Certifiering av installatörer

Transkript

1 Certifiering av installatörer Slutrapport för regeringsuppdrag enligt regleringsbrev för budgetår 2016 Dnr:

2

3 Förord Energimyndigheten har i regleringsbrevet för budgetåret 2015 och 2016 fått uppdrag att i samråd med Boverket och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) genomföra informationsinsatser för att uppfylla artikel 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor Dessutom ska kompletterande åtgärder föreslås om det finns risk för att kraven i direktivet inte kommer att uppfyllas. Uppdraget ska avslutas redovisas senast den 31 mars 2016 och avrapporteras genom denna rapport. Rapporten innehåller en analys av certifieringssystemets samhällsekonomiska nytta, utvärdering av insatser i Sverige samt andra nordiska länder. Anita Aspegren Avdelningschef Energieffektivisering Anna Carlen Projektledare

4 Innehåll 1 Sammanfattning 5 2 Bakgrund Uppdraget Myndigheter med ansvar för certifieringssystemet Krav på certifieringssystem och installatör Problem att starta certifieringssystemet i Sverige 8 3 Genomförda insatser Justering av regelverk Arbete med den obligatoriska utbildningen Informationsinsatser 13 4 Uppföljning av insatser och samhällsekonomisk nytta Uppföljning av antalet certifierade installatörer Utvärdering av certifierings system i Norden Samhällsekonomisk analys av certifiering 21 5 Behov av kompletterande åtgärder Regelverk och samverkan Informationsinsatser Prisreducerade certifieringskurser 28

5 Sammanfattning Energimyndigheten har fått i uppdrag att i samråd med Boverket och Swedac genomföra de informationsinsatser som krävs för att uppfylla artikel 14 i EU-direktivet 2009/28/EG. I direktivet ställs krav på medlemsstaterna att tillhandahålla ett certifieringssystem och det anges vilka kompetenskrav installatörer ska uppfylla för att kunna få EU-certifikatet. I uppdraget ingår också att utvärdera effekterna av insatserna och föreslå kompletterande åtgärder om det finns risk att kraven i direktivet inte uppfylls. Ett liknande regeringsuppdrag redovisades 2014 där kompletterande åtgärder föreslogs eftersom certifieringssystemet inte hade kommit igång i Sverige. Arbetet med certifieringen har sedan dess fokuserat på att genomföra de åtgärder som identifierades då. Insatserna har gett goda resultat på den relativt korta tid som passerat sedan föregående redovisning. Utbildning och examinering av värmepumpinstallatörer startade i augusti 2015, hittills har värmepumpsinstallatörer kompletterat sina certifikat för att kunna få EU-certifikatet. Utbildning och certifiering av solcellinstallatörer planeras starta i april Certifieringsorganet är ännu inte ackrediterad men har påbörjat processen för att ansöka om ackreditering och beräknas vara klara sommaren/hösten Ackrediteringen ska omfatta alla fyra tekniktyper och direktivets krav på certifieringssystem uppfylls därmed. När certifieringsorganet ackrediterats för uppgiften kan Boverket presentera en förteckning över de installatörer som certifieringsorganet certifierat och informationsinsatser om fördelarna med att använda en certifierad installatör kan då genomföras i ökad omfattning. För installatörer av solvärme- och biomassaanläggningar är det risk att certifieringen inte kommer att finnas tillgänglig i praktiken. Det bör undvikas så att certifieringen blir teknikneutral. Problemen kan vara möjliga att åtgärda genom samverkan med branschorgansationer och justeringar i Boverkets föreskrift och allmänna råd (2013:3) om certifiering av vissa tjänster på energiområdet, BFS (CIN2). Energimyndigheten bedömer också att det under en introduktionsperiod kommer att behövas prisreducerade certifieringskurser för att ffi ett utbud av certifierade installatörer. Den kompletterande åtgärd som bör genomföras för att certifieringen ska uppfylla samtliga krav i EU-direktivet 2009/28/EG är att föreskriften BFS (CIN2) bör kompletteras med kompetenskrav gällande energi- och miljömärkningar. Energimyndighetens erfarenheter i arbetet med att implementera artikel 14 är att det delade ansvaret för certifieringssystemet mellan Swedac, Boverket och Energimyndigheten kräver ökad samverkan mellan myndigheter, branschorganisationer och certifieringsorgan. Det kommer att bidra till att systemet utvecklas på det sätt som krävs för att det ska fungera långsiktigt. I rapporten "Certifiera Installatör", som skrevs 2011 inför implementeringen av artikel 14, föreslog Swedac, Boverket och Energimyndigheten att ett certifieringsutskott skulle bildas. Boverket och Energimyndigheten avser nu att med det förslaget som utgångspunkt hitta formerna för att få en bra struktur för samverkan. Utvärdering av insatsernas effekter visar positiva trender, andelen företag som ser behov av certifieringen har ökat från 25 % till 90 %. Efterfrågan av certifierade installatörer har också ökat markant sedan nollmätningen som genomfördes

6 2 Bakgrund 2.1 Uppdraget Statens energimyndighet har fått i uppdrag att "i samråd med Boverket och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll genomföra de informationsinsatser som krävs för att uppfylla artikel 14 i EU-direktiv 2009/28/EG1. I uppdraget ingår att följa upp och utvärdera informationsinsatsernas effekter samt vid behov föreslå kompletterande åtgärder om uppföljningen visar att det finns risk för att kraven i direktivet inte kommer att uppfyllas. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Miljö- och energidepartementet) senast den 31 mars 2016". Uppdraget fanns också i regleringsbrevet för 2013 med rapporteringsdatum 31 mars 2014 och avslutades genom rapporten "Certifieringssystemet för installatörer av småskaliga anläggningar för förnybar energi" med dnr Arbetet med uppdraget i årets regleringsbrev är en fortsättning av arbetet som påbörjades i föregående regeringsuppdrag och följer de kompletterande åtgärder som beskrevs i rapporten I denna rapport redovisas regeringsuppdraget om certifieringssystemet för installatörer enligt regleringsbrevet för år Myndigheter med ansvar för certifieringssystemet Energimyndigheten har, förutom regeringsuppdraget, också ett samlat ansvar för information och för att ta fram underlag i enlighet med artiklar och definitioner i EUdirektivet 2009/28/EG, enligt förordning (2007:1153) med instruktion för Statens energimyndighet. Sedan augusti 2015 har Energimyndigheten även mandat att godkänna den obligatoriska utbildningen inför certifiering, enligt förordning (2015:529) om ändring i förordningen (2012:970) om certifiering av vissa tjänster på energiområdet. Andra myndigheter med ansvar för delar av certifieringssystemet är Boverket som, enligt 3 i samma förordning, ska utfärda föreskrifter om de krav som ska vara uppfyllda för certifiering enligt förordningen. Boverket ska även enligt 4 se till att det finns en förteckning över personer som har certifierats enligt denna förordning. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) är den myndighet som ackrediterar certifieringsorgan. 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG(Text av betydelse för EES). 6

7 2.3 Krav på certifieringssystem och installatör I direktivet 2009/28/EG ska medlemsstaterna säkerställa att ett certifieringssystem finns tillgänglig för installatörer av fyra olika typer av anläggningar: pannor som drivs med biomassa, solcells- och solvärmeanläggningar samt värmepumpar. Certifiering kan endast fås för småskaliga anläggningar med upp till 20 kw avgiven effekt. Innan krav att upprätta ett certifieringssystem tillkom genom EU-direktivet har olika typer av certifikat för installatörer tagits fram och administrerats av branschorganisationer och medlemsstater inom EU. I Sverige administrerade olika branschorganisationer certifiering av installatörer av nästan samtliga anläggningstyper som omfattas av EUcertifikatet. Ett gemensamt certifieringssystem inom EU likriktar kraven för vad som krävs för att få ett certifikat. EU-certifikat som tilldelats i ett EU-land måste också erkännas av alla andra EU-länder. Det leder till att handelshinder som funnits mellan medlemsstater på grund av nationella eller andra privata aktörers certifikat försvinner. Med EU-certifikat behöver installatörer endast klara examination vid ett tillfälle och kan därefter ansöka om att få det erkänt i alla andra EU-länder. Det sänker administrativa kostnader och underlättar för installatörer att erbjuda och utföra tjänster i andra EU-länder. En certifierad installatör, har genomgått utbildning och blivit godkänd i både praktiska och teoretiska prover för att visa att han eller hon har kunskap om produkter, kostnadsberäkningar, lagar och regler samt vet hur en anläggning ska installeras, optimeras och underhållas. Installatören har därefter bedömts vara lämplig för arbetet att installera. Han eller hon måste också ha arbetat med installationer i minst två år. Kunskapen gör att installatören kan avgöra vilken anläggning som passar kundens behov av uppvärmning. Certifieringssystemet ska genom det bidra till att underlätta vid köp och installation av anläggningar som använder förnybara energikällor och därmed öka användandet av förnybar energi på ett effektivt sätt. Om kunder efterfrågar certifierade installatörer kommer också installatörernas kompetens generellt att höjas då fler installatörer utbildar sig för att uppfylla kompetenskraven. Det kan leda till att energieffektivare system med längre livslängd installeras, även andra positiva effekter kan åstadkommas om certifieringen utformas på rätt sätt. Det är frivilligt för installatörerna att certifiera sig och antalet certifierade installatörer kommer därför bero på om det efterfrågas av kunderna eller av andra orsaker bedöms vara en konkurrensmässig fördel av installatörer. I Sverige ska certifieringen administreras av ett certifieringsorgan som ska ackrediteras för uppgiften av Swedac. Certifieringsorganet måste ackrediteras för certifiering av installatörer alla fyra typer av anläggningar. 7

8 2.4 Problem att starta certifieringssystemet i Sverige När det förra regeringsuppdraget om artikel 14.3 avslutades i mars 2014 hade Sverige inget certifieringssystem på plats. Förordningar och föreskrifter hade publicerats men det fanns ingen utbildning och inget certifieringsorgan som kunde tilldela certifikat. Det berodde på att regelverket inte tog hänsyn till de krav som ställs på certifieringsorgan i ett ackrediterat certifieringssystem. Dessutom fanns inte viktiga paragrafer som skulle minska kostnader genom att tillåta att befintliga certifikat som redan uppfyllde EUdirektivets krav på utbildning och examination beaktas och kan kompletteras. Det innebar att de certifieringsorgan som skulle kunna starta ett certifieringssystem avvaktade och Sverige hade därmed inte implementerat artikel 14.3 fullt ut. I rapporten som avslutade regeringsuppdraget 2014 föreslogs att: i föreskrifter beskriva att komplettering och hänsyn till befintliga certifikat får tas av certifieringsorgan. kravet på certifieringsorgan att godkänna utbildningar övertas av en myndighet t.ex. Energimyndigheten. finansiering skulle skjutas till för framtagning utbildningsmaterial. Behoven av de kompletterande åtgärderna identifierades genom diskussioner med svenska externa aktörer och kontakter med andra medlemsstater om deras erfarenheter från att starta certifieringssystemet. 8

9 3 Geomförrdi [insatser 3.1 Justering av regelverk Fram till och med augusti 2015 togs nya versioner av förordning och föreskrifter fram av Boverket och Regeringskansliet i samverkan med Energimyndigheten. Revideringarna genomfördes för att göra de nödvändiga justeringar som identifierats i föregående års regeringsuppdrag. Förordning (2015:529) om ändring i förordningen (2012:970) om certifiering av vissa tjänster på energiområdet och Boverkets föreskrift BFS (CIN 2) publicerades i slutet av augusti I augusti 2015 fick Energimyndigheten enligt förordning (2015:529) mandat att godkänna utbildningar och beskrivning av hur komplettering till befintliga certifikat ska göras finns nu beskrivet i Boverkets föreskrift BFS (ON 2). Det vidare arbetet med certifieringssystemet visar att de justeringar som gjordes har åtgärdat de omedelbara problem med regelverken som identifierades i regeringsuppdraget Det kvarstår dock behov av insatser om certifieringssystemet i praktiken ska omfatta alla fyra anläggningstyper, se mer om detta i kapitel Arbete med den obligatoriska utbildningen En av de kompletterande insatserna som identifierades i regeringsuppdraget år 2014 var behovet av fmansiering av utbildningsmaterial. Energimyndigheten upphandlade därför en leverantör som kunde ta fram utbildningsmaterial och hålla utbildningar. I upphandlingen krävdes att leverantören hade ett avtal som reglerar samverkan med ett ceitifieringsorgan. Det säkerställde att finansieringen av utbildningsmaterial knöts till eertifieringssystemets uppbyggnad. Det innebar också att det fanns ett certifieringsorgan som avsåg ackreditera sig för att kunna tilldela certifikat när utbildningen var framtagen. Myndigheten och den upphandlade leverantören Härnösand Kommun har kontinuerligt diskuterat certifieringssystemet och säkerställt att utbildningen svarar på de behov av kompetens som identifierats av experter på branschorganisationer och företag. Eftersom certifieringen omfattar fyra anläggningstyper togs en plan fram för vardera typ. Arbetet med certifiering av installatörer för de fyra anläggningstyperna beskrivs nedan Utbildning och certifiering av värmepumpsinstallatörer Komplettering av EWA-certifikat Branschorganisationen Svensk Kyl- och Värmepumpsförening (SKVP) har administrerat en certifiering för värmepumpsinstallatörer sedan Ceitifieringen hade tagits fram av den Europeiska värmepumpsbranschorganisationen (EHPA) och uppfyllde nästan samtliga kompetenskrav enligt EU-direktiv /EG. EFTA:s utbildning och certifikat har använts för EU-certifiering i många länder som Finland, Danmark, England, 9

10 Österrike, Tyskland och Belgien. Det innebar att det fanns ett nästan komplett utbildningsmaterial som endast behövde mindre justeringar. I början av 2015 hade 240 värmepumpsinstallatörer EHPA-certifikat som med en mindre komplettering kan tillgodoräknas vid en ansökan om det nya certifikatet enligt EUdirektivet. Nästan samtliga EWA-certifikat löpte ut under 2015 utan möjligheter till mer än ett års förlängning. Det innebar att det fanns en tidsfaktor att förhålla sig till. Om certifieringssystemet kunde komma igång sommaren/hösten 2015 var det möjligt att certifiera värmepumpsinstallatörer på ett kostnadseffektivt sätt d.v.s. genom komplettering av EHPA-certifikatet istället för att installatören skulle behöva göra om hela utbildningen och examinationen för att få EU-certifikatet. Efter att regelverk justerats och utbildningsmaterial uppdaterats hölls den första kompletteringskursen i augusti 2015, ytterligare kurser har hållits och planeras under Totalt ca installatörer har hittills kompletterat sina certifikat. Genom kurserna valideras också certifieringsprocessen så att certifieringsorganet kan ackrediteras. Till dess att ackreditering godkänts av Swedac är certifikaten som utfärdas av certifieringsorganet tillfälliga. När certifieringsorganet får sin ackreditering kan det bedöma att det tillfälliga certifikatet kan tillgodoräknas. Installatören får då ett ordinarie EU-certifikat, i enlighet med de nya övergångsbestämmelserna i BFS (CIN2). Energimyndigheten har arbetat med information till installatörer genom branschorganisationen Svensk kyl- och värmepumpsförening (SKVP), den upphandlade utbildningsleverantören (Härnösand Kommun) och certifieringsorganet (Incert). Information om kompletteringskurser har främst riktats till installatörer med EWAcertifikat som kan kompletteras. Möjligheten att komplettera och tillgodoräkna sitt certifikat upphör vid årsskiftet 2016/2017. Certifieringskurs för installatörer utan EILPA-certifikat I februari 2016 godkände Energimyndigheten utbildningsmaterial för utbildning av installatörer utan certifikat. Den första kompletta kursen hölls i slutet av februari 2016 och även utbildare för EHPA-certifiering deltog. Det möjliggör att utbildning framöver kan genomföras av flera aktörer i Sverige vilket ger bättre geografisk spridning. Utbildningsmaterialet i Sverige baseras på det befintliga utbildningsmaterialet för EWAcertifiering men har uppdaterats och kompletterats. Energimyndighetens utbildningsleverantör deltar därför även i EHPA:s utbildningsutskott. Genom EWA kan den revidering av utbildningsmaterialet som gjorts komma att ligga till grund för utbildning av alla värmepumpsinstallatörer för alla länder som baserar sin certifiering på EHPA:s certifiering. Samverkan med EHPA säkerställer även att framtida revideringar av utbildningsmaterialet genomförs på ett bra sätt. Eftersom certifieringssystemet för värmepumpsinstallatörer nu kommer att startas planerar SKVP att ersätta verksamheten med EHPA-certifieringen och istället arbeta vidare med EU-certifikatet. 10

11 Information om certifierade värmepumpsinstallatörer Boverket får endast föra ett register över personer som har certifierats enligt förordning (2012:970) om certifiering av vissa tjänster på energiområdet. Informationen kommer därför inte att publiceras förrän certifieringsorganet ackrediterats. Det innebär att mer omfattande informationsinsatser riktade mot villaägare inte kan påbörjas eftersom specifik information som kontaktuppgifter inte kan tillhandahållas. Om certifieringssystemet ska fungera långsiktigt behöver det finnas en efterfrågan av certifierade installatörer, annars är risken stor att certifierade installatörer inte förnyar sina certifikat. Informationsinsatser som lyfter fram fördelarna med att använda en certifierad installatör spelar därför framöver en avgörande roll för ceitifieringens långsiktiga utveckling eller avveckling Utbildning av installatörer av solelanläggningar Certifiering av installatörer för soleellsinstallationer bedöms ha hög prioritet. Hösten 2015 avslutades projektet "Förnybar energi för alla"2 finansierat av Energimyndigheten. I projektet har KTH genomfört en studie för att förstå drivkrafter och problem för installation av småskaliga solcellsanläggningar. Studien visar att villaägarna har stort behov av information och stöd för att investera i solceller. Det kan sammanfattas med ett behov av en trovärdig rådgivning och tillgång till lättillgänglig och lättförståelig information. Behovet av information gäller främst inför investeringsbeslutet och särskilt gällande ekonomiska förutsättningar, regelverk och stöd och val av bra solcellskomponenter och leverantör. Därför är det viktigt att certifieringen av solcellinstallatörer kommer igång. Det finns ett intresse för certifieringar i branschen. Svensk Solenergi planerar att starta en bransch-certifiering eftersom det finns behov av ökad kompetens och "märkning" av kompetenta installatörer. Det finns därför möjligheter att samverka med branschen om certifieringen. Utbildningsmaterialet för solcellsinstallatörer tas just nu fram och är i dagsläget inte färdigställt och godkänt. Utbildning och examination är inte klart vilket innebär att certifiering inte ännu finns tillgänglig för solelinstallatörer. Den första kursen för solcellsinstallatörer planeras att hållas i april Utbildning av installatörer av solvärmeanläggningar Framtagning av utbildningsmaterial för solvärmeinstallatörer har inte påbörjats, stora delar av utbildningsmaterialet kommer dock att utgöras av utbildningsmaterialet för solelinstallatörer och utbildningen för branschens befintliga certifiering. Statistik visar att antalet solvärmeinstallationer i Sverige är litet och det är därför svårt att få certifieringen att bli en lönsam investering för installatörer

12 3.2.4 Utbildning av installatörer av pannor som använder biomassa Statistik för småskalig eldning visar på liknande utmaningar som för solvärmeanläggningar när det gäller att få en investering i certifiering att bli lönsam för en installatör. Boverket, Energimyndigheten och Naturvårdsverket utredde möjligheterna att sätta nationella lagkrav i Boverkets regeringsuppdrag om nationella lagkrav för fastbränslepannor och kaminer3. I utredningen konstateras att småskalig vedeldning har varit och är fortfarande en viktig del i energiförsörjningen. Det fim-is drygt vedpannor och drygt pelletspannor i småhus i Sverige. Statistik visar att det totala antalet vedpannor i småhus minskar för varje år. Antalet pelletspannor har däremot legat på en relativt oförändrad nivå de senaste fem åren. Utifrån kategoriseringen av pannor i statistiken bedöms en större andel pannor (55 procent) inte uppfylla dagens BBR-krav. Det beror dels av att utbytestakten av det befintliga beståndet är generellt låg, dels av att begagnatmarknaden för vedpannor är relativt stor. Antalet kaminer i småhus har däremot ökat kraftigt de senaste åren, från nästan till nästan under Luftföroreningar från småskalig förbränning av biobränslen är ett problem i hela Europa och har en betydande hälsopåverkan. WHO uppskattar att människor dör varje år i Europa på grund av småskalig förbränning av kol och biobränsle. I Sverige har uppskattats att cirka 1000 förtida dödsfall orsakas av luftföroreningar från vedeldning. Det är därför angeläget att minska utsläppen av hälsopåverkande luftföroreningar från förbränning av biobränsle. Certifiering av installatörer skulle kunna bidra till mer miljöanpassade fastbränsleanläggningar och mer information till villaägaren om hur han eller hon ska elda rätt och på det sättet minska emissioner. Certifieringssystemets utformning diskuteras för närvarande med branschorganisationen Pelletsförbundet. Branschorganisationen ser behov av en certifiering och avser att utveckla en certifiering för installatörer av anläggningar med värmeeffekt uppåt 500 kw. Det kan finnas möjligheter att samordna branschens certifiering med EU-certifikatet genom t.ex. en fierstegscertifiering. Storleksbegränsningen för EU-certifikatet till anläggningar som avger max 20 kw är ett problem då det är relativt få små anläggningar som installeras idag. Utbildning och certifiering finns därför ännu inte tillgänglig för installatörer av pannor som använder biomassa. Utan branschens stöd för EU-certifikatet kommer certifieringen av installatörer för fastbränsleanläggningar troligen enbart finnas "i teorin". Förutsättningarna för en fungerande certifiering är dåliga eftersom marknaden för pannor är liten vilket gör installatören mindre benägen att vilja investera i utbildning och certifiering. Villaägare 3 Information om småskalig förbränning togs fram av Naturvårdsverket, Boverket och Energimyndigheten i ett regeringsuppdrag om nationella lagkrav för småskalig förbränning. 12

13 kommer troligen heller inte efterfråga en certifierad installatör eftersom det generellt inte finns problem för villaägaren med val av panna och installation. De emissioner som kan skapa problem för omgivning och de samhällskostnader som kan uppstå drabbar inte villaägaren, i alla fall inte vid inköps- och/eller installationstillfället. För att få ett fungerande certifieringssystem på plats för fastbränsleanläggningar behöver kompetenskrav och omfattningen av certifieringen utredas. Det kan vara möjligt att göra justeringar som möter branschens behov på certifieringen. En sådan utredning behöver göras där både Boverket och Energimyndigheten samverkar med branschen. 3.3 Informationsinsatser Energimyndigheten har ett övergripande ansvar för information enligt EU-direktivet /EU om främjande av energi från förnybara energikällor och arbetar därför kontinuerligt med att lyfta fram certifierade installatörer när informationen är relevant. Ett exempel är publiceringen av testresultat från luftvatten värmepumpar. Energimyndigheten har också intervjuats för artiklar om certifieringen under 2015 och Swedac har t.ex. lyft fram certifieringen i en artikel i Swedac Magasin4. Information riktad till installatörer om certifiering och certifieringskurser har uppdaterats och finns på Energimyndighetens webbsidor: Arbetet under 2015 och 2016 har dock främst fokuserat på kompletterande åtgärder för att få certifieringssystemet på plats. Information till installatörer om möjligheten att certifiera sig har främst genomförts genom de väl etablerade informationskanaler som branschorganisationer, certifierings organ och utbildningsleverantören har. Energimyndigheten planerar framöver att delta på flera branschorganisationers årsmöten för att informera installatörer om kommande möjligheter till certifiering. Informationsinsatser riktade mot villagägare kommer inte genomföras i större skala förrän det finns certifierade installatörer med god geografisk spridning att informera om. 4 Nr 1,

14 Uppföljning av insatser och samhällsekonomisk nytta 4.1 Uppföljning av antalet certifierade installatörer Den enklaste formen av uppföljning av insatser är att mäta antalet installatörer som valt att certifiera sig för att uppfylla EU-certifikatets kompetenskrav. Sedan den första kursen hölls för EFIPA-certifierade installatörer i februari har installatörer hittills kompletterat sina EFIPA-certifikat. Ytterligare en kompletteringskurs kommer att hållas i maj Antalet EHPA-certifierade installatörer var 240 st. och av dessa bedöms 30-50% välja att komplettera sina certifikat för att kunna få EU-certifikatet. Certifleringsorganet bedömer att certifikaten kommer att kunna tillgodoräknas och uppfylla alla de krav som ställs för EU-certifieringen. I februari 2016 blev kursen för installatörer utan EFTA-certifikat klar. Kursen som hölls då hade endast 12 platser och blev fullbokad, några har även anmält sig till kommande kurser. Möjligheten att certifiera sig är dock fortfarande begränsad till värmepumpar och de kurser Energimyndighetens upphandlade leverantör tillhandahåller. Antalet certifierade installatörer bedöms därför kunna öka i snabbare takt när certifieringsorganet ackrediterats och fler utbildningsleverantörer tillkommer 4.2 Utvärdering av certifieringssystem i Norden Energimyndigheten leder ett nordiskt samarbetsprojekt (Nordsyn) finansierat av Nordiska Ministerrådet. Projektet har blivit uppmärksammat och lyfts fram som ett gott exempel på internationell samverkan. Projektet Nordsyn startades 2009 och har bedrivits i flera etapper. I arbetet har fokus varit samverkan för en effektiv marknadskontroll av energirelaterade produkter som regleras under ekodesign- och energimärkningsdirektiven. Projektet har också genomfört studier och samverkat om områden som kopplar till produktutveckling. Ett av delprojekten handlade om produkter som är strategiskt viktiga för de nordiska länderna och värmepumpar identifierades som en strategisk produkt där samverkan var möjlig. En undersökning av företagens attityder och kunskaper om ekodesign, energimärkning och certifiering av värmepumpsinstallatörer genomfördes Resultat från studien om certifiering i de nordiska länderna och jämförelse med nollmätning från 2013 En nollmätning genomfördes 2013 för redovisningen av regeringsuppdraget om certifieringen år 2014 och resultaten kan jämföras med resultaten från den nya nordiska studien. Frågorna har inte samma formulering i de två studierna men bedöms ändå kunna ge rimliga jämförelser för att kunna utvärdera trender för hur attityder och användningen 14

15 av unifieringen utvecklas. Vid jämförelser och slutsatser bör hänsyn tas till att antalet svar är relativt lågt i de båda undersökningarna. I den nordiska studien svarade 179 företag på frågor via intemet. 108 av dessa företag sålde eller tillverkade värmepumpar och 71 företag sålde eller tillverkade pannor. Mikrooch små företag utgjorde 65% av de företag som svarade på frågorna. Frågor ställdes dels om deras uppfattning om certifieringen men också om de nya ekodesign- och energimärkningskraven som träder ikraft. Speciellt energimärkningen kommer att ge kunden möjligheter att jämföra produkters energiprestanda men kräver att återförsäljare/installatörer i en rådgivande roll har kunskaper om lagstiftningen och förstår vad informationen i märkningen betyder. Det är viktigt att påtala att det både för värmepumpar och pannor finns en branschcertifiering. Certifikat för värmepumpsinstallatörer kan nu kompletteras för att framöver få EU-certifikatet, medan det ännu inte är möjligt för installatörer av pannor att få EU-certifikat. Svaren på frågorna speglar alltså fortfarande branschens egna certifieringssystem, men det är troligt att insatser för EU-certifikat lyfter fram certifiering av installatörer som företeelse inom branschen och mot deras kunder. Kundens efterfrågan av en certifierad installatör Nollmätningen som genomfördes av Energimyndigheten 2013 visade att certifieringens roll på marknaden behövde stärkas. Fyra av tio ansåg att ceitifieringen inte har efterfrågas av kunden, endast var fjärde ansåg att certifikatet hade betydelse i kontakt med kunden, se figur 1. Flera kommenterade också att kunderna har låg kännedom om certifiering. Vilken betydelse upplever du att det har för fastighetsägama/konsumentema att en installatör i er bransch är certifierad idag? (Bas 12) 0% töa* imen ~06~ 1.2 as 015HetanerauseOggiebe uveten Bild 1. Certifikatets betydelse för kunden. De informationsinsatser som genomförts, även om de genomförts i liten omfattning till dess att förteckningen finns tillgänglig, har främst riktats mot den målgrupp som planerar att köpa en värmepump. Skillnaden mellan antalet som svarar "ja" på frågan om deras 15

16 kunder efterfrågar en certifierad installatör i Sverige 2015 är markant mellan anläggningstyperna, se figur 2. Norge Finland NI pannor Danmark le värrnepumpar Sverige Figur 2. Antal % ja-svar av de som tillverkar/säljer värmepumpar resp. pannor som svarar ja på frågan: "Frågar dina kunder efter en certifierad installatör när de köper era produkter?". Island har exkluderats p.g.a. för litet antal svar. Branschens användning av certifiering i marknadsföring I frågor om företagens attityd till branschens certifierings system framgick det år 2013 att det fanns ett relativt svagt stöd för certifieringen. Det beror troligen på att kundens efterfrågan är låg. Ungefår hälften av företagen och branschorganisationerna lyfte fram certifieringen i kontakter med kunder Marknadsför ni nuvarande certifieringar mot fastighetsågare/konsumenter på något sitt? (Bas10) Wttlj 16

17 Figur 3. Marknadsföring av certifikat till kunder Andelen företag som anlitar certifierade installatörer eller lyfter fram certifieringen för sina kunder har ökat från 50 % till % av de svarande företagen 2015, se figur 4. Norge Finland Pannor Danmark Värmepumpar Sverige Figur 4. Antal % ja-svar av de som tillverkar/säljer värmepumpar resp. pannor som svarar ja på frågan: "Anlitar du eller beskriver du fördelarna med att använda en certifierad installatör för dina kunder?". Island har exkluderats p.g.a. för litet antal svar. För att kunna rekommendera kunder att använda en certifierad installatör eller själv kunna anlita en behöver man känna till företag med certifierade installatörer. Resultaten från undersökningen år 2015 visar en relativt god kännedom om certifierade värmepumpsinstallatörer, men lägre kännedom om installatörer av pannor. Norge Finland g Pannor Danmark 100 Värmepumpar 100 Sverige Figur 5. Antal % ja-svar av de som tillverkar/säljer värmepumpar resp. pannor som svarar ja på frågan: "Känner du till något företag som där du kan anlita en certifierad installatör?". 17

18 Branschens attityder till EU-certifikatet Den nya undersökningen som genomfördes 2015 visar att bland de företag som svarade på enkäten var 90 % positiva till certifieringen, se figur 6. I nollmätningen från 2013 bedömdes däremot att 25 % av företagen var direkt negativa, 25 % var positiva till certifiering och 25 % hade ingen åsikt. Det visar på en positiv trend för hur certifieringen har utvecklats och certifieringens framtida roll på marknaden Värmepumpar Pannor _ Obligatorisk certifiering - ---, Frivillig certifiering Certifiering behövs inte Figur 6. Resultat från frågan om de föredrar obligatorisk/frivillig/ingen certifiering, En övervägande andel av företagen anser nu att certifieringen leder till positiva effekter i form av korrekta installationer, att produkten är säker efter användning, resultaten visas i figur 7. Även om svaren troligen främst speglar befintliga bransch-certifikat är de relevant eftersom kompetenskraven mellan de olika certifikaten till stor del överlappar varandra. 18

19 sant 24 delvis sant a delvis inkorrekt inkorrekt vet inte bättre kvalitet på högre korrekt det utförda energieffektivitet installation arbetet att den installerade produkten är säker vid användning bevis på kompetens Figur 7. Resultat från frågan om vad certifieringen innebär installatörer av värmepumpar och pannor, Skillnader finns mellan svaren från företag som tillverkar/installerar värmepumpsinstallationer och pannor. För värmepumpsinstallationer bedömdes certifiering leda till högre energieffektivitet i större utsträckning än vid installationer av pannor. För pannor angav en större andel företag att certifieringen leder till att den installerade produkten är säker att använda efter installation och att det blir korrekt installerat. Stödet för certifieringen är stort då över 90 % av företagen ser behov och fördelar med att det finns certifieringar av installatörer. Kunskap om ekodesignkrav och energimärkning Frågor om företagens kunskaper om ekodesignkrav och energimärkning ställdes också. Resultaten visar att företagen upplever att de har kunskaper men specifika frågor om vad som gäller visar att det finns brister om vilka skyldigheter som gäller för olika aktörer som tillverkare/importörer/återförsäljare. Inget av företagen hade kunskaper om de.skyldigheter som följer om företaget är en auktoriserad representant. Inga större skillnader kunde ses mellan länder i Norden eller storlek på företag gällande detta. Företagen hade dock goda generella kunskaper om energimärkningen av de produkter de säljer. Slutsatser från studien Den nollmätning som genomfördes 2013 visade på en relativt negativ bild av EUcertifieringen och möjligheterna till en fungerande certifiering av installatörer. Sedan dess visar resultaten från den nordiska undersökningen att en majoritet av företagen nu är positiva till certifieringen. Även fördelarna med att använda en certifierad installatör har börjat lyftas fram i högre grad, även om det inte alltid är klart vilka företag som kan erbjuda en installatör med certifikat. 19

20 En mycket stor andel av företagen anger att de upplever att certifieringen bidrar till positiva effekter som korrekta installationer, att det ökar säkerheten för kunden vid användning av produkten och att energieffektiviteten ökar. Konsultens slutsatser och råd för arbetet med certifiering i de nordiska länderna är att: Säkerställa att företagen har kunskap om de nya lagkraven som ekodesign och energimärkning innebär. Revidera informationsmaterial kontinuerligt för att upprätthålla certifierade installatörers kompetens. Certifierade installatörer bör utbildas att använda energiklassen för kallt klimat. Håll certifieringsprocessen så enkel som möjligt för installatören. Utveckla webbsidor för att informera om certifierade installatörer. På dessa webbsidor bör förteckningar av certifierade installatörer innehålla kontaktuppgifter så att kunder kan kontakta företaget. De nordiska länderna bör samverka om certifieringen för att likrikta systemen. Den svenska föreskriften BFS (CIN2) som reglerar krav för certifiering anger idag inte att kunskap om ekodesign eller energimärkning krävs. Energimyndigheten påtalade detta i yttrandet inför revideringen av föreskriften men det kom inte med i den nu gällande föreskriften. Energimyndigheten har dock säkerställt att informationen finns i utbildningsmaterialet som ingår i den obligatoriska energimärkningen. Det ingår däremot inte i examinationen eftersom det inte ställs som krav i föreskriften. Krav på kunskap om energi- och milj ömärkning anges i EU-direktivet /EG och Energimyndigheten ser därför behov av att komplettera föreskriften BFS (CIN2). Samarbete med andra medlemsstater, och särskilt de nordiska länder, är viktigt för att certifieringssystemet ska utvecklas och att erfarenheter kan delas. Det är också viktigt att det blir en god koordinering och samverkan mellan myndigheter och med branschorganisationer framöver för att utbildning och examination ska utvecklas. Goda exempel från andra nordiska länder I studien jämfördes de nordiska ländernas insatser för att informera om certifierade installatörer. Speciellt intressant är beskrivningen av Danmarks insatser där en mycket stor andel av företagen ( %) uppger att certifierade installatörer efterfrågas. Danmark har idag 580 certifierade installatörer trots att de 2013 inte hade fått igång certifieringssystemet. Studien visar att Danmarks motsvarighet till Energimyndighet (Energistyrelsen) har publicerat ett "digitalt verktyg" som ska hjälpa villaägaren att först identifiera en bra värmepump och sedan hitta en certifierad installatör. Villaägaren hittar värmepumpar genom en "värmepumpslista" där alla tillverkare av värmepumpar kan få sin värmepump presenterad. I tabellen visas värmepumpens energiprestanda, energiklass och energimärkning. På så sätt kan kunden jämföra olika produkter med varandra och välja den mest effektiva värmepumpen. Därefter följer en sökfunktion för att hitta en certifierad 20

21 installatör i sitt närområde. Informationen om certifierade installatörer får bättre genomslag när all information som är relevant vid köp och installation av värmepumpar samlats på samma webbplats. Energimyndigheten har idag information på sin webbplats där provningsresultat från värmepumpar, solcellsanläggningar och vedpannor publicerats. Webbsidorna med testresultat är de mest välbesökta webbsidorna av alla myndighetens webbsidor och har över besök vaj e år. Energimyndigheten planerar att länka Boverkets förteckning av certifierade installatörer i samband med produktinformation på motsvarande sätt som i Danmark. 4.3 Samhällsekonomisk analys av certifiering För att utvärdera certifieringssystemets samhällsekonomiska nytta och kostnader genomförde Energimyndigheten en samhällsekonomisk analys med hjälp av en extern konsult (Sweco). Analysen har gjorts genom intervjuer, litteraturstudier och erfarenhetsmässiga bedömningar av Swecos installationskonsulter. I studien har intervjuer av branschorganisationer, Swedac, Incert, forskare på KTH inom avdelningen Energiteknik samt försäkringsbolag gjorts Antaganden I analysen har efterfrågan för de ingående teknikvalen för hela marknaden antagits uppgå till de ungefårliga nivåerna de senaste åren. För värmepumpar finns historisk statistik att tillgå över nyförsäljning men inte för de övriga teknikerna. Den årliga mängden av nyinstallationer har antagits vara konstant över tid för respektive beräkningsfall. Därefter har en andel av antalet installationer som utförs av certifierade installatörer antagits vara 10 procent av alla installationer per år. Det ger detta totalt 9200 certifierade installationer i referensfallet. Givet antagandet att vakje certifierad installatör har en arbetstid på 1000 debiterade timmar innebär detta 420 certifierade installatörer Slutsatser från analysen I termer av mål och måluppfyllelse har följande övergripande slutsatser dragits av analysen: Effekter i form av förbättrad energieffektivitet samt kvalitet på installationerna är möjliga men är beroende av hur efterfrågan på certifierade installatörer utvecklas. Certifiering används som en lösning för att på så sätt öka trovärdigheten för branschen som helhet. Certifierade installatörer bidrar inte till någon väsentligt minskad fossil bränsleanvändning då denna redan är väldigt låg i Sverige både direkt användning och indirekt genom fjärrvärme- och elanvändning. Den största ekonomiska vinsten uppstår genom att energieffektivare system installeras på grund av ökad kompetens om val av produkter, optimering och anpassning till kundens behov av t.ex. uppvärmning. 21

22 Den samhällsekonomiska kalkylen av kostnader och nyttor visar på ett positivt nettonuvärde. I referensfallet uppgår nettonuvärdet till 425 MSEK. Figur 1 nedan redovisar kostnaderna och nyttoma för småhusägare, Energimyndigheten och Boverket. Eftersom de övriga aktörerna i systemet (installatörerna, certifieringsorgan, utbildare samt Swedac) antas föra över alla kostnader till småhusägarna har detta inte inkluderats i nedanstående figur. Nytta Kostnad Brutto nuvärde [MSEK] Småhusägare Energimyndigheten Boverket Figur 8. Det totala nuvärdet av kostnader och nyttor, MSEK. I Figur 9 nedan redovisas nuvärdet av kostnader och nyttor för småhusägare. Av figuren framgår det att ökad effektivitet till följd av certifierade installationer är den enskilt viktigaste faktorn för ökad nytta för småhusägarna. Den ökade nyttan på grund av ökad effektivitet uppgår i beräkningen till ca 260 MSEK d v s mer än hälften av den totala ökningen av nytta för småhusägarna. I referensfallet har det också antagits att en certifierad installation ökar livslängden med ett år. Detta ökar nyttan för småhusägaren med ca 130 MSEK. Nyttoökningen av lägre underhållskostnader samt mindre kundklagomål uppgår till 49 respektive 59 MSEK. Samtidigt uppgår ökade kostnader av att certifierade installatörer används till ca 70 MSEK Sammantaget uppgår nettonuvärdet för småhusägarna till 428 MSEK. Nytta 59 Kostnad Nuvärde [MSEK] Merkostnad certifierad installatör Högre effektivitet Längre livslängd Li Lägre underhåll e Mindre tid kundklagomål Figur 9. Nuvärde av kostnader och nyttor för småhusägare fördelat på olika faktorer, MSEK. 22

23 4.3.3 Identifierad nytta med certifiering för installatörer För installatörer har Sweco i huvudsak identifierat tre stycken "nyttor". Dessa utgörs av extraintäkter, fårre kundklagomål samt bevis på kompetens. Extraintäkt Den främsta nyttan för en installatör att certifiera sig består utav ett högre timarvode. Denna extraintäkt måste ligga på en sådan nivå att den finansierar kostnaderna för certifieringen. Färre kundklagomål Det är möjligt att en certifierad installation reducerar antalet kundklagomål genom en högre kvalitet på utförandet. I ett sådant fall innebär detta en nytta för installatören genom att förlorad arbetstid minskas (alternativkostnad). Om denna nytta är positiv innebär detta att den sammanlagda extraintäkten kan minskas i motsvarande grad. Bevis på kompetens och konkurrensfördel För den enskilde installatören som certifierar sig kan det uppkomma indirekta nyttor genom att en certifiering signalerar en dokumenterad och ökad kompetens vilket kan ge upphov till en konkurrensfördel gentemot övriga installatörer Identifierad nytta för kunden Nytta kan och bör inte alltid mätas och räknas i pengar, nyttan kan då utvärderas kvalitativt. För slutkunderna i form av småhusägare har ett antal potentiella nyttor av certifierade installationer identifierats som presenteras i tabell I. 23

24 Tabell 1 Identifierade nyttor för slutkunder Aktör Faktor Typ av nytta Vald metod Högre effektivitet Längre livslängd Lägre Drift- och Underhållskostnad Färre kundklagomål Lägre försäkringspremie Högre andrahandsvärde Klimat Inomhusmiljö, buller Hälsoeffekter Funktionssäkerhet Direkt nytta Direkt nytta Direkt nytta Alternativkostnad Direkt nytta Direkt nytta Indirekt nytta Indirekt nytta Indirekt nytta/ Alternativkostnad Alternativkostnad Kvantitativ känslighetsbedömning Kvantitativ känslighetsbedömning Kvalitativ Kvantitativ känslighetsbedömning Kvalitativ Kvalitativ Kvalitativ Kvalitativ Kvalitativ Kvalitativ Sweco har inte utvärderat möjligheten till att minska emissioner i samband med att certifierade installatörer av fastbränsleanläggningar används Känslighetsanalys I Figur 3 nedan redovisas en känslighetsanalys där konsekvensen på nettonuvärdet av olika nivåer på efterfrågan av certifierade installationer. I referensfallet uppgår det årliga antalet certifierade installationer till vilket ökar till i "högfallet". I "lågfallet" uppgår antalet certifierade installationer till per år. Sammantaget innebär en ökad efterfrågan att nettonuvärdet ökar. Detta beror på att nyttoma i absoluta termer ökar mer än kostnaderna. Primärt ökar nyttorna genom att fler småhusägare tar del av effektivitetsvinster samt en längre livslängd på deras värme- och elsystem. 24

25 Nettonuvärde [MSEK] Referens Hög Låg Nettonuvärde Figur 10. Nettonuvärdet med olika nivåer på efterfrågan, MSEK En fullgod installation bidrar enligt Swecos studie sannolikt till att livslängden för ett givet värmesystem förlängs. Detta beror bl.a. på att en korrekt dimensionering bidrar till en jämnare gång. Denna effekt har kvantifierats genom att anta att den ekonomiska livslängden förlängs med ett år. I ekonomiska termer utgörs nyttan av att skjuta på ersättningsinvesteringen i ett år. I fallet då en förlängning av livslängden på installationerna uteblir minskar Referensfallets nettonuvärde från 425 MSEK till 280 MSEK. Förutom den direkta effekten av att livslängdsförlängningen uteblir påverkas kalkylen också negativt av att en del av ökningen från högre effektivitet uteblir. Även om beräkningarna tyder på ett positivt nettonuvärde finns det betydande osäkerheter. De främsta osäkerheterna på nyttosidan har att göra med i vilken grad ceitifierade installationer genererar en högre effektivitet eller en längre livslängd för installationerna. Det kan utvärderas när certifieringssystemet kommit igång och jämförelser kan göras mellan ceitifierade och icke-certifierade installatörer. Utvecklingen av de krav som ställs på en installatör inför certifiering är avgörande för vilka samhällsekonomiska vinster certifieringen kan ge. 25

26 Behov av kommetteraude åtgärder Energimyndigheten kommer i arbetet med godkännande av utbildning tillse att utbildningsmaterial finns för samtliga fyra anläggningstyper. I samband med att certifieringsorganet ackrediteras kan artikel 14.3 enligt EU-direktivet /EU därmed anses vara fullt implementerat eftersom ackrediteringen måste göras för alla fyra anläggningstyper enligt BFS (CIN2). Det finns dock risk att certifiering installatörer av solvärmeanläggningar och fastbränsleanläggningar i praktiken inte kommer att finnas tillgängliga för installatörer på grund av låg efterfrågan. Det skulle i förlängningen kunna innebära att insatserna för certifierade installatörer inte blir teknikneutrala vilket bör undvikas. 5.1 Regelverk och samverkan Det finns behov av att utreda utformningen av certifieringen för installatörer av anläggningar som använde biomassa och solvärme. Beroende på vad som kommer fram av utredningen kan föreskriften BFS (CIN2) behöva revideras. För att få ett fungerande certifieringssystem på plats för fastbränsleanläggningar behöver kompetenskrav och omfattningen av certifieringen utredas. Energimyndighetens erfarenheter i arbetet med att implementera artikel 14.3 är att det delade ansvaret för certifieringssystemet mellan Boverket och Energimyndigheten kräver ökad koordinering och samverkan mellan myndigheter, branschorganisationer och certifieringsorgan. För en bättre samverkan bör myndigheterna bilda ett råd eller en samverkansgrupp. I rapporten "Certifiera Installatör"5 där certffieringssystemet utreddes för att ta fram ett förslag till nationellt samordnade systern föreslog Energimyndigheten, Swedac och Boverket att ett certifieringsutskott skulle tillsättas, se certifieringssystemets struktur i figur 11. Boverket och Energimyndigheten avser nu starta arbetet med att utveckla formerna för samverkan mellan myndigheter och med branschorganisationer. På så sätt kan frågor om behov av justeringar och utvecklingen av certifieringssystem hanteras. Det kommer att bidra till att systemet utvecklas på det sätt som krävs för att det ska fungera långsiktigt. 5 Redovisning av ett regeringsuppdrag där Energimyndigheten, Boverket och Swedac Tillsammans tog fram förslag till nationellt samordnade system för certifiering av Installatörer, ER 2011:24 26

27 MIGIMVICKIIIIIN i SWCCAC tet 4 onisan kim me. mfiu, MiA00101.MMOON klt I 94/17.)1AGAR. uttil r"t Figur 11. Flödesschema för steg och aktörer i certifieringsprocesserna I det förslag som Boverket, Swedac och Energimyndigheten enades om 2011 ska certifieringsutskottet diskutera information och kommunikation om systemet. I certifieringsutskottet ska också berörda branschorganisationer beredas plats för att bidra med kunskap vid utvecklingen av de krav och den utbildning som krävs för att få bli certifierad. Berörda myndigheter ska också representeras i certifieringsutskottet. I certifieringsutskottet kan det strategiska arbetet med certifieringens utveckling bedrivas och erfarenheter från deltagande organisationer samt kontakter med andra medlemsstater spridas. Energimyndigheten har också observerat att krav på kunskap om energi- och miljömärkning inte ingår i kompetenskraven i BFS (CIN2). Enligt EU-direktivet 2009/28/EG ska installatören ha kunskap om energi- och miljömärkningar och det bör därför anges i föreskriften. I dagsläget har Energimyndigheten säkerställt att informationen finns i utbildningen, men det ingår inte i examinationen eftersom krav inte ställs i föreskriften. 5.2 Informationsinsatser Att det är frivilligt för installatörerna att certifiera sig, innebär att det är avgörande att marknaden efterfrågar certifierade installatörer. Därför är information och marknadsföring av systemet och av de certifierade installatörerna viktigt. I dag är webben den främsta kunskapskällan för många och webbinformation är ett effektivt sätt att nå många människor samtidigt. Både information om fördelarna med att använda en certifierad installatör och också en förteckning över de certifierade installatörerna lämpar sig väl att kommunicera via webben. 27