Uteslutandegrunder för asyl - I ljuset av likhetsprincipen och objektivitetsprincipen Petra Wiberg

Transkript

1 JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet Uteslutandegrunder för asyl - I ljuset av likhetsprincipen och objektivitetsprincipen Petra Wiberg Examensarbete i Offentlig rätt, 30 hp Examinator: För- och efternamn Stockholm, Vårterminen 2017

2 Abstract Even though an immigrant has the right to receive asylum there are within the Swedish immigration law, and more specifically the Aliens Act (2005:716), statutory regulations that can exclude an immigrant from receiving international protection in Sweden. These statutory regulations are called the exclusion clauses and they can be applicable if the immigrant has committed a certain criminal act in its home country or in Sweden. In a decision from the Migration Court of Appeal, MIG 2016:22, the Migration Court did not investigate whether the immigrant should have been excluded or not, even though there was legitimate reasons for that. Because of this decision, it is clear that the exclusion clauses are difficult to apply for the determining authorities. There are important principles in Swedish law that the determining authorities need to follow when acting towards individuals. Among these principles there is firstly the equality principle, which states that all cases with similar statements should receive the same decision. Secondly there is the objectivity principle, which states that all cases should be treated objectively. Both of these principles are laid down in law in the Swedish constitution in the Instrument of Government (1974:152). The outcome of MIG 2016:22 shows that these principles can be wrongly overlooked. This paper has presented the exclusion clauses, both the international ones from the UN and EU, as well as the national ones. Furthermore, this paper has focused on discovering if the exclusion clauses are contributing to a consistent application of the law by using a legal dogmatic method. A consistent application of the law can contribute to the maintenance of the equality principle and the objectivity principle within the determining authorities. The outcome of this paper showed there are some parts of the exclusion clauses that contribute to that. However, there are some parts of the exclusion clauses that could lead to an inconsistent application of the law. In order to maintain the equality principle and the objectivity principle it is important that the exclusion clauses are formed in a way that makes it possible to avoid giving the determining authorities the opportunity to make different decisions in similar cases. That opportunity should be avoided because it could otherwise lead to either risking the life of an individual or let an individual utilize the right to receive asylum, merely because the exclusion clauses has been interpreted in an incorrect way.

3 Förkortningar Asylprocedurdirektivet Europaparlamentets och Rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd Bet. Betänkande BrB Brottsbalk (1962:700) EKMR Europeiska konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna EU Europeiska unionen Flyktingkonventionen 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning FN Förenta nationerna FN-stadgan Förenta nationernas stadga Folkmordslagen Lag (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelse JO Justitieombudsmannen KU Konstitutionsutskottet LSU Lag (1991:572) om särskild utlänningskontroll Massflyktsdirektivet Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta NSL Narkotikastrafflag (1968:64) Prop. Proposition RB Rättegångsbalk (1942:740) RF Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform Skyddsgrundsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning)

4 SOU Statens offentliga utredningar SvJT Svensk Juristtidning Tortyrkonventionen FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning UNHCR United Nations High Commissioner UNHCR:s handbok UNHCR:s handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning UtlL Utlänningslag (2005:716)

5 Innehållsförteckning 1. Inledning Om ämnet Syfte och frågeställningar Avgränsning Metod och material Definitioner Disposition 8 2. Förvaltningsrättsliga principer Objektivitetsprincipen Likhetsprincipen 9 3. Grunder för asyl Flykting Alternativt skyddsbehövande Övrigt skyddsbehövande Gemensamma bestämmelser Uteslutandegrunder i internationella regelverk Förenta Nationerna Flyktingkonventionen UNHCR:s handbok Europeiska unionen Skyddsgrundsdirektivet Uteslutandegrunder i nationella rättskällor Uteslutande från flyktingskap Brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten Grovt icke-politiskt brott utanför Sverige Gärningar som strider mot FN:s syften och grundsatser Uteslutande från alternativt och övrigt skyddsbehov Grovt brott Utgör en fara för rikets säkerhet Gemensamma bestämmelser Anstiftan eller annat deltagande 33

6 5.4 Prövning av uteslutandegrunder i rättspraxis MIG 2009: MIG 2011: MIG 2012: Avslutande kommentar Prövningen vid de beslutande myndigheterna Utredningsansvar för uteslutandegrunderna Avslutande kommentar Bevisbörda och beviskrav Synnerlig anledning att anta Koppling till utom rimligt tvivel Benefit of the doubt Avslutande kommentar Sammanfattande analys och slutsatser En återblick på uppsatsens syfte Argument för en konsekvent rättstillämpning Krav på rätt till asyl Utfyllnad genom internationella regelverk Tydliga definitioner Argument emot en konsekvent rättstillämpning Behov av tydligare definitioner Endimensionell praxis Gränsdragning för beslut att initiera utredning Beviskravet på synnerlig anledning att anta Avslutande kommentar Källförteckning 57

7 1. Inledning 1.1 Om ämnet De senaste åren har allt fler människor flytt från sina hemländer, på grund av krig och oroligheter, för att söka sig till tryggare länder där de kan få skydd. Sverige är ett av de länder som har tagit emot ett förhållandevis stort antal utlänningar som har kommit till landet i syfte att söka asyl. År 2015 tog Migrationsverket emot asylansökningar och år 2016 inkom asylansökningar till Migrationsverket. 1 Bland de asylsökande, som i och för sig uppfyller kriterierna för att få skydd, finns det även personer som rättssystemet anser inte ska ha rätt till skydd på grund av att de tidigare har förfarit klandervärt. Det klandervärda beteendet kan kopplas till att brott kan ha begåtts i hemlandet, men också i Sverige. 2 I februari 2016 publicerade polisen en statistik på hur många asylsökande som hade anmälts för brott under en period om ungefär ett år. I anmälningar var asylsökande registrerade som brottsmisstänkta. Nästan 55 procent av dessa anmälningar avsåg brott på asylboenden. De vanligaste brotten var misshandel och hot i samband med bråk mellan de boende. 3 Då en asylsökande har begått ett brott, finns det olika brottsliga gärningar som kan frånta den asylsökande rätten att beviljas asyl. Om en asylsökande döms för ett brott i Sverige kan allmän domstol förordna om utvisning. 4 Vid förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar kan emellertid begångna brottsliga gärningar aktualisera så kallade uteslutandegrunder. 5 Uteslutandegrunderna regleras i utlänningslagen (2005:716) (UtlL) och de infördes i nuvarande utformning år 2010 och införandet föranleddes av Skyddsgrundsdirektivet från Europeiska unionen (EU). 6 Uteslutandegrunderna innebär att om en asylsökande initialt bedöms ha rätt till asyl, skulle en tillämpning av dem kunna medföra att den asylsökande blir fråntagen denna rätt, på grund av olika begångna brottsliga gärningar. Uteslutandegrunderna är av intresse att belysa på grund av att de kan aktualisera en situation i vilken den asylsökande inledningsvis har åberopat omständigheter till stöd för ett skyddsbehov och asyl varvid samma omständig- 1 Migrationsverket, Statistik, 2 Närmare beskrivning i kapitel 4. 3 Lisinski, Polisen släpper asylbrottssiffror, 4 Utvisning på grund av brott regleras i 8 a kap. 8 UtlL. 5 I kapitel anges det hur uteslutandegrunderna ska benämnas i uppsatsen. 6 Prop. 2009/10:31 s. 106 och

8 heter kan grunda en tillämpning av uteslutandegrunderna där den asylsökande kan riskera att utvisas. Den 3 november 2016 meddelade Migrationsöverdomstolen ett avgörande, MIG 2016:22, där det konstaterades att de gärningar som den asylsökande hade begått i hemlandet borde ha föranlett Migrationsdomstolen att inleda en prövning av om dessa gärningar hade kunnat medföra en tillämpning av någon av uteslutandegrunderna. Rättsfallet är intressant eftersom det visar att de beslutande myndigheterna, då de ska bevilja en asylsökande ett gynnande beslut om asyl, skulle kunna tendera att lägga ett stort fokus på frågan om skyddsbehov. Det skulle kunna medföra en felaktig underlåtenhet att inleda en utredning om uteslutandegrundernas tillämplighet. Inom förvaltningsrätten, i vilken asylrätten ingår, finns vissa grundläggande principer som måste beaktas av de beslutande myndigheterna. 7 Bland dessa principer finns likhetsprincipen och objektivitetsprincipen, vilka är grundlagsfästa i 1 kap. 9 kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform (RF). Dessa innebär i korthet att alla ärenden där de sakliga förutsättningarna är lika ska bedömas på samma sätt samt att de beslutande myndigheterna inte får grunda sina beslut på ovidkommande intressen. 8 MIG 2016:22 ger en antydan till att lika fall faktiskt inte alltid bedöms likadant vid de beslutande myndigheterna. 1.2 Syfte och frågeställningar Uppsatsen syftar till att ge en presentation av uteslutandegrunderna för att undersöka om de föranleder en konsekvent rättstillämpning vid de beslutande myndigheterna. Ett delsyfte är därför att undersöka om en tillämpning av dem medför att likhetsprincipen och objektivitetsprincipen upprätthålls. De frågeställningar som uppsatsen är uppbyggd kring, med ändamålet att uppfylla dess syfte, är: 1. Vad innebär likhetsprincipen och objektivitetsprincipen för en konsekvent rättstillämpning av uteslutandegrunderna? 2. På vilka grunder kan asyl, vilket är ett krav för en tillämpning av uteslutandegrunderna, beviljas? 7 von Essen, Arbete i offentlig förvaltning, 2014, s Lind, Zetterström, Offentlig rätt, 2016, s

9 3. Vilka internationella rättsregler är relevanta för uteslutandegrunderna? 4. Vilka brottsliga gärningar avser de nationella uteslutandegrunderna? 5. På vilka grunder bör de beslutande myndigheterna inleda en utredning av förekomsten av en uteslutandegrund? 6. Vilka bevisfrågor aktualiseras i samband med en utredning av förekomsten av en uteslutandegrund? 1.3 Avgränsning Beträffande grunderna för asyl berörs enbart de som bygger på bestämmelserna i 4 kap. UtlL, vilka avser asyl som flykting, alternativt- och övrigt skyddsbehövande. Synnerligen ömmande omständigheter i 5 kap. 6 UtlL ingår inte i någon av uteslutandegrunderna och är dessutom ingen grund för asyl, även om bestämmelsen ofta prövas vid asylansökningar. 9 Av den anledningen har ingen närmare redogörelse gjorts av den bestämmelsen. Inte heller asyl för minderåriga eller uppehållstillstånd vid anhöriginvandring har lämnats någon närmare redogörelse för. Det finns flera grunder och undantag i UtlL enligt vilka det kan vara aktuellt att inte bevilja en asylsökande asyl eller uppehållstillstånd. De grunder för detta som har prövats i denna uppsats är enbart de uteslutandegrunder som regleras i 4 kap. 2 b-c UtlL. I exempelvis 4 kap. 3 UtlL finns en bestämmelse som kan leda till att en asylsökande inte får beviljas flyktingstatusförklaring. Bestämmelsen är fakultativ, till skillnad från de i 4 kap. 2 b-c UtlL som är tvingande, samt berör mer specifikt frågan om statusförklaring, och lämnas därför utanför. Flera bestämmelser i UtlL, samt även asyl- och flyktingpolitiken i stort, har sin grund i internationella regelverk. 10 Det finns alltså ett stort antal internationella regelverk som kan aktualiseras vid asylrättsliga prövningar. De internationella regelverk som uppsatsen berör är enbart de som är av omedelbar relevans för uteslutandegrunderna och en analys av dem. Vid en analys har Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen berörts, trots att den inte är av omedelbar relevans för uteslutandegrunderna på grund av att den mer specifikt berör internationella brottmål vid Internationella brottmålsdomstolen och inte utlänningsrätt. 11 Däremot redogör den för definitioner som kan användas vid en analys av uteslutandegrunderna Jfr MIG 2007: Diesen m.fl., Prövning av migrationsärenden : BEVIS 8, 2012, s Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, artikel Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, artikel

10 Det regelverk från EU som har berörts i svenska rättskällor avseende uteslutandegrunderna och som därför ska återges i uppsatsen är Skyddsgrundsdirektivet. Massflyktsdirektivet och Asylprocedurdirektivet, vilka reglerar olika bestämmelser om asyl, har lämnats utanför. De anses inte vara av omedelbar relevans för uteslutandegrunderna. 13 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) är i och för sig ett betydelsefullt regelverk vid en prövning av rätten till internationellt skydd på grund av att konventionen berör mänskliga rättigheter. 14 Eftersom EKMR inte närmare berör uteslutandegrunder för asyl samt att uppsatsen fokuserar på de förvaltningsrättsliga principer som regleras i svensk rätt, har den lämnats utanför denna uppsats. De förvaltningsrättsliga principer som har varit i fokus i analysen är likhetsprincipen och objektivitetsprincipen. Att analysen utgår från dessa principer har föranletts av att de anses spegla huruvida bestämmelser tillämpas konsekvent. Visserligen är legalitetsprincipen av stor vikt, men den har förbigåtts i undersökningen eftersom den avser att beslut ska fattas med stöd i lag, 15 varvid föremålet för denna uppsats är om uteslutandegrunderna medför en konsekvent rättstillämpning av dem vid de beslutande myndigheterna. 1.4 Metod och material Den metod som har använts för att besvara uppsatsens frågeställningar och därigenom uppnå uppsatsens syfte är den rättsdogmatiska metoden. Det finns olika uppfattningar om vad den rättsdogmatiska metoden innebär. Den generella uppfattningen är att den innebär att fastställa gällande rätt. Vidare innebär den rättsdogmatiska metoden inte enbart innebära att fastställa gällande rätt, utan också att systematisera och tolka den. 16 För att fastställa gällande rätt ska de allmänt accepterade rättskällorna behandlas, vilka är de som ingår i rättskälleläran. Dessa rättskällor är lagstiftning, rättspraxis, förarbeten och doktrin. 17 Det finns olika uppfattningar om rättskällornas hierarki, där en uppfattning är att den består i att den primära rättskällan är lagstiftning, följt av förarbeten, därefter rättspraxis där prejudikat från de högsta instanserna är det centrala och slutligen juridisk doktrin. 18 Rättsdogmatik förknippas vid en första anblick 13 Jfr MIG 2012:14 om prövningen av uteslutandegrunderna. 14 EKMR, artikel von Essen, Arbete i offentlig förvaltning, 2014, s Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare Ämne, material, metod och argumentation, 2015, s. 43, Peszenik i Förvaltningsrättslig tidskrift 1990, s Korling, Zaboni, Juridisk metodlära, 2013, s. 21 ff. 18 Bernitz m.fl., Finna rätt, 2012, s. 32 f. 4

11 med den så kallade gällande rätten där det föreligger begränsningar för vad som kan omfattas av det begreppet. Detta hindrar dock inte att det vid en rättsdogmatisk argumentation går att vidga perspektivet och gå utanför gällande rätt. 19 Därför har, för att uppnå uppsatsens syfte, inte enbart de allmänt accepterande rättskällorna använts. De har kompletterats med annat material såsom myndighetsbeslut från dåvarande utlänningsnämnden och JO. Det kan diskuteras huruvida myndighetsbeslut och beslut från JO kan betraktas som rättskällor. Eftersom myndighetsbeslut och beslut från JO tillämpar samt diskuterar en tillämpning av gällande rätt, ska de anses vara en vägledning vid en rättsdogmatisk analys. Beträffande svenska rättskällor, är UtlL den rättskälla från vilken uppsatsen utgår. Rätten till asyl regleras i 4 kap. 1-2 a UtlL och därefter regleras grunder för uteslutande i 4 kap. 2 b-c UtlL. Förarbeten samt lagkommentarer till dessa bestämmelser har som regel berörts för att möjliggöra en djupare förståelse av bestämmelserna. Inom den rättsdogmatiska metoden ingår också EU-rätten. 20 EU:s rättskällor är direkt tillämpliga i Sverige och fungerar som en del av Sveriges nationella rättsordning. Alla domstolar och myndigheter ska följa rättskällor som härrör från EU och därför är det av vikt att återge den EU-rätt som är tillämplig avseende uteslutandegrunder från asyl. 21 Det regelverk från EU som har berörts i uppsatsen är Skyddsgrundsdirektivet. En dom från EU-domstolen, vilken avser en prövning av uteslutandegrunderna i Skyddsgrundsdirektivet, har också ansetts vara av relevans i uppsatsen. 22 Utlänningslagstiftningen är även influerad av andra internationella regelverk och konventionsåtaganden, vilka får betydelse när svensk rätt ska tolkas. 23 De regelverk som har berörts till störst del i denna redogörelse om uteslutandegrunderna har varit regelverk från Förenta nationerna (FN) och då Flyktingkonventionen samt UNHCR:s handbok, vilka ger en central vägledning i flertalet prövningar av internationellt skydd. Även UNHCR:s riktlinjer för uteslutandegrunder, Guidelines on International Protection: Application of the Exclusion Clauses: Article 1 F of the 1951 Convention relating to the Status of Refugees, har varit av betydelse för denna uppsats. Det har också funnits en anledning att beröra FN-stadgan av den an- 19 Jareborg i SvJT 2004 s Reichel, EU-rättslig metod, 2012, s Bernitz m.fl., Finna rätt, 2012, s Närmare beskrivning i kapitel Seidlitz, Asylrätt En praktisk introduktion, 2014, s

12 ledningen att en nationell uteslutandegrund refererar till den. 24 Flyktingkonventionen, UN- HCR:s handbok och UNHCR:s riktlinjer utgör inte gällande rätt. Emellertid har Skyddsgrundsdirektivet utgått från Flyktingkonventionen och eftersom direktivet härrör från EU, vars rättskällor ingår i den rättsdogmatiska metoden, ska Flyktingkonventionen också anses göra det. Vidare redogör prejudikat från Migrationsöverdomstolen, vilka utgör gällande rätt, för UNHCR:s handbok och UNHCR:s riktlinjer. 25 På grund av att de refereras och tillämpas i gällande rätt, ska de ingå i en analys enligt den rättsdogmatiska metoden. I uppsatsen har det också vid vissa fall gjorts en jämförelse med straffrätt. Uteslutandegrunderna berör brottsliga gärningar och vissa begrepp inom dem förekommer även inom straffrättslig lagstiftning. Det medför att det kan vara nödvändigt vid en analys att beröra relevanta straffrättsliga bestämmelser. Dessutom har viss processrätt berörts i avsnittet som avser beviskrav och bevisbörda. Bevisfrågor inom utlänningsrätt avser processrätt snarare än utlänningsrätt och därför har det varit nödvändigt att beröra även detta rättsområde. I den avslutande analysen har den gällande rätt som uppsatsen har presenterat granskats och där analysens fokus har legat på de nationella rättskällorna. Det har diskuterats om uteslutandegrunderna och gällande rätt kring dem föranleder en konsekvent rättstillämpning. En konsekvent rättstillämpning i uppsatsen har inneburit en enhetlig tillämpning av rättskällorna oavsett vem som har att fatta ett beslut. Innebörden av likhetsprincipen och objektivitetsprincipen och därmed ett upprätthållande av dem kan anses bidra med denna enhetliga tillämpning, vilket är grunden till att de har lagts fram i uppsatsen. 26 För att få klarhet i om uteslutandegrunderna tillämpas konsekvent har det redogjorts för argument för en konsekvent rättstillämpning respektive argument emot en konsekvent rättstillämpning. Fokus i analysen har varit på det som talar emot, eftersom det har ansetts ha varit av störst betydelse att kritiskt granska rättsläget och uppmärksamma på eventuella brister i regelsystemet. Utöver rättsdogmatisk metod ingår också empiriska inslag i uppsatsen. Empiri har sin grund i vetenskapliga undersökningar från verkligheten. 27 Empiriskt material kan föras in och bidra med en analys av gällande rätt. Att empiriskt material förs in skulle dessutom kunna förbättra 24 Närmare beskrivning i kapitel Jfr MIG 2006:1 där det anges att UNHCR:s handbok ska vara viktig vid asylrättsliga ärenden, jfr MIG 2012:14 där det refereras till UNHCR:s riktlinjer. 26 Jfr von Essen, Arbete i offentlig förvaltning, 2014, s. 89 om vikten av att bestämmelser inte är vaga för att upprätthålla ett konsekvent beslutsfattande vid de beslutande myndigheterna, närmare beskrivning i kapitel Nationalencyklopedin, Empiri, 6

13 en analys av gällande rätt. 28 En intervju har därför genomförts med en juridisk expert vid Migrationsverket, Peter Mokvist. Han har uttalat sig om hur utredningen går till när en misstanke uppstår om att en uteslutandegrund för asyl skulle kunna aktualiseras samt för utredningsansvaret för uteslutandegrunderna. Det har varit nödvändigt för analysen att utreda hur prövningen av uteslutandegrunderna faktiskt går till i praktiken, eftersom den praktiska aspekten inte framgår ur rättskällorna som sådana. Med anledning av att intervjun har skett med en juridisk expert vid Migrationsverket, ska de uttalanden som återges från intervjun anses vara korrekta och återge verkligheten Definitioner En prövning och en efterföljande tillämpning av uteslutandegrunderna för asyl har genomgående i uppsatsen benämnts som ett uteslutande och att en asylsökande ska uteslutas. I praktiken används begreppet exklusion och att en asylsökande ska exkluderas. 29 För att vara tydlig med vad som avses har uteslutande och att en asylsökande ska uteslutas tillämpats i denna uppsats. Beroende på vad en mening har berört, har orden behövt böjas för att passa in i sammanhanget. I denna uppsats har den berörda personen benämnts som den asylsökande. I vissa lagrum benämns den person som ska omfattas av lagrummet som utlänningen, såsom i exempelvis 4 kap. 1 UtlL. Anledningen till att termen den asylsökande har valts, är att uppsatsen tar sikte på personer som har ingett en asylansökan till Migrationsverket. De beslutande myndigheterna ska därefter i olika instanser bedöma huruvida personen är i behov av internationellt skydd och ska beviljas asyl. Avslutningsvis ska en bedömning av om någon av uteslutandegrunderna är tillämplig aktualiseras. Istället för att variera benämningen från utlänningen till den asylsökande, har en enhetlig benämning använts. Termen de beslutande myndigheterna har genomgående använts i uppsatsen. Anledningen till det är att uppsatsen avser att främst beröra principfrågor i samband med en tillämpning av uteslutandegrunderna och att det vid en analys inte alltid ska behöva vara klarlagt vilken instans som har fattat eller ska fatta ett beslut. Eftersom det kan vara olika organ såsom Migrationsverket, Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen som har att fatta olika beslut 28 Sandgren i Juridisk tidskrift 2004 s Jfr Sveriges Radio, Syriska asylsökande misstänks för krigsbrott, 7

14 har begreppet de beslutande myndigheterna används för att inbegripa alla dessa nationella organ. 1.5 Disposition Den disposition som har valts för denna uppsats följer den inbördes ordningen för en prövning av ett hypotetiskt asylärende i vilket en tillämpning av uteslutandegrunderna aktualiseras. För att få en inledande förståelse för uppsatsen har det inledningsvis redogjorts för likhetsprincipen och objektivitetsprincipen i kapitel 2. De efterföljande delarna har disponerats utefter hur genomgången av rättsreglerna görs i rättspraxis. 30 Det har därför inledningsvis redogjorts för relevant utlänningslagstiftning i uppsatsens kapitel 3-5. I kapitel 3 har grunderna för att beviljas asyl presenterats, med syfte att åstadkomma en inledande förståelse för på vilka grunder en asylsökande kan beviljas asyl och därför senare kunna uteslutas. I kapitel 4-5 har uteslutandegrunderna presenterats. I kapitel 4 redogörs för de internationella regelverk som till stor del behandlar regler kring asyl och därigenom också uteslutandegrunderna. I kapitel 5 har det redogjorts för de svenska bestämmelserna i UtlL som har tillkommit på grundval av de internationella regelverken. I kapitel 6 har det redogjorts för utredningsskyldigheten samt aktuella bevisfrågor vid en prövning av uteslutandegrunderna. Avslutningsvis har det framlagts en sammanfattande analys i kapitel 7. Där har slutsatser presenterats genom en diskussion kring huruvida tillämpningen av uteslutandegrunderna säkerställer en konsekvent rättstillämpning genom att uppfylla de förvaltningsrättsliga principer som har presenterats i kapitel Jfr MIG 2012:14. 8

15 2. Förvaltningsrättsliga principer 2.1 Objektivitetsprincipen Inom förvaltningsrätten finns fundamentala principer som ska beaktas. En av dessa principer är objektivitetsprincipen, vilken innebär att beslut inte får grundas på personliga och ovidkommande intressen. 31 Objektivitetsprincipen är grundlagsfäst i 1 kap. 9 RF där det anges att domstolar samt förvaltningsmyndigheter som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska iaktta saklighet och opartiskhet. Objektivitetsprincipen innebär att de beslutande myndigheterna i sin myndighetsutövning inte får beakta ovidkommande hänsyn genom att låta sina beslut influeras av subjektiva åsikter och personliga intressen. Inget beslut får påverkas av att beslutsfattarna vid de beslutande myndigheterna har en personlig åsikt. De intressen som får beaktas är de som de beslutande myndigheterna ska beakta enligt lagstiftning. Det innebär därför att alla beslut som tas måste grundas på sakliga skäl. 32 För uteslutandegrunderna innebär objektivitetsprincipen inledningsvis att det skulle stå i strid med grundlag om de beslutande myndigheterna skulle åsidosätta principen. Därtill får inte en beslutsfattare vid en beslutande myndighet riskera att utesluta, eller inte utesluta, en asylsökande enbart för att beslutsfattaren skulle ha en personlig åsikt om denne. Om de beslutande myndigheterna skulle ges ett sådant utrymme skulle det kunna leda till att två asylsökanden som åberopar likvärdiga omständigheter skulle kunna få olika beslut på grund av beslutsfattarens personliga åsikter om var och en av dem. Det innebär att ett upprätthållande av objektivitetsprincipen föranleder en konsekvent rättstillämpning av uteslutandegrunderna vid de beslutande myndigheterna. 2.2 Likhetsprincipen Inom objektivitetsprincipen finns även den så kallade likhetsprincipen, vilken också är grundlagsfäst i 1 kap. 9 RF. Däri anges att domstolar samt förvaltningsmyndigheter som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska beakta allas likhet inför lagen. Trots att likhetsprincipen står självständig i bestämmelsen, ingår den som en del av objektivitetsprincipen von Essen, Arbete i offentlig förvaltning, 2014, s. 89 f. 32 Bohlin, Warnling-Nerep, Förvaltningsrättens grunder, 2007, s. 16 f. 33 Prop. 1975/76:209 s. 98 och 138, KU 1975/76:56 s

16 Likhetsprincipen innebär mer precist att de beslutande myndigheterna ska behandla fall med lika omständigheter på lika villkor. Enligt likhetsprincipen måste rättsregler fyllas ut för att de beslutande myndigheterna ska veta vilka omständigheter som får läggas till grund för ett beslut. 34 I de fall där rättsreglerna på ett område är vaga, är det viktigt att de beslutande myndigheterna uppställer en slags praxis för hur de ska tolkas, i syfte att bidra till att beslutsfattandet blir konsekvent. Denna myndighetspraxis måste i sin tur vara saklig och objektiv. 35 För uteslutandegrunderna innebär likhetsprincipen att det skulle stå i strid med grundlag om de beslutande myndigheterna skulle åsidosätta principen. Därtill innebär ett upprätthållande av likhetsprincipen att en asylsökande inte ska kunna riskera att uteslutas av en beslutsfattare, och en annan asylsökande med likartade omständigheter inte riskerar att uteslutas över huvud taget. En sådan situation kan aktualiseras vid de fall då en konsekvent praxis för uteslutandegrunderna inte har utvecklats, eftersom de beslutande myndigheterna då kan välja vilken väg de vill i sitt beslutsfattande. Ett upprätthållande av likhetsprincipen medför därför att en sådan situation undviks, vilket också föranleder en konsekvent rättstillämpning av uteslutandegrunderna vid de beslutande myndigheterna. 3. Grunder för asyl 3.1 Flykting För att ett uteslutande över huvud taget ska komma ifråga krävs det att den asylsökande har rätt till asyl. 36 I svensk rätt kan asyl beviljas på tre grunder, nämligen då personen definieras som flykting, alternativt skyddsbehövande eller övrigt skyddsbehövande. 37 Nämnda grunder ska i det följande behandlas för att få en förståelse för hur den rättsliga prövningen av ett uteslutande inom ramen för en asylansökan utreds. Den första grunden för asyl som ska presenteras är då den asylsökande skulle anses ha en status som flykting. Definitionen av vad en flykting är finns i 4 kap. 1 st. 1 UtlL: Med flykting avses i denna lag en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på 34 Lundell, Strömberg, Allmän förvaltningsrätt, 2014, s von Essen, Arbete i offentlig förvaltning, 2014, s. 89 f. 36 Jfr MIG 2016: Seidlitz, Asylrätt En praktisk introduktion, 2014, s

17 grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd. För att en asylsökande ska kunna beviljas asyl som flykting ska denne i första hand befinna sig utanför det land som den är medborgare i eller anses vara statslös. 38 Vidare är de grunder som finns för att bevilja en asylsökande asyl i enlighet med flyktingbestämmelsen att den asylsökande ska känna en välgrundad fruktan för förföljelse. Prövningen görs framåtsyftande där riskerna vid ett återvändande till hemlandet bedöms. 39 Om en asylsökande tidigare har varit utsatt för tortyr och kränkningar, finns det en presumtion för att den asylsökande kan komma att utsättas för det igen. 40 Välgrundad fruktan innefattar ett subjektivt och ett objektivt rekvisit. Det subjektiva rekvisitet är fruktan, vilket innebär att den asylsökande ska känna en tillräcklig grad av fruktan för att återvända till sitt hemland. Det objektiva rekvisitet är att denna fruktan ska vara välgrundad, vilket kan bevisas genom att det föreligger en sådan situation i den asylsökandes hemland att det måste bedömas finnas en anledning för att personen kan riskera att utsättas för förföljelse. 41 Det kan röra sig om både personliga förhållanden och allmänna förhållanden i hemlandet, vilka oftast bevisas genom åberopad landinformation. 42 Förföljelsen som den asylsökande ska känna välgrundad fruktan för kan utgå både från landets myndigheter, enskilda personer eller grupper. 43 Förföljelse kan vara olika slags hot mot liv och frihet samt kränkningar av mänskliga rättigheter. Förföljelse kan också vara, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, andra skadliga åtgärder och hot. 44 Gränsen för förföljelse är nådd om det är visat att den asylsökandes fundamentala mänskliga rättigheter allvarligt kommer att begränsas vid ett återvändande till hemlandet. 45 Den förföljelse som åberopas måste grunda sig på någon av flyktinggrunderna för att asyl som flykting ska kunna beviljas. 46 Flyktinggrunderna är ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp. Begreppet ras ska tolkas extensivt och omfattar alla etniska grupper som i dagligt tal 38 Sandesjö, Wikrén, Utlänningslagen Med kommentar, 2010, s Prop. 2005/06:6 s Seidlitz, Asylrätt En praktisk introduktion, 2014, s Sandesjö, Wikrén, Utlänningslagen Med kommentar, 2010, s Seidlitz, Asylrätt En praktisk introduktion, 2014, s UNHCR:s handbok, punkt UNHCR:s handbok, punkt Diesen m.fl., Prövning av migrationsärenden : BEVIS 8, 2012, s. 130 ff. 46 Sandesjö, Wikrén, Utlänningslagen Med kommentar, 2010, s

18 kallas för raser. 47 Nationalitet innebär inte enbart medborgarskap utan kan även innefatta tillhörighet till en etnisk grupp, samt andra språkliga och kulturellt definierade grupper. 48 Förföljelse på grund av religion innebär bland annat en begränsning i den asylsökandes rätt att utöva sin religionsfrihet genom bland annat diskriminering på grund av tillhörighet till en viss religion och tvångskonvertering. 49 När en asylsökande förföljs på grund av sin politiska uppfattning ska det röra sig om att den asylsökande har en förbjuden åsikt beträffande en fråga som rör statsmakten eller regeringen. 50 Med förföljelse på grund av kön avses i bestämmelsen, förutom biologiskt kön, också så kallat socialt kön, som innebär socialt eller kulturellt bestämda samt stereotypa föreställningar om hur män och kvinnor ska bete sig. Även transsexualism är en fråga om könstillhörighet. Begreppet sexuell läggning omfattar enligt bestämmelsen då förföljelsen sker på grund av att den asylsökande har en avvikande sexuell läggning. 51 Beträffande tillhörighet till en viss samhällsgrupp, skulle det kunna avse en grupp personer som har ett gemensamt kännetecken eller uppfattas som en grupp av övriga samhällsmedborgare. Det gemensamma kännetecknet skulle kunna vara medfött, oföränderligt eller på annat sätt grundläggande för individens identitet, samvete eller utövande av mänskliga rättigheter Alternativt skyddsbehövande En andra grund för asyl är som alternativt skyddsbehövande. Denna grund regleras närmare i 4 kap. 2 st. 1 UtlL: Med alternativt skyddsbehövande avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att, 1. det finns grundad anledning att anta att utlänningen vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt, och, 2. utlänningen inte kan, eller på grund av sådan risk som avses i 1 inte vill, begagna sig av hemlandets skydd. För att den asylsökande ska falla in under definitionen ska denne givetvis i första hand befinna sig utanför det land som den är medborgare i. I första ledet i 4 kap. 2 st. 1 p. 1 UtlL 47 UNHCR:s handbok, punkt Sandesjö, Wikrén, Utlänningslagen Med kommentar, 2010, s Diesen m.fl., Prövning av migrationsärenden : BEVIS 8, 2012, s Goodwin-Gill, McAdam, The refugee in international law, 2007, s Prop. 2005/06:6 s. 21 f. och Prop. 2005/06:6 s

19 anges det att det ska finnas en grundad anledning att anta att den asylsökande vid ett återvändande skulle löpa en risk för att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Med kroppsstraff avses olika påföljder som används i syfte att åstadkomma kroppssmärta eller kroppsskada. Sådana påföljder kan exempelvis vara spöstraff och olika former av stympning. 53 Begreppet tortyr härstammar från Tortyrkonventionen. 54 Enligt Tortyrkonventionens artikel 1 är tortyr varje medveten handling som genom allvarlig smärta eller svårt fysiskt eller psykiskt lidande tillfogas en annan person av någon, eller på uppdrag av någon, som företräder staten och i ett visst syfte för att exempelvis tvinga fram information eller en bekännelse eller för att bestraffa en handling. Det kan också vara en gärning med ett diskriminerande syfte. Med annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning avses handlingar som inte når upp till den grad av allvar som avses med artikel 1 i Tortyrkonventionen, men det är handlingar som ändå kan liknas vid tortyr. Dessa handlingar ska begås av, eller på uppdrag av, en företrädare för staten. 55 Andra ledet i 4 kap. 2 st. 1 p. 1 UtlL anger att en asylsökande ska beviljas asyl som alternativt skyddsbehövande om denne som civilperson skulle löpa en allvarlig och personlig risk för att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller en inre väpnad konflikt. Med personlig risk avses att det ska föreligga ett specifikt hot mot den asylsökande på grund av omständigheter hänförliga till en individuell livssituation. Ett undantag från att det ska föreligga ett specifikt hot är om våldet i hemlandet är så pass urskillningslöst att den asylsökande enbart genom att befinna sig i landet skulle löpa en verklig risk för att skadas. Vad som är urskillningslöst våld är sådant som riktas mot människor utan hänsyn till deras situation. Det behöver dock inte betyda att samtliga personer ska löpa en risk att drabbas genom att vistas där. 56 En yttre eller en inre väpnad konflikt innebär en väpnad konflikt antingen mot ett annat land eller en väpnad konflikt inom landet, ett så kallat inbördeskrig. En inre väpnad konflikt har i rättspraxis beskrivits som stridigheter mellan en stats väpnade styrkor och andra organiserade väpnade grupper Petrén, Ragnemalm, Sveriges grundlagar och tillhörande författningar med förklaringar, 1980, s Prop. 2009/10:31 s Mänskliga rättigheter, Förbud mot tortyr, 56 Prop. 2009/10:31 s Jfr MIG 2007:9. 13

20 3.3 Övrigt skyddsbehövande En tredje grund för asyl är som övrigt skyddsbehövande. I dagsläget är det inte möjligt att enligt svensk rätt att beviljas uppehållstillstånd som övrigt skyddsbehövande, i enlighet med 3 lag (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Lagen är tillfällig och gäller till och med den 19 juli Emellertid är asyl enligt regeln om övrigt skyddsbehov fortfarande tillämplig om det rör sig om en asylansökan från ett barn eller en vuxen som ingår i samma familj som ett barn, om barnets ansökan har registrerats hos Migrationsverket den 24 november 2015 eller tidigare. 59 På grundval av att lagen är tillfällig samt till viss del fortfarande gällande, är det ändå aktuellt att redogöra för asyl som övrigt skyddsbehövande i 4 kap. 2 a st. 1 UtlL: Med övrig skyddsbehövande avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 och 2 befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon 1. behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp, eller, 2. inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof. Den asylsökande ska inledningsvis enligt p. 1 vara i behov av skydd på grund av en yttre eller en inre väpnad konflikt eller ska, på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet, känna en välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp. Yttre eller inre väpnad konflikt definieras i överensstämmelse med bestämmelsen om alternativt skyddsbehov enligt 4 kap. 2 UtlL. Denna yttre eller inre väpnade konflikt ska för den asylsökande orsaka ett behov av skydd. 60 De stridigheter som råder ska därför vara av sådan karaktär att de går utöver vad som klassas som inre oroligheter och de ska inte heller endast utgöra sporadiska eller avskilda våldshandlingar. 61 Den konflikt som har förorsakat stridigheterna i hemlandet ska vara så intensiv att ett återsändande skulle framstå som otänkbart. 62 Andra ledet i p. 1 avser andra svåra motsättningar i hemlandet, vilket handlar om situationer där det föreligger politisk instabilitet i hemlandet genom att rättssystemet gör skillnad på lan- 58 Övergångsbestämmelser (2016:752), p Övergångsbestämmelser (2016:752), p Jfr prop. 1996/97:25 s. 99, se kapitel Jfr MIG 2007:9. 62 Prop. 1996/97:25 s

21 dets befolkning och deras mänskliga rättigheter. Det kan gälla en konflikt mellan olika befolkningsgrupper eller mellan en grupp i en del av landet och statsmakten. Konflikten ska inte heller vara av den styrka att den skulle kunna definieras som en väpnad konflikt. 63 I denna del av bestämmelsen om övrigt skyddsbehov är kravet också att det ska föreligga en välgrundad fruktan, såsom i flyktingskapsdefinitionen, och den välgrundade fruktan ska avse att utsättas för allvarliga övergrepp. Vad som innebär allvarliga övergrepp är exempelvis oproportionerliga straff, godtyckliga frihetsberövanden, misshandel, sexuella övergrepp, social utstötning eller andra trakasserier. Dessa övergrepp ska inte uppnå den svårighetsgrad att de utgör en tillräcklig grund för att medge asyl som flykting enligt 4 kap. 1 UtlL. 64 I p. 2 i 4 kap. 2 a st. 1 UtlL anges det att en asylsökande är övrigt skyddsbehövande om denne inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof. Situationen är svårdefinierad, men det måste vara fråga om en plötslig katastrof i ett land och det ska inte heller framstå som humanitärt godtagbart att skicka någon tillbaka till det landet Gemensamma bestämmelser När en prövning görs om en asylsökande bedöms uppfylla kriterierna för någon av asylgrunderna ska vissa gemensamma överväganden göras i varje enskilt fall. Inledningsvis är det viktigt att prövningen görs individuellt och framåtsyftande. Den asylsökande har kanske varit förföljd tidigare, men den risk för förföljelse som den asylsökande tidigare har haft vid ett återvändande till hemlandet bedöms inte föreligga längre. I ett sådant fall ska den beslutande myndigheten inte bevilja en asylsökande asyl som flykting enligt 4 kap. 1 UtlL. 66 Det kan också vara så att förhållandena i hemlandet har förändrats på det viset att det inte råder någon väpnad konflikt längre. I ett sådant fall ska inte den asylsökande beviljas asyl som alternativt skyddsbehövande enligt andra ledet i 4 kap. 2 st. 1 p. 1 UtlL eller som övrigt skyddsbehövande enligt första ledet i 4 kap. 2 b st. 1 p. 1 UtlL. 67 Vidare ska en prövning göras av om hemlandet erbjuder något skydd för att förhindra att den asylsökande far illa. I både 4 kap. 1 och 4 kap. 2 UtlL anges det att en asylsökande, för att anses vara flykting eller alternativt skyddsbehövande, inte ska kunna eller på grund av fruktan för förföljelse, inte vilja begagna sig av hemlandets skydd. Om hemlandets myndigheter 63 Prop. 2004/05:170 s Prop. 2004/05:170 s Prop. 1996/97:25 s. 100 f. 66 Seidlitz, Asylrätt En praktisk introduktion, 2014, s Seidlitz, Asylrätt En praktisk introduktion, 2014, s

22 skulle erbjuda ett säkert skydd mot den skyddsgrundande behandlingen finns det ingen grund för att bevilja asyl. Givetvis bedöms det inte finnas något sådant skydd om det är myndigheterna i hemlandet som genomför den skyddsgrundande behandlingen. 68 I bestämmelsen om övrigt skyddsbehov i 4 kap. 2 a UtlL anges däremot inte detta övervägande. Det bör däremot antas att det ändå alltid görs ett sådant övervägande vid en utredning av om en asylsökande ska anses vara övrigt skyddsbehövande eftersom kriterierna för övrigt skyddsbehov inte skulle kunna uppfyllas om den asylsökande skulle kunna beredas ett skydd i hemlandet. Slutligen ska de beslutande myndigheterna utreda om det finns ett internt flyktalternativ. 69 Det föreligger ett internt flyktalternativ om den asylsökande kan bosätta sig i en annan del av sitt hemland utan att löpa någon risk för att utsättas för någon skyddsgrundande behandling. Det ska dessutom vara rimligt ur ett humanitärt perspektiv att den asylsökande begagnar sig av ett sådant alternativ i den andra delen av hemlandet. De beslutande myndigheterna har bevisbördan för att ett internt flyktalternativ föreligger och de ska tydligt kunna identifiera var i hemlandet den asylsökande ska kunna bosätta sig. 70 Vid exempelvis miljökatastrofer föreligger det ofta ett internt flyktalternativ Uteslutandegrunder i internationella regelverk 4.1 Förenta Nationerna Flyktingkonventionen Uteslutandegrunderna i UtlL har till stor del sin förebild i internationella regelverk och konventionsåtaganden. I det följande ska beröras sådana relevanta internationella regelverk i syfte att få en överblick för hur de har influerat samt tillämpats vid en nationell rättslig prövning. 72 Inledningsvis berörs Flyktingkonventionen som har stor betydelse inom den internationella flyktingrätten. EU likväl som Sverige har Flyktingkonventionen som förebild för sina asylrättsliga regleringar. I artikel 1 A definieras vem som är flykting och denna definition ska alla 68 Seidlitz, Asylrätt En praktisk introduktion, 2014, s Prop. 2005/06:6 s MIG 2009:4. 71 Prop. 1996/97:25 s. 100 f. 72 Jfr MIG 2012:14. 16

23 medlemsstater i FN utgå från. 73 Därefter, i artikel 1 F, regleras grunder för uteslutande från att vara flykting: Stadgandena i denna konvention äga icke tillämpning på den beträffande vilken föreligga allvarliga skäl antaga, att han a) förövat brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten, sådana dessa brott blivit definierade i de internationella överenskommelser, som tillkommit för att meddela bestämmelser angående sådana brott; eller b) förövat grovt icke-politiskt brott utanför tillflyktslandet, innan han erhöll tillträde till detsamma såsom flykting; eller c) gjort sig skyldig till gärningar, stridande mot Förenta Nationernas syften och grundsatser. Bestämmelsen om uteslutande i Flyktingkonventionen har samma innebörd som bestämmelsen om uteslutande från flyktingskap i 4 kap. 2 b UtlL, vilken berörs närmare i kapitel 5.1. Det finns däremot inga grunder för uteslutande i Flyktingkonventionen för någon som är skyddsbehövande på annan grund än som flykting. Även om ett beslut om uteslutande kan bli aktuellt enligt Flyktingkonventionen finns det en princip i konventionen som reglerar ett förbud mot utvisning och avvisning av en asylsökande. Ifrågavarande princip benämns som principen om non-refoulement, och definieras i artikel 33. Principen anger att ett förbud mot avvisning och utvisning gäller till gränsen mot ett område där den asylsökandes liv eller frihet skulle hotas på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning. Principen har ett undantag för asylsökanden som är en fara för det land som de uppehåller sig i eller utgör en samhällsfara på grund av att de har begått ett synnerligen grovt brott. Detta undantag kan anses vara en slags uteslutandegrund som kan liknas vid de egentliga uteslutandegrunderna. Däremot innehåller undantaget från non-refoulement färre gärningar, men fler rekvisit än uteslutandegrunderna i UtlL. En skillnad är att det i 4 kap. 2 c UtlL, som det redogörs för i kapitel 5.2, anges att det ska röra sig om ett grovt brott, medan det i artikel 33 anges att det ska röra sig om ett synnerligen grovt brott till följd av att den asylsökande utgör en samhällsfara. 74 Det medför att det bör vara enklare att utesluta någon än att bedöma att någon ska undantas från principen om non-refoulement. 73 Seidlitz, Asylrätt En praktisk introduktion, 2014, s. 16 f. 74 Seidlitz, Asylrätt En praktisk introduktion, 2014, s

24 4.1.2 UNHCR:s handbok UNHCR, som är FN:s flyktingkommissariat, har tagit fram en handbok som reglerar förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning enligt Flyktingkonventionen. Handboken reglerar också det protokoll till Flyktingkonventionen som finns från 1967 angående flyktingars rättsliga status, vilket reglerar att det inte ska finnas någon begränsning i tiden för giltigheten av Flyktingkonventionen. 75 UNHCR har förutom handboken utgivit ett antal riktlinjer om internationellt skydd vilka kan vara av betydelse vid asylrättsliga prövningar. 76 Handboken ska tillhandahålla en vägledande tolkning av Flyktingkonventionen och vara den övergripande utgångspunkten, medan de riktlinjer som har tagits fram enbart ska vara en komplettering samt ett förtydligande till vissa bestämmelser i handboken. 77 Trots att UN- HCR:s handbok endast avser flyktingar har Migrationsöverdomstolen i rättsfallet MIG 2006:1 uttalat att den ändå ska anses vara en viktig rättskälla inom svensk rätt vid de fall då de beslutande myndigheterna har att fastställa en asylsökandes behov av internationellt skydd. Beträffande uteslutandegrunderna och den individuella prövningen av huruvida en uteslutandegrund faktiskt kan aktualiseras för en asylsökande, så framgår det av punkt 149 i handboken att det är den fördragsslutande staten på vars territorium den asylsökande begär flyktingstatus som har att göra en prövning av om någon uteslutandegrund är tillämplig. För att uteslutandegrunderna ska aktualiseras, ska det finnas allvarliga skäl att överväga om någon av de brottsliga gärningar som kan leda till ett uteslutande har begåtts av den asylsökande. Något formellt bevis såsom en dom krävs inte. 78 Vid en prövning av uteslutandegrunderna anges det också att det är nödvändigt att göra en avvägning mellan karaktären av den brottsliga gärning som har begåtts och den grad av förföljelse som den asylsökande kan riskera vid ett återvändande. Riskerar den asylsökande allvarlig förföljelse måste den begångna brottsliga gärningen vara mycket grov för att den ska kunna aktualisera ett uteslutande. 79 De sekundära riktlinjer som är av betydelse är Guidelines on International Protection: Application of the Exclusion Clauses: Article 1 F of the 1951 Convention relating to the Status of Refugees, vilka berör tillämpningen av uteslutandegrunderna i Flyktingkonventionen. Enligt riktlinjerna är syftet med uteslutandegrunderna att beröva de som har begått de mest avsky- 75 UNHCR:s handbok, punkt Seidlitz, Asylrätt En praktisk introduktion, 2014, s Seidlitz, Asylrätt En praktisk introduktion, 2014, s UNHCR:s handbok, punkt UNHCR:s handbok, punkt