Nummer Tema TACKSAMHET

Transkript

1 Vetekornet Nummer Tema TACKSAMHET I Vetlanda mötte vi medmänsklighet och värme. s. 4 Nya kommunalrådet är tacksam för förtroendet s. 5 Broderns död fick honom att förstå livets värde s. 9

2 Kyrkoherden på kornet När jag sitter hemma i matsalen, så hör jag klockan gå: tick, tack, tick, tack. Skärper jag min uppmärksamhet lite till, så känner jag mitt hjärta slå: tack, tack, tack, tack. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om inte vetekornet faller i jorden och dör så förbliver det ett ensamt korn, men om det dör bär det mycken frukt. (Joh 12:24) Vetekornet nr Tema Tacksamhet Ansv. utg: Peter Åström Tacksamhetens uttryck kallas ibland för tacksägelse och kan nog anses vara kyrkans grundläggande förhållningssätt inför Gud och tillvaron. Nattvardsfirandet, som är centrum i den kristna gemenskapen, har en mer internationell benämning i världens alla kyrkor, nämligen Eukaristin. Det betyder helt enkelt tacksägelse. Att inte tappa bort tacksamheten och tacksägelsen vad som än händer har alltid ansetts livsviktigt ur kristen synpunkt. Inte för att det är meningen att vi ska förtränga eller blunda för orättvisor och smärta, utan det behöver också få komma till uttryck, men för att tacksägelsen trots allt ändå ska få plats mitt i allt detta också. Annars riskerar vi att inte bara tappa bort Gud, utan även oss själva. Det är därför det kallas tacksägelse, när vi i högmässan nämner de som har dött vid namn och ringer i kyrkklockorna. Följande övning är en hjälp att öva uppmärksamheten på Guds närvaro i vardagen. Övningen hjälper mig att se hur Gud är verksam i mitt liv och hur jag kan besvara hans kärlek till mig. Den tar sin utgångspunkt i tacksamheten och tar bara några minuter. Den kan göras mot dagens slut vare sig jag är ute och promenerar, eller ligger och vilar. Jag blir uppmärksam på mig själv, hur jag går/står/sitter/ligger. Hur jag andas. Jag blir uppmärksam på min omgivning, på ljud och dofter. Jag försöker inte fundera över det, inte analysera, utan jag lägger helt enkelt bara märke till mig själv och min omgivning en stund. Tack. Jag lever, andas, blodet pulserar i min kropp. Jag finns till. Gud ger mig i varje ögonblick livet. Kan jag tacka Gud för livet? Kan jag se Guds kärlek till mig i det faktum att jag finns till? Jag lyssnar efter tacksamheten i mitt hjärta. Nu låter jag dagen passera revy. fanns det något som var särskilt viktigt under dagen och som väcker min tacksamhet? En händelse, ett möte med någon, en insikt, eller något jag hört eller sett? Det kan vara ett leende, en blomma eller en fågel som kvittrade. Kan jag se hur Herren försökt visa mig sin kärlek genom detta? Jag lyssnar efter tacksamheten i mitt hjärta. När jag nu har uppmärksammat Guds kärlek till mig under dagen, genom andra människor, genom naturen, eller genom min blotta existens, så kan jag fråga mig om jag har fått vara ett tecken på Guds kärlek för någon idag. Genom ett enkelt leende, ett vänligt och uppmuntrande ord, genom en hjälpande hand, genom att ge av min tid? Kunde jag ge kärlek idag och på så vis leva i Guds närvaro? Där kärlek är, där är Gud. Jag lyssnar efter tacksamheten i mitt hjärta. Gör gärna den här övningen till din bön regelbundet, en eller ett par gånger i veckan, så får du se vad som händer. Den här övningen har en fortsättning, som handlar om smärta, försoning och hopp. Om du inte kan vänta till nästa nummer av Vetekornet, utan känner att du behöver göra den övningen tidigare, så är du välkommen att höra av dig. Peter Åström Kyrkoherde Produktion: Red. grupp: Tryck: Lindwalls Text & Bild Klassons Mediabyrå Maj Karlsson Ellinor Gillisson Jan-Erik Ericsson Roger Johansson Marianne Dahlberg Anette Madeland Prinfo Bergs, 7500 ex Omslagsbild: Stig Hultqvist tackar Gud och alla trevliga människor för sin hälsa. Tankar om tacksamhet Vi storkar är bra på att klaga på saker, men glömmer ibland att tacka. Skicka in en teckning på det Du är tacksam för så kan Du vinna två biobiljetter och bli publicerad i Vetekornet! Glöm inte namn, adress och telefonnummer. Skicka teckningen till: Sture Stork, Pastorsexpeditionen, Storgatan 58, Vetlanda. Lycka till! Sture Stork 2

3 Öppet brev från biskop Sven Thidevall till Vetlanda, Näsby, Björkö, Nävelsjö församlingar: Biskopen möter Vetlanda pastorat Kära medkristna! Jag hälsar er, alla Guds älskade i Vetlanda Näsby, Björkö, Nävelsjö församlingar, kallade att vara hans heliga. Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. Under tiden 9 september 9 november 2008 visiteras Vetlanda, Näsby, Björkö, Nävelsjö församlingar. Visitationen inleds med ett upptaktsmöte för församlingens förtroendevalda och anställda. Den avslutas med en offentlig visitationsfest i Hultsjö kyrka söndag 9 november En visitation är ett tillfälle för biskop och er från Vetlanda, Näsby, Björkö, Nävelsjö församlingar att mötas kring det mest grundläggande - församlingens uppdrag, evangelium om Jesus Kristus. Tillsammans får vi lyfta blicken och fråga: Vad är det att vara Kristi kyrka för och med människor i er församling, i denna tid av stora utmaningar och möjligheter? Genom en serie samtal, samlingar, överläggningar och gudstjänster av olika slag får jag som biskop möta er från Vetlanda, Näsby, Björkö, Nävelsjö församlingar. Några gånger får jag möta församlingen och dess företrädare direkt, andra gånger sker det indirekt genom kontraktsprosten och andra stiftsmedarbetare. En del av mötena sker på plats hos er, andra gemensamma med grannförsamlingarna. Vad vi lärt av dessa möten och samtal redovisar sedan både stift och församling vid visitationsfesten. Då får vi också lyfta blicken och fråga oss, hur vi går vidare med det vi tillsammans lärt. Allt detta får vi göra i tillit till Jesu hoppingivande ord: Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet. Med förväntan och glädje ser jag fram mot visitationen och mötena med er från Vetlanda, Näsby, Björkö, Nävelsjö församlingar. I Kristus Sven Thidevall Biskop i Växjö Stift Genom en serie samtal, samlingar, överläggningar och gudstjänster kommer biskop Sven Thidevall att möta Vetlanda, Näsby, Björkö och Nävelsjö församlingar under tiden 9 september till den 9 november Vad är du tacksam för? Britta Jakobsson, Vetlanda: Min Arne och att personalen här på Tomasgården är så snäll. Jennie Bergman, Vetlanda: För man och barn och övrig familj som jag har i närheten. Bosse Lindgren, Vetlanda: För livet och att jag har min familj och mitt arbete. Skörderesa till Öland Glöm inte församlingsresan lördagen den 27 september som går till skördefesten på Öland. Det är Björkö och Nävelsjö församlingar som står som arrangörer. Emma och Tord slutar Tack Emma Asserholt och Tord Sandell för era insatser inom pastoratets ungdomsverksamhet. Vi önskar er lycka till i framtiden. 3

4 Vi är så tacksamma att vi fick chansen att börja ett nytt liv i Vetlanda, säger Maria Röök Rundblad och Conny Rundblad. I Vetlanda fann makarna Rundblad medmänsklighet och kärlek Först tältade de, bodde sedan långa tider i en bil. När de äntligen fick en lägenhet var det som att bo i en amfetaminpåse. Det enda de levde för var drogerna och de kördes från kommun till kommun. Så fick de chansen att komma till Vetlanda, men på villkor att de blev drogfria. Det var det bästa vi har gjort. Här har vi fått en fantastisk kvalificerad hjälp. Vetlanda kommun är en suverän plats att bo på, säger Conny Rundblad och Maria Röök Rundblad. De är båda överens om att ingenting sker av en slump och förklarar att barnatron alltid har följt dem. När de får frågan hur de har överlevt alla åren med missbruket, svarar de: Det är Gud som har hållit liv i oss, vem annars? Åren innan de kom till Vetlanda flyttade de ofta. Vi blev förvisade från kommun till 4 kommun. I Askersund bodde vi i tält, i Motala i bilen, innan vi fick en lägenhet. I den bostaden hade vi fri tillgång till knark. Maria och Conny har tillsammans två döttrar på 24 och 25 år. När de var små slutade jag med drogerna för deras skull, men efter sju år tog jag ett långt återfall på tolv år, berättar Maria. Under Marias sju drogfria år hade inte Conny någon kontakt med sin familj. Jag vågade inte närma mig familjen. Jag trodde inte att Maria ville ha med mig att göra, säger Conny och tittar ömt på sin hustru. I mina ögon såg jag att han knarkade hellre än att han var med sin familj. Men så var det ju inte. Det vet jag, säger Maria. Så berättar hon om hur yngsta dottern under den här tiden sprang runt bland alkoholisterna i Katrineholm och frågade: Är du min pappa? Håller på att ta körkort Conny började med droger redan när

5 han var tolv år och hade aldrig gjort uppehåll innan han kom till Vctlanda. När han ska berätta varför han och Maria har lyckats att vara fria från droger i tre år, blir han ivrig. Jag har inte varit med om make till hjälp som vi har fått på Skyttevallen i Vetlanda. Nu är jag med i Kamratstödet, som är en arbetsgrupp som ska hjälpa missbrukare. Och nu, kan du tänka dig, håller jag på att ta körkort. Han känner en stor revansch och berättar vidare stolt att han sitter med i Powerhouse (ungdomens hus) styrelse för IOGT-NTO och städar där en gång i veckan. Att bli medlem i IOGT-NTO var ett bra sätt att stänga dörren till Systembolaget, säger han. Sjuk av missbruket Maria betonar att hon nu har förstått hur värdefullt livet är. Jag är jättesjuk, mycket beroende på missbruket. Jag har en sjukdom som heter PAH, vilket innebär att jag får hjärtsvikt på höger sida. För två år sedan sa de att jag skulle dö före jul. Jag vet att det beror på missbruket, men jag förbannar inte det. Jag vill inte bli en bitter gammal kärring. Conny lyssnar och tar Marias händer och säger: Om du skulle dö, hur skulle jag då klara mig? Vetlanda kommuns nya kommunalråd Gunilla Hjelm och avgående kommunalrådet Göran Lindell tycker båda att det skulle vara intressant att få igång en diskussion om vad som är viktigt i livet och om tacksamhet. Kommunalrådens tankar om tacksamhet: Det gäller att vara tacksam över det lilla Vänliga människor Conny och Marias tacksamhet för den vänlighet de har mött i Vetlanda vet egentligen inga gränser. Jag fick Kerstin Sturesson som terapeut och som också Conny haft. Hon har hjälpt mig igenom och har kunnat lyssna utan att rygga tillbaka, säger Maria. Hon har alltid funnits där och är suverän på att få mig att förstå vad jag har för problem, inflikar Conny och fortsätter: Hon är en varm människa, precis som hennes man, Ingemar. När vi flyttade hit hjälpte de oss och som flyttningspresent betalade de flyttkärran åt oss. Men de har också en god hjälp i Connys mamma. Hon bor i Vetlanda och det var hon som ställde villkoret att vi skulle vara drogfria när vi flyttade hit. Vi har verkligen mycket att vara tacksamma för. Marita Lindwall Jag känner en oerhörd tacksamhet för det förtroende som visats mig och att de vågat satsa på mig, säger Vetlanda kommuns nya kommunalråd Gunilla Hjelm, (c). Det är bara ett par veckor kvar tills Göran Lindell ska lämna över kommunalrådsposten till Gunilla Hjelm när jag ställer frågan om vad de är mest tacksamma för i livet. Det där som man ser som självklart är viktigt, säger båda. En bra uppväxt, att familjen har det bra och att man får vara frisk och få finnas i den tid som vi lever i nu. Och då tänker jag, framför allt som kvinna, säger Gunilla. Görans intresse för politiken började redan hemma vid radioapparaten när han var i tioårsåldern. Jag tyckte det var så spännande att lyssna till debatterna mellan Tage Erlander och Gunnar Hedlund. Kanske en del tyckte att det var konstigt, säger Göran och skrattar gott. Han tycker att det skulle vara värdefullt att få igång en diskussion om vad som är viktigt i livet och om tacksamhet. Det är som om vi människor inte vågar gå på djupet i dessa frågor. Men jag menar att det är viktigt att gå tillbaka till det lilla och nära i miljön omkring oss. Hitta det lilla att vara tacksam över. Göran berättar om hur han fick sig en rejäl tankeställare efter en resa till Namibia. När jag kom hem skulle fullmäktige ta fram nya önskningar, men jag tyckte det kändes förmätet då jag bara såg framför mig hur de små barfotabarnen sprang på soptippen och letade efter något att äta. Gunillas önskan inför sin nya uppgift som kommunalråd är att hon ska vara närvarande. Att se kommuninvånarna och de anställda. Marita Lindwall 5

6 Tua summerar tio år - blir pensionär Jag gläder mig över att ha fått verka i Ekenässjöns kyrka, som ligger så fint inbäddad i naturen och nära sjön, säger Tua Gidhagen som nu lämnat sin komministertjänst. Tua Gidhagen har gått i pension och tagit farväl efter nära tio år som distriktspräst i Ekenässjön. Nu tar jag med mig många fina minnen från alla människor jag har fått möta. I december 1967 prästvigdes Tua för Härnösands stift. När hon kom till Vetlanda pastorat 1998 lämnade hon ett litet arbetslag i Hammerdal i Jämtland. Under sina drygt fyrtio år som präst har hon mött många livsöden. Själv fick hon en stor sorg mitt i livet 1987 när hennes man, Nils-Bengt, hastigt dog och lämnade Tua med nioårige sonen Andreas. Under studietiden gjorde Tua sin praktik hos kyrkoherde Harald Blomstrand utanför Lund. Han gav henne några nedtecknade tankar som hon har bevarat i alla år. Det handlade om hur man bör leva som präst. Jag tog orden till mig. Att vara präst är inte bara ett yrke utan ett livsmönster. Tua har tyckt att det har varit spännande att få arbeta i ett så stort pastorat som Vetlanda och är imponerad av alla frivilliga krafter som verkar i Ekenässjön. Det har inte varit svårt att få gudstjänstvärdar och kyrkvärdar. Jag tror att den arbetsglädje som finns beror på att de själva har varit med och byggt upp kyrkan. Man kan ju faktiskt säga att kyrkliga sykretsen har sytt ihop kyrkan i Ekenässjön, säger Tua. Flyttlasset har nu gått till Uppsala och en trevlig lägenhet i centrum. Där har hon nära till teater, konserter och studiecirklar. Och så kommer hon närmare sonen Andreas som bor i Stockholm. Men kyrkan kommer för alltid att vara viktig, även om det nu blir på ett annat sätt. Det är en nåd att få vara präst. Att få leva med och i kyrkoåret har präglat hela mitt liv som präst. Nu ser jag fram emot att som pensionär uppleva kyrkoåret från kyrkbänken, säger Tua. Kyrkoherde Peter Åström önskar här diakon Eva Anglevåg lycka till med nya arbetet. 6 En givande tid Diakon Eva Anglevåg har lämnat Vetlanda pastorat efter tre år och flyttat tillbaka till Jönköping för att bli diakon i Byarums kyrkliga samfällighet. Det har varit en givande tid i Vetlanda. Jag har försökt att bygga upp diakonin som jag vill ha den, säger Eva, som haft ett gott samarbete med Oasen. Där finns en respekt för varandras kunskaper och jag har känt att jag tillhört personalgruppen, säger Eva. Hon har också etablerat en god kontakt med de boende på Oasen. Många frågor har kretsat omkring döden, men vi har kunnat tala om allting. Nu tar hon med sig erfarenheten från Vetlanda till Byarum.

7 Lalle är trogen arbetet Någon hoppjerka kan man inte påstå att Lalle Rydståle har varit. I 28 år har han varje dag troget kommit till sin arbetsplats på kyrkogårdsförvaltningen i Vetlanda. Här har han gjort det mesta. Grävt gravar och har haft hand om allt som ingår i en förvaltnings skötsel. Eftersom Lalle också är mycket duktig på det här med maskiner så har han servat och skött om förvaltningens maskinpark. Det har hänt mycket under de 28 åren sedan Lalle anställdes. När jag ser den nya kyrkogården kan jag konstatera att jag har varit med och grävt alla gravar där. Nu ska han ta en välförtjänt vila och då blir det familjen och sommarstugan som han kommer att ägna sig åt. Hillström trivs redan bra Välkommen också till Johnny Hillström som ersätter Lalle Rydståle som maskinansvarig på kyrkogårdsförvaltningen. Nu har Lalle Rydståle gått i pension efter 28 års troget arbete på kyrkogårdsförvaltningen i Vetlanda. Johnny kommer från Telia och har precis som Lalle varit trogen sin arbetsgivare i 28 år. Johnny började på kyrkogårdsförvaltningen redan i början av april och har gått jämsides med Lalle. Det här kommer nog att gå bra. Jag trivs redan bra här, säger Johnny. Johnny Hillström har tagit över efter Lalle Rydståle och trivs redan bra. Marie-Louise ny informatör Marie-Louise Lukk hälsas välkommen till en nyinrättad tjänst som informatör i Vetlanda pastorat. Marie-Louise är född i Hultsjö och bor i Örsby i Sävsjö kommun, tillsammans med sin man Marcus och fyra barn. Hon har tidigare arbetat på Höglandets kommunalförbund som IT-koordinator, där marknadsföring och hemsidor har varit hennes huvudsakliga sysselsättning. Nu blir det Svenska kyrkan som Marie-Louise ska marknadsföra. Det känns bra att jag får vara med från början och tillsammans med medarbetarna bygga upp tjänsten som informatör. Svenska kyrkan nationellt har tagit fram ett gemensamt utseende för hemsidor och Vetlanda pastorat har nu bestämt sig för att haka på detta. Det ska bli spännande att få vara med och utforma vår nya hemsida, säger Marie-Louise. För att skaffa sig information om hur det ser ut i Vetlanda pastorat har hon under sina första veckor som informatör besökt de olika verksamheterna. Jag är imponerad av att kyrkan greppar om så mycket, säger Marie-Louise, som med spänning ser fram emot de nya uppgifterna i Vetlanda pastorat. Texter: Marita Lindwall Marie-Louise Lukk tycker att det ska bli spännande att vara med från början och tillsammans med medarbetarna bygga upp den nya tjänsten som informatör. 7

8 När Margareta Elmstedt och Peter Walldén träffades hade Peter sina två barn Axel och Nelly. Nu har de fått en liten syster som heter Alva. Tacksam att jag fick bli pappa igen De träffades på jobbet. Peter var då ensamstående pappa till Axel och Nelly. Margareta var obunden, men längtade efter en familj. Jag var mest orolig för att Peter inte ville ha fler barn, säger Margareta och kramar lilla Alva som föddes den 28 mars i år. Den oro Margareta kände var obefogad. Peter strålar av lycka när han berättar: Jag är tacksam att jag fick börja om på nytt, att jag fick chansen att bli pappa igen. Elvaårige Axel och sexåriga Nellys mamma och Peter har gemensam vårdnad om deras barn. Den tid som Peter levde ensam, minns han som en kämpig tid. De veckor som jag inte hade barnen klättrade jag nästan på väggarna. Det var tungt, säger han och berättar att han är glad att han träffade Margareta. När jag möter familjen har de precis kommit hem från några dagars camping på Öland. Lilla Alva sitter i mamma Margaretas knä och pysslas om av syskonen Nelly och Axel. Jag är så tacksam att Peter ville ha fler barn och att vi får vara friska. Min mamma gick bort i cancer Det är tufft att inte ha en mamma att rådfråga nu när jag själv blivit mamma, säger Margareta. Så kryper hon upp i soffan, håller upp lilla Alva och säger: Jag är så tacksam för mitt barn. Kan knappt fatta att hon är min. Marita Lindwall Vad är du tacksam för? Annika Andersson, Flugeby: Hälsan och min familj. Att barnen, som är nummer ett, får vara friska och att vi får leva i ett land i fred. Charlotte Arenkvist, Björköby: Det är jättemycket. Min flicka Alma, 2 år, är jag mycket tacksam för och att hon får vara frisk och pigg. 8

9 Del 3: Det här jobbar jag med i pastoratet! Efter broderns död lärde sig Roger hur värdefullt livet är Att leva livet medan man kan. Det är Roger Ljungqvists motto. Han lever nära döden varje dag i sitt arbete som kyrkogårdschef, men känner också att han då är nära livet. När hans bror och arbetskamrat Roine dog blev det en svår tid. Roger Ljungqvist började sommarjobba på Skogskyrkogården i Vetlanda när han gick på gymnasiet Tre år senare fick han anställning som säsongsarbetare och 1992 blev han fast anställd. I oktober 2000 utnämndes han till kyrkogårdschef. Han är ansvarig för alla kyrkogårdar i samfälligheten och för gravböcker i hela pastoratet. I gravböckerna skriver han in uppgifter på var den avlidne är gravsatt och vem som är ansvarig för graven. Han trivs mycket bra med sitt arbete och visar stolt runt på skogskyrkogården. Och stolt kan Roger och hans medarbetare verkligen vara. Jag berättar för Roger att jag har en god vän från en annan del av Småland. När hon kommer med mig till Skogskyrkogården i Vetlanda är hon lika imponerad varje gång över hur fantastiskt välskött det är här. Det är roligt. Vi får faktiskt ofta beröm och det är personalen som ska ha det berömmet. Vi är ett mycket bra arbetsgäng på tolv personer här i Vetlanda, säger Roger. Att arbeta på en kyrkogård innebär att det är viktigt att tänka på var man arbetar någonstans, påpekar han. Roger har varit med om stora förändringar under sin tid, både när det gäller personal och maskiner. Det blev en mycket svår tid när hans bror Roine dog 2004, endast 36 år. De hade följts åt nära varandra som bröder och arbetskamrater i många år. Man blir luttrad. Det är viktigt att leva livet medan man kan. Kyrkogårdschef Roger Ljungqvist är stolt över alla kyrkogårdarna i Vetlanda pastorat. OM ROGER LJUNGQVIST Ålder: 43 år Familj: Sambo Monika Wärn, de två döttrarna Johanna 18 och Emelie 11 år. Anställningsår: Fast anställd i 16 år Fritidsintresse: Idrott och resor. Styrelsemedlem i Vetlanda Innebandyklubb. Har varit med där sedan starten Marita Lindwall 9

10 Samida flydde från kriget i Bosnien För fjorton år sedan flydde Samida Garibovic tillsammans med sin mamma och syster från kriget i Bosnien till Sverige. Idag lever Samida ett lugnt liv med sin man och tre barn. Jag känner en stor tacksamhet för min familj och att de har hälsan. När Samida flydde från kriget i Bosnien var hennes pappa försvunnen. Det sista familjen hade hört var att han fanns i ett koncentrationsläger. Det skulle gå tolv år innan Samida och hennes anhöriga fick veta sanningen. Pappa hittades i en massgrav och för två år sedan var vi i Bosnien och begravde honom. Samtidigt som vi var tacksamma att pappa hade hittats blev det en mycket svår dag. På kyrkogården låg det massor av döda män uppradade som också skulle begravas. När jag möter Samida har precis den misstänkte krigsförbrytaren Radovan Karadzic gripits. Samida vill inte gå närmare in på sina känslor. Det är för smärtsamt, men hoppas att det ska bli en rättvis rättegång. Samida Garibovic arbetar som undersköterska på Ekebo i Ekenässjön. Arbetet och familjen har hjälpt henne att gå vidare i livet efter svåra upplevelser i kriget i Bosnien. När Samida flydde från Bosnien tillsammans med mamma och sin syster saknades också hennes lillebror. Han var bara 16 år. Men han hade lyckats att ta sig till Kroatien och sedan vidare till Sverige där vi kunde återförenas. I dag bor vi nära varandra och det är jag mycket tacksam för. Samida bor med sin man och barn i Ekenässjön där hon också arbetar som undersköterska på Ekebo. Här trivs jag och är glad att familjen har det bra. Marita Lindwall Mänskliga möten håller Stig frisk Vad skulle torgdagen i Vetlanda vara utan korvgubben Stig Hultqvist? I ur och skur har han stått här i sexton år, men så har han också fått vara frisk. Jag har aldrig varit sjukskriven och aldrig legat på sjukhus. Det är mycket att tacka Gud för. Till Korvgubben Stig Hultqvist går man inte enbart för att köpa korv. Många kommer för en liten pratstund. Stig Hultqvist kan se tillbaka på ett mycket aktivt yrkesliv. Han började som springgrabb på JLS i Vetlanda. Resande i kaffe och bröd och truckförare på SAPA är några av de jobb han sedan har haft. Han är inte rädd att ge sig på nya saker. För sexton år sedan bestämde han sig för att bli korvgubbe. Tidigt varje tisdagsmorgon kommer han och packar upp sin vagn utanför stadshuset. Han känner igen de flesta Vetlandabor och han har blivit en social inrättning. Till Stig kommer man inte bara för att köpa korv, utan också för att få en liten pratstund. Från tidig morgon till sen eftermiddag står han här, oavsett väder och vind, och ser ut som hälsan själv. Ja, jag är så tacksam för att jag har fått vara så frisk. Men det betyder nog mycket att jag får förmånen att möta många trevliga människor. Marita Lindwall 10

11 Här kopplar sommarkonfirmanderna av en stund under ett idrottspass. Från vänster högst upp ses idrottsledare Mikael Johansson, Mattias Fransson, Simon Thelaus, Martin Berg, Konfirmandledare Ewa Willberg, Ella Johansson, Matilda Johansson, Viktor Andersson, Daniel Klasson, Amanda Ytterell, Sanna Lilja, konfirmandledare Clas Jonsson, Evelina Saari, Lisa Haglund, Frida Axhed, Emma Frejd, Linn Johansson, Oscar Bouveng och Joakim Andersson. Smidigt och kul att konfirmeras på sommaren Läsning på förmiddagarna och någon form av idrottsaktivitet under eftermiddagen, men ockå föreläsning. Det var programmet för de sjutton ungdomar som valde att konfirmeras under sommaren. Söndagen den 6 juli 2008 blev en högtidlig dag. Då fylldes Vetlanda kyrka av anhöriga och vänner till de sjutton ungdomarna för att vara med när de konfirmerades. Ledare för sommarkonfirmanderna har varit Ewa Willberg, Clas Jonsson och Peter Åström. Här tävlar Emma Frejd och Clas Jonsson i springslalom. Sanna Lilja, Vetlanda Jag kände att jag ville konfirmera mig och tyckte då att det är bäst att göra det på sommaren. Här träffar man kompisar och har trevligt tillsammans. Daniel Klasson, Vetlanda För mig och min familj var det självklart att jag skulle konfirmeras. Det är bättre att få göra det på sommaren. Amanda Ytterell, Vetlanda Det är smidigt och mycket sport. Kul att träffa kompisar. 11

12 Högtidligt öppnat Konfirmandårets högtidliga öppnande hölls den 31 augusti 2008 i Vetlanda kyrka. Då möttes präster och de 80 ungdomar som har anmält sig till höstens och vårens konfirmandläsning. Under helgen hade de tidigare varit på ett upptaktsläger på Kastlösa på Öland. Vad är du tacksam för? PASTORSEXPEDITIONEN Karin Thuresson INFORMATÖR Marie-Louise Lukk , vetlanda.pastorat@svenskakyrkan.se , karin.thuresson@svenskakyrkan.se , marie-louise.lukk@svenskakyrkan.se PRÄSTER Kyrkoherde Peter Åström mobil bostad peter.astrom@svenskakyrkan.se Komminister Runo Bengtsson mobil bostad runo.bengtsson@svenskakyrkan.se Komminister Ingabritta Gustafsson mobil bostad ingabritta.gustafsson@svenskakyrkan.se UNGDOMSDIAKON Anette Madeland mobil anette.madeland@svenskakyrkan.se BARN OCH UNGDOM Clas Jonsson mobil clas.jonsson@svenskakyrkan.se Ewa Willberg mobil ewa.willberg@svenskakyrkan.se Ingela Andersson Daniel Hein KYRKOMUSIKER Organist Fredrik Albertsson , ingela.andersson@svenskakyrkan.se , daniel.hein@svenskakyrkan.se , fredrik.albertsson@svenskakyrkan.se Christina Lindberg, sångerska: Jag är så ofantligt tacksam för min familj. Många vänner runt omkring mig har det senaste året drabbats hårt. Då ser man vad som är viktigast i livet. Kantor Charlotte Waldo Kantor Ingabrith Appelberg , charlotte.waldo@svenskakyrkan.se Bostad , ingabrith.appelberg@svenskakyrkan.se Kantor Heléna Svenson mobil helena.svenson@svenskakyrkan.se Musiker Ulla Bengtsson Bostad mobil ulla.m.bengtsson@svenskakyrkan.se KAMERALA AVDELNINGEN Kyrkokamrer Harriet Hagström , harriet.hagstrom@svenskakyrkan.se FÖRSAMLINGSGÅRDEN Vaktmästare Inger Lindberg mobil inger.lindberg@svenskakyrkan.se Husmor Bodil Lövgren bodil.lovgren@svenskakyrkan.se Eira Magnusson, Ekebo, Ekenässjön: För den hjälp jag har fått, både på sjukhus och hemma. Nu är jag på Ekebo sedan ett år tillbaka och här är de så goa och snälla. Det är jag tacksam för. KYRKOGÅRDSCHEF Roger Ljungqvist mobil roger.ljungqvist@svenskakyrkan.se Jan-Olof Albihn (bitr. kyrkogårdschef) mobil Exp.tid måndag-fredag UPPSTÅNDELSEKAPELLET Håkan Fingal Bo Lindgren KYRKOVAKTMÄSTARE Vetlanda: Inger Lindberg mobil kyrkan Ekenässjön: Per Jonsson mobil Näsby: Ellinor Gillisson mobil Nävelsjö: Rolf Karlsson mobil Björkö: Agneta Holm mobil Lidia Berhanu, Ekenässjön: Min hälsa. När jag träffar människor som är synoch hörselskadade ser jag vad jag kan vara tacksam för. Saker som man tar för givet, precis som att få mat varje dag. VILDVINET Anneli Josefsson mobil Britt Eriksson LÄTTEBO FÖRSKOLA Förest. Anna-Lena Karlsson