Rapport 2010:12 Taggig hjorttryffel

Transkript

1 Rapport 2010:12 Taggig hjorttryffel Nationell inventering

2

3 Rapport 2010:12 Taggig hjorttryffel Nationell inventering

4 Författare: Hans Rydberg Granskad av: Mats Gothnier Omslaget: Omslagsbilden visar taggig hjorttryffel från fyndplatsen i Hansta naturreservat utanför Stockholm i oktober 2009, nu återfunnen efter 27 år (Foto: Hans Rydberg). Utgivningsår: 2010 ISBN: För mer information kontakta Länsstyrelsens miljöavdelning, Tfn: Du hittar publikationen på vår webbplats

5 Förord Taggig hjorttryffel är en av de arter som ingår i storsatsningen åtgärdsprogram för hotade arter. För Stockholms del omfattar satsningen ett 100-tal arter och åtgärdsprogrammet för taggig hjorttryffel är ett av de program där Stockholms län har nationellt koordineringsansvar. Åtgärdsprogrammet är ett viktigt verktyg för att nå det av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålet: Ett rikt växt- och djurliv. Miljömålet slår bland annat fast att antalet hotade arter ska minska med 30 procent till 2015 jämfört med Taggig hjorttryffel är en underjordisk och exklusiv svamp som är klassad som starkt hotad i rödlistan (Gärdenfors 2005). Arten är bara funnen ett fåtal gånger i landet i sammanlagt tre län. Livsmiljön, som är hassellundar, har sällan varit föremål för naturskydd och de finns inte heller utpekade som naturtyp i habitatdirektivet. Miljön är dock mycket skyddsvärd, då den bland annat hyser sällsynta tryfflar av flera olika arter. Rapporten är en sammanställning av den nationella inventering som skedde under åren 2005 samt Inventering och rapportframtagande har i sin helhet utförts av Hans Rydberg på Länsstyrelsens uppdrag. Sammanlagt besöktes hela 158 lokaler i 9 län (Stockholm, Uppsala, Södermanland, Östergötland, Kalmar, Gotland, Halland, Västra Götaland samt Örebro län). Trots att många områden undersöktes, hittades arten bara på en ny lokal (Fonnsänget på Gotland). I Stockholms län (Hansta naturreservat) gjordes ett återfynd, vilket var lyckosamt då den inte setts/undersökts här sedan 1982, alltså för 27 år sedan. Liksom många andra svampar är taggig hjorttryffel väderberoende och dess fruktkroppar kan därför variera i antal i såväl tid som rum. Däremot är fruktkropparna mycket långlivade och kan ses under större delen av året. Svampen klarar också av längre torrperioder och kan således inventeras även under år som är generellt svampfattiga. Förutom fynd av taggig hjorttryffel gjordes minst 20 fynd av hotklassade tryfflar på de olika lokalerna. På alla de lokaler som undersökts redovisas även fynd av en del andra intressanta arter samt några förslag till hur områdena bör skötas. Genom åtgärdsprogrammet och fynden som nu publiceras, finns möjligheter till artinriktade åtgärder som ytterligare gynnar de hotade tryfflarna. Stockholm i maj 2010 Lars Nyberg Miljödirektör

6

7 Innehållsförteckning Sammanfattning... 3 Inledning... 5 Morfologi... 7 Förökning och spridning... 9 Livsmiljö Inventeringsmetodik Olika sökmetoder Metoder i denna inventering Vilka län och varför? Medhjälpare Urval av områden Fältbesökta områden Val av provfläckar Undersökning av markprofilen Återställning av inventerade ytor Tryfflarnas miljökrav Konkurrens Jordtyper Negativ påverkan Variation av jordtyper Orsak till att tryfflar saknas Årsmånen Rar tryffel Hotstatus Inventering av tryfflar Fynd av taggig hjorttryffel med fyndhistorik Beskrivning av lokaler Referenser

8 2

9 Sammanfattning Taggig hjorttryffel, Elaphomyces aculeatus, är en mycket sällsynt, hypogeisk (underjordisk) svamp som är funnen i spridda länder i hela Europa, däribland Sverige. Det finns inga noteringar som avslöjar att svampen är funnen på den europeiska kontinenten under de senaste decennierna. I Sverige finns flera aktuella förekomster, vilka presenteras i denna rapport. Taggig hjorttryffel är en rödlistad art, klassad som starkt hotad, (Gärdenfors 2005). Arten har betraktats som så viktig att bevara att den blivit föremål för ett eget åtgärdsprogram (Rydberg 2007). Inventeringen som utförts av Hans Rydberg har pågått under fyra år, dels 2005, dels perioden Endast 2005 var att betrakta som ett gott tryffelår. Åren gav generellt dåliga resultat, medan 2009 var betydligt bättre om än inte så bra som Undersökningar genomfördes i nio län (AB, C, D, E, H, I, N, O och T län). Med hjälp av Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen i respektive län och av mykologiskt kunniga personer har ett stort antal potentiellt intressanta områden med gammal hassel kunnat vaskas fram. Trots att 158 områden undersökts, några till och med återbesökta, och provgrävningar gjorts i många till synes optimala biotoper hittades arten bara på en ny lokal (Fonnsänget på Gotland). I Stockholms län (Hansta) gjordes återfynd, vilket var lyckosamt då den inte setts/undersökts här sedan 1982, alltså för 27 år sedan. Eftersök gjordes även på en närbelägen lokal, dock med negativt resultat. Miljön var dock oförändrad, vilket med högsta sannolikhet innebär att den finns kvar. En märklig fyndplats på norra Gotland, där arten setts år 2000, undersöktes noggrant, men inte heller där hittades någon taggig hjorttryffel. Inventeringen har även gett ny kunskap om andra sällsynta tryfflar som dykt upp under letandet, vilket är viktigt då gruppen genom de arbetskrävande inventeringsmetoderna är mycket dåligt känd. Taggig hjorttryffel känns igen på sina hasselnötsstora, av mycelet svagt rödbruna fruktkroppar. Skalet är svart och på insidan taggigt, vilket ses vid snitt. Arten lever vid gammal hassel på inägomark i kalkrika områden och fruktkroppar bildas troligen främst i mörka, sandiga, lerfattiga jordar, där markfläckarna tillförs vatten från omgivande block etc. Arten är sannolikt en relikt från epoker i vår vegetationshistoria där hassel var betydligt vanligare i landskapet. Sådana reliktbestånd av hassel är idag därför mycket skyddsvärda. Arten representerar en miljö där även andra mycket sällsynta tryfflar kan finnas. Arten trivs i hassellundar, men dessa har sällan varit föremål för naturskydd och inte heller finns hassellundarna med som naturtyp i habitatdirektivets bilaga 2. Det betyder att de inte heller går att skydda 3

10 genom nätverket Natura 2000, såvida de inte ingår i ett större område eller kan med rymligt samvete definieras i en annan naturtyp. Ett exempel är naturtypen lövängar, där den igenväxta delen med hassel ur definitionssynpunkt är att betrakta som löväng med icke-gynnsam bevarandestatus. Genom åtgärdsprogrammet och fyndplatserna för taggig hjorttryffel finns nu möjligheter till artinriktade åtgärder, varför det i programmet finns skötselförslag i de områden där taggig hjorttryffel finns eller troligen finns kvar. I åtgärdsprogrammet har också föreslagits en inventeringsinsats. Skälet är främst att arten, liksom andra svampar med fruktkroppar under jord, har ett mörkertal av okänd storlek. Inventeringarna har syftat till att söka upp nya lokaler för arten, så den blir möjlig att skydda med specifika åtgärder och att få en bild av artens utbredning och skyddsbehov. 4

11 Inledning Rapporten är en del av åtgärdsprogrammet (Rydberg 2007b) för taggig hjorttryffel (Elaphomyces aculeatus) och syftar till att dels presentera artens aktuella status under perioden , dels att dokumentera de områden där arten eftersökts. Liksom många andra svampar är taggig hjorttryffel väderberoende och dess fruktkroppar kan därför variera i antal i såväl tiden som i rummet. Däremot är fruktkropparna mycket långlivade och kan ses under större delen av året. Svampen klarar också av längre torrperioder och kan således inventeras även under år som är generellt svampfattiga. Ett sådant år var 2005, då markerna under större delen av hösten var närmast tomma på marklevande svampar. Inventeringen har också syftat till att ge ökad kunskap om artens ekologi samt att bedöma hotstatus och framtidspotential inom respektive lokaler. Den har också gjort det möjligt, främst genom GPS-tekniken, att mer i detalj precisera växtplatserna, vilket är nödvändigt i en framtida övervakning. Inventering har skett under 2005 samt Den har omfattat 158 lokaler fördelade på 9 län, 32 kommuner och 95 socknar. Inventeringen har i samtliga områden utförts av Hans Rydberg, i Hansta NR även av Mats Gothnier med familj. Inventeringarna har fördelat sig på följande sätt: Län Årtal antal områden AB Stockholms län AB Stockholms län C Uppsala län D Södermanlands län E Östergötlands län E Östergötlands län H Kalmar län (Öland) H Kalmar län (Öland) I Gotlands län I Gotlands län N Hallands län O Västra Götalands län T Örebro län Totalt 158 5

12 Kartorna i rapporten visar vilka områden som undersökts. I beskrivningen av områdena har en koordinat i Rikets nät (RT90 avläst från GPS) angetts. Denna koordinat markerar ett intressant avsnitt av ett område, antingen att de flesta undersökningarna ägt rum där eller att fynd av en intressant tryffel gjorts. Där undersökning gjorts i ett naturreservat kan det skyddade området vara betydligt större än det markerade. I regel är det så att potentiella växtplatser (med gammal hassel) bara finns inom en (mindre) del av reservatet. Kartor finns för alla områden. Nästan alla områden har fotograferats. Samtliga fotografier i rapporten har tagits av Hans Rydberg. Lokalerna presenteras länsvis i bokstavsordning efter länsbokstav och inom varje län efter kommun. Inom varje kommun redovisas områdena i bokstavsordning efter sockennamnet. 6

13 Morfologi Taggig hjorttryffel är en tidigt beskriven art (Vittadini 1831). Den hör till sporsäcksvamparna, Ascomycetes, ordningen Eurotiales, vilken numera innefattar den tidigare ordningen Elaphomycetales, i Sverige representerad av släktet Elaphomyces, hjorttryfflar. Denna grupp indelas praktiskt i arter med bruna respektive svarta skal. Taggig hjorttryffel hör till den svartskaliga gruppen. Hur känner man då igen arten? Fruktkropparna hos taggig hjorttryffel är cirka 1-2,5 cm i diameter, till färgen svartbruna, men i regel omslutna av jordpartiklar och en matta av rödbruna hyfer. I jorden ser tryfflarna ut som gamla hasselnötter, men den rödbruna färgen försvinner delvis då man skrapar bort hyfmanteln. I genomskärning syns det glänsande svarta ytterskalet, som över hela ytan bär tätt med taggar. I yngre stadier är taggarna helt insvepta i hyfmanteln, i äldre stadier bryter taggarna igenom och kan då bli synliga utan att svampen snittas. Skalets inre del är nästan vit men blir brunaktigt efter torkning. Gleban, dvs det sporalstrande innanmätet, är till en början vitt med ett centralt hålrum, senare mörknande av de bruna sporerna. Mikroskopiskt utmärks arten av att asci, det vill säga sporsäckarna, är något päronformade - nästan klotrunda, µm långa och innehåller 8 sporer. Dessa är klotrunda och mörkt bruna, µm långa med korta, 0,5-1,0 µm höga papiller (utskott). Sporernas yta består av ett labyrintiskt system av delvis upphöjda, sammanväxta ryggar (Hawker 1954, 1968, Szemere 1965, Kers 1979, Hansen & Knudsen 2000). Ett välliknande foto av arten i sin naturliga miljö finns hos Nitare (2000) samt på omslaget av denna rapport. Kan taggig hjorttryffel förväxlas med andra arter? Ja, detta gäller nästan alla tryfflar. Om man kan se att arten är en hjorttryffel, vilket är ganska lätt eftersom hjorttryfflarna har tjocka, med tiden hårda skal, som omger en först vitaktig, ihålig gleba som senare blir svart av sporer. Taggig hjorttryffel kan likna andra hjorttryfflar men skiljer sig från dessa genom sitt svarta, taggiga ytterskal, vilket syns bäst i genomskärning samt genom de små sporerna. Hyferna som omger fruktkroppen är oftast rödbruna, hos andra liknande arter har mycelet annan färg. I Sverige har vi bland hjorttryfflar med svart skal den lilla, tunnskaliga arten strimsporig hjorttryffel, E. striatosporus, vars fruktkroppar är omgivna av ett vitt - grönvitt mycel. Fruktkropparna är som regel bara cirka 0,5 cm stora. För denna svamp finns ett framtaget åtgärdsprogram (Rydberg 1997a). En betydligt större art är svart hjorttryffel, E. anthracinus, som liksom taggig hjorttryffel har en rödbrun mycelfilt runt fruktkroppen. Den mest väsentliga skillnaden dessa båda arter emellan är att svart hjorttryffel har nästan helt släta fruktkroppar. En annan slät art är slät hjorttryffel, E. maculatus. Den har ett ärggrönt mycel som kan uppträda i fläckar. Samma 7

14 färg på mycelet, men med en mer gulaktig ton, har torvhjorttryffel, E. leveillei. Fruktkropparna är något tillplattade och växer i annan miljö än taggig hjorttryffel, främst på gammal torvmark under björk, gärna i äldre granskog. Ytterligare en svartskalig art, ungersk hjorttryffel, E. virgatosporus, är mycket sällsynt och bland annat funnen på Gotland. Den har ett skal med småknottrig (ej taggig!) yta samt strimmiga sporer. Samtliga svartskaliga hjorttryfflar är i Sverige mer eller mindre sällsynta. Tryfflar är generellt besvärliga att artbestämma och arbetet med dem kräver tillgång till bra litteratur och mikroskop. Insamlat material bör dessutom kvalitetsgranskas av mykologisk expertis. En bestämningsnyckel till Sveriges Elaphomyces-arter finns bland annat i Kers (1981). 8

15 Förökning och spridning En intressant fråga, inte minst för att långsiktigt kunna bevara den taggiga hjorttryffeln är frågan om hur arten förökar och sprider sig. Fruktkroppar av taggig hjorttryffel kan påträffas året om. De bildas vid skilda tillfällen och utvecklas relativt långsamt. Omogna fruktkroppar med ännu vit gleba kan således finnas intill skalrester av äldre svampar. Troligen har arten liksom flertalet andra svampar bäst tillväxtmöjligheter under hösten, varför det är störst chans att hitta fullbildade fruktkroppar under september-oktober. De är mycket motståndskraftiga mot nedbrytning och tycks aldrig angripas av smådjur som larver, maskar och insekter (Kers 1997). Förökningen kan ske vegetativt genom mycelfragmentering, det vill säga att bitar av mycel lossnar från huvudmycelet, till exempel av djur som bökar eller gräver i markytan, varför dessa om de får kontakt med rötter av hassel kan utvecklas till egna enheter. Sexuell förökning kan ske på plats eller om en tryffel transporteras bort en bit, till exempel av tryffelätande djur. Sporer av två olika slag måste växa ut med myceltrådar (hyfer), som vid möte sammansmälter och bildar ett parkärnmycel med förmåga att bilda fruktkroppar. Detta kan dock ske enbart om mycelspetsarna får kontakt med rötter av en levande organism, i det här fallet (åtminstone i Sverige) av hassel. Daggmaskar kan vara en viktig spridningskälla för sporer av taggig hjorttryffel och andra hypogeiska svampar. Daggmaskarna transporterar cirka 25 ton organiskt material per hektar och år genom sina tarmkanaler och det mesta hamnar uppe i markytan (Selander 1955). Från dessa högar bör sedan sporer på olika sätt kunna spridas till andra hasselbuskar, till exempel med insekter, regnvattenströmmar, vind etc. Idén om maskspridning är en hypotes, ej känd från litteraturen, och dess giltighet behöver studeras närmare. Vildsvin kan genom sitt bökande hjälpa till att sprida hjorttryfflar (Jordbruksaktuellt ), men samtidigt kan svinen ändra markens struktur genom sin verksamhet och därigenom förändra miljön negativt där tryfflar växer. Hur tryfflar sprids över större avstånd är däremot okänt. Det är känt att de brunskaliga hjorttryfflarna grävs upp och äts av till exempel ekorre, igelkott och grävling (Fries 1909). Djuren kan säkert sprida svamparna över kortare avstånd, teoretiskt också över längre distanser indirekt om djuren förtärs av större djur. Svartskaliga hjorttryfflar tycks inte grävas upp och spridas med djur (Kers 1983). Åtskilliga undersökningar, särskilt från kontinenten, visar dock att alla tryfflar sprids med högre djur. Fruktkropparna kan knappast spridas på några andra sätt. De ligger isolerade i jorden, ofta på 5-10 cm djup, väl skyddad mot markerosion och annan mekanisk påverkan. Ett lager av förna täcker marken och skyddar mot djup frost och rörelser betingade av frostskjutning under våren. Vegetativ förökning av mycelet förekommer på 9

16 korta avstånd runt växtplatsen men har ingen betydelse för artens spridning i stort. Dock kan mycel av tryfflar, liksom hos andra svampar, fragmenteras, varvid de separerade mycelsamlingarna bildar fysiskt åtskilda enheter. Med tanke på att den taggiga hjorttryffeln finns inom så vitt skilda områden som på den europeiska kontinenten, på Gotland, i västgötska Falbygden och i ett område norr om Stockholm är det märkligt att arten med så små möjligheter till långdistansspridning kan ha ett så utsträckt förekomstområde. En teori är att de svarta hjorttryfflarna är relikter från en tidigare större utbredning. I dag återstår bara cirka 0,2 procent av arealen mellaneuropeisk, nemoral ädellövskog från värmetiden, cirka 4000 f.kr., då även Syd- och Mellansverige hade betydligt mer ädellövskogar med hassel än idag (Hannah, med fler 1995). Då hade heller inte granen vandrat in och jordarna var generellt mer kalkrika. Studier har visat att det sydsvenska landskapet ända fram till sen medeltid var avsevärt lövrikare än nu (Björse m.fl. 1996, Björse & Bradshaw 1997). I dagens starkt fragmenterade lövskogslandskap inom artens förekomstområde är det sannolikt att det överhuvudtaget inte förekommer någon långdistansspridning. Det är i ljuset av dessa förhållanden man får betrakta taggig hjorttryffel och andra svartskaliga hjorttryfflar som levande fornminnen, ytterst känsliga för förändringar i landskapet och med mycket små möjligheter att förflytta sig mellan restbestånden i ett starkt fragmenterat lövskogslandskap. 10

17 Livsmiljö Taggig hjorttryffel växer i Sverige i ädellövskogar med hassel. Hasseln är i regel grov och/eller gammal, vilket innebär att buskagen har en bred basdiameter, ofta mellan 50 och 100 cm. I Sverige tycks taggig hjorttryffel bilda mykorrhiza med hassel 1, längre söderut verkar även andra lövträd tjänstgöra som mykorrhizapartner. Arten är kalkgynnad och intill dess förekomster växer ofta orkidéer och andra växter knutna till kalkrika jordar. I likhet med många andra sällsynta tryfflar har taggig hjorttryffel höga krav på markens kvalitet. Den växer främst på kalkrik, väldränerad mulljord, gärna på sandig-moig, svallad morän. Jorden är gråsvart nästan svart och utan eller med bara svagt högst måttligt inslag av lera. Jorden ska helst vara lättgrävd och inte innehålla grova rötter, sten eller block, ej heller rhizom av perenna gräs eller örter. Växtplatsen ska ha lång kontinuitet som lövträdsbärande mark och ha en växlande mikrotopografi med block, moränryggar eller andra upphöjningar som medger en viss strömning hos markvattnet i ytan. Möjligen är detta markvattenflöde nödvändigt för att arten regelbundet ska bilda fruktkroppar. Då tryfflar växer djupt behöver de en ordentlig rotblöta, gärna flera gånger under tillväxtperioden. Konkurrensen om vattnet är stor i en ädellövskog, varför tryfflarna behöver ha ett kraftigt vattenöverskott för att bilda fruktkroppar. Enda platserna där sådana överskott uppträder är där vatten kan tillföras från omgivningen. I suboptimala miljöer utan tillskott av vatten från närmiljön kan arten möjligen finnas men utan att bilda fruktkroppar - ett förhållande som dock är omöjligt att påvisa utan DNA-identifiering. Viktigt för taggig hjorttryffel är att lokalerna inte får torka ut. Den ska därför helst växa i ädellövlundarnas mer eller mindre förtätade partier där marken skuggas större delen av året. Under den period då lövträden och hasselbuskarna är olövade skyddas marken mot frost och uttorkning istället av ett mer eller mindre mäktigt förnalager. Här i Sverige tycks arten bilda mykorrhiza med hassel, men det är inte uteslutet att den framöver kan komma upptäckas invid någon annan mykorrhizapartner. Exempelvis växer taggig hjorttryffel under bok på kalkrik jord i Schweiz och England (Knapp 1952), under ek, bok, ask och hassel i Tyskland, Italien, Danmark och i Karpaterna (Szemere 1965). 1 Fyndet i Halls socken på Gotland gjordes i myllan under en stor gran, men i närheten växte hassel och det är troligt att granens rotsystem var ovidkommande för tryffelns närvaro (Christian Lange i brev). 11

18 Enligt Szemere växer den helst i den fina rotfilt som uppträder mellan trädens rotgrenar och på ett djup av ofta 10 centimeter under markytan. Detta bekräftas av Roland Carlsson (muntligt) som har funnit arten på ned mot 10 centimeters djup, alltså betydligt djupare än andra tryfflar. Vid Hansta utanför Stockholm låg fruktkropparna närmare markytan, på omkring 0,5-5 centimeters djup och i Väte på Gotland på 4-5 centimeters djup. 12

19 Inventeringsmetodik Inventering av hypogeiska svampar skiljer sig starkt från andra slag av teringar genom att dessa svampar växer nere i marken, under jord. För enkelhetens skull kommer begreppet hypogeiska svampar av läsbarhetsskäl nedan ersättas med tryfflar. Dessa är goda representanter för de hypogeiska svamparna och det släkte, hjorttryfflar, Elaphomyces, som inventeringen avser, räknas till de äkta tryfflarna, vilka är sporsäcksvampar, ascomyceter. Under jord hittar man nämligen också andra tryffelliknande svampar, som är gasteromyceter och närmare släkt med röksvamparna, exempelvis rot- och hartryfflar. Det är svårt att söka tryfflar med inriktning på en enda art. Dels växer flertalet tryfflar i en snäv ekologisk nisch, i vilken man kan göra fynd av olika sällsynta arter, dels är kunskapen om varje arts enskilda livskrav ofta så begränsad att det är svårt att hitta en sökbild för just en viss art. Eller som landets tryffelnestor Lars. E. Kers (muntligt) uttryckte: Man letar inte efter en enskild art, man letar tryfflar och i slutändan visar det sig vilka arter man har funnit. Olika sökmetoder Inventering av tryfflar kan ske med olika metoder. Den klassiska tekniken är att använda grisar eller hundar som med hjälp av sina förnämliga luktsinnen bökar respektive krafsar upp tryfflar i det översta markskiktet. När det gäller grisar har de använts på kontinenten för att finna ädeltryfflar av släktet Tuber. Bland hundar är det speciellt den för ändamålet framavlade italienska tryffelhunden av rasen lagotto romagnolo som använts. Eftersom hunden måste tränas för varje doft har hundarna främst använts kommersiellt för att hitta Tuber och andra ätliga arter. Vissa av dessa hundar är generalister och sparkar upp tryfflar var de än finns, oavsett om de är ätbara eller inte (samtal med ägare till champion-nominerad tryffelhund utanför Nyköping). En annan teknik är att leta efter sorkhål och sprickor i marken som en signal på tryffelförekomst. Min erfarenhet under inventeringen är att metoden inte är tillämpbar under svenska förhållanden. Här bearbetas istället markerna av vattensork eller vildsvin och sådana jordar är närmast tomma på tryffel då deras struktur kraftigt omvandlats och en uttorkning sker genom lufttillförseln. Problemet är påtagligt i områdena kring Vättern men förekommer även på andra håll där jordarna i övrigt är lämpliga för tryfflar. En tredje metod att leta tryfflar är att söka igenom de jordlager som lyfts upp efter stormar då träd välter. I dessa rotvältor är det lätt att söka tryfflar och ibland är de synliga för blotta ögat (R. Carlsson, muntligt). Metoden är inte så användbar i lövskogar med hassel, då det i regel är barrträden som 13

20 bildar rotvältor. En för vissa arter användbar metod att söka tryfflar är att titta i markytan. Några arter bryter nämligen under spormognaden fram i markytan. Detta gäller exempelvis rottryfflar, Scleroderma spp. och den ätliga stjärnhovstryffeln, Choiromyces venosus. Metoder i denna inventering Ingen av ovanstående metoder har använts under inventeringen av taggig hjorttryffel, Elaphomyces aculeatus. Istället har jag försökt via en slags rimlighetsanalys försökt leta fram lämpliga ytor för arten. Eftersom tryfflar, med få undantag, generellt är mycket sällsynta inslag i våra jordar, måste man i olika steg försöka leta sig fram till lämpliga habitat genom att helt enkelt läsa av marken på plats. Viktiga parametrar är jordart, mullhalt, jordens ph, konsistens och färg, exponering, beskuggning, topografi, markvattnets fördelning, skogstyp, ålder, kontinuitet, markhistoria, nuvarande markanvändning etc. Tidigare fynd av taggig hjorttryffel visar att den växer på inägomark under hassel på kalkrika, väl dränerade, sandiga jordar, med låg lerhalt. Vilka län och varför? I förarbetet till denna inventering valdes ett antal län ut. Valet föll på följande län med motiveringar: Stockholms län - Fynd av taggig hjorttryffel utanför Stockholm, många intressanta hasselbiotoper i norra delen där jordarna är påverkade av kalkrik morän från Gävlebukten. Uppsala län Många fina hasselbiotoper, till exempel kring Uppsala och delvis kalkpåverkad jordmån. Södermanlands län Många fina hasselbiotoper i anslutning till sjöarna, delvis av inägokaraktär. Östergötlands län Den kalkrika slättens hasselbiotoper sågs som potentiella lokaler värda att undersöka. Kalmar län Endast Öland ingick i undersökningen. Öland har, särskilt i Mittlandsskogen, unika hasselmiljöer av inägokaraktär på kalkrik jord. Gotlands län På Gotland är arten känd från två tidigare lokaler, varav en hemlighållen. Öns många ängen med igenväxande hasselområden bedömdes optimala för arten. Hallands län Stickprov gjordes utanför Varberg i fina hasselområden i anslutning till en semesterresa. Västra Götalands län De kalkrika områdena i före detta Skaraborgs län, som kring Kinnekulle, bedömdes intressanta att undersöka. Dessutom finns en obekräftad lokal från Falbygden. 14

21 Örebro län De kalkrika områdena i Närke innehåller en del hassel, varför även detta län fick ingå i urvalet. Inom varje län har ett antal områden valts ut som potentiellt lämpliga lokaler för tryfflar bundna till hassel. Främst har det rört sig om nyckelbiotoper med gammal hassel eller igenväxande ädellövskogar på inägomarker långt från havet. Medhjälpare God hjälp i urvalet av områden har jag haft av Kristoffer Stighäll, Ulrika Egerö, Johan Nitare, Mats Nordin och Kjell Andersson (Stockholms län), Maria Forslund och Gillis Aronsson (Uppsala län), Kjell Antonsson, Magnus Wadstein, Hans Liman och Mikael Hagström (Östergötlands län), Elsa Bohus Jensen, Hjalmar Croneborg, Oskar Kullingsjö, Christian Lange, Fabian Medus och Magnus Martinsson (Gotland), Håkan Lundquist och Tommy Knutsson (Öland), Kjell Georgson, Ingvar Lenfors, Nils-Gustaf Nilsson och Kill Persson (Hallands län), Kajsa Malmqvist, Lars Sjögren och Carin Fransson (Västra Götalands län), Henrik Josefsson och Tomas Gustafson (Örebro län). Viktiga personer i mitt arbete i diskussion om inventeringsteknik och tryfflarnas livsmiljöer har varit Lars E. Kers (Stockholm), som också varit delaktig i bestämningarbetet samt Roland Carlsson, Lekeryd. Samtliga nämnda personer ska var och en ha ett varmt tack för sina bidrag. Urval av områden Under förstudien valde jag ut ett antal områden, fler än vad jag haft möjlighet att besöka, varför en prioritering fått göras utifrån lokalernas lämplighet och deras läge i terrängen. Områden som legat lågt, det vill säga nära havsytans nivå, har valts bort eftersom taggig hjorttryffel kräver lång kontinuitet och därför av landhöjningsskäl rimligen inte bör växa i alltför unga jordar. Områden som legat alldeles för långt bort eller långt från bilväg där tidsinsatsen (ställtiden) för att nå området till fots varit för stor, har valts bort om inte mycket starka indicier för lämplig tryffelmiljö funnits. På det sättet har fler potentiella växtplatser kunnat besökas och sannolikheten för att finna den aktuella svampen ökat. Fältbesökta områden Misstänkt intressanta lokaler har sedan besökts i fält. Flera tiotal lokaler har fått lämnas utan djupare analys då de bedömts olämpliga som växtplats för tryfflar. Ofta har jag skrapat på några håll med kniven och konstaterat att jordarten varit av fel kvalitet, ofta med för mycket lera. En del områden har haft för ung hassel eller knappast någon hassel alls eller varit hårt betade. Några lokaler har av olika skäl varit svåra att hitta i fält och därför måst 15

22 uteslutas. I andra fall har det skett felaktiga markeringar på karta alternativt missförstånd av lokal. Lämpliga lokaler, där undersökningar av hypogéfungan företagits har dokumenterats i text och bild. När jag kommit till en till synes lämplig lokal har ett provområde med gammal hassel letats upp. Eftersom taggig hjorttryffel är extremt svårspridd är det viktigt att inte undersöka jorden kring alltför unga hasselbuskar. Åldern på hassel har inte bedömts efter stammarnas grovlek eller på tillgången av död ved (graden av interndynamik i hasselbeståndet) utan efter stambukettens basdiameter. Hasselbuketter som vid basen är cm vida är alldeles för unga medan socklar med över 50 cm bredd har ansetts vara tillräckligt gamla. Närvaron av andra trädslag saknar i regel betydelse. Tryfflar har hittats i blandskogar med rätt mycket gran liksom i rena lövskogar och det tycks främst vara kontinuiteten av hassel som har betydelse. Dock kan ett alltför stort graninslag inverka på jordens struktur och leda till en övergång mot en podsolprofil, där viktiga närsalter försvinner ned i profilen med sjunkande ph som följd. Varje område har beskrivits översiktligt med betoning på terrängformer, träd- och buskskiktets karaktär, förekomst av speciella arter (mest kärlväxter och svampar), hasselbuskarnas ålder och utbredning samt jordarnas kvalitet. En uppgift om inventeringsinsatsen, till exempel antalet undersökta markfläckar, har också lämnats samt en slutbedömning av områdets värde för tryfflar generellt och för taggig hjorttryffel specifikt. Val av provfläckar Lämpliga provområden med gammal hassel har GPS-kodats (rikets nät, RT90). Noggrannheten har varierat mellan fem och tjugo meter. I något fall har täckningen varit för dålig, varför uppgiften fått lämnas tom. Koden har då i efterhand tagits fram på karta. Inom ett provområde har valts ut ett antal ytor för undersökning av tryffelfloran och då särskilt taggig hjorttryffel. Antalet undersökta ytor (i rapporten ibland kallade prov ) har varierat starkt och i princip har flest prov gjorts i områden med lämpliga jordarter och tillgången på gammal hassel. Förutom registrerade prov har i många områden även ett stort antal blixtprov utförts, vilket innebär ett lätt skrap med stövelklacken eller klokrattan för att göra en snabb bedömning av jordarten. På detta sätt har vissa markfläckar kunnat uteslutas på förhand till exempel om de varit starkt lerhaltiga eller täckta av svallgrus. I områden med mycket mullsork har jag stuckit en kniv rätt ned i marken för att avgöra om en yta varit perforerad med sorkgångar eller inte. Valet av markytor har gjorts med stor noggrannhet. Viktigast i urvalet har varit terrängformerna. Vertikala eller sluttande ytor som kan bidra med vattenförsörjningen till en viss markfläck är positiva för tryfflar. Liksom hos andra svampar är det ju fruktkropparna som inventeras och i alltför torra jordar utvecklas inga tryfflar, även om det i vissa fall kan finnas mycel i vegetativ fas. Närvaron av moränblock kan ge det lilla vattentillskott som 16

23 tryfflarna behöver eftersom vattnet efter ett regn rinner av ett sådant block och samlas nedanför. Uppstickande block, bergklackar eller stora gamla träd, kan också beskugga marken och minska avdunstningen från den aktuella markfläcken. Flacka och svårdränerade områden saknar den för tryfflarna ofta viktiga topografiska variationen. Vidare har beskuggade ytor valts i större utsträckning, varför rena söderlägen har undvikits liksom marken kring hasselbuskar som stått alltför öppet och exponerats för vind och ljus. Undersökning av markprofilen Hur har då själva provtagningen gått till? I ett första steg har förnalagret skrapats undan så att matjorden blottats. För detta användes en vanlig klokratta (med kort skaft se fig 1). Fläckarna har i regel haft en storlek av 30 x 30 cm, även om variationen varit stor. Fig 1. Arbete med undersökning av markyta i Stockholms län, Långviken I vissa fall, där jordmånen bedömts vara särdeles intressant ur tryffelsynpunkt, har fläckarna vidgats under skrapningen, i andra fall där markens egenskaper haft mycket i övrigt att önska har skrapningen utförts inom en mindre yta. Efter att förnan avlägsnats, har det översta jordlagret skrapats av med en morakniv samtidigt som intensiv sökning skett. Skyddsglasögon har använts då markytan under skrapning synats på närhåll. Jordpartiklar sprätter nämligen annars upp i ögonen och kan ge upphov till irritationer i ögats slemhinnor. Skrapning med kniv har skett till 2-3 cm djup, därefter 17

24 har klokrattan använts för djupare skrapning. Jorden som kommer upp har sållats i handflatorna och synats under sållningen och misstänkta bildningar har knådats mellan fingrar och handflator. Många tryfflar är nämligen mycket lika de små jordklumpar som finns i flertalet prov och avslöjas först då jorden mosas sönder i handflatan. Periodvis har vid inventeringen även använts ett såll. I sållet läggs uppskrapad jord, som sedan får skakas runt tills grövre bildningar återstår. Sållningsmetoden visade sig inte så lyckosam utan övergavs så småningom. Taggig hjorttryffel har ett rödbrunt mycel som ofta är synligt i den tunna jordfilm som omger fruktkroppen och arten kan i regel avslöjas på detta sätt redan i marken under grävningen. Fig. 2. Ibland hittas i marken sklerotier, vilka är knölar av sammanpackad mycel, som ibland kan utvecklas till hattsvampar, oklart vilka. Dessa sklerotier är ibland mycket lika tryfflar. Det är förbluffande mycket i ett jordprov som kan se ut som tryfflar. Små runda gruskorn, jordklumpar, hasselnötter, övervintrande klotgråsuggor, hoprullade maskar, små nedsänkta hattsvampsanlag, fruktkärnor, gamla humifierade rönnbär, kotterester, och sklerotier (fig 2) kan alla i vissa former och vid första påseendet vara förvillande lika tryfflar, men tillhörigheten avslöjar sig snart när man klämmer på dem eller skär itu dem. Fig. 3. Att skilja tryfflar från andra bildningar är inte alltid så enkelt. Provkartan ovan kan fungera som test. Vilka av nr 1-9 är tryfflar? Svaret är följande: Nr 1, svart hjorttryffel, Elaphomyces anthracinus Nr 2, en hasselnöt Nr 3, en jordklump Nr 4, en snäcka Nr 5, en jordklump Nr 6, en övervintrande klotgråsugga Nr 7, en leranhopning Nr 8, strimsporig hjorttryffel, Elaphomyces striatosporus Nr 9, en sten Nr 10, ett ofullbildat ekollon Nr 11, en sand-lerklump När markytan undersökts färdigt, ungefär till ett djup av 7-9 cm, lades jorden och förnan tillbaka. Om tryfflar påträffades packades också jorden samman för att förhindra uttorkning. Tryfflar samlades in för artbestämning, dokumentation och/eller om de bedömdes vetenskapligt intressanta. Få tryfflar går (utan lång erfarenhet) säkert att bestämma i fält. Studiet av 18

25 sporernas storlek och ornamentering (ytstruktur) är viktiga variabler i bestämningsarbetet. Återställning av inventerade ytor Grävandet i marken kan tillfälligt skada förekomsten av eventuella tryfflar. Att mogna fruktkroppar frigörs från mycelet är sannolikt inget problem, då de småningom spricker upp och sprider sporer alternativt förtärs av djur. Skadan blir på själva mycelet. Om jorden inte torkar ut och man återställer den undersökta jorden så nära ursprunget som möjligt, kommer mycelet åter att växa till, få kontakt med hasselbuskarnas rottrådar och sedermera producera nya fruktkroppar. En upprotad markfläck bör dock ligga still ett par år innan den undersöks på nytt, till exempel i samband med uppföljning av kända lokaler. 19

26 Tryfflarnas miljökrav Tryfflar har generellt höga krav på sin miljö och om någon ekologisk faktor uteblir eller om den yta som är potentiellt lämplig för tryfflar störs på ett negativt sätt ökar risken för att fruktkroppsbildning uteblir. Ingen forskning finns om i vilken utsträckning tryfflar lever vegetativt som mycel i miljöer som är suboptimala. Konkurrens Taggig hjorttryffel är liksom flertalet andra tryfflar känslig för konkurrens. Närvaron av rhizom från exempelvis liljekonvalj, kirskål, asp, vitsippa med flera tycks vara negativ, då det sannolikt uppstår en konkurrens om markens resurser, framför allt vattnet. Detta blir särskilt tydligt på litet torrare jordar, där marken genom rhizomen dräneras ytterligare. Inte heller är det lämpligt att söka tryfflar och inte annan svamp heller för den delen, där det är för frodig växtlighet av till exempel högörter. Förekomsten av taggig hjorttryffel vid Hansta visade ett undantag då det i jorden bland tryfflarna fanns gott om liljekonvaljerhizom. Detta är emellertid inget bevis för att det gynnar svampen, däremot tycks den klara att bilda fruktkroppar i bestånd av liljekonvalj. Bottenskiktet, främst mossor av olika slag, tar vatten och näring direkt från nederbörden och konkurrerar inte om markens resurser. Mossorna kan istället vara gynnsamma för tryfflarna då de hindrar marken från att torka ut. I alltför skuggiga lövskogar med hassel blir det dock ofta för mörkt för markväxande mossor. Här skuggas marken emellertid av träd- och buskskiktet, under vinterhalvåret av den skyddande lövförnan. Bäst platser för tryfflar är intill hasselbuskar med naken jord, på mossbevuxen mark eller där fältskiktet är glest. För taggig hjorttryffel bör marken dessutom vara kalkrik. Alltför mycket kväve gynnar en högre växtlighet, som då gör anspråk på markens närings- och vattenresurser. Markytor med mycket kvävegynnade arter som hallon, nejlikrot, hundloka och löktrav är således mindre lämpliga för tryfflar. Jordtyper En annan viktig faktor i valet av lämpliga tryffelmiljöer är jordens färg och struktur. Färgen hos jorden kan variera starkt beroende på innehåll. Det finns mer eller mindre gulbruna jordar med mycket sand och lera, rödbruna jordar med inslag av mosand, bruna-mörkbruna jordar och sådana som går i skala från ljust askgråa till mörkgråa eller nästan svarta. 20

27 Fig 4 (två bilder). Exempel på bra tryffelmiljöer, belägna nära hasselbestånd och moränblock som kan ge vattentillskott. Notera också de mörka sandiga jordarna. Allra bäst är en gråaktig mörkgrå nästan svart, relativt djup, sandblandad hasselmylla utan grus eller lera. Den mörka jorden är speciellt viktig för de svartskaliga hjorttryfflarna, dit taggig hjorttryffel hör. Jordar med stort inslag av lera kan antingen vara degiga eller hårda som cement, framför allt om mycket sand samtidigt ingår. Vissa lövskogsjordar innehåller så mycket lera att det bildas sprickor vid torrperioder. Fig 5. Denna jord är alltför lerhaltig och kan lätt formas till runda bollar. Motsatsen är jordar som består av ren sand, ofta med ett stort inslag av svallgrus. Dessa torkar ut för fort då den vattenhållande kapaciteten är närmast obefintlig. Sådana jordar, särskilt om mycket grus och rötter ingår, kan ibland vara mycket svårgrävda och om vattenföringen i övrigt är god kan en del tryfflar på litet större djup förbises eftersom man ofta ger upp det mödosamma företaget. 21

28 Fig 6. Marken är ibland genomdragen av starka rötter. Redskapen har svårt att tränga ner i profilen och eventuella tryfflar blir svåra att få upp Negativ påverkan Hårt sammanpackade jordar är inte heller bra för tryfflar. Särskilt inträffar denna hoppackning i områden med betesdjur eftersom djuren vid regnväder eller heta sommardagar ofta tar skydd i de täta hasselsnåren. Särskilt i Södermanland är närvaron av vildsvin negativ, inte så mycket för att de bökar i markytan utan för att deras närvaro ofta innebär att marken packas samman eller får en ändrad struktur. I södra delarna av Östergötland är jordarna på många håll underminerade av vattensork (mullsork) och inom sådana ytor brukar tryffel saknas. Troligen är det en kombination av ändrad markstruktur och ökad genomluftning som ger negativa effekter på tryffelförekomsterna. En del grov hassel växer vid bergrötter och i blockbranter. Förhållandena brukar här vara mindre lämpliga då stora mängder förna ofta samlas mellan blocken och i skrevorna. Jorden blir lös och luftig, ofta filtartad av svampmycel och ibland späckad med vittringsmaterial från ovanförliggande berg. Ibland är jorden fylld av stenskravel och helt olämplig för tryfflar. Fig 7. Exempel på olämplig tryffelmiljö. Marken är blockrik, torr och jordarna ofta fyllda med sten och grus. Dessutom är det svårt att gräva sig ned i marken. Variation av jordtyper Jordens egenskaper kan i ett område vara ganska lika från fläck till fläck men också variera oerhört även inom små ytor. Homogena jordar hittar vi främst på strandvallar, i rena sandområden eller i områden med styv lera. 22

29 Här brukar förhållandena vara desamma yta efter yta, vilket i allmänhet begränsat antalet provtagningar. På andra lokaler varierar jordarna avsevärt. Vanligast är detta i moränsluttningar där jordarna i lägre partier kan vara rätt leriga medan de högre upp i sluttningen har en låg halt av lermineral. Det finns också platser där variationen är stor även på små ytor och där smala stråk av fet lera kan ligga inkilade i en för övrigt lätt, sandblandad jord. I andra områden kan enstaka fläckar med mörk sandblandad, fin tryffeljord finnas under enstaka träd och man hittar ibland inte dessa fläckar förrän efter en lång stund och ibland inte förrän man krafsat bort den förnan. Orsak till att tryfflar saknas Genom att använda en trial and error-metod, där man hela tiden försöker hitta optimala miljöer ökar möjligheten att hitta tryfflar. Trots att förhållandena många gånger är goda saknas ändå dessa svampar. Man kan då misstänka att markanvändningen under tidigare skeden inte varit gynnsam för tryfflar och att kontinuiteten därför brutits alternativt varit för kort. Exempel på händelser i tiden som kan ha varit negativ för tryfflar kan vara odling, skogsavverkning, gödsling, hårt bete, brand eller en längre tid av barrskog utan hassel eller ett aktivt bekämpande av ett buskskikt. Det kan naturligtvis också finnas andra faktorer som är oss främmande. Våra kunskaper om tryfflarnas ekologi är, Lars. E. Kers skarpögda iakttagelser till trots, ännu begränsade. Det beror delvis på att det för många sällsynta tryfflar, exempelvis taggig hjorttryffel, finns så få fynd att det kan vara svårt att finna en minsta gemensam nämnare som definierar en arts livskrav likasom vi inte vet så mycket om biotopvariationen i stort. Det är lätt att söka en art i just de miljöer den tidigare påträffas i tron att den inte kan finnas någon annanstans, vilket gör att vi för många arter har dålig kunskap om bredden i deras ekologi. Förväntsansvärdet är en faktor som ibland kan ha betydelse. Om jordart eller övriga förhållanden inte är bra för tryfflar är förväntansvärdet lågt, vilket innebär mindre noggrann undersökning av jordmaterialet. Om förväntansvärdet är högt ökar ambitionen att söka igenom varje liten klump och då tas dessutom fler prov. På det sättet ökar resultatklyftan mellan bra och dåliga lokaler. Årsmånen Inventeringsresultatet, jämfört med 2005, visade sig år 2007 och 2008 vara mycket magert, men 2009 var det bättre igen om än inte lika gynnsamt som Svampsäsongen 2007 var, trots intensivt regnande under sommar och höst, mycket dålig både i Västergötland och på Öland, vilket orsakat huvudbry hos mykologerna. Sommaren var i södra Sverige kallare än normalt, vilket kan ha påverkat tillväxten av mycel, men detta motsägs av att det tidigare funnits kalla somrar med rik svampförekomst. På Öland tycks det detta år ha kommit för mycket regn, vilket kan vara ödesdigert för 23

30 fungan på de dåligt dränerade ölandsjordarna (Tommy Knutsson, muntligt). Även på åsarna, där dräneringen är god, fanns det dåligt med svamp, vilket till viss del motsäger teorin om vattenöverskott. Ytterligare ett problem med att inventera de hypogeiska svamparna är att det är omöjligt att avgöra om det är ett bra eller dåligt tryffelår. De ovan mark synliga, vanliga svamparna kan lätt avslöjas vid ett kort besök medan man för tryfflarna måste göra åtskilliga grävningar för att konstatera om tillgången är god eller inte. Och det är heller inte alls säkert att tryfflar och marksvampar reagerar lika på årsmånen. Det kan vara goda år för tryfflar men dåligt med annan svamp eller det kan vara svamprikt utan att det behöver vara gott om tryfflar. Ett exempel är den dåliga svamphösten 2005, då det fanns ganska gott om tryfflar i jordarna. Hjorttryfflarna är med sina tjocka skal resistenta mot uttorkning och kan bildas och växa till under hela året. Trots detta har tryfflarna såväl goda som dåliga år. Inventeringarna 2007 och 2008 visade att tryfflarna generellt hade ett dåligt år. 24

31 Rar tryffel Inventeringen får ses som ett stickprov av möjliga lokaler. Eftersom hassel är en av våra vanligaste och mest långlivade lövbuskar är antalet potentiella växtplatser för taggig hjorttryffel mycket stort. Med detta är det inte sagt att arten är vanlig. Dess mycket högt ställda krav på livsmiljö, krav på lång kontinuitet och dess känslighet för jordarnas innehåll och struktur, visar tvärtom att den är mycket sällsynt. Arten är idag känd från högst ett 10-tal lokaler i världen, och då är några ännu opublicerade lokaler medräknade. Tryffeln finns i Sverige på fem kända växtplatser, varav två opublicerade och ej skyddade. Hur artens status är nere på kontinenten är okänt. De tre engelska fyndlokalerna är alla från Hawkers tid (Hawker 1954), och från Italien nämns två fyndplatser och från Ungern en enda (Montecchi & Lazzari 1993). Fynd har också rapporterats från Frankrike och Schweiz. Troligen har ingen uppföljning gjorts på någon av dessa lokaler. I Danmark är den inte funnen sedan 1871 (Lange 1956) och i Tyskland betraktas den som utgången (Larsson 1997). Inga uppgifter finns som tyder på att arten under senaste decenniet påträffats på den europeiska kontinenten. I Danmark och i Sverige har tryfflar inventerats regelbundet i mer än 30 år och trots att fokus lagts på mer eller mindre optimala tryffelmiljöer har resultatet blivit mycket magert. Dessutom är taggig hjorttryffel, i likhet med andra hjorttryfflar, mycket långlivad och kan ses under större delen av året, även under torra år, vilket gör att den har en längre inventeringssäsong än de flesta andra svampar. Även om det finns ett visst mörkertal, visar ovanstående uppgifter på att arten är att betrakta som en mycket sällsynt svamp. ArtDatabankens expertkommitté för svampar bedömde inför rödlistan 2005 att det verkliga antalet lokaler av taggig hjorttryffel, kända förekomster inklusive bedömning av mörkertalsskattning, inte överstiger 15 lokaler (A. Dahlberg, muntligt). Om bedömningen står sig efter inventeringsinsatsen är svårt att säga, men med tanke på att bara en ny lokal upptäckts under denna tidsperiod, bör bedömningen snarast ändras till kanske högst 10 lokaler. Troligen bör några nya lokaler vid en mer omfattande inventering av gotländska lövmarker kunna ge ytterligare fynd. Det bör dock nämnas att sådana inventeringar är mycket tids- och arbetskrävande. Om det går att göra sådana insatser under extremt bra tryffelsäsonger, ökar möjligheten att göra fynd av både denna och andra rödlistade tryfflar. Hotstatus Taggsporig hjorttryffel är hotad i hela sitt utbredningsområde. Dess speciella ekologi och att den oftast växer i miljöer med lång skoglig 25

32 kontinuitet gör att den har mycket svårt att klara sig utan artspecifika åtgärder. Arten är rödlistad i Sverige, Danmark och Tyskland. I Danmark listas den som R (= rare, sällsynt), vilket enligt IUCN:s kriterier motsvarar EN (=starkt hotad på grund av liten population) och i Tyskland som extinct/missing (utdöd, dvs försvunnen RE enligt IUCN:s definition). I Sverige är arten starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet, det vill säga genom att populationen är liten eller kraftigt begränsad med < 250 reproducerande individer* (Gärdenfors 2005). 26

33 Inventering av tryfflar Län Omr Kommun Lokal Årtal Art RL AB 1 Järfälla Gåseborg 2005 Elaphomyces striatosporus EN AB 1 Järfälla Gåseborg 2005 Elaphomyces muricatus AB 2 Norrtälje Långviken 2005 Melanogaster ambiguus NT AB 4 Norrtälje Hammarudden 2005 Hymenogaster sp. AB 5 Norrtälje Estuna kyrka 2005 Melanogaster ambiguus NT AB 5 Norrtälje Estuna kyrka 2005 Hymenogaster sp. AB 7 Norrtälje Riddersholm 2009 Elaphomyces muricatus AB 12 Nykvarn Jägarskogsudden 2005 Elaphomyces muricatus AB 14 Rimbo Tegelbrukshagen 2009 Elaphomyces muricatus AB 18 Rimbo Värnan 2009 Elaphomyces maculatus VU AB 18 Rimbo Värnan 2009 Elaphomyces muricatus AB 19 Stockholm Hansta,SO Djupan 2005 Elaphomyces muricatus AB 19 Stockholm Hansta,SO Djupan 2005 Elaphomyces anthracinus VU AB 19 Stockholm Hansta,SO Djupan 2005 Hymenogaster sp. AB 19 Stockholm Hansta,SO Djupan 2005 Melanogaster ambiguus NT AB 20 Stockholm Hansta,O Djupan 2009 Elaphomyces aculeatus EN AB 20 Stockholm Hansta,O Djupan 2009 Elaphomyces maculatus VU AB 20 Stockholm Hansta,O Djupan 2009 Elaphomyces muricatus AB 20 Stockholm Hansta,O Djupan 2009 Hydnotrya sp. AB 21 Södertälje Dalen 2005 Elaphomyces muricatus AB 24 Tyresö Krusboda 2005 Elaphomyces muricatus C 26 Uppsala Fjällnora 2005 Elaphomyces sp. C 27 Uppsala Nåsten 2005 Elaphomyces muricatus C 30 Uppsala Bärsta lund 2005 Elaphomyces muricatus D 31 Eskilstuna Kvarntorp 2005 Elaphomyces muricatus D 32 Eskilstuna Fålludden 2005 Elaphomyces muricatus D 33 Flen Henardalen 2005 Elaphomyces muricatus D 34 Flen Sparreholm 2005 Hymenogaster sp. D 37 Gnesta Djupdalshagen 2005 Elaphomyces muricatus D 38 Gnesta Vreten 2005 Elaphomyces sp. D 39 Gnesta Lövviksbergen 2005 Elaphomyces muricatus D 40 Gnesta Klövberget 2005 Elaphomyces granulatus D 43 Katrineholm Nimmen 2005 Tuber rufum D 46 Nyköping Linudden 2005 Elaphomyces granulatus D 46 Nyköping Linudden 2005 Hydnotrya tulasnei D 46 Nyköping Linudden 2005 Melanogaster ambiguus NT D 47 Nyköping Labro 2005 Elaphomyces muricatus E 48 Finspång Gällsängen 2009 Elaphomyces muricatus E 50 Finspång Aspnäs 2009 Elaphomyces muricatus E 55 Linköping Bjärka-Säby 2005 Elaphomyces muricatus E 59 Mjölby St. Ljuna 2009 Hydnotrya tulasnei 27

34 Län Omr Kommun Lokal Årtal Art RL E 59 Mjölby St. Ljuna 2009 Elaphomyces sp. E 63 Norrköping Eda löväng 2005 Hymenogaster sp. E 64 Norrköping Skattna, SO 2005 Hymenogaster sp. E 66 Ödeshög Omberg 2005 Elaphomyces muricatus H 67 Borgholm S.Greda 2007 Tuber aestivum VU H 68 Borgholm Köpingsvik 2007 Elaphomyces muricatus H 71 Borgholm Ismanstorp 2007 Elaphomyces muricatus H 78 Mörbylånga Gråborg, S om 2007 Elaphomyces muricatus H 88 Mörbylånga Vickleby 2005 Elaphomyces anthracinus VU I 93 Gotland Bunnsänget 2005 Hymenogaster sp. I 94 Gotland Buttlegårde 2008 Elaphomyces muricatus I 106 Gotland Norrbys änge 2005 Hymenogaster sp. I 115 Gotland Kräklingbo 2005 Elaphomyces anthracinus VU I 115 Gotland Kräklingbo 2008 Elaphomyces muricatus I 115 Gotland Kräklingbo 2008 Melanogaster ambiguus NT I 117 Gotland Kallstädänge 2008 Elaphomyces muricatus I 118 Gotland Mästerbyänget 2008 Elaphomyces leviellei NT I 119 Gotland Bjärs, V om 2005 Tuber aestivum VU I 122 Gotland Talings 2005 Tuber aestivum VU I 124 Gotland Stenkyrka 2008 Balsamia platyspora I 125 Gotland Tingstäde k:a 2005 Tuber aestivum VU I 126 Gotland Kvie, SSO om 2005 Elaphomyces anthracinus VU I 126 Gotland Kvie, SSO om 2005 Melanogaster ambiguus NT I 134 Gotland Folkes änge 2008 Elaphomyces virgatosporus EN I 134 Gotland Folkes änge 2008 Elaphomyces muricatus I 135 Gotland Fonnsänget 2005 Elaphomyces aculeatus EN O 140 Falköping Hög, SO om 2007 Elaphomyces muricatus T 149 Hallsberg Tomta hagar 2007 Elaphomyces muricatus T 154 Lekeberg Garphyttan 2007 Genea verrucosa NT T 157 Örebro Svartkärr 2007 Elaphomyces muricatus Svenska namn till funna tryfflar Balsamia platyspora Elaphomyces aculeatus Elaphomyces anthracinus Elaphomyces granulatus Elaphomyces leviellei Elaphomyces maculatus Elaphomyces muricatus Elaphomyces striatosporus Elaphomyces virgatosporus Genea verrucosa Hydnotrya tulasnei Hymenogaster spp. Melanogaster ambiguus Tuber aestivum Tuber rufum balsamtryffel taggig hjorttryffel svart hjorttryffel grynig hjorttryffel torvhjorttryffel slät hjorttryffel marmorerad hjorttryffel strimsporig hjorttryffel ungersk hjorttryffel knottertryffel vecktryffel buktryfflar stinkande slemtryffel sommartryffel rödbrun tryffel 28

35 Fynd av taggig hjorttryffel med fyndhistorik Förekomster av taggig hjorttryffel Lokal Årtal Funnen el eftersökt av herbarium skydd STOCKHOLMS LÄN 1. Hansta NR, norra delområdet 2009 H. Rydberg & M.Gothnier S skyddat 1982 J.Nitare UME,S som NR 1981 J.Nitare UME,S 1980 L.Kers S 1979 L.Kers S 1978 L.Kers S 2. Hansta NR, södra delområdet 2009 Eftersökt, ej funnen skyddat (inv. H.Rydberg & M.Gothnier som NR 1983 N.Lundqvist & Å.Strid S 1982 L.Kers S 1981 L.Kers S GOTLANDS LÄN 3. Halls sn, Norrbys 2005 Eftersökt, ej funnen NR-förhandl (inv. av H.Rydberg på gång 2000 Ch.Lange Ch.Lange herb. 4. Väte sn, Fonnsänget 2005 H.Rydberg S oskyddat Ny lokal Ytterligare ett par förekomster har meddelats mig av Roland Carlsson, ett på Gotland och ett på Falbygden i Västergötland. Någon närmare lokal har inte preciserats av Lars E.Kers, som står bakom fynden. Samtliga arter funna under inventeringen är inrapporterade till Artportalen. 29

36 Beskrivning av lokaler I redovisningen av lokalerna nedan används en femgradig värdeskala 1-5, där 5 = lokaler med mycket goda förutsättningar för tryfflar (gammal hassel + svart, sandig mulljord) och 1 = den sämsta jorden, i regel ren lerjord, blockmark eller strandklapper alternativt med förekomst av enbart unga hasselbuskar. Jordar med värde 3-5 är potentiella tryffeljordar, för krävande arter som taggig hjorttryffel och andra svartskaliga hjorttryfflar bör värdet vara 4-5. Sifferkoden efter lokalnamnet är X/Y-koordinater efter Rikets nät (RT90), avläst från GPS-mätare. Stockholms län (AB) 1. Järfälla kommun, Järfälla sn, Gåseborg vid fornborgen Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 5 Skogen kring Gåseborg är en lövdominerad blandskog med inslag av hassel. I den örtrika floran växer bland annat blåsippa, hässlebrodd och trolldruva. Gallringar har gjorts i området i syfte att skapa mer lövrika bestånd och unga lövträd men framför allt större granar har tagits bort. På några håll har även vissa hasselstammar kapats. Området ger idag ett ljust och luftigt intryck. Åtgärderna har utförts skonsamt med hänsyn till områdets växt- och djurliv i stort, men det är tveksamt om tryffelmiljön blivit bättre. Fig 8. Växtplats för strimsporig hjorttryffel. Gåseborg är en gammal känd lokal för strimsporig hjorttryffel och återfynd gjordes vid besöket. Lokalen besöktes samtidigt för att söka efter taggig hjorttryffel, då vissa kalkinslag kunde spåras i omgivande vegetation. Jordmånen kring hasselbuskarna är en gråsvart, sandblandad mylla med visst lerinslag, ibland med gruspartiklar. Ett 40-tal prov togs. I två av proven fanns strimsporig hjorttryffel (rödlistad EN), i ytterligare två av dem även marmorerad hjorttryffel. 30

37 2. Norrtälje kommun, Estuna sn, Långviken X Y Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 4 Ek-hassellund med stark sommarskugga och med en gles matta av liljekonvalj i fältskiktet. Morän dominerar jordarna och en del större block uppträder i markytan. Hasseln är grov och bildar kraftiga buketter med över en meters basdiameter. I området finns en hel del död ved. Marken är örtrik och bland växterna noterades bland annat liljekonvalj, träjon, midsommarblomster, ormbär och blåsippa. Fig 9. Den fina hassellunden vid Långviken. Jordarna är lämpliga för tryfflar, då de är lerfattiga, sandiga och till färgen är grå svartbruna. I ett av de cirka 30 proven hittades stinkande slemtryffel, Melanogaster ambiguus (rödlistad NT) på cirka 2 cm djup under hassel intill moränblock i svartbrun, något fuktig mylla i svagt nordexponerad sluttning. En annan rödlistad, missgynnad (NT) art som sågs var jättekamskivling. 3. Norrtälje kommun, Estuna sn, Hasselhorn vid Erken Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Vid Hasselhorn nära sjön Erken växer en blandskog med hassel. Blandskogen består av gamla granar samt ädellövträd som ek och lind med inslag 31

38 av grova aspar. Lundfloran är påfallande rik på lundväxter och vid besöket noterades arter som myska, underviol, tibast, vårärt och skogsknipprot. Skogen är gammal och innehåller mycket död ved i form av lågor och högstubbar. Terrängen är kraftigt kuperad, delvis storblockig och ett mindre vattendrag leder vatten ned mot sjön Erken. Jordarna håller en i regel för hög lerhalt, är kompakta och rent olämpliga för tryfflar. Inga tryfflar noterades i de 25 markytor som undersöktes. 4. Norrtälje kommun, Estuna sn, Hammarudden vid Erken Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 4 Det undersökta området är en gran-hassellund med hårt beskuggade hasselbuketter. En del gamla ekstubbar finns. Kärlväxtfloran är ytterligt rik med många krävande arter, exempelvis storrams, långsvingel, skogskorn, lungört och trolldruva. Hasseln är grov och tycks ha lång kontinuitet. Jorden visar fin färg och struktur och är lämplig för tryffel. Cirka 25 prov togs och i ett av dem gjordes fynd av en buktryffel (Hymenogaster sp.), som ännu är obestämd i väntan på släktets revision. 5. Norrtälje kommun, Estuna sn, Lunden vid Estuna kyrka Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 4 Vid Estuna kyrka finns ett lundområde med mycket asp och enstaka ädellövträd samt ett stort inslag av gammal hassel med vid basen ofta metervida stambuketter. I buskskiktet finns en del ungt asksly. Marken är delvis blockig och torr, på andra håll näringsrik med högre fuktighet. Fig 10. Lövskog med grov hassel vid Estuna kyrka. Åt söder ökar andelen död ved och området är registrerat som en nyckelbiotop. Floran är relativt rik och i området finns bland annat lungört, blåsippa och hässlebrodd. Jordmånen varierar från en torr, sandig, lättgrävd mylla med låg lerhalt till en gråbrun, rätt kompakt lermylla. I området togs cirka 25 prov, i fem av dem påträffades på 2-3 cm djup en buktryffel 32

39 (Hymenogaster sp ), obestämd i väntan på släktets revision, och i ett av proven hittades ett exemplar av stinkande slemtryffel (rödlistad NT). 6. Norrtälje kommun, Roslagsbro sn, Nor vid Norsjön Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 Området är en hassellund med ett trädskikt av ek, björk och gran. Marken sluttar mest åt väster och sydväst. Underlaget är en blockig morän. I området finns rikligt med grov hassel. Floran är inte påfallande rik. Jorden är sandig, tämligen mörk gråbrun hasselmylla, ofta med inslag av grus. I jorden finns en del rhizom av vitsippa. På lokalen fanns 1 exemplar av igelkottsröksvamp (NT), men inga tryfflar. Cirka 25 prov togs på varierade platser i området, men inga tryfflar sågs. 7. Norrtälje kommun, Rådmansö sn, Riddersholms NR Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 4 Vid Riddersholm på Rådmansö öster om Norrtälje ligger ett stort naturreservat, Riddersholms NR beläget vid herrgården med samma namn. Endast en mindre del av det skyddade området, nära vandrarhemmet, undersöktes. Intill vägen finns en naturbetesmark med rik funga av ängssvampar, till exempel scharlakansvaxskivling, stornopping, mjölrödling, snövit bläcksvamp och bolmörtskivling. Betesmarken gränsar till en hassellund och till en blandlövskog med björk, ek, lönn, asp, rönn, ask med flera. Fig 11. Rejäl hasselbuske vid Riddersholm. 33

40 Marken är svagt böljande med en del ytliga block, äger en rik örtflora, men sommartid är marken starkt beskuggad och den fina vårgrönskan är sedan länge bortvissnad. I denna lövrika del undersöktes 25 markfläckar i sandig svartmylla av idealsnitt för tryfflar. Dock syntes hasseln i området vara för ung och flertalet socklar var 0,3 0,7 meter i diameter vid basen, vilket tyder på svag hasselkontinuitet i den studerade delen av reservatet. I själva hassellunden var hasseln något äldre med upp till metervida socklar. I denna del gjordes fynd av marmorerad hjorttryffel. 8. Norrtälje kommun, Söderby-Karls sn, Brölundaberget Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 2 Kring Brölundaberget i Söderby-Karl norr om Nortrtälje växer en blandlövskog på blockrik mark. Bland växter i lunden märks blåsippa, tibast och lundstjärnblomma och bland svampar sågs bland annat rävticka, gransopp och rutsopp. Jordarna är sandiga men torra. En stor del av den vedartade växtligheten i lunden är av igenväxningskaraktär och har vuxit upp under de senaste decennierna. Hasseln på södra och västra sidan är relativt ung och klen, de största buskagen har en basdiameter kring 0,5 meter. Fem prov togs i en fin sandig gråbrun jord, men utan resultat. 9. Norrtälje kommun, Söderby-Karl sn, 400 m NO om Karlberg Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 Nordost om Karlberg finns en ädellövskog med asp, ek och björk samt ett buskskikt av hassel. Marken är växelkuperad och blockig och på de flesta håll väl dränerad. Lunden är starkt sluten med mossklädda moränblock omgivna av naken mylla samt enstaka blåsippor och buskskott. Cirka 30 prov togs i en svartbrun, sandig mylla med varierande lerinnehåll. Marken var delvis svårgrävd på grund av aspklonernas system av marknära jordstammar. Marken består annars av en mörk, fin tryffeljord men inga fynd av tryfflar gjordes. Hasseln är nog genomgående för ung och socklar med mer än 0,5 meter i basdiameter är ovanliga. Flera ovanliga svampar sågs vid besöket, bland annat glansriska, stinkbrosking (rikligt!), kandelabersvamp och slemmig tofsskivling. 34

41 Fig 12. Asp-hassellund vid Karlberg. 10. Norrtälje kommun, Ununge sn, Ränka vid skjutbanan Inventerad Inga tryfflar Värde: 4 Vid sjön Närdingen ligger en liten ås med grova ekar och granar samt med hasselbuskar i buskskiktet. Örtfloran är rikt utvecklad i området och här växer bland annat blåsippa, vårärt, tandrot, lundsmörblomma och underviol samt för miljön typiska arter som skriftlav, hasselticka och liten baronmossa. Bland svampar hittades den i länet mycket sällsynta luddnagelskivlingen. Fig 13. Den mäktiga hassellunden vid Ränka. Hasseln är på de flesta håll gammal och grov med en basdiameter mellan 0,5 1,5 meter. Området är även i övrigt lämpligt för tryfflar dels på grund av den varierande mikrotopografin med mycket block och kullar, vilket ger väldränerade förhållanden, dels genom jordarnas färg och struktur och med låg lerhalt. Trots detta hittades inga tryfflar, men området bör ändå vara intressant för återbesök. 11. Nykvarns kommun, Turinge sn, Mansvik Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Området ligger nära en grusväg intill en rätad bäckfåra och är bevuxet med en tät blandskog av gran, klibbal och björk med ett buskskikt av hassel. Området är påverkat av skogsbruk men kvarstående gamla, delvis döende 35

42 ekar och gamla hasselbestånd tyder på att vissa naturvårdshänsyn tagits vid avverkningen. Ett mindre parti äldre granskog ligger i anslutning till. I granskogspartiet sågs 18 fruktkroppar av grangråticka, Boletopsis leucomeleana (NT). Jordmånen är en i regel gråbrun, något fluffig, rotrik hasselmylla under ett djupt förnatäcke av löv och pinnar. I markytan finns rikligt med små block och i jorden fanns även en del grus. Inga tryfflar hittades. 12. Nykvarns kommun, Turinge sn, Jägarskogsudden Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Jägarskogsudden är bevuxen med en rätt gles ädellövskog av främst ek, lind och björk. I buskskiktet finns rikligt med hassel. Området är ganska flackt, här och var dock med låga moränryggar prydda av små hässlen. Marken täcks till större delen av gräs, särskilt piprör. Hasseln är i regel högväxt och varierar i ålder och stamgrovlek. Området har inte betats på minst 50 år. I närheten går hästar på de öppna ytorna. Hasseln är på några håll grov, annars medelålders. Färgen hos jorden är gråbrun, stundom mörkbrun, med varierande lerinnehåll. I några av de 25 proven tycktes förhållandena för tryfflar tämligen goda. I ett av proven förekom marmorerad hjorttryffel. 13. Norrtälje kommun, Rimbo sn, Bobacken vid Syningen Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 Området utgörs av en ek-hassellund med enstaka björk på en sydvästsluttning mot sjön Syningen. Trädskiktets slutenhet varierar, allt från öppna gläntor med rester av ängsvegetation till fullt slutna lövträdsbestånd med eller utan fältskikt. Rester av gamla ekstubbar tyder på en viss ekkontinuitet. Lokalen utgör en av kommunens få växtplatser för skogsbingel en art som fläckvis dominerar under hassel i lundområdena. I Ekebyholms slottspark en bit ifrån växer bland annat lömsk flugsvamp (muntligt K.Stighäll). Jorden är i regel en lerfattig, tämligen torr till frisk sandblandad hasselmylla av grå gråbrun färg. Cirka 25 prov togs under hassel men inga tryfflar hittades. 14. Norrtälje kommun, Rimbo sn, Tranvik i Tegelbrukshagen Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Vid gården Tranvik ligger Tegelbrukshagen, en svagt kuperad ädellövskog med låga ryggar av berg eller morän och några mindre sänkor. I trädskiktet dominerar ask, ek, asp och björk. Den västra delen är källpåverkad med en liten bäck som rinner fram i den svaga sluttningen. I sydost står tre mycket grova ekar. Floran i området är rik med förekomst av strutbräken, vårärt, trolldruva, lundelm, lungört och underviol. Även fungan är intressant och 36

43 vid besöket noterades rävriska, scharlakansvaxskivling, rökriska och silverhätta. Buskskiktet är tätt av lövsly och hassel av varierande ålder. Hasselbuketterna varierar i vidd från 0,4 0,9 meter vid basen. Jordmånen är en gråbrun mull med måttligt lerinslag. Död ved förekommer rikligt i form av ädellövlågor. Cirka 25 markytor undersöktes med avseende på tryfflar. I ett av proven fanns marmorerad hjorttryffel. 15. Norrtälje kommun, Rimbo sn, Libbersmora ekhage Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Vid sjön Syningens västra sida ligger Bobacken eller Libbersmora ekhage, som är en registrerad nyckelbiotop bevuxen med grova gamla ekar. På några håll växer hassel i buskskiktet. Hagen har under senare år restaurerats och många av de gamla ekarna är idag frihuggna. Flera ovanliga lavar finns på ekarna, till exempel grå vårtlav, brun nållav, sotlav, rödbrun blekspik och lunglav. De båda senare är rödlistade och har möjligen missgynnats av restaureringen eftersom de är känsliga för uttorkning. Fig 14. Restaurerad ekhage med sparad hassel, Libbersmora. I södra delen av området är jordarna under hasselbuskarna gråsvarta, sandiga och fattiga på lera. Här växer stora bestånd av bingel. Marken är växelkuperad men fattig på block. Hasseln är dock genomgående ung och buketterna når sällan över 50 cm i basdiameter. Omkring 10 markfläckar 37

44 undersöktes, fem i den slutna lunden, fem i den öppna ekhagen, men inga tryfflar sågs. 16. Norrtälje kommun, Rimbo sn, Värnbacken, 200 m O om Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Nordöst om Rimbo ligger ett källpåverkat område, som delvis betas. Biotopen är i södra delen värdefull för fuktighetskrävande arter av mossor, vedsvampar och mollusker. Centralt ligger ett barrskogsparti med enstaka hassel och mot åkern i söder en moränsvans med stora block. Växtligheten är artrik och delvis krävande med inslag av blåsippa och brudborste. Bland funna svampar vid besöket kan nämnas kuddticka, tuvhätta, rökriska, ametistskivling och platticka den senare på 4 meters höjd på stammen av en grov ek! Jordarna är svartgrå, sandiga och väldränerade och på det sättet mycket lämpliga för tryfflar, men hasseln är genomgående för ung för att en art som taggig hjorttryffel historiskt ska kunna levt kvar här. Cirka 10 prov undersöktes, men utan resultat. 17. Norrtälje kommun, Rimbo sn, Värnbacken Inventerad Inga tryfflar Värde: 4 Värnbacken är en blocksvans omgiven av åkrar i landskapet nordöst om Rimbo. Denna rygg är bevuxen med ek, asp, björk och hassel samt ett fältskikt med riklig förekomst av skogsbingel. Även andra lundväxter som vårärt, stinksyska, blåsippa, lungört och underviol växer i Värnbacken, som av Skogsstyrelsen klassats som nyckelbiotop. Hasseln är grov och gammal och bildar socklar med vid basen 0,5 1,5 meters diameter. Jordarna håller en mycket hög kvalitet och är i hög grad lämpliga för svartskaliga hjorttryfflar. Även mikrotopografin är mycket bra med talrika fläckar där tillskott av vatten strömmar in från sidorna. Ett 20-tal prov togs i de svartgrå-svartbruna, sandiga och lerfattiga jordarna, men inga tryfflar hittades. 18. Norrtälje kommun, Rimbo sn, Värnan Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 4 Vid Värnan nordost om Rimbo finns ett område med hassellundar med ett trädskikt som domineras av ek och gammal rötskadad asp. Död ved förekommer främst i form av lågor och högstubbar av asp. Centralt finns en bergskärna som i sluttningarna är bevuxna med senvuxna bestånd av ek och rönn. Hasseln bildar socklar med 0,5 1 meters basdiameter och växer mest i bryn mot öppen mark, i bergkanter och blocksluttningar. Bland kärlväxter i området kan nämnas ormbär, blåsippa och hässlebrodd, och bland svampar hasselticka, kuddticka, guldeggad hätta och svavelmusseron. 38

45 Fig 15. Växtplats för slät hjorttryffel vid Värnan. I norra delen av kullen hittades minst 5 fruktkroppar av slät hjorttryffel, Elaphomyces maculatus (rödlistad VU) samt marmorerad hjorttryffel. Jordarten var en mörkt gråbrun, sandig hasselmylla i en blockig nordsluttning cirka 50 cm ifrån en 1,2 meter bred grupp av hasselbuskar. De 50 proven togs här och var i hela området, där det fanns hassel, i väldränerade lägen med buskar > 0,5 meter i basdiameter. 19. Stockholms kommun, Hansta NR, SO om Djupan Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 5 Sydost om Djupan finns en ek-hasselskog utan gran men med enstaka björk och asp på en blockig, men relativt flack morän. På marken finns en hel del död ved. I området finns mängder av grova och gamla ekar. Ekarna har en stamomkrets mellan 2,5 5 meter och flera av ekarna är beskuggade. Området är biologiskt mycket intressant och är nu naturreservat. I fältskiktet växer mest blåsippa, vitsippa, bergslok, lundgröe och liljekonvalj. Noterbart är rikedomen på hassel. Flertalet bestånd har grova stammar och död ved finns i rika mått. Jordmånen är en gråbrun-gråsvart, tämligen kompakt, mineralrik mylla med svag eller oftare måttlig lerhalt med en i många fall mycket lämplig färg och struktur, vilket visade sig i en förhållandevis artrik funga av hypogeiska svampar. Ett 80-tal markytor analyserades, då möjligheten att hitta en ny 39

46 dellokal för taggig hjorttryffel bedömdes vara rimlig. Dock hittades inte denna art utan istället andra intressanta arter som stinkande slemtryffel (rödlistad NT), svart hjorttryffel (rödlistad VU), marmorerad hjorttryffel samt en art av släktet Hymenogaster, buktryfflar, som ej artbestämdes då släktet är föremål för en omfattande revision med delvis nya artavgränsningar. Området är stort och kontinuiteten av löv-hasselskog är lång. Strax norr om detta område har tidigare samlats taggig hjorttryffel och andra sällsynta tryfflar. Denna del av Hansta NR får därigenom anses vara ett av landets mest skyddsvärda områden med avseende på hypogeiska svampar. Området har även andra stora värden och utgör ett av de viktigaste områdena för bevarande av biologisk mångfald och skydd av utsatta arter i hela Storstockholmsområdet. 20. Stockholms kommun, Hansta NR, Ö om Djupan Inventerad Fynd av taggig hjorttryffel Värde: 5 Inventerad av Hans Rydberg & Mats Gothnier Öster om Djupan, i den södra delen av Hansta naturreservat, finns två kända förekomster av taggig hjorttryffel. Förekomsterna representerar två delområden, vilka är olika till sin karaktär. Det norra delområdet utgörs av en låg moränrygg med delvis svallat material. Moränbildningen är bevuxen med ek och hassel, där hasseln till stor del avverkats under 2000-talet. Nya skott har vuxit upp och bildar nu 1,5 2 meter höga, pinniga buskage. I trädskiktet finns förutom ek även en del större aspar. På marken finns en del död ved av främst asp och björk. Floran är delvis krävande med inslag av trolldruva, blåsippa och hässlebrodd. Några få hasselbuskar sparades vid avverkningen. Vid en av de sparade hasselbuskarna påträffades på cirka 5 cm djup minst 3 exemplar av taggig hjorttryffel. Hasselbusken har en basdiameter kring 0,9 meter och består av ett 20-tal stammar. Lokalen är belägen på nordsidan av busken, cirka 30 cm från basen. Lokalen är en nordvänd sluttning bevuxen med bland annat skogstry, måbär, liljekonvalj, lundgröe och blåsippa. Jordarten är en gråsvart, något klumpförande, lerfattig hasselmylla. Kanske kan arten finnas på fler platser, men lever i så fall sannolikt i form av ickefrutificerande mycel vid tidigare avverkade hasselbuskage. Ytterligare förekomster kan letas fram i en smal zon med mörkgrå, sandig mull belägen mellan ryggkrönets blockiga ytlager och de nedre delarnas alltför leriga jordmån. 40

47 Fig 16. Växtplatsen för taggig hjorttryffel i Hansta NR Det södra delområdet inventerades under flera timmar med anledning av att taggig hjorttryffel en gång hittats här, med noteringen en liten förekomst. Området befinner sig cirka 300 meter sydost om föregående dellokal och kan karaktäriseras som en svagt kuperad, blockig ek-hasselskog. Död ved förekommer allmänt. Dominerande arter i fältskiktet är liljekonvalj och lundgröe, men rikare fläckar med till exempel blåsippa och underviol förekommer här och var. Jordarna är som regel svartgrå, sandiga och av en för tryfflar lämplig struktur. Trots det hittades vid besöket bara ett fåtal tryfflar, den mest intressanta är slät hjorttryffel, Elaphomyces maculatus, som är rödlistad (VU=sårbar). Dessutom gjordes fynd av marmorerad hjorttryffel och en art av släktet Hydnotrya (vecktryfflar). Ek-hassellunden vid Hansta O om Djupan har sannolikt en mycket lång beståndskontinuietet, vilket markeras av månghundraåriga, grova ekar och ett mer eller mindre slutet bestånd av hassel. Troligen har hasseln överlevt tider av betesdrift på blockmarker. Kanske har betet heller inte varit så intensivt, åtminstone inte överallt. Ett stort antal rödlistade arter knutna till gamla lövträd, död ved och hassel är noterade bland insekter, lavar och svampar. Området är också en klassisk lokal för tryfflar och Lars E. Kers har i Hansta hittat flera mycket sällsynta arter. Hansta utgör idag en lund med gamla, delvis döende ekar omgivna av gammal hassel. Vissa smärre ingrepp har gjorts i reservatet, i en del fall i syfte att rädda gamla ekar. För att miljön för taggig hjorttryffel och andra ovanliga tryfflar ska bestå måste skötselplanen anpassas till dessa arters 41

48 krav så att inte genomgallringar schablonmässigt görs i ek-hasselområden. I många fall är det viktigt att bevara ekarna, i andra sammanhang som vid Hansta är det viktigt att tryffelmiljöerna skonas och att hasselkontinuiteten bevaras i så hög utsträckning som möjligt. Avverkningar, bete eller sådana åtgärder som skadar markens ytskikt kan innebära slutet för hypogeiska svampar med i det här fallet få kända förekomster i landet. Förslag till skötsel av norra delområdet: Då arten troligen är starkt beroende av skuggiga markförhållanden utan konkurrens av tät växtlighet, var den tidigare skötselåtgärden med avverkning av hassel knappast till fördel för den taggiga hjorttryffeln. Det är nu viktigt att hasseln på nytt får växa upp och bilda gamla täta bestånd. Om det visar sig att vilt betar nya hasselskott på ett sätt att föryngringen äventyras kan de nya skotten behöva stänglas. Bete eller andra åtgärder som packar samman jordarna eller förstör ytskiktet är negativt för arten. Eventuellt uppväxande granar bör hållas efter, då barr ger surare markförhållanden. Förslag till skötsel av södra delområdet. Trots att taggig hjorttryffel inte återfanns i detta delområde under inventeringen, talar allt för att arten ännu finns kvar. Miljön är i princip oförändrad och arten är svår att hitta då fyndet från 1983 inte är exakt preciserat. Även vid en noggrann inventering som den 2009 har troligen mindre än hälften av den för arten potentiellt möjliga marken undersökts. Liksom andra svampar är det heller inte säkert att arten bildar fruktkroppar varje år. Tryfflarna kan ibland växa på större djup än vad man gräver sig ned till och det finns även andra faktorer som bidrar till att man inte hittar en angiven växtplats. Hur som helst är utgångspunkten att arten finns kvar även i södra delområdet. Det bästa skyddet är att låta området bli kvar i opåverkat skick. Negativa ingrepp som avverkningar av hassel, minskad beskuggning genom gallring, insatt bete eller annan verksamhet som packar samman jordarna, bör därför inte tillåtas. 21. Södertälje kommun, Vårdinge sn, cirka 1 km NNO om Dalen Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Denna bäckdal mot sjön Yngern är starkt påverkad av skogsbruket. På 1970-talet fanns här en gran-hasselskog med rik flora av lundväxter. Efter det har skogen avverkats och bäcken rätats. Även lundfloran har utarmats och bland mer krävande arter sågs endast tibast. Hasseln har kommit tillbaka med nya skott, vilka är långa och kraftiga. Multnande stubbrester finns kvar vid basen av buketterna. I kanten står några gamla ekar som sparades vid avverkningen. I en mörkt gråbrun mull togs cirka 10 prov, i ett av dem växte marmorerad hjorttryffel på ungefär 4 cm djup. 42

49 22. Tyresö kommun, Tyresö sn, SO om Hammarberget Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Området utgörs av ett mycket litet lundparti med gran, tall, lind och hassel intill ett litet berg nära vägen till naturreservatet. Floran är ganska rik med bland annat myska. I buskskiktet finns en del hassel. Själva Hammarberget besöktes i utsikt att finna lämpliga lokaler. Dessa bedömdes inte vara lämpliga tryffelbiotoper. Sydsidorna är sannolikt för torra, i övrigt dominerar barrskog och kraftigt restaurerade marker som nu är betesmarker för får. Cirka 10 prov togs i ett lind-hasselbestånd med tallar och granar på nordsluttning i en barrbemängd lövmull dock utan resultat. 23. Tyresö kommun, Tyresö sn, Rävnäset Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Rävnäset skjuter ut som en udde i Albysjöns östra del. Området är kraftigt kuperat med karga hällpartier högst upp, rikare rasbranter och lummiga lövskogar i svackorna. Rävnäsets norra delar är bevuxna med ädellövskog med bland annat mycket hassel. Fina lundpartier finns också vid sydspetsen. Bland kärlväxter märks bland annat långsvingel, tandrot, tvåblad, sårläka och trolldruva. Cirka 20 prov togs i olika delar av naturreservatet, men överallt visade sig gjordarna vara för styva med hög lerhalt och kompakt struktur utan värde för tryfflar. Fig 17. Hassellund på Rävnäset, Tyresö. 24. Tyresö kommun, Tyresö sn, Krusboda ängar Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 2 Området är en liten bäckdäld med en artrik och intressant flora. Trädskiktet består av ek, lind och björk samt enstaka granar och i buskskiktet finns mycket hassel. I fältskiktet är det gott om harsyra, vitsippa och majbräken. Längs bäcken går en väl utnyttjad promenadstig. Jordmånen varierar från en gråbrun hasselmylla med måttligt tämligen högt lerinnehåll till en starkt lerhaltig och brun med kompakt struktur, i vissa delar är den emellertid 43

50 gråaktig, torr och sandblandad med lägre lerhalt. I ett av de cirka 20 proven hittades ett skalfragment av marmorerad hjorttryffel. Uppsala län (C) 25. Enköpings kommun, Hagby sn, Björnome - Hagalund Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 V om Björnome N om Säva ligger intill vägen två skogsholmar med marken täckt av extremt stora och talrika moränblock. Blocken är i regel 1-3 meter höga och ligger huller om buller. Däremellan kläms lövträd och hasselbuketter och tvärs över alltihop ligger döda träd och annan död ved. Norr om vägen bildar hasseln påfallande stora, vida och grova buketter och i stamkvastarna hittar man många döda och döende stammar. Lokalen utgör ett av Mälardalens finaste exempel på gamla hasselbestånd. I området finns mängder av rödlistade arter kopplade till gamla träd och död ved. Trots de i övrigt mycket goda förutsättningarna är jordarna alltför kväverika och lerhaltiga för tryfflar. Jorden är kompakt, fet och styv och helt olämplig för hypogeiska svampar, vilket konstaterades efter grävningar under ett 20-tal stambuketter. 26. Uppsala kommun, Funbo sn, Fjällnora friluftsgård Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Norr om friluftsgårdens P-plats och campinglatsen samt i nordöst mot en lägerplats finns örtrika granskogar med hassel. I övrigt domineras landskapet av granplanteringar. Den örtrika granskogen har ett fältskikt av vitoch blåsippa, lungört, hässlebrodd, vispstarr, vårärt, lungört, underviol och mycket vätteros. I buskskiktet finns förutom hassel även skogstry och måbär. Många hasselbuketter är gamla och det finns en del död ved runt omkring dem. Cirka 25 prov togs dels i en gråbrun, kompakt mull med hög lerhalt, dels i en gråsvart, fluffig, nästan torvartad och rotbemängd mull med inslag av sand. I ett av proven fanns fynd av en hjorttryffel, som antingen är grynig hjorttryffel eller marmorerad hjorttryffel, men som var svår att bestämma. 44

51 Fig 18. Vid Fjällnora i Funbo finns gott om hassel. 27. Uppsala kommun, Gottsunda sn, Hågadalen-Nåsten NR Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 2 Hågadalens västsluttning mitt för Brukshundsklubbens agilitybana domineras av en lövnaturskog med ett väl utvecklat buskskikt av gammal hassel. I skogen finns det gott om äldre ädellövträd som ek och alm men även asp, björk och hägg. Träden är genomgående åldriga och en hel del död ved av olika trädslag och dimensioner karaktäriserar stråket, som sträcker sig någon kilometer i syd-nordlig riktning längs en mindre förkastningsbrant. Kontinuiteten är lång och området har en rik örtflora med massvis av blåsippor samt underviol, underviol, vårärt, storrams med flera mindre vanliga lundväxter. Särskilt vid Predikstolen finns en vild lundmiljö, där också en mindre bäck rinner fram. Jordmånen är växlande men i regel för lerhaltig. Särskilt gäller detta vid Predikstolen där jorden under de grova hasselbuskarna är mycket styv. I ett av de 20 proven hittades ett exemplar av marmorerad hjorttryffel. 28. Uppsala kommun, Knutby sn, Aspbladsmossens NR Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Norr om mossen finns blockiga marker bevuxna med blandskog och en del hassel. I området växer bland annat rökpipsvamp (rödlistad- EN). Floran är örtrik och omväxlande. Mot ett hygge åt söder rinner en glup omgiven av blockmarker med gran och hassel. Flera hasselbuskar växer ovanpå block. Skogen är gammal och mycket död ved finns på marken. I bottenskiktet finns tjocka mosstäcken, i fältskiktet är det gott om örter exempelvis vårärt, lungört, trolldruva och sårläka. Jordmånen är en mörkbrun-gråbrun, ler- och sandfattig mylla med stort inslag av starka rötter. Ett 20-tal prov togs, men lokalen bedömdes inte lämplig för taggig hjorttryffel, som i regel påträffas på lövrika marker av inägokaraktär. 45

52 29. Uppsala kommun, Uppsala-Näs sn, Vreta udd NR Inventerad Inga tryfflar Värde: 4 Fig 19. Bild från naturreservatet Vreta udd utanför Uppsala. Vreta udd i Ekoln är ett ädellövskogsområde med ett tätt buskskikt av hassel. I skogen ingår också en del gran. Området blev naturreservat redan 1943 på initiativ av dåvarande professorn The Svedberg vid Uppsala universitet. Området har lämnats för fri utveckling och delar av udden är ganska svårframkomliga. Floran är särdeles rik och flera av arterna är säkert införda. Hit hör skogsstarr, kransrams, munkhätta och gulplister. Mer rikligt spridda och måhända mer ursprungliga är storrams, som är dominerande i området samt blekbalsamin. På uddens NÖ sida finns en ek-alm-hasselskog på en blockrik moränsluttning mot Mälaren. Jordmånen är en svartbrunmörkbrun, fin och lätt sandblandad mylla under ett förnalager av fjolårslöv och död ved. Totalt togs 25 prov, men inga tryfflar hittades trots att jordarna i regel hade rätt kvalitet. 30. Uppsala kommun, Uppsala-Näs sn, Bärsta lund Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 4 Vid Bärsta utanför Uppsala finns, omgiven av åkrar, en hassellund med glest trädskikt av björk, asp och gran. I lunden finns mängder av gamla, grova hasselbuskar med buketter mer än en meter i basdiameter och rikligt 46

53 med död ved. Marken har en böljande topografi med en del stora ytliga moränblock. Gamla ekjättar tyder på att området tidigare varit en ekhage, som vuxit igen till en lund. Inga skogliga åtgärder har utförts på mycket länge. Backen har klassats som nyckelbiotop, men är oskyddad. Örtfloran är tämligen ordinär med rika förekomster av vit- och blåsippor, vätteros, lundgröe och en del kranshakmossa. I området växer bland annat rökpipsvamp (rödlistad EN). Tryfflar söktes dels i en asp-hassellund i mörkbrun mylla med litet lerinslag, dels i en björk-hassellund nedanför en blockrygg i en sluttning ned mot åkrarna där jorden var sandig, gråsvart utan lerinslag. I tre av de cirka 20 proven hittades marmorerad hjorttryffel. Södermanlands län (D) 31. Eskilstuna kommun, Näshulta sn, Kvarntorp Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 2 Vid Kvarntorp nära Näshultasjön finns ett gammalt, nu till stora delar igenvuxet odlingslandskap, där skogen mot Näshultasjön nu bär spår av gammal lövängs- och betesdrift. Området är ett kommunalt naturreservat, där delar av området öppnats upp. Hagarna har utvecklats till lövskog med ek och lind och med ett buskskikt av hassel. Det finns gott om ungt sly, vilket visar att området varit betesmark i relativt sen tid. I floran märks en del lundväxter som lungört och vårärt. Ett 20-tal prov togs i området i en gråbrun, kompakt, tyvärr alltför lerhaltig mull. I ett av proven påträffades 1 ex av marmorerad hjorttryffel. 32. Eskilstuna kommun, Näshulta sn, Fålludden Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Norr om Fålludden ligger ett tidigare igenvuxet, numera nyrestaurerat lövängslandskap på en svag sluttning mot Näshultasjön. Området har avsatts som kommunalt naturreservat. Marken är delvis blockrik och vegetationen domineras av gräs och örter. I floran ingår ovanliga lundväxter som vätteros, underviol, vårärt, lungört och tvåblad. Området utgörs av en småblockig sluttning med hassel. I flertalet prov domineras jordmånen av en kompakt mylla med högt lerinnehåll, men i vissa prov är jorden betydligt mörkare, mer sandblandad och betydligt lerfattigare. I ett av de 15 proven fanns, på cirka 5 cm djup, 3 exemplar av marmorerad hjorttryffel. 47

54 Fig 20. Hasselbestånd i det nya kommunala reservatet vid Fålludden. 33. Flens kommun, Hyltinge sn, Henardalens NR Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Henardalen är en av de förnämsta hassellundarna i det inre av Sörmland. Området är känt för sin rika flora och för landets först observerade förekomst av rökpipsvamp (rödlistad NT), en art som fortfarande förekommer årligen i området. Kring en mindre bäck växer en blandskog med hassel. Lundmiljön är täml. skuggig, floran är rik och krävande. Bland växter i området märks tibast, underviol, vårärt, lungört, underviol, springkorn, storgröe och trolldruva. Sedan ett 10-tal går betesdjur i lundområdet, något som kan vara negativt för förekomsten av tryfflar. Området är skyddat som naturreservat. Ett antal prov togs i en gran-hassellund nära sjön Henaren, i övrigt undersöktes markerna på tryffel längs ån. De cirka 25 proven togs i en gråbrun, lätt och väl dränerad mylla ofta med starkt inslag av rötter. Tryfflar hittades bara på ett ställe, nämligen marmorerad hjorttryffel, som ju är den vanligaste arten i våra hasselområden. 34. Flens kommun, Hyltinge sn, Sparreholms ekhagar Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Sparreholms ekhagar är kända för sina mäktiga ekbestånd, sina lundartade partier där en del hassel förekommer samt partier av naturbetesmark med bland annat en ovanlig svampflora. Området har restaurerats i omgångar och 48

55 idag finns bara små partier av förtätad lundvegetation. Ekhagarna har avsatts som naturreservat. Tio prov togs i en ek-asp-hassellund med förna av död ved och löv. Under sommaren saknas fältskikt. I hassellunden finns också grova, döende ekar och på marken finns mycket död ved. Området ingår i en fårbetad hage. Jordmånen är en gråbrun, något lerhaltig mylla med rikt rotinnehåll under gammal, döende hassel. I ett av proven antecknades fynd av en buktryffel, Hymenogaster sp. på 1-2 cm djup. Arten är ej bestämd till art, i väntan på en revision av släktet. Ett tiotal prov togs också i en ek-sälghassellund intill en mindre bäck, men marken var här för kompakt och hård. 35. Gnesta kommun, Gryts sn, Jättnaborgen Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Nära Solbacka kursgård, kring en fornborg nära Jättna, växer det mycket ädellövskog. I sydbranten växer ek och lind, i övrigt blandskog med gran och på sina håll finns små hässlen med grov och gammal hassel. Delar av området har restaurerats och används idag som betesmark. Hasseln bildar på flera håll täta, mörka snår som under sommaren saknar fältskikt. Vissa hasselstammar är mycket kraftiga med cm i diameter. I området finns en delvis rik flora med lungört, vårärt, underviol, springkorn och gulsippa. Jordmånen är en i regel kompakt, mörkt gulbrun, starkt lerhaltig mylla som är helt olämplig för tryfflar, på ett ställe med mindre lera och mer sand, men då samtidigt mycket kväverik. Ett 20-tal fläckar undersöktes men med negativt resultat. 36. Gnesta kommun, Gryts sn, Ånhammarsnäset Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Vid det stora godset Ånhammar utbreder sig ett levande kulturlandskap med vidsträckta ekhagar och öppna betesmarker. Här och var finns små naturskogsfragment, ofta med inslag av gammal hassel. På Ånhammarsnäset är naturen mosaikartad och intill vägen i öster uppträder små bergklackar som längs sluttningarna är bevuxna med hasselbuskar. Området betas av kreatur. Floran är synnerligen artrik och det finns både en rik uppsättning ängsväxter och mer skuggkrävande lundväxter. Bland arterna kan nämnas gulsippa, lungört, vårärt, ängsskära, sju arter daggkåpor och desmeknopp. På näset finns också ett bestånd av gamla ekar och gamla grova träd också av andra trädslag som asp och björk. I området togs 18 prov, men jordarten visade sig vara av fel kvalitet med för mycket lerinslag. På Ånhammarsnäset finns en hel del hassel och det är bara en mindre del av hagen som genomsökts i arbetet med tryfflar. 49

56 Fig 21. Blockmarker med hassel är vanliga på Ånhammarsnäset. 37. Gnesta kommun, Gryts sn, Oxhagen-Djupdalshagen Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Öster om Ånhammar finns naturskogar med mycket hassel belägna i en betesmark med stor areal. Träden är generellt mycket grova och på marken ligger asp- och granlågor samt annan död ved. Oxhagen, som ligger närmast vägen, är öppen och gräsbevuxen på sydsidan, på nordsidan bevuxen med grov blandskog med en del gammal hassel. Djupdalshagen, längre åt öster, är en dalsänka med naturskog och likaså gammal hassel. Det är i denna senare del som sökande efter tryffel skedde. Djupdalshagen har en speciell svampflora med rödlistade barrskogstickor som luddticka (NT) och gränsticka (NT), asplågor med kandelabersvamp (NT), björkstumpar med nätticka osv. Ett 30-tal provfläckar undersöktes med avseende på tryfflar, men trots i flera fall goda markförhållanden och fina förutsättningar för tryfflar även i övrigt, hittades bara marmorerad hjorttryffel. Jordarna varierar dock en hel del i kvalitet från mörka sandiga typer, till pinnmojordar och sådana med högre lerhalt och en nästan gulbrun färg. Fig 22. Djupdalshagen betad naturskog med hassel. 50

57 38. Gnesta kommun, Gåsinge-Dillnäs sn, Solbacka-Vreten Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 4 Vid sjön Klämmingen, längs förkastningen på dess östra sida, finns en hasselrik blandskog på starkt sluttande mark. I trädskiktet finner man en del ek, björk och tall. Hasseln är röjd vid ett flertal tillfällen och därför inte så grov. I övre delen av backen är den emellertid grövre. Genom området går en svagt frekventerad strövstig. Floran är inte påfallande rik men blåsippa och vispstarr är karaktärsarter. Jordmånen är en rätt torr, starkt sandblandad, ljusgrå-svartgrå hasselmylla utan inslag av lera. I ett av de 25 proven fanns på 2-3 cm djup en liten Elaphomyces-art cirka 40 cm ifrån och under hassel i mörkt askgrå, sandblandad mylla, nr HRY-try0524. Fig 23. Hassellunden vid Solbacka-Vreten med sin märkliga tryffel. L.E. Kers bedömde primärt att fyndet kunde vara en för vetenskapen ny Elaphomyces-art, men omvärderades senare till att det skulle kunna vara en E. anthracinus bland annat med avseende på ekologin. Svart hjorttryffel är en sällsynt art, som man ofta hittar på mer kalkrika jordar. Förf. känner sig osäker på om E. anthracinus verkligen kan finnas i en sådan relativt kalkfattig miljö. Tills vidare får fyndet betraktas som obestämt. Arten måste insamlas med mogna sporer för att en korrekt bestämning ska vara möjlig. 51

58 39. Gnesta kommun, Gåsinge-Dillnäs sn, Lövviksbergen Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 I området växer en blandskog med hassel i kraftig sydsluttning upp mot Lövviksbergens kam. Terrängen är kuperad och marken delvis blockig. Skogen är starkt igenvuxen och svårframkomlig. Särskilt under våren är floran rik med inslag av örter som blåsippa, gulsippa, lungört och underviol. De 15 proven togs i en tät, delvis svårgenomtränglig hassellund i en blockrik sydsluttning. Jordmånen är en gråbrun, kompakt, starkt lerhaltig mylla med en del grus, längre åt söder är jorden emellertid mer sandblandad, gråbrun-svartbrun och inte så lerig. I två av proven fanns marmorerad hjorttryffel. 40. Gnesta kommun, Gåsinge-Dillnäs sn, Klövbergets östra sida Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 På östra sidan av Klövberget finns på flera platser grov hassel, dels vid den så kallade Sandängen där en mindre hassellund gränsar till ett alkärr, dels längs sjön på nordsidan av berget där hasseln står kvar sedan länge, nu omgiven av grova granar. Vid Sandängen är floran mycket rik och innehåller krävande lundväxter som vätteros, vippärt, trolldruva, vårärt och lungört. Cirka 10 prov togs i ett tätt hässle under asp och ek på västsluttning mot alkärr. Här finns en hel del död ved av asp och hassel. I markytan fanns ett mäktigt lager fallförna av löv, kvistar och grövre klenved. Vegetationen domineras av liljekonvalj. Jordmånen är en i regel lerhaltig, gråbrun, kompakt lövmull, ofta med grus, närmast bergroten i öster dock en mer svartgrå och mindre lerig jord. 52

59 Fig 24. Gammal hassel växer vid Klövberget i Klämmingen, inga sådana på bild dock. Övriga 10 prov togs i en örtrik granskog med enstaka grov hassel i nordsluttning. Även enstaka ekar finns i trädskiktet. Sluttningen domineras av en starkt blockig morän. Floran består av skuggtåliga arter som harsyra och hultbräken. Jordmånen är en mestadels torr, kompakt, ljusbrun, svagtmåttligt lerhaltig lövmylla med inslag av block, i vissa av proven dock en mer gråsvart mylla. I två av proven återfanns grynig hjorttryffel. 41. Katrineholms kommun, Björkviks sn Harpebolnäset Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Området är en ört-gräsrik granskog med gles hassel och en särdeles rik flora med sällsynta lundväxter som myska, skogsstarr, skärmstarr, tibast, sårläka, dvärghäxört och nästrot. Marken är relativt flack. Inga avverkningar har skett under senare tid. Granskogen är likåldrig och beräknas vara cirka 80 år. De grövsta hasselbuskarna finns intill vägen. De har sannolikt vuxit upp i ett mer lövdominerat landskap. Cirka 25 prov togs i varierande jordarter, alltifrån förnablandade jordar till mörkt bruna, sandblandade profiler till mer lerhaltiga avsnitt. Inga tryfflar hittades. 53

60 42. Katrineholms kommun, St.Malms sn, Lögarbäcken Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Längs en stig ned mot en badplats ligger en mindre ädellövskog med hassel. Gallringar av gran har utförts och hasselbuketterna står idag mer solbelysta. Stora skador på marken av vildsvin kan ha inverkat negativt på eventuella tryffelförekomster, då markstrukturen ändrats. Jordarten är tillpackad och svårgrävd och är en fast, kompakt, brun mylla med en hel del sand. Svinen hade innan besöket dock bökat upp cirka 90 procent av markytan. Cirka 10 prov undersöktes men inga tryfflar noterades. 43. Katrineholms kommun, St. Malms sn, Nimmen Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Vid sjön Nimmen finns förekomster av kalkrik morän. Detta ger en positiv inverkan på floran, som är mycket rik med inslag av vårärt, skogsvicker, blåsippa, tibast och trolldruva. Hasselbestånd finns spridda i området, närmare Löppsjötorp är de tämligen grova. Vid Nimmen ligger en granhasselskog av ört-mossrik typ. Närmare Löppsjötorp är bergrötter och små mörka lundpartier intill vägen bevuxna med grova hasselbuketter. Området är måttligt vildsvinspåverkat, tidigare skador är mer eller mindre läkta. Jordarten är en kalkrik, gråbrun mulljord, i vissa av proven med tämligen hög lerhalt. En undersökningsyta är belägen 300 m NV om Löppsjötorp i en mörk hasselund med örtrik flora och ganska grov hassel. Proven är tagna i en moränslänt mot vägen nedanför en liten blockbrant. Jordmånen är en tämligen fuktig, mörkbrun mylla under ett skikt av barrblandad förna. Här påträffades, intill ett flyttblock vid en grov hassel och en väldig gran, rödbrun tryffel, Tuber rufum (HRY S), en mindre släkting till de ätbara, ädla tryfflar som bland annat växer på Gotland. Rödbrun tryffel är inte tidigare noterad från länet. 44. Nyköpings kommun, Bälinge sn, Brevikshalvön Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 På Brevikshalvön i Nynäs naturreservat finns en mosaik av olika skogstyper och betade gräsmarker. I södra delen finns en del lövskog med hassel och en påfallande rik örtflora med inslag av tandrot, nästrot, lundslok och lundviol. På halvön växer också granskog med rik underväxt av lövbuskar och örter. Här och var förekommer klipphällar och öppna gläntor med ängsflora. Ett tiotal markfläckar undersöktes i en ädellövskog med gammal hassel och rik örtflora med bland annat lungört, sårläka, vårärt och underviol. Terrängen är småkuperad, rätt fattig på block och tämligen fuktig. Centralt går en friluftsstig, Trobbostigen, vilken omges av en tät och lummig grönska, med örter och späda askskott. I området finns rikligt med död ved. Jordmånen är gråbrun mörkbrun, sandblandad lövmull, i vissa stråk med stort inslag av lera. 54

61 45. Nyköpings kommun, Bälinge sn, Stäksö Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 Stäksö är ett av Sörmlands största områden med gammal hassel. Den växer kring en långsträckt bergrygg, runt om denna, antingen i form av lövrika hässlen eller som underväxt i granskog av delvis naturskogstyp. Floran på Stäksö är mycket rik med värmekrävande arter på berget och en rik lundflora i övrigt. Bland lundväxter i de hasselrika partierna sågs lungört, Fig 25. Hassellundarna på Stäksö bland de förnämsta i Sörmland. sårläka och vårärt, i någon av provfläckarna hittades också vinterknoppar av vätteros. Troligen ligger området för lågt över havets nivå för att vara intressant för tryfflar och andra kontinuitetsberoende arter. Hasseln är emellertid ofta påfallande grov och mäktig. Flera av buketterna är mångoch grovstammiga och basdiametrar över en meter är vanliga. Ett 20-tal prov togs i olika delar av området, mest på sluttande morän i skuggiga miljöer. Jordarna varierar i kvalitet från allra bästa tryffelmull till kväverika profiler med högt lerinnehåll. 55

62 46. Nyköpings kommun, Nicolai sn, Linuddens NR Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 5 Naturreservatet Linudden är bevuxet med en lövskog som i söder domineras av björk och lind, i norr av ask, klibbal och björk. I buskskiktet finns gott om hassel, som delvis är ganska grov. Den tidigare hagmarken har vuxit igen till lund. Inga avverkningar har skett, utom vissa gallringar i den södra delen, vilket har gjort att området i övrigt antagit en naturskogsartad karaktär med mycket död ved. Underlaget är kalkrika strandvallar, genom vilka vatten rör sig långsamt åt norr. Floran är påfallande rik med storrams, storgröe, underviol, lungört, nordlundarv, hässleklocka, nästrot och många fler. Jordarten är en kalkrik, sandblandad hasselmylla, ofta med körtlar av ren sand i profilen. Färgen är mörkbrun och lerinnehållet mycket litet. Genom att marken lutar svagt åt norr är marken överallt bra dränerad. Trots att lundområdet ligger nära havet, vilket kan vara negativt för utvecklandet av en lång hasselkontinuitet, hittades i ett 30-tal prov flera intressanta tryfflar, dock inte taggig hjorttryffel. I stället samlades stinkande slemtryffel (rödlistad NT), vecktryffel och grynig hjorttryffel. Fig 26. I Linuddens NR hittades flera fina tryfflar. Det är ovanligt att man hittar så många som tre arter på en och samma lokal och det kan möjligen vara intressant att utöka undersökningarna här. Kuriosa: Fältbesöket på Linudden blev ett inslag i lokalradion, Radio Sörmland. 56

63 47. Nyköpings kommun, Svärta sn, Labro ängar Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Fig 27. Labro ängar kommunalt NR med en del gamla hasselbestånd. Det kommunala naturreservatet Labro ängar är ett till största delen restaurerat beteslandskap med vidsträckta ängar och skogsholmar i mosaik. Betesdjur går över större delen av arealen. Området ligger tätortsnära och av stor betydelse som friluftsområde. Området äger stora naturvetenskapliga kvalitéer och såväl fågellivet som växtligheten uppvisar prov på mycket hög artrikedom. Några av skogsholmarna är rika på hassel och i det så kallade hässlet, där flertalet av de undersökta ytorna finns är hasseln dessutom mycket grov och bildar yviga buketter med ibland upp till stammar per bukett. Ett 30-tal prov undersöktes i jordar som i regel är gråaktigamörkgrå med litet lerinnehåll, men ibland med högre lerinnehåll och då mer kompakta. I ett av proven fanns marmorerad hjorttryffel. Östergötlands län (E) 48. Finspångs kommun, Regna sn, Gällsängen Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 2 Väster om Gällsjötorp, mitt i en numera nedlagd betesmark, finns ett par kullar med stenrösen, runt vilka det växer dungar av grov hassel. Miljön är starkt beskuggad, men ljus når in från sidan. Jordmånen är en gråaktigt rödbrun, fast och kompakt mylla med måttlig lerhalt. I fyra av de 20 proven hittades totalt 14 exemplar av marmorerad hjorttryffel. 49. Finspångs kommun, Risinge sn, NO om Översätter, Finspång Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Området är en fårbetad, ganska starkt beskuggad ek-hassellund i gammal hagmark. Marken är tämligen torr och blockig med en del liljekonvalj i 57

64 fältskiktet. Ett 10-tal provfläckar togs upp, men jordarna visade sig vara alltför kompakta och lerhaltiga för tryfflar. 50. Finspångs kommun, Risinge sn, SO om Bysjön vid Aspnäs Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Längs en bäck vid vägen växer en blandskog med asp, gran och björk och med inslag av ädla lövträd. I buskskiktet finns det gott om gammal hassel. Grova träd, lågor och högstubbar dominerar området, som är klassad som nyckelbiotop. Fig 28. SO om Bysjön ligger denna hasselrika nyckelbiotop. Endast skogen väster om bäcken undersöktes. Även om hasselbestånd även finns på östra sidan synes de vara mindre lämpliga som tryffelbiotop räknat. Omkring 25 prov togs i olika lundmiljöer, dels i en tämligen sluten lövhassellund, dels i en bäcklund med lind, lönn, björk och hassel slutligen i en blandskog med hassel. Jordarten är en gråbrun, nästan genomgående lerfattig mylla, ofta med stort inslag av rötter. I ett av proven påträffades marmorerad hjorttryffel, växande i 3-4 cm djup. 58

65 51. Linköpings kommun, Gammalkil sn, 1500 m N om Broby Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 I anslutning till en åker löper en lövrunna bevuxen med ek och hassel. Grova block bildar en höjdrygg, som är bevuxen med björk, ek, rönn och grov hassel. Marken lutar åt öster, är stenig och bär spår av tidigare betesdrift. Under sen tid är marken igenvuxen med ett allt tätare buskskikt av hassel. Cirka 10 fläckar grävdes i syfte att finna lämplig jordmån för tryfflar, men marken visade sig alltför lerig och tung. Bland funna arter i lunden märks bland svampar hasselriska, hasselticka, ockraporing, glanshätta, vit kamskivling och ametistskivling. 52. Linköpings kommun, Rappestad sn, Rappestad Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Vid Rappestad finns en ek-hassellund med stort inslag av död ved. Marken är förhållandevis flack utan höjdskillnader, men bitvis småblockig. Lunden är fullständigt sluten och inga knippen av ljus förs ned till markytan. Större delen av hasselbuskarna är relativt unga och jämnåldriga, cirka 0,4 0,5 meter vid basen, vilket visar på svag hasselkontinuitet. Buskarna är högstammiga och delvis grova. Vid besöket var marken i lunden torr, vilket innebar att marken var nästan tom på svamp. Cirka tio prov togs i en brun, delvis lerhaltig mull. Lundväxter saknas helt, vilket understryker avsaknad av kontinuitet. Bland funna svampar märks blekticka på ek och lysticka på björk. Fig 29. Hassellunden vid Rappestad såg förnämlig ut, men hasseln är för ung. 59

66 53. Linköpings kommun, Slaka sn, Öster om Slaka kyrka Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Bortom gärdena öster om Slaka kyrka ligger en asp-björk-hassellund på en svag nordsluttning. I buskskiktet finns förutom hassel en del sly av lönn och alm samt måbär och skogstry. Marken är kraftigt blockig. Hasseln dominerar åt norr och bildar stora och delvis gamla buskbestånd. Jordmånen är en mer eller mindre brun, torr, kompakt mull med hög lerhalt. I vissa av proven ligger ett tunt lager svart mylla ovanpå den brunare, styvare jorden. I delar av området är hasseln tätvuxen och det är mycket skugga under lövtaket. Fig 30. Mörkret sänker sig i hassellunden vid Slaka kyrka. Kuriosa: Invandrande mörka regnmoln i skymningen gav i de täta hassellundarna nästan inget ljus så de flesta undersökningarna genomfördes med hjälp av pannlampa. 54. Linköpings kommun, Slaka sn, Norr om Nomstorp Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Norr om Nomstorp ligger en sluten ek-björk-hassellund på morän. Området är obetat och igenväxande med ett buskskikt av nyponbuskar, ädellövplantor och ung hassel. Dessutom finns i området några få äldre hasselbuskage. Fig 31. Hasselbuskar i lunden norr om Nomstorp. 60

67 Jordarten är en mörkbrun, mer eller mindre lerhaltig mull på stenig morän. Hasseln har normalt en basdiameter kring 0,3 0,8 meter, medan de större buskarna når över en meter kring basen. Inga fynd av tryfflar gjordes i området. Området äger en relativt intressant svampflora med fjällriska, silkesmusseron, kuddticka, hasselticka, ekriska, ockraporing, glesskivig spindling, vittagging, eksillkremla, ekticka och blekticka. 55. Linköpings kommun, Vist sn, 1500 m SSV Bjärka-Säby Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Söder om Bjärka-Säby ligger ett lövrikt landskap med stort inslag av ek. Huvuddelen av markerna betas av kreatur. På östra sidan av vägen ligger en hävdad ekhage med hassel där marken är blockrik. Hasseln uppträder i form av små dungar. Hagen har tidigare varit mer igenväxt men har under senare år restaurerats. Grävprover togs i olika exponeringar, först i en blockig moränsluttning åt väster, sedan i en sydvänd ek-hassellund och slutligen i ett nordexponerat ek-lindbestånd med hassel. Jordmånen är en i regel grågråbrun, mer eller mindre starkt sandblandad mylla med visst innehåll av lera och ibland med rhizom av vitsippa. I ett av de 15 proven gjordes fynd av marmorerad hjorttryffel. Fig 32. Öppen ek-hasselskog i Eklandskapet söder om Linköping. 56. Linköpings kommun, Vist sn, Vessers udde NR Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 På Vessers udde i sjön Stora Rängen ligger en starkt kuperad, bergig och blockig ädellövskog. Vegetationen har under lång tid fått utvecklas fritt och skogen har idag naturskogskaraktär. Mot sjön i väster finns ett bestånd av majestätiska, mycket grova tallar. Hasseln i området är gammal och i stambuketterna finns många döda, grova stammar. Lundfloran är tämligen rik med bland annat massvis av sårläka, men i området finns också tandrot och trolldruva. Ekarna har hög ålder och några är delvis döende. Området har dokumenterats mycket noggrant av nyköpingsbotanisten Erik Julin, som just gjorde sin doktorsavhandling på Vessers udde. Lövskogen är naturreservat. I 61

68 området gjordes 25 grävningar. Bäst förutsättningar för tryfflar finns på krönet av ett skogsparti med ek och hassel och med liljekonvalj och sårläka i fältskiktet. Här var jorden mindre lerhaltig, mer sandblandad och färgen gråbrun-mörkbrun. I övrigt bedömdes jordarna för lerhaltiga för tryfflar. Fig 33. Vessers udde ett väldokumenterat naturreservat. 57. Linköpings kommun, Vårdnäs sn, 700 m S om Kuseholm Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Söder om Kuseholm ligger ett naturreservat, där det förekommer en del hassel. Vid en hastig genomgång av området noterades växter som skogsknipprot, backsmörblomma, hässlebrodd och svinrot. Bland marksvampar sågs svavelmusseron, riddarmusseron och mandelriska. Hasseln i området är av olika ålder och dimensioner, men mestadels för ung för tryfflar. Inte heller var jordarten lämplig. Cirka 15 markytor undersöktes, men jorden var gråbrun och lerhalten alldeles för hög. 58. Linköpings kommun, Vårdnäs sn, Västerby naturreservat Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 I den undersökta delen av reservatet växer mycket ek och runt ekarna finns ett viktigt inslag av hassel. Hagen har öppnats upp och det är ofta trampat kring hasselbuskarna, vilket gjort jordarna sammanpackade och inte lämpliga för tryfflar. 62

69 Fig 34. Restaurerad ekhage med trampade hasseljordar. 59. Mjölby kommun, Hogstads sn, Stora Ljuna Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Intill motorvägen ligger en lövlund med grov hassel. Närmast åkern i söder finns en bård med gammal hassel. Marken sluttar starkt åt norr och motorvägen, där terrängen flackar ut. Hasseln bildar mångstammiga buketter, vilka har en basdiameter mellan 100 och 180 cm. Lunden är fullt sluten, men omges av mer öppna delar där kvävegynnade växter som brännässla och nejlikrot dominerar. Mot motorvägen uppträder flacka partier med gamla hasselbestånd på en gråbrun, sandig, lättdränerad mylla. Fig 35. Vid Ljuna ligger en delvis intressant tryffelbiotop. 63

70 Mot åkern i söder är jordarna av skiftande kvalitet från tämligen lerfattiga, gråbruna typer till kompakta, bruna lerblandade jordar. I slutna delar finns inslag av en rikare flora med lungört, storrams, hässleklocka och bland svampar den mycket sällsynta murklan Helvella ephippium samt på flera håll vecktryffel, Hydnotrya tulasnei samt en annan tryffel, möjligen en hjorttryffel (omogen). Cirka 40 markfläckar kring i princip ett 30-tal grova hasselbuketter undersöktes. Lokalen bedömdes vara av medelvärde pga av hög kvävehalt i marken och suboptimal jordkvalitet. 60. Motala kommun, Fivelstads sn, N om Fivelstads kyrka Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Mitt ute på slätten ligger denna hasselbacke, som är att betrakta som en fullt sluten hassellund. Enstaka grova ekar och sälgar bildar ett glest trädskikt. I örtvegetationen växer mycket vitsippa och blåsippa, medan buskskiktet helt domineras av hassel. Det finns dels grov- och högstammiga buskage med en basdiameter upp till 1,5 meter, dels en yngre generation med pinniga stammar som betecknar en sentida igenväxningsfas. Marken är starkt beskuggad och stora ytor med naken jord uppträder. En del död ved finns i området. Floran i området är inte anmärkningsvärt rik. Marken sluttar åt norr. I den norra delen är marken mer kväverik med inslag av lera, i söder uppträder en gråbrun, något lerhaltig, sandig lättgrävd mull. Cirka 40 prov togs i området, men jordarna var överallt för bruna i färgen och på många håll även för leriga. Inga tryfflar kunde uppletas. 61. Motala kommun, V. Stenby sn, Långvråns NR Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Detta naturreservat är en ek-ask-lund med ett buskskikt av företrädesvis yngre hassel. På några håll finns dock äldre bestånd med basdiametrar emot en meter. Men det är askarna som ger området sin karaktär. Många askar är stora och grova, en del har fallit av ålder. Vitaliteten, är askskottsjukan till trots, mycket god och det verkar inte som om området drabbats. Floran är intressant med förekomst av storrams, skogsstarr, trolldruva och skogsknipprot och bland svampar finns ovanliga arter som gult porskinn, Lindtneria trachyspora, mjukmussling och strimmig brödkorgssvamp. 64

71 Fig 36. I Långvråns NR fanns många intressanta svampar, men inte bra mark för tryfflar. Jordmånen under hasselbuskarna är en i regel brun, kompakt mull, ibland med kraftigt lerinslag, oftast rotbemängd och inte så bra för tryfflar, annars en fin miljö med lång skoglig kontinuitet och kalkrikedom. Ett 20-tal försök att finna god tryffeljord gjordes, men ingenstans bedömdes det vara någon idé att leta. Inga tryfflar sågs, endast ett sklerotium. 62. Norrköpings kommun, Borgs sn, SV om Borgsmoskolan Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Vid Klockaretorpet finns ett mindre lundområde bevuxet med tall och i buskskiktet, främst i den sydöstra delen, finns rikligt med hassel. Ängsvegetation finns spridd i gläntor, vilket visar att skogen tidigare varit betad. Skogspartiet är tätortsnära och väl utnyttjat av friluftslivet. Generellt är lokalen för torr för tryfflar. Längs vägen i söder är marken visserligen fuktigare men där är jorden istället för lerig. I lundområdet togs 15 prov. Kuriosa: Grävandet efter tryfflar väckte idel uppmärksamhet från friluftslivet och inte mindre än tre gånger avbröts arbetet med att berätta om tryfflarnas liv och leverne. 65

72 63. Norrköpings kommun, Borgs sn, Eda löväng Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 2 Cirka 1 km SV om Eda gård ligger en före detta lövrik hagmark som är bevuxen med grova granar och mycket gamla och grova hasselbuskar. Denna gran-hasselskog är en nyckelbiotop med en hel del död ved, främst av hassel. Flera av stammarna är 10 cm grova eller mer. Kontinuiteten av hassel är sannolikt mycket lång. Generellt är lokalen för torr för tryfflar. Jordmånen är en ljust gråbrun, kompakt men inte särskilt lerhaltig mylla. Trots de svaga förutsättningarna togs ett 20-tal prov eftersom det i början av undersökningen påträffades en gulbrun liten tryffel av släktet buktryfflar, Hymenogaster. Ingen artbestämning gjordes eftersom släktet är i färd att genomgå en omfattande revision. 64. Norrköpings kommun, Borgs sn, SO om Skattna Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Lokalen är en ek-hassellund i kanten av en bergshöjd ned mot en väg. Flera av ekarna är jätteträd och viktiga för lavar och evertebrater. Särskilt den södra och östra sidan av lunden är rika på hassel. Hasseln är påfallande grov. Prov togs i olika delar av lundområdet, i en björk-aspskog, i en ekhassellund, i en hassellund med gamla tallar och i ett rent hässle utan egentligt trädskikt. Marken var i de flesta fall starkt beskuggad. Jordmånen är en i regel gråbrun, lätt, lerfattig hasselmylla med rotinslag, i ek-hassellunden är jorden istället mer lerig och med seg konsistens. Omkring 20 prov togs, i ett av dem påträffades en ljusbrun tryffel av det kritiska släktet buktryfflar, Hymenogaster. En liten bit ifrån växte vid besöket ett ståtligt bestånd med 15 fruktkroppar av lömsk flugsvamp. 65. Norrköpings kommun, Borgs sn, Klinga, OSO Brudberget Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Vid Klinga utanför Norrköping finns en blandskog med ek, lind och hassel kring en bergknalle som reser sig drygt 20 meter över omgivande slätt. Underväxten av hassel är tät och i buketterna ingår ofta grova stammar. Liljekonvalj och lundgröe dominerar i fältskiktet. Moränen är blockig, ibland sandblandad och i regel sydexponerad. Jordmånen är en torr, gråbrun mull, som är starkt sandblandad, ibland med grusinslag. Jordarten i kombination med markens sydexponering ger alltför torra förhållanden för tryfflar. Cirka 25 prov togs i olika delar av området, de flesta i en östsluttning med mycket gammal hassel, där det också växte lömsk flugsvamp. Inga tryfflar hittades dock. 66

73 Fig 37. Liljekonvaljeblad dominerar vid Klinga. 66. Ödeshögs kommun, V.Tollstads sn, Omberg, Höje äng Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 2 Omberg med sina ädellövskogar innehåller nästan inga hassellundar med gammal hassel och där det finns hasseln är jordarna oftast för leriga. Ett stickprov gjordes i en betad hagmark med en mindre hassellund intill vägen. Marken sluttar åt öster ned mot en öppen gräsmark. Trädskiktet är glest och består av enstaka björk och sälg. Fältskiktet är gräs- och örtrikt med en del lundväxter som lungört och blåsippa. Hasseln är grov och bildar glesa buketter. Jordmånen är en kalkrik, mer eller mindre mörkt rödbrun, rätt starkt lerblandad mull med ett lager lövförna. I ett av de 15 proven fanns på 4-5 cm djup 3 exemplar av marmorerad hjorttryffel. Kalmar län, Öland (H) 67. Borgholms kommun, Föra sn, Södra Greda löväng Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 4 Södra Greda löväng är naturreservat och hävdas som löväng. Större delen av reservatet upptas av hävdade gräsmarker. I den östra delen finns dock en sluten ek-hassellund med stora yviga hasselsnår, med inslag av grova stammar men också god tillväxt av yngre skott. Ekarna lever under dåliga ljusbetingelser vilket medför att de nedre grenarna dör. Dock är kronorna ljusexponerade, vilket betyder att ekarna överlever så länge hasseln undertrycker andra lövträd. Floran i lundområdet är rik och det finns gott om storrams, lundslok, blåsippa och spenört. Jordmånen är en svart svartgrå, sandig, lerfattig, lätt mulljord. Ofta är det mycket rötter och rhizom i jorden, vilket gör det svårt att gräva efter tryfflar som ligger djupt. Ett 20-tal markfläckar undersöktes. I ett av proven fanns sommartryffel, Tuber aestivum (2 ex), liggande på 3-4 cm djup under en grov hassel med cirka 130 cm:s basdiameter. 67

74 68. Borgholms kommun, Köpings sn, Köpingsvik Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 2 Vid Köpingsvik, nära tätorten, finns ett hässle på inägomark, vilket är ovanligt på Öland. Tidigare har området betats. Hassellunden har stor areal och utnyttjas delvis av friluftslivet som närströvområde. Genom området går en markväg. Stenmurar förekommer på många håll. I trädskiktet finns enstaka klibbal, vägtorn, oxel, sälg, ask, ek och tall. Hasseln är överallt högvuxen, mångstammig med grova, trädartade stammar under god tillväxt, vilket märks på att barken inte är påväxt med så mycket lavar och mossor och för sin grovlek påfallande slätbarkig. Död ved förekommer sparsamt. Basdiametern hos flertalet hasselbuskage är bara omkring 0,5 meter, men det finns även socklar uppemot metern. Grönskan under hösten är sparsam, vilket tyder på stark dominans av vårväxter, bland annat har Anemonearterna starkt utvecklade rhizom. I den nordvästra delen finns ett växtsamhälle av skogsbingel och skavfräken, vilka bildar täta mattor. Jordarna är överallt torra, moiga, ofta till färgen gråsvarta. Myllan genomdras av mycket rötter och rhizom. Trots att jordmånen syntes mycket lämplig för tryfflar, tycks kontinuitet saknas hos hasseln. Dock fanns i ett av de 20 proven skalrester från marmorerad hjorttryffel, Elaphomyces muricatus. Fig 38. Mycket fin hassellund vid Köpingsvik, tyvärr är hasseln oftast för ung. 68

75 69. Borgholms kommun, Långlöts sn, Kritmossens östra sida Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Öster om Kritmossen utbreder sig ett mosaikartat landskap med ännu öppna, om än alltmer igenväxande marker och lövskogar med hassel. Bland lövträden märks en del björk, ek och ask och i fältskiktet finns bland annat blåsippa, lundskafting och nejlikrot, men inga sällsyntare arter. Närmast Kritmossen finns ett stort hässle som nästan är utan trädskikt. Hasseln bildar där ofta vida buketter med 1-2 meters stamdiameter. Stammarna är sällan grova, vilket tyder på att de gallrats med vissa intervall. Marken är nästan golvplan med svag dränering och inga nivåskillnader i terrängen som skapar Fig 39. Öster om Kritmossen finns mycket gammal hassel. lokala vattenöverskott. Cirka 15 prov togs fördelat på tre platser. Jordarna är i regel starkt lerhaltiga, ofta kompakta nästan stenhårda av en blandning av lera och sand, som är rent olämplig för tryfflar. 70. Borgholms kommun, Långlöts sn, 600 m NV om Åstad Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Nära vägen nordväst om Åstad ligger ett mycket tätt hässle med delvis äldre stambuketter. Under sommaren och hösten är det nästan bart under hasselbuskarna. I trädskiktet finns det enstaka gran och björk. Marken i lundområdet har en svag lutning åt öster. Sex markytor undersöktes i en tät hassel- 69

76 lund med rödbrun, hård och kompakt, rotgenomdragen mylla med mosand och mycket lera. Fig 40. Tätt, nästan ogenomträngligt hässle vid Åstad. 71. Borgholms kommun, Långlöts sn, Ismanstorps borg Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Öster om Ismantorps borg ligger ett system av hasselrika skogar, vilka är synliga längs vägen mot P-platsen till borgen och längs stigen mellan P- platsen och själva borgen. Hässlena är delvis täta och olikåldriga, vissa nedtill mycket vida, mångstammiga och ibland med död ved. Marken är överallt flack och föga dränerad. Markfloran är mycket rik med lundväxter som skogskornell, murgröna, lungört, skogsstarr, skogsbingel, vippärt, tibast, nästrot och skogsknipprot. Totalt 20 markytor undersöktes i området, en del i en rödbrun, hård, kompakt, sand- och lerblandad mylla med mycket rötter i markytan, huvuddelen nära vägen till fornborgen i en asp-ek-hasselskog där jorden i vissa avsnitt är gråsvart och sandblandad, ofta med måttligt lerinslag samt genomdragen av rhizom av liljekonvalj. I ett av proven påträffades marmorerad hjorttryffel. 72. Borgholms kommun, Persnäs sn, Lilla Horn Inventerad Inga tryfflar Värde: 4 Mitt emot lövängsreservatet finns en betad ek-hassellund med ljusluckor. Området har karaktär av restaurerad löväng, men någon slåtter förekommer inte. Hasselbuketterna har såväl i de öppna som i slutna delarna socklar med i regel 0,5 1 m basdiameter. Förutom hassel finns i buskskiktet rikligt med rundhagtorn. Marken är plan med svag avrinning och beströdd med låga moränblock. Hasselbuskagen är mångstammiga men grova stammar är ovanliga. Mest är det höga, 2-4 cm breda, pinniga skott med god tillväxt, som skjutit fart efter restaureringen. Bland kärlväxter märks vårärt och hässlebrodd. Jordarna är genomgående svartgrå, sandiga, stenfattiga, lättgrävda med normalt inslag av rötter och rhizom. I nordöst märks dock ett ökat inslag av rödbrun lera. Ungefär 25 markfläckar undersöktes och området bedömdes vara bra för tryfflar, men inga fynd gjordes. 70

77 73. Borgholms kommun, Persnäs sn, Lilla Horns löväng Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 Vid Lilla Horn finns en av öns få lövängar och ett väl känt naturreservat. Större delen av lövängen är hävdad med stora öppna slåtterytor och dungar med grovstammig hassel. Den ohävdade delen i norr är en ask-ek-hassellund med gamla diken. Före utdikningen fanns här sannolikt en sumpskog som var för blöt för tryfflar. Om hasseln fanns stod den säkert bara i de torrare partierna eller i kanterna. Kärlväxtfloran är mycket rik med inslag av skogsknipprot, storrams, vårärt, lundslok, nästrot och underviol. Jordmånen är en svart, mineralrik mull lämplig för tryfflar. I lövängens öppna del är hasseln betydligt äldre. Här blir dock ljusinstrålningen hög och miljön torkar ut för ofta. Annars är jorden mörk, sandig och lättgrävd och i övrigt lämplig för tryfflar. Ett 30-tal grävningar i området gav dock inga resultat. 74. Borgholms kommun, Persnäs sn, hassellund 2 km V om kyrkan Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Hässle med rätt ung hassel med svag kontinuitet. Området bedömdes vara olämpligt för tryfflar. Området studerades från bilen och visas ej på karta. 75. Mörbylånga kommun, Algutsrum sn, Jordtorpsåsen Inventerad Inga tryfflar Värde: 2, delvis 3 Jordtorpsåsen är till stor del uppbruten, men bildar en halvmil öster om Algutsrums kyrka en åsrygg som i östra delen är avsatt som naturreservat. Den oskyddade delen i väster är bevuxen med väldiga hasselbestånd, vilka har en basdiameter mellan en och två meter. Denna del av åsen betas av kreatur. Området i övrigt är mycket varierat med relativt öppna hässlen till helt igenväxta, svårgenomträngliga snår av yngre hassel och hagtorn. I de senare avsnitten finns också partier med planterad gran. Liksom de flesta hässlen på Öland ligger området ligger på utmarken. Skogsbete har säkert förekommit under lång tid. Trädskiktet består av ask, björk, oxel, tall, gran och ek. I buskskiktet finns förutom hassel och rundhagtorn även arter som benved, olvon, skogskornell och berberis. Kärlväxtfloran är rik och varierad med många lundväxter som lundskafting, strävlosta, skogsstarr, lundslok, sårläka, murgröna och lundviol. Svampfloran är intressant med tidigare fynd av den ytterst sällsynta fingersvampen Ramaria fagetorium. I den nordvästra och västra delen är jordmånen en torr, rödbrun, sandig och lerfattig, lättgrävd mull med inslag av mycket förna som lövrester och död ved av hassel. I övriga delar är jordarna mörkare rödbruna, fortfarande sandiga och med ett varierat innehåll av lera. 71

78 Fig 41. Jordtorpsåsen är ett mycket stort område med gammal hassel. Inte mindre än ett 60-tal markfläckar undersöktes men bara ett fåtal fläckar innehöll en för tryfflar lämplig gråsvart mull. En stor del av grävproven innehöll mycket rötter, vilket tyder på normalt torra markförhållanden. 76. Mörbylånga kommun, Algutsrum sn, Törnbotten N om stugbyn Inventerad Inga tryfflar Värde: 2, delvis 3 Området ligger i direkt anslutning till ett område som besöktes Området är en för Mittlandsskogen representativ ek-hassellund, som i vissa delar betas. Marken är relativt flack. Stenmurar och odlingsrösen påminner om tidsperioder av mer intensiv hävd. Idag är markerna till stor del igenvuxna. Hasseln är högvuxen och grov med stora socklar närmast stugområdet i söder, mer lågväxt och betespåverkad längre åt norr. I norra delen öppnar sig en del våtmarker av rikkärrkaraktär. I den bitvis täta hassellunden finns en rik flora av kärlväxter med inslag av skogsknipprot, strävlosta, murgröna, underviol, lundviol, lundslok, storrams, spenört, skogsstarr och buskstjärnblomma. Även svampfloran är intressant, bland annat är den mycket sällsynta och akut hotade violfingersvampen, Ramariopsis pulchella, funnen i området. 72

79 Fig 42. Rejäl hasselbukett vid Törnbotten i Mittlandsskogen. Ett 25-tal markfläckar grävdes upp i området. Jordmånen är av två huvudtyper, dels en rödbrun, lerig moig, fet, grynig mull dels en torr, sanddominerad, kompakt rödbrun mull med låg lerhalt. På några platser, främst i kanter mot kärrartade miljöer, finns ytor med gråsvart, sandig mull av en typ som brukar vara lämplig för tryfflar. Örtvegetationen är tät och rotkonkurrensen bidrar tillsammans med de lätta jordarna att förhållandena inte är optimala för tryfflar att finnas eller bilda fruktkroppar. 77. Mörbylånga kommun, Algutsrum sn, NV om Gråborg Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Området är en tät hassellund kantad av stenmurar och omgiven av betesmarker. Ursprunget är en gammal löväng som vuxit igen med hassel. Marken är bitvis plan men sluttar delvis åt söder. Trädskiktet är mycket glest med en eller annan björk. Floran är rik med lundväxter som skogsknipprot, skogsstarr, murgröna och lundslok. Hasseln är kraftig och grov med vid basen 0,5 1 meter vida stambuketter. Totalt togs 25 prov i en relativt kväverik sandig mylla, till färgen rödbrun och av mindre intresse för svartskaliga hjorttryfflar. 78. Mörbylånga kommun, Algutsrum sn, 300 m söder om Gråborg Inventerad Fynd av tryfflar Värde:3 På båda sidor om vägen söder om Borgs by ligger hassellundar, som är värdefulla inte minst med tanke på svampfloran. Trädskiktet är sparsamt utvecklat och enstaka björkar reser sig ovanför taket av hasselbuskar. Fem prov togs i en björk-hassellund med ett fältskikt av blåsippa, violer och nejlikrot och i en degig, lerig-moig jord av rödbrun-mörkbrun färg, medan 18 prov undersöktes i ett hässle med mycket gammal hassel med stambuketter av 1-2 meters basdiameter. 73

80 Fig 43. Typisk öländsk hassellund i Mittlandsskogen. Markfloran är här rik med förekomst av skogsstarr och sårläka. Jorden är oftast rätt kompakt, starkt sandblandad, ofta rätt kväverik och till färgen rödbrun gulbrun, ibland nästan svartbrun, vilket tyder på olika halter av fin- och mosand. I fyra av proven fanns på 5-8 cm djup marmorerad hjorttryffel. 79. Mörbylånga kommun, Algutsrum sn, Törnbottens stugby Inventerad Inga tryfflar Värde: 4 Strax norr om Törnbottens stugområde finns ett igenväxande hässle med en relativt tät grönska av olika lundväxter. Marken är flack utan större ojämnheter och därigenom inte så väldränerad. Buskskiktet är snårigt och förutom hassel finns även en hel del skogstry. Hasselbuketterna är mycket gamla och väldiga socklar på 2-2,5 meters basdiameter är inte ovanliga i området. I trädskiktet finns enstaka ask. Marken är blockfattig och sluttar svagt åt norr. Cirka 25 prov undersöktes i två täta hässlen med skogstry och frodig markgrönska. Jordmånen är i regel lerfattig, mörkt askgrå och lättgrävd och lämplig för tryfflar. En liten kula hittades som bedömdes vara en tryffel, men exemplaret tappades bort. Med största sannolikhet rörde det sig inte om taggig hjorttryffel eller någon annan av våra hjorttryfflar. 74

81 Fig 44. Norr om Törnbottens stugområde finns fina hassellundar. 80. Mörbylånga kommun, Algutsrum sn, O om Törnbotten Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Öster om Törnbotten finns en tidigare betad ädellövskog med dominerande hassel. Hasseln är högvuxen och valvbildande. Socklar mellan en och två meter förekommer på många ställen. På marken finns en del död ved av grova grenar och självgallrade stammar. Skogen är en känd lokal för slöjröksvamp. Bland kärlväxter märks bland annat sårläka, skogskornell, lundslok, skogsknipprot, strävlosta och murgröna. Jordmånen är en rödbrun, lerblandad, tämligen fast mull. I flertalet av de tiotal markfläckar som undersöktes fanns rikligt med rhizom och rötter. Jorden bedömdes olämplig för tryfflar. 81. Mörbylånga kommun, Algutsrums sn, Hönstorp Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Området ligger alldeles intill Hönstorp nära landsvägen. Det är stort och komplext och påverkas tidvis av betesdrift. År 2007 gick det hästar i området. Delar av hässlet är en mosaik av öppna gräsytor, enbuskmarker och hasseldungar. I trädskiktet finns mest ädla lövträd som ask, alm och lönn, medan eken finns sparsamt. På några håll växer även barrträd. Hasseln är relativt högvuxen och valvbildande. Flertalet socklar har en diameter mellan 0,5 1 meter, men även yngre buskar uppträder. I fältskiktet märks för regionen typiska, men kalk- och näringskrävande arter som storrams, sårläka, lundviol, underviol, murgröna och lundskafting. Området är sedan tidigare känt för sin rika svampflora med förekomst av de ytterst sällsynta arterna violfingersvamp och rödskivlingen Entoloma stringoissimum (saknar svenskt namn). Förutsättningarna för tryfflar bedömdes dock som mindre goda. Grävproven, till antalet 15, visade till övervägande del på en karaktäristisk rödbrun, tämligen fet, näringsrik mylla blandad med förna av löv och pinnar. Några markytor med lägre lerhalt fanns, men här och även på andra håll var inslaget av rötter och rhizom påfallande stort. 75

82 82. Mörbylånga kommun, Gårdby sn, 1300 m NV om Ullevi Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Området utgörs av ett delvis uppröjt hässle med hagtorn kvarstående i de öppna luckorna. Hasseln är dominerande och uppträder med socklar av 0,5 1 meters bredd. På marken finns en del död ved av hassel. I lundfloran märks arter som strävlosta och skogsstarr. Jordmånen är en rent brun, mycket kompakt mull med hög halt av lera och bedömdes helt olämplig för tryfflar. 83. Mörbylånga kommun, N. Möckleby sn, Gråborg vid lv Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Nära landsvägen söder om Gråborg finns ett mäktigt hässle med överståndare av björk, ask och oxel. Marken lutar svagt åt söder och är nästan utan höjdskillnader. Hassellunden är i regel tät men ett par öppna partier med torrängsvegetation finns i norr och i öster. Hasselbuketterna har ofta en basdiameter kring 2 meter och i buskagen hittar man ofta grova döda döende stammar. Vedsvampar på stammar och murkna grenar förekommer rikligt, bland annat finns många förekomster av hasselticka och kantarellmussling, den senare en karaktärsart på de äldre stammarna. Bland övriga svampar märks snövit fingersvamp och lömsk flugsvamp. Tidigare år har fynd gjorts av den akut hotade violfingersvampen, Ramariopsis pulchella. Hässlet ligger på utmarken och har tidigare betats, vilket syns på gamla hägn och stenmurar. Det finns också odlingsrösen som visar att små åkrar tagits upp och brukats. Fig 45. Hasselbuketterna vid Gråborg är uppemot 2 meter vida vid basen. I buskskiktet finns, förutom hassel, även gott om döda enbuskar, vilket är ett ytterligare belägg för att området tidigare varit mer öppet. I fältskiktet finns en rik flora, karaktäristisk för lundarna i Mittlandsskogen med arter som lundviol, skogsstarr, storrams, sårläka, strävlosta och underviol. Något överraskande växte här också ett bestånd av stenfrö. 76

83 Moränen är på sina håll småblockig, men annars påfallande jämn och utan egentliga nivåskillnader. Jordmånen är en rödbrun, sandig - lerig, ganska torr, starkt rotbemängd mylla. I den östra delen får jordarna en högre lerhalt. Ett 40-tal markytor undersöktes men inga jordar var av den färg och kvalitet som är gynnsam för tryfflar. 84. Mörbylånga kommun, N. Möckleby sn, lunden N om Hagalund Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Norr om Hagalund nära Tveta fritidshusområde finns ett betespåverkat hässle med mångstammiga, täta hasselbestånd, vilka vardera mäter 1-1,5 meter i diameter vid basen. De vidaste buskagen är över två meter breda men det finns också yngre grupper. I lunden finns rikligt med döda enbuskar, vilket tyder på att området tidigare haft en mer öppen karaktär. I det glesa trädskiktet finner man enstaka ek, gran, ask, björk och oxel. Förutom hassel finns i buskskiktet även rund- och spetshagtorn, vägtorn och olvon. Kärlväxtfloran är örtrik men tämligen ordinär med mycket blåsippa och murgröna. Jordmånen är en rödbrun mörkbrun, sandig mull med varierande lerhalt. Nästan alla av de nära 40 undersökta ytorna karaktäriserades av en hög andel träd- och buskrötter. Ört- och gräsvegetation saknades kring många av hasselsocklarna. Sammantaget äger området fina hasselbestånd med mycket död ved och intensiv mullbildning. Terrängen är dock påfallande flack utan mikrotopografiska strukturer. 85. Mörbylånga kommun, N.Möckleby sn, 700 m S om Hagalund Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Öster om Tävelsrum, nära landsvägen sydost mot Gårdby, finns en mindre hassellund med en del ek i trädskiktet. Hasseln är i regel ung och ganska pinnig, men i västra delen finns bestånd av betydligt äldre hassel, där hasselbuketterna vid basen mäter omkring 0,5 1 meter i diameter. De riktigt grova hasselbuskarna är dock få och finns närmast vägen. I lunden finns gott om döda enbuskar, vilket visar att området tidigare varit betydligt mer öppet. Kärlväxtfloran är mycket rik med inslag av arter karaktäristiska för Mittlandsskogens örtrika hässlen. Bland arter märks till exempel murgröna, lundslok, lundskafting, spenört, strävlosta, underviol, vippärt, backskafting och lundviol. Jordmånen är en rödbrun, tämligen kompakt, lerblandad mull med mycket rötter och rhizom och helt olämplig för tryfflar, vilket kunde konstateras efter det att ett 10-tal markytor undersökts. 77

84 86. Mörbylånga kommun, Torslunda sn, Skogsbylunds NR Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Naturreservatet Skogsbylund är till största delen en ek-hassellund med enstaka asp och björk. Buskskiktet domineras av gammal hassel. Hasseln är olikåldrig och stambuketterna är oftast 0,3 0,8 meter vida, några buskage är metervida. Floran är relativt rik med blåsippa, skogsstarr och skavfräken den senare en god indikator på sandiga, väldränerade mulljordar. Fig 46. Hassellund på plan mark vid Skogsbylunds NR. Marken är påfallande flack och har förr sannolikt utnyttjats som slåttermark, för att sedan ha växt igen till ett hässle. Lundområdet omges på alla sidor av åkermarker. Fem platser besöktes och 30 prov undersöktes inom sex mindre delområden. Jordarna bedömdes i regel olämpliga för tryfflar. Blandning av sand och lera gör dem hårda, ibland nästan som cement. I ytskiktet bildas sprickor och vid grävning faller linser av styv lera ut. Bara i ett fåtal prov var lerhalten lägre och jorden då svartgrå och pulvrigt sandig. 87. Mörbylånga kommun, Vickleby sn, Stora Frö idrottsplats Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 På båda sidor av vägen ned mot Beijershamns naturrreservat, invid Stora Frö idrottsplats, finns en hasseldominerad lund med ek i trädskiktet. Hasseln 78

85 är ganska ung med vid basen cirka 0,5 meter vida buketter. Bland kärlväxter märks storrams, stinksyska och vildkaprifol, den senare förvildad. Jordmånen är en mörkbrun svartbrun, sandig och lättgrävd mylla med låg lerhalt, lämplig för tryffel. Tyvärr verkar hasseln inte vara tillräckligt gammal och läget nära havet innebär dessutom svag beståndskontinuitet (på grund av landhöjningen). 88. Mörbylånga kommun, Vickleby sn, Vickleby ädellövskog Inventerad , Fynd av tryfflar Värde: 4 Nordväst om Vickleby kyrka, alldeles intill landsvägen, ligger ett naturreservat som är bevuxet med ädellövskog. Tidigare utnyttjades området som äng men lång tids igenväxning har skapat denna lövlund med sin rikedom av hassel. Trädskiktet består av ask, ek, björk och asp, men insprängt finns även lind och lönn. Hasseln är olikåldrig men ett parti med mycket gammal hassel finns. Floran är lundartad och i fältskiktet hittar man arter som buskstjärnblomma, skogsbingel, skogsstarr, skärmstarr, murgröna, storrams och vippärt. Marken är relativt plan men i delar av området lutar den mot väster. Jordmånen är en askgrå-gråsvart sandblandad torr mull med rhizom från vitoch/eller gulsippa. Jorden har en färg och struktur mycket lämpad för tryfflar. Fig 47. Vickleby ädellövskog en växtplats för svart hjorttryffel. I ett av de 25 proven fanns på 6-7 cm djup 3 ex av svart hjorttryffel, Elaphomyces anthracinus. I fuktiga delar ökar halten av lera och jorden 79

86 bedömdes mindre intressant att undersöka. Området återbesöktes 2007, men då gjordes inga fynd av tryfflar. Kuriosa: Inventeringen 2005 skedde delvis i sällskap med en reporter, vilket gav till resultat ett reportage i ortstidningen. Gotlands län (I) 89. Gotlands kommun, Alskogs sn, Prästänget Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Prästänget vid Alskog är idag delvis tomtmark. Den obebyggda delen finns utmed en mindre bäck, där topografi och vegetation antyder lerig jordmån. Hasselbuskarna är ej heller särskilt grova. Området är ej besökt i fält, men bedömt från vägen som mindre lämplig tryffelbiotop. 90. Gotlands kommun, Ardre sn, Ardre prästänge Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Ardre prästäng är ett närmast totalt igenväxt änge, där det idag bara återstår en liten, fortfarande betad yta med kvarstående ek och ask. Marken är alltigenom plan och saknar egentliga mikrotopografiska strukturer. I den igenväxta delen märks stora askar, vilka är döda eller döende efter angrepp av askskottsjukan samt ett tätt buskskikt av hagtorn och hassel. Hasseln är dock en liten del i igenväxningsvegetationen och även om inslaget av hassel ökar åt söder innehåller området inga lämpliga tryffelmiljöer. I de åtta prov som togs visade sig dessutom lerhalten i jorden vara för hög. 91. Gotlands kommun, Boge sn, Laxarve änge Inventerad Inga tryfflar Värde: 4 Laxarve änge nära Slite är ett traditionellt hävdat gotländsk änge där efterbete sker, inte bara på slåttermarken utan också i omgivande lundområden. Ek och hassel dominerar i änget. Den kalkrika berggrunden ger en mycket rik flora med orkidéer och krävande lundväxter. Under sommaren blommar strävlosta, svärdssyssla och skogsknipprot i lunden och under våren breder ramslöken ut sina lökdoftande mattor. 80

87 Fig 48. Laxarve änge fina tryffeljordar finns under hasselbuskarna. Ett 30-tal markytor undersöktes i fyra olika delområden. Jordmånen är nästan överallt en mörkgrå, sandblandad mylla med låg lerhalt och den bedömdes vara av rätt kvalitet för svartskaliga hjorttryfflar, men inga tryfflar sågs i änget. 92. Gotlands kommun, Bro sn, Bro kyrkänge Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Fig 49. Kyrkänget i Bro är ett tallhasselänge. Detta kyrkänge är av ovanlig typ då marken närmast ingångsportalen utmärks av ett antal mycket grova tallar. En dubbeltall når 1,5 meter över marken en omkrets av 4,4 meter. Marken är gräsdominerad och floran artrik. Denna ängestyp övergår längre åt norr i en tall-hasseläng. Tallarna är alltjämt grova med 2-2,5 meter i omkrets. Hasselbuskarna är delvis grovstammiga, men buskagen är inte så gamla, i regel bara 0,3 0,6 meter i diameter vid basen. Ett tiotal markytor undersöktes i denna hasseläng. Jordarten är en sandig, gråbrun, lättgrävd hasselmylla. Hasseln är troligen för ung för att vara intressant för kontinuitetsberoende underjordiska svampar. Den södra delen av änget slås, resten betas. I änget noterades bland svampar mest vanliga arter som vitgul flugsvamp, löktråding, blodvaxskivling, ettervitriska och skogschampinjon. 81

88 93. Gotlands kommun, Bunge sn, Bunnsänget Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Området utgör den nordvästra delen av Bluttmo-Gildarshagens naturreservat och utgör en rest av det tidigare Bunnsänget. Detta hävdas idag genom bete. Örtfloran domineras av vit- och blåsippor. Under sommaren är det relativt mörkt under granar, idegranar och hasselbuskar och marken under hasslarna är då nästan naken. Grävningar skedde först i en gran-hassellund med upprätta, höga och mångstammiga hasselbuketter. Jordmånen är en gråbrunmörkbrun, lerfattig mylla, ibland med struktur av råhumus, med rötter och mycel hopfiltade. En del grövre rötter samt småsten ingår i jordmaterialet. Här hittades i ett av proven en art av släktet buktryfflar, Hymenogaster, men artbestämning kan inte göras förrän släktet fått genomgå en revision. Prover undersöktes också längre åt nordost, även där med mycket gran och hassel. Marken verkar här ha sjunkit eftersom hasseln här står som upplyft på höga socklar. Jordarten i socklarna är en mörk, torvmullartad, starkt lucker mull, vilken undersöktes men utan resultat. I övrigt är jordmånen mörkt brun med högt rotinnehåll. Vid nästan varje hasselbukett står en gran eller åtminstone en granstubbe. Fig 50. Bunnsänget är ett betat änge med gammal hassel. 82

89 94. Gotlands kommun, Buttle sn, Buttlegårde mot Änge Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 2 Detta änge är ett variationsrikt änge med ek-ask-hasseldungar i mosaik med öppna gräsmarker och björkbestånd. Större delen av änget är ohävdat men en liten del har betats till in i sen tid. Hela änget brukades traditionellt till in på 1950-talet. Hasseln är i hela området tämligen ung, och har sannolikt grott och vuxit upp under de senaste 50 åren. Nära vägen i öster står dock en del äldre bestånd. Lövdungar är ofta lokaliserade till fornlämningar i form av stenvastar och stenrösen. Genom området centrala delar rinner en bäck i väst-ostlig riktning. Söder om bäcken finns en mindre, tidigare brukad åkerlapp. Vid sökningen av tryfflar vid de äldre buskarna i östra delen av änget visade sig jorden inte hålla tillräckligt hög kvalitet, bland annat är lerhalten för hög. Dock återfanns i ett av de 10 proven ett par kulor av marmorerad hjorttryffel, belägna på cirka 8 cm djup. Fig 51. Ett ganska öppet änge med en del vida hasselbestånd. Floran i änget är annars rik på lundväxter som lundelm, vårärt, skogsstarr, lundslok, lundstarr, lundskafting och underviol. I de öppna delarna växer krävande men för gotländska ängen typiska arter som gullviva, vildlin, knägräs, ängsstarr, jordtistel, slankstarr och älväxing. 83

90 95. Gotlands kommun, Endre sn, Allekvia änge Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 Allekvia änge är naturreservat och ligger en bit från stora vägen. Änget består av en stor öppen slåtteräng, som i söder övergår i lövrika marker där en hel del hassel ingår. I trädskiktet är eken vanlig, men träden är inte äldre än något hundratal år, vilket pekar på att änget tidigare varit mycket öppet. I västra delen är lövskogen rik på gläntor, som delvis vuxit igen med slån, vildapel och hassel. De grövsta hasselbuskarna finns i söder, där stamdiametern hos bestånden varierar från 0,5 1 meter. Marken är svagt kuperad och låga kärrsänkor finns här och var. Floran är rik i hela området. I den öppna delen finns en hel del orkidéer och där skogen sluter sig växer mycket ramslök, vätteros, skogsstarr och andra lundväxter. Änget är också känt som en tidigare säker växtplats för gotlandsmaskrosen, en akut hotad art som inte setts på många år och som kanske får betraktas som utdöd. Fig 52. Allekvia änge är känt för sin artrikedom, men inga tryfflar hittades. Svampfloran är intressant med förekomst av bland annat stinkbrosking. I den öppna delen av änget påträffades flera ängssvampar som scharlakansvaxskivling (NT), grå vaxskivling, blodvaxskivling, papegojvaxskivling och jättekamskivling (NT). Cirka 15 grävningar efter tryffel gjordes i svart svartbrun, sandig, något klumpig men lerfattig hasselmylla, ofta lättgrävd men stundom med rötter, rhizom och övervintringsknoppar av ramslök. Inga fynd av tryfflar gjordes. 84

91 96. Gotlands kommun, Endre sn, Lilla Fjälls Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Området är bara besiktigat från vägkanten. Änget var vid tillfället välhävdat men hasseln är alltför ung för att miljön ska vara intressant för tryfflar. 97. Gotlands kommun, Ekeby sn, Lindarve hembygdsgård Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Vid Lindarve hembygdsgård nära Ekeby finns ett litet välhävdat änge, där efterbete sker efter slåttern. Hassel finns i änget men är alltför ung för att marken ska vara intressant undersöka med avseende på hypogeiska svampar. Vid en stor ek nära parkeringen växte oxtungsvamp, rödlistad (NT). 98. Gotlands kommun, Etelhems sn, Levide änge Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Närmast vägen ligger ett väl hävdat änge med ek, ask och hassel. Hasseln bildar fristående buketter. Hasseln är gammal, och bildar cm vida buketter. Dessa är mångstammiga och en hel del är döda genom självgallring. Änget är genom restaurering numera nästan helt öppet och hasseln är i stora delar sol- och vindexponerad. Marken är plan med bara små nivåskillnader. Restaureringen är välgjord då man sparat all gammal hassel. Jordmånen är en gråbrun, sandig mull med lätt måttlig lerhalt, lättgrävd men ofta full av rötter. Lerhalten är i regel för hög för svartskaliga hjorttryfflar, vilket kunde konstateras efter det att ett 20-tal jordfläckar undersökts. I änget noterades få svampar, dock fanns i de öppna delarna några exemplar av jättekamskivling, rödlistad (NT). 99. Gotlands kommun, Etelhems sn, Brunnsraänget Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Norr om Bare gård i Etelhems socken ligger Brunnsraänget - ett 15 hektar stort änge, som i östra delen är hävdat, längre västerut av igenväxningskaraktär. Den betade delen omgärdades av ett högt elstängsel och då det inte gick att hitta någon stängselgenomgång kunde inte några undersökningar inom rimlig tid göras i den igenväxta delen. 85

92 Fig 53. I Brunnsraänget finns en av Gotlands få förekomster av rutbläcksvamp. I betesmarken fanns dock ett parti med äldre hassel, vilka stod relativt öppet. De enskilda buketterna har en basdiameter mellan 1,0 1,7 meter, samt många och delvis grova stammar. Jordmånen var en nötbrun hasselmull med måttlig tämligen hög lerhalt och därför av mindre intresse för tryfflar. Den del av det igenväxande änget som gick att se från stängslet ägde betydligt yngre hassel. Brunnsraänget hade i övrigt en mycket intressant svampflora med bland annat rutbläcksvamp som ny för Gotland tillsammans med ett fynd från Fide (rapporterat i Artportalen). Förutom denna sällsynthet noterades också en del hagvaxskivlingar samt gröngul flamskivling och ekmusseron. Bland kärlväxter i det ört-gräsrika änget sågs bland annat skogskornell, långstarr, klasefibbla och skogsstarr Gotlands kommun, Fardhems sn, Sandarve kulle Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 Sandarve kulle är ett välkänt naturreservat, känt för sin rika flora på och i anslutning till själva berget. Närmast vägen öppnar sig en fårbetad gräsmark med mindre dungar där det ingår gammal grov hassel. Marken och buskarna är delvis ljusexponerade. Hasselbuskarna är mycket grovstammiga och stammar av cm diameter är inte ovanliga. I dungarna finns även tall, ask och ek. På flera av askarna växer gott om lunglav (rödlistad NT). Marken under hasselbuskarna är sommartid rätt bar, vilket kan bero på att djuren under buskarna söker skydd mot sol och regn. Jordens kvalitet för tryfflar varierar och de finaste hasselbuskarna med den mest lämpliga jordmånen finner man i reservatets nordvästra del. 86

93 Fig 54. Vid Sandarve kulle har tidigare hittats den ovanliga tryffeln lövtryffel (Octaviania asterospora). På svenska fastlandet ovanliga lundväxter som lundskafting, skogskornell, lundslok, strävlosta och långstarr växer i sluttningen närmast branten. Under flera av hasselbuskarna fanns mörka bildningar med vit kärna. Dessa är inte tryfflar utan någon typ av sklerotier av okänt ursprung. Omkring 25 markytor undersöktes Gotlands kommun, Fardhems sn, Fardhems prästänge Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Omkring 200 meter väster om kyrkan ligger ett flackt, hasselrikt änge, som i sen tid hävdats. I den nordvästra delen växer ädellövskog med hassel. Hasselbuketterna är relativt unga och de är ofta bara cm vida vid basen. I området finns fuktiga svackor med orkidéer och andra rikkärrsväxter och i torrare delar finner man arter som långstarr, murgröna och krissla. Fig 55. Fardhems prästänge ett artrikt änge. Jordarna är i regel kompakta, rotbemängda och svårgrävda och på vissa håll även med måttligt ganska stort innehåll av lera. 87

94 102. Gotlands kommun, Fide sn, O om Stora Västergårde Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 Öster om Stora Västergårde, nära vägen, ligger ett betat lundområde med mycket hassel. Tidigare fanns en del grov tall, som i sen tid gallrats bort. Även vissa luckor, där ljuset kommer in, har skapats genom tidigare röjningar. I nordvästra delen finns mestadels yngre hassel med inblandning av hagtorn. Hasseln uppnår här sällan 0,5 meter i basdiameter och jorden är ganska lerig. Fig 56. Hassellund öster om Västergårde med delvis fina tryffeljordar. I området undersöktes ett 20-tal markytor. Bästa tryffeljorden finns närmast vägen i sydost. Jorden är här rent svart, sandig och lättgrävd och mycket lämplig för tryfflar. Längre norrut är den brunare till färgen och mer kompakt. Lerhalten är låg, utom i nordväst. Trots goda förutsättningar gjordes inga tryffelfynd. Bland observerade arter kan nämnas skogsstarr, sårläka och skogsknipprot bland svampar lömsk flugsvamp och hasselriska Gotlands kommun, Fide sn, SV om Fide kyrka Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 Sydväst om kyrkan finns ett tidigare änge, som vuxit igen med lövskog. Nära vägen i väster är hasseln riklig. Marken är bitvis sandig, bitvis rätt 88

95 blockig. Hasselbuketterna är i regel rätt unga med en basdiameter kring cm. Området ingår i ett naturvårdsavtal. Floran är mycket rik med inslag av sårläka, skogsknipprot, svärdsyssla, myska, skogsstarr och strävlosta. Bland marksvampar kunde noteras olivspindling rödlistad (NT), svavelriska, slemmurkling och en art ur gruppen lökspindlingar, som tyvärr inte lät sig bestämmas. Vid finns en del stora, mångstammiga hasselbuketter med upp till 1,5 meters vidd. Jordmånen här är svartbrun, trådig, rotbemängd och med låg lerhalt. Jordens struktur varierar mycket och det är möjligt att det efter mycket sökande går att hitta typisk svart sandjord. Ett tiotal prov genomfördes utan resultat Gotlands kommun, Fleringe sn, Hässleänget Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Hässleänget i Fleringe är en ek-hassellund med djup förna på gammal strandvall. I buskskiktet finns stora, mäktiga hasselbuketter. I markytan och längre ned i profilen finns gott om klappersten, vilket gjorde det nästan omöjligt att gräva sig ned i jorden. Lokalen bedömdes dessutom för torr för tryfflar. Alla hassellokaler kring Hässle ligger på sådana strandvallar Gotlands kommun, Hablingbo sn, Bertels Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 Vid Bertels ligger en märklig betesmark, som åtminstone delvis tidigare varit slåttermark. Ask och björk är vanliga i trädskiktet och bland buskar märks gammal, grov hassel. Hela området vilar på en grå gråsvart, starkt sandblandad, i regel väldränerad hasselmull utan lerinnehåll. Jordarna håller emellertid en påfallande hög kvävehalt. Brännässla är totalt dominerande i fältskiktet, där det också finns andra näringsfordrande arter som nejlikrot, hundkäx och jordreva. Områdets intressantaste art är bingel, som i norra delen bildar några mindre bestånd. Ett stort antal prov, ett 40-tal, togs under grov hassel i hela området, vilket är en följd av jordarnas färg och struktur, vilken bedömdes mycket lämplig för tryfflar. Det är emellertid sannolikt att de höga kvävehalterna i hagen är negativa för de flesta tryfflar. 89

96 106. Gotlands kommun, Hall sn, Norrbys änge Inventerad och Fynd av tryfflar Värde: 4 Nordväst om Norrbys ligger ett mycket stort område med betade lövmarker. Blandskogar och rena lövskogar bildar mosaik och på de flesta håll finns det gott om hassel. Fig 57. Den något spektakulära biotopen för taggig hjorttryffel i Hall. En del yngre gran finns, vilket tyder på viss granföryngring och pågående succession. I området finns gamla tallar och ekvrak som tyder på en tidigare hagmarksgeneration med ek. Marken är i regel ganska flack. Floran är särdeles rik med vidsträckta mattor av ramslök och skogsstarr. Lokalen utgör en känd växtplats för taggig hjorttryffel men det var i terrängen omöjligt att avgöra exakt var den kända lokalen finns. Vid platsen för koordinaten växer bara lövträd, men lokalen beskrivs som en granhassellund. Jordmånen visade sig på de flesta håll dessutom vara olämplig för tryfflar med till exempel för mycket lera i profilen. Enligt J. Nitare (muntligt meddelande.) låg den exakta lokalen nära landsvägsdelningen i söder, där det också visade sig finnas en del gran och lämpliga jordar. Här gjordes undersökningar i en tallskog med aspinslag och enstaka stora granar. Här och var finns buketter av hassel. Floran är rik och man kan på lokalen finna arter som skogsstarr, vårärt, sårläka och skogsknipprot. Proven togs i en svart mörkgrå, sandblandad mylla i hela stråket mot vägen. På denna provlokal är jordmånen lämplig för svarta hjorttryfflar och ett stort antal prov togs i lämpliga mikrohabitat, bland annat i barrmattan under en stor gran i försök att återfinna Christian Langes gamla lokal för taggig hjorttryffel, men alla ansträngningar blev resultatlösa. Inte mindre än 58 markfläckar från 7 dellokaler undersöktes, men det visade sig vara dåligt med tryfflar generellt. Bara en tryffel av släktet buktryfflar, Hymenogaster sågs under många timmars rotande, men det är troligt att den taggiga hjorttryffeln missades ändå. Skötselförslag: Eftersom taggig hjorttryffel sågs i området år 2000 finns den sannolikt kvar. Troligen är den också mycket lågfrekvent. Det negativa 90

97 sökresultatet 2005 beror säkert på slumpfaktorer det är lätt att råka missa den lilla markfläck där tryffeln finns. En bedömning av skogen på lokalen är att den ännu är ganska gles och att det stundtals kan bli litet för torrt för tryffelns att bilda fruktkroppar. I fältskiktet dominerar lundväxter och de få ängsrester i floran som påträffades är alla vanliga på Gotland. Det finns således inga ekologiska skäl att restaurera hagmarken och skapa öppna luckor. Därför bör en fri utveckling av skogen rekommenderas, vilket innebär att även granen får stå kvar. Dels gjordes fyndet av taggig hjorttryffel under en gran, dels skapar granen ett mikroklimat som kan gynna tryfflar eftersom granpälsen minskar solinstrålningen och bromsar vindarna, något som är särskilt viktigt på Gotland. Taggig hjorttryffel är i sitt nordiska och europeiska perspektiv emellertid en ädellövskogsart och det är viktigt att markstrukturen bibehålls och att näringen inte urlakas så att en podsolbildning påbörjas. Risken för en sådan är knappast överhängande i den basiska miljö som råder på platsen, men svamparnas känslighet för miljöförändringar kan vara viktig att reflektera över och det är säkert inte bra i ett längre perspektiv att granen här få ta överhanden, i synnerhet inte om den påverkar hasselns fotosyntes och långsiktiga överlevnad Gotlands kommun, Hamra sn, NV om Hamra kyrka Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 Nordväst om Hamra kyrka ligger ett björkänge med riklig förekomst av hassel. Det finns även enstaka tallar och aspar. Marken är generellt fuktig med förekomst av nejlikrot-älggräs-samhällen. I den norra delen av änget är marken torrare och här förekommer gamla, grova hasselbuketter med upp till 1,5 meters diameter vid basen. Marken är ofta för flack för att vara bra för tryfflar och höjden över havet innebär att lundområdet är relativt ungt. Däremot finns andra intressanta arter som murgröna, skogsknipprot, sårläka, skogsstarr och kal tallört. Fig 58. Hassellunden vid Hamra kyrka har en mycket rik flora. Bland svampar noterades bland annat hasselriska, lömsk flugsvamp, dvärgnavling och vit hattmurkla. Cirka 25 markfläckar undersöktes, men inga 91

98 tryfflar sågs. Jordens kvalitet med avseende på tryfflar bedömdes vara hög. Färgen var oftast gråsvart och sandig, ofta med klumpar och med låg lerhalt Gotlands kommun, Hamra sn, Mickels Fridarve Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Detta lundområde är bevuxet med ädellövskog, i vissa delar med ung björk. Hasseln är riklig men tämligen ung och sannolikt inte lämplig för tryfflar. Delar av det gamla änget är dessutom bebyggt. Området bedömdes översiktligt. De unga hasslarna, markens flacka struktur och läget nära havet innebar att endast ett fåtal provgrävningar gjordes Gotlands kommun, Hangvar sn, Hässle NV om Medebys Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Liten hassellund på gammal strandvall nära vägen cirka 450 m NV om Medebys. Marken är grusig-stenig och mycket torr. Hasseln är relativt grov och på marken växer tulkört, liljekonvalj och blåsippa. Jordmånen är en mörkt brun, tämligen lerfattig, något torvartad mull som snart nog övergår i svallgrus. Marken är säkert för torr för tryfflar Gotlands kommun, Hangvar sn, hässle NO om Medebys Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Området är en gammal strandvall med klappersten bevuxen med gammal hassel. Tall och ask dominerar i trädskiktet och undertill breder vida stambuketter av hassel ut sig. Strandvallen uppvisar en torrängsflora med tulkört, liljekonvalj, blodnäva och blåsippa. Jorden är rik på sten och grus och alldeles för torr för hypogeiska svampar. Några prov undersöktes utan resultat Gotlands kommun, Hangvar sn, 1500 m N om Häftings Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Området är en betad hagmark med lundartade partier där främst gammal hassel ger karaktär åt de slutna delarna. Hasselområdet ligger på en gammal strandvall som sträcker sig i öst-västlig riktning längs med åkrarna. Hasseln är sannolikt mycket gammal, buketterna har en vid basdiameter och det finns många stammar i varje kvast. På marken finns dessutom en hel del död ved. Marken är tämligen flack men i norr tippar den nedåt och här sluttar marken betydligt. Jordmånen är en lätt, oftast lucker, sandblandad svart mylla, som på cirka 5 cm djup successivt övergår i svallgrus. Trots mullens goda struktur, torkar den sannolikt ut för snabbt för att innehålla fruktkroppar av hypogéer. 92

99 Fig 59. Hassellund i Hangvar med mycket död ved Gotlands kommun, Hangvar sn, Västerhuse Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Området är en restaurerad hagmark med hassel. Genom restaureringen ser det ut som ett hygge med kvarlämnade lövträd och hassel. Tidigare var området bevuxet med en hel del gran och det är främst denna som tagits bort. I västra delen finns ett litet parti som inte röjts och där växer gran och hassel tillsammans. Stambuketterna är omfångsrika och ofta mångstammiga upp till stammar i vissa av buketterna. Marken är till viss del påverkad av tramp från betesdjur. Jordmånen är en hård, kompakt mylla med stort inslag av lera och därigenom olämplig som lokal för tryfflar Gotlands kommun, Hejnum sn, Aränget Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Aränget i Hejnum är ett fårbetat, i sen tid restaurerat änge med ett trädskikt av ek, ask och hassel. Marken är delvis uttorkad genom restaureringen, vid vilken även har tagits bort en del hassel. En liten del av det gamla änget ingår inte i betesmarken och här har lunden fått utvecklas fritt. Här växer nu en exklusiv samling av lundväxter som blåsippa, skogskorn, skogsstarr och vårärt. Cirka 20 prov undersöktes i området, först i en skuggig-halvskuggig, igenväxande del av änget med omfångsrika men ej särskilt grova hasselbuketter. Jordmånen är en hård, kompakt, gråbrun-mörkbrun kalkrik mull med hög lerhalt. Sedan gjordes undersökningar i ett öppet änge med kvarstående hasselbestånd. Marken är plan och betas delvis av får. Jordmånen är en hård, kompakt, gråbrun-mörkbrun kalkrik mull med hög lerhalt. 93

100 Fig 60. Aränget betas idag av får Gotlands kommun, Hellvi sn, VNV om Hellvi kyrka Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Området utgörs av en snårig, igenväxt hasselrik hagmark, där hasseln bildar små dungar. Igenväxningen tycks ha skett främst de senaste åren. Hasselbuketterna tycks vara av hög ålder de är vida vid basen men trots detta relativt smalstammiga. Mellan hasseldungarna finns öppna, torra gräsmarker av ängshavre-typ. Markgrävningar utfördes i ett ungt gran-ekbestånd med gammal hassel. Marken är flack och blott svagt dränerad. Jordmånen är en i regel mörkbrun, starkt rotbemängd lövmylla med en fluffig, nästan torvmullartad konsistens. V om vägen ligger ett hässle av likartad karaktär, som ej undersöktes. Marken syntes inte lämplig för tryfflar Gotlands kommun, Kräklingbo sn, Kräklingbo prästänge Inventerad , Fynd av tryfflar Värde: 5 Blott en mindre del av det forna änget vid Kräklingbo kyrka hävdas idag. Mitt i änget finns en stor fridlyst ek samt några klappade askar. De ohävdade delarna i sydost är bevuxna av lövträd med hassel. Den senare bildar vida stambuketter med grova och högväxta stammar. Floran är rik i lundområdet med bland annat en stor förekomst av ramslök. I över hälften av de 80-talet undersökta ytorna växte ramslök. Troligen är konkurrensen från denna växt negativ för tryfflar. Hasselbuskarna är grova och gamla, med 1 1,5 meters diameter vid basen. Jordmånen är som regel en grå svartgrå hasselmylla med låg lerhalt, till synes mycket lämplig för tryfflar. Änget besöktes redan 2005, då det fanns svart hjorttryffel, Elaphomyces anthracinus, under en av hasslarna. Jordmånen för tryffeln är en mörkgrå, torr, luftig hasselmylla med mycket mineralkorn utan knoppar av ramslök. Arten fanns i minst 10 ex på cirka 4-5 cm:s djup. En mycket stor insats gjordes 2008 för att hitta taggig hjorttryffel, men förgäves. I stället påträffades flera förekomster av marmorerad hjorttryffel, totalt 12 ex (även funnen 2005), samt stinkande slemtryffel, Melanogaster ambiguus, den senare rödlistad (NT) och ny för Gotland. Andra funna svampar var silkesmusseron, silverhätta samt fläckticka på grenar av ask. 94

101 116. Gotlands kommun, Martebo sn, Träskhagen Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Några hundra meter väster om kyrkan, från landsvägen mot Lummelunda och söderut, ligger en ask-hassellund, som söderut övergår i en något fattigare typ med björk och tall i trädskiktet. Hasseln är relativt sen i området och buskarnas basdiameter på cm antyder att beståndet är väl ungt för att vara lämplig lokal för sällsynta, svårspridda tryfflar. Jordarten är i regel en gråbrun, starkt sandig, delvis starkt rotbemängd mull. Särskilt i norra delen är floran rik, om än typisk för gotländska lövmarker med inslag av bland annat lundskafting och skogsstarr. Även några bestånd av idegran samt en fläck med skavfräken noterades Gotlands kommun, Martebo sn, Kallstädänge Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Området utgörs av ett gammalt änge, kallat Kallstädänge. Det ligger i ett lövrikt område, där hasseln i de flesta fall dominerar i buskskiktet. I Kallstädänge har igenväxningen lett till ett slutet lundstadium utan öppningar. I trädskiktet dominerar ask och björk men det finns också en del ek och några stora idegranar. Hasseln bildar täta buketter med cm:s basdiameter. Några äldre socknar kring en meters basvidd finns också. Hasseln är påfallande olikåldrig men ingenstans riktigt gammal. Stammarna är i många fall påtagligt rakväxande och har inte den bågform som utmärker äldre bestånd. I området finns död ved främst av björk. Marken sluttar svagt åt väster men är fattig på mikrotopografiska strukturer. Femton prov togs under äldre hassel. Jordmånen är en gråsvart mull. I ett av proven växte marmorerad hjorttryffel, funnen på cirka 5 cm djup. Övriga arter som noterades i lunden var skogsstarr, idegran, lundslok, lundskafting och svavelriska. 95

102 118. Gotlands kommun, Mästerby sn, Mästerbyänget Inventerad , Fynd av tryfflar Värde: 3 Fig 61. Mästerbyänget är ett av Gotlands största ängen bara delvis undersökt. Änget vid Mästerby är ett av Gotlands största, idag hävdade ängen. De mäktiga ekarna bildar en tydlig gräns mellan änget och de vidsträckta åkrarna åt norr. Eken är tillsammans med hasseldungarna karaktäristisk för ängets öppna delar. Runt änget, särskilt norr om ett mindre dike har igenväxning skett och här växer istället lövskog med mycket ek och ask. Mästerbyänget är känt som växtplats för en extremt sällsynt tryffel, mästerbytryffeln, som bara är känd härifrån i hela världen. Jordarna i området består av en mestadels brun gråbrun, mycket hård och kompakt, svårgrävd mull med ett svagt måttligt innehåll av lera. Inte i något av de 25 proven erhölls jord av lämplig tryffelkvalitet. Dock bör nämnas att jordmånens struktur och färg lokalt kan variera men det är många dagars arbete att undersöka detta kring de tusentals hasselbuskar som finns i änget. 96

103 Fig 62. Mästerbyänget med fruktkroppar av torvhjorttryffel, som växer med björk. Mästerbyänget besöktes även Då togs ett 30-tal prov. I ett av dessa fanns en svartskalig hjorttryffel med grönaktig mycelfilt och som bedömdes vara torvhjorttryffel, Elaphomyces leviellei, i en för arten annorlunda miljö. Under 2008 gjordes dock inga fynd av tryfflar. Andra svampar som noterades i området var bolmörtskivling, blå lökspindelskivling, Cortinarius caerulescens och hasselriska i det öppna änget växte bland annat blektråding, Inocybe sindonia. Kärlväxtfloran är rik på lundväxter, bland annat underviol, skogsstarr och skogskornell. På flera av askarna växer dessutom lunglav (rödlistad NT) Gotlands kommun, Othems sn, 1500 m V om Bjärs Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Området utgörs av en ek-hassellund på svag sluttning åt väster. Norr om den lilla vägen hävdas markerna genom bete, söder om denna växer hagen igen och liknar idag mest en lund. I markfloran märks både lundväxter och ängsväxter, till exempel blåsippa, underviol, gullviva och midsommarblomster. Träd- och buskskiktet är artrikt och i hagen förekommer bland annat idegran, skogskornell och olika arter hagtorn. Närmast åkern i södra delen finns ett fuktigare parti med svart mylla. Jordmånen är en svartbrun, lätt hasselmylla med torra klumpar och delvis kraftigt rotbemängd. I ett av proven fanns ett ex av sommartryffel, funnen strax under förnan av hassel. 97

104 Fig 63. Hassellund i Othem med fynd av sommartryffel Gotlands kommun, Rute sn, Vallaänget Inventerad Inga fynd av tryfflar Värde: 4 Området är till större delen en gammal slåtteräng med hassel. Marken sköts på traditionellt sätt och efterbetas. Viktiga trädslag är ask och ek och mellan dessa står väldiga stambuketter av hassel. Flera av ekarna har hög ålder och är biologiskt intressanta. I den södra delen ligger en ohävdad del av änget där det finns gott om död ved och där lundväxter, i synnerhet ramslök, präglar vegetationen. Här finns stora hasselbuketter under vilka marken är fri från vegetation. I närheten finns betade grässvålar med lundstarr och skogsstarr. Jordmånen är en torr-frisk, pulverartad, gråsvart, sandblandad hasselmylla med låg rotandel och inget lerinnehåll. På grund av den svaga nästan obefintliga lutningen är dräneringen dålig. Fig 64. Vallaänget i Rute har fina tryffeljordar. Ytterligare något söderut finns en ek-askskog med insprängd gran och gamla hasselbestånd. Fältskiktet är svagt utvecklat under hösten på grund av vårens täta bestånd av ramslök, som täcker lunden med sina lökdoftande bladmattor. Området hävdas inte genom slåtter eller betesdrift. Jordmånen är en kompakt, sandblandad mull med viss lerhalt, tätt befolkad av ramslökens övervintrande knoppar. Ramslökens närvaro är sannolikt negativ för tryfflar på grund av konkurrens och påverkan på jordens mullstruktur. 98

105 121. Gotlands kommun, Rute sn, Puttersjaus Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Vid Puttersjaus finns en starkt igenvuxen före detta hagmark på rätt plant underlag. På marken finns död ved i form av lågor, grenar och kvistar. Fältskiktet domineras av lågörter som murgröna och blåsippa. I trädskiktet finns en del gran, tall, ask och ek. Förnalagret är väl utbildat med fjolårslöv, barr och dött vedmaterial. Floran är mycket rik med ramslök, murgröna, skogsknipprot och finnoxel. Marken har ringa lutning och dräneringen är dålig. Jordmånen är en torr och kompakt mylla med måttlig lerhalt och rikligt med ramslök. Lokalen bedömdes vara ointressant för hypogéer Gotlands kommun, Rute sn, Talings Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Vid en mindre väg ligger ett långsmalt hässle som fyller en nordsluttning mellan en gödslad åkermark och den nedanför liggande vägen. Sluttningen är relativt kraftig och består av moränjordar med inslag av block, som kan vara tippade ned i lunden då åkern rösades av. Enstaka överståndare utgörs av ek och tall, hasselbuskarna är högväxta och bildar grovstammiga buketter med ofta stammar i varje kvast. Marken är nästan golvplan och dräneringen svag. Fig 65. Fin tryffelmiljö vid Talings i Rute med den sluttande marken. 99

106 Totalt 25 prov undersöktes inom två delområden, dels i en svart-svartbrun, tämligen mineralrik, men kompakt mulljord, där klumpar bildas vid grävning, dels i en brunaktig, nästan torvmulliknande mylla med inslag av sten och rikligt med sega, starka rötter, som gjorde marken svårinventerad. I ett av proven hittades 2 exemplar av sommartryffel Gotlands kommun, Silte sn, 800 m V om Hägdarve Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Denna lövskog, väster om Hägdarve, består av alla faser av igenväxning från öppet änge till djupaste hassellundar. I trädskiktet dominerar ek och ask men det finns också mycket lundalm. Den senare föryngrar sig också i stor omfattning och bidrar fläckvis starkt till snårigheten. I fältskiktet observerades skogsstarr, lundskafting, nästrot, lundslok, skogskornell, myska och underviol. Fig 66. Hassellund med rik flora väster om Hägdarve. Hasseln har i området inte så lång kontinuitet. Socklarna är oftast unga med en basdiameter omkring cm. Jordarna är ljust mörkt bruna, tämligen kompakta, ofta något leriga och med ett stort inslag av rötter. Ett 10-tal grävningar gjordes i olika markslag men inga tryfflar sågs Gotlands kommun, Stenkyrka sn, strax SO Stenkyrka kyrka Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Sydost om Stenkyrka kyrka finns en betad hassellund som sommartid nästan helt saknar fältskikt. Buskskiktet, som nästan enbart består av hassel, är tätt med delvis grova stammar. De enskilda socklarna har en basdiameter från 0,5 till 1 meter. Mikrotopografin är svagt kuperad. Kring hasselbuskarna finns gott om döda stammar och grenar. I floran märks lundväxter som lundskafting, skogsstarr och sårläka. Svampfloran är intressant med lömsk flugsvamp, mörk svavelmusseron, hasselticka, hasselriska och fläcktrådskivling. Ett tiotal markytor undersöktes. Jordens kvalitet varierar i området men 100

107 grävningarna utfördes i gråbrun, starkt sandig mylla, utan lerinslag men med ett stort innehåll av rötter. I denna miljö hittades balsamtryffel, Balsamia platyspora, en sällsynt art som dock inte finns med på rödlistan Gotlands kommun, Tingstäde sn, Tingstäde nära kyrkan Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 På båda sidor av vägen mot Ire, strax norr om Tingstäde kyrka, finns lundar med gammal hassel. Lundområdet ligger på en blockig småstenig morän. I trädskiktet märks tall, gran och olika lövträd. På vägens södra sida växer hassel i en kraftigt nordexponerad moränsluttning. I trädskiktet finns en del tallar. Vissa av hasselbuketterna är vida och grova. Marken är relativt hårt beskuggad och i kärlväxtfloran märks bland annat myska, blåsippa och asksly. Jordmånen är en väldränerad, starkt grusig till lätt sandig mull utan lerinnehåll. I två av proven fanns sommartryffel i det ena fallet strax under förnan, i det andra på 2-3 cm djup. Fig 67. Sommartryffel i Tingstäde. Strax N om vägen finns en hassellund med tall. Hasseln växer tätt över större delen av ytan. Buketterna är vida men i regel smalstammiga. Marken sluttar åt norr men ofta rätt svagt. I fältskiktet finns rikligt med askplantor. Jordmånen är en gråsvart-mörkbrun, ofta rotbemängd, kompakt eller lucker, sandblandad mylla. 101

108 126. Gotlands kommun, Tingstäde sn, 800 m SSO om Kvie Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3, delvis 4 Intill en mindre väg mellan Tingstäde och Ire nära en ödekyrka finns en gran-hassellund på en flack, tämligen skuggig mark. Floran är örtrik och väl utvecklad, även under sommaren (och hösten), med arter som skogsstarr, blåsippa, lungört och lundskafting. Över större delen av ytan finns rikligt med små askplantor. Området är inhägnat men några spår av betesdrift syntes ej. Jordmånen är en gråbrun-svartbrun mylla, ofta med inslag av barrförna och full med ytliga rötter. Totalt togs 25 prov, flertalet i en barrskogsbevuxen hassellund, men även i ett gran-hasselbestånd. Fig 68. Fin tryffellokal med två rödlistade arter SSO om Kvie i Tingstäde. Jordarna är till stor del mörkbruna med mycket lera, men i några prov var myllan mindre lerhaltig, till färgen mörkgrå. Där påträffades också två rödlistade arter tryfflar, dels 7 exemplar av svart hjorttryffel (VU), dels 2 fruktkroppar av stinkande slemtryffel (NT) Gotlands kommun, Tofta sn, mellan Bjärs och Ekeby Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Mellan Bjärs och Ekeby, helt nära landsvägen, finns ett litet, betat änge med mycket hassel. Hasselbuskarna är relativt fristående och bildar blott mindre dungar. De flesta har en basdiameter av 0,5 1 meter i diameter. Ett stort 102

109 antal stubbar i änget visar att detta tidigare varit betydligt mer skogbevuxet. I trädskiktet dominerar ek och ask. Terrängen är flack och därför mindre lämplig för tryfflar. Vid besöket gjordes observationer av pälsticka (rödlistad, NT) och snövit bläcksvamp. Fig 69. Bestånd av snövit bläcksvamp på dynga. Jorden under hasselbuskarna är en kompakt, grå gråbrun, sandig, rotbemängd mull, men av begränsat värde för tryfflar Gotlands kommun, Vamlingbo sn, O om Bondvik Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Vid Gervalds finns ett landskap med lövdungar och i huvudsak igenväxta ängen i mosaik med öppna marker. Ask är påtagligt vanlig i trädskiktet, men många träd är döende till följd av askskottsjuka. Hasseln är ofta grov och hasselbuketterna har en basdiameter mellan 0,5 till 1,5 meter. Ett större antal grävningar utfördes i svartbrun, lerfattig, ofta sten- och rotbemängd lätt mylla. Marken är ofta flack med fuktiga sänkor där det växer älggräs. På bättre dränerad mark är floran ofta rik med mycket lundslok, skogsstarr, underviol och strävlosta. Svampfloran var vid besöket ytterst fattig. Trots att jordarna på flera håll var lämpliga, påträffades inga tryfflar. Grävningar gjordes på ett 20-tal markytor, de flesta med gråsvart sandig mull. Negativt för lokalen kan vara närheten till havet som innebär att biotopens historia genom landhöjningen är relativt ung Gotlands kommun, Vamlingbo sn, Gervalds Tore Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Den egentliga ängesmarken ligger i den nordöstra delen av området och fortsätter i en bård söderut längs åkern i öster och ned till vägen i söder. Denna del kan betecknas som en ask-hassellund med högörtvegetation. Västerut ligger ett område med tätt asksly. Hasseln är högvuxen men basdiametern hos hasselbuketterna ofta bara 0,5 meter i diameter. Vid 103

110 finns ett parti med litet äldre hassel. Ett 10-tal grävningar här avslöjade emellertid att jordens lerhalt var för hög för tryfflar. Bland funna arter märks bredbladiga lundgräs som lundslok, strävlosta, skogsstarr och lundskafting. På vissa håll finns också myska. Bland svampar kan särskilt noteras den ovanliga spärrfjällskivlingen, Lepiota aspera Gotlands kommun, Vänge sn, Vänge prästänge Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 Detta änge har ett glest trädskikt av ask och ek men det finns också en del björk. Hasseln är talrik men växer i regel ensamstående eller i mindre grupper. I södra delen är änget öppnare. Marken är vegetationsrik och ängsoch lundfloran växer oftast ända in mot hasselstammarna. Kvävegynnade växter finns i stort antal, men det finns också krävande lundväxter som myska, skogsknipprot, vårärt och spenört. Änget gränsar runt omkring till stora åkrar och ligger som en isolerad ö ute i grödorna. Ett 20-tal markytor undersöktes i området. Hasseln är delvis grov och tämligen gammal med socklar kring 0,5 0,9 m i diameter vid basen. Jordarten är en gråbrun svartbrun sandig mylla Gotlands kommun, Väskinde sn, Väskinde bygdegård Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Vid Väskinde bygdegård ligger ett hästbetat, hasselrikt änge med hamlad ask, ek och tall. Marken sluttar svagt åt väster men planar småningom ut. En del grova stubbar vittnar om att änget tidigare varit mer skogbevuxet. Hasselbuskarna står spridda eller i mindre dungar, ofta intill olika träd. Vegetationen är ört-gräsrik, längst i norr med ett bestånd av kirskål, i söder präglad av ett tätt skikt av asksly. Jordmånen är en gråbrun svartbrun, sandig, rotbemängd mylla med mycket svagt eller helt obefintligt inslag av lera. Hasseln är i området olikåldrig. Där den växer tätast och bildar lundvegetation är hasseln ganska ung med socklar kring 0,2-0,4 meters basdiameter. Längst i norr är enstaka hasselbuskar mycket gamla med 1 2 meters diameter vid basen. Tryfflar söktes i ett tiotal markfläckar enbart under de äldsta buskarna, då det bedömdes att jordarna under unghasseln inte var lämpliga miljöer för taggig hjorttryffel. Floran i ängets slutna delar är rik och bland arter noterades skogsstarr och sårläka. Bland svampar antecknades flera krävande arter som ekmusseron, lömsk flugsvamp, veckad bläcksvamp, vit hattmurkla och blektråding. 104

111 132. Gotlands kommun, Västerhejde sn, Sigrajvs Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 Vid Sigrajvs i Västerhejde ligger Stenbro äng, klädd med ek-askskog där hassel och hagtorn gör sällskap i buskskiktet. Dessutom finns inslag av rönn, en och ung gran. En del hasselbuskar bildar gamla bestånd med 1 2 meters diameter vid basen. Bland dessa undersöktes ett tiotal markfläckar, dock utan resultat. Huvuddelen av hasseln är emellertid yngre och har sannolikt vuxit upp efter det att hävden upphört. Hasselbestånden är rätt smalpinniga och mycket död klenved har bildats genom självgallring. Hagtornsbuskar finns i stor omfattning och bildar bitvis ogenomträngliga snår. En bäck rinner genom området från sydost mot nordväst. Där den breder ut sig bildas ett fuktigare område med sälg, klibbal och älggräs. Marken i änget är tämligen flack och mikrotopografiska strukturer saknas nästan alldeles. Kärlväxtfloran är artfattig med avsaknad av exklusiva lundväxter. Jordarten är mörkt gråbrun nästan brun med varierande lerhalt, i några prov sandig Gotlands kommun, Västerhejde sn, Kuse Lillängen Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 I anslutning till ett stugområde vid Kuse finns ett litet men välhävdat och väl bevarat änge. I nordost finns en mindre, men sluten hasseldunge. Änget är artrikt och bland växter noterades rotfibbla, svinrot, brudborste, skogsstarr och långstarr. Fig 70. Kuse-Lillängen är ett vackert, väl hävdat änge med litet hassel. 105

112 Svampfloran är artrik och bland de arter som antecknades hör jättekamskivling rödlistad (NT), ekvaxskivling, tegelröd slöjskivling, maskfingersvamp, mörk sammetsmusseron, Dermoloma cuneifolium och äggvaxskivling. Hasselbuskarna varierar i vidd från 0,5 1,5 meter, har troligen lång kontinuitet men är exponerade för vind och solljus. Dessutom är jordarten olämplig för svartskaliga tryfflar, då lerhalten vid provgrävningarna (cirka 10 st) visade sig vara alltför hög, vilket gör jorden kompakt. Änget utgör en oas för de närboende genom den fina sköseln Gotlands kommun, Väte sn, Folkes änge Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 5 I nära anslutning till stora vägen ligger ett litet, högst 2 ha stort änge som betas av hästar. I trädskiktet dominerar tall och ek med inslag av björk och ask. Närmast vägen har tidigare gjorts gallring av stora tallar. Änget är i stora delar slutet, närmast vägen dock med ett något glesare träd- och buskskikt. Bland svampar i änget noterades jättekamskivling, (rödlistad NT), blektråding, marmorerad hjorttryffel och den ytterst sällsynta arten ungersk hjorttryffel (rödlistad EN), med tidigare bara fem kända förekomster i hela världen varav två i Sverige, den ena lokalen på Öland, den andra på Gotland. De båda tryfflarna växte närmast vägen på en yta av cirka 0,5 ha under grov, gammal hassel. Hasseln har här en basdiameter på upp till 2,5 meters basdiameter, men det är osäkert om stammarna hör till samma genetiska individ eller om det rör sig om buketter som växt ihop. Hur som helst är jordarten närmast vägen mycket lämplig för tryfflar. Moränjorden är lätt svallad, till färgen svart gråsvart och utan lerinslag. Båda tryffelarterna fanns på en svagt nordlutande sluttning med klent ljus under stora hasselbuskar i betad miljö. Marmorerad hjorttryffel fanns i ett par exemplar på 5 cm djup medan ungersk hjorttryffel påträffades i minst 20 exemplar under fyra olika buskar på 4-5 cm:s djup. Längre norrut i änget har jordarna en högre lerhalt och det är dessutom mer tall i trädskiktet. Huvuddelen av de undersökta markytorna fanns under de äldsta hasslarna närmast vägen. 106

113 Fig 71. Ungersk hjorttryffel växer rikligt i det betade Folkes änge. Änget är en intressant tryffellokal och det är viktigt för skötseln att det i änget närmast vägen inte avverkas någon hassel, att det inte sker någon stödutfordring och att inga ytterligare gallringar görs i trädskiktet. Bete av tungfotade djur som gör att marken packas samman då djuren under regnväder söker skydd under buskarna är heller inte lämpligt på de fina tryffeljordarna närmast vägen. Lokalen för ungersk hjorttryffel är påtagligt livskraftig med flera mycel och åtskilliga fruktkroppar funna och åtnjuter därmed ett högt skyddsvärde. Totalt undersöktes ett 30-tal markytor i området, de flesta kring förekomsterna av ungersk hjorttryffel Gotlands kommun, Väte sn, Fonnsänget Inventerad Fynd av taggig hjorttryffel Värde: 5 Ett par kilometer söder om Väte kyrka ligger ett hävdat änge, Fonnsänget. Ekar och askar ramar in den öppna yta som än idag vårdas med slåtter och efterbete. I ängens norra del har ängen övergått i lövskog och här finns en fin lundflora med bland annat myska, lundelm, lundskafting och underviol. Omkring 10 prov togs i en ask-ek-hassellund med grova hasselstammar i omfångsrika, högvuxna buketter. På marken finns en hel del död ved. I 107

114 Fig 72. Inne i den mörka hassellunden vid Fonnsänget upptäcktes en ny lokal för taggig hjorttryffel. buskskiktet märks en del sly av asp och ask. Marken har en svag lutning mot norr. Jordmånen är en kompakt mulljord med sand och något lera, vilket gör den hård. I ett av proven fanns taggig hjorttryffel. Tryffeln kunde inte bestämmas på plats, utan skickades till Lars.E.Kers Europas ledande expert på hypogeiska svampar, som bestämde tryffeln till den arten. Endast ett exemplar sågs vid inventeringstillfället. Ett tjugotal prov togs i området, men på flera håll var jordarna av sämre kvalitet med mycket lera och sand. Skötselförslag: För bevarandet av taggig hjorttryffel i Fonnsänget är det viktigt att miljön bibehålls intakt, vilket innebär att träd- och buskskiktet i ängets igenväxta del inte röjs eller gallras. Om gran börjar växa upp på lokalen är det emellertid bra att ta bort denna, eftersom den kan skapa sämre förutsättningar för hasseln och jordmånen. Arten växer inte i den öppna delen, varför ängsbruk i nuvarande omfattning mycket väl kan ske utan att det inverkar på lokalen för taggig hjorttryffel. 108

115 Hallands län (N) 136. Varbergs kommun, Gödestads sn, Pölalund Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 Vid Gödestads kyrka ligger en svingård och en intilliggande golfbana. Däremellan finns en bergrygg bevuxen med en tät ädellövskog med mycket ek och ask i trädskiktet. En del av området är spolierat av golfbanan. Buskskiktet domineras av hassel. Hasseln är mycket gammal och grov och högstammig. De enskilda stammarna uppnår en diameter mellan 7 och 10 cm. I norra delen växer hasseln ända upp mot bergkanten. Här finns också en del hassel på fuktig mark. Marken är delvis bar eller med ett tunt förnalager. Jordmånen är en mörk, delvis lerblandad mylla som närmast berget innehåller vittringsmaterial. Inte mindre än 50 markytor undersöktes, men utan resultat. Fig 73. Hassellundarna vid Pölalund Varbergs kommun, Veddige sn, Stackenäs gård Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 Söder om Stackenäs reser sig en bergklack vilken runt om kantas av ädellövskog. Hassel uppträder i brynen och ett större bestånd, som har karaktären av hassellund, finns längst i söder. Hasselbuketterna är ofta kraftiga med 5-7 cm grova stammar. Floran är ordinär med arter som liljekonvalj, blåbär, skogsbingel och harsyra. Cirka 25 prov togs i en oftast mörk, sandblandad hasselmylla, dock utan resultat. 109

116 Västra Götalands län (O) 138. Falköpings kommun, Floby sn, Floby vid Hässlebergen Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Vid Floby samhälle finns ett mäktigt, cirka 10 ha stort lövskogsbestånd, med ett stort inslag av hassel. Området är klassat som nyckelbiotop. Luftfuktigheten är hög och det finns ett stort inslag av död ved. Åtskilliga stigar markerar att skogen har betydelse som närströvområde. Floran är tämligen rik med mycket blåsippa, stora bestånd av lungört samt inslag av ormbär, skogsvicker, trolldruva, smörbollar och skogshakmossa. Skogsområdet är tämligen kuperat och marken ställvis blockig. I norra delen ligger ett mindre kärr. Hasseln i området är för ung för att det ska vara gynnsamt för taggig hjorttryffel och andra tryfflar. Hasselbuketternas basdiameter är i regel bara 0,2 0,4 meter. I östra delen finns några äldre bestånd med grova stammar och en basdiameter kring 0,6 meter. Mullen har nästan överallt ett alltför stort lerinslag och är därför inte så lämplig för tryfflar. Av marksvampar i området sågs bland annat lömsk flugsvamp Falköpings kommun, Marka sn, Mösseberg, Bestorps NR Inventerad Inga tryfflar Värde: 2, delvis 3 På Mösseberg nära Falköping ligger ett friluftsområde med en badplats samt många strövstigar och motionsspår. Här ligger också ett lövskogsområde skyddat som naturreservat. Lövskogen kan karaktäriseras som en blandlövskog med hassel på tämligen mager, föga kalkinfluerad mark. Av växter i området kan nämnas storrams. Mot söder övergår lövskogen i en tät hassellund med vid basen 0,4 0,7 meter breda stambuketter. I stora delar var lerhalten för hög och inslaget av rhizom i proven påfallande. Fig 74. Hassellund vid Mösseberg på lerhaltig jord. 110

117 Bäst förutsättningar för tryfflar finns i sydöstra delen av området, där moränen är mer svallad. Här undersöktes också flertalet av de 40 markytor som grävdes igenom. Jordarten är här en mörkt gråbrun, sand- och stenblandad morän men med mycket växtrötter. Hasseln bedömdes i större delen av området vara för ung. Inga fynd av tryfflar gjordes Falköpings kommun, Åsarps sn, hage sydost om Hög Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 2 Närmast vägen växer en triviallövskog med mycket hassel. Hasseln är dock genomgående ung och pinnig. Längre åt nordost finns en tidigare betad hasselbacke med större och äldre stambuketter. Här växer även en del medelålders ek. Till lövskogen gränsar en betad ek-hasselhage, vilken ligger sydost om gården Hög. Denna hage har i sen tid restaurerats som betesmark, vilket kan ses på mängden stubbar och på rester av en kväveälskande lövskogsvegetation i de öppna gläntorna. Ekarna har en ålder av år och inget av träden är särskilt grovt. Längre åt nordost samlar sig hasseln i dungar till en sluten lund. Marken är delvis storblockig. De största hasselstrutarna finns just runt blocken, vilket visar att hasselbestånd sparats där betesdjuren haft svårt att ta sig fram alternativt att djuren inte haft möjlighet att beta de unga skotten. Hela området är varierat, lövängsliknande med blandskog, barrbestånd, betad ekskog och med stor variation i öppen- och slutenhet. Marken är inte kalkpåverkad och lerhalten i mullen oftast för hög för tryfflar. Dock undersöktes ett 50-tal markytor, men i bara en fanns tryfflar, nämligen marmorerad hjorttryffel Götene kommun, Medelplana sn, 850 m SO om Prästgården Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 En knapp kilometer sydost om Medelplana prästgård vid Kinnekulle ligger en svagt kuperad ask-hassellund. Hasseln är olikåldrig och det är stora skillnader i stammarnas grovlek. Skogsbingel dominerar totalt i fältskiktet. Andra arter är skogsstarr, långsvingel, ormbär, kärrfibbla och springkorn. Mullen har ett något för högt lerinnehåll, är kompakt, svårgrävd och ej lämplig för taggig hjorttryffel Götene kommun, Medelplana sn, 300 m SO om Prästgården Inventerad Inga tryfflar Värde: 2, delvis 3 Vid Kinnekulle, sydost om Medelplana prästgård ligger en fuktig askklibbalskog med gammal hassel enbart mot åkern i väster. I området finns en hel del död ved, främst av ask och hägg. En högörtvegetation med älggräs och asksly dominerar. Marken är kalkrik och i floran kan man bland annat hitta nässelklocka, långsvingel, stinknäva och litet grand skogsbingel. 111

118 Några få hasselbuketter har en stamdiameter mellan 0,5 och 0,8 meter de flesta är yngre. Ungefär 20 markytor analyserades på tryfflar. Jordmånens utseende varierar från kompakt rödbrun med mycket lera till en lucker svartbrun typ med föga lerinslag Götene kommun, Medelplana sn, 600 m SSO om Prästgården Inventerad Inga tryfflar Värde: 2, delvis 3 Denna skog domineras av ask med ett buskskikt av hägg och låga askplantor. Mot åkrarna finns morän, vilken är bevuxen med äldre hasselbuskage. Hasselbuskarna har vid basen i regel en stamdiameter mellan 0,4 till 0,8 meters vidd. Marken är kalkrik, kväverik och fuktig och i fältskiktet finns det gott om skogsbingel och vitsippa samt ovanliga lundväxter som skogsstarr, långsvingel och lundelm. Jordens kvalitet varierar från lerig till något sandig, svartbrun mull som till stor del är genomdragen av rhizom från vitsippa och skogsbingel. Vissa av proven har en lucker, sandig, relativt mörkt brun mull. Mullsork finns i området och vid några av de 25 proven var marken underminerad av dess gångar Götene kommun, Österplana sn, Kinnekulle, N om Lockgården Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Längs med och på en östsluttning mot en åker finns en remsa med en askaldominerad skog. Ovanför denna remsa finns täta granplanteringar med 30-åriga granar. Mot granskogen står en del äldre lövträd och gamla hasselbuskar. Här finns också en del moränblock. Kärlväxtfloran är rik med inslag av skogsbingel, långsvingel, lundelm, springkorn och kärrfibbla. Äldre hasselbuskage förekommer mycket sparsamt. Jordmånen visade sig innehålla för mycket lera och är inte lämplig för tryfflar. 112

119 145. Skara kommun, Stenum sn, 500 m S om Stenums kyrka Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Söder om Stenums kyrka ligger en lövblandskog som av Skogsstyrelsen klassats som nyckelbiotop. Buskskiktet består till stor del av hassel. I trädskiktet finns ek, björk, rönn och klibbal. Hasseln är oftast gammal och grov och en hel del död ved förekommer. Samtidigt sker en god föryngring av nya skott. Hasselbuketterna har vid basen en diameter från 0,4 1,0 meters vidd. I fältskiktet finns rikligt med örter och sly av ask. Marken är till stora delar fuktig och kan delvis karaktäriseras som lövsumpskog. Här kan man i den frodiga grönskan hitta arter som rankstarr, kärrviol, lundelm och många arter ormbunkar. På torr-frisk mark uppträder en blockrik morän med ett ovanpå liggande lager av lövmull. Blockigheten medför en viss mikrobiotopvariation. Jordmånen är inte optimal för tryfflar. Den har en viss lerinblandning men samtidigt ett alltför stort inslag av oförmultnat material. Samtidigt sker på de flesta håll, ända in under hasselbuskarna, rotkonkurrens med bland annat ung ask. Dock togs i området ett 60-tal prov. Bland andra svampar i området sågs bland annat stinksvamp, knoppriska, hasselriska och saffranskamskivling Ulricehamns kommun, Dalums sn, Hagalyckan vid Silarp Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 Fig 75. En riktigt gammal hasselbuske vid Hagalyckan. Vid Hagalyckan finns en blandskog med grova granar, björkar och gammal hassel. Närmast torpet är marken torr-frisk med delvis blockig morän, i lägre delar övergår den i sumpskog. Ett djupt körspår skär rakt in i området. Kring detta körspår är vegetationen örtrik och frodig med arter som blåsippa, bäckveronika, brudborste, ormbär, lundelm, tuvstarr och olika ormbunkar. Själva hassellunden har en relativt liten areal och befinner sig i slutttningen upp mot torpet. Hasselbuketterna har en basdiameter mellan 0,5 1,0 meter, är grovstammiga och på marken finns ett stort inslag av död ved. 113

120 Jorden kring buskarna är lättgrävd, påverkad av mullsorkar samt i regel till färgen svartbrun gråsvart, något rotbemängd samt med låg lerhalt. Lokalen bedömdes lämplig för tryfflar generellt men då cirka 90 procent av de undersökta markytorna var underminerade av sorkar finns stor risk att eventuella tryfflar här antingen äts upp eller påverkas i sin fruktkroppsbildning negativt av uttorkning eller förstörs då sorkarna drar fram sina tunnlar. Hela 50 markytor undersöktes i syfte att hitta sorkfria profiler. Örebro län (T) 147. Askersunds kommun, Lerbäcks sn, Kopparbergs äng Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Långt från allfarvägar ligger detta smycke, ett litet naturskönt naturreservat i en sluttning med utsikt över Hjärtasjön. Fig 76. Hassellund vid Kopparbergs äng. Reservatet omfattar betesmark, slåtteräng och ädellövskog. Den biologiska mångfalden i området är väl utvecklad och ädellövskogen uppvisar artrika ekosystem med inslag av arter knutna till lång kontinuitet av lövbärande mark. I området finns rödlistade arter av lavar och mossor samt en intressant örtflora och ovanliga arter av svampar. Det finns i reservatet även gott om spår av forna tiders mänskliga verksamhet rester av tjärdalar, stenmurar, odlingsrösen och trefaldighetskällor. Floran är rik och i den norra delen av reservatet noterades arter som hässleklocka, underviol, trolldruva och kärrfibbla. Bland funna svampar kan nämnas fagerkremla, en för miljön typisk men inte särskilt vanlig art. 114

121 Hassel finns i olika delar av området. Tyvärr växer den nästan genomgående på blockig mark, till exempel på strandklapper, vilket medför att jordarten är negativ för tryfflar som ska ha djup, gråsvart, lättgrävd mull. Hasseln är annars rätt gammal och bildar på sina håll buketter som är metervida vid basen Hallsbergs kommun, Hallsbergs sn, Herrfallsängs NR Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Ett av de mest besökta naturreservaten i Örebro län är Herrfallsäng. Det är dessutom en klassisk växtlokal med nära 300 arter kända arter av kärlväxter. Många av dem gynnas av den kalkrika berggrunden och är beroende av återkommande slåtter och bete. Reservatet innehåller ett öppet änge, lundartade lövskogar och översilningskärr. Det delas i norr av järnvägen. Norr om denna är skogen tät, svårframkomlig med mycket död ved, söder om spåret är marken till största delen hävdad. Hasseln intar i reservatet en ganska undanskymd roll och det är främst i den sydöstra delen den är någorlunda vanlig. Den är dock genomgående ung och ointressant för hypogeiska svampar. Här växer emellertid en intressant lundflora med skogsknipprot, storrams, underviol, tibast, lungört och vårärt. En liten fläck i lunden där utfordring av djur sker växer mycket hårkörvel. Fig 77. En samling igelkottsröksvampar vid Herrfallsäng. Stora gamla hasselbuskage finner man i stället i norra delen av slåtterängen, nära järnvägen, där det finns buskar med en basdiameter kring 2,5 meter. 115

122 Det var endast i denna del markytor (5 stycken) undersöktes. Jordarten här är en mörkbrun hasselmylla med måttlig lerhalt. I reservatets västra del växer en lövsumpskog med flödande källvatten. I detta parti växer bland annat skärmstarr, skavfräken, bäckbräsma, trolldruva och tagelstarr. Svampfloran i Herrfallsäng är dokumenterat intressant och genom åren har arter som slöjröksvamp, igelkottsröksvamp och kandelabersvamp rapporterats. Vid besöket 2008 antecknades guldkremla, stinksvamp, rynkroting och smal hattmurkla Hallsbergs kommun, Hallsbergs sn, Tomta Hagars NR Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Naturreservatet Tomta Hagar ligger strax öster om Hallsberg. Området är 19 hektar stort och är en gammal betesmark med spår av långvarigt nyttjande. Reservatet är geologiskt intressant genom de bildningar som skett i förkastningsbranten mot södra Närkes skogstrakter. Här finns lager av alunskiffer samt ett antal strandvallar på sluttningen. Området är till övervägande del bevuxet med lövskog men det finns också en del gran. Ett lundartat parti med gammal och grov hassel finns mellan det före detta skifferbrottet och parkeringsplatsen. Endast denna del är undersökt med avseende på tryfflar. Hasseln bildar här 0,5 1 meter vida buketter. Marken är småblockig och vegetationen något kväveälskande. Ett antal prov togs i en mörkbrun svartbrun, något fet, kväverik mylla med måttlig lerhalt, ganska lättgrävd med litet rotinnehåll. Rikedomen på sötkörsbär i hagen innebar att körsbärskärnor i stort antal fanns i myllan. Huvuddelen av hasselbuskarna är solexponerade och en del tramp förekommer också sannolikt även intill socklarna. Under en av buskarna observerades i ett av de 10 proven, cirka 6 cm under markytan 3 fruktkroppar av marmorerad hjorttryffel. I den artrika floran i området noterades i övrigt hässlebrodd, sibirisk björnloka, underviol och trolldruva Hallsbergs kommun, Sköllersta sn, Ullavi Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Söder om Ullavi finns ett mycket gammalt bestånd av ädellövträd. Marken är genomgående flack, fattig på moränblock och jorden sandig. Eken dominerar i trädskiktet, där den uppvisar jättedimensioner. Det finns också flera döda jätteekar, som ligger som stora vrak på marken. Ekarna är döende på grund av djup skugga. I södra delen finns ung hassel, smala buketter med pinniga stammar. Hasseln bedöms vara för ung för att vara intressant för tryfflar. De vidaste buketterna är omkring 50 cm vid basen, de övriga väsentligt mindre. Jordarten är en brun, sandig mylla med mycket rötter och rhizom. Ungefär 10 markfläckar analyserades. 116

123 Bland funna arter i lundområdet kan nämnas storrams, hässlebrodd och stinksyska, bland svampar för miljön typiska arter som svavelgul slöjskivling, glanshätta, stinksvamp, kantarellmussling och grönmussling Hallsbergs kommun, Viby sn, Geråsens NR Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Geråsen ligger i ett öppet odlingslandskap. Där finns moränholmar och betade hagar med gamla ekar och andra lövträd. Eken har lång kontinuitet i landskapet och flera arter med hemvist i och på de gamla ekarna förekommer. Bland tidigare rapporterade arter märks läderbagge och vedsvamparna brödmärgsticka, blekticka och korallticka. Inte mindre än 45 ekar i hagarna var tidigare fredade som naturminnen. Fig 78. Hasseln växer ute i betesmarken. Hassellundar är i området sparsamt förekommande men nära vägen i söder finns en ek hasselhage på gammal inägomark. Marken är flack med en del stora block. Spår av tidigare restaureringar visar att marken varit mer skogklädd. Idag påverkas hasselmiljöerna av ljus och vindar. Dessutom söker kreaturen sig skugga under hasselbuskarna, varför marken blir hårt trampad och delvis också gödslad. Hasselbuketterna har en basdiameter mellan 50 och 70 cm. Jordmånen är en mörkbrun, tämlig grynig, aggregerad mull med sand och viss halt av lera. Kvalitén är inte tillräckligt hög för hypogeiska svampar. Vid besöket noterades dock andra svampar som rutsopp, ekriska och tätskivig trattkremla. 117

124 152. Lekebergs kommun, Hackvads sn, Botåsens NR Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 Botåsen ligger i ett vackert drumlinlandskap med böljande åskullar. Ekar har vuxit på kullarna i tusentals år och kontinuiteten av lövbärande mark är mycket lång. Flera fornlämningar finns på åsen, bland annat fornåkrar, stensträngar, stensättningar och ett stort gravröse. På åsens västra sida finns en gammal offerkälla kallad Botkällan där det växer rikligt med nässelklocka. Större delen av reservatet intas av ek hassellundar med en rik flora och med förekomst av ovanliga svampar. Hit hör de tidigare rapporterade arterna brödmärgsticka, vågticka, ollonskål och slöjröksvamp, den senare en ÅGP-art, som dock ej sågs vid besöket I stället antecknades arter som lundstarr, trolldruva, kritmussling, mjölfotskremla, stinkbrosking (> 800 ex), stinksvamp, hasselticka och svavelticka. Dessutom påträffades två tryffelliknande bildningar, som enl L.Kers (i brev) rör sig om någon slags sklerotier, troligen med inslag av Cenococcum, i en ganska tät hassellund med sparsamt fältskikt under gamla hasselbuskar av cm:s vidd i mörkbrun, något sandig hasselmylla, grynig något aggregerad struktur med ringa måttligt innehåll av växtrötter och rhizom. Fig 79. Riktigt gamla hasselbestånd i Botåsens NR. Jordens kvalitet varierar i området. Oftast är marken för lerig, men på några håll är halten lera lägre och jorden blir mer lättgrävd, sandig och bättre för 118

125 tryfflar. Även hasseln varierar i ålder och grovlek. På de flesta håll är hasseln ung och tillhör en igenväxningsfas under sent 1900-tal. Ett 20-tal markytor analyserades med avseende på tryfflar Lekebergs kommun, Hidinge sn, Västra Via - Äspsätter Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Vid Västra Via ligger en lövlund med dominerande ask och ett tätt buskskikt och med rik flora, men i stort sett ingen hassel. Bland lundväxter noterades hässleklocka, långsvingel, gråal och springkorn. I närheten ligger Äspsätter. Strax söder om gården finns en asp hasselskog med tätt buskskikt av främst skogstry och unga lövbuskar. Marken är flack utan stora nivåskillnader och kalkrik, vilket delvis avspeglar sig i floran där man kan få se kalkgynnade arter. Hasselbuketterna i området är vid basen cm vida och de enskilda stammarna i buketterna är olika grova och gamla. Det finns också en hel del död ved av hassel runt buskagen. Jorden där tryfflar söktes är mörkbrun med måttlig till ganska hög lerhalt, rik på rhizom från gräs, vitsippa och liljekonvalj. Genom de svaga nivåskillnaderna ej lämplig tryffelbiotop. I området analyserades 7 markytor, men inga tryfflar påträffades. Några andra svampar av intresse noterades dock, till exempel blek ostronmussling, hasselticka, stinksvamp och fjällmussling Lekebergs kommun, Hidinge sn, Garphyttans NP Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 Vid foten av Kilsbergen ligger Garphyttans nationalpark, en av Sveriges äldsta nationalparker, som avsattes redan Den norra delen är bevuxen med barrskog, som nu är cirka 130 år gammal, utvecklad i ett område som kalhöggs på 1870-talet. Den södra delen är en del av ett kulturlandskap med slåtteräng och i övrigt frodiga lövskogsbestånd. Endast den södra, mest låglänta delen av parken besöktes. Längre norrut stiger terrängen och barrträden vinner alltmer mark. Även i denna del finns en del gammal hassel och här kan finnas förutsättningar för strimsporig hjorttryffel, något som dock inte undersöktes vid inventeringstillfället. I den södra delen finns gammal hassel i lövskogen. Det finns också inslag av främmande trädarter som bok och tysklönn. Stambuketterna hos hasselbuskarna har en basdiameter från 0,3 meter upp till en meter eller mer. I regel är dock mulljorden inte så bra för tryfflar eftersom lerhalten är för hög och färgen, nästan brun mörkbrun, inte stämmer överens med färgen på de bästa tryffeljordarna. Femton ytor undersöktes dock och under en hasselbuske vid återfanns emellertid 1 ex av knottertryffel, Genea verrucosa (rödlistad NT). Bland funna arter i området i övrigt märks valldaggkåpa, svinrot, tibast och kärrfibbla, och bland svampar en fin samling av guldkremlor. 119

126 Fig 80. Guldkremlor i Garphyttans NP 155. Örebro kommun, Almby sn, Ekeby Almby NR Inventerad Inga tryfflar Värde: 3 Ekeby-Almby blev naturreservat Reservatet är tätortsnära, beläget cirka 5 km från Örebro, och välbesökt. Stora ekar kännetecknar trädskiktet i den västra delen, i den östra är trädskiktet mer varierat med rönn, björk och klibbal. Nordsluttningen är storblockig. Genom tidigare röjningar har högväxta gräs vuxit upp. Röjningarna har delvis varit till för att ge ekarna mer ljus. I reservatets östra del finns en sluten hassellund på relativt fuktig mark. Hasseln är här gammal och buketterna har vid basen en diameter mellan 0,5 och 1 meter. Jorden är svart, något sandig med ringa lerhalt och rätt lämplig för tryfflar. Dock är hasseln generellt något för ung, vilket tyder på svag kontinuitet. Kontinuiteten av lövbärande träd är säkert längre och flera av ekarna är flerhundraåriga. Inga tryfflar hittades i de tio proven som genomgrävdes men intressanta arter som noterades vid besöket var trolldruva, bäckbräsma och gaffelkremla. 120

127 156. Örebro kommun, Lännäs sn, Hjälmarslund Inventerad Inga tryfflar Värde: 2 Nära Hjälmaren och gränsen mot Södermanland ligger en ädellövskog med rik förekomst av hassel och massvis med död ved. Marken sluttar åt norr, mot Hjälmaren. Lövskogen är ganska tät och sommartid är det ont om örter och gräs på marken. Dock finns en del ormbunkar i vegetationen. Hasseln består mest av unga buskage, men den är samtidigt olikåldrig och på några håll kan man hitta bestånd som är lika gamla eller äldre än de äldsta lövträden med socklar över en meters vidd. Marken är blockig och allmänt stenbemängd, sannolikt ursvallad från den tid då den ingick i strandzonen mot Hjälmaren. Blockigheten innebär att förutsättningarna för tryffel är mindre goda. Proven, ett knappt 10-tal, togs i varierande mörkbrun gråsvart hasselmylla, där mycket småsten och rötter ingick i substratet. Bland funna svampar vid besöket kan noteras rutsopp, blek blåticka, kantarellmussling, broskmussling, gul skölding, fjällmussling, stinknagelskivling (rödlistad VU) och stinksvamp. Fig 81. Gul skölding, Pluteus leoninus, vid Hjälmarslund Örebro kommun, Vintrosa sn, Svartkärrs NR Inventerad Fynd av tryfflar Värde: 3 I Svartkärrs lummiga ädellövskog finns en för länet ovanlig rik och exklusiv lundflora. Marken innehåller kalk vilket delvis förklarar att så många 121

128 ovanliga arter stämt möte här. Bland kärlväxter sågs bland annat vätteros, nästrot, nässelklocka, trolldruva, kärrfibbla, hässleklocka och skogsstarr. Även svampfloran är exklusiv och förutom tidigare publicerade fynd som stinkbrosking, rökriska, gul lökspindling, mjölspindling (rödlistad VU) och irismusseron noterades vid besöket orangehätta, kritmussling, granatfjällskivling, stinkbrosking och fläckticka. I ädellövskogen dominerar alm och ask och i buskskiktet finns mycket hassel. Fältskiktet varierar från fläckar med mycket liljekonvalj till partier med tätt asksly. Hasseln är ung till medelålders med inslag av grova stammar. Nära vägen finns en översluten hassellund som betas av får. En mindre bäck rinner genom området. Utmed denna finns bestånd av äldre hassel. Jordmånen i ädellövskogen är en gråbrun gråsvart, sandig mylla med måttlig till hög lerhalt. I ett av de 15 proven fanns 1 ex av marmorerad hjorttryffel, på 4-5 cm:s djup i sluten hassellund. Fig 82. Den sällsynta stinkbroskingen är vanlig i Svartkärrs NR Örebro kommun, Vintrosa sn, Loviseholm Inventerad Inga tryfflar Värde: 1 Vid Loviseholms säteri finns en naturskog av asp och gran med gammal hassel på blockig, relativt flack mark. Buskskiktet är mycket tätt av små lövträdsplantor och hassel. I denna naturskog finns det rikligt med död ved i alla dimensioner, av olika trädslag och i olika stadier av nedbrytning. Den rika förekomsten av död ved gör området svårframkomligt. Intressant i området är även beståndet av grova, gamla aspar. Fältskiktet är varierat men 122

129 ofta svagt utvecklat. Hasselmossa och olika stjärn- och praktmossor bildar lummiga täcken. Skogen har sitt ursprung från en gammal hagmark, som efter det att betet upphört lämnats att växa igen. Hasseln är inte särskilt gammal, stambuketterna är cirka en halv meter i diameter vid basen. Stammarna är grova och tycks ha vuxit fort på den näringsrika jorden. Svampfloran är artrik och arter som påträffades vid besöket var blek ostronmussling, trådticka, panterflugsvamp, fjällmussling, svart eldticka, och lundnopping (rödlistad VU). Fig 83. Den sällsynta lundnoppingen, Entoloma queletii, vid Loviseholm. Sökande efter tryfflar skedde i ett 10-tal markytor i en mörkbrun, fet mulljord med hög lerhalt och kraftiga rötter. Biotopen bedömdes helt orimlig för tryfflar. 123