NATURVÄRDES- INVENTERING BURÅSEN DALS-EDS KOMMUN UNDERLAG FÖR TILLSTÅNDS- PRÖVNING OCH MKB PÅ UPPDRAG AV RABBALSHEDE KRAFT

Transkript

1 NATURVÄRDES INVENTERING BURÅSEN DALSEDS KOMMUN UNDERLAG FÖR TILLSTÅNDS PRÖVNING OCH MKB PÅ UPPDRAG AV RABBALSHEDE KRAFT

2 Inventering, text och foto Naturcentrum AB 2011 Strandtorget Stenungsund Tel ncab@naturcentrum.se Projektansvarig: Jonas Stenström, Naturcentrum AB Fältinventering och rapport: Niklas Franc, Naturcentrum AB Beställare Rabbalshede Kraft Kartmaterial Lantmäteriet Gävle Medgivande I 2010/ (22)

3 Innehållsförteckning 3 (22)

4 Uppdrag På uppdrag av Rabbalshede Kraft har Naturcentrum AB genomfört en naturvärdesinventering av ett ca 5 km 2 stort markområde, inom vilket Rabbalshede Kraft planerar att etablera vindkraft. Området utgörs av området Buråsen i DalsEds kommun, Dalsland. Det är beläget strax norr om väg 164, ca 7 km väster om centralorten Ed. Rapporten ska vara underlag till den miljökonsekvensbeskrivning som ska upprättas för projektet. Ambitionen har varit att med hjälp av fältinventeringar och tidigare dokumentation identifiera naturvärdesobjekt inom det aktuella området. Utredningsområdet Det undersökta området ligger i DalsEds kommun, ca 7 km väster om Ed. Inventeringsområdet domineras av barrskog och myrar och är ett mycket kuperat sprickdalslandskap. Hela området utgörs av naturmark med hällmarkstallskogar, granskogar, våtmarker med många större och mindre sjöar. I området har bedrivits skogsbruk. Här finns också en skogsbilväg och en elgata. I nordöst mot sjön finns också en äldre bostadslämning. Metoder Inventeringsområdet framgår av figur 2. Inom detta område har en biotopkartering och naturvärdesbedömning utförts av Niklas Franc, Naturcentrum AB. Biotopkartering och naturvärdesbedömning genomfördes, enligt Naturcentrums modell (Bilaga 1 och 2). Fältarbetet genomfördes i juli månad Kompletterande inventering genomfördes i september (22)

5 Resultat Utredningsområdet ligger i ett kuperat landskap mer barrproduktionsskog, våtmarker, sjöar och hällmarkstallskogar. Det stora antalet våtmarker och sjöar är av särskild betydelse. De skapar tillsammans goda förutsättningar för många fåglar, insekter och växter. Våtmarker och sjöar har funnits under en mycket lång tid och kan därför vara livsmiljöer för arter som har svårt att sprida sig. Även skogsmiljöerna har naturvärden som i vissa fall är höga, men skogarna är generellt av lite yngre karaktär. Skog har vuxit i området under relativt kort tid (senaste 100 åren), tidigare har det sannolikt varit öppet, trädlöst fjäll och därför saknas många arter som är beroende av skoglig kontinuitet. Naturvärdesobjekt Tidigare kända naturvärdesobjekt är några nyckelbiotoper och ett antal sumpskogsobjekt. Inga våtmarker inom utredningsområdet är upptagna i myrskyddsplanen (Naturvårdsverket 2007). Som ett resultat av skogsbruk hyser delar av området låga naturvärden. Totalt noterades i inventeringen 46 naturvärdesobjekt (Tabell 1, Figur 2) där huvuddelen utgörs av våtmarker (31 stycken). Bland övriga områden utmärker sig sex skogsobjekt som bedöms ha högre naturvärden än de övriga. Tabell 1. Klassning av utredningsområdets 46 naturvärdesobjekt. Naturvärdeklass Antal objekt Klass 1 (unika naturvärden) 0 Klass 2 (höga naturvärden) 33 Klass 3 (naturvärden) 13 Summa: 46 Figur 1. Våtmark med den fridlysta orkidén Jungfru Marie nycklar i förgrund och bakgrund. 5 (22)

6 Figur 2. Karta som visar identifierade naturvärdesobjekt samt förslag till verksplatser och transportvägar. Naturvärdesobjekten är i de flesta fall känsliga för direkt exploatering. Våtmarker och sumpskogar kan dessutom vara känsliga för hydrologiska förändringar som exempelvis kan uppkomma i samband med vägdragningar. Vissa likartade miljöer har slagits ihop och beskrivs som objektgrupper även om de kan bestå av flera olika naturvärdesobjekt som är skilda från varandra. Dessa objektgrupper är sjöar i naturvärdesklass 2, myrar i naturvärdesklass 3 och myrar i naturvärdesklass 2. Övriga naturvärdesobjekt beskrivs individuellt. 6 (22)

7 I kartan är objektgrupper numrerade med romerska siffror (I sjöar i naturvärdesklass 2, II myrar i naturvärdesklass 2, III myrar i naturvärdesklass 3). Övriga objekt är numrerade med vanliga siffror från 1 till 9. Objektgrupper (gruppnummer I, II och III) I. Sjöar naturvärdesklass 2 (6 objekt) Sjöar bidrar generellt till en ökad biologisk mångfald i alla landmiljöer. Här finns utrymme för många djur och växter som inte skulle finnas i naturen om inte sjöarna fanns. I vatten lever bland annat fiskar, vattenväxter, djur och växtplankton, kräftdjur och andra ryggradslösa djur. Dessutom tillkommer strandzoner som utnyttjas av arter som trivs i fuktiga miljöer och här tillkommer mycket fåglar, insekter som trollsländor, många kärlväxter och kräldjur (groddjur och reptiler). Sjöarna i inventeringsområdet har en likartad karaktär och de omges av orörda skogsmiljöer. Vissa sjöar omges också av opåverkade mindre myrmarker och klipphällar. Karaktärsarter som noterats vid inventeringen är vanlig groda, vit näckros, kärrsilja, kärrviol, hirsstarr, stjärnstarr, klockljung, trindstarr, myrlilja och hjortron. Runt sjöarna finns också en hel del död ved både som liggande stammar (lågor) och som stående torrträd eller högstubbar, både av klena och grövre dimensioner. Detta beror bl a på att vattennivåerna kan variera och det är inte alla träd som klarar av. Den döda veden är viktig för många vedlevande insekter vars larver utvecklas där eller för vuxna individer som utnyttjar veden som övervintringsplatser. Död ved är också viktig för många mossor, lavar och svampar. Kommentar: Naturvärdesbedömning ligger mellan naturvärdesklass 2 och 3. Den högre klassen motiveras främst av den orördhet som präglar sjöarna och deras omgivningar. Figur 3. Skogstjärn i inventeringsområdets västra del. 7 (22)

8 II. Våtmarker/myrar naturvärdesklass 2 (21 objekt) Våtmarker liksom sjöar (se ovan) bidrar till den biologiska mångfalden i landskapet genom att erbjuda livsmiljöer som inte finns i landmiljöer. Myrar med sina vitmosseytor och inslag av småvatten är viktiga livsmiljöer för många kärlväxter som föredrar fuktiga miljöer. Småvatten är också viktiga miljöer för vattenlevande insekter, trollsländelarver, vattenväxter som bläddror och naten m fl. Både myrar, mindre torra landpartier och övergångszoner till torrare miljöer kan vara rika på död ved som är viktiga habitat för många växter och djur (se sista stycket under Sjöar ovan). I inventeringsområdes myrmarker vilka klassas som naturvärdesklass 2, dominerar vanliga arter som klockljung, olika vitmossor (Sphangnum sp.), stjärnstarr, nålstarr, tranbär och småsileshår. I övergångarna mot torrare mark finns ibland stora områden med blåtåtel och pors. Bland ovanligare arter av mera naturvärdeskaraktär finns tjäder (spillning), jungfrulin, Jungfru Marie nycklar (fridlyst) och myrlilja. De två sista arterna finns noterade i alla 18 objekten som klassats som naturvärdesklass 2. Kommentar: De flesta objekten ligger mellan klass 2 och 3, men orördheten i kombination med förekomsten av rikare flora motiverar den högre klassen. III. Våtmarker/myrar naturvärdesklass 3 (10 objekt) Dessa våtmarker hyser samma strukturer och arter som de i klass 2, men saknar Jungfru Marie nycklar och myrlilja. Figur 4. Myrmiljö med mindre öppet vatten. 8 (22)

9 Individuella objekt (objektnummer 19) 1. Bäckdråg med äldre naturskog och rasbrant naturvärdesklass 2 Mindre område med äldre naturskog, bäckdråg och rasbrant mot öster. Här står äldre granar, aspar och en del hassel. Flera av asparna är riktigt grova och har håligheter skapade av hackspettar. På granarna växer gammelgranslav och det finns gott om död ved, bland annat en del grövre granlågor. 2. Blandskog med rasbrant och husgrunder naturvärdesklass 3 Mellan sjön och en hög östvänd bergbrant finns en naturligt uppkommen blandskog med främst gran, tall, björk, asp och hassel. Skogen är bitvis yngre, men delar har nått mogen ålder (7090 år). Området är rikt på både stående och liggande död ved. Många aspar har bohål och naturvärdesarter i området är Jungfru Marie nycklar, brudborste, bergslok och skogssvingel. Mot sjön finns flera husgrunder. 3. Östvänd bergbrant rik på död ved naturvärdesklass 2 Äldre naturskog i blockrik bergbrant där äldre asp, tall, gran och björk dominerar. Många träd är krumma och snedvuxna av ålder, och rika på lavar. Här finns både lågor och högstubbar av de flesta trädslagen och många aspar är ihåliga eller har bohål. 4. Äldre barrskogsobjekt med bergbrant naturvärdesklass 3 Detta barrskogsområde består i norr av en hällmarkstallskog med äldre träd och en del död ved. Mot sydöst avgränsas hällmarkstallskogen av en bergbrant och nedanför berget finns en frisk till fuktig mossbelupen granskog. Granskogen är uppåt 8090 år och på de lavrika stammarna noterades signalarten trädporella, blodlav, gammelgranslav och signalarten kattfotslav. Det finns inslag av andra trädslag som asp, björk och tall men granen dominerar. En del träd är ihåliga och på marken växer den fridlysta revlummern här och där. Figur 5. Bergbrant med fuktig granskog nedanför och inslag av björk och asp i branten. 9 (22)

10 5. Äldre hällmarkstallskog naturvärdesklass 2 Objektet består av en äldre hällmarkstallskog med senvuxna, vridna tallar. Området är rikt på död ved både som lågor och torrakor och många träd har hackspettsangrepp. På några stammar växer grynig blåslav. Figur 6. Hällmarkstallskog 6. Två sjöar med bäck och omgivande våtmarker naturvärdesklass 2 Två skogstjärnar som omges av både klippor och våtmarker. Små bäckar/bäckmiljöer och underjordiska vattendrag sammanbinder sjöarna och våtmarkerna består av både blåtåtelängar och myrmarker. Området är rikt på myrlilja, Jungfru Marie nycklar, kärrsilja och klockljung. Vid den södra tjärnen observerades grönbena. Figur 7. Södra sjön i område 6 där grönbena observerades. 10 (22)

11 7. Fuktig gran/blandskog med bäck naturvärdesklass 2 Äldre granskog med inslag av björk, al och tall. Genom området går en våtmark som följer en bäckravin. Bitvis finns bäcken och bitvis övergår den i våtmarken. Området har hög luftfuktighet och är rikt på lavar som gammelgranslav, blodlav och här noterades den mycket ovanliga och rödlistade garnlaven Alectoria sarmentosa NT (RN , ). Skogen är rik på både högstubbar och lågor och det finns också mycket tickor på den döda veden. I början på bäckravinen mot myren i SV noterades ett exemplar av skärmstarr och på ett dött träd en population av svart trädmyra, Lasius fuliginosus. Figur 8. Bäck som slingrar sig fram i en våtmark/sumpskog. 8. Mosaikartad naturskogsmiljö naturvärdesklass 2 Naturskogsmiljö i och i anslutning till en bergrygg. Här finns branta stup, ädellövsraviner, sjöar, död ved, naturskogsliknande tall, gran och blandskogsmiljöer med inslag av blockrik kuperad terräng. Vid stupens sydvästbranter noterades huggorm (fridlyst), i ravinerna finns gamla senvuxna lindar, ekar och hassel, många lövträd har ihåligheter, och det finns gott om död ved av både löv och barr och i olika dimensioner. Den ovanliga signalarten skarp dropptaggsvamp Hydnellum peckii noterades i området. 9. Hällmarkstallskog naturvärdesklass 3 Rik hällmarkstallskog med inslag av björk och en bergbrant mot öster. Området har högt inslag av död ved både i form av gamla lågor och både unga och gamla stående torrträd. Här finns garnlav, grynig blåslav, blåmossa och en del tallskalbaggar som främst förekommer i skogsmiljöer med lite bättre kontinuitet av död ved (Plegaderus vulneratus och Pytho depressus). I branten åt öster finns även en hel del asp och högstubbar av lågor av asp, björk och tall. I området ingår också en mindre tjärn. 11 (22)

12 Vattendrag I området finns även en del mindre vattendrag, huvudsakligen i form av diken, utanför utpekade naturvärdesområden. Många av dessa löper mellan utpekade naturvärdesobjekt. De är ofta djupt nedgrävda och bidrar därför i mycket liten utsträckning till någon ökad biologisk mångfald. I många fall löper de dessutom genom tät slyskog med hög andel förna på marken och hög beskuggning vilket skapar miljöer fria från växtlighet och insektsliv. Platser där bäckarna korsas finns noterade i tabell 1 där det kommenteras om det finns behov av ökade säkerhetsåtgärder för att minska risker för påverkan av byggnationen. Generellt gäller att trummor som ersätter befintliga diken ska ha en så stor diameter som möjligt, oftast krävs 1,21,4 m diameter. För att inte skapa vandringshinder för vattenlevande organismer ska trummorna grävas ner 3040 cm i befintlig botten och sedan fyllas till ursprunglig bottennivå. Det är även viktigt att täta ovan och på sidorna om trummorna så att vattnet löper rätt. Om de ovan angivna punkterna utförs får man normalt fungerande flöden som är viktiga både för våtmarkernas och sjöarnas ekologiska kvalitéer och kan dessutom undvika slamansamlingar och stopp, vilket kan leda till översvämning av de anlagda vägarna. Dessutom är det angeläget att inte ändra eller påverka nivåregelerande element i form av t ex bergklackar. Uppströms en klack bildas större eller mindre dammar. Klackar kan också reglera sjöar och om en klack tas bort eller skapas så riskerar man att starkt förändra befintliga miljöer. Bedömning av påverkan och konsekvenser Den direkta och mest påtagliga påverkan som sker genom exploatering av vindkraft är vägar och verksplatser. För att bygga dessa så avverkas skog och sprängs och/eller fylls. I den föreslagna vindparken vid Buråsen påverkas främst produktionsskog men i fyra fall finns risk för lokal påverkan på höga naturvärden. Utöver påverkan på naturvärdesobjekt så riskerar några diken att påverkas. I samtliga fall blir påverkan och konsekvenser för enskilda naturvärdesobjekt och diken av liten omfattning, under förutsättning att de skyddsåtgärder som föreslås genomförs. Planerade vägar och verksplatser har detaljstuderats och platser där påverkan tänkas uppstå redovisas i tabell 2. För dessa platser anges även förslag på skyddsåtgärder. Samtliga skyddsåtgärder bör i detalj planeras och utformas i samråd med naturvårdssakkunnig. Namn på vägar och verk redovisas i figur (22)

13 Påverkan på naturvärdesobjekt (fyra platser) Påverkan vid det detta område består i att transportvägen kommer passera ett våtmarksområde med rinnande vatten. Det är angeläget att anlägga trumma under väg enligt de riktlinjer som anges ovan. Liknande vägvattenkorsningar sker på ytterligare sju platser (tabell 2) och att inte förändra befintlig hydrologi är den viktigaste skyddsåtgärden på alla dessa platser. Påverkan vid naturvärdesobjekt 9 består av att ny väg anläggs i kanten av naturvärdesobjektet. Påverkan kommer bestå i avverkning och sprängning i objektet. Området är dock stort och de högsta värdena finns i huvudsak i branten i den östra delen av objektet. Påverkan på objektet som helhet bedöms som liten. Kompensationsåtgärd kan vara att man lämnar alla avverkade träd från naturvärdesobjektet och lägger ut dem som död ved. Detta skulle gynna många insekter som steklar och skalbaggar i området och dessa kan även bli mat för insektsätande fåglar. På sikt kommer det även gynna lavar och mossor. Liknande kompensationsåtgärder kan göras på alla platser där man avverkar för väg eller verksplatser. Om man på plats lämnar en del av de avverkade träden för en naturlig nedbrytning, så skapar det livsmiljöer för insekter, lavar, mossor och mindre däggdjur och kan kompensera en del av de negativa effekterna av exploatering. Veden bör lämnas soligt om möjligt, då detta gynnar fler rödlistade arter än skuggigt liggande död ved. Påverkan vid passagen mellan naturvärdesobjekten 6 och 8 består dels i avverkning av en del träd och dels av planerad transportväg korsar en av sjöns utflödesbäckar. Det är bättre ur naturvårdssynpunkt att lägga passagen så långt som möjligt åt sydväst för att komma så långt som möjligt bort från sjön. Bäckpassagen hanteras med trumma av tillräcklig dimension och i rätt nivå för att undvika vandringshinder. Befintliga klackar som påverkas sjöns vattennivå måste beaktas noga och ej påverkas. Den döda veden som avverkas i området bör lämnas som död ved kompensationsåtgärd. Klass 3området norr om naturvärdesobjekt 5 är en mindre myrmark. Man bör om möjligt undvika denna lilla myr, både ur naturvärdessynpunkt och ur byggteknisk synpunkt. 13 (22)

14 Tabell 2. Verksvägar och verksplaceringar. Områden med föreslagna skyddsåtgärder markeras med * i nedanstående tabell samt med blått kryss i figur 9. Namn på verk/vägsträcka Naturtyp Påverkan Förslag på skyddsåtgärder 1 Produktionsskog Ingen 2 Produktionsskog Ingen 3 Produktionsskog Ingen 4 Produktionsskog Sprängning och 5* Produktionsskog, dike Sprängning och och mindre våtmark 6* Tallskog, dike och våtmark 7 Produktionsskog runt befintlig väg 8* Produktionsskog nära våtmark (naturvärdesobjekt II) Sprängning och Ingen Sprängning och 9 Produktionsskog runt Ingen befintlig väg 10 Produktionsskog Sprängning och 11* Produktionsskog och hyggen, nära våtmark (naturvärdesobjekt III) Sprängning och 12 Produktionsskog Sprängning och 13* Produktionsskog och Sprängning och nyckelbiotop nära mindre göl med utlopp och dike (naturvärdesobjekt 68) Viktigt att bibehålla fria vattenvägar, trumma placeras enligt instruktioner på sid. 12. Viktigt att bibehålla fria vattenvägar, trumma placeras enligt instruktioner på sid. 12. En skyddszon på 5 meter till våtmarken bör eftersträvas vid anläggning av transportväg. En skyddszon på 5 meter till våtmarken bör eftersträvas vid anläggning av transportväg. Anlägg hellre väg längre åt sydväst än nära sjön utan allt omfattande intrång i naturvärdesobjekt 8. Utlopp från sjön får ej påverkas och viktigt att bibehålla fria vattenvägar, trumma placeras enligt instruktioner på sid. 12. Det intrång som ej kan undvikas i naturvärdesobjekt 8 kan i viss mån kompenseras genom att avverkade träd lämnas som död ved. 14 (22)

15 14 Produktionsskog och hygge 15* Våtmark, dike, hygge och produktionsskog Sprängning och Sprängning och Trumma för våtmark kan placeras 510 cm högre än dagens dike (högsta påverkanspunkt i diket). Detta höjer vattennivån i våtmarken och minskar dess igenväxning vilket är positivt för biologisk mångfald. 16 Produktionsskog Sprängning och 17* Produktionsskog, dike Sprängning och och mindre våtmark (naturvärdesobjekt II) 18* Produktionsskog, dike, bergbrant (naturvärdesobjekt 9) och våtmark 19* Produktionsskog med dike Sprängning och Sprängning och V1 Ung produktionsskog Sprängning och V2 Ung produktionsskog Sprängning och V3 Produktionsskog Sprängning och V4 Produktionsskog Sprängning och V5 Produktionsskog Sprängning och V6 Produktionsskog Sprängning och V7 Produktionsskog Sprängning och V8 Hygge och produktionsskog Sprängning och V9* Hällmarkstallskog Sprängning och V10 Produktionsskog Sprängning och Viktigt att bibehålla fria vattenvägar, trumma placeras enligt instruktioner på sid. 12. Viktigt att bibehålla fria vattenvägar vid våtmark i områdets södra del, trumma placeras enligt instruktioner på sid. 12. Lämna död ved och avverkade träd. Viktigt att bibehålla fria vattenvägar, trumma placeras enligt instruktioner på sid. 12. Spara de två grova tallarna om möjligt 15 (22)

16 Figur 9. Numrerade verksplatser och avsnitt av befintliga och planerade vägar. Blåa X markerar platser där skyddsåtgärder rekommenderas när arbete utförs (se avsnitten Vattendrag, Påverkan vid naturvärdesobjekt och tabell 2). 16 (22)

17 Referenser Gärdenfors, U. (red.) Rödlistade arter i Sverige. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Nitare, J Signalarter indikatorer på skyddsvärd skog. Skogsstyrelsen, Jönköping. Naturvårdsverket Myrskyddsplan för Sverige, delrapport: Objekt i Götaland. Rapport Uppgifter ur följande register: ArtDatabanken: uppgifter ur ArtDatabankens register för rödlistade arter, uppgifter från ArtPortalens alla delar. Skogsstyrelsen: Nyckelbiotopsinventeringen (nyckelbiotoper, naturvärden m.m.) och sumpskogsinventeringen. 17 (22)

18 Bilaga 1: Biotopkartering metodik Syfte Biotopkartering är en väl beprövad metod för inventering och värdering av skyddsvärda naturmiljöer. Syftet är att med en rimlig arbetsinsats kartera områden med naturvärden inom ett aktuellt område. Resultatet kan t ex användas som underlag för kommunal och regional planering, tillståndsärenden m.m. Biotopkartering kan göras översiktlig över större områden, t ex en hel kommun eller mer fördjupat och noggrant inom mindre och begränsade områden. Metoden är utarbetad efter samma principer och riktlinjer som gäller för Naturvårdsverkets, Länsstyrelsens och Skogsstyrelsens inventeringar t ex ängs och hagmarksinventering och nyckelbiotopinventering och är anpassad så att resultat från dessa inventeringar kan vägas in. Inventering Inventeringen innebär i huvudsak identifiering, avgränsning och beskrivning av skyddsvärda biotoper. Dessa biotoper värderas enligt en 3gradig skala (se bilaga 2). Avgränsning av varje område görs med utgångspunkt från ekologiskt funktionella gränser. Vid inventeringen eftersöks särskilt signalarter, rödlistade arter samt allmänna biotopstrukturer som kan ligga till grund för bedömning och värdering av varje biotop. Biotopinventeringen innefattar inte någon fullständig inventering av arter. Enskilda rödlistade arter eller signalarter kan förbises. För bästa resultat rekommenderas att inventering utförs under vegetationssäsong april oktober. Inventering kan i de flesta fall även utföras andra tider men bedömningarna blir något mer osäkra. I de fall sjöar och vattendrag omfattas görs bedömningar endast med utgångspunkt från vad som kan uppfattas från land. Undersökningar under vattenytan ingår ej såvida inte särskild överenskommelse träffats kring detta. Signalarter och rödlistade arter Med signalarter menas arter som indikerar högre naturvärden. Där signalarter påträffas är sannolikheten stor att andra skyddsvärda eller rödlistade arter också förekommer. Med rödlistade arter avses sådana som enligt specifika kriterier bedöms löpa risk att försvinna från Sverige. Sveriges officiella lista över rödlistade arter har fastställts av Naturvårdsverket. De rödlistade arterna indelas i olika kategorier utifrån utdöendrisk. Hotkategorier: RE Försvunnen (Regionally Extinct) CR Akut hotad (Critically Endangered) EN Starkt hotad (Endangerd)

19 VU Sårbar (Vulnerable) NT Missgynnad (Near Threatened) DD Kunskapsbrist (Data Deficient) Kategorin DD innehåller arter som misstänks vara hotade eller missgynnade men där utdöenderisken inte gått att bedöma. Dessutom finns, utanför listan, kategorierna LC Livskraftig (Least Concern) för arter som inte kan placeras i någon av ovanstående kategorier samt NE Ej bedömd (Not Evaluated). Resultat Biotopkarteringen presenteras med kartor där områden med naturvärden redovisas. I text ges en kort beskrivning till varje område. Beskrivningen innehåller en textsammanfattning av varje områdes värde, känd förekomst av rödlistade eller andra särskilt intressanta arter samt områdets naturvärde enligt en 3gradig skala. 19 (22)

20 Bilaga 2: Naturvärdesbedömning metodik Här presenteras Naturcentrums metod för att klassificera miljöer med utgångspunkt från deras biologiska och ekologiska värden naturvärdesbedömning. Det är naturligtvis ingen exakt vetenskap utan baserar sig på värdering av artinnehåll, strukturer och objektets ålder m m. I varje enskilt fall måste en lång rad aspekter bedömas, värderas och vägas mot varandra, men med den nationella skalan som utgångspunkt. Vid naturvärdesbedömningen värderas biotoper i olika klasser. Höga klassningar betyder att naturvärdet kan vara av nationell dignitet. En viss naturvärdesklass innebär inte automatiskt ett visst skydd. För att ett område skall vara skyddat krävs särskilda beslut eller förordnanden. Vissa områden med naturvärden är skyddade enligt lag, t ex naturreservat eller biotopskydd, men huvuddelen saknar formellt skydd. Däremot är det brukligt att man så långt som möjligt tar hänsyn till områden med naturvärden vid såväl samhällsplanering som vid skogs och jordbruk. Naturvärdesbedömningen gäller för de förhållanden och med den kunskap som är känd vid inventeringstillfället. Ny kunskap eller ändrade förhållande kan innebära att ett områdes värde eller avgränsning ändras. Ett område som bara konstaterats ha naturvärden (skall läsas att objektet har minst naturvärden ) kan ha höga naturvärden eller unika naturvärden. Det kan bero på hur väl undersökt det är, om inventering genomförts vid lämplig tidpunkt osv. Vid värderingen utgår man från områdenas biologiska värden. Det biologiska värdet bedöms i första hand med utgångspunkt från vilka arter eller artgrupper som noterats eller sedan tidigare är kända, men även med utgångspunkt från förekomst av viktiga ekologiska strukturer (vilket kan vara viktiga förutsättningar för krävande arter). I de fall geologiska värden ingår i bedömningen anges detta särskilt. Betydelse för friluftsliv ingår inte i naturvärdesbedömningen men kan anges som en tilläggsinformation. Allmänna naturvärden Områden med naturvärde avser miljöer som har större betydelse för djur och växter än vårt vanliga produktionslandskap (åkrar, brukade skogar och tätorter). Det kan t ex handla om ett vattendrag, en våtmark, ett öppet dike, en åkerholme, ett äldre eller ovanligt skogsbestånd, en stenmur eller ett gammalt träd. Dessa områden har betydelse för variationen i landskapet och det är viktigt för biologisk mångfald att denna typ av områden ej blir färre utan snarare tvärtom. Ett område som konstaterats ha naturvärden kan också ha höga naturvärden eller till och med unika. Det kan bero på vilken kunskap man hunnit skaffa sig, hur väl undersökt området är, om inventeringen genomförts vid lämplig tidpunkt osv. Vid en översiktlig inventering kan en van fältinventerare relativt snabbt identifiera de flesta miljöer med naturvärden. Genom fördjupade inventeringar av arter och strukturer 20 (22)

21 kan man konstatera vilka områden som dessutom hyser höga eller kanske till och med unika naturvärden. Höga naturvärden Om man kan konstatera att området hyser livskraftiga bestånd av så kallade signalarter (arter med särskilda miljökrav) eller innehåller viktiga ekologiska strukturer har området höga naturvärden. Gemensamt för områden med höga naturvärden är att de har värden som är svåra eller omöjliga att få tillbaka om de försvinner. Sådana miljöer har till viss del omfattats av naturtypsvisa inventeringar som ordnas i Länsstyrelsens, Skogsstyrelsens, Naturvårdsverkets och Jordbruksverkets regi, men långt ifrån alla områden är kända. Exempel på områden med höga naturvärden är t ex naturliga ängs och betesmarker, nyckelbiotoper i skogen, opåverkade våtmarker, naturskogar m.m. Hit hör också livsmiljöer enligt EU:s habitatdirektiv med gynnsam bevarandestatus. Områden med höga naturvärden bör betraktas som Mark och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt enligt miljöbalken 3 kap 6. Stöd för en sådan tolkning finns bl a i förarbetena till naturresurslagen. Sådana områden skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön. En förutsättning för att de nationella miljömålen skall uppfyllas är att områden med höga naturvärden bevaras och sköts på ett sätt så deras värden består. Unika naturvärden De allra mest värdefulla områdena kallar vi områden med unika naturvärden. Till denna grupp hänför vi bl a livsmiljöer med livskraftiga bestånd av hotade eller rödlistade arter. Det kan också vara miljöer med lång historisk kontinuitet eller särskilt stor ekologisk betydelse t ex viktiga reproduktionsområden, rastplatser eller växtmiljöer. Det kan vara viktiga kärnområden inom en större miljö med höga naturvärden. Det kan också vara en större miljö med få motsvarigheter i regionen. 21 (22)

22 Naturvärdesbedömningen som visas i värdepyramiden ovan (Naturcentrum AB 2006) bygger på erfarenhet och allmänna, vedertagna naturvårdsprinciper. Figuren är bredast vid basen och smalast vid toppen. Detta belyser att de miljöer som återfinns längst upp i pyramiden är sällsyntare än sådana som finns längre ner i pyramiden 22 (22)