EXAMENSARBETE. Företagsledares och revisorers åsikter om revisorns anmälningsplikt vid misstanke om brott. Marie Larsson. Ekonomprogrammet D-nivå

Transkript

1 2000:025 EXAMENSARBETE Företagsledares och revisorers åsikter om revisorns anmälningsplikt vid misstanke om brott Marie Larsson Ekonomprogrammet D-nivå Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Ekonomistyrning 2000:025 ISSN: ISRN: LTU-SHU-EX--00/025--SE

2 Förord FÖRORD En uppsats är aldrig lätt att påbörja, rätt frågeställningar ska hittas och litteratur ska sökas. Författaren skulle vilja rikta ett tack till Fredrik Sjödén på KPMG som har underlättat denna process. Ett tack riktas också till alla andra som givit stöd och hjälp under uppsatsens gång och då speciellt med att finna litteratur. Slutligen vill författaren rikta ett stort tack till Erika Dahlberg och Eva Norman vilka givit en oerhörd hjälp med korrekturläsning och kommentarer. Marie Larsson

3 Sammanfattning SAMMANFATTNING Ett första och centralt steg för en revisor vid revision är att samla in allmän information om det företag som ska revideras. Med den informationen till grund ska revisorn bedöma risken för väsentliga fel i redovisning och förvaltning. Ju större betydelse en årsredovisning har för dess intressenter desto viktigare är det att den speglar verkligheten och ej döljer några oegentligheter. Revisorer i Sverige har tystnadsplikt vilket innebär att de inte får lämna uppgifter de fått reda på vid revisionen vidare. Reglerna om anmälningsplikt vid misstanke om brott har luckrat upp denna tystnadsplikt lite. Författaren har i denna uppsats undersökt vad företag och revisorer tycker om de nya lagreglerna angående revisorns anmälningsplikt och om reglerna påverkat det tankeutbyte som finns mellan ett företag och dess revisor. En slutsats som författaren dragit är att reglerna inte påverkar företags inställning till revisorer och inte heller det förtroende företag har för revisorers tystnadsplikt.

4 Abstract ABSTRACT A first and central move an auditor makes regarding the auditing process is to gather general information concerning the company that will be audited. This information will be the basis for the auditor s estimation of the risk for important shortcomings in the accounting and the management of the company. The more significant the annual accounting report is to the interested parties, the more important it is that the report reflects the reality and does not conceal any improprieties. Accountants in Sweden have professional secrecy, which means that they are not permitted to pass on information that they obtained in the accounting process. The rules of obligation to report suspicions of crime have reduced this professional secrecy somewhat. The author of this essay has examined what companies and accountants think about the new rules of obligation to report suspicions of crime and if the rules have influenced the exchange of thoughts that exists between a company and its accountant. One conclusion the author has made is that the rules don t influence companies attitude towards accountants and neither do they influence the trust companies have for the accountants professional secrecy.

5 Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING Problemdiskussion Syfte Avgränsningar Definitioner Disposition METOD Litteraturstudie Forskningsansats Induktiv ansats Kvalitativ metod Undersökningsansats Aktörsprincipen Val av fallstudieföretag Datainsamlingsmetod Metodproblem Validitet Reliabilitet PRINCIPDISKUSSION Revision Två typer av revision Målet med revisionen Intressentbilden Intressenter och oegentligheter Revisorns anmälningsplikt Skadestånd och sanktioner EMPIRI Lady AB Laban AB Pluto AB Ludde AB Lufsen AB Snobben AB Revisor Andersson Revisor Lilja Revisor Dahlberg Revisor Ivarsson Revisor Nordlund Revisor Berg... 23

6 Innehållsförteckning 5 ANALYS OCH SLUTSATSER Analys och slutsatser mellan företagen Analys och slutsatser mellan revisorerna Jämförelse och slutsatser mellan företag och revisorer Slutdiskussion Förslag till vidare forskning REFERENSLISTA Bilagor Bilaga 1 Aktiebolagslagen 10 Kapitlet Bilaga 2 Övergripande intervjuguide

7 Förkortningar FÖRKORTNINGAR ABL 1975 års aktiebolagslag AG Auditing Guideline AICPA American Institute of Certified Public Accountants ASB Auditing Standards Board (AICPAs revisionskommitté) BrB Brottsbalken FAR Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR Nord. Nordiska ministerrådets rekommendation 1992:18 PM Promemoria Prop. Regeringens proposition PRV Patent- och registreringsverket SAF Svenska Arbetsgivarföreningen SAS Statements on Auditing Standards SBL Skattebrottslagen SFS Svensk författningssamling

8 Inledning 1 INLEDNING I det här kapitlet kommer läsaren att sättas in mer i problemet uppsatsen ska undersöka. Syftet kommer att klargöras, avgränsningar göras och definitioner av viktiga begrepp kommer att ges. Slutligen kommer en disposition över uppsatsens fortsatta upplägg att läggas fram. 1.1 Problemdiskussion Revision utförs i aktiebolag bland annat därför att ägarnas ansvar för bolagets förpliktelser är begränsat till aktiekapitalet (vilket är det kapital ägarna satt in). I och med detta begränsade ansvar ställs det särskilda krav på hur ett aktiebolags ställning och resultat redovisas externt. Andra orsaker till att revision utförs är att bolagets intressenter behöver få veta att redovisningen är tillförlitlig och det är därför det finns lagregler angående bolagens revision. (FAR 1992, Hubbard & Johnson, 1992, s 10 f) Intressenter är grupper både i och utanför organisationen vilka har olika intressen i organisationen. Ägarna i ett aktiebolag är viktiga intressenter, men det finns även andra intressenter såsom långivare, anställda, skattemyndigheter och andra myndigheter samt kunder och leverantörer. Eftersom intressenterna inte själva har någon möjlighet att kontrollera styrelsens arbete väljs en eller flera revisorer. Revisorn får ett uppdrag från ägarna (genom bolagsstämman) att kontrollera styrelsens förvaltning av organisationen. Styrelsen i sig är ingen intressent eftersom det är dess arbete som ska granskas. (Broberg m fl, 1998, s 7 f) Styrelseledamöterna skriver under årsredovisningen/koncernredovisningen tillsammans med VD och de ansvarar för att redovisningen upprättats enligt lag och god redovisningssed. Revisorn har ansvar för att lämna en revisionsberättelse över årsredovisningen/koncernredovisningen och uttalar sig i den bland annat om rapporterna upprättats enligt lagens krav. Revisorn svarar för sina uttalanden i revisionsberättelsen men har inget ansvar för själva upprättandet av årsredovisningen/koncernredovisningen. Vilket är då revisorns ansvar för att upptäcka oegentligheter? Revisorn ska bedöma risken för oegentligheter som har sådan betydelse att de kan påverka företagets ställning och resultat och frågan om ansvarsfrihet för förvaltningen. Revisionen har inte till självständigt syfte att förhindra eller upptäcka oegentligheter och med det menas att oegentligheter kan förekomma utan att revisorn har några rimliga möjligheter att upptäcka dem. (FAR, 1992) Den som är revisor i ett svenskt aktiebolag har tystnadsplikt. Det finns bestämmelser i bland annat 1975 års aktiebolagslag, ABL [10 kapitlet 37 och 11 kapitlet 17 ] och i Regler till vägledning för FAR-ledamöternas skyldighet att följa god revisorsed (Regel 5) vilka säger att en revisor inte har någon skyldighet att lämna upplysningar till en enskild aktieägare, styrelseledamot eller andra intressenter. Upplysningar som kan vara till skada för bolaget får bara lämnas om det är nödvändigt för att revisorn ska kunna sköta sin lagstadgade rapporteringsskyldighet. Men en revisor måste lämna bolagsstämman alla upplysningar som en majoritet vid stämman begär, om det inte medför väsentlig skada för bolaget. (FAR, 1992) Tystnadsplikten har inneburit att revisorn inte på eget initiativ fått lämna sådana uppgifter han/hon fått kännedom om vid revisionen till polis eller åklagare. (Prop. 1997/98:99) Det tionde kapitlet i ABL har sedan den 1 januari 1999 ändrats och numera 1

9 Inledning är revisorn skyldig att anmäla misstanke om brott enligt ABL 10 kapitlet (SFS 1998:760) Tystnadsplikten gäller fortfarande för övriga upplysningar. Som regel är det av stor betydelse för en effektiv revision att det råder ett gott förtroende mellan revisorn och företagsledningen. Saknas det förtroendet, finns det en risk för att revisorn inte ges tillgång till information om bolaget i den utsträckning en omsorgsfull revision fordrar. I många företag förekommer idag ett löpande samråd mellan företagsledning och revisor om vilka åtgärder som är riktiga. Företagen ber ofta om revisorns uppfattning av en åtgärd och rättar sig sedan efter vad revisorn säger. (Prop. 1997/98:99) Kommer då den nya lagstiftningen att bli ett hinder för nämnda förtroende mellan ett företag och dess revisor? En av orsakerna till den nya anmälningsplikten kan ha varit att revisorns tystnadsplikt redan genombrutits genom införandet av viss rapporteringsskyldighet gentemot Finansinspektionen, vad gäller bankrörelser och andra finansiella verksamheter. De ändringarna hängde samman med det så kallade BCCI-direktivet (95/26/EG). Syftet med direktivet var att stärka tillsynsmyndigheternas befogenheter vad gällde att hindra oegentligheter i vissa finansiella företag som stod under Finansinspektionens tillsyn. (Prop. 1997/98:99) Regeringens skäl till förslaget angående anmälningsplikten var att en revisor endast kunde reagera mot förekommande oegentligheter i bolaget genom påpekanden till företagsledningen och genom anmärkningar i revisionsberättelsen. Det kunde med fog hävdas att detta inte var tillfredställande eftersom det inte förekom någon samlad myndighetsgranskning av revisionsberättelserna. Mot denna bakgrund fanns det anledning att överväga regler som gav revisorn en skyldighet att vid misstanke om brott i bolaget vända sig till åklagare eller polis. (Ibid) Vilka konsekvenser får reglerna för ett företag respektive en revisor? Skiljer sig konsekvenserna åt beroende på företagets storlek? Vilka kan påföljderna bli för revisorn ifall han inte följer reglerna? Förändrar reglerna företagens inställning till revisorer? Kommer revisorn att få det svårare att få ta del av bolagets interna information? Minskar reglerna förtroendet för revisorns tystnadsplikt? 1.2 Syfte Syftet med uppsatsen är att undersöka om de nya reglerna gällande revisorns anmälningsplikt blir ett hinder för det tankeutbyte som finns mellan en revisor och företaget. Delsyften är att undersöka om lagen ändrar företagets inställning till sin revisor och om lagen minskar förtroendet för revisorns tystnadsplikt. 1.3 Avgränsningar I uppsatsen görs en geografisk avgränsning vilken innebär att uppsatsen endast omfattar Luleå och Skellefteå. Vidare avgränsar sig uppsatsen till att endast undersöka aktiebolag därför att anmälningsplikten endast gäller för dem. En tredje avgränsning som valts att göra i uppsatsen är att endast undersöka micro- och småföretag. 2

10 Inledning 1.4 Definitioner Ansvarsfrihet Bolagsstämmans beslut att avstå från anspråk på skadestånd mot styrelseledamöterna och VD (FAR, 1994, s 112). Revision Granskning av hur ett företag skött sin redovisning och förvaltning. Ordet härstammar från latinet och det betyder ungefär inspektion (FAR, 1994, s 120). Oegentligheter Ohederligt förfarande, bedrägeri (Malmström m. fl., 1998) Väsentlighet och risk Begreppet väsentlighet och risk innebär att riskfyllda och väsentliga områden, poster och transaktioner ägnas mer uppmärksamhet än andra. Fel i årsredovisningen är väsentliga om de är av sådan omfattning eller art att de, om de varit kända för en omdömesgill intressent/bedömare, hade påverkat dennas ställningstagande. (FAR, 1994, s 122 f) Microföretag Riktigt små företag med mindre än 10 anställda. (Bergström & Lumsden, 1993) Småföretag Ett företag räknas som litet om det har mindre än 50 anställda. (Bergström och Lumsden, 1993) 1.5 Disposition Kapitel 1 Kapitel 2 Kapitel 3 Inledning Metod Principdiskussion Kapitel 4 Kapitel 5 Empiri Analys & slutsatser Figur 1 Disposition över arbetets fortsatta disposition (Egen bild) Uppsatsen kommer att läggas upp så att i metodkapitlet (kapitel 2) kommer författarens tillvägagångssätt och vetenskapliga inriktningar att beskrivas. Uppsatsen går vidare med 3

11 Inledning att i principdiskussionen (kapitel 3) redovisa relevant teori för att sätta in problemet, som ska undersökas, i sitt rätta sammanhang. I uppsatsens näst sista kapitel, empirikapitlet (kapitel 4), ges en sammanställning över de intervjuer som kommer att göras. Uppsatsen kommer att avslutas med analys och slutsatser (kapitel 5) där en analys av empirin kommer att göras mot bakgrund av principdiskussionen och slutsatser kommer att dras. 4

12 Metod 2 METOD I detta kapitel beskrivs författarens tillvägagångssätt vid skrivandet av uppsatsen och vilka vetenskapliga inriktningar som är använda. Uppsatsarbetet började med att försöka hitta ett ämne som var intressant att skriva om och kunde vara till nytta för någon annan. Efter visst sökande hittades ett ämne vilket var mycket intressant. Ämnesvalet handlade om revisorns anmälningsplikt vid misstanke om brott. Syftet med uppsatsen är att undersöka om de nya reglerna gällande revisorns anmälningsplikt blir ett hinder för tankeutbytet mellan en revisor och företaget. Delsyften är att undersöka om lagen ändrade företagets inställning till sin revisor och om lagen minskade förtroendet för revisorns tystnadsplikt. 2.1 Litteraturstudie Luleås universitetsbiblioteks databaser användes vid sökandet av litteratur och då hittades ett fåtal artiklar och böcker om ämnet. Databaserna som användes var LIBRIS, Affärsdata och Electronic journal title index. Sökorden som användes var revision, brott, anmälningsplikt, audit och accounting. De ord som gav några användbara napp var revision och audit, kombinationssökningarna som gjordes gav inga träffar. Förutom dessa sökningar fanns det också en uppsats skriven av Andersson & Johansson (1999) vilken behandlade ämnet och där fanns några användbara referenser. Annan hjälp med litteraturkällor har erhållits från sekreterare Marie Wernerman vid FAR. När forskaren beskriver uppgifter i sin uppsats vilka ursprungligen beskrivits av någon annan kallas det sekundärkälla (Holme & Solvang, 1997), i denna uppsats var det den litteratur författaren använde sig av. 2.2 Forskningsansats Induktiv ansats Den forskningsansats denna uppsats kom att utgå ifrån var den induktiva. Med induktion menas att en teori utvecklas för att förklara ett fenomen. Induktion innebär att forskaren försöker dra slutsatser utifrån empiriska fakta. (Lundahl & Skärvad, 1999) En svaghet med den induktiva ansatsen är att den sällan bygger på samtliga, möjliga observationer (Eriksson & Wiedersheim-Paul, 1997). Valet av forskningsansats berodde på att lagreglerna var nya och att det inte hade hunnit bli så stor teoribildning på området. Det var också den ansats som passade bäst med tanke på uppsatsens syfte Kvalitativ metod Kvalitativa metoder har primärt ett förstående syfte och är inte formaliserade 1. Metoderna åsyftar inte att pröva om den insamlade informationen har generell giltighet, utan de vill skapa en förståelse och helhet av det problem som studeras. (Holme & Solvang, 1997) Kvalitativa undersökningar kännetecknas av att undersökaren försöker förstå hur människor upplever sig själva, sin tillvaro, sin omgivning och överhuvudtaget det sammanhang i vilket de ingår. Vid renodlat kvalitativa 1 Uttrycka på ett exakt, fullständigt, tydligt och uttömmande sätt, ofta med formler, logiska symboler eller dylikt (Norstedts, 1997) 5

13 Metod undersökningar är forskaren inte intresserad av hur världen är, utan snarare av hur den uppfattas vara. (Lundahl & Skärvad, 1999) Anledningen till att en kvalitativ metod använts i uppsatsen var att författaren inte var ute efter att dra några generella slutsatser. Att några generella slutsatser inte kunde dras berodde helt enkelt på att de intervjuer som gjorts inte var tillräckligt många. Varför det gjordes sex personliga intervjuer och sex telefonintervjuer berodde på att slutsatser om olika företags och revisorers åsikter skulle kunna dras även om de inte kunde göras generella. Det som också talade för den kvalitativa metoden var att respondenten själv skulle kunna formulera svaren på frågorna som ställdes vid intervjun och säga vad han/hon tänkte och tyckte inför problemet/frågeställningarna. Dessutom ville en förståelse för syftet skapas. 2.3 Undersökningsansats Den undersökningsansats som användes i uppsatsen var den explorativa. Med en explorativ undersökningsansats avses undersökningar vilka syftar till: problemformulering och problemprecisering, ofta uttryckt i hypoteser, att orientera utredaren i utredningens frågeställning, att orientera utredaren om vad som redan tidigare var känt i ämnet, att komma fram till en preciserad och sammanhängande undersökningsplan (frågeställningar, syfte, metoder för datainsamling, analys etc.). (Lundahl & Skärvad, 1999). Explorativa (upptäckande) undersökningar är lämpliga när ett problem är svåravgränsat, och när forskaren har en oklar uppfattning om vilken modell som är lämplig, vilka egenskaper och relationer som är viktiga. (Eriksson & Wiedersheim-Paul, 1997) Den empiriska undersökningen i denna uppsats gjordes genom ett flertal fallstudier. En fallstudie innebär studier av ett fåtal objekt i en mängd avseenden. Möjlighet att mäta är inte alltid det centrala i utredningar utan intresset är ofta inriktat på att skapa ett nytt språk med nya begrepp. Detta gör att forskaren accepterar att det finns flera uppfattningar om världen. Fallstudien har kommit att användas som hjälpmedel att skapa hypoteser. Problemområdet är då vanligen förhållandevis okänt eller obearbetat och fallstudien kommer in i en explorativ undersökning. (Ibid) Anledningen till att författaren använde den explorativa undersökningsansatsen i uppsatsen var att det område författaren syftade att undersöka var förhållandevis obearbetat och svåravgränsat. Då blev det en bra lösning att använda den explorativa ansatsen Aktörsprincipen Den metodprincip uppsatsen utgick ifrån var aktörsprincipen vilken innebär att stor vikt läggs vid samspelet och utbytet av handlingar. Aktörsprincipen förklarar helheten utifrån delarnas egenskaper. (Holme & Solvang, 1997) För att en undersökning av syftet skulle kunna göras i denna uppsats var det nödvändigt att undersöka olika företag. Alltså var delarna tvungna att undersökas för att kunna skapa en helhet. 6

14 Metod Val av fallstudieföretag Vid val av lämpliga företag användes en sida på Internet vilken heter Kompass och som är ett av världens mest spridda informationssystem för och i näringslivet. Kompass finns i cirka 80 länder och uppdaterar sitt system årligen. Företagen medverkar frivilligt i detta informationssystem och idag medverkar ungefär företag. I denna uppsats är det de definitioner av microföretag och småföretag som Bergström och Lumsden (1993) definierat som använts. Definitionerna återfinns i kapitel ett. Via Kompass och med hjälp av kriterierna som framgår av avgränsningarna i kapitel ett erhölls 14 microföretag och 18 småföretag. För att få ihop tre microföretag och tre småföretag påbörjades en rundringning till företagen, denna rundringning var helt slumpmässig. En tidpunkt för intervju bestämdes med de företag som först svarade positivt på frågan om en intervju var möjlig. 2.4 Datainsamlingsmetod För att forskaren ska kunna kalla något för en primärkälla är han/hon själv tvungen att uppleva det eller delta i det. Vid det fall att något ska kallas primärkälla kan det bli viktigt att få reda på vilken närhet eller vilket avstånd källan har till det den berättar. (Holme & Solvang, 1997) Den datainsamlingsmetod som valdes för att samla in primärkällan var personliga intervjuer för företagen och telefonintervjuer för revisorerna. Intervjufrågorna konstruerades efter den inledande kontakten med företagen. Frågorna skapades utifrån den tillgängliga teorin. För att respondenten skulle ha någon möjlighet att vidareutveckla sina svar fanns det i åtanke när intervjuguiden skrevs att inte skriva för snäva frågor. Personliga intervjuer och telefonintervjuer gav även en möjlighet att ställa följdfrågor och på så sätt få ytterligare information. Före de personliga intervjuerna skickades de övergripande frågorna till respondenterna. Detta gjordes för att respondenten skulle ha möjlighet till förberedning. Nackdelen med personliga intervjuer är att de tar lång tid. Fördelen med telefonintervjuerna var att författaren relativt lätt fick kontakt med respondenterna utan att behöva beställa en tid. Nackdelar med telefonintervjuerna är att det blir svårare att ställa kompletterande frågor och att intervjuerna inte får ta för lång tid. 2.5 Metodproblem Ett stort metodproblem vilket fanns vid skrivandet av denna uppsats var att mycket av det material som fanns tillgängligt behandlade förslaget till anmälningsplikten. Det fanns i princip ingenting som handlade om vad som hänt efter att lagen trätt i kraft. Det fanns inget material som behandlade vad företag ansett om de nya reglerna. För att minska det här problemet valdes en induktiv forskningsansats eftersom forskaren då går ut i verkligheten och observerar/undersöker hur det är. Ett problem som uppstod vid användandet av ett fåtal fallstudier var att det endast studerades ett fåtal objekt vilket ledde till att de slutsatser som drogs inte var representativa för alla företag. Fallstudier var ändå bäst lämpade i denna uppsats eftersom den tid vilken fanns till förfogande vid skrivandet av uppsatsen var knapphändig. 7

15 Metod Validitet Validitet är ett vetenskapligt mått för att kontrollera om intervjuerna verkligen mäter vad de säger sig mäta ( ). Validiteten kan även definieras som frånvaro av systematiska mätfel. Forskaren skiljer mellan inre och yttre validitet, där inre validitet föreligger när mätinstrumentet (intervjuundersökning) mäter vad det avser mäta. Yttre validitet förklaras lättast med ett exempel; Forskaren vill ta reda på vad ett antal personer tycker om ett fenomen men konstaterar i efterhand att svaren han/hon fick avviker från vad personerna egentligen tycker. Orsaken kan vara att folk ljuger, minns fel, inte alltid vet vad de tänker göra etc. Vid ett sådant tillfälle måste forskaren konstatera att mätningen med mätinstrumentet (intervjuguiden) gav en dålig indikation på det problem han sökt svar på. Om intervjun genomfördes med god reliabilitet måste intervjun anses ha dålig yttre validitet, det vill säga överensstämmelsen mellan den valda indikatorn (svaren på intervjun) och det förhållande vilket söktes bedöma (personernas åsikter) var dålig. (Lundahl & Skärvad, 1999) För att få en högre inre validitet gjordes ett försök att verkligen mäta vad som var avsett att mäta genom att ställa rätt frågor. Eftersom respondenterna svarade på alla frågor som ställdes togs det som ett tecken på att validiteten i uppsatsen höjts Reliabilitet Själva frågorna i en intervjuguide måste svara mot intervjuernas syfte och mål. Frågorna ska vara klart formulerade och tydliga, utan att respondenten för den skull ska kunna veta vilket svar intervjuaren är ute efter. Det är inte ovanligt att några frågor är formulerade så att de kan missförstås, några av de intervjuade kanske kommer på att det alltid är ett tredje svarsalternativ som är det rätta, andra minns kanske svaren från tidigare intervjuer de gått igenom etc. Ett sätt att statistiskt undersöka detta är att beräkna reliabiliteten. ( ) Med reliabilitet menas frånvaron av slumpmässiga mätfel. En undersökning med hög reliabilitet kännetecknas av att själva mätningen inte påverkas av vem som utför den eller under vilka omständigheter den utförs. I undersökningar med hög reliabilitet påverkas mätningar i liten utsträckning av tillfälligheter. Reliabilitet är en nödvändig förutsättning för validitet. Om ett aldrig så perfekt mätinstrument (i uppsatsen intervjuguiden) tillämpas slarvigt eller felaktigt kan det bli värdelöst. (Lundahl & Skärvad, 1999) Intervjuareffekten var ett problem som skulle beaktas vid personliga intervjuer. Det innebar att intervjuaren kunde påverka de svar respondenten lämnade genom att ställa frågor vilka var vinklade och styrda. Även de svar respondenten lämnade kunde vara påverkade av dennes värderingar. (Holme & Solvang, 1997) Genom att testa frågeformuläret, genom att be två kurskamrater läsa igenom det, före intervjubesöken minskades problemet med oklara frågor. För att få en så hög reliabilitet som möjligt i denna uppsats skickades sammanställningar av intervjuerna ut till respektive respondent för att kontrollera att inga misstolkningar gjorts. Om det fanns funderingar kring något någon respondent sagt ställdes kompletterande frågor. 8

16 Principdiskussion 3 PRINCIPDISKUSSION För att få en förståelse för det undersökta problemområdet kommer detta avsnitt att ta upp relevanta teorier. Teorierna ska hjälpa till att sätta in problemområdet i sitt rätta sammanhang. 3.1 Revision Ett företag (uppdragsgivare) avtalar med en revisor att revisorn ska åta sig ett revisionsuppdrag. Revisor är den som yrkesmässigt åtar sig uppdrag att revidera. Revisionsuppdraget avser ett visst företag eller en viss myndighet som ska bli föremål för en revision, vilken innefattar såväl granskning som rådgivning (inom gränserna för revisorns oberoende). Därmed ska iakttagelser avrapporteras och rekommendationer ges. En utgångspunkt är att revisionsuppdrag avser ett visst år och avslutas i och med offentliggörandet av revisionsberättelsen. Det förekommer även att uppdrag ges för flera år eller tillsvidare. (Cassel, 1996, s 53 f) All revision ska bygga på en väl genomarbetad planering. Ett första och mycket viktigt steg för revisorn är att samla in allmän information om det företag som ska revideras. Med den informationen till grund ska revisorn bedöma risken för väsentliga fel i redovisning och förvaltning. Risken avgör dels vad, dels hur mycket som ska granskas men också till stor del hur själva granskningen ska gå till. Riskbedömningen är kanske den allra viktigaste uppgiften en revisor har. (FAR, 1994, s 11) För att revisorernas åsikter ska vara trovärdiga måste revisorerna: 1) vara oberoende av företaget som ger ut årsredovisningarna och av företagets styrelse och 2) ha en tillförlitlig grund för sina åsikter. (Meigs & Meigs, 1993, s 296) Efter riskbedömningen lägger revisorn upp ett arbetsprogram för själva granskningen. Programmet är en skriven instruktion vilken berättar vad och hur mycket som ska göras liksom när, hur och av vem det ska göras. Därefter följer själva granskningsarbetet. Den årliga revisionen avslutas med en revisionsberättelse och utöver den lämnar revisorn ofta andra rapporter till företaget för att peka på fel samt föreslå förbättringar. (FAR, 1994, s 11 f, Hubbard & Johnson, 1992, s 17 samt Boynton & Kell, 1992, s 187 ff) Två typer av revision Revisionen kan delas in i förvaltningsrevision och redovisningsrevision och de kan göras delvis på samma gång. När en revisor granskar styrelsens och VD:s förvaltning (förvaltningsrevision) är det framförallt två saker revisorn ska ta ställning till. Den ena frågan är om styrelse och VD kan bli skyldiga att betala skadestånd på grund av något de gjort eller försummat. Det andra revisorn särskilt måste undersöka är om företagsledningen på något annat sätt handlat i strid mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen. Redovisningsrevision kallas det när revisorn granskar räkenskaperna och årsredovisningen i ett företag. En årsredovisning ska åtminstone bestå av resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse. (FAR, 1994, s 12 ff) Målet med revisionen Rent konkret är målet med revisionen att skriva en revisionsberättelse. I den uttalar sig revisorn om årsredovisningen och om styrelsens och VD:s förvaltning. (FAR, 1994, s 9

17 Principdiskussion 15) I praktiken är det övergripande målet med revisionen att fastställa årsredovisningens rimlighet, inte att upptäcka alla handlingar av bedrägeri. Vem är det då som har nytta av revisionen? Det är en rad olika intressenter som har nytta av vad revisorn gör. (Meigs & Meigs, 1993, s 296) Diskussionen om vilka intressenter som har nytta av revisionen följer härnäst. 3.2 Intressentbilden En reviderad årsredovisning har många olika användare. En del intressenter studerar årsredovisningen främst med syfte att använda den som ett bakgrundsmaterial. Andra intressenter lägger större vikt vid årsredovisningen och låter denna påverka deras handlande. Ju större betydelse en årsredovisning har för dess intressenter desto viktigare är det att den speglar verkligheten och ej döljer några oegentligheter. (Nord. 1992:18) Samuelsson (1979) skiljer mellan de intressenter vilka befinner sig inne i företaget som medarbetare respektive de som befinner sig utanför. I en intressentbild kan det avbildas enligt figur 2. Denna modell över intressenter används i uppsatsen därför att det är den minst kritiserade. Kritiken mot de andra modellerna har varit stor och betonat att olika intressenter har väsentligt olika makt och inflytande över företagets skötsel och utveckling (Lundahl & Skärvad, 1982, s 20 f). Staten Banker Företaget Anställda Ledningen Deltagande ägare Leverantörer Passiva ägare Kunder Figur 2 Omarbetad bild av intressentbilden. (Samuelsson, 1979, s 9) En grundläggande tanke i intressentmodellen är att ett företag tillgodoser intressen inte endast för ägarna, utan även för övriga intressenter. Vissa kritiker till intressentteorin förnekar att ett företags verksamhet tjänar några andra intressen än ägarnas, men de flesta av dem tycks ändå acceptera att ett företags verksamhet kommer fler än ägarna tillgodo. (Lundahl & Skärvad, 1982, s 18) Då en definition av vem som är intressent i ett företag ska göras, sägs det oftast att den vilken har intressen i ett företag också är intressent i företaget. Det är givetvis skillnad mellan att ha intressen i ett företag i bemärkelsen att köpa en tjänst, det vill säga befinna sig i en relativt anonym situation och att t. ex. vara anställd i det enda företaget på orten. 10

18 Principdiskussion Därför har tankar framförts att begreppet intressent borde reserveras för de intressenter som befinner sig i ett starkt beroendeförhållande till företaget. (Lundahl & Skärvad, 1982, s 18 f) Samuelsson (1979, s 44 f) skiljer på direkta intressenter och representativa intressenter. Till de direkta intressenterna hör de anställda, ägarna, leverantörerna, kreditgivarna, kommunerna och staten (i den mån de har direkta affärer med eller intressen i företaget), kunderna och konkurrenterna. Till de representativa intressenterna hör staten i egenskap av lagstiftare och övervakare och såsom handhavande av den ekonomiska politiken, kommunen vars allmänna förhållanden påverkas av företagets förhållanden, arbetstagareförbunden och deras topporganisationer och liknande representativa organ för ägarintressena. Företagsledningens roll enligt intressentmodellen beskrivs som att uttolka situationens krav och balansera intressenternas ofta motstridiga anspråk för att göra det möjligt för organisationen att bevara och öka sina resurser och därmed överleva. Företagsledningen måste alltså se till samtliga intressenters krav och önskemål, se till helheten och stå över de fragmentariska ofta kortsiktiga särintressena för att värna om företagets långsiktiga konkurrenskraft och utvecklingsförmåga. (Lundahl & Skärvad, 1982, s 29) Intressenter och oegentligheter Användare av årsredovisningen borde inse att revisorer inte kan garantera att årsredovisningen är helt fri från fel och oegentligheter. Revisorer planerar sin revision för att upptäcka de fel och oegentligheter som är väsentliga i relation till årsredovisningen. Med hänseende till årsredovisningen är en post (bokföringspost) väsentlig om vetskapen om posten rimligen kan förväntas påverka beslut tagna av användare av rapporterna. (Meigs & Meigs, 1993, s 296) Det kan alltid förekomma oegentligheter men det är inte säkert att revisorn har någon rimlig chans att upptäcka dem. Därför måste revisorn rikta in sig på hur allmänt pålitlig redovisningen är. En revisor kan sällan granska varje bokförd transaktion. Därför finns alltid möjligheten att fel och oegentligheter kommer att existera bland de transaktioner vilka inte granskas av revisorerna. Han gör istället en sammanfattande bedömning av all den information som lämnas. (FAR, 1999, s 46) Revisorn ska granska hur företaget tagit tillvara sina egna möjligheter till kontroll. Företagsledningen är skyldig att organisera företaget och sitt eget arbete så att oavsiktliga och avsiktliga fel så långt som möjligt förhindras. Det är också företagsledningens uppgift att väga kostnaden för en viss kontroll mot risken för fel. Det är företagsledningen och inte revisorn som ska bestämma hur mycket intern kontroll företaget ska ha. Revisorn kan naturligtvis komma med råd och göra påpekanden om kontrollnivån. (Ibid) 3.3 Revisorns anmälningsplikt Lagparagraferna avseende revisorns anmälningsplikt hittas i ABL, tionde kapitlet, vilket handlar om bestämmelser angående revision (Prop. 1997/98:99). Med avseende på SFS 1998:760 har kapitel tio i ABL utvidgats. De paragrafer som behandlar revisorns anmälningsplikt återfinns i (SFS 1998:760). Lagparagraferna i sin helhet 11

19 Principdiskussion återfinns i Bilaga 1 till denna uppsats. Vidare i detta kapitel kommer lagreglerna att diskuteras mer fritt, allra först med hjälp av en bild. Brottsmisstanke Styrelseledamot/ VD JA Underrättelse meningslös? NEJ Underätta styrelsen Ingen åtgärd från revisorn JA JA JA Skadan avhjälps? Redan anmälts? Obetydligt? NEJ NEJ NEJ Revisorn avgår. Anmälan till allmän åklagare Figur 3 Bild av Clas-J Trohammar efter en skiss av Sten Lundvall. (FAR, 1998) Brottsmisstanke Revisorns handlingsplikt omfattar misstankar om brott vilka riktar sig mot VD eller en styrelseledamot och som rör handlande inom ramen för företagets verksamhet. Vad som förekommit utanför företaget faller således utanför revisorns handlingsplikt. Revisorns handlingsplikt innefattas även av brottsmisstankar mot styrelsesuppleant som kan hänföras till dennes agerande vid en tidpunkt då han agerat som ersättare för en styrelseledamot. Detsamma gäller för en vice VD vilken agerat i VD:s ställe. I brottsbalken utgår bestämmelserna från att det straff som föreskrivs för en viss gärning ska drabba alla medverkande, inte bara den som faktiskt utfört gärningen. Detta betyder för revisorerna att de nya reglerna om anmälningsplikten ska tillämpas även om revisorn endast misstänker VD eller styrelseledamot för anstiftan eller medhjälp till brottet. (Prop. 1997/98:99) Handlingsplikten inträder när den uppkomna misstanken grundar sig på förhållanden vilka framkommit vid revisionen. Men handlingsplikten är inte begränsad till att gälla endast vid sådana framkomna förhållanden, utan en revisor som i sin konsultroll fått kännedom om förhållanden vilka han har anledning att anmärka på i revisionsberättelsen kan inte bortse från dessa förhållanden när han/hon fullgör sin uppgift som revisor. Det är inte heller endast brott begångna under det aktuella räkenskapsåret som handlingsplikten omfattar utan brottet kan ligga längre bak i tiden. 12

20 Principdiskussion Den yttersta gränsen sätts här av preskriptionsfristen vilken för flertalet av aktuella brott är fem år, i grova fall tio år. (Prop. 1997/98:99) De nya reglerna innebär inte att revisorn är skyldig att efterforska om brott begåtts, utan handlingsplikten inträder först när misstanke om brott uppkommit. Hur starka misstankarna ska vara för att revisorn ska vara tvungen att vidta åtgärder hittas i Konkurslagen 7 Kap. 16. Där står det att en konkursförvaltare ska, om han finner att gäldenären kan misstänkas för något brott vilket avses i 11 Kap. BrB, omedelbart underrätta allmän åklagare om det. Någon stadgad praxis vad gäller uttrycket kan misstänkas finns inte. Rent allmänt kan sägas att kan misstänkas är starkare än på andra ställen i lagstiftningen använda uttrycket sannolika skäl men svagare än uttrycket styrkt. Det är angeläget att det inte går någon längre tid mellan uppkomsten av misstanken och revisorns åtgärder. Men samtidigt måste revisorn ges en möjlighet att skaffa sig ett fullgott underlag för sin bedömning. Så hur lång tidsfrist revisorn får beror på omständigheter i enskilda fall. (Ibid) Typer av brott som avses Revisorns arbete är inriktat på företagets räkenskaper och ekonomiska förvaltning. Därför är revisorns skyldighet att agera vid misstanke om brott avgränsad till att gälla misstankar om brottslighet som är av ekonomiskt slag och som typiskt sett kan vålla företaget och dess intressenter skada. De brott det handlar om framgår nedan och gemensamt för alla utom ett av brotten är att straffet kan bli upp till två års fängelse. (FAR, 1998) Det brott som ligger utanför är vårdslös skatteuppgift och i det fallet utdöms böter eller upp till ett års fängelse (Skattebrottslagen, SBL [1971:69] 5 ). Bedrägeri och svindleri Förmögenhetsbrotten bedrägeri och svindleri är den första kategorin av brott en revisor har att se upp med. Bedrägeri kan delas in i två olika gärningstyper: den första är traditionellt bedrägeri och den andra typen av bedrägeribrott kallas ofta datorbedrägeri. (FAR, 1998) Även vad gäller svindleri finns det två kategorier och den första innebär att den som offentliggör vilseledande uppgifter bland allmänheten i syfte att påverka priset på en vara gör sig skyldig till svindleri. Den andra kategorin innebär att svindleri föreligger om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet offentliggör vilseledande uppgifter, bland ett företags intressenter som är ägnat att påverka bedömandet av företaget, och därigenom medför skada. (Ibid) Förskingring och annan trolöshet Den andra kategorin av brott revisorn har att ge akt på är trolöshetsbrotten förskingring, olovligt förfogande och trolöshet mot huvudman. Förskingring gör sig den skyldig till som fått någon annans egendom i sin besittning med skyldighet att senare återlämna den, och som bryter detta genom att själv tillägna sig egendomen. Olovligt förfogande är exempelvis ett företag som säljer en viss egendom två gånger, innan den hunnit överlämnas till den förste köparen. Den som på grund av förtroendeställning fått i uppgift att, för någon annans räkning, sköta en ekonomisk angelägenhet gör sig skyldig till trolöshet mot huvudman, om han/hon missbrukar sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen. (Ibid) Brott mot borgenärer Tredje kategorin av brott är brott mot borgenärer såsom oredlighet mot borgenärer, mannamån mot borgenärer och bokföringsbrott. Dessa brott riktar sig 13

21 Principdiskussion till skillnad från de andra inte mot en bestämd borgenär, utan mot borgenärer i allmänhet. I straffbestämmelserna om oredlighet mot borgenärer kriminaliseras helt skilda gärningstyper. Samtliga har det gemensamt att de innefattar ett illojalt handlande av gärningsmannen i förhållandet till hans borgenärer. (FAR, 1998) Två olika typer av gärningar kriminaliseras som mannamån mot borgenärer. Gemensamt för båda typerna är att gärningen ska utföras av någon som är på obestånd och att denne någon ska gynna en viss borgenär och medföra påtaglig fara för att andra borgenärers rätt förringas (Ibid) Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen ska dömas för bokföringsbrott. Det bör understrykas att alla avvikelser från god redovisningssed inte utgör bokföringsbrott. Bestämmelsen tar sikte på grövre fall. (Ibid) Bestickning och mutbrott Den som lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning gör sig skyldig till bestickning. Den som tar emot bestickningen gör sig skyldig till mutbrott. För att bestickning ska vara straffbar fordras att förmånen avser mottagarens tjänsteutövning. (Ibid) Skattebrott Redan innan de nya reglerna om anmälningsplikt trädde i kraft var revisorn tvungen att lämna vissa uppgifter om bland annat skatteuppbörd i revisionsberättelsen. De nya reglerna ålägger revisorn en utvidgad skyldighet att agera vid misstankar om skattebrott, vårdslös skatteuppgift och försvårande av skattekontroll. Den som på annat sätt än muntligen, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift till myndighet gör sig skyldig till skattebrott. Den som på annat sätt än muntligen av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift till myndighet döms för vårdslös skatteuppgift. Med grov oaktsamhet avses i detta sammanhang att gärningsmannen i avsevärd mån slarvat vid upprättandet av en deklaration. Om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet och därigenom ger upphov till fara för att myndighets kontrollverksamhet försvåras döms för försvårande av skattekontroll. Bestämmelsen tar i första hand sikte på dem som inte fört några räkenskaper eller som fört dem på ett ofullständigt sätt. (Ibid) Underrätta styrelsen och avgå samt lämna anmälan till åklagare Underrätta styrelsen Den första åtgärden revisorn ska ta när han misstänker att brott begåtts är att han ska underrätta styrelsen. Syftet med denna kontakt är att få styrelsen att uppmärksamma de felaktiga förhållandena och initiera att de skadliga effekterna avhjälps. Om de skadliga effekterna avhjälps är revisorn inte skyldig att lämna en åtalsanmälan. Underrättelsen till styrelsen behöver inte lämnas på något särskilt sätt, men den bör lämpligen lämnas skriftligen. Består styrelsen av flera personer behöver underrättelsen endast lämnas till en av dem. Revisorn bör inte lämna någon särskild underrättelse till den misstänkte. Det kommer an på styrelsen att avgöra om den vill göra en omedelbar anmälan eller ta kontakt med den misstänkte. I vissa fall kan det framstå som meningslöst att underrätta styrelsen. Så kan vara fallet om revisorn har anledning att tro att styrelsen inte skulle lyssna på honom och ett dröjsmål med anmälan skulle innebära en större risk för att bevisning undanröjs. Revisorn får då avgå och göra anmälan till åklagare utan att först meddela styrelsen om sina brottsmisstankar. (Prop. 1997:98/99) 14

22 Principdiskussion Avgå och lämna anmälan till åklagare Senast två veckor efter att revisorn meddelat styrelsen om sina misstankar ska han avgå från sitt uppdrag, anmäla detta till PRV och göra en anmälan om brottsmisstanke till åklagare. Anledningen till att revisorn är skyldig att avgå är i första hand att det i det uppkomna läget som regel torde saknas förutsättningar för ett förtroendefullt samarbete med styrelsen. Revisorn är inte skyldig att avgå om den ekonomiska skadan och övriga skadliga effekter avhjälpts eller om någon redan gjort en anmälan till polis eller åklagare. För att revisorn ska kunna undgå att avgå måste han ha fått kännedom om att avhjälpandet respektive anmälan har skett före det att tvåveckorsfristen gått ut. Om revisorn ändå har rätt att avgå i den här situationen får avgöras inom ramen för god revisorssed. Avhjälpande eller polisanmälan leder också till att revisorn inte behöver lämna in någon egen anmälan till åklagare. Huruvida revisorn ändå får lämna in en anmälan får avgöras med ledning av reglerna om revisorns tystnadsplikt. Med avhjälpande avses enligt lagtexten att den ekonomiska skadan av det misstänkta brottet har ersatts och övriga skadliga verkningar av gärningen har avhjälpts. Om ett avhjälpande inte är möjligt att åstadkomma inom tvåveckorsfristen är revisorn skyldig att avgå och göra en anmälan till åklagare. (Ibid) Som ett generellt undantag gäller att revisorn inte behöver avgå och göra anmälan om det misstänkta brottet är obetydligt. Bestämmelsen är avsedd för mer bagatellartad brottslighet, exempelvis bokföringsbrott som ligger nära gränsen för vad som överhuvudtaget är straffbart. Att det misstänkta brottet är obetydligt i förhållande till företagets verksamhet är i sig inget skäl att strunta i en anmälan. Det borde däremot vara välmotiverat att vid bedömningen väga in den skada som den misstänkta gärningen innebär för aktieägare och borgenärer. (Ibid) Skadestånd och sanktioner En revisor ansvarar för sådan skada som ankommer på företaget om revisorn lämnat felaktiga uppgifter till åklagare vilka han haft skälig anledning att anta vara felaktiga. Det ansvar revisorn ålagts är ett skadeståndsansvar, han ska ersätta den skada vilken uppkommit på grund av de felaktiga uppgifterna. (Prop. 1997/98:99) För det fallet att revisorn helt och hållet låter bli att agera vid misstanke om brott kan han riskera skadeståndsansvar för den försummelse företaget åsamkats. Skadeståndsskyldigheten för detta fall hittas i aktiebolagslagens skadeståndsregler. (Ibid) Om revisorn informerat styrelsen men inte lämnat en anmälan till åklagaren trots att avhjälpande eller polisanmälan inte skett, har han inte något skadeståndsansvar. Däremot riskerar en revisor som inte respekterar reglerna om anmälningsskyldigheten disciplinära åtgärder enligt bestämmelserna i revisorslagen. (Ibid) 15

23 Empiri 4 EMPIRI I det här avsnittet återfinns en sammanställning över de genomförda intervjuerna. Eftersom företagen ställde ett krav på att få vara anonyma är alla namn fiktiva, det gäller både företagsnamnen och efternamnen som använts. 4.1 Lady AB Lady AB startades 1978 och Karlsson köpte företaget av de ursprungliga ägarna 1991, hon har sedan dess fortsatt verksamheten. Styrelsen i Lady AB består av Karlsson och hennes man. Förutom de två finns det också en anställd i företaget, det betyder att företaget är ett microföretag. Verksamheten består av postorderförsäljning både i Sverige och utomlands. Utomlands är det främst USA och Frankrike som Lady AB säljer till. Lady AB är det största företaget inom sin bransch i Sverige. Karlsson anser sig ha en väldigt bra kontakt med sin revisor och det är viktigt för henne att kunna rådfråga honom om allting. Karlsson har haft samma revisor ända sedan hon förvärvade företaget och hon litar full ut på honom. Vid revisionen kommer revisorn ut till företaget och sätter sig ned med Karlsson, de går sedan igenom alla papper tillsammans. Under genomgången av årsredovisningen talar revisorn om vad Karlsson ska tänka på till nästa år. Vid det inledande samtalet med Karlsson angående intervjun var hon endast vagt medveten om den nya anmälningsplikten för revisorer. Karlsson anser efter att ha läst igenom lagparagraferna att de inte kommer att påverka hennes företag alls eftersom revisorn, enligt Karlsson, har full insikt i Lady AB. Karlsson tycker vidare att de nya reglerna är väldigt bra, eftersom hon anser att lite större företag har möjlighet att flytta pengar runt runt tills de helt enkelt försvinner. Karlsson anser att ju fler ledamöter som sitter i ett företags styrelse desto lättare blir det att fiffla. Även om hon tycker att de nya reglerna är bra kommer de att ge revisorerna en svårare ställning. Som Karlsson uttryckte det så blir revisorerna en åsna mellan två hötappar. De nya reglerna påverkar inte Karlssons inställning till sin revisor och inte heller förtroendet för revisorns tystnadsplikt påverkas enligt henne. 4.2 Laban AB Laban AB startades år 1978 i Pajala av Svensson. Söderberg (med vilken intervjun genomfördes) köpte in sig i företaget 1984 när de fortfarande var verksamma i Pajala bestämde sig Svensson och Söderberg för att flytta verksamheten till Luleå. Det är Svensson och Söderberg som sitter i styrelsen för Laban AB och förutom de två finns det också två anställda i företaget, de är alltså ett microföretag. Laban AB bedriver en tillverkande verksamhet och endast på order från kunder. Söderberg berättade att verksamheten riktar sig främst till andra företag och inte till privatpersoner. Söderberg är nöjd med sin revisor och anser att de har ett bra samarbete. Revisorn fick hon kontakt med genom en före detta anställd på Laban AB som numer jobbar på en bokföringsbyrå. Eftersom revisionsbyrån vilken Laban AB anlitar ligger på annan ort kommer inte revisorn ut till företaget varje gång det ska göras en revision. Söderberg upprättar årsredovisningen med hjälp av den före detta anställde och skickar sedan den till revisorn. Söderberg använder sin revisor som rådgivare vid behov och hon tycker 16

24 Empiri det är viktigt att personkemin fungerar mellan en revisor och det företag revisorn reviderar. För Söderberg är det viktigt att kunna lita på sin revisor och för att kunna göra det måste hon ha samarbetat med honom ett tag. Därmed anser hon att det inte är någon lätt sak att byta revisor. Vid det inledande samtalet med Söderberg var hon helt medveten om de nya reglerna om anmälningsplikten för revisorer även om hon inte exakt visste vad som stod i lagparagraferna. Hon anser inte att de nya reglerna påverkar hennes företag eftersom det inte skulle fungera att fiffla. Visst kan hon göra fel i sin bokföring men när revisorn påpekar felen korrigerar Söderberg genast sin bokföring. Hon anser att de nya reglerna inneburit fördelar för leverantörer, kunder och andra intressenter så att företag inte får möjlighet att tömma alla konton. Söderberg kunde inte komma på några nackdelar med reglerna rakt upp och ner. Hon kan tänka sig att en nackdel med reglerna är att revisorerna blir mer på sin vakt, detta eftersom om revisorerna inte anmäler brott de upptäcker kommer de själv att begå brott. Söderberg tror att större företag klarar sig bättre eftersom de har en hel avdelning med ekonomiskt inriktad personal. Hennes förtroende för sin revisor har inte påverkats av de nya reglerna och hon tror inte heller att förtroendet för tystnadsplikten påverkas i hennes fall. 4.3 Pluto AB Nilsson startade sin verksamhet i Pluto AB 1978 och något ägarbyte har inte förekommit. Verksamheten startade som en enskild firma men övergick 1984 till aktiebolagsform. Det finns fyra delägare i företaget vilka också sitter i styrelsen. Utöver dem finns det också fem anställda i företaget som därmed är ett microföretag. Pluto AB började med att bedriva en agrikulturell verksamhet utomhus men flyttade verksamheten inomhus när de bytte huvudinriktning riktade företaget in sig på ett specialområde för att få en bättre lönsamhet och företaget blev då störst på sitt område i norra Norrland. Nilsson har kontakt med sin revisor en gång om året ungefär och det är i samband med revisionen. Detta beror på att företaget använder sig av en man (Sjöberg) som sköter all huvudbokföring och bokslutarbete. Vid revisionen har revisorn aldrig varit ute på företaget utan han har godtagit Sjöbergs bokslut och gjort en revision utifrån det. Efter avslutad revision får Nilsson kommentarer från revisorn om redovisningen och bokföringen. För fem, sex år sedan bytte Pluto AB revisor därför att den nuvarande revisorn kom med ett så bra erbjudande att företaget kunde minska sina revisionskostnader betydligt. Vid det första samtalet med Nilsson visste han inte att det fanns några nya regler för revisorer att anmäla misstanke om brott. Han trodde att det funnits någon liknande regel sedan tidigare. Nilsson anser vidare att reglerna skulle påverka honom om han hade en vilja att dölja eller fuska med något men eftersom han inte har den viljan påverkar inte reglerna honom nämnvärt. Fördelar med de nya reglerna kan Nilsson tänka sig vara att konkurrenter vilka är mindre nogräknade måste börja konkurrera riktigt. Nilsson kan se flera nackdelar med de nya reglerna och en av de största nackdelarna är att revisorn hamnar i en svår sits. Revisorn är inhyrd av företaget och ska han då samtidigt anmäla misstankar om brott blir det som att förråda de som förser honom/henne med arbete. Reglerna är ju även en nackdel om företag vill fuska. Konsekvenser reglerna kan få på företag anser Nilsson vara att vissa företag kommer att stå utan revisor eftersom ingen vill ta sig an de företagen. Om det blir så att revisorerna vägrar ta på sig jobb kommer 17