Väg 160, sträckan Skåpesundsbron Varekil

Transkript

1 Väg 160, sträckan Skåpesundsbron Varekil Varekilsnäs 1:21 m. fl., Stala socken, Orusts kommun Arkeologisk förundersökning Petra Aldén Rudd, Thomas Johansson, Louise Olsson Thorsberg och Kalle Thorsberg

2

3 Väg 160, sträckan Skåpesundsbron Varekil Varekilsnäs 1:21 m. fl. Stala socken, Orusts kommun Arkeologisk förundersökning Petra Aldén Rudd, Thomas Johansson, Louise Olsson Thorsberg och Kalle Thorsberg RIO GÖTEBORG NATUR- OCH KULTURKOOPERATIV

4 Väg 160, sträckan Skåpesundsbron Varekil Varekilsnäs 1:21 m. fl., Stala socken, Orusts kommun Arkeologisk förundersökning Kulturhistoriska rapporter 2014:6 Rio Göteborg Natur- & kulturkooperativ 2014 Fastighet: Varekilsnäs 1:21 m. fl., Stala socken, Orusts kommun, Västra Götalands län Länsstyrelsebeslut dnr: Belägenhet i SWEREF 99: Norr m, Öst m Höjd över havet: 5 40 meter Beställare: Trafikverket Projektnummer: 1352 Projektansvarig: Lillemor Olsson Fältansvariga: Petra Aldén Rudd, Kalle Thorsberg Övrig personal: Louise Olsson Thorsberg, Magnus von der Luft och Thomas Johansson För personalens meriter hänvisas till Rio Göteborg Natur & kulturkooperativs hemsida Fältarbetstid: Berörda fornlämningar: Stala 183, 329, 330, 331, 334, 336, 340, 341, 346, 348, 352, 355, 356 och 359. Arkiv: Rio Göteborg Natur- & kulturkooperativ Foton: Där fotograf ej anges är bilder tagna av fältpersonalen Omslagsbild: Utsiktsbild över de sanka ängarna som är en förlängning av havsviken Tjuve Kile i väster. Längs med skogskanten löper väg 160 från Skåpesund i söder till Varekil i norr. På fotot syns platsen för boplatsen Stala 329 som ett åkerparti upp mot skogen. På en bergshöjd invid vägen finns platsen för det stenklädda berget Stala 352 & 356. Platsen är dock svår att urskilja på bilden på grund av vegetation. Bilden är tagen från en bergshöjd söder om förundersökningsområdet vid Rörvik som utgör en del av Varekils samhälle. Orienteringskarta: Framställd av Rio Göteborg, Natur- och kulturkooperativ med data från Map Maker, FMIS samt Länsstyrelsen i Västra Götaland Topografisk grundkarta samt plankarta: Tillhandahållen av beställaren. Övriga kartor och situationsplaner: Framställda av Rio Göteborg Natur- & kulturkooperativ med data från FMIS och Lantmäteriet (medgivandeavtal Lantmäteriet Dnr R _140001) Redigering och layout: Ingemar Bengtsson Tryck: Nordbloms Trycksaker AB, HAMBURGSUND Sökord: Stala, Varekil, Varekilsnäs, Tjuvkil, stensättning, stenklätt berg, boplats, lägenhetsbebyggelse, smedja Rio Göteborg Natur- & kulturkooperativ Slakthusgatan 8A GÖTEBORG kontakt@riogbg.se

5 INNEHÅLL Inledning 5 Boplatserna Stala 183, 329, 331, 334, 336, 340, 355 och 359 Arkeologiska förundersökningar Sammanfattning 6 Syfte och frågeställning 6 Metod 6 Förmedling 7 Natur- och kulturmiljö 7 Tidigare undersökningar 7 Undersökningsresultat 9 Fynd 22 Anläggningar 26 Analysresultat 27 Tolkning 27 Forskningspotential 28 Pedagogisk potential 28 Antikvarisk bedömning 28 Stensättningarna Stala 341, 346, 348, 352 och 356 Arkeologiska förundersökningar Sammanfattning 30 Syfte och frågeställning 30 Metod 30 Förmedling 30 Natur- och kulturmiljö 30 Tidigare undersökningar 31 Undersökningsresultat 33 Fynd 38 Anläggningar 41 Analysresultat 41 Tolkning 42 Forskningspotential 42 Pedagogisk potential 43 Antikvarisk bedömning 43 Lägenhetsbebyggelsen Stala 330 Arkeologisk förundersökning Sammanfattning 44 Syfte och frågeställning 44 Metod 44 Förmedling 44 Natur- och kulturmiljö 44 Tidigare undersökningar 45 Historiska källor 46 Undersökningsresultat 47 Fynd 56 Analysresultat 56 Tolkning 56 Forskningspotential 57 Pedagogisk potential 58 Antikvarisk bedömning 58 Källor 59 Bilagor Schakt 2. Stala 183 fynd 3. Stala 329 fynd 4. Stala 331 fynd 5. Stala 334 fynd 6. Stala 336 fynd 7. Stala 340 fynd 8. Stala 355 fynd 9. Stala 359 fynd 10. Stensättningarna 11. Tjuvkil mantalslängder 12. Stala 330 fynd 13. Stala 330 MAL 3

6 Figur 1. Översiktskarta över de undersökta fornlämningarna på den berörda sträckan mellan Skåpesundsbron och Varekil. Karta i skala 1:

7 Väg 160, sträckan Skåpesundsbron Varekil Varekilsnäs 1:21 m. fl. Stala socken, Orusts kommun Arkeologisk förundersökning Inledning På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län har Rio Göteborg Natur- och kulturkooperativ under fyra veckor i november-december 2013 genomfört ett flertal arkeologiska förundersökningar av fornlämningar längs med sträckningen för den nya väg 160 mellan Skåpesund och Varekil på Orust (figur 1). Totalt förundersöktes 14 lokaler - åtta boplatser (Stala 183, 329, 331, 334, 336, 340, 355 och 359), fem stensättningar (Stala 341, 346, 348, 352 och 356), samt en lägenhetsbebyggelse (Stala 330). I föreliggande rapport presenteras de förundersökta lokalerna blockvis efter fornlämningstyp. 5

8 Boplatserna Stala 183, 329, 331, 334, 336, 340, 355 och 359 Arkeologiska förundersökningar Sammanfattning I samband med det aktuella projektet förundersöktes åtta boplatser: Stala 183, 329, 331, 334, 336, 340, 355 och 359. För fyra av lokalerna (Stala 334, 340, 355 och 359) rörde det sig om normala förundersökningar, medan de fyra resterande boplatserna (Stala 183, 329, 331 och 336) endast skulle avgränsas inom arbetsområdet. Platserna undersöktes med maskinschakt jämnt fördelade över undersökningsområdena och i något fall även med handgrävda provgropar. På samtliga lokaler påträffades slagen sten som i de flesta fall, genom sin sönderdelning, kan dateras till metalltid. På tre av lokalerna (Stala 183, 329 och 359) påträffades anläggningar i form av härdar, boplatsgropar, stolphål och kulturlager. Rio Göteborg Natur- och kulturkooperativ anser att Stala 334 och 340 bör slutundersökas vid fortsatt exploatering. Därtill bör Stala 183, 329, 331 och 336, som endast avgränsats inom arbetsområdet, vidare undersökas om de vid fortsatt exploatering berörs av projekteringen. Lokalerna Stala 355 och 359 betraktas som undersökta och borttagna. Syfte och frågeställning Förundersökningarna syftade till att ge Länsstyrelsen ett fördjupat kunskapsunderlag inför prövning av arbetsföretaget enligt 2 kap. 12 par. KML. I första hand var målet för undersökningarna att, om möjligt, generera kunskap om fornlämningarnas begränsning, art och datering. Enligt förfrågningsunderlaget var undersökningens syfte vidare att fastställa och beskriva fornlämningarnas karaktär, datering, utbredning, sammansättning och komplexitet. Eftersom undersökningen utfördes som ett led i borttagandet av fornlämningarna skulle den utföras med hög ambitionsnivå. Förslag till preciserade frågeställningar skulle vidare redovisas efter genomförd undersökning. För fyra av lokalerna (Stala 183, 329, 331 och 336) skulle enligt Länsstyrelsens beslut avgränsande förundersökningar utföras. Dessa lokaler skulle alltså endast avgränsas inom arbetsområdet, medan övriga lokaler (Stala 334, 340, 355 och 359) skulle förundersökas på vanligt sätt. I Rio Kulturkooperativs Handlingsplan 2011 förs diskussioner om hur gruppers och individers formande av materiell kultur och landskapet kan tolkas i en social kontext. Dessutom betonas vikten av att i tidiga skeden, som vid utredning eller förundersökning, ge utrymme för naturvetenskapliga analyser (von der Luft och Magnusson 2011). Metod Vid undersökningen togs schakt upp med grävmaskin och i enstaka fall även provgropar för hand. Dessa förlades jämnt över undersökningsområdena, med hänsyn till topografin. Schakten mättes in med RTK-GPS. Påträffade anläggningar mättes in och beskrevs i plan och profil. På de lokaler som endast skulle avgränsas gjordes inga vidare ingrepp i anläggningarna. Fynd insamlades efter iakttagen kontext och grävenheternas lagerföljd beskrevs. Lokalerna dokumenterades även med foton. 6

9 För boplatserna Stala 334, 340, 355 och 359 fanns medel avsatta i kostnadsberäkningarna för vedartsanalys och 14 C-datering. Det primära dokumentationsmaterialet och tillvaratagna fynd kommer att översändas till Bohusläns museum, i samband med rapportens färdigställande. Förmedling Undersökningens målgrupp var i första hand beställare och myndigheter. Därför fanns inga medel avsatta i kostnadsberäkningarna för förmedling. Natur- och kulturmiljö Södra Orust präglas av närheten till havet och det småskaliga bergslandskap som är så vanligt längs bohuskusten. Öppet hav finns i Skagerrak, cirka 15 kilometer västerut. Från havet leder Kråke fjord och Stigfjorden in till Skåpesund i den södra delen av undersökningsområdet och till Tjuve kile i den norra delen. I förlängningen av havsviken vid Tjuve kile löper en smal dalgång mot nordöst. Denna har en gång utgjort en havsarm som löpt mot dagens Varekil. Längs med denna dalgång finns dramatiska bergssluttningar där skog växer på platåer. I dag är dalgången i stort ett sankt område som främst utnyttjas för bete. I samma dalgång går väg 160 från Skåpesund i söder till Varekil i norr. De fornlämningar som nämns i denna del av rapporten är samtliga belägna öster om väg 160 och flera av platserna överblickar landskapet i väster. Av naturliga skäl har öarna i den bohusländska skärgården alltid utgjort bra platser att vistas på. Näringarna som togs ur havet och de större öarnas skogar och odlingsbara marker har utgjort grund för bosättningar under alla tider. I närområdet till de aktuella boplatserna finns enligt FMIS flera boplatser och stensättningar, de flesta upptäckta genom den arkeologiska utredningen för den aktuella ombyggnaden av väg 160. Majoriteten av boplatserna ligger så lågt att de endast kan ha utnyttjats från metalltid och framåt. Tidigare undersökningar Huvuddelen av de i denna rapport behandlade boplatslämningarna påträffades i samband med en arkeologisk utredning av den planerade sträckningen av väg 160 som utfördes av Rio Kulturkooperativ under försommaren Förutom de vidareundersökta lokalerna påträffades andra boplatser, gravar, hägnader och gränsmärken (Nyqvist 2011). För de fornlämningar som förundersökts redogörs nedan kortfattat för utredningens resultat. Stala 183 Boplatsen upptäcktes vid fornminnesinventeringen 1990, då rikligt med slagen flinta påträffades i norra delen av lokalen där även skalgrus påträffades. Fornlämningen täcker en yta av 90x30 meter (VNV-OSO) och är belägen meter över nuvarande havsnivå. Höjden över havet medger att lokalen varit möjlig att utnyttja från mellanneolitikum och framåt. Stala 329 Boplatsen upptäcktes vid utredningen 2010 genom fynd av slagen sten i två schakt. Sammanlagt påträffades fem avslag och ett splitter av flinta samt en bit övrig slagen kvarts. Fornlämningen avgränsades genom fyndutbredning och 7

10 platsens topografi till en 83x33 meter stor yta (ONO-VSV) och ligger 5-8 meter över nuvarande havsnivå. Höjden över havet medger att lokalen varit möjlig att utnyttja från järnålder och framåt. Stala 331 Boplatsen upptäcktes vid utredningen 2010 genom att fem avslag och nio övrig slagen flinta påträffades i tre provgropar. Fornlämningen avgränsades topografiskt till en 65x50 meter stor yta (NNÖ-SSV) och är belägen meter över nuvarande havsnivå. Höjden över havet medger att lokalen varit möjlig att utnyttja från mesolitikum och framåt. Stala 334 Boplatsen upptäcktes vid utredningen 2010 genom fynd av slagen flinta i en provgrop. Sammanlagt påträffades tio avslag, tio splitter och tio övrig slagen flinta. Fornlämningen avgränsades genom fyndutbredning och platsens topografi till en 37x30 meter stor yta (NNO-SSV) och ligger meter över nuvarande havsnivå. Höjden över havet medger att lokalen varit möjlig att utnyttja från mellanneolitikum och framåt. Stala 336 Boplatsen upptäcktes vid utredningen 2010 genom fynd av slagen flinta i en vägskärning, en dikeskant och en provgrop. Sammanlagt påträffades en övrig kärna, fem avslag och ett splitter. Fornlämningen avgränsades genom fyndutbredning och platsens topografi till en 49x23 meter stor yta (NV-SO) och är belägen meter över nuvarande havsnivå. Höjden över havet medger att lokalen varit möjlig att utnyttja från mellanneolitikum och framåt. Stala 340 Boplatsen upptäcktes vid utredningen 2010 genom fynd av slagen flinta i två schakt. Sammanlagt påträffades tre avslag och åtta övrig slagen flinta. Fornlämningen avgränsades genom fyndutbredning och platsens topografi till en 34x26 meter stor yta (NNO-SSV), belägen 8-11 meter över nuvarande havsnivå. Höjden över havet medger att lokalen varit möjlig att utnyttja från järnålder och framåt. Stala 355 Boplatsen upptäcktes vid utredningen 2010 genom fynd av slagen flinta i sex schakt. Sammanlagt påträffades åtta avslag, ett splitter och tio övrig slagen flinta. Fornlämningen avgränsades genom fyndutbredning och topografi till en 135x55 meter stor yta (NNO-SSV) och ligger 5-14 meter över nuvarande havsnivå. Höjden över havet medger att lokalen varit möjlig att utnyttja från järnålder och framåt. Stala 359 Boplatsen upptäcktes vid utredningen 2010 genom fynd av slagen flinta i tre schakt och en rotvälta. Sammanlagt påträffades fyra avslag, två splitter och sex övrig slagen flinta. Fornlämningen avgränsades genom fyndutbredning och platsens topografi till en 65x45 meter stor yta belägen i (NV-SO) som ligger meter över nuvarande havsnivå. Höjden över havet medger att lokalen varit möjlig att utnyttja från järnålder och framåt. 8

11 Undersökningsresultat Stala 183 Stala 183 är belägen i en flack, åt söder sluttande, åkermark (figur 2 och 3). Fornlämningen skulle enligt beslut endast avgränsas inom aktuellt vägområde. Platsen undersöktes med 16 maskinschakt och två provgropar (figur 4). Sammanlagt undersöktes på detta sätt 67 kvadratmeter. För schaktbeskrivningar och fynd hänvisas till bilaga 1 och 2. Fynd påträffades i 14 av de 16 undersökta schakten Figur 2. Schaktningsarbetet inleds på fornlämningen Stala 183. Foto mot norr. Figur 3. Avbaning på fornlämningen Stala 183. Av bilden framgår att boplatsens ena del är belägen i en sluttning, som vetter mot Stala 359. Foto mot väster. 9

12 Figur 4. Karta över fornlämningen Stala 183 med under förundersökningen grävda schakt och provgropar. Karta i skala 1:500.

13 11 Figur 5. Karta över norra delen av fornlämningen Stala 183 med under förundersökningen grävda schakt samt en påträffad anläggning. Karta i skala 1:100.

14 (S1-14). Kulturlagerrester påträffades i fyra schakt (S8-10 och 13). En anläggning tolkad som en boplatsgrop påträffades i S13 (figur 5). Fornlämningen Stala 183 har efter utförd förundersökning tydligt avgränsats inom arbetsområdet genom förekomst av kulturlager, en anläggning och de påträffade fyndens utbredning. Stala 329 Stala 329 är belägen i åkermark och utgörs av en flack sluttning mot norr. I den södra delen av fornlämningen återfinns ett mindre impediment. Marken runt omkring denna yta utgörs av skogsmark med inslag av äldre betesmark. Boplatsen skulle enligt beslut endast avgränsas inom aktuellt arbetsområde. Platsen undersöktes med 13 maskinschakt (figur 6). Sammanlagt undersöktes på detta sätt 57 kvadratmeter. För schaktbeskrivningar och fynd hänvisas till bilaga 1 och 3. Sammanlagt sex anläggningar påträffades i fyra av schakten (S2-3 och 5-6). Dessa har tolkats som en ränna, tre stolphål, en härd och en boplatsgrop (figur 7 och 8). I S7 påträffades rester av en eller flera sönderplöjda anläggningar. Flinta framkom i tre av schakten (S6, 9 och 12). Anläggningar och fynd framkom huvudsakligen inom en högre belägen yta i anslutning till ett impediment där sand bevarats under plogdjup. Fornlämningen Stala 329 har efter utförd förundersökning tydligt avgränsats inom arbetsområdet genom anläggningar och fyndutbredning. Stala 331 Stala 331 är belägen på en skogsbevuxen bergsplatå, i ett större bergsparti. Platån sluttar lätt mot söder. Marken utgörs av skogsmark med inslag av äldre betesmark. Lämningen genomskärs av en mindre väg som troligen legat ungefärligen inom samma område under hela 1800-talet, eventuellt ända från 1600-talet. Fornlämningen skulle enligt beslut endast avgränsas inom aktuellt vägområde. Sammanlagt har åtta schakt undersökts (figur 9), vilket motsvarar en yta av 30 kvadratmeter. För schaktbeskrivningar och fynd hänvisas till bilaga 1 och 4. Fynd påträffades i samtliga undersökta schakt. Fornlämningen Stala 331 har efter utförd förundersökning tydligt avgränsats inom arbetsområdet genom de påträffade fyndens utbredning. Stala 334 Stala 334 återfinns i en flack sluttning, exponerad mot nordost, med flera mindre avsatser. Marken utgörs av skogsmark med inslag av äldre betesmark. Sammanlagt 19 schakt drogs med maskin inom fornlämningen (figur 10), vilket resulterade i att 78 kvadratmeter undersöktes. För schaktbeskrivningar och fynd hänvisas till bilaga 1 och 5. Fynd påträffades i 12 av de 19 undersökta schakten (S2-3, 6-9, och 17-19). Fornlämningen Stala 334 har efter utförd förundersökning tydligt avgränsats genom de påträffade fyndens utbredning. Stala 336 Stala 336 är belägen i ett krönläge i sydöst och på en avsats i nordväst och genomskärs av en mindre grusväg (figur 11). Fornlämningen skulle enligt beslut endast avgränsas inom aktuellt vägområde. Boplatsen undersöktes med åtta 12

15 Figur 6. Karta över fornlämningen Stala 329 med under förundersökningen grävda schakt. Karta i skala 1:500.

16 Figur 7. Karta över västra delen av fornlämningen Stala 329 samt däri grävda schakt och påträffade anläggningar. Karta i skala 1:100.

17 Figur 8. Karta över södra delen fornlämningen av Stala 329 samt däri grävda schakt och påträffade anläggningar. Karta i skala 1:100.

18 Figur 9. Karta över fornlämningen Stala 331 med under förundersökningen grävda schakt. Karta i skala 1:

19 Figur 10. Karta över fornlämningen Stala 334 med under förundersökningen grävda schakt. På kartan syns även under utredningen registrerade lämningar i form av en stengärdsgård och gränsmärken. Notera närheten till fornlämning Stala 336 i norr. Karta i skala 1:500.

20 Figur 11. Fornlämningen Stala 336 där boplatsyta är belägen invid en äldre bruksväg. Foto mot öster. maskinschakt med en sammanlagd yta av 34 kvadratmeter (figur 12). För schaktbeskrivningar och fynd hänvisas till bilaga 1 och 6. I tre av schakten framkom fynd av slagen sten (S1-2 och 6). Fornlämningen Stala 336 har efter utförd förundersökning tydligt avgränsats inom arbetsområdet genom de påträffade fyndens utbredning. Stala 340 Stala 340 ligger i en flack sluttning, exponerad mot sydost, med flera mindre avsatser. Marken utgörs av skogsmark med inslag av äldre betesmark. Fornlämningen undersöktes med 14 maskinschakt med en sammanlagd yta av 57 kvadratmeter (figur 13). För schaktbeskrivningar och fynd hänvisas till bilaga 1 och 7. I sex av schakten (S2-4, 6-7 och 11) påträffades slagen sten. Fornlämningen Stala 340 har efter avslutad förundersökning tydligt avgränsats genom fyndens utbredning. Stala 355 Stala 355 återfinns i en mot söder och väster exponerad flack sluttning med flera mindre avsatser. Marken utgörs av betesmark med inslag av skogsmark. Fornlämningen undersöktes genom 40 maskinschakt med en sammanlagd yta av 175 kvadratmeter (figur 14). För schaktbeskrivningar och fynd hänvisas till bilaga 1 och 8. I fem av schakten (S1-2, 5-6 och 17) framkom ett magert material av slagen sten. Fornlämningen Stala 355 har efter avslutad förundersökning avgränsats genom de fåtaliga fyndens utbredning.

21 Figur 12. Karta över fornlämningen Stala 336 med under förundersökningen grävda schakt. På kartan syns även under utredningen registrerade lämningar i form av stengärdsgårdar. Karta i skala 1:500.

22 Figur 13. Karta över fornlämningen Stala 340 med under förundersökningen grävda schakt. På kartan syns även en under utredningen registrerade lämning i form av en stengärdsgård. Karta i skala 1:500.

23 Figur 14. Karta över fornlämningen Stala 355 med under förundersökningen grävda schakt. På kartan syns även under utredningen registrerad lämning i form av en stengärdsgård. Karta i skala 1:

24 Stala 359 Stala 359 är belägen i en gip med berg på ömse sidor om den förmodade boplatsytan (figur 15). Fornlämningen undersöktes med 19 maskinschakt med en sammanlagd yta av 68 kvadratmeter (figur 16). För schaktbeskrivningar och fynd hänvisas till bilaga 1 och 9. I sju av schakten (S2-4, 7-9 och 17) påträffades ett litet fyndmaterial bestående av slagen sten. En osäker anläggning, tolkad som en stor härd dokumenterades och prover för naturvetenskapliga analyser insamlades (figur 17). Fornlämningen Stala 359 har efter avslutad förundersökning avgränsats genom anläggningen och de fåtaliga fyndens utbredning. Fynd Flintfynden från samtliga lokaler har sorterats med stöd av Sorteringsschema för flinta (Andersson et al. 1978). I samband med denna rapports färdigställande kommer fynden att överföras till Bohusläns museum. Stala 183 De fynd som påträffades vid förundersökningen bestod av slagen flinta och kvarts. Förutom detta framkom även två skärvor porslin och en skärva rödgods. Kvartsmaterialet är litet: ett avslag, fyra bitar övrig slagen och tre splitter, och innehåller för få teknologiska element för att medge tolkningar av datering eller funktion. Flintmaterialet består till största delen av ett normalt produktionsavfall (90 avslag, 51 övrig slagen och 32 splitter). Produktionsavfallet kompletteras av fyra plattformskärnor, sex övriga kärnor och ett kärnfragment (ett plattformsavslag). Figur 15. Vy över boplatsen på fornlämningen Stala 359. En av naturen väl avgränsad yta. Foto mot nordost. 22

25 Figur 16. Karta över fornlämningen Stala 359 med under förundersökningen grävda schakt. Karta i skala 1:500.

26 24 Figur 17. Karta över östra delen av fornlämningen Stala 359 med under förundersökningen grävda schakt och påträffad anläggning. Karta i skala 1:100.

27 En av plattformskärnorna är en enpolig ensidig kärna typisk för mellanmesolitikum. Då platsen ligger för lågt för en sådan datering är kärnan svårbegriplig. Till kategorin tillverkade råämnen kan föras tre spån och ett spånfragment. Av sekundärmodifierade flintor finns ett kombinerat redskap med en stickel på inhak och en skrapegg tillverkat av ett avslag. Föremålet är ovanligt och tillhör rimligen neolitikum. Flintans sönderdelning är inte entydig. Exempel på avspaltningar in över en yta typiska för neolitikum finns. Vidare finns ett antal föremål som sönderdelats på ett sätt som är typiskt för metalltid. Stala 329 Vid förundersökningen av Stala 329 påträffades endast tre bitar slagen flinta - ett avslag i S6, en övrig slagen flinta i S12 och ett splitter i S9. De fåtaliga tolkningsbara teknologiska elementen indikerar en sönderdelning under metalltid vilket med tanke på lokalens ringa höjd över havet är helt rimlig. Stala 331 Vid förundersökningen av Stala 331 påträffades sju avslag, 25 övrig slagen och två splitter av flinta, två avslag och sex övrig slagen kvarts samt en övrig slagen kvartsit. Flintan uppvisar några distinkta teknologiska drag. Här finns ett avslag som kan komma från en tidig del av en bifacial reduktion (F8). Ett annat avslag (F10) kan också komma från en bifacial reduktion, men är slaget med metallhammare. Bland den övrigt slagna flintan finns fragment av övriga kärnor och bland avslagen finns exempel på sådana som avspaltats från sådana kärnor. Sammansättningen av element tolkas bäst som avfall från metalltida sönderdelningar. Kvartsen har sönderdelats dels som plattformskärnor och dels bipolärt på städ. Pegmatitkvarts av hög kvalitet har använts. Sönderdelningen är svårdaterad. Stala 334 Förutom en mindre mängd recenta fynd som porslin och glas utgjordes fyndmaterialet av slagen flinta och kvarts. Kvartsmaterialet är litet, sex avslag och två splitter, och därför svårtolkat. Avsaknaden av bipolär sönderdelning, om den inte är resultat av den lilla mängden föremål, är ovanlig och intressant. Flintmaterialet består till största delen av normalt produktionsavfall (67 avslag, 55 övrig slagen flinta och 52 splitter). Detta material har sönderdelats på ett sätt som indikerar en datering till metalltid. Fynden av två spån och ett spånfragment är svårare att inordna i denna sönderdelning. Den relativt stora andelen splitter är en indikation på att materialet sönderdelats på stället. Avsaknaden av kärnmaterial är i detta sammanhang svårbegriplig. Föremålen innehåller inte nog med tolkbara teknologiska element för en närmare datering. En rundskrapa kan inte ges en snävare datering än tidsrummet neolitikum bronsålder. Sammantaget bör materialet dateras till metalltid med ett troligt neolitiskt inslag. 25

28 Stala 336 Förutom en skärva fajans utgjordes fyndmaterialet helt av slagen sten. Sammanlagt påträffades en plattformskärna, sju avslag, 14 övrig slagen och fem splitter av flinta samt ett avslag av kvarts. Flintan har sönderdelats på ett sätt typiskt för metalltid och består uteslutande av produktionsavfall. Stala 340 Förutom en mindre mängd recenta fynd utgjordes fyndmaterialet av slagen flinta, kvartsit, bergart och kvarts. Totalt påträffades en övrig kärna, sex avslag och två övrig slagen flinta, två avslag och fyra övrig slagen bergart, två övrig slagen kvartsit samt två avslag och en övrig slagen kvarts. Flintmaterialet kan genom sin sönderdelning dateras till metalltid. Det övriga materialet innehåller inte nog med tolkningsbara teknologiska attribut. Stala 355 Fyndmaterialet från Stala 355 utgörs förutom av recenta fynd endast av en liten mängd slagen sten. Totalt påträffades två avslag, tre övrig slagen och ett splitter av flinta samt ett avslag och två övrig slagen kvarts. Materialet innehåller för få tolkbara teknologiska attribut för att dateras eller förstås i funktionella termer. Stala 359 De fynd som påträffades vid förundersökningen av Stala 359 består uteslutande av slaget stenmaterial. Totalt påträffades fyra avslag, sju övrig slagen och tre splitter av flinta, en övrig slagen bergart samt sex övrig slagen kvarts. Materialet innehåller för få tolkbara teknologiska attribut för att dateras eller förstås i funktionella termer. Anläggningar På fornlämningarna Stala 331, 334, 336, 340 och 355 saknades anläggningar helt. Av de övriga tre påträffades flest anläggningar på Stala 183 och 329 som endast skulle avgränsas. Anläggningarna på dessa lokaler mättes bara in och beskrevs översiktligt. Stala 183 Förutom att kulturlagerrester påträffades i fyra av de undersökta schakten (S8-10 och 13) framkom endast en anläggning vid undersökningen. Anläggningen (A1 i S13) var oval och 1,2x0,6 meter stor. Fyllningen innehöll sot, kol och skärvig sten och anläggningen tolkades som en boplatsgrop. Anläggningen undersöktes inte vidare eftersom syftet med ingreppet i fornlämningen enligt Länsstyrelsens beslut endast var avgränsande. Stala 329 I sammanlagt fyra av de tretton undersökta schakten framkom anläggningar. En ränna (A1), som var 1,5x0,4 meter stor och böjd till formen påträffades i S2. Två stolphål (A2, 0,25 m i diameter och A3, 0,26 meter i diameter) framkom i S3. I S5 påträffades ett troligt stolphål (A4, med en diameter om 0,35 meter). En härd (A5, 26

29 med diametern 0,9 meter) och en boplatsgrop (A6, med diametern 0,5 meter) avtäcktes i S6. I S7 fanns icke tolkningsbara rester av en eller flera sönderplöjda anläggningar. Anläggningarna undersöktes inte vidare eftersom syftet med ingreppet i fornlämningen enligt Länsstyrelsens beslut endast var avgränsande. Stala 359 I schakt 9 påträffades en oval, 1,5x3 meter stor anläggning, med kolsvart fyllning, som i fält bedömdes vara en härd. Ett jordprov togs för att genom flottering, via vedartsbestämning, ge material till en radiometrisk datering. Analysresultat I kostnadsberäkningarna för de lokaler som inte endast skulle avgränsas fanns medel avsatta för vedartsbestämning och radiometriska dateringar. Den enda av lokalerna som gav material till en datering var Stala 359. Från en anläggning som tolkades som en stor härd (A9) lämnades ett jordprov in för vedartsbestämmning. Provet visade sig emellertid inte innehålla något kol och någon datering har därför inte kunnat genomföras (Danielsson muntl.). Tolkning Stala 183 Då kulturlagerrester, en anläggning och fynd påträffades och fynden innefattar såväl produktionsavfall som redskap, är en tolkning av lokalen som en boplats rimlig. Aktiviteterna på platsen kan preliminärt dateras till neolitikum och metalltid. Stala 329 Då ett flertal anläggningar av olika art, samt ett fyndmaterial, påträffades är en tolkning av platsen som en boplats rimlig. Flintmaterialets sönderdelning och höjden över havet daterar aktiviteterna till metalltid. Stala 331 En tolkning av lokalen Stala 331 vilar helt på ett litet material av slagen sten. Inga anläggningar eller mer komplicerade kontexter påträffades. Stenmaterialets sönderdelning kan preliminärt dateras till metalltid. Materialet utgörs mest av produktionsavfall från flera olika slags reduktioner. Sammantaget bör platsen förstås som en tillfälligt använd aktivitetslokal. Stala 334 Stala 344 kan i dagsläget endast tolkas utifrån de påträffade fynden. Då dessa innefattar såväl produktionsavfall som redskap är en tolkning som en specialiserad aktivitetsyta rimlig. Aktiviteterna på platsen kan preliminärt dateras till metalltid med ett troligt neolitiskt inslag. Stala 336 Fyndmaterialet är litet och avsaknaden av anläggningar medger endast en tolkning av lokalen som en aktivitetsyta använd under metalltid. 27

30 Stala 340 Det lilla fyndmaterialet och avsaknaden av anläggningar medger endast en tolkning av lokalen som en aktivitetsyta använd under metalltid. Stala 355 Stala 355 var före förundersökningen en stor lokal och med tanke på den undersökta ytan är de fåtaliga fynden inte möjliga att ge någon annan tolkning än att människor vistats tillfälligt på platsen vid obekant tidpunkt. Stala 359 De fåtaliga spridda fynden har inte medgett någon avgränsning vare sig i tid eller yta. Inga tolkningsbara data gällande platsens användning finns tillgängliga. Den möjliga anläggningen är svårtolkad och bidrar därmed inte mycket till förståelsen av platsen. Forskningspotential Det undersökta materialet fördelar sig dateringsmässigt på två huvudsakliga faser. Dels finns neolitiska inslag på lokalerna Stala 183 och Stala 334, dels finns en metalltida användning av de flesta av lokalerna. Då det neolitiska inslaget är oklart till sin omfattning på Stala 334 och Stala 183 endast avgränsats är det materialet och fasen svårvärderad. Ett sådant material bör dock ha stora möjligheter att nyansera bilden av en neolitisk användning av det strandnära landskapet. De undersökta metalltida fornlämningarna anses ha en god forskningspotential särskilt i ett sammanhang med övriga lämningar från metalltid som förundersökts i detta projekt. Relationen mellan gravar och till synes tillfälliga aktivitetslokaler är intressant och ger möjligheter till fördjupad förståelse av hur landskapet använts under metalltid. Goda möjligheter finns att studera sambandet mellan det stenklädda berget, de stationära gravarna som revirmarkeringar och lättrörligheten i de aktiviteter som avsatt boplatsmaterialen. Pedagogisk potential Lokalens samband med möjligen samtida närbelägna gravar ger goda möjligheter att förmedla idéer om landskapsutnyttjande och kan anses ha ett stort pedagogiskt värde. Den relativa närheten till bostäder gör att lämningen lämpar sig bra för exempelvis undervisning och visningar. Antikvarisk bedömning För de undersökta lokalerna gör Rio Göteborg Natur- och kulturkooperativ följande bedömningar: Boplatserna Stala 183, 329, 331 och 336 har avgränsats inom arbetsområdet. Vid fortsatt exploatering inom vägområdet bör dessa, i den mån de berörs, vidare undersökas. Boplatserna Stala 334 och 340 bör vid vidare exploatering slutundersökas. Boplatserna Stala 355 och 359 betraktas som undersökta och borttagna. Fornlämningar är skyddade enligt 2 kap i kulturmiljölagen (KML) och genom miljöbalkens generella hänsynsregler, där stor vikt läggs vid hänsyn till 28

31 kulturlämningar och kulturmiljöer. Ansökan om ingrepp i lämningar lämnas till Länsstyrelsen. För fornlämningar gäller att de förutom själva lämningen även omges av ett så kallat fornlämningsområde. Fornlämningsområdet utgörs av ett så stort område på marken som behövs för att bevara fornlämningen och ge den tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. 29

32 Stensättningarna Stala 341, 346, 348, 352 och 356 Arkeologiska förundersökningar Sammanfattning I samband med det aktuella projektet förundersöktes fem stensättningar: Stala 341, 346, 348, 352 och 356. Inledningsvis avtorvades stensättningarna för hand, i syfte att avgränsa dem. Efter denna avtorvning kunde konstateras att Stala 346 bestod av två separata stenpackningar, vilka erhöll beteckningarna Stala 346A och B. Därtill kunde konstateras att stensättningarna Stala 352 och 356 utgjorde delar av vad som tolkats som ett stenklätt berg. Inom Stala 346 anlades ett mindre schakt för att utröna huruvida Stala 346B var en egen anläggning eller bara en utrasad del av Stala 346A. Även i Stala 341 anlades ett mindre schakt i vilket en anläggning innehållande keramik och brända människoben påträffades. De resterande fornlämningarna har, i enlighet med förfrågningsunderlaget och i samråd med Länsstyrelsen, enbart dokumenterats i plan. Rio Göteborg Natur- och kulturkooperativ anser att Stala 341, 346, 348, 352 och 356 bör slutundersökas vid fortsatt exploatering. Syfte och frågeställning Förundersökningarna syftade till att förse Länsstyrelsen med ett fördjupat kunskapsunderlag inför prövning av arbetsföretaget enligt 2 kap. 12 KML genom att fastställa och beskriva fornlämningarnas karaktär, datering, utbredning, omfattning, sammansättning och komplexitet. Målgrupper för undersökningen var i första hand företagare, Länsstyrelsen, andra myndigheter samt undersökare. Metod Inledningsvis söktes stensättningarna av med metalldetektor och därefter avtorvades och framrensades de för hand. Lämningarna dokumenterades i plan med fotografi och RTK-GPS. I två av lämningarna, Stala 341 och 346, grävdes ett en meter brett schakt, för att säkerställa att det var gravar. Schakten förlades från stensättningarnas mitt, ut mot ytterkanten. De undersökta schakten dokumenterades med fotografi och ritning i plan och profil. De resterande fornlämningarna har, i enlighet med förfrågningsunderlaget och i samråd med Länsstyrelsen, enbart dokumenterats och beskrivits i plan. De fynd, som i fält bedömdes vara av vikt för tolkning och datering av fornlämningen samlades in utifrån iakttagen kontext. Det primära dokumentationsmaterialet, samt tillvaratagna fynd, kommer att översändas till Bohusläns museum i samband med rapportens färdigställande. Förmedling Undersökningens målgrupp var i första hand beställare och myndigheter. Därför fanns inga medel avsatta i kostnadsberäkningarna för förmedling. Natur- och kulturmiljö Södra Orust präglas av närheten till havet och det småskaliga bergslandskap som är så vanligt längs bohuskusten. Öppet hav finns i Skagerrak, cirka 15 kilometer 30

33 västerut. Från havet leder Kråke fjord och Stigfjorden in till Tjuve kile som idag är beläget endast några hundratal meter sydväst om de platser som här nämns. I förlängningen av havsviken vid Tjuve kile löper en smal dalgång mot nordöst. Denna har en gång utgjort en havsarm som löpt mot dagens Varekil. Längs med denna dalgång finns dramatiska bergssluttningar där skog växer på platåer. I dag är dalgången i stort ett sankt område som främst utnyttjas för bete. I samma dalgång går väg 160 från Skåpesund i söder till Varekil i norr. De fornlämningar som nämns i denna del av rapporten är samtliga belägna på bergshöjderna öster om väg 160 och flera av platserna överblickar landskapet i väster. På samtliga platser växer sly och gles blandskog. Av naturliga skäl har öarna i den bohusländska skärgården alltid utgjort bra platser att vistas på. Näringarna som togs ur havet och de större öarnas skogar och odlingsbara marker har utgjort grund för bosättningar under alla tider. Fornlämningsbilden i närområdet karaktäriseras av boplatser, fyndplatser, gravar (i form av röse, stensättningar, domarringar, rest sten och uppgift om flatmarksgrav), bytomt/gårdstomt samt lägenhetsbebyggelse. Tidigare undersökningar Under maj-juli 2010 genomförde Rio Kulturkooperativ en arkeologisk utredning av den planerade sträckningen av väg 160 (Nyqvist 2011). Vid utredningen påträffades de i denna rapport berörda lämningarna samt en stor mängd andra fornlämningar, vilka bland annat utgörs av boplatser, hägnader och gränsmärken. Innan utredningens start saknades uppgifter om gravförekomst inom utredningsområdet. Nedan följer redogörelsen av de stensättningar som berörs av förundersökningarna såsom de beskrivs i utredningsrapporten: Stala 341 Stensättning Stensättningen ligger på en utskjutande avsats i ett bergsområde och är rund, 6 meter i diameter och intill 0,2 meter hög. Fyllningen består av 0,2-0,3 meter stora stenar och är delvis övermossad. Stala 346 Stensättning Stensättningen ligger på ett utskjutande bergskrönsparti och är rektangulär, 3,5x2,2 meter (NV-SÖ) och intill 0,2 meter hög. Fyllningen består av 0,2-0,3 meter stora stenar och den är delvis övermossad. Stala 348 Stensättning Stensättningen ligger på en avsats nedanför ett markant bergskrön och är rektangulär till formen, 3,5x2,5 meter (NV-SÖ) och intill 0,2 meter hög. Fyllningen utgörs av 0,3-0,6 meter stora stenar. Fornlämningen är delvis övermossad och har glesare med sten i mitten. Stala 352 Stensättning Stensättningen ligger på ett utskjutande bergskrön och är rund, 5 meter i diameter och intill 0,2 meter hög. Fyllningen består av 0,2-0,3 meter stora stenar och är delvis övermossad. 31

34 Figur 18. Karta över fornlämningen Stala 341. Kartan visar de under förundersökningen påträffade anläggningar samt det schakt som upptogs i stensättningen. A1 innehöll brända ben och keramik. Karta i skala 1:100.

35 Stala 356 Stensättning Stensättningen ligger på ett utskjutande bergskrön och är rund, 4 meter i diameter och intill 0,2 meter hög. Fyllningen utgörs av 0,2-0,3 meter stora stenar och är delvis övermossad. Fornlämningen har en otydlig avgränsning på grund av vegetationen. Undersökningsresultat Nedan beskrivs de undersökta fornlämningarna översiktligt. För mer detaljerad information om de enskilda stensättningar hänvisas till bilaga 10. Stala 341 Fornlämningen utgjordes av en flack, lätt oval stensättning, 6,7x6,5 meter, på hälleberg (figur 18 och 19). Graven är placerad på ett bergskrön, kommunicerande mot väster, och den dalgång som väg 160 idag löper genom. Majoriteten av stenarna i fyllningen är jämnstora, 0,3-0,2 meter, med ett fåtal större stenar. Ett en meter brett schakt handgrävdes i stensättningens sydvästligaste del (figur 20). Fyllningen bestod där av två lager sten, med ytterligare två lager i de partier som gick ner i svackor i berget. I den nordligaste delen av schaktet, mot stensättningens centrala del påträffades keramik samt brända ben, vilka har mätts in som A1. En del slagen kvarts återfanns i ytan på hela stensättningen, men med en koncentration i anläggningens sydöstra del, som har mätts in som A2. Stala 346 Efter avtorvningen bedömdes Stala 346 utgöras av två separata stensättningar, som hädanefter benämns Stala 346A och B (figur 21 och 22). Figur 19. Stala 341 efter framrensning. I vänster i bild övergår berget i en brant. Foto mot norr. 33

36 Figur 20. Det handgrävda schaktet 1 i Stala 341. I främre delen av schaktet framkom gravgömman med brända ben och keramik. Fotot taget från mitten av graven mot söder. Stala 346A Stala 346A utgörs av en rund stensättning, 2,8 meter i diameter stor med kantkejda. Graven är placerad i den östligaste delen av en bergsrygg som vetter mot väster. Stensättningen ligger alldeles öster om Stala 346B. Kantkedjan, bestående av 0,2-0,3 meter stora stenar, är tydlig i västra och södra delen av anläggningen. Stensättningens form är något toppig, men följer bergets form vilket förstärker intrycket. Majoriteten av fyllnadsstenen är mindre än 0,2 meter stor. Fynd i form av slagen kvarts påträffades vid avtorvningen. Ett en meter brett schakt förlades 34

37 Figur 21. Karta över fornlämningarna Stala 346 A & B samt Stala 348 med de under förundersökningen grävt schakt. Karta i skala 1:100.

38 Figur 22. Stala 346 A & B efter framrensning. Foto mot väster. och handgrävdes i anläggningens nordvästra del (figur 23). Här är anläggningen uppbyggd av två lager sten varav det undre bestod av mycket skärvig sten. Totalt påträffades 11 bitar slagen kvarts i schaktet. Schaktet fortsätter in i Stala 346B. Stala 346B Stala 346B utgörs av en oval stensättning, 1,8x2 meter stor, med en koncentration av sten i den innersta metern. Stensättningen är placerad i direkt anslutning till Stala 346A på en markant bergsrygg vilken vetter mot väster. Anläggningen undersöktes, för att fastställa om det var en grav alternativt en utrasad del av Stala 346A. Ett schakt förlades i linje med det schakt som undersöktes i Stala 36

39 Figur 23. Det handgrävda schaktet 1 i Stala 346 A. Notera kantkedjan som sparats inför fotografering. Foto mot söder. Figur 24. Stala 348 efter framrensning. På bilden framgår att det i stensättningen finns koncentrationer av sten av samma storlek samt att det finns antydan till kantstenar runt anläggningen. Foto mot öster. 37

40 346A. Stensättningen är uppbyggd av två lager sten, varav det understa utgörs av ett glest lager med skärvig sten. Stensättningen ligger placerad på en bergspricka som löper under hela graven. Slagen kvarts påträffades sporadiskt i hela schaktet. Stala 348 Stala 348 är en lätt oval stenpackning, 4,6x5,1 meter stor, belägen cirka två meter öster om Stala 346A-B (figur 21 och 24). Stenpackningen ligger i en svag västsluttning mot den bergsrygg varpå Stala 346A-B är placerad. Anläggningen har en kantkedja som kan anas i öst och syd. I anläggningens östliga halva syns en påbyggnad med en annan stenstorlek, som tydligt skiljer sig från den som den stora anläggningen är uppbyggd av. Även i anläggningens sydvästra del kan detta skönjas. Denna skillnad i stenstorlek kan tolkas som en sekundär påbyggnad, med stenar av en mycket mindre storlek (<0,25 meter). I stensättningens västligaste del växte en stor gran vars rötter har kommit att påverka stora delar av graven. Anläggningen är till synes delvis jordfylld och var vid undersökningens början kraftigt övertorvad. Stenpackningen övergår i en naturlig blockmorän mot öster. Stala 352 och 356 Vid utredningen registrerades på platsen två separata anläggningar. Under förundersökningen framgick redan vid avtorvningen att det är en sammanhängande anläggning och därför kommer stensättningen hädanefter att benämnas som Stala 352 (figur 25). Anläggningen utgörs av ett 17x10 meter stort stenklätt hälleberg beläget på ett krön med utsikt mot väster (figur 26 och 27). Bergskrönet avslutas i en kraftig brant, mot vilken stenpackningen sträcker sig. Mot öster löper en tydlig brätteliknande stenpackning, som följer bergets form. Brättet har en bredd på mellan 0,8-1,1 meter. Efter avtorvningen kunde sex koncentrationer okulärt utskiljas. Dessa har tolkats som möjliga gravar inom stensättningen. Stenkoncentrationerna är sammanbundna med stensträngar, ibland bara med en sten i bredd, som binder samman hela den stenklädda ytan. I partier däremellan är hälleberget synligt. Slagen kvarts förekom över hela ytan. I stensättningens sydvästligaste del ligger ett större stenblock, 1,6x1,4x1 meter stort. Blocket, som är av kvartsitmaterial, är uppallat på sten och tolkas ingå i anläggningen (figur 28). Då storleken på stenpackningen blev mycket mer omfattande än vad som var planerat kom all tid att läggas på att försöka avgränsa denna. Detta beslut fattades i samråd med Länsstyrelsen. Fynd Fynden från stensättningarna förväntades huvudsakligen utgöras av slagen flinta, keramik och brända ben. Fynden dokumenterades utifrån iakttagen lagerföljd och kontext och endast fynd av daterande karaktär eller sådana som bedöms som särskilt intressanta för vidare bearbetning samlades in, resterande fynd återdeponerades efter beskrivning av typ, antal och utseende. Stala 341 I det schakt (S1) som öppnades upp i stensättningen Stala 341 påträffades keramik samt brända ben. Osteolog Leif Jonsson har bedömt benen som män- 38

41 Figur 25. Karta över fornlämningarna Stala 352 och 356. Notera de under förundersökningen rensade ytor som tjänade som avgränsningsschakt i lämningens ytterkanter. I söder ses det stora stenblock som ingår i anläggningen. Karta i skala 1:100.

42 Figur 26. Del av stenpackningen på Stala 352 och 356. I främre delen av bilden är stenpackningen gles. Den del av berget som syns i vänstra delen av bilden består av klyftor fyllda med sten. I skogskanten utgör stenen ett brätte. I bortre änden av stenpackningen syns det stora stenblocket. Foto mot sydöst. Figur 27. Vy över stenpackningen på Stala 352 och 356. Fotot taget från det stora stenblocket i stenpackningens södra del. Foto mot norr. 40

43 Figur 28. Det stora stenlocket på Stala 352 och 356. Notera att blocket, trots sin storlek, ligger ovanpå stenpackningens södra del. Foto mot sydöst. niskoben (Jonsson muntl.). Arkeolog Roger Nyqvist har bedömt keramiken och bedömer den som fragment från separata två kärl. Då keramikens skärvor inte har skarpa brottytor har den troligen lagts ner i anläggningen efter det att den sönderdelats, det vill säga att hela kärl inte har deponerats i graven. Materialet uppvisar den karaktär som keramik uppvisar då den påträffas i kulturlager. Materialet består endast av bukbitar, som är grovmagrade med glimmerförekomst hos båda kärlen, men ena kärlet har en något grövre magring. Det kärl som har något grövre magring har även en putsad yta. Kärlen har bränts med liknade metoder. Keramiken kan dateras till äldre järnålder, troligen romersk järnålder (Nyqvist muntl.). I samband med rapportens färdigställande kommer de fynd som samlats in att sändas till Bohusläns museum. Anläggningar Vid förundersökningen av Stala 341, 346A-B, 348 samt 352 påträffades endast en egentlig anläggning, den bengömma som påträffades i S1 i Stala 341, A1. Den syntes inte i plan, utan kunde endast iakttas genom fyndfrekvensen. Anläggningen tömdes på fynd, i den utsträckning den berördes av schaktet. Den kvartskoncentration som iakttogs inom Stala 341 har mätts in som A2. Analysresultat Då det organiska material som påträffades vid undersökningarna av stensättningarna, Stala 341, A1) endast utgjordes av brända ben har bedömningen gjorts att de inte skulle 14 C-analyseras då kollagenhalten i ben kan ge felaktiga resultat. 41

44 Benmaterialet påträffades med keramik, som ansetts vara tillräckligt daterande. Keramiken är daterad till äldre järnålder (romersk järnålder), se avsnittet Fynd ovan. Tolkning Stala 341 Fornlämningen tolkas som en grav. Graven är placerad på ett svagt krönläge, invid en kraftig brant mot den dalgång som löper i nordöst-sydvästlig riktning. Graven är tydligt avgränsad, och förmodligen anlagd vid ett tillfälle. Vid undersökningstillfället grävdes ett schakt, i vilket brända människoben och keramik påträffades. Keramiken har typologiskt daterats till äldre järnålder. Stala 346A Anläggningen tolkas som en stensättning med kantkedja. Graven är placerad längs ett bergskrön, som förstärker storleksintrycket av stensättningen. Den ligger monumentalt i landskapet och vetter ut mot Tjuve kile och den dalgång som därifrån löper mot nordöst. Stensättningen har inte gått att datera med säkerhet, men läge och form indikerar att den anlagts under järnålder. Stala 346B Anläggningen tolkas som en oval stensättning belägen i direkt anslutning till Stala 346A. Stensättningen har ingen kantkedja, och bedöms som anlagd efter Stala 346A. Graven ligger placerad på en djupare spricka i berget, som löper genom hela anläggningen. Slagen kvarts återfanns runt om i graven och bedöms ha ingått i anläggningsprocessen. Stensättningen har inte gått att datera med säkerhet, men läge och form indikerar att den anlagts under järnålder. Stala 348 Anläggningen tolkas som en lätt oval stensättning med kantkedja. Då delar av stenpackningen i anläggningen skiljer sig markant från den övriga stenen tolkas detta som att stensättningen är byggd i två faser. Detta rör delar av stenpackningen i sydvästra och östra delen av anläggningen. Stensättningen har inte gått att datera med säkerhet, men läge och form indikerar att den anlagts under järnålder. Stala 352 (och 356) Anläggningen tolkas som ett stenklätt berg, med minst sex olika koncentrationer och konstruktioner av sten som tillsammans bildar en sammanhängande stensättning. Stensättningen ringas delvis in av av vad som tolkas som ett brätte. Vid stenpackningens sydvästligaste del ligger ett större stenblock, som bedöms som uppallad och som ingående i anläggningen. Stensättningen har inte gått att datera med säkerhet, men läge och form indikerar att den anlagts under järnålder. Forskningspotential De aktuella gravarna bedöms ha en mycket stor forskningspotential, då alla tycks vara relativt ostörda. Samtliga är placerade i typiska gravlägen, men uppvisar en 42

45 variation kring uppbyggnad och troligt nyttjande, med exempelvis eventuella sekundärgravar. De undersökta stensättningarna anses ha en god forskningspotential särskilt i ett sammanhang med övriga lämningar från metalltid som förundersökts i detta projekt. Relationen mellan gravar och till synes tillfälliga aktivitetslokaler är intressant och ger möjligheter till fördjupad förståelse av hur landskapet använts under metalltid. Goda möjligheter finns att studera sambandet mellan det stenklädda berget, de stationära gravarna som revirmarkeringar och lättrörligheten i de aktiviteter som avsatt boplatsmaterialen. Pedagogisk potential Gravarna ligger intill en hårt trafikerad väg men bedöms ha ett stort pedagogiskt värde då de ligger väl synliga, lättförståeligt och med typiska placeringar i landskapsrummet. Stensättningarna kan påvisa de olikheter som samma anläggningstyper kan uppvisa, dess roller som landskapsmarkörer, men även hur man behandlat sina döda. Antikvarisk bedömning För de undersökta lokalerna (Stala 341, 346A-B, 348, 352 och 356) gör Rio Göteborg Natur- och kulturkooperativ bedömningen att samtliga bör slutundersökas om exploateringsplanerna kvarstår. Fornlämningar är skyddade enligt 2 kap i kulturmiljölagen (KML) och genom miljöbalkens generella hänsynsregler, där stor vikt läggs vid hänsyn till kulturlämningar och kulturmiljöer. Ansökan om ingrepp i lämningar lämnas till Länsstyrelsen. För fornlämningar gäller att de förutom själva lämningen även omges av ett så kallat fornlämningsområde. Fornlämningsområdet utgörs av ett så stort område på marken som behövs för att bevara fornlämningen och ge den tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. 43