NICARAGUARESAN 2014 En reseberättelse om Vision For All resan till Nicaragua 23 augusti 3 september mina personliga intryck

Transkript

1 NICARAGUARESAN 2014 En reseberättelse om Vision For All resan till Nicaragua 23 augusti 3 september mina personliga intryck Text: Per Söderberg Foto: Per Söderberg och Birgitta Wejlin Syftet med expeditionen var att undersöka synförmågan och vid behov lämna ut lämpliga glasögon. Glasögonen är begagnade, insamlade i Sverige där de rengjorts klassificerats och bedömts tekniskt fullgoda. DELTAGARE Leg optiker: John Godoy-reseledare; Annika Höök; Dan Sjögren; Per Söderberg Assistenter: Jan Andersson; Birgitta Wejlin. Efter en lång resa anlände vi till Managuas flygplats i Nicaragua ca lördagen den 23 augusti. Vid flygplatsen väntade den kanske viktigaste av huvudpersonerna Mercedes f.d. polischef i Nicaragua. Efter en krånglig passkontroll var så inne i landet. Två resväskor och en kartong saknades vid bagageutlämningen, kom fram ett dygn senare. Vi fick fin transport till vårt boende, en utbildningsanläggning i Ticuantepe, en förstad till Managua. Vi blev mycket väl mottagna i ett fint uterum i trädgården. Tal hölls av bl.a. stadens borgmästare och sjukhuschefen. En danstrupp bestående av ungdomar framförde inhemsk dans, mycket vackert. Därefter följde middag i den trolska tropiska natten. Ungdomar välkomnar oss med dans DAG 1 söndag den 24 augusti. Ticuantepe Morgonsamlingen var utsatt till kl Stor förbistring rådde angående tidszon. För vissa var tiden 7.00 för andra Det hela löste sig och klockan 6 var korrekt tid. Det var nämligen en timmes skillnad mellan Panama City där vi landade med atlantflyget och Nicaragua där vi nu befann oss. D.v.s. 8 timmars skillnad mot Sverige. Vi skall till sjukhuset för att sätta upp vår klinik. Transporten dit sker med lastbil, 3 personer på flaket plus packning. Resan tar ca 15 min. Väl framme var allt väl förberett. Vi hade till vårt förfogande två undersökningsrum och ett rum för alla våra glasögon. Så här första dagen tog allt litet tid med iordningställandet, vi fyra förstagångsdeltagare hade ju ingen rutin. Glasögonkartongerna togs fram och ställdes upp i snygga rader allt ifrån svagast plus upp till högre styrkor. Lika med minus, men betydligt färre. Undersökningsrummen var lättare, i ett skulle John Godoy arbeta och i det andra Dan Skoglund och jag själv. Syntavlan sattes upp med hjälp av tape, bord och stolar arrangerades. Annika Höök tillsammans med Birgitta Wejlin och Jan Andersson tog hand om utlämningen. Dan och jag hade tillgång till spansktalande tolkar som även skötte syntavlorna, Snellens E. Tolkarna var inhemska ungdomar som kunde viss engelska men naturligtvis inte var insatta i vårt jobb. John presenterade oss för alla som köade för att träffa oss. Ca 200 väntade tålmodigt ute i väntrummet i det fria, ca 35 grader med hög luftfuktighet. Vi välkomnades av sjukhusledningen och av den lokala borgmästaren samt landets tidigare polischef. Bättre uppställning kan man knappast tänka sig.

2 Borgmästaren välkomnar oss John introducerade undersökningsrutinerna för Dan och mig. Sedan var det bara att sätta i gång. De första undersökningarna tog nog litet extra tid, dels skulle vi nybörjare sätta oss in i rutinerna och de frågeställning vi skulle göra, samtidigt om vi skulle instruera våra tolkar. Efter en stund flöt det på ganska bra. Under första dagen undersökte vi 203 patienter och delade ut 266 par glasögon. De flesta var presbyoper som inte hade någon form av läshjälp. En patienterna var en kvinna på 57 år som jag undersökte. Hennes fria visus (synskärpa utan korrektion) var < 0,1 (såg inte största tecknet på tavlan). Hon behövde + 2,75 och såg då sista raden! På nära håll fick hon + 5,75. Allt var klart på mindre än fem minuter. Det är lätt att tänka sig in i hennes situation före och efter. En av Johns patienter var 104 år!! Ytterligare en av våra patienter var en 84-årig dam som var lätt att korrigera, men svår att hjälpa med bågar. Hon var mycket kräsen och avböjde flera par. Hon ville ha en ungdomlig båge. Birgitta och Jan lyckades till slut tillfredsställa henne. Hennes klädsel var kanske inte i det ungdomligaste slaget, men huvudsaken var att hon blev nöjd. I slutet av dagen undersökte jag två läkare, en kardiolog och en allmänläkare samt en sjuksköterska. Alla tre hade stor respekt för vårt arbete. En hade korrekt korrektion men två kunde jag hjälpa. Ingen av dem kunde någon engelska. Första dagen var avklarad och vi hade alla bestått provet. Vi kunde låsa dörrarna och lämna sjukhuset för dagen. DAG 2 Måndag den 25 augusti. Ticuantepe Dagen började likt dag 1. Jag satt i undersökningsstationen med en betydligt sämre tolk. Det visade sig svårt då mina första fall var personer över 75 år. Kommunikationen fungerade inte och mina frågor gick inte fram och svaren var obegripliga. Jag överlämnade dessa fall till John som med sin spanska snabbt kunde hjälpa dem. En dam, 82 år var djupt religiös, hon började med att lägga sin hand på våra huvuden och välsigna oss. Efter att ha blivit hjälpt av John återkom hon till mig och sjöng en sång samt gav mig välsignelsen igen med handpåläggning. Det var svårt att inte bli rörd över denna tacksamhet. Under förmiddagen fick vi besök av chefsläkaren för hela regionen/länet. Hon var mycket intresserad och tacksam över vårt arbete och stannade länge. Jag bjöd in henne till min station. Hon var imponerad att vi med så små hjälpmedel kan klara av vårt arbete. Back to basis. Hon sade att hon såg att vi alla arbetade med våra hjärtan. Synd att så välutbildade personer inte kan någon engelska. För min del blev antalet patienter något lägre än dagen innan, men det berodde nog på tolkarna. Synundersökning, obs en analfabet som får testa synen mot en skruvmejsel DAG 3 Tisdag den 26 augusti. Tiantepete Under förmiddagen avbröts arbetet. Vi blev officiellt avtackade vid en ceremoni ute i sjukhusets uterum, där även patienterna satt och väntade. Det var många som tackade av oss b.la. borgmästaren och chefsläkaren. Vi fick en present var, allt mycket högtidligt och stilfullt!

3 Vi avtackas Vårt boende i Tantepere var fint. Vi bodde i en utbildningsanläggning som låg i en park med bungalowliknande byggnader. Vi fick egna små rum med air-condition och dusch med kallvatten. Samtliga måltider fick vi i ett stort uterum med tak men utan väggar. Rätt byggnad i tropikerna med graders värme och luftfuktighet mellan 90 och 100%. På eftermiddagen packade vi ihop vår utrustning och våra glasögonkartongen i två transportbilar för en tre timmars färd upp i bergen till Esteli, en stad på ca 1800 m öh. Totalt undersökte vi i Ticuantepe 668 personer. DAG 4 Onsdag den 27 augusti. ESTELI Vår lokal är mycket centralt belägen i en f.d. teater och idrottshall. Vi blev mottagna av stadens representanter som hade det lokala ansvaret för vårt besök. Vi har ett enda stort rum både för undersökning och utlämning av glasögon. Jag är först tveksam till det upplägget men det visar sig att det fungerar bra. Men det tog tid att organisera allt. När vi kom var det redan en ett stort antal som satt och väntade. Kön växte sedan snabbt till under dagen. En lång kö väntar på oss Patienterna är något annorlunda mot tidigare, då vi nästa bara hade äldre. Under dagen hade jag fem dataanvändare och många nyblivna presbyoper. Presbyopin debuterar tidigare än i västerlandet, de flesta av dessa var mellan 35 och 50 år många med en lätt hyperopi +0,5 >>+1,0. Bildskärmarna tycks placerade i ansiktshöjd på arbetsplatsen. Samtliga arbetade enlig uppgift 8 10 timmar per dag. Jag tänker på situationen vi hade i Sverige i början av 1980-talet den första Bildskärmföreskriften kom. Av studenterna som kom fick en del svaga plusglas, frågan är om det var nödvändigt. Kanske var det min ovana just i början. Under dagen hade vi mycket kompetenta tolkar så arbetet flöt bra. Jag hade några intressanta fall: En kvinna kom med glasögon: Hö: -9,0 Vä 6,5 cyl -1,0 ax 100, add ca 1,5. Refraktionen visade sig vara i stort lik hennes gamla glasögon. Men de var de mest repade glasögon jag sett. Jag förklarade att vi inte kunde hjälpa henne då vi inte hade glasögon med skilda styrkor Hö-Vä. Den hjälp hon kunde få var ett par bågar utan glas som hon kunde ta med till den lokala optikern. Hon förklarade att hon var fattig och inte hade råd att köpa glasögon och att hon gärna tog ett par med lika styrka på bägge glasen. OK, jag trodde inte på idén men gick i alla fall och kollade bland våra höga minusstyrkor och hittade ett par Hö -9,5 och Vä 7,25 i en snygg båge! Hon blev överförtjust och fick dessutom ett par single vision +1,5 att sätta utanpå för närarbete. Jag bad tolken säga att hon hade en sagolik tur. Dagens goda gärning. En man 92 år kom. Smärt och reslig, inte någon extra fetma, helt klar och redig. Hade blivit cataractopererad (grå starr) med intra okulära linser

4 synskärpa Hö-Vä 0,8. Allt OK utan åtgärd. Han hade en ståtlig hatt som jag gillade och jag ordnade med ett foto av oss bägge. En pigg 74 årig optiker och en pigg 92 åring med hatt En man kom in och talade flytande engelska dagens överraskning. Han var en av datoranvändarna. Jag frågade en av studenterna som jag undersökte om hon talade engelska. Svaret blev: just a few words. Mitt svar blev: just a few word Spanish. Vi skrattade och förstod varandra. Dagen blev den jobbigaste hittills med ca 285 undersökningar fördelade på tre undersökande optiker och tre vid utlämningen. Under lunchen kom ett tropiskt skyfall, säkert mm, regnperioden var där. Stora vattenmassor på gatorna men allt rann snabbt bort. Värre var det med vår klinik där vattnet trängde in genom taket med översvämmat golv som följd. Flera av våra kartonger blev blöta och förstörda. Lätt kaos innan vi kunde börja vårt arbete igen. När arbetsdagen var slut flyttade vi in alla våra kartonger och vår utrustning till ett låsbart förvaringsrum. DAG 5-6 Torsdag-fredag den augusti. ESTELI När vi kom kl 8.00 på var salen var full av folk längs väggarna. Allt flöt på mycket bra. Jag hade några intressanta fall: en kvinna som var myopi ca 15 D med fina lentikularglas med visus ca 0,7. Hon ville se bättre på avstånd och fick ett par -2,5 att sätta utanpå vid speciella behov. Jag trodde då att jag slog dagens rekord vad gäller starka glas. Men John hade en yngre man med -26 även detta i lentikular. Jag hjälpte honom att få en tom båge så att han kunde beställa nya glas hos lokal optiker. Fick fram en utmärkt båge för detta speciella fall. Senare växlade jag med Dan och arbetade med utlämning av glasögon, ett tufft jobb att hitta rätt. Omfånget+1,0 till + 2,5 var nästan slut på användbara glasögon. Viss patienter var kräsna och ville ha snyggare bågar. Dag 5 blev resans jobbigaste med 468 undersökningar. Totalt gjorde vi i Esteli undersökningar. Vi bodde i ett hotell mitt i stan, på en av huvudgatorna med mycket affärer och gatustånd. Gatorna är inte som våra hemma i västerlandet utan smala mycket trafikerade, typiskt för utvecklingsländerna. Hotellet entré var blygsam men väl inne fanns en fin innegård som även fungerade som lobby och matsal. Vi åt frukost och lunch där. Rummen hade inge luftkonditionering men väl varmvatten, vilket kändes lyxigt! På fredag em. packade vi ner allt, lastade på bilar för avfärd till León, vår sista ort. Resan tog ca tre timmar på små men väl asfalterade vägar. Åskregn i flera omgångar. Väl framme i León fick vi fråga oss fram till vårt ställe, det kvinnliga kooperativet. Alla kände till det och dirigerade oss rätt sträcka för sträcka. Väl framme frågade vi, som inte varit där tidigare: hur skall detta fungera? Men det visade sig gå utmärkt. DAG 7 Lördagen den 30 augusti. LEÓN Arbetet började på det kvinnliga kooperativet som leds av Marina, jämförbar med Moder Teresia. Man har dagverksamhet där man tar hand om utsatta kvinnor och barn. Marina som är över 80 år har startat och hållit i verksamheten i över 40 år! Ca 100 människor satt och väntade när vi kom vid 8- tiden på morgonen. Vi satte upp vår klinik med alla glasögonkartonger och undersökningsstationer i ett för landet konventionellt rum med väggar utan glasfönster men desto större ljusinsläpp och plåttak på pelare. Temperaturen säkert 38 grader med hög luftfuktighet och sol som sken in.

5 Allt skulle ske i samma rum: folk som sitter i kö, undersökning och utlämning. Vi startade upp med en introduktion där vi välkomnades av en orkester som spelade fin latinamerikansk musik. Orkestermedlemmarna var pojkar mellan 10 och 15 år som hade blivit rehabiliterade av organisationen. Verkligen gripande. Flera fina tal och sedan vidtog arbetet. Välkomstmusiken Här arbetade vi nu utan tolkar vilket visade sig fungera bra. Dan och jag, som var med för första gången, hade nu fått upp rutinen och ställde de viktiga frågorna direkt. Dagen flöt på utan några komplikationer. Jag stötte på min andra engelskspråkiga patient (om än knaggligt). Människorna var i regel äldre. En kvinna 68 år såg inte största tecknet på tavlan. Hade inte haft glasögon under senare år. Resultatet blev +5,0 med synskärpa 0,8. Läsglas + 8,0 allt klart på mindre än 5 minuter. De flesta låg på +1,5 för avstånd med en för oss hög addition. Men även barn, t.ex. en pojke 8 år, snygg och, trevlig med visus 0,2 fick -1,5. Birgitta hittade en fin båge till honom. Marina välkomsttalar DAG 8 söndag den 31augusti. LEÓN Fortsatt arbete på kvinnokooperativet. Kvällen innan hade vi av en tillfällighet träffat 5 kvinnliga studenter från Sverige och Norge som just kommit till Nicaragua för att studera spanska. Vi bjöd in dem att besöka oss. Vid 10-tiden kom de och blev verkligen intresserade av vårt arbete. De fick arbeta litet på våra stationer och stannade kvar till lunch som vi bjöd in dem till. DAG 9 Måndagen den 1 september. LEÓN Åter en stor mängd människor som väntade. Jag hade en kvinna 40 år som fick läsglas, helt normalt. Men hon hade en liten flicka med sig ca tre år som hade en kraftig inåtskelning (eso). Jag bad att få titta närmare på henne. Det visade sig vara en alternerande skelning som rättade upp sig med ca +5. Rekommenderade starkt ett besök hos clinica oftalmologia. Vi arbetade fram till ca Det var den i särklass varmaste dagen!! Vi blev hjärtligt avtackade av Marina. Vi fick varsin present som avskedsgåva. Presenten bestod av klänningar till Annika och Birgitta och skjortor till oss killar. Kläderna var sydda på kooperativet som ett led i deras dagverksamhet.

6 Efter lunch som vi åt på jobbet packade vi ihop vår utrustning. Vi gick igenom resterande glasögon, kasserade en del och gjorde en inventering. Att skull lämnas kvar i landet för kommande expeditioner. Total undersökte vi i Leon 536 personer. Staden León bjuder på en stadskärna med tydliga spår av den spanska kolonialtiden. Centrum domineras av den stora katedralen och med ett stort och livaktigt torg framför, där flera restauranger av sydeuropeiskt snitt finns med sina uteserveringar. Vårt hotell var av även det av europeiskt snitt. Det var en stor kontrast mot det område med fattigprägel där vi jobbade vid kvinnokooperativet. Vi packade och hade en tre timmars bilfärd framför oss tillbaka till Ticuantepe där det hela startade. Efter insortering i ett lagerrum bytte vi om till de fina kläder som vi fått i Leon för ett äta vår avskedsmiddag. Festkläderna på, fr VÄ:Annika-John-Jan-Mercedes-Per-Dan-Birgitta ÖGONSJUKDOMAR Vad hände med ögonsjukdomar som upptäcktes? Själv upptäckte jag några Petrygium och Cataracter som jag hänvisade till Clinical Medical. All sjukvård i Nicaragua är gratis Lättare cataracter gav vi bästa möjliga glas. Syftet med resan var ju att vid behov lämna ut lämpliga glasögon. Tisdagen den 2 september återresa till Sverige via Panama City och Amsterdam. UTFLYKTSPROGRAM Vid sidan om vårt jobb hann vi även med att besöka några intressanta platser vissa eftermiddagar då patientkön var slut. Vi besökte en nationalpark utanför Managua som omfattade ett vulkaniskt område med aktiva vulkaner. Säkerheten var rigorös. Vi blev inskrivna och fick en obligatorisk rundvandring i parkens utställning med information om området och alla farligheter. T.ex. måste alla bilar parkeras med fronten framåt i händelse av snabbutrymning!! Det var spännande att kunna gå fram till kraterkanten och se ned i dimman, bestående av svavelrök, men ingen magma syntes.

7 Kraterkanten med svavelmoln Därefter åkte vi till en marknad i staden Granada. Där kunde vi även studera gammal Spansk konolialarkitektur, mycket vackert. I Esteli fick vi besöka en cigarrfabrik och se det omfattande hantverket med massor av olika moment. Mycket intressant även för oss som inte nyttjar cigarrer. Tur var att vi fick ett större antal kartonger som ersättning för våra vattenskadade. Cigarrer tillverkas Från León åkte vi ut till Stilla Havskusten och besökte en badort. Det var rätt avfolkat men vissa restauranger och barer hade öppet. Det var verkligen både skönt och häftigt att bada i det säker 28- gradiga vattnet. Stora vågor 1,5-2m som slog ikull oss om vi gick för långt ut. Nära stranden var det ett kraftigt undersug utåt. Bäst var att stå i midjehögt vatten och hoppa i de stora vågorna. En bra och svalkande avkoppling efter en jobbig arbetsdag i 38-gradig tropiks hetta. Vi hann även besöka en ytterligare marknad på väg hem till Ticuantepe. Den marknaden var verkligen annorlunda med massor av trånga gångar in i mörkret. Vi hade utmärkta följeslagare som lotsade oss fram, annars hade vi förmodligen inte gått in. Vi fick se många platser och besöka ställen dit vanliga turister aldrig kommer. Det var verkligen en krydda på tillvaron att kunna kombinera det professionella arbetet med dessa utflykter. SLUTORD. Nicaragua är ett av de fattigaste länderna i Latinamerika med inkomstskillnader som är bland de största i världen. Hjälpbehovet är därför stort. Totalt hjälpte vi ca personer med undersökning och delade ut ca par glasögon. Att resa med VISION FOR ALL är ett stort privilegium. Man känner verkligen att man kan göra nytta. Vårt mottagande i landet var mycket hjärtligt och vi blev uppbackade av många prominenta myndighetspersoner och ledning för sjukhus och kvinnokooperativ. Nicaraguanska ambassaden i Stockholm hade hjälp till med planeringen och skrivit introduktionsbrev bl.a. för att underlätta inresa och tull. Alla deltagare betalade själva sina resekostnader samt kost och logi. Jag vill rikta ett Speciellt tack till John Godoy för han utomordentliga förmåga att genom sitt breda kontaktnät kunnat ordna med logistiken. Alla transporter fanns på plats när vi skulle förflytta oss. Alla

8 som hade ansvar för respektive besök fanns även på plats när vi kom och många hjälpsökande stod i kö när vi kom på morgonen. Jag vill även tacka GÄNGET för ett fantastiskt fint lagarbete och trivsam samvaro! Övre raden fr vä: John-Dan-Jan. Undre raden fr vä: Annika-Per-Birgitta;