70

71 För cisterner som innehåller klass 1 produkter (bensin, E85 mm) eller för cisterner ovan mark större än 10 m 3 gäller Myndigheten för samhällskydd och beredskaps (MSB) föreskrifter och Räddningstjänsten har tillsyn. Rörledningar Ledningar från cisterner till pumpar bör vara korrosionsskyddade och gärna dubbelmantlade. Ibland är dessa ledningar dragna från cisternen under bryggan fram till pumpen och eventuella läckage från ledningen kan då nå hamnbassängen. Om ledningar är dragna på sådant sätt att de är svåra att se eller att de är dragna i anslutning till havet är det extra viktigt att de har tillräcklig skyddsutrustning, dubbelmantling eller liknande. Placering av pumpar Pumpar på sjömackar bör vara placerade på tät och hårdgjord yta exempelvis på brygga i betong. Vid läckage från tankning och spill från pistolhandtag och pumpar kan läckaget helt eller delvis hamna på bryggan och omhändertas. Äldre sjömackar har ibland pumpar placerade på glesa genomsläppliga träbryggor. Detta är olämpligt eftersom drivmedelsspill vid tankning och läckage från pumpen kan hamna direkt i hamnbassängen. En möjlig åtgärd kan vara att man förser träbryggan med någon form av tätt material under och runt det område drivmedelspumpen är placerad. Bild 18 och 19. Exempel på sjömack med genomsläpplig träbrygga samt exempel på sjömack med tät och hårdgjord yta. Påfyllning Lossning och påfyllning av drivmedel bedöms vara den största risken för omfattande drivmedelsläckage vid drivmedelsstationer. Det är viktigt att anläggningen är konstruerad så att eventuella läckage, vid överspolning i samband med påfyllning, kan samlas upp och omhändertas. 71

72 Vid enklare anläggningar som består av cistern ovan mark är påfyllningsröret ibland placerat så att eventuella läckage vid lossning av drivmedel hamnar inom invallningen och kan fångas upp. Ibland saknas invallning helt av påfyllningsröret. Påfyllningsrör behöver vara invallade och försedda med väderskydd. Grundregeln för invallningens storlek är att den ska vara anpassad för att kunna fånga upp tankbilens slanginnehåll. På vissa äldre anläggningar med cisterner i mark kan påfyllningsrören vara placerade i lucka i marken. Ofta omges påfyllningsrören av grus och eventuella läckage leds ner i marken. Här finns risk för förorening av mark och åtgärder behöver vidtas så att påfyllningsrören blir ordentligt invallade. Uppställningsplatsen för tankbilen vid lossning är viktig. Önskvärt är hårdgjord yta utan lutning till omgivande mark eller vatten. Kontrollera att det inte finns risk för läckage till hamnbassängen eller omgivande icke hårdgjord mark. SKYDDSUTRUSTNING Alla sjömackar behöver ha skyddsutrustning för att hindra spridning av oljeförorening vid utsläpp. Eftersom det finns risk för att drivmedelsläckage når havet behöver anläggningen ha absorbtionslänsor lättillgängligt för att kunna användas som första hjälpen till dess assistans av Räddningstjänst, Kustbevakning eller saneringsbolag kan ske. Vid större läckage i havet ska Räddningstjänsten eller Kustbevakningen kontaktas. Adsorptionsmedel behöver finnas lättillgängligt för uppsamling av spill och läckage på marken. Informationsskylt bör finnas med uppgifter om var saneringsutrustning finns, hur man ska göra och vem man ska kontakta vid olycka om sjömacken är obemannad. Förorenat adsorbtionsmedel och använda absorbtionslänsor ska hanteras som farligt avfall. En del sjömackar är bemannade och övervakning av tankningen på anläggningen sker av personal. Andra stationer är obemannade där kunder själva tankar utan att personal finns på plats. På obemannade sjömackar finns en större risk för att eventuella drivmedelsutsläpp når omgivningen och ger miljöpåverkan eftersom att utbildad personal med kunskap om hur man ska agera vid spill inte finns på plats. 72

73 ALKYLATBENSIN OCH ALTERNATIVA DRIVMEDEL Det kommer allt mer alternativa drivmedel till bensin och diesel för fritidsbåtar på marknaden. För många sjömackar kan det vara en stor kostnad att investera i ytterligare en cistern för att kunna erbjuda ett alternativt drivmedel till bensin och diesel. En lösning på problemet kan vara att hyra en cistern. Det finns företag som erbjuder en helhetslösning d.v.s. man kan hyra en cistern från företaget som erbjuder det alternativa drivmedlet. Alkylatbensin Alkylatbensin är en renare bensin där skadliga ämnen som bland annat bensen och aromater nästan helt tagits bort genom en alkyleringsprocess. Störst hälso- och miljönytta gör användning av alkylatbensin i äldre 2-takts utombordsmotorer med sämre förbränning. Den bensin som hamnar i havet beroende på sämre förbränning har mindre miljöpåverkan än vanlig bensin samtidigt som de som åker i båten utsätts för mindre hälsoskadliga avgaser. Alkylatbensin finns anpassat för 2-taktmotorer och 4-taktmotorer. Alkylatbensin finns ofta till försäljning på dunk men ibland även från pump på sjömackarna. Det skiljer ofta ganska mycket i pris mellan vanlig bensin och alkylatbensin. Alkylatbensin på dunk är ofta klart dyrare än alkylatbensin på pump. I tillsynen bör miljökontoren arbeta för att fler sjömackar erbjuder alkylatbensin från pump. Bränslet kan då bli billigare och mer lättillgängligt och efterfrågan öka. HVO HVO är en syntetisk diesel som är helt fossilfri. Det är framställd genom en hydrering (vätebehandling) av vegetabiliska oljor och/eller animaliska fetter ofta från slaktavfall eller överskottsprodukter från skogsindustrin och jordbruket. HVO har i stort samma användningsegenskaper som fossil diesel och kan blandas med fossil diesel och användas till alla dieselmotorer utan ombyggnationer. HVO är mindre giftigt än fossil diesel och är inte klassat som giftigt för vattenlevande organismer. HVO är dessutom biologiskt nedbrytbart och utsläppen av växthusgaser är klart lägre än för fossil diesel. I dagsläget är syntetisk diesel något av en bristvara eftersom efterfrågan från försäljningsställen och yrkestrafiken är stor i förhållande till framställningen. EcoPar A EcoPar A är en syntetisk diesel som framställs från naturgas. Drivmedlet är fritt från polyaromater och svavel. Halten av aromatiska kolväten och tunga naftener är under en volymprocent. RME RME rapsmetylester är tillverkat av rapsolja och är ett fossilfritt bränsle avsett för dieselmotorer. Det är biologiskt lättnedbrytbart. RME kan blandas med diesel eller 73

74 används som ren RME i motorer. Vid användning av enbart RME behöver motorers gummi och packningar i bränslesystemet vara anpassade för RME. E85 E85- bensin och etanolblandning ger lägre utsläpp av hälso- och miljöskadliga ämnen än vanlig bensin. Kräver en konvertering av motorn för anpassning till E85. 74

75 12. BULLER Vanliga källor till buller i fritidsbåtshamnar är ljud från arbetsmaskiner i samband med sjösättning och upptag av båtar samt vid högtryckstvätt på spolplattan vid upptag. Underhållsarbeten såsom exempelvis slipning av båtbottnar kan också ge upphov till höga ljudnivåer. En stor del av underhållsarbetet av båtarna i hamnen utförs av båtägarna själva. Därför utförs underhållsarbete av båtar i hamnarna inte bara under dagtid utan kan även ske på kvällar och helger framför allt under vår och höst. I mindre hamnar, där det inte finns anställd personal, kan även upptag och sjösättning ske utanför kontorstid på kvällar eller helger. Slammer och smällar inom hamnens verksamhetsområde bedöms som industribuller. Riktvärdena nedan är vägledande för bedömning av om buller utgör en olägenhet. Ljudet från bullerkällor förändras ofta kraftigt under en viss tidsperiod. Därför mäter man medelvärdet, den ekvivalenta ljudnivån (L eq ), under denna period. L eq dag (06-18) L eq kväll (18-22) samt lör-, sön- och helgdag (06-18) L eq natt (22-06) 50 dba 45 dba 40 dba Riktvärdena gäller utomhus vid fasad och vid uteplatser och andra ytor för utevistelse i bostadens närhet. För förskolor, skolor och vårdlokaler bör nivåerna tillämpas för de tidpunkter då lokalerna används. På skol- och förskolgårdar avser nivåerna de delar av gården som är avsedda för lek, rekreation och pedagogisk verksamhet. Maximala ljudnivåer (LF max > 55 dba) bör inte förekomma nattetid klockan annat än vid enstaka tillfällen. 75

76 PRIORITERING I TILLSYNEN Kontroll och krav I samband med tillsyn av hamnen bör man se över om hamnen och uppställningsplatsen ligger i anslutning till bostäder och om det finns risk för att närboende kan uppleva bullerstörning från hamnen. Vid klagomål från närboende över störande ljud från underhållsarbetet bör man ställa krav på hamnen att bullerstörande arbeten till största del ska utföras dagtid och undvikas under sena kvällar och på helger. Vid klagomål på störande ljud från uppställning av påmastade båtar kan man ställa krav på att hamnen utför en bullerutredning och utifrån resultatet av utredning eventuellt begränsa antalet påmastade båtar. Segelbåtar i havet har behov av sin mast vilket en segelbåt uppställd på land inte har. Masten har ingen funktion när båten står på land. ANSVARSFÖRDELNING Den som driver hamnen är ansvarig även om underhållsarbetet till stor del utförs av enskilda båtägare och medlemmar och inte av föreningen/båtklubben. Krav på skyddsåtgärder kan ställas till den som driver hamnen, med formulering att hamnens samtliga båtägare/medlemmar ska informeras om och känna till de regler som gäller för hamnen. PÅMASTADE BÅTAR ORSAKAR BULLER Under senare år har det blivit allt mer populärt hos båtägare att vilja ha masten kvar på båten även under vintern när båten står på uppställningsplatsen. Båtarna blir allt större och det kan vara svårt och jobbigt för båtägaren att masta av. Vid uppställning av många påmastade båtar på samma uppställningsplats finns risk att de påmastade båtarna vid kraftig vind ger upphov till ett sjungande ljud som kan höras långa sträckor. Dessutom kan stag och fall ge ifrån sig slagljud om de inte är ordentligt sträckta. Uppställning av påmastade båtar bör inte ske i hamnar i närheten av bostäder om det inte sker skyddat för vind bakom exempelvis berg eller byggnad. 76

77 13. SKROTNING PRIORITERING I TILLSYNEN Kontroll och krav Kontrollera om det förvaras uttjänta båtar på fritidsbåtshamnens område, då detta är avfall. Om motorn sitter kvar och innehåller olja eller bränsle ska motorn tas om hand, så att det inte förorenar mark och vatten. ANSVARSFÖRDELNING Det är båtägaren som ansvarar för att båten tas om hand på ett korrekt sätt när den är uttjänt. Båtägaren ansvarar för sin motors utsläpp. Men med information från fritidsbåtshamnar/båtklubbar/marinor kan förhoppningsvis många av de äldre tvåtaktsmotorerna bytas ut och skrotas. ÅTERVINNING AV FRITIDSBÅTAR Båtlivets storhetstid inleddes under 1970-talet då den svenska båtproduktionen exploderade och flera hundratusen plastbåtar tillverkades runt om i landet. Båtar i glasfiberarmerad plast har lång livstid. Ändrade krav hos båtägarna och ett snabbt sjunkande andrahandsvärde har nu gjort tiden mogen för att börja återvinna båtar. Båtretur är ett nationellt nätverk för återvinning av fritidsbåtar. Bakom nätverket står SweBoat som är båtbranschens organisation för båttillverkare, varv, importörer, tillverkare, tillbehörsleverantörer med flera, i samarbete med Stena Recycling och Båtskroten Sverige AB. Båtretur är inte en juridisk person utan en samverkansplattform. Processen omfattar identifiering, ägarkontroll, kostnadsuppskattning för eventuell förbehandling, transport och återvinning. Båtretur har avtalat med Båtskroten Sverige AB om att ta i drift ett nationellt system för båtåtervinning. I nätverket finns 77

78 transportörer i hela landet och ett 25-tal anläggningar för återvinning. Allmänna frågor om Båtretur kan adresseras till SweBoat. 2-TAKTSMOTORER Äldre 2-taktmotorer saknar rening och släpper ut stora mängder oförbränt bränsle samt andra föroreningar i havsmiljön. En stor del av avgaserna stannar i vattnet, som små svävande vätskedroppar. Projekt som t.ex. LOVA stimulerar att de äldre 2- aktsmotorerna skrotas ut. Med information från båtklubbar/marinor/kommunala hamnar och morot bidrag kan förhoppningsvis många av de äldre tvåtaktsmotorerna skrotas ut. Båtägaren ansvarar för sin motors utsläpp. Om båtägarna väljer att behålla sin gamla motor, bör de tanka den med alkylatbensin. Det är en av de renaste petroleumprodukterna som går att ta fram. Alkylatbensin innehåller inte ämnen som bensen och aromater och utsläppen av de mest skadliga ämnena minskar radikalt. 78

79 14. YTTRANDE Vid anmälningar och tillståndsansökningar om vattenverksamhet exempelvis muddring, anläggande av brygga, strandskydd m.m. kan miljökontoren få ärenden på remiss för yttrande. Allmänt Grumlande arbeten i vatten bör inte utföras under sommarsäsongen när det marina livet är som känsligast. Det är viktigt att motverka negativa effekter av ökad sedimentation och frigörande av gifter och näringsämnen under sommarsäsongen. Siltgardiner bör användas om risk finns för grumling i känsliga områden eller om sedimenten är förorenade. Muddring och hantering av muddermassor Se kapitel 8. Muddring Strandskydd Stränderna längs Sveriges sjöar och vattendrag samt stränderna längs kusterna och skärgårdarna omfattas av strandskydd. Det generella strandskyddet är 100 meter från strandkanten både på land och i vattenområdet. På några få platser är strandskyddet borttaget, till exempel i en del tätorter inom detaljplanelagt område. På vissa platser är strandskyddet utökat upp till 300 meter. Strandskyddet syftar till att bevara allmänhetens friluftsliv samt till att bevara biologiskt värdefulla land- och vattenområden. För att få bygga, gräva eller på annat sätt påverka strandskyddsområdet krävs dispens. Dispens kan beviljas om särskilt skäl enligt lagen uppfylls och att syftet med strandskyddet inte påverkas negativt. I de flesta fall är det kommunerna som prövar strandskyddet. Brygga Vid nybyggande av brygga bör val av material ske utifrån minsta möjliga miljöpåverkan. Tryckimpregnerat virke bör användas med försiktighet på grund av sin hälso- och miljöskadlighet. Tryckimpregnerat virke behandlat med kreosot eller arsenik är inte längre tillåtet att använda till bryggor. Flytbryggor av frigolit ger när de blir äldre och slitna ett läckage av frigolitpartiklar i havsmiljön. Detta utsläpp av så kallade mikroskräp kan vara mycket omfattande. 79

80 15. VAR MAN HITTAR MER INFORMATION MILJÖSAMVERKAN Det finns en gemensam webbplats för alla miljösamverkan i landet, Där finns länkar till respektive miljösamverkans egna webbplatser men framförallt finns där under rubrik Publikationer handläggarstöd, rapporter med mera som getts ut av olika miljösamverkan i landet. 1. Båtbottentvättning av fritidsbåtar Samsyn kring tillsyn, Miljösamverkan Stockholm REFERENSER OCH LITTERATUR INKLUSIVE WEBBPLATSER 2. Båtbottentvättning av fritidsbåtar, Översyn av kommunernas varierande regler som rör fritidsbåtshamnar, Havs- och Vattenmyndighetens rapport 2012:9 REV Kriterier för tributyltenn, Irgarol och diuron i muddermassor som omhändertas på land, Rapport från projekt Hav möter Land, länsstyrelsens rapportnummer 2013: Bengtsson H. & Cato I. (2011). TBT i småbåtshamnar i Västra Götalands län 2010 En studie av belastning och trender. Länsstyrelsens rapport 2011:30. oner/2011/ pdf 80

81 12. Bengtsson H. & Wernersson A. (2012). TBT, koppar, zink och irgarol i dagvatten, slam och mark i småbåtshamnar, Västra Götalands län Länsstyrelsens rapport 2012:16. oner/2012/ pdf 13. Ekelund D. & Ekelund B. (2012). Förorening på båtuppställningsplatser en sammanställning av utförda undersökningar i svenska kustkommuner. ITMrapport b%C3%A5tuppl%C3%A4ggningsplatser.pdf 14. Eriksson, R. (2013). Sanering av sediment i småbåtshamn Mjösund. Frog Marine Services. Länsstyrelsens rapport 2013:27. oner/2013/ pdf 15. Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2013:19) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. vattenforvaltning/klassificering-och-miljokvalitetsnormer-avseende-ytvatten-hvmfs html 16. Miljødirektoratet (2016 a ). Veileder for risikovurdering av forurenset sediment. Rapport M Miljødirektoratet (2016 b ). Grenseverdier for klassifisering av vann, sediment og biota. Rapport M-608 (ersätter SFT TA-2229/2007) Naturvårdsverket (1999 a ). Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag. Rapport Naturvårdsverket (1999 b ). Bedömningsgrunder för miljökvalitet Kust och hav. Rapport Naturvårdsverket (1999 c ). Metodik för inventering av förorenade områden. Rapport Naturvårdsverket (2009). Riktvärden för förorenad mark. Rapport nr Revision juni 2016 av generella riktvärden för förorenad mark Samuelsson P.O Delsaneringsförsök av båtuppställningsplats (ej publicerad) 23. Zeffer A. & Samuelsson P.O Sedimentundersökningar i småbåtshamnar i Stenungsund /Sedimentprovtagning+i+sm%C3%A5b%C3%A5tshamnar.pdf 24. Båtbottentvättning av fritidsbåtar. Riktlinjer, reviderad upplaga Havs och vattenmyndigheten rapport 2012:10. ISBN

82 25. Tillsyn och underhåll av fritidsbåtar. Miljösamverkan Stockholms län. April Miljövänliga småbåtshamnar. Hav möter land. Rapport nr : ammanstallningar/broschyr-battoalett_ts pdf Vägledning för muddring och kvittblivning av muddermassor. Miljösamverkan Sverige FÖRFATTNINGAR Miljöbalken (1998:808) Förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön Förordning (1998:808) om verksamhetsutövarens egenkontroll Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Förordning (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer Avfallsförordning (2011:927) Förordning (2013:425) om bekämpningsmedel Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2003:24) om skydd mot mark- och vattenförorening vid lagring av brandfarliga vätskor FÖR YTTERLIGARE INFORMATION Regler för biocidprodukter, Kemikalieinspektionen Båtmiljö, Havs- och vattenmyndigheten och Svenska båtunionen Vägen till ett miljövänligt fritidsbåtsliv, Havs och vattenmyndigheten Fritidsbåtar, Transportstyrelsen Miljöanpassat båtliv, Naturskyddsföreningen 82

83 BILAGA 1 CHECKLISTA FÖR TILLSYN AV FRITIDSBÅTSHAMNAR Basuppgifter Verksamhetens namn: Organisationsnummer/pers.nr: Postadress: Faktureringsadress: Kontaktperson(er): Miljöansvarig: Telefon: E-post: Fastighetsbeteckning: Fastighetsägare: Hamnens omfattning Verksamhetsbeskrivning Klassning enligt fastställd taxa för prövning och tillsyn inom miljöbalkens område Antal fasta båtplatser ca Antal gästplatser ca Antal upptagningar och sjösättningar per säsong ca Antal vinteruppläggningsplatser Vilka verksamheter utförs: Målning Slipning Blästring Förekommer båtbottentvätt? Finns spolplatta? Finns reningsanläggning?

84 Bränslehantering/Sjömack? Mottagning av båtlatrin? Klassningskod(er) enligt taxa Stämmer klassningen? Inspektion Datum för inspektion: Inspektionen avser: Löpande tillsyn Klagomål Annat Närvarande från verksamheten: Närvarande inspektörer: Inspektionen omfattar: Båtbottenfärger, Biocidfria metoder Uppställningsplatser, Slipning, målning och blästring, Förorenat markområde vid båtuppställningsplats m.m, Förorenade sediment, Muddring Båtupptagningsplatser, Spolplatta med rening, Ramper Miljöstation, Farligt avfall, Avfall Toalettavfall, Toaletter och sanitära anläggningar Sjömackar, Cisterner, Bränslehantering Buller Båtskrotar och flytbryggor (av frigolit) Egenkontroll, dokumenterad ansvarsfördelning och andra rutiner Uppföljning från tidigare inspektion/er

85 Under Not kan du använda egna eller föreslagna förkortningar för omdöme om kontrollpunkten. U: Utan anmärkning, A: Anmärkning, K: Krav, EK: Ej kontrollerat, EA: Ej aktuellt Båtbottenfärger Biocidfria metoder Båtbottenfärger Vilka båtbottenfärger används? Används endast godkända båtbottenfärger? Biocidfria metoder Känner verksamheten till vilka alternativa (biocidfria) metoder som finns? Används någon annan metod som t. ex. borsttvätt eller skyddsduk för att hålla båtar rena från påväxt? Egenkontrollfråga: Har ni kunskap om riskerna med att använda båtbottenfärger och hur det kan förorena mark och vatten? Ges information till medlemmar om lämpliga båtbottenfärger mm? Text Not Informerar ni om riskerna med båtbottenfärger till båtägare och hur det kan förorena mark och vatten i fritidsbåtshamnen? Informerar ni om alternativa (biocidfria) metoder? Uppställningsplatser Slipning, målning och blästring Förorenat markområde vid båtuppställningsplats m.m Förorenade sediment Muddring Uppställningsplatser Finns det uppställningsplatser för båtar? Hur stor är ytan? Text Not

86 Vad består underlaget av? Finns dagvattenbrunnar och underhålls dessa? (filter, tömning)? Slipning, målning och blästring Förekommer slipning, målning, och/eller blästring av båtar inom hamnen? Slipning Finns rutiner och tillgång till bra utrustning (grovslipmaskin med industridammsugare med filter) samt skyddsutrustning för att begränsa spridning av slipdamm m.m. till mark och omgivning? Täcks marken under arbetet? Samlas slipdamm upp och omhändertas som farligt avfall? Målning Finns rutiner för att hindra spill av färg m.m. till marken vid målning? Samlas färg- och lösningsmedelsrester m.m. upp och omhändertas som farligt avfall? Blästring Finns rutiner för miljösäker blästring? A. Inre inplastning av båten med frånluftsfläkt till rening (torrfilter + vattenrening) samt yttre tält för att förhindra spridning av finpartiklar B. Rutiner för utskottning och dammsugning av inplastning + yttre tält efter avslutat arbete? Samlas avfall från blästringen upp (blästermedel + färgavfall) och omhändertas som farligt avfall?

87 Förorenat markområde vid båtuppställningsplats m.m: Det finns i princip alltid markföroreningar där slipning, målning och tvätt av båtar sker/ har skett. Var har båtar slipats och målats? Planeras arbeten såsom byggnation eller markarbeten på båtuppställningsplatsen? Har markprover tagits? Förorenade sediment: Sedimentet utanför där båtar spolats av innan spolplatta byggdes är i princip alltid kraftigt förorenat s.k. hot spot. Var skedde avspolning innan spolplatta byggdes? Ringa in ungefärligt område på karta/skiss. Har sedimentprover tagits? Planeras arbeten i kaj eller vattenområde vid hot spot? Provtagning krävs samt sanering. Planeras nya eller ombyggnation av bryggor? Provtagning krävs samt sanering vid konstaterade föroreningar. Muddring Har större muddringsarbeten nyligen utförts eller planeras i hamnområdet? Finns tillstånd för löpande underhållsmuddring? Var hamnar muddermassorna? Egenkontrollfråga: Vet verksamheten hur medlemmar slipar och målar sina båtar?

88 Brukar båtägare sköta detta själva eller överlåter man till en entreprenör att sköta utrustning och underhåll? Informerar verksamheten om lagar och regler kring utrustning och underhåll av båtar? Avbryts arbetet omedelbart vid utsläpp, olycka eller om brister upptäcks i skyddsåtgärder samt säkerhetsrutiner? Kontaktas miljöförvaltningen omgående vid olyckor och utsläpp? Vid olyckor och utsläpp ska även räddningstjänst samt eventuellt kustbevakningen kontaktas. Har båtklubben införskaffat kunskap och är införstådd med miljöbalken, förordning om miljöfarlig verksamhet samt eventuella skyddsföreskrifter för dricksvattentäkt? Båtupptagningsplatser Spolplatta med rening Ramper Båtupptagningsplatser Förekommer båtbottentvätt i hamnen? Text Not Finns högtryckstvätt? Om tvättning inte sker i hamnen, sker det på annan plats? Finns avtal med annan hamn om båttvätt eller upptagning? Finns information om var närmaste spolplatta med reningsanläggning finns?

89 Spolplatta med rening Finns spolplatta? Finns slamavskiljare (steg 1)? Finns filterrening (steg 2)? Finns provtagningsbrunn? Utgående renat vatten avleds till: Utförs provtagning av utgående vatten? I så fall hur ofta tas prover? Hur tas provet? Vem tar prover? Finns provresultat att redovisa? Finns möjlighet att bottentvätta under hela båtsäsongen? Stängs reningsanläggningen av automatiskt när tvätt inte sker? Rengörs spolplattan samt uppsamlingsrännan ordentligt efter tvätt? Rengörs spolplattan och uppsamlingsrännan ordentligt innan bortkoppling av reningsanläggning sker efter avslutad tvättsäsong? Tas slam från uppsamlingsrännan och spolplattan om hand som farligt avfall? Ramper Finns ramp för sjösättning och upptagning av båtar på trailer? Finns väderbeständig skyltning till var närmaste spolplatta för tvätt vid höstupptaget? Finns avtal om tvätt mellan rampägare och spolplatteägare (krävs ej men underlättar). Finns upptagning/sjösättningsplats med kran eller truck?

90 Egenkontrollfråga: Vet verksamheten om hur medlemmarna tvättar sina båtar? Informerar verksamheten om lagar och regler kring detta? Miljöstation Farligt avfall Avfall Miljöstation Finns en miljöstation dit man kan lämna farligt avfall, hushållsavfall och grovavfall? Text Not Farligt avfall Ange farligt avfall som förekommer: t.ex. färgrester, slipdamm, förbrukat blästermedel, färgburkar, aerosoler, lösningsmedel, oljefilter, spilloljor, bränslerester, batterier, frostskydds- och motor - konserveringsmedel, elavfall,, slam från slamavskiljare och uppsamlingsrännan, uppsamlat material från spolplattan, slagvatten, förbrukat adsorberingsmedel, använda adsorberingslänsar. Står det farliga avfallet på hårdgjord yta, invallat, nederbördsskyddat i separata kärl som är markerade med avfallslag? Journalförs mängd farligt avfall, anlitat transportföretag och slutligt omhändertagare? Avfall Finns mottagning av följande avfallsfraktioner: Hushållsavfall Grovavfall (metallskrot, träavfall, brännbart, komposterbart) Producentansvarsavfall (tidningar, returpapper, förpackningar av papper, metall, glas och plast)

91 Egenkontrollfråga: Vet verksamheten hur medlemmar tar omhand sitt avfall? Informerar verksamheten om hur detta ska tas omhand? Toalettavfall Toaletter och sanitära anläggningar Toalettavfall Finns sugtömningsstation för fritidsbåtarnas toatankar? Text Not Finns utslagsvask för Porta Potti? Toaletter och sanitära anläggningar Finns WC, torrtoa, förmultningstoa eller annan toalettlösning? Finns andra sanitära anläggningar som duschrum eller tvättstuga? Leds spillvattnet till kommunals avloppsledningsnät eller till enskild avloppsanläggning? Egenkontrollfråga: Hur många medlemmar har toalett i sina båtar? Informerar verksamheten om hur toalettavfall/latrin ska tas omhand? Sjömackar Cisterner Bränslehantering Sjömack Är anläggningen bemannad eller automatstation? Text Not Vilka bränslen säljs? Finns alkylatbensin i dunk eller pump?

92 Cisterner Hur många cisterner finns? Bränsle och volym för respektive cistern? Har cisternerna genomgått återkommande kontroll och bedömts uppfylla kraven? Finns tillstånd för hantering av brandfarlig vara? Om cisternen är ovan mark eller i byggnad finns tillräcklig invallning? Är cisternens påfyllningsrör försedd med invallning? Bränslehantering Är drivmedelspumpen placerad på tät hårdgjord yta? Finns slangbrottsventil på slangen till pumpen? Finns utrustning för att samla upp och begränsa utsläpp av olja och drivmedel? Saneringsmedel och absorbtionslänsar. Egenkontrollfrågor: Utförs daglig övergripande tillsyn av anläggningen under den period den är i drift? Utförs grundligare och förebyggande kontroll av pumpar, slangar, pistolhandtag, munstycken m.m. regelbundet? Finns rutin för hur utsläpp av bränsle ska samlas upp och begränsas vid spill eller eventuell olycka?

93 Om automatstation finns kontaktuppgifter till ansvarig i händelse av utsläpp/olycka? Buller Finns några klagomål på buller från verksamheten? Text Not Båtskrotar Finns det uttjänta båtar i hamnen? Text Not Finns många äldre 2-taktsmotorer i hamnen? Tror VU att båtägarna kan vara intresserade av utbyte av dess ex i ett bidragsprojekt (LOVA el annat)? Förekommer frigolitflykt från flytbryggorna? Egenkontroll, dokumenterad ansvarsfördelning och andra rutiner Finns tillräcklig kunskap om verksamhetens miljöpåverkan? Text Not Hur förmedlas information? Möten/Utskick/ Frekvens? Finns miljöansvarig person (lagstiftning, beslut mm)? Finns dokumenterad egenkontroll eller litar man mest till rutiner? Går någon ansvarig person regelbundna ronder under tiden för vårrustningen av båtar för att kontrollera att marktäckning sker, slipmaskiner och dammsugare används samt att inte otillåten färg används?

94 Är verksamheten medlem i någon branschorganisation t.ex. båtunionen? Vilka verksamhetsrisker anser VU finns? (förorenad mark/sediment i hamnen/ tvätt/målning/slipning) Sker fortlöpande planering och kontroll av verksamheten för att motverka eller förebygga påverkan på miljön? (MB 26:19) Finns kontrollrutiner eller andra regler (förutom avfallsplan) för att minska verksamhetens miljöpåverkan? Uppföljning från tidigare inspektion/er Text Not

95 FÖRSLAG PÅ INSPEKTIONSRAPPORT TILL CHECKLISTA TILLSYN PÅ FRITIDSBÅTSHAMNAR Verksamhetsutövarens namn Adress Postnummer Ort Datum xx-xx-xx Dnr xxxx-xxxx Ärende Miljö & Hälsoskydd var på inspektion hos er hamnverksamhet den. Tillsynen görs i syfte att informera om gällande miljölagstiftning inklusive egenkontroll samt för att kontrollera att verksamheten följer miljöbalkens regler. Bedömning Inspektionsrapporten som ligger till grund för vår bedömning bifogas. Vi fick ett gott intryck av er verksamhet men föreningen har inte någon upprättad egenkontroll enligt miljöbalken. Egenkontrollen kan vara muntlig för er fritidsbåtshamn (U-verksamhet) men den kan vara enklare att förmedla till befintliga eller nya medlemmar om den är skriftlig. De brister som iakttogs på inspektionen rör främst egenkontrollen men även kunskapsbrister om båtägarnas/medlemmarnas rutiner vid tvätt, slipning och målning av båtarna och hur t ex toalettavfall och sopor tas om hand. Åtgärdspunkter Vid inspektionen uppmärksammades avvikelser i verksamheten. I inspektionsrapporten som finns bifogad, hittar du en mer detaljerad beskrivning. Vid inspektionen diskuterades avvikelserna och följande punkter ska åtgärdas till nästa inspektionstillfälle. Båtbottenfärger, biocidfria metoder Uppställningsplatser, slipning, målning och blästring, förorenat markområde vid båtuppställningsplats m.m, förorenade sediment, muddring Båtupptagningsplatser, spolplattor med rening, ramper Miljöstation, farligt avfall, avfall Toalettavfall, toaletter och sanitära anläggningar Sjömack, cisterner, bränslehantering Buller

96 Båtskrotar, Flytbryggor Egenkontroll, dokumenterad ansvarsfördelning och andra rutiner Egenkontroll Föreningen ska minst ha en muntlig rutin, men ännu hellre att ha skriftliga rutiner samt kännedom och informationsutbyte mellan hamnen/föreningen och medlemmarna gällande regler och krav. Tips 1. Skriv in i föreningens stadgar eller på annat lämpligt ställe vad föreningen har för miljöpolicy angående egenkontroll, tvätt/skrapning/målning av båtar, var tömning av båtar sker o.s.v. och sprid denna nya rutin till alla medlemmar, och till nya. 2. Föreningen kan undersöka möjligheten att flera mindre fritidsbåtshamnsföreningar kan gå samman och införskaffa en gemensam spolplatta och upprätta avtal tillsammans, eller ingå avtal med annan extern part som har tillgång till spolplatta. Avgift Förvaltningen för Miljö & Hälsoskydd kommer att ta ut en avgift för tillsynen. Debitering av timavgift sker enligt taxan med xxx kronor per timme. För varje påbörjad halvtimme debiteras nedlagd handläggningstid. Taxan är beslutad av kommunfullmäktige. Faktura skickas separat. Övriga noteringar Om ovan angivna punkter inte är åtgärdade vid en uppföljande kontroll kan förvaltningen komma att förelägga om åtgärd. Det kan ha förekommit avvikelser som inte noterades vid inspektionen. Om ni har synpunkter på inspektionsrapporten, hör gärna av er. Handläggare miljö- och hälsoskyddsinspektör Direkt xxx-xxxxxx E-post xxxx@kommun.se

97 BILAGA 2 BESLUT OM FÖRSIKTIGHETSMÅTT FÖR BÅTBOTTENTVÄTT Beslut om försiktighetsmått för båtbottentvätt, XX fritidsbåtshamn Verksamhet/Företag Organisationsnummer Anläggningsadress Fastighetsbeteckning Beslut Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelägger XX med organisationsnummer XXXXXXXXX fritidsbåtshamn, att vidta skyddsåtgärderna och försiktighetsmåtten nedan. 1. Inom verksamhetsområdet ska all avspolning av bottenmålade båtar ske över spolplatta som är kopplad till tillhörande reningsanläggning. 2. Föroreningshalter i utgående vatten från reningsanläggningen får från och med inte överstiga följande värden: TBT 200ng/l Koppar 0,8mg/l Koppar filtrerat 0,4mg/l Irgarol 0,8ug/l Zink 2,0mg/l Zink filtrerat 1,0mg/l 3. Tidsstyrd provtagning av utgående vatten ska genomföras senast under höstupptaget år XXXX. 4. När anläggningen inte används ska regnvatten hindras från att nå slamavskiljaren. 5. Slam, avspolade påväxtorganismer, färgflagor och uttjänta filter från spolplatta, tvättränna, slamavskiljare och filtersystemet ska hanteras som farligt avfall om inte motsatsen kan bevisas. 6. Vatten från eventuell avvattning av slam ska ledas tillbaka till tvättränna/slamavskiljare. 7. Regelbunden kontroll av pumpmätare på reningsanläggningen ska utföras för att i god tid kunna beställa och byta filtermaterial.

98 8. Rutiner ska finnas för skötsel och underhåll av spolplatta och reningsanläggning. 9. Senast den XXXX-XX-XX ska ett förslag till kontrollprogram skickas in till nämnden. Kontrollprogrammet ska beskriva hur ni själva ska kontrollera och bevisa att ovanstående punkter uppfylls. Beslutet fattas med stöd av 26 kap 9 och 22 miljöbalken och med hänvisning till 2 kap 2, 3 och 7 samma balk. Detta beslut kan överklagas till länsstyrelsen, se bifogad besvärshänvisning. Bakgrund En spolplatta med tillhörande tvåstegsrening har installerats vid XX Skäl för beslutet Spillvattnet som uppstår vid högtryckstvätt av bottenmålade båtar innehåller olika sorters metaller, oljor samt andra organiska och oorganiska ämnen. Flera av dessa ämnen riskerar att påverka miljön negativt. Spillvattnet behöver därför renas i tillräcklig grad innan det släpps till havet. Det är vanligt att slam från tvättanläggningar avvattnas för att minska kostnaden för farligt avfall. Det vatten som i så fall rinner av innehåller föroreningar och måste återföras till anläggningen. Extra filter och vid behov extra metallabsorbent behöver enligt nämnden alltid finnas på plats, annars finns viss risk för att anläggningen periodvis behöver drivas utan filter. Miljö- och byggnämnden anser att det är motiverat att begära in ett förslag på kontrollprogram för verksamheten. Tekniken för rening av spolvatten är under utveckling och metoder för underhåll och provtagning kommer att behöva utvecklas fortlöpande. Ett kontrollprogram kan också ändras och utvecklas i takt med att nya kunskaper framkommer. Upplysningar Kontrollprogrammet bör innehålla förslag på provtagningsintervall, provtagningsmetod samt dokumenterade rutiner för skötsel och underhåll. På sikt kan provtagningsintervall efter samråd med tillsynsmyndigheten ändras, beroende på erfarenheter av tidigare provtagningar. Provtagning ska utföras av en person med adekvat utbildning och ske genom ett för anläggningen anpassat sätt. Provtagning bör ej ske vid nyligen utbytt filtermaterial. Vattenprovet ska analyseras av ett ackrediterat laboratorium. Vattenproverna bör analyseras med hänsyn till koppar, zink, tributyltenn (TBT), Diuron och Irgarol. För metallerna behöver både totalt och filtrerat prov analyseras. Allt material från reningsanläggningen är kategoriserat som farligt avfall. Detta ska, lämpligen efter varje höstupptag, transporteras bort av behörig transportör.

99 Det är vanligt med markföroreningar vid båtuppställningsplatser. För att undvika kostnader för framtida marksanering ska marken skyddas under båtarna vid t.ex. målning/skrapning. För miljö- och hälsoskyddsnämnden XX kommun XX, Miljöinspektör

100 BILAGA 3 INFORMATION OM FRITIDSBÅTSHAMNAR PÅ KOMMUNERNAS HEMSIDOR Det är i de grunda havsvikarna som vi ofta befinner oss med våra fritidsbåtar, både när de ligger i hemmahamn och när vi utövar ett aktivt båtliv i kust och skärgård. Samtidigt är detta några av de mest värdefulla områdena för livet i havet. Här är havets barnkammare där många fiskar och vattenlevande organismer lägger ägg och föder upp sina yngel. Fritidsbåtshamnar Fritidsbåtshamnar är en miljöfarlig verksamhet och Miljö & Hälsoskydd gör återkommande tillsynsbesök på fritidsbåtshamnar. Vid besöken kontrollerar vi hamnens miljöpåverkan samt att den följer lagstiftningen. För att få mer information om vad som kan ingå vid tillsynsbesöket läs Checklista för fritidsbåtshamnar (länk). Lagkrav på spolplatta Fritidsbåtshamnar ska ha en spolplatta ansluten till en reningsanläggning eller ha ett avtal med närliggande hamn som har en anläggning. Detta för att hindra att giftiga ämnen hamnar i mark och vatten. Till exempel följer giftiga färgflagor från gamla färglager med spolvattnet. Spolplattan är en anmälningspliktig verksamhet, så kontakta alltid Miljö & Hälsoskydd innan ni anlägger en spolplatta för att diskutera hur den kan utformas. Miljö & Hälsoskydd skriver ett beslut om skyddsåtgärder och andra villkor för driften. Fritidsbåtshamnen är ansvarig för hur anläggningen är utformad och hur den sköts. Spolplattan kan också kräva bygglov. Då ska ni kontakta Plan & Bygg. Så utformar ni spolplattan En spolplatta ska ha en hård yta av betong eller annat beständigt, slätt material med avrinning mot en gallerförsedd uppsamlingsränna. Spolplattan ska vara så stor att allt spillvatten från de båtar som spolas av hamnar på plattan. Spolplattan ska ha en slamavskiljare och finfilter för att fånga upp de mindre partiklarna. Hur stor slamavskiljaren ska vara avgörs av förväntat vattenflöde. Spolplattan ska vara försedd med en reningsanläggning. Efter sista reningssteg ska det finnas en provtagningsbrunn.

101 Krav på egenkontroll Alla fritidsbåtshamnar med tvättanläggning behöver ha skriftliga rutiner för skötsel och underhåll av tvättanläggningen. Ni behöver dokumentera alla kontroller och åtgärder och kunna visa dem för Miljö & Hälsoskydd. Exempel på saker att dokumentera: Antal tvättade båtar Förbrukning av vatten Förbrukning av kemikalier Datum för tömning av slamavskiljare och filterbyte Uppkomna mängder farligt avfall Analysrapporter (resultatet från provtagningen av spillvattnet från tvättanläggningen) Fritidsbåtshamnar/bryggor behöver ha en egenkontroll med utsedd miljöansvarig, som i sin tur ska informera båtplatsinnehavare om verksamhetens miljörisker och om hur dessa ska förebyggas och kontrolleras. Läs mer om egenkontroll och om verksamhetens miljörisker i Informationsbroschyen Fritidsbåtshamnar -Tillsammans skapar vi en giftfri miljö på denna sida (länk). Regler och tips till dig som är båtägare Det finns ett antal regler som gäller enligt lag och som du måste följa. Men det finns också en hel del fler saker du som båtägare kan göra för att skydda havet från giftiga ämnen och annan negativ miljöpåverkan. Vårrustning och höstupptagning Skydda marken och dig själv när du skrapar botten Använd dammsugarskrapa som suger upp färgskrapet när du arbetar. Tänk på att innehållet är giftigt så lämna dammsugarpåsen i hamnens miljöstation. Välj färg med mindre giftinnehåll och måla sparsamt Nästan alla båtbottenfärger eller antifoulingfärger är giftiga, även de som är godkända. Information om vilka färger som är godkända finns på Kemikalieinspektionens webbplats under Bottenfärger. Testa att använda en färg med lägre giftinnehåll. Östersjöfärger har visat sig fungera bra för att hindra påväxt, även på Västkusten. Testa också att måla mer sällan och att måla bara vattenlinjen och andra mindre områden, där du vet att tulpanerna gärna sätter sig.

102 Observera att det inte är tillåtet att måla fritidsbåten med så kallad fartygsfärg eller andra icke godkända färger som köpts utomlands. Att göra det kan vara straffbart. Fartygsfärg innehåller högre halter av koppar och zink och är avsedda för fartyg som används i yrkestrafik och som körs på djupare vatten. Det bästa är att välja giftfria metoder att hålla skrovet rent, till exempel genom att måla med en hård färg utan gift och kombinera med borsttvätt och spolning. Se tips om hur du kan hålla havstulpanerna borta under rubriken Så håller du havstulpanerna borta utan giftig båtbottenfärg. Tvätta båtbotten på spolplatta Om din båt är målad med antifoulingfärg/färg innehållande biocider eller om du ska använda tvättmedel eller andra kemikalier behöver du alltid tvätta den på en tät spolplatta ansluten till en reningsanläggning. Var noga med att ställa båten mitt över spolplattan så att allt spolvatten hamnar i reningsanläggningen. Samla upp havstulpaner och alger, de kan innehålla ganska stora mängder giftiga färgrester och ska behandlas som ett farligt avfall. Karta över var du hittar spolplatser och borsttvättar finns på Båtmiljö.se. Är din båt inte målad med antifoulingfärg/färg innehållande biocider och du bara ska skölja av den med vanligt vatten krävs ingen rening av tvättvattnet eller särskild arbetsyta. När motorn behöver service Det är viktigt att servicen sker på en skyddad plats så att det inte kan läcka kemikalier och farligt avfall till omgivningen. Olja och glykol ska omhändertas som farligt avfall. Lämna farligt avfall i hamnens miljöstation Exempel på farligt avfall är oljor, glykol, spolarvätska, lösningsmedel, överblivna kemikalier, färgburkar, färgrester, slipdamm, förbrukat blästermedel, oljeförorenade trasor, avfettningsmedel, konserverings- och frostskyddsmedel, sprayburkar, oljefilter, elektronikprodukter, lysrör, glödlampor och slagvatten. Detta får inte blandas utan ska läggas i den behållare som finns för respektive typ av farligt avfall. Under sommaren när båten är i sjön Så håller du havstulpanerna borta utan giftig båtbottenfärg Här kommer några tips! Välj en metod som passar dig och din båt: Lyft båten och spola av den på en spolplatta några gånger per säsong. Passar båtar som lätt kan lyftas. På båtmiljö.se finns karta över var du hittar spolplatser och borsttvättar.

103 Förvara båten ovan vattenytan när du inte ska använda den under längre perioder. Passar mindre motorbåtar eller mindre segelbåtar med möjlighet att ligga på land eller på trailer. Ett dyrare alternativ är att satsa på en båtlift. Använd skrovskyddsduk när båten ligger i hamn. Passar motorbåtar upp till 32 fot. Använd ultraljudsändare, då trivs inte påväxt på skrovet. Passar båtar i plast, aluminium eller stål på mellan 20 och 65 fot. För dig som planerar båtsemester i sjö, älv eller kanal system. Låt sötvattnet ta kål på påväxten från havet. Håll koll på när påväxten etablerar sig på båten och borsta botten eller använd skrapborste med flytkraft innan påväxten hinner fästa. Passar på lätthanterbar båt och om man vill jobba lite extra. Åk till en borsttvätt med jämna mellanrum, om du inte har målat botten med någon färg alls. Passar segelbåt eller motorbåt som är max 42 fot, 4 meter bred och går 2 meter djupt. På båtmiljö.se finns karta över var du hittar spolplatser och borsttvättar. Töm båttoan på land Havet hotas av övergödning och en av orsakerna är att många båtägare tömmer sina båttoaletter i vattnet. Sedan den 1 april 2015 är det förbjudet att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar i hav, sjöar och inre vattendrag i Sverige. Förbudet gäller alla fritidsbåtar förutom de som är k-märkta. Karta över tömningsstationer utmed Västkusten hittar du på Transportstyrelsens sida Hamnkarta för fritidsbåtar Välj alkylatbensin till utombordaren De flesta utombordsmotorer till fritidsbåtar är 2-taktsmotorer med dålig förbränning. En stor del av avgaserna stannar i vattnet som små svävande vätskedroppar. Utsläppen sker i hamnar och grunda vatten och grunda vikar, det vill säga i samma vatten som vi badar i på sommaren och som även är föryngringsplatser för kräftdjur, fiskar och alger. Genom att använda den renare alkylatbensinen och miljöanpassad tvåtaktsolja, bidrar du till att minska de miljöstörande utsläppen. Det är också hälsosammare för dig som kör båten. Alkylatbensin finns att köpa på dunk på de flesta större bensinstationer, många säljer även alkylatbensin på pump. Läs mer om vad du som båtägare kan gör för miljön i Informationsbroschyen Båtägare -Tillsammans skapar vi en giftfri miljö på denna sida.

104 BILAGA 4 INFORMATION TILL FRITIDSBÅTSHAMNAR

105 Fritidsbåtshamnar Vägen mot en giftfri miljö Miljöregler och råd för fritidsbåtshamnar

106 INNEHÅLL 2 BÅTBOTTENFÄRGER... 3 ALTERNATIVA METODER TILL BÅTBOTTENFÄRG... 5 UPPSTÄLLNINGSPLATSER... 7 FÖRORENAT OMRÅDE... 9 MUDDRING BÅTUPPTAGNINGSPLATSER MILJÖSTATION SJÖMACKAR BULLER EGENKONTROLL KÄLLOR OCH LÄSTIPS... 23

107 3 BÅTBOTTENFÄRGER Båtbottenfärger som på kemisk eller biologisk väg förhindrar att havstulpaner, musslor och alger sätter sig fast på båtskrovet räknas som bekämpningsmedel. Färgerna måste granskas och godkännas av Kemikalieinspektionen innan de får säljas eller användas. Tyvärr innehåller även godkända färger skadliga ämnen. Det finns olika regler på Västkusten och Östkusten beroende på olika salthalt i vattnet. Västkusten har högre salthalt och det sker mer påväxt här än vad det gör i vatten med lägre salthalt, bräckt vatten. Listan över vilka färger som får användas på de olika kusterna finns Kemikalieinspektionens hemsida De färger som är godkända av Kemikalieinspektionen har ett registreringsnummer och uppgift om vilken behörighetsklass färgen tillhör. Produkter som är märkta med behörighetsklass 3 får användas av alla och det krävs ingen särskild yrkesutbildning. Produkter märkta med behörighetsklass 1 eller 2 får bara användas yrkesmässigt. Båtbottenfärger med kemisk verkan innehåller aktiva ämnen som är giftiga för marina organismer och gör att de inte vill sätta sig på skrovet. De aktiva ämnena släpper också successivt från färgytan och hamnar i havet. Här följer en kortfattad genomgång av de ämnen som har varit eller är de vanligaste verksamma substanserna i båtbottenfärg. TBT, Tributyltenn är förbjudet att använda. Det är ett mycket giftigt och hormonstörande ämne. Finns i äldre båtbottenfärger, och kan läcka ut från gamla lager färg. Irgarol och Diuron är förbjudet att använda. Finns i äldre båtbottenfärger, och kan läcka ut från gamla lager färg. Koppar, kopparoxid eller andra kopparföreningar är i måttligt förhöjda koncentrationer giftiga för främst mark- och vattenlevande organismer. Zink, zinkoxid och andra zinkföreningar är i måttligt förhöjda koncentrationer giftiga för mark- och vattenlevande organismer.

108 FARTYGSFÄRGER FÅR INTE ANVÄNDAS PÅ FRITIDSBÅTAR En del målar sina fritidsbåtar med otillåten färg, fartygsfärg eller färg som köpts utomlands. Det är inte tillåtet och kan vara straffbart. Fartygsfärg innehåller högre halter av koppar och zink. Fartygsfärgerna är anpassade för att användas av fartyg som används i yrkestrafik och som körs på djupare vatten. Om fritidsbåtar målas med fartygsfärg sker kontinuerligt ett stort läckage av bland annat koppar och zink till känsliga grunda vikar där de påverkar växt- och djurlivet. 4 GAMLA BÅTBOTTENFÄRGER KAN VARA MYCKET GIFTIGA Gamla bottenfärger innehöll ofta TBT eller organiska tennföreningar. Bottenfärg med TBT började användas på 1960-talet, men förbjöds att använda på fritidsbåtar 1989 på grund av sin farlighet. Än idag finns det höga halter av TBT i sedimenten i fritidsbåtshamnar och i det slam som fångas upp i spolplattornas reningsanläggningar. Orsaken är det fortfarande läcker ut stora mängder TBT i naturen från båtar som har gamla färglager kvar på skroven samt att nedbrytningen av TBT i naturen går långsamt. Detta medför att ämnet finns kvar i marken och sedimenten i många år. VAL AV FÄRG På marknaden finns idag en rad biocidfria båtbottenfärger. Många av dem benämns insjöfärger eller liknande. Det är av största vikt att inte mjuka och s.k. självpolerande biocidfria båtbottenfärger väljs på Västkusten där ett säsongstvättbehov finns. Istället bör t.ex. biocidfria hardracingfärger väljas. På senare år har även biocidfria siliconfärger kommit ut på marknaden. Dessa har visat sig vara mycket lättvättade och påväxt som havstulpaner lossnar mycket enkelt, vilket underlättar båtsäsongstvättar på spolplatta eller i borsttvätt alternativt handborsttvätt. Vid byte till biocidfria färger tas helst all gammal båtbottenfärg bort med hjälp av blästring eller annan metod. All gammal TBT m.fl. biocider kommer då bort från teknosfären och tas omhand som farligt avfall.

109 5 ALTERNATIVA METODER TILL BÅTBOTTENFÄRG Biocidfärgerna innebär en utmaning för fritidsbåtshamnar. Det blir svårare och dyrare att muddra, bygga och sköta hamnar där mark och bottenslam är förorenat med giftiga ämnen. Båtägarna göra en stor insats genom att låta bli att bottenmåla sin båt eller i alla fall måla mindre och i stället använda andra alternativ för att minska påväxten på sina båtar. Här kommer några tips som båtägarna kan använda! TVÄTTA PÅ EN SPOLPLATTA MED HÖGTRYCKSSPRUTA Lyft båten och spola av den på en spolplatta några gånger per säsong. Passar båtar som lätt kan lyftas. Om spolplattan ligger i anslutning till en ramp är det lätt att få båten i och ur vattnet. Istället för lyftkran kan en sublift användas. BORSTTVÄTT I VATTNET Borsttvätt är ett alternativ för båtar som har helt giftfria skrov eller som ej längre bottenmålas. Båten kan då köras in i en bassäng där den sedan tvättas med roterande borstar. Under tvätten ska det finnas en uppsamlingsbassäng som fångar upp avskrapat material, så det inte hamnar i vattnet och i sediment. Tvättas båten när organismerna nyligen satt sig, mellan 2-3 gånger per säsong, behöver båten inte bottenmålas. SKRUBBA FÖR HAND I VATTNET Hålla koll på när påväxten etablerar sig på båten och borsta botten eller använd skrapborste med flytkraft innan påväxten hinner fästa istället för att måla med giftfärg. Passar på lätthanterbar båt.

110 FÖRVARA BÅTEN I LUFTEN Eftersom påväxten sker när båten ligger i vattnet är ett annat alternativ att förvara båten ovan vattenytan när den inte ska användas under längre perioder. Passar mindre motorbåtar eller mindre segelbåtar med möjlighet att ligga på land eller på trailer. Ett dyrare alternativ är satsa på en båtlift. 6 SKROVSKYDDSDUK UNDER BÅTEN Ett annat alternativ är att ha en skrovskyddsduk. Det är en säck vid båtplatsen som dras upp runt skrovet och hindrar beväxning genom att ljus och syre hålls borta. Passar motorbåtar upp till 32 fot. ULTRALJUDSSÄNDARE Använd ultraljudsändare då trivs inte påväxt på skrovet. Passar båtar i plast, aluminium eller stål på mellan 20 och 65 fot. FÖRVARA BÅTEN I SÖTVATTEN Placera båten i sötvatten när havstulpanerna börjar sätta sig fast, så klarar inte havstulpanerna sig. För de som planerar båtsemester i sjö, älv eller kanal system.

111 7 UPPSTÄLLNINGSPLATSER Under våren sker ofta underhållsarbete av båtarna inför sjösättning. Båtbottnar skrapas och slipas från gamla färglager och målning med ny bottenfärg sker. Detta sker ofta på uppställningsplatserna, vilket medför stor risk för förorening av marken när gamla färgrester skrapas och slipas bort. Det är viktigt att skydda marken vid detta underhållsarbete. På hösten när båtarna tas upp sker ibland avspolning av båtbottnar på uppställningsplatsen. Om avspolning sker av biocidmålade båtar, för spolvattnet med sig påväxt och färgrester som kan förorena marken och sedimenten. Avspolning av målade båtar ska endast ske över spolplatta där spolvattnet renas i en reningsanläggning. Under hösten servas och vinterkonserveras motorer och utombordare. I samband med detta arbete sker oljebyte och risk finns för oljeläckage. Ibland används dunkar som tyngder för att hålla presenning kvar över vinteruppställda båtar. Dunkarna får inte vara fyllda med olja eller kemikalier eftersom det ger risk för förorening av mark och omgivande vatten. Spolarvätska används ibland istället för vatten eftersom det inte fryser. Dunkar med kemikalier och olja bör ersättas med dunkar fyllda med grus eller likande. Informera hamnens båtägare/medlemmar om de regler som gäller för hamnen. Marken ska skyddas vid skrapning, slipning och målning. Färgrester och färgspill ska samlas upp och omhändertas som farligt avfall och lämnas i miljöstation. Biocidmålade båtar får bara spolas av på anpassad spolplats med reningsanläggning. Kontakta kommunens miljö- och hälsoskyddsförvaltning omgående vid olyckor och utsläpp. Vid olyckor och utsläpp ska även Räddningstjänst samt eventuellt Kustbevakningen kontaktas.

112 GRUSADE UPPSTÄLLNINGSPLATSER Grusade uppställningsplatser kan förorenas av underhållsarbete om inte marken skyddas. Det är stor risk att grusade uppställningsplatser är så kraftigt förorenade att utläckage av föroreningarna kan ske till omgivande mark och hav. 8 Marken behöver skyddas med presenning eller liknande för att fånga upp färgrester från blästring, slipning, skrapning och målning av båtbottnar. Det finns skrapor som har uppsamlingsfunktion där färgresterna hamnar i en behållare. Detsamma gäller att det finns sliputrustning med dammsugarfunktion. Vid blästring ska båtens undersida samt sidor och eventuellt tak (områden där det finns risk för spridning och läckage) täckas och var täta. Färgrester ska samlas upp och omhändertas som farligt avfall. Det ska finnas en fraktion för färgrester i miljöstationen. Avfall från blästringen ska samlas upp och omhändertas som farligt avfall. Färgburkar, behållare med kemikalier och oljor ska samlas upp och omhändertas som farligt avfall. Avspolning av biocidmålade båtar får inte ske på uppställningsplatsen. Detta ska ske på en spolplatta med reningsanläggning. Om en grusad uppställningsplats ska hårdgöras behöver en markundersökning utföras. Vid nyanläggande av hårdgjord uppställningsplats behövs någon form av utrustning för dagvattenrening. Detta kan vara slamavskiljare, slamavskiljare med filterlösning eller likande skyddsutrustning. ASFALTERADE UPPSTÄLLNINGSPLATSER Asfalterade uppställningsplatser har ibland dagvattenbrunnar med avrinning till hamnbassängen eller omgivande vattendrag. Färgrester från skrapning och målning av båtar kan hamna på den asfalterade marken och föras med nederbörd till dagvattenbrunnar om inte marken skyddas. Stor risk finns att det ansamlas stora mängder föroreningar i dagvattenbrunnarna och dagvattenledningarna som sedan kontinuerligt läcker ut till hamnbassängen/havet när det är nederbörd. Dagvattenbrunnar som avvattnar hårdgjorda uppställningsplatser bör regelbundet slamsugas på sitt innehåll. Innehållet behöver hanteras som farligt avfall. Även dagvattenledningarna behöver regelbundet slamsugas för att säkerställa att det inte finns gamla färgrester kvar i ledningarna som allt eftersom kan läcka ut i hamnbassängen/havet och förorena sedimenten. Dagvattenbrunnar på hårdgjorda uppställningsplatser bör som skyddsåtgärd vara utrustade med filterinsatser anpassade för att fånga upp metaller och olja. Rännstensbrunnar som saknar dagvattenledningar och som avvattnar uppställningsplatsen och leder vattnet direkt ner i marken/till fyllnadsmaterial bör undvikas. Stor risk för okontrollerad spridning av föroreningar i mark samtidigt som det är svårt att utföra skyddsåtgärder som att omhänderta slammet.

113 9 FÖRORENAT OMRÅDE Den största och mest allvarliga miljörisken kopplad till småbåtshamnar är läckage av organiska miljögifter och metaller från upptag, spolning, underhåll av båtar vid småbåtshamnar och ifrån mark och sediment där föroreningar kan ha ansamlats under lång tid. Historiskt har båtbottenfärger innehållit en rad olika bekämpningsmedel för att motverka påväxt på båtskrov. Där det finns risk för förorenat område i sediment i anslutning till båtplatser, upptagningsplatser och spolplattor samt vid uppställningsplatser för underhåll och vinterförvaring av småbåtarna. Verksamheten står som ansvarig om ni har förorenat ett område. Ni är då skyldiga att se till att området undersöks och saneras. Fastighetsägare kan i vissa fall vara ansaviga för ett förorenat område. Viktigt är att området saneras, så människa och miljö inte tar skada. Utför ni markarbeten är det viktigt att vara uppmärksam på avvikande färgningar i jordlagren och på lukt. Vet ni om att området är förorenat ska ni se till att skyddsåtgärder tas, så att ni inte sprider eller ökar den befintliga föroreningen genom oförsiktighet. För de som arbetar i ett förorenat område kan föroreningarna i sig själv innebära en direkt hälsorisk. Misstänker ni att ni äger/bedriver verksamhet eller har hittat ett eventuellt förorenat område är ni skyldiga att upplysa köpare samt informera tillsynsmyndigheten om detta. I det flesta fall är miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i kommunen tillsynsmyndighet. Ska ni utföra arbeten i ett förorenat område ska ni anmäla det till tillsynsmyndigheten innan arbetat startar. Om en grusad uppställningsplats ska hårdgöras behöver en markundersökning utföras. Bland annat kan provtagning behöva utföras som underlag för att kontrollera föroreningsstatus inför bedömning om sanering.

114 Foto: Henrik Bengtsson 10 MUDDRING Muddring är ett samlingsnamn för grävning, sprängning och rensning i vattenområde, samt andra åtgärder i vattenområden om åtgärden kommer att förändra vattnets djup eller läge. När muddringen utförs är det viktigt att tänka på hur och när den ska utföras för att minska påverkan på miljön så mycket som möjligt. Några saker som är viktiga att ta hänsyn till är: Söka tillstånd - Muddring är en form av vattenverksamhet och ska alltid föregås av en anmälan till Länsstyrelsen, som bedömer om åtgärderna är anmälnings- eller tillståndspliktiga. En anmälan hanteras av Länsstyrelsen och tillståndsansökan av Mark- och miljödomstolen. Strandskydd - Området där muddring planeras kan också omfattas av strandskydd och dispens från strandskyddet kan därför behöva sökas. Detta ska göras hos kommunen innan en anmälan om muddring skickas in till Länsstyrelsen. Tidpunkt - I kust- och sjövatten är bästa perioden för grumlande arbeten september-mars. Grumlingsskydd - Grumlingsskydd kan behöva användas. Användandet av geotextillänsar minskar spridningen av grumling. Om muddermassorna är förorenade ska grumlingsskydd användas, där det är möjligt. Placering av muddermassorna - Mängden muddermassor bör begränsas och i första hand bör man hitta ett alternativ där massorna kan återvinnas eller användas på annat sätt. Om det inte finns något sådant alternativ bör massorna i första hand läggas på land. Om mängden är mindre än 1000 ton och föroreningsrisken är ringa ska anmälan ske till kommunen för uppläggning av massorna. Om det är en större mängd än 1000 ton eller om det finns risk att sedimenten är förorenade krävs tillstånd från Länsstyrelsen. Att lägga muddermassorna i vattnet är så kallad dumpning. Tillstånd krävs från mark- och miljödomstolarna alternativt Länsstyrelsen, beroende på plats och om det handläggs i samband med ansökan om tillstånd för muddring.

115 11 BÅTUPPTAGNINGSPLATSER Ingen avspolning av biocidmålade båtar får ske utan att detta sker över spolplatta med tillhörande reningsanläggning. Saknar fritidsbåtshamnen en egen anläggning bör samarbete ordnas med närliggande hamn som innehar anläggning. Avtal bör kunna uppvisas vid tillsyn. Fritidsbåtshamnar kan också gå ihop om att bygga en gemensam spolplatta. Fritidsbåtshamnar som tillhandahåller båtplatser och båtägarna själva ansvarar för att upptag och avspolning sker på korrekt sätt. SPOLPLATTA MED RENING Anmälningsplikt Spolplattan är en anmälningspliktig verksamhet, så kontakta alltid Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen innan ni anlägger en spolplatta för att diskutera hur den kan utformas. Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen skriver ett beslut om skyddsåtgärder och andra villkor för driften. Fritidsbåtshamnen är ansvarig för hur anläggningen är utformad och hur den sköts. Spolplattan kan också kräva bygglov. Utformning av spolpatta En spolplatta ska ha en hård yta av betong eller annat beständigt, slätt material med avrinning mot en gallerförsedd uppsamlingsränna. Spolplattan ska vara så stor att allt spillvatten från de båtar som spolas av hamnar på plattan. Spolplattan ska ha en slamavskiljare och finfilter för att fånga upp de mindre partiklarna. Hur stor slamavskiljaren ska vara avgörs av förväntat vattenflöde. Spolplattan ska vara försedd med en reningsanläggning. Efter sista reningssteg ska det finnas en provtagningsbrunn. Provtagning Provtagning av spillvattnet från tvättanläggningen bör ske så ofta som det behövs för att kunna bedöma anläggningens reningsfunktion. Krav på provtagningsfrekvens bör anpassas efter lokala förhållanden och antalet årliga upptag. Som exempel är det lämpligt att provtagning sker minst en gång per år i större fritidsbåtshamnar där det tvättas många båtar under säsongen.

116 12 Provtagningen bör utföras av en person med lämplig utbildning och ske genom ett för anläggningen anpassat sätt, exempelvis genom tidsstyrd 4-timmars provtagning där delprover tas ut var femte minut eller tätare. För anläggningar där 4- timmarsprovtagning inte är möjlig kan alternativ provtagning under kortare period genomföras. Provtagningen ska utföras enligt anvisningar från ett ackrediterat laboratorium och vattenproverna bör analyseras av ett ackrediterat laboratorium med hänsyn till TBT, koppar, zink Diurol och Irgarol. För metallerna behöver både totalt och filtrerat prov analyseras. Provtagningen bör genomföras en dag då många båtar tvättas för att bedöma funktionen vid hög belastning, men ej då filter i reningsanläggningen nyligen är bytta. Det är i första hand fritidsbåtshamnens ansvar att bedöma resultatet av analyserna och att vidta de åtgärder som behövs för att nå de riktvärden som anges nedan. Fritidsbåtshamnen kan samråda med miljö- och hälsoskyddsförvaltningen samt tillverkare och leverantör av spolplattan/reningsanläggningen för att få tips och råd om lämpliga åtgärder. Med regelbundenhet eller på begäran ska analysresultatet skickas in till miljö- och hälsoskyddsförvaltningen. Enligt Hav- och vattenmyndighetens riktlinjer i rapport 2012:10 bör föroreningshalter i utgående vatten från reningsanläggningen från och med inte överstiga följande värden: Riktvärde per ämne: TBT Koppar Koppar filtrerat Irgarol Zink Zink filtrerat 200 ng/l 0,8 mg/l 0,4 mg/l 0,8 µg/l 2,0 mg/l 1,0 mg/l Det är inte tekniken som avgör här, utan att man klarar riktvärdena i Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer. Riktvärdena har tagits fram genom analys av prover som renats med bästa möjliga teknik och kan komma att ändras i takt med teknikutvecklingen. Av nämnda ämnen är endast koppar och zink tillåtna i båtbottenfärger idag. De mycket giftiga ämnena TBT, Diuron och Irgarol kan emellertid finnas kvar på vissa båtar, till exempel som rester av underliggande färglager. Om miljö- och hälsoskyddsförvaltningen bedömer att tvättanläggningens rening är otillfredsställande, exempelvis om tvättanläggningen ligger vid känsligt vatten eller provtagningen visar att Havs- och vattenmyndighetens riktvärden överskrids kan tvättanläggningen behöva förses med ytterligare reningssteg.

117 13 Skötselrutiner Skriftligt dokumenterade rutiner för skötsel och underhåll bör alltid finnas tillgängliga vid fritidsbåtshamnen. Skötselrutiner upparbetas lämpligen tillsammans med tillverkaren av reningsanläggningen och bör hållas uppdaterade. De kontroller och åtgärder som vidtas vid anläggningen bör journalföras för att kunna redovisas till miljö- och hälsoskyddsförvaltningen. Sådan dokumentation kan vara uppgifter om antal tvättade båtar, förbrukning av vatten, förbrukning av kemikalier, datum för tömning av slamavskiljare och filterbyte samt uppkomna mängder farligt avfall. Har det förekommit provtagningar av vattnet bör analysrapporterna från dessa också bifogas. För att minimera belastningen och påverkan på reningsanläggningen från till exempel nederbörd bör tillrinningen från spolplattan respektive rännan stoppas till reningsanläggningen när spolplattan inte är i drift. Daglig skötsel av spolplattan bör innefatta att den spolas av vid arbetsdagens slut och att fast avfall tas upp. Grovrensrännan ska regelbundet rensas från slam. Slamavskiljaren ska tömmas minst en gång per år. När uppsamlat material från uppsamlingsränna och spolplatta ska avvattnas, ska detta ske på spolplattan och allt avvattnat vatten ska återföras till reningsanläggningen. Om spolplattan kopplas bort från reningsanläggningen vid högt vattenstånd som vid storm eller dylikt ska grovrensrännan först rensas från slam. Det material (organiskt och oorganiskt) som samlas i spolplattans uppsamlingsränna och slamavskiljare, inklusive de filter som används, ska omhändertas som farligt avfall. Avskilt material från spolrännan klassas som farligt avfall. Information till medlemmar Fritidsbåtshamnen ska informera sina medlemmar om vilka regler som gäller och hänvisa till upptagningsplats, spolplatta och reningsanläggning. Om medlemmarna själva får spola båten över spolplattan ska det finnas tydliga instruktioner och rutiner uppsatta för hur anläggningen ska hanteras. Rutiner är även viktigt för de hamnar där anläggningen sköts av personal. En utpekad ansvarig bör finnas för tvättanläggningen, som ansvarar för kontroller och skötsel. RAMPER För att gynna att båtar förvaras på land på trailer när de inte används bör det finnas tillgång till ramp eller liknande. På så sätt kan även de som inte har fast båtplats använda sina båtar. Det är också viktigt att det finns plats att parkera sin trailer när båten är i sjön. Biocidmålade båtar får endast högtryckstvättas på spolplatta med reningsanläggning. Sätt gärna upp hänvisningar till närmsta spolplatta med reningsanläggning intill ramperna, för att på så vis motverka att båtägarna tvättar båtarna på uppställningsplatsen eller tvättas hemma på garageuppfarten.

118 14 MILJÖSTATION Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2001:13) om mottagning av avfall från fritidsbåtar klassar toalettavfall som avfall. Enligt samma föreskrift ska det finnas mottagningsanordningar för att tillgodose behovet av avfallslämning från båtar som normalt anlöper hamnen. En miljöstation kan krävas i en fritidsbåtshamn om farligt avfall, hushållssopor och grovsopor uppkommer. Hamnen måste ha undersökt vilket behov som finns i just den här hamnen. I planen ska bland annat framgå mängd och slag av avfall per år, beskrivning av mottagningsanordningarna, vilket företag som transporterar bort avfallet m.m.. En hamn ska också ge information till de som nyttjar hamnen om vart mottagningsanordningar för avfall finns och hur mottagning sker. Denna information ges genom karta över vart avfallsslagen lämnas, förteckning över de avfallsslag som får lämnas i hamnen, beskrivning av avlämningsförfarandet samt kontaktperson. FARLIGT AVFALL Farligt avfall får inte blandas med andra slag av avfall eller andra ämnen eller material. Blandning av farligt avfall kan innebära ökade risker för till exempel brand. Behandling eller återvinning av avfallet kan även försvåras eller omöjliggöras. Det gör det dyrare för dig som avfallslämnare. Exempel på farligt avfall: o Färgrester (från skrapning m.m.) o Slipdamm (från slipning) o Förbrukat blästermedel (från blästring) o Färgburkar o Aerosoler o Lösningsmedel o Oljefilter o Frostskydds- och motor -konserveringsmedel o Spillolja, motorolja, växelhusolja, backslagsolja etc. o Bränslerester

119 15 o Förorenat absorbtionsmedel och använda absorbtionslänsor o Batterier vanliga blyackumulatorer typ startbatteri men även småbatterier. o Konserverings- och frostskyddsmedel för motorernas kylsystem. o El-avfall, allt el-avfall är inte farligt avfall men avfallslämnarna bör erbjudas möjlighet att lämna allt el-avfall i en behållare. o Slam från slamavskiljaren och uppsamlingsrännan o Förbrukade filter/filterrens från reningsanläggningen o Avskilt material från spolplatta. Avvattning behöver ske på spolplattan och avvattnat vatten ska återföras till reningsanläggningen. o Båtarnas slagvatten, (vatten under durken), är ibland förorenat av olje- och bränsleläckage. Förvaring av farligt avfall bör ske i en bod eller liknande som är nederbördsskyddad och invallad. Den ska ha tätt golv, förhöjd tröskel och bör även vara tät mellan golv och vägg, så att spill och läckage inte kan rinna ut. Skilda kärl för olika avfallsslag bör finnas. Behållare för farligt avfall ska vara tydligt uppmärkta med innehåll. Krav på tillstånd för hantering av brandfarlig vara kan gälla för förvaringsplatsen. Förvaringsplatsen bör vara väl ventilerad för att inte brandfarliga eller explosiva gaser från färgrester, lösningsmedel och bensin (som kan finnas i spilloljan) ska ansamlas. Ett lämpligt kärl för trasor som använts till träoljor (linolja, teakolja etc.) bör ordnas. Farligt avfall får endast transporteras yrkesmässigt av den som har särskilt tillstånd från länsstyrelsen. Om miljö- och hälsoskyddsförvaltningen begär ska fritidsbåtshamnen kunna lämna uppgifter om vilka typer av avfall som uppkommer i verksamheten samt avfallets sammansättning, mängd och hantering. För farligt avfall ska fritidsbåtshamnen anteckna: Mängd farligt avfall som uppkommer årligen Slag av farligt avfall som uppkommer Anlitad transportör och anläggningarna som avfallet har transporterats till. TOALETTAVFALL Sedan 1 april 2015 är det förbjudet att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar i hav, sjöar och inre vattendrag i hela Sveriges sjöterritorium. Toalettavfall omfattar allt utsläpp av avloppsvatten och annat avfall från varje toalett eller urinoar, enligt definitionen i TSFS 2010:96. Det omfattar även portabla båttoaletter som exempelvis Porta potti. Tömning av toalettavfall från hink, potta eller liknande omfattas däremot inte av definitionen av toalettavfall. Det är dock förbjudet att släppa ut även detta avfall enligt Miljöbalkens allmänna hänsynsregler.

120 Alla fritidsbåtshamnar är skyldiga att sedan 2002 kunna ta emot det avfall som normalt anlöpande båtar har behov av att lämna. I och med utsläppsförbudet ökar behovet av mottagningsanordningar för toalettavfall betydligt. En förutsättning för att förbudet ska kunna följas är att tillräckligt många mottagningsanordningar byggs i fritidsbåtshamnarna. 16 SUGTÖMNINGSSTATIONER Finns mer information på Vid val av plats för sugtömningsstationen ta hänsyn till hur hanteringen av dricksvatten sker. Kontrollera så att inte dricksvattenslangar även används för rengöring av båtarnas latrintank, för att motverka kontaminering. Avloppsvatten från toaletter inom fritidsbåtshamnens område får inte släppas ut till mark och vatten orenat. Avloppsvattnet ska renas i en enskild avloppsanläggning eller släppas till det kommunala avloppsledningsnätet. Innan en enskild avloppsanläggning tas i bruk ska tillstånd sökas hos kommunens miljö- och hälsoskyddsförvaltning.

121 17 SJÖMACKAR Pumpar på sjömackar bör vara placerade på tät och hårdgjord yta exempelvis på brygga i betong. Vid läckage från tankning, spill från pistolhandtag och pumpar kan läckaget på så vis helt eller delvis hamna på bryggan och omhändertas. CISTERNER Drivmedelscisterner och rörledningar på sjömackar bör vara korrosionsbeständiga, så kallade K-cisterner. Cisterner behöver vara utrustade med nivåmätare och överfyllnadsskydd. Ledningar från cisterner till pumpar bör vara korrosionsskyddade och gärna dubbelmantlade. Pumparna ska ha slangbrottsventiler. Drivmedelscisterner ovan mark ska alltid vara försedda med invallning eller vara dubbelmantlade. Invallningen ska rymma hälften av den lagrade mängden, men minst den största behållarens volym. Invallningen bör ha väderskydd. Drivmedelscisterner i mark, vid nyinstallation, bör vara dubbelmantlade eller placerade i kassun för att minska risken för markförorening. Gällande kontrollrapport för cisternerna ska kunna visas upp för miljö- och hälsoskyddsförvaltningen. Anläggningen kan behöva tillstånd för brandfarlig vara, vilket beslutas av Räddningstjänsten. PÅFYLLNING AV DRIVMEDEL Lossning och påfyllning av drivmedel bedöms som den största risken för omfattande drivmedelsläckage vid drivmedelsstationer. Det är viktigt att anläggningen är konstruerad så att eventuella läckage, vid överspolning i samband med påfyllning, kan samlas upp och omhändertas. Påfyllningsrör behöver vara invallade och försedda med väderskydd. Grundregeln för invallningens storlek är att den ska vara anpassad för att kunna fånga upp tankbilens slanginnehåll. Uppställningsplatsen för tankbilen vid lossning bör vara en hårdgjord yta utan lutning till omgivande mark eller vatten. Kontrollera att det inte finns risk för läckage till hamnbassängen eller omgivande mark som inte är hårdgjord.

122 KONTROLL AV ANLÄGGNINGEN Daglig övergripande tillsyn av drivmedelsanläggningen är ett minimum där kontroll ska säkerställa att anläggningen fungerar som den ska, att utrustningen är hel och att det inte har skett läckage. Regelbunden pejling av cisternerna behöver ske och avstämning göras. Detta för att kontrollera påfylld mängd jämfört med såld mängd drivmedel, så att eventuella läckage kan upptäckas tidigt. Pumparna behöver öppnas, så att ni kan kontrollera att drivremmarna fungerar och att det inte finns några läckage. 18 Minst en gång årligen bör grundlig genomgång av anläggningen utföras där sakkunnig går igenom utrustningen i förebyggande syfte för att upptäcka brister innan problem uppstår. Vid denna genomgång bör slangar, pumpar, pistolmunstycken, ventiler m.m. kontrolleras. Journalföring över utförd kontroll ska finnas tillgänglig och kunna visas vid miljöoch hälsoskyddsföravltningens tillsynsbesök. Checklista över vad som ska ingå i den dagliga kontrollen, vecko-, månads- och årskontrollen bör finnas som underlag och hjälpmedel för den som utför egenkontrollen så att relevant kontroll utförs. SKYDDSUTRUSTNING VID LÄCKAGE OCH OLYCKA Informationsskylt bör finnas med uppgifter om var saneringsutrustning finns, hur man ska göra och vem man ska kontakta vid olycka om sjömacken är obemannad. Eftersom det finns risk för att drivmedelsläckage når havet behöver anläggningen ha absorbtionslänsar lättillgängligt för att kunna användas som första hjälpen till dess assistans av Räddningstjänst, Kustbevakning eller saneringsbolag kan ske. Absorptionsmedel behöver finnas lättillgängligt för uppsamling av spill och läckage på marken. Förorenat absorbtionsmedel och använda absorbtionslänsar ska hanteras som farligt avfall. ALKYLATBENSIN OCH ALTERNATIVA DRIVMEDEL Det kommer allt mer alternativa drivmedel till bensin och diesel för fritidsbåtar på marknaden. För många sjömackar kan det vara en stor kostnad att investera i ytterligare en cistern för att kunna erbjuda ett alternativt drivmedel till bensin och diesel. En lösning på problemet kan vara att hyra en cistern. Det finns företag som erbjuder en helhetslösning d.v.s. man kan hyra en cistern från företaget som erbjuder det alternativa drivmedlet. Exempel på alternativa drivmedel är Alkylatbensin, HVO, EcoPar A, RME och E85.

123 19 BULLER Med buller menas olika former av oönskat ljud. Graden av påverkan beror på bullrets karaktär, men även på hur känslig mottagaren eller omgivande miljö är. Vanliga källor till buller i fritidsbåtshamnar är ljud från arbetsmaskiner i samband med sjösättning och upptag av båtar samt vid högtryckstvätt på spolplattan vid upptag. Underhållsarbeten såsom exempelvis slipning av båtbottnar kan också ge upphov till höga ljudnivåer. Därför är det viktigt att välja maskiner med låg bullernivå. Då en stor del av underhållsarbetet av båtarna i hamnen utförs av båtägarna själva, så sker arbetet ofta på kvällar och helger under vår och höst. I mindre hamnar, där det inte finns anställd personal, kan även upptag och sjösättning ske på kvällar eller helger. Vid klagomål från närboende över störande ljud från underhållsarbetet kan krav ställas på fritidsbåtshamnen att bullerstörande arbeten till största del ska utföras dagtid och undvikas under sena kvällar och på helger. Under senare år har det blivit allt mer populärt hos båtägare att vilja ha masten kvar på båten även under vintern när båten står på uppställningsplatsen. Båtarna blir allt större och det kan vara svårt och jobbigt för båtägaren att masta av. Vid uppställning av många påmastade båtar på samma uppställningsplats finns risk att de påmastade båtarna vid kraftig vind ger upphov till ett sjungande ljud som kan höras långa sträckor. Dessutom kan stag och fall ge ifrån sig slagljud om de inte är ordentligt sträckta. Uppställning av påmastade båtar bör inte ske i hamnar i närheten av bostäder om det inte sker skyddat för vind bakom exempelvis berg eller byggnad. Vid klagomål på störande ljud från uppställning av påmastade båtar kan krav ställas på att fritidsbåtshamnen utför en bullerutredning och utifrån resultatet av utredning eventuellt begränsa antalet påmastade båtar.

124 Foto: Båtskroten BÅTRETUR 20 Båtretur är ett nationellt nätverk för insamling och återvinning av fritidsbåtar. Bakom nätverket står SweBoat som är båtbranschens organisation för båttillverkare, varv, importörer, tillverkare, tillbehörsleverantörer med flera, i samarbete med Stena Recycling och Båtskroten Sverige AB. Båtretur har avtalat med Båtskroten Sverige AB om att drifta ett nationellt system för båtåtervinning. I nätverket finns transportörer i hela landet och anläggningar för återvinning. I avtalet med Båtskroten Sverige AB har Båtretur säkerställt att kunden normalt inom fem arbetsdagar ska få en offert och förslag på återvinning av din båt. En förutsättning är att all information finns tillgänglig. Normalt kan hämtning ske inom 5 till 10 arbetsdagar. Snabbare hämtning kan ske mot extra kostnad.

125 21 EGENKONTROLL Alla som driver en verksamhet ska enligt miljöbalken planera och kontrollera sin verksamhet för att motverka eller förebygga olägenheter för människors hälsa eller miljön. I ansvaret ingår en skyldighet att skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning för att skydda omgivningen. Egenkontrollen ska anpassas till verksamheten. En komplex verksamhet med en stor risk för människors hälsa eller miljön bör ha en mer omfattande egenkontroll än om den är enkel eller innebär en liten risk för miljön. Följande frågor kan vara en hjälp att införa egenkontroll: Känner vi till vilka miljöregler som gäller för vår verksamhet? Vem är ansvarig för att nödvändiga miljöåtgärder vidtas? Vem ansvarar för uppdatering av rutiner, instruktioner och dokumentation? Hur bedömer vi kompetensbehovet? Räcker våra kunskaper till för att utföra behövligt miljöarbete och följa bestämmelserna? Finns rutiner för regelbunden kontroll av utsläpp till luft, mark och vatten samt kontroll av lukt, buller eller annat som kan påverka människa eller miljö? Har vi tillräckliga drift- och skötselinstruktioner för utrustning och eventuella reningsanläggningar? Kontrollerar vi att de hålls i gott skick? Påverkar eller riskerar vår verksamhet att påverka människor och miljö t.ex. genom buller från underhållsarbete eller utsläpp av kemikalier till mark och vatten? Gör vi regelbundna riskbedömningar? Hur förvaras och hanteras kemikalier? Kan rutinerna för kemikaliehantering förbättras? Behövs bättre märkning, finns säkerhetsdatablad tillgängliga, finns kemikalieförteckning?

126 Kan vi byta ut kemikalier mot sådana som är mindre farliga? Kan rutinerna för avfallshanteringen förbättras? Kan avfallsmängden minskas, kan avfallet sorteras bättre, kan mer återanvändas eller återvinnas? Vilket farligt avfall finns i verksamheten? Kan rutinerna för hantering av farligt avfall förbättras? Förvaras det säkert? Behövs bättre märkning? 22 Hur gör vi när det kommer in synpunkter eller klagomål på verksamheten? Har vi någon rutin vid olyckor och utsläpp? Vem kontakta miljö- och hälsoskyddsförvaltningen, Räddningstjänst eventuellt Kustbevakningen omgående vid olyckor och utsläpp?

127 KÄLLOR OCH LÄSTIPS 23 Miljöbalken (1998:808) 1 kapitlet 1 och 3 2 kapitlet kapitlet 10 kapitlet 11 kapitlet 26 kapitlet (tillsyn) Riksdagen.se/sv/dokument-lagar/ Havs- och vattenmyndigheten Riktlinjer för båtbottentvättning av fritidsbåtar Havochvatten.se Transportstyrelsen Lagar om toalettavfall från fritidsbåtar Lagar om avfallhanteringsplan Transportstyrelsen.se Kemikalieinspektionen Regler om båtbottenfärger och bekämpningsmedel Kemi.se

128 GRUNDA HAVSVIKAR OCH DELTAOMRÅDEN LÄNGS VÅRA KUSTER ÄR NÅGRA AV DE MEST VÄRDEFULLA OMRÅDENA FÖR LIVET I HAVET. VI KAN KALLA DEM HAVETS BARNKAMMARE. MÅNGA FISKAR OCH ANDRA VATTENLEVANDE ORGANISMER LÄGGER ÄGG OCH FÖDER UPP SINA YNGEL HÄR. DET ÄR I DESSA KÄNSLIGA MILJÖER VI OFTA HÅLLER TILL MED VÅRA FRITIDSBÅTAR. DÄRFÖR ÄR DET VIKTIGT ATT BÅTÄGARE ÄR MED OCH MINSKAR MILJÖPÅVERKAN FRÅN SITT BÅTLIV. Denna information har tagits fram av miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna i Halland och Västra Götaland i samverkan med Länsstyrelsen i Halland och i Västra Götaland våren 2017.

129 BILAGA 5 INFORMATION TILL BÅTÄGARE

130 Båtägare Tillsammans skapar vi en giftfri miljö. Miljöregler och tips för miljöanpassat båtliv

131 Båtbottenfärger som på kemisk eller biologisk väg förhindrar att havstulpaner, musslor och alger sätter sig fast på båtskrovet räknas som bekämpningsmedel och kallas biocider. I stället för att måla på en bottenfärg med biocider finns det andra smarta metoder som du kan använda för att slippa påväxt på båtbotten. I denna informationsbroschyr kan du läsa om dessa metoder. Välj det alternativ som passar just dig och din båt. Det är viktigt att komma ihåg att även om båtbottenfärgen är godkänd av kemikalieinspektionen, innebär det inte att färgen är miljövänlig. Eftersom båtbottenfärger innehåller skadliga ämnen är det viktigt att du skyddar marken när du skrapar och slipar bort gamla färglager. Detsamma gäller när du målar båten. Färgavfall räknas som farligt avfall och ska samlas upp och lämnas i en miljöstation. Färgrester med skadliga ämnen som hamnar på grusad mark bidrar till att förorena marken. De skadliga ämnena ligger kvar i marken under lång tid innan de bryts ner och det kan även läcka ut farliga ämnen från marken till havet. Om du har din båt på en asfalterad uppställningsplats är det lika viktigt att skydda marken när du skapar, slipar och målar som om den står på en grusad uppställningsplats. Färgrester som hamnar på den asfalterade uppställningsplatsen följer med regnvattnet till dagvattenbrunnar och vidare ut till havet. Vid service av motorer är det viktigt att servicen sker på skyddad plats, så att det inte kan ske läckage av kemikalier och farligt avfall till omgivningen. Olja och glykol ska omhändertas som farligt avfall och får inte släppas ut i havet eller till marken eftersom de är giftiga och skadliga. Det är inte tillåtet att tvätta en biocidmålad båt på uppställningsplatsen eller utanför en spolplatta med möjlighet till uppsamling och rening. Det uppkomna spillvattnet bidrar till att förorena mark och vatten. Det är idag många uppställningsplatser där marken är starkt förorenad, för att spillvattnet oftast har innehållit miljöfarliga kemikalier.

132 5 TIPS INFÖR VÅRRUSTNINGEN 1. Skydda marken och dig själv när du slipar och målar din båt. Använd en skrapa som du kan fästa på en dammsugare, så att den suger upp färgskrapet när du arbetar. Tänk på att innehållet är giftigt så lämna dammsugarpåsen i fritidsbåtshamnens miljöstation. 2. Om du använder biocidfärg, så testa att använda en färg med lägre giftinnehåll. Måla med mindre färg eftersom koppar kan anrikas på båtbotten år från år. Måla mer sällan och måla bara vattenlinjen och andra mindre områden, där du vet att tulpanerna gärna sätter sig. 3. Tvätta alltid biocidmålade båtar på en tät spolplatta ansluten till en reningsanläggning. Var noga med att ställa båten mitt över spolplattan, så att allt spolvatten hamnar i reningsanläggningen. Samla upp havstulpaner och alger. De behöver behandlas som ett farligt avfall och ska inte ner i havet igen. 4. Båtar som inte är målade med biocidfärg kräver ingen rening eller särskild arbetsyta när du bara sköljer av båten med rent vatten. Använder du tvättmedel eller andra kemikalier ska du stå på en spolplatta där vattnet kan fångas upp och omhändertas eller renas. 5. Om du målar din båt, testa hårda färger utan biocider och kombinera med borsttvätt eller och spolning. FÖRORENINGAR I MARK OCH SEDIMENT Uppställningsplatser och sediment i fritidsbåtshamnar är ofta mycket förorenade från lång tids båtunderhåll med starka bottenfärger och kemikalier. Allt underhållsarbete bidrar till förorening av omgivningen om man inte skyddar marken och tar hand om kemikalier och avfall. Även om marken och sedimentet redan är förorenade är det viktigt att båtverksamheten inte bidrar till ännu mer föroreningar i fritidsbåtshamnarna. Fritidsbåtshamnen kan komma att få krav på sig att sanera uppställningsplatser och sediment i hamnen, det vill säga ta bort de förorenade jord- och sedimentlagren och skicka iväg för behandling. Detta är kostsamt för fritidsbåtshamnen. Ibland behöver man muddra för att fritidsbåtshamnen blivit för grund. Ju mer förorenade sediment desto större kostnad för att hantera de förorenade muddermassorna.

133 REN BÅTBOTTEN UTAN BIOCIDFÄRG Båtbottenfärger är ett effektivt skydd mot havstulpaner och annan påväxt men innehåller biocider som utgör en fara för havsmiljön. Nästan alla båtbottenfärger är giftiga, även de som är godkända av Kemikalieinspektionen. Färgerna innebär även hälsorisker för de som handskas med färgerna, spolar av och sköter om båtarna. Det är även en utmaning för fritidsbåtshamnar. Det blir svårare och dyrare att muddra, bygga och sköta hamnar där mark och bottenslam är förorenat med giftiga ämnen. Du göra en stor insats genom att låta bli att bottenmåla din båt eller i alla fall måla mindre och i stället använda andra alternativ för att minska påväxten på din båt. Här kommer några tips! Välj en metod som passar dig och din båt. TVÄTTA PÅ EN SPOLPLATTA MED HÖGTRYCKSSPRUTA Lyft båten och spola av den på en spolplatta några gånger per säsong. Passar båtar som lätt kan lyftas. Om spolplattan ligger i anslutning till en ramp är det lätt att få båten i och ur vattnet. Istället för lyftkran kan en sublift användas. Spolplatta med reningsanläggning En spolplatta består av en hårdgjord yta med avrinning mot en gallerförsedd uppsamlingsränna, över vilken båten placeras för att tvättas av med en högtryckstvätt. Det grövsta avfallet avskiljs vid uppsamlingsrännan och därefter finns det ett antal olika tekniker för rening av vattnet. Hamnen behöver regelbundet ta prover på det vatten som släpps ut till havet från spolplattan för att kontrollera att reningen är tillräcklig. Havs och vattenmyndigheten har satt upp riktvärden för vad vattnet får innehålla för att få släppas ut i havet från en spolplatta. Om du som båtägare använder starkare färg än tillåtet gör du det svårare för hamnen att klarar riktvärdena och det kan blir kostsamt för hamnen och des medlemmar som kan behöva installera ytterligare reningssteg. Om båtarna är målade med otillåtna färger, så innebär det en större hälsorisk för hamnpersonalen som jobbar vid spolplattorna.

134 BORSTTVÄTT I VATTNET Åk till en borsttvätt med jämna mellanrum. Borsttvätt är ett alternativ för båtar som har helt giftfria skrov eller som inte längre bottenmålas. Båten kan då köras in i en bassäng där den sedan tvättas med roterande borstar. Tvättas båten när organismerna nyligen satt sig, mellan 2-3 gånger per säsong, behöver du inte bottenmåla båten. SKRUBBA FÖR HAND I VATTNET Håll koll på när påväxten etablerar sig på båten och borsta botten eller använd skrapborste med flytkraft innan påväxten hinner fästa istället för att måla med giftfärg. Passar på lätthanterbar båt. FÖRVARA BÅTEN I LUFTEN Eftersom påväxten sker när båten ligger i vattnet är ett annat alternativ att förvara båten ovan vattenytan när du inte ska använda den under längre perioder. Passar mindre motorbåtar eller mindre segelbåtar med möjlighet att ligga på land eller på trailer. Ett dyrare alternativ är satsa på en båtlift. SKROVSKYDDSDUK UNDER BÅTEN Ett annat alternativ är att ha en skrovskyddsduk. Det är en säck vid båtplatsen som dras upp runt skrovet och hindrar beväxning genom att ljus och syre hålls borta. Passar motorbåtar upp till 32 fot. ULTRALJUDSSÄNDARE Använd ultraljudsändare då trivs inte påväxt på skrovet. Passar båtar i plast, aluminium eller stål på mellan 20 och 65 fot. FÖRVARA BÅTEN I SÖTVATTEN Placera båten i sötvatten när havstulpanerna börjar sätta sig fast, så klarar inte havstulpanerna sig. För dig som planerar båtsemester i sjö, älv eller kanal system.

135 BÅTBOTTENFÄRG Båtbottenfärger som på kemisk eller biologisk väg förhindrar att havstulpaner, musslor och alger sätter sig fast på båtskrovet räknas som bekämpningsmedel och kallas biocider. Färgerna måste granskas och godkännas av Kemikalieinspektionen innan de får säljas eller användas. Tyvärr innehåller även godkända färger skadliga ämnen. Därför är det viktigt att vara försiktig när du handskas med dessa och även när du tar bort båtbottenfärgen. Det finns olika regler på Västkusten och Östkusten beroende på olika salthalt i vattnet. Västkusten har högre salthalt och det sker mer påväxt här än vad det gör i vatten med lägre salthalt, bräckt vatten. Listan över vilka färger som får användas på de olika kusterna finns Kemikalieinspektionens hemsida De färger som är godkända av Kemikalieinspektionen har ett registreringsnummer och uppgift om vilken behörighetsklass färgen tillhör. Produkter som är märkta med behörighetsklass 3 får användas av alla och det krävs ingen särskild yrkesutbildning. Produkter märkta med behörighetsklass 1 eller 2 får bara användas yrkesmässigt. Här följer en kortfattad genomgång av de ämnen som har varit eller är de vanligaste verksamma substanserna i biocidfärg. TBT, Tributyltenn är förbjudet att använda. Det är ett mycket giftigt och hormonstörande ämne. Finns i äldre båtbottenfärger, och kan läcka ut från gamla lager färg. Irgarol och Diuron är förbjudet att använda. Finns i äldre båtbottenfärger, och kan läcka ut från gamla lager färg. Koppar, kopparoxid eller andra kopparföreningar är i måttligt förhöjda koncentrationer giftiga för främst mark- och vattenlevande organismer. Zink, zinkoxid och andra zinkföreningar är i måttligt förhöjda koncentrationer giftiga för mark- och vattenlevande organismer.

136 FARTYGSFÄRGER FÅR INTE ANVÄNDAS PÅ FRITIDSBÅTAR En del målar sina fritidsbåtar med otillåten färg, fartygsfärg eller färg som köpts utomlands. Det är inte tillåtet och kan vara straffbart. Fartygsfärg innehåller högre halter av koppar och zink. Fartygsfärgerna är anpassade för att användas av fartyg som används i yrkestrafik och som körs på djupare vatten. Om fritidsbåtar målas med fartygsfärg sker kontinuerligt ett stort läckage av bland annat koppar och zink till känsliga grunda vikar där de påverkar växt- och djurlivet. GAMLA BÅTBOTTENFÄRGER KAN VARA MYCKET GIFTIGA Gamla bottenfärger innehöll ofta TBT (tributyltenn) eller organiska tennföreningar. Bottenfärg med TBT började användas på 1960-talet, men förbjöds att använda på fritidsbåtar 1989 på grund av sin farlighet. Än idag finns det höga halter av TBT i sedimenten i fritidsbåtshamnar och i det slam som fångas upp i spolplattornas reningsanläggningar. Orsaken är det fortfarande läcker ut stora mängder TBT i naturen från båtar som har gamla färglager kvar på skroven samt att nedbrytningen av TBT i naturen går långsamt. Detta medför att ämnet finns kvar i marken och sedimenten i många år. MÄTNING PÅ SKROVET Om du vill få reda på om båtbotten innehåller några hälsofarliga ämnen kan du göra det genom att antingen ta ett prov och skicka in till ett laboratorium för analys eller använda en XRF-scanner som med hjälp av röntgenfluorescens mäter utvalda metaller på skrovet. För att göra en sådan mätning kan du kontakta de företag som kan erbjuda mätningar. Idag finns inga nationella gränsvärden för hur mycket av dessa ämnen det får finnas på ett skrov vad gäller exempelvis koppar och zink, men för TBT är det nolltolerans. Det finns krav på att TBT antingen ska tas bort eller kapslas in redan vid detektion. VAL AV FÄRG På marknaden finns idag en rad biocidfria båtbottenfärger. Många av dem benämns insjöfärger eller liknande. Det är av största vikt att inte mjuka och s.k. självpolerande biocidfria båtbottenfärger väljs på Västkusten där ett säsongstvättbehov finns. Istället bör t.ex. biocidfria hardracingfärger väljas. På senare år har även biocidfria silikonfärger kommit ut på marknaden. Dessa har visat sig vara mycket lättvättade och påväxt som havstulpaner lossnar mycket enkelt, vilket underlättar båtsäsongstvättar på spolplatta eller i borsttvätt alternativt handborsttvätt. Vid byte till biocidfria färger tas helst all gammal båtbottenfärg bort med hjälp av blästring eller annan metod. All gammal TBT m.fl. biocider kommer då bort från teknosfären och tas omhand som farligt avfall.

137 BORTTAGNING AV BÅTBOTTENFÄRG Båtar som är skrovrena kräver ingen rening eller särskild arbetsyta när de sköljs av med rent vatten. Används tvättmedel eller andra kemikalier ska båten sköljas av på en spolpatta där vattnet kan fångas upp och omhändertas eller renas. Det finns olika metoder för att få bort gammal båtbottenfärg med biocider. Oavsett metod är det viktigt att skydda både den som utför arbetet, människor i närheten av båten och den omgivande miljön. BLÄSTRING Det finns olika typer av blästring, som exempelvis sandblästring och kolsyreisblästring. Vid blästring ska både mark, sidorna och tak täckas in med plast eller liknande för att förhindra spridning av kemikalier och partiklar. En frånluftsfläkt som leder luften till ett torrfilter och slutligen till ett vattenfilter bör användas. Allt slipdamm samt förbrukat blästermedel ska samlas upp och betraktas som farligt avfall. SLIPNING Slipning av båtar ska ske med maskiner kopplade till industridammsugare med partikelfilter för att minimera läckaget. Vid slipning bör du täcka in både mark, sidorna och tak med plast eller liknande för att förhindra spridning av kemikalier och partiklar. Slipdammet ska samlas upp och betraktas som farligt avfall om båten varit målad med biocid. SKRAPNING För att ta bort gammal bottenfärg kan du även skrapa. Det finns ett färgborttagningsmedel som löser upp färgen, så att du sedan lättare kan skrapa av färgen och tvätta av skrovet. Det ger ett kladdigt, lätt uppsamlingsbart avfall som ska hanteras som farligt avfall. Det finns även skrapor som kan kopplas till en industridammsugare. Vid manuell skrapning av båtbotten ska det ske så att materialet som skrapas av kan samlas upp och tas omhand. Även detta material ska hanteras som farligt avfall. METODER FÖR ATT SKYDDA BÅTBOTTEN EFTER BORTTAGNING AV FÄRG Vanligt är att epoxifärger används för att göra båtbotten helt vattentät i kombination med en bra primer. Slutligen bör en biocidfri hardracingfärg användas.

138 AVFALLET SKA SORTERAS OCH LÄMNAS PÅ MILJÖSTATION Genom att sortera avfallet ombord och slänga det när du kommer till fritidsbåtshamnen kan du göra en stor insats för miljön. Farligt avfall får inte slängas bland brännbart avfall utan ska lämnas till fritidsbåtshamnens miljöstation. Sedan 2002 finns ett krav att alla fritidsbåtshamnar ska kunna ta emot det avfall som normalt anlöpande båtar behöver lämna. Det innebär att båtsägare som använder fritidsbåtshamnen behöver kunna lämna sorterat avfall för återvinning, miljöfarligt avfall och toalettavfall. Ansvaret gäller avfall från både besökande båtgäster och båtägare hemmahörande i fritidsbåtshamnen. När du utför underhållsarbete av din båt uppstår det en hel del farligt avfall. Farligt avfall är sådant avfall som är skadligt för naturen om det hanteras fel. Det får inte blandas utan ska läggas i den behållare som finns för den typen av farligt avfall på miljöstationen. Det farliga avfallet hämtas därifrån av en godkänd entreprenör och lämnas till en mottagare som har tillstånd att hantera farligt avfall och hanterar det på ett sätt så att de skadliga ämnena omhändertas. Exempel på FARLIGT AVFALL, som ska lämnas till fritidsbåtshamnens miljöstation eller en återvinningscentral: Färgrester Slipdamm Förbrukat blästermedel Färgburkar Aerosoler Lösningsmedel Oljefilter Frostskydds- och motor -konserveringsmedel Spillolja, motorolja, växelhusolja, backslagsolja etc. Bränslerester Förorenat absorbtionsmedel och använda absorbtionslänsor Batterier vanliga blyackumulatorer typ startbatteri men även småbatterier. Konserverings- och frostskyddsmedel för motorernas kylsystem. El-avfall, allt el-avfall är inte farligt avfall men avfallslämnarna bör erbjudas möjlighet att lämna allt el-avfall i en behållare. Båtarnas slagvatten, (vatten under durken), är ibland förorenat av olje- och bränsleläckage.

139 TOALETTAVFALL Sedan 1 april 2015 är det förbjudet att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar i hav, sjöar och inre vattendrag i hela Sveriges sjöterritorium. Förbudet gäller alla fritidsbåtar, förutom de som är k-märkta. Genom att inte släppa ut toalettavfallet hjälper du till att minska övergödningen av våra vatten. Du bidrar också till att förbättra närmiljön när mindre mängder bakterier sprids i hav och sjöar. Fasta båttoaletter kan tömmas i land via sugtömning som finns i fritidshamnarna. Portabla båttoaletter kan bäras i land och tömmas i en utslagsvask. SUGTÖMNINGSSTATIONER Finns mer information på BÅTRETUR BÅTRETUR Båtretur är ett nationellt nätverk för återvinning av fritidsbåtar. I nätverket finns transportörer i hela landet och anläggningar för återvinning. I avtalet med Båtskroten Sverige AB har Båtretur säkerställt att du som kund normalt inom fem arbetsdagar ska få en offert och förslag på återvinning av din båt. En förutsättning är att all information finns tillgänglig. Normalt kan hämtning ske inom 5 till 10 arbetsdagar. Snabbare hämtning kan ske mot extra kostnad. 2-TAKTSMOTORER Äldre 2-taktsmotorer saknar rening och släpper ut stora mängder oförbränt bränsle samt andra föroreningar i havsmiljön. Byt ut din 2-taktsmotor till en nyare bensinmotor eller använd alkylatbensin i din 2-taktsmotor.

140 ALKYLATBENSIN OCH ALTERNATIVA DRIVMEDEL Det kommer allt mer alternativa drivmedel till bensin och diesel för fritidsbåtar på marknaden. ALKYLATBENSIN De flesta utombordsmotorer till fritidsbåtar är 2-taktsmotorer med dålig förbränning. En stor del av avgaserna stannar i vattnet, som små svävande vätskedroppar. Utsläppen sker i fritidsbåtshamnar och grunda vatten och grunda vikar. Genom att använda den renare alkylatbensinen och miljöanpassad tvåtaktsolja, bidrar du till att minska de miljöstörande utsläppen. Det är också hälsosammare för dig som kör båten. HVO HVO är en syntetisk diesel som är helt fossilfri. HVO kan blandas med fossil diesel och användas till alla dieselmotorer utan ombyggnationer. HVO är mindre giftigt än fossil diesel och är inte klassat som giftigt för vattenlevande organismer. HVO är dessutom biologiskt nedbrytbart och utsläppen av växthusgaser är klart lägre än för fossil diesel. ECOPAR A EcoPar A är en syntetisk diesel som framställs från naturgas. Drivmedlet är fritt från polyaromater och svavel. Halten av aromatiska kolväten och tunga naftener är under en volymprocent. RME RME rapsmetylester är tillverkat av rapsolja och är ett fossilfritt bränsle avsett för dieselmotorer. Det är biologiskt lättnedbrytbart. RME kan blandas med diesel eller används som ren RME i motorer. Vid användning av enbart RME behöver motorers gummi och packningar i bränslesystemet vara anpassade för RME. E85 E85- bensin och etanolblandning. Ger lägre utsläpp av hälso- och miljöskadliga ämnen än vanlig bensin. Kräver en konvertering av motorn för anpassning till E85.

141 Testa alternativ istället för att måla båtbotten med biocidfärg. Detta kan vara mekaniska metoder som till exempel bortstvätt, högtryckstvätt, skrovduk, båtlift eller köra in i sötvatten. Läs noga på färgburken för att ta reda på hur färgen ska användas och i vilket område som produkterna är godkända att användas i. Skydda marken och dig själv när du slipar och målar, samla upp slipdamm och färgrester och hantera detta som farligt avfall. Använd handskar och täckande klädsel när du jobbar och ett andningsskydd när du slipar. Denna information har tagits fram av miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna i Halland och Västra Götaland i samverkan med Länsstyrelsen i Halland och i Västra Götaland våren 2017.

142

143 Huvudmän Länsstyrelsen i Västra Götaland, kommunförbunden och kommunerna i länet Adress Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Miljöskyddsenheten, Göteborg, Tel Webbplats Projektledare Anna Malmros anna.malmros@lansstyrelsen.se Maria Andersson maria.o.andersson@lansstyrelsen.se Huvudmän Kommunerna i länet och Länsstyrelsen i Halland Adress Region Halland, Avd. för regional samverkan, Box 517, Halmstad Webbplats Utvecklare Teres Heidermark teres.heidermark@regionhalland.se