Nummer Tema FÖRTROENDE

Transkript

1 Vetekornet Nummer Tema FÖRTROENDE Förtroende är en färskvara s. 6 Jag blev snopen när kyrkoherden sa att han behövde mig s. 7 Barnatron är en viktig del av uppväxten s. 8

2 Kyrkoherden på kornet Det är fullt förståeligt att förtroendet för Svenska kyrkan varierar beroende på vad som händer i de kyrkliga sammanhangen. I februari stod det klart att ett mycket viktigt kyrkligt förtroende var kört i botten. En tragisk händelseutveckling gjorde att förtroendet gick förlorat mellan både anställda på stiftskansliet i Växjö och de förtroendevalda i stiftsstyrelsen å ena sidan och biskopen å andra sidan. När vi andra på avstånd ser en sådan här sak hända, så är det lätt att vår flyktmekanism slår till och vi tänker att det inte är värt att vara med i en kyrka där ledningen inte tycks hålla måttet. Då är det viktigt att stanna upp ett tag och reflektera ett varv till: Vad är kyrkan? Är det bara stiftsledningen som är kyrkan i mina ögon, ja då är det inte så konstigt att kyrkan inte verkar vara någonting att ha. Om vi istället sänker blicken till gräsrotsnivå och identifierar kyrkan med oss själva, vi som är medlemmar och tillsammans utgör kyrkan, så blir det som händer i toppen bara en försvinnande liten del av vad kyrkan är. Dessutom är det värt att lägga märke till att i kyrkans vardagsliv och söndagsliv blir människor fortfarande berörda av Guds kärlek, omslutna av Guds barmhärtighet, befriade och upprättade. Själv gläds jag för stunden på ett alldeles särskilt sätt över att det sker så många dop i våra församlingar just nu att vi fortfarande välsignas med många konfirmander att det hela tiden finns människor som vill bidra med sig själva i kyrkans liv att människor vill ta emot Jesus Kristus i nattvardens bröd och vin Förtroendet för Gud tycks fortfarande vara stort och Gud tycks dessutom fortfarande vara närvarande i Svenska kyrkan. Kan det möjligen betyda att Gud har förtroende för oss? Detta skrivs i fastetiden inför Påsken Om du vill upptäcka mer av förtroendet mellan Gud och människa så missa för allt i världen inte Skärtorsdagens nattvardsgudstjänst som ger en ovanligt stor glimt av förbundet som Gud i förtroende har upprättat med dig. Långfredagens gudstjänster kommer att ge dig erfarenhet av hur Gud är i ditt liv, när det ser som mörkast ut, när det verkligen brister, när döden gör sig påmind. Påsknattens eller Påskdagens firande i kyrkan är en explosion av liv, ljus och glädje och innebär ett möte mellan dig och en livs levande Jesus Kristus. Egentligen är alla dessa gudstjänster ett enda gudstjänstfirande, som skapar helhet och sammanhang i våra liv. Vore det inte för Påsken, så skulle ingen kyrka finnas att ha förtroende för. Tack och lov för Påsken! Peter Åström Kyrkoherde Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om inte vetekornet faller i jorden och dör så förbliver det ett ensamt korn, men om det dör bär det mycken frukt. (Joh 12:24) Vetekornet nr Tema Förtroende Ansv. utg: Peter Åström Produktion: Red. grupp: Tryck: Lindwalls Text & Bild Klassons Mediabyrå Maj Karlsson Ellinor Gillisson Jan-Erik Ericsson Roger Johansson Marianne Dahlberg Anette Madeland Prinfo Bergs, 7400 ex Omslagsbild: Det lyser av förtroende mellan Dan Ståhlgren och dottern Louise. Bild: Foto: Nya medlemmar i Svenska kyrkan Wilma Fridell döptes i Vetlanda kyrka den 8 november Vill du se fler barn från Vetlanda pastorat som är döpta i svenska kyrkans ordning kan du gå in på vår hemsida: I nöd och lust.. Foto: Alf Westergren Vetekornet är beroendeframkallande läsning. Här är det komminister Alf Westergrens barnbarn Lily, 15 månader, som förkovrar sig. 2

3 Förtroende handlar om tillit och att inte svika Om hans mor hade fått bestämma hade han blivit präst, men istället utbildade han sig till lärare. Det har alltid funnits en dragning till Svenska kyrkan, därför tvekade han inte att tacka ja när han fick en förfrågan om han ville ställa upp som förtroendevald i Vetlanda församling. Det upplevde jag mycket positivt och ville vara med och ge av mig själv, berättar Sven Hedlund. I dag kan Sven Hedlund se tillbaka på ett tjugotal år som förtroendevald. Vid millennieskiftet avgick han från sina uppdrag och har nu också med ålderns rätt lämnat kyrkokören där han har varit en flitig körsångare. Han framhåller att man som förtroendevald får ett stort förtroende att förvalta. För mig är förtroende lika med tilllit. I mitt uppdrag som förtroendevald ska de som jag representerar kunna lita på att jag verkligen arbetar för kyrkans bästa rent praktiskt, säger Sven. Han kom med i kyrkorådet och satt som ordförande i tillsättningsnämnden i tio år. Det var mycket intressant och jag kände att folk som fanns med där tonade ner sitt partipolitiska engagemang och satte kyrkans väl i första hand. Och så tror och hoppas jag att det fortfarande förhåller sig. Sven anser att gudstjänsten är det centrala i verksamheten och upplevde därför sin tid som gudstjänstvärd och kyrkvärd mycket positiv. När han får frågan vad han skulle vilja ge för råd till de unga förtroendevalda som nu träder till, svarar han: Att arbeta för kyrkans bästa och då särskilt se till att ungdomsverksamheten fungerar. Han ledde mig tillbaka till livet Sven känner stor tacksamhet till sin fostermor som han kom till när han var fem år. Jag kanske gjorde min mor besviken när jag inte blev präst, men någonstans påverkade hon mig då jag alltid under mitt liv har dragits till kyrkan i olika sammanhang. Förtroende människor emellan är viktigt anser han. Bland några som jag har känt verklig tillit till är min fostermor som gav mig mycket kärlek, men också en studentkamrat. Min studentkamrat, som senare blev präst, tog hand om mig och ledde mig För mig är förtroende lika med tillit, säger Sven Hedlund, som var en uppskattad kyrkvärd under många år i Vetlanda kyrka. tillbaka till livet igen när jag tappade fotfästet och nådde botten på grund av att jag var för överambitiös. Det blev en lång vänskap och han var en vän att lita på och som verkligen brydde sig. Jag fick bra svar på mina frågor när jag gick Alpha En Alphakurs har pågått under hösten och vintern i Ekenässjön. Här är några av deltagarna tillsammans med komminister Alf Westergren som hållit i samlingen. Från vänster: Anna-Karin Lindqvist, Börje Fransson, Niclas Brihall, Bernt Ritz, Wanjer Ståhl, Ingmar Stenkula, komminister Alf Westergren och Barbro Gräns. Foto: Privat Intresset var stort när komminister Alf Westergren startade en Alphakurs i Ekenässjön. Det var första gången jag var med och jag upplevde det väldigt positivt, som en repetition av konfirmationen, säger Ingmar Stenkula. Alpha är en introduktionskurs i kristen tro. Kursen är uppbyggd av föredrag som täcker de grundläggande delarna av den kristna tron. Dialogen man har med ledare och andra är raka linjer. Här är det flera andra som man kan diskutera med och man kan få en fundering. Jag tycker att jag fick bra svar på mina frågor, säger Ingmar Stenkula. Vid varje kurstillfälle äter man också mat tillsammans. Det blir en fin gemenskap och lite fest över det hela, säger Ingmar. Wanjer Ståhl talar varmt om den fina gemenskapen som rådde i Alphakursen. Han hade själv en djup religiös tanke tidigt i sitt liv. Eftersom jag inte sov på kristendomstimmarna fick jag en fin grund att stå på som jag har burit med mig, säger Wanjer. Eivor bar korset för första gången Gudstjänstvärd Eivor Jansson bar korset i Vetlanda kyrka för första gången på fastlagssöndagen. Det var en fantastiskt fin känsla, säger hon. Eivor är mycket glad för att hon fick så många röster i valet och kan arbeta för Vetlanda församling ytterligare en valperiod. 3

4 Viktigt att entusiasmera för att få fler att ställa upp Det var många som kom när Växjö stift och Svenska kyrkans Arbetsgivarorganisation bjöd in förtroendevalda i östra och västra Njudungs kontrakt till en gemensamhetsträff. Göran Hållstedt, Svenska kyrkans Arbetsgivarorganisation och kontraktsprost Katarina Toll Koril hade bjudit in förtroendevalda till församlingsgården i Vetlanda. Inger Rosbrant Sigurd, Vetlanda, Ingrid Alm Örn, Norra Sandsjö och Ingvar Jarfjord, Sävsjö, var några av alla de som kom. Kontraktsprost Katarina Toll Koril påpekar att det är viktigt att förtroendevalda får en grundläggande kunskap om vilket ansvar man har, men det hon anser som viktigast är att entusiasmera de som ställer upp. Hon är medveten om att det i framtiden kan bli svårare att få människor att ställa upp i fyra år. Katarina Toll Koril arbetar på Växjö stift och det är stiftet tillsammans med Svenska kyrkans Arbetsgivarorganisation som beslutat att stötta de förtroendevalda. Och det var det som man ville visa med den här kvällen i Vetlanda Församlingsgård dit 90 förtroendevalda kom. Inger Rosbrant Sigurd var en av dessa. Hon sitter med i kyrkorådet i Vetlanda. Jag tycker att det är väldigt stimulerande att sitta med i kyrkorådet. Kyrkan ligger mig varmt om hjärtat. Jag var bara ett par år när jag började gå i kyrkan och jag började sjunga i kyrkokör när jag var 15 år och nu blir det hela 59 år, säger Inger. Därför ställer vi upp som ordföranden Jag känner stor tacksamhet för det fortsatta förtroende jag fått att vara ordförande i kyrkorådet och går in med ödmjukhet i den ansvarsfulla uppgiften. Min förhoppning de kommande åren är att vi ska kunna bedriva en mycket god verksamhet i vår församling, det vill säga ett rikt gudstjänstliv, ett utvecklande arbete med barn och ungdomar med mera. Vi vill kunna möta fler människor med evangeliet om Jesus. Låt oss med frimodighet möta varje ny dag som en gåva av Gud. Ingrid Nordlund Ordförande i Vetlanda kyrkoråd Jag vill att vår gamla fina kyrka i Näsby ska användas fullt ut och att Näsby också i framtiden får vara en egen församling. Vi har yngre församlingsbor som är villiga att arbeta för församlingen och ett kyrkoråd som har många fina idéer. Därför tror jag på Näsby församlings framtid. Kerstin Öijerfeldt Ottosson Ordförande i Näsby kyrkoråd Dels känner man för sin hembygd och sin kyrka, dels får man vara med och föra den kristna tron vidare. Dessutom, men nog så viktigt, vi har en härlig gemenskap och ett gediget teamwork här i Nävelsjö kyrkoråd. Vi gör saker som förhoppningsvis får våra församlingsbor att komma till vår fina Njudungskyrka Roger Johansson ordförande i Nävelsjö kyrkoråd Det är intressant och givande att jobba i kyrkorådet i Björkö där det råder en så fin och positiv anda. Vi ser hur verksamheten här ökar varje år. Jag känner att Björkö kyrka är en stark kyrka i utkanten av pastoratet och jag kan tänka mig att det blir en sammanslagning med någon annan kyrka i framtiden. Leif Albinsson Ordförande i Björköby kyrkoråd 4

5 Förtroendevalda i kyrkoråden i Vetlanda pastorat Vetlanda kyrkoråd Från vänster damer: Kerstin Bjällebo, Ingrid Nordlund ordförande, Seija Rylander, Marianne Dahlberg, Inger Rosbrant Sigurd. Från vänster herrar: Alf Karlsson, Nils-Åke Ericsson, Jonny Persson, Albert Petersson, Paul Andersson, Lars-Ivan Peterson, kyrkoherde Peter Åström. Saknas gör Niclas Brihall Josefin Karlsson, Anker Iskov Christensen och Morgan Axelsson. Näsby kyrkoråd Carl-Erik Hörnstein, Lars Karlsson, Anne Adolfsson, komminister Ingabritta Gustafsson, kyrkorådets ordförande Kerstin Öijerfeldt Ottosson, Birgitta Hörnstein och Anna Åkerblom. Saknas gör Carina Karlsson, Bo Karlsson, Linnea Karlsson, Anna-Lena Thuresson, Mari Johansson och Margareta Persson. Nävelsjö kyrkoråd Från vänster: Lena Johansson, Runo Bengtsson, Patrick Sjölin, Lena Söderberg, Eva Österberg, Birgitta Rydén Johansson, Karl-Åke Hörnstein, Yvonne Svensson, Magnus Persson och Folke Hörnstein. Längst fram sittande kyrkorådets ordförande Roger Johansson. Saknas gör: Ingmari Andersson och Ingvar Sickeldal. Björkö kyrkoråd Personer från vänster nedre raden är: Angela Hjärtberg, Yvonne Andersson, Irma Ljunggren, Gunnar Holm, Maj Karlsson, Bengt Wickstrand, Övre raden komminister Runo Bengtsson, Sonja Albinsson. Saknas gör Leif Albinsson ordf., Joakim Frejd, Johannes Karlsson, Beate Mundt samt Elin Wickstrand. Alla barn hälsas välkomna till Söndagsskolan Se hit alla barn! Var fjortonde dag bjuder Ingela Andersson, Magnus Svensson och Ewa Willberg in till söndagsskola i Vetlanda kyrka. Magnus Svensson berättar här för Ella Uusitalo om hur Jesus gick på vattnet. Här färglägger hon en teckning med Jesus när han går på vattnet. Bakom sitter mamma Anneli med lillasyster Elin. Ella går varje vecka på Kyrkans barntimma och nu också till söndagsskolan. Hon har blivit intresserad av Bibelns berättelser sedan hon fick en Bibel av församlingen när hon var fem år. Och nu är hon sex år och kan läsa lite själv i sin Bibel. 5

6 Prästen Torgny Wirén menar att förtroende är en nödvändighet i all mänsklig relation. Livet går inte i repris... Vi har inte råd att låta dagen försvinna utan mening. Livet går inte i repris, betonade Torgny Wirén när han besökte Björkö kyrka. Det var med stort intresse som besökarna i Björkö kyrka lyssnade när Torgny Wirén på ett mycket fängslande sätt talade om att livet inte går i repris. Och säkert var det en och annan som fick en tankeställare. Han berättade om en förlust av en almanacka och om de dagar när han letade efter denna. Almanackan var röd och jag ställde in min blick bara på röda saker. Så är det med oss människor att vi ser bara det vi vill se. Man kan ställa in sin blick på det goda eller mörka, eller om man vill se det man har att vara tacksam över. Så gjorde den unga flickan som han mötte när han jobbade inom vården efter gymnasietiden. Hon var 19 år och hade kommit till sjukhuset för att dö. Rummet var fullt av blommor, familj, grannar och kamrater. Flickan var alltid glad. Torgny kände att han måste fråga: Känns inte det här bittert? Fickan tittade förvånat på Torgny och svarade: Livet är en gåva. Jag har fått 19 år av den gåvan. Det svaret har jag försökt att bära med mig. Det finns inga garantier för ett långt och lyckligt liv. Wirén: Absolut ärlighet är ett måste Förtroende är ingen egenskap man kan äga, den måste skapas ständigt och underhållas. Förtroende är färskvara, det räcker med ett enda misstag och det man byggt upp under 20 år raseras, säger Torgny Wirén, skolpräst och församlingspräst i Sofia församling i Jönköping. Tjänsten som skol- och församlingspräst innebär att han träffar många ungdomar på låg- mellan- och högstadiet samt gymnasieskolan i Jönköping. Han menar att förtroende är en nödvändighet i all mänsklig relation. Det är viktigt att jag som präst inte låtsas att jag är fullkomlig. Den sortens spel är farligt. Absolut ärlighet är viktigt, när det också gäller tron. Ungdomar ska kunna känna att även jag som präst drabbas av otro ibland, säger Torgny. Han säger att han ibland förundrar sig över att samhället fungerar så bra som det gör med tanke på hur många ungdomar lever och hur de mår. Men de allra flesta ungdomar är fina och vi är många som kan hjälpa. Skolprästen, kyrkan och grannarna kan göra mycket, ja, det finns hopp. Han får ta del av många förtroenden, både av elever som nu går i skolan, men också från tidigare elever som vänder sig till sin gamle skolpräst när de får problem. Jag är glad att den absoluta tystnadsplikten finns kvar. Det är viktigt att det finns en yrkeskategori som har absolut tystnadsplikt och där man ska kunna säga allt och veta att det stannar där. 6

7 I samband med att Barbro Johansson miste sin man kom hon i kontakt med Svenska kyrkan. Livet fick en ny inriktning. I januari upptogs hon till kyrkvärd och är mycket tacksam för det förtroendet. Barbro minns telefonsamtalet som gav henne kraft att orka vidare I augusti 2008 förändrades livet för Barbro Johansson då hennes man Peo hastigt avled efter 55 års äktenskap. Ett telefonsamtal från Svenska kyrkan räddade henne från ensamheten och gav livet ett nytt innehåll. I januari i år fick hon förtroendet att bli kyrkvärd. Jag kan inte säga hur tacksam jag är. Nu känner jag mig behövd. Barbro tar emot i sin trevliga lägenhet på Klostergatan i Vetlanda. Hit flyttade hon en tid efter att hennes man Peo gått bort. Hon går fram till fönstret, pekar på huset mitt emot och säger: Där på översta våningen flyttade Peo och jag in när vi var nygifta Du ska tro att det känns bra att vara tillbaka på samma gata. När Peo gått bort kände hon sig vilsen och tomheten efter honom var stor. Därför tackade hon genast ja när komminister Ingabritta Gustafsson ringde till henne en dag och frågade om hon ville komma med i en samtalsgrupp för människor som mist en anhörig. Sedan har det hänt mycket på kort tid. Att jag gick med i samtalsgruppen är jag väldigt tacksam för. Genom den fick jag kontakt med kyrkan som jag inte ville släppa när samtalsgruppen hade avslutning efter ett år. Barbro hade börjat med att gå regelbundet i kyrkan och kände nu ett behov av detta. En söndag när jag var i kyrkan kom kyrkoherden fram till mig och sa att han behövde mig. Jag blev snopen, men glad att någon skulle behöva mig. Den 10 januari i år blev Barbro upptagen till kyrkvärd i Vetlanda kyrka. Det var så högtidligt. Jag fick gå fram till altaret där kyrkoherde Peter Åström och diakon Nina Wickström välsignade mig. En månad senare läste jag episteltexten och när det var dags för upptagning av kollekten fick jag även där hjälpa till, säger Barbro med stolthet i rösten. Hon känner en så stor tacksamhet till komminister Ingabritta Gustafsson som ringde det där telefonsamtalet när hon som bäst behövde det. Att komma med i samtalsgruppen hjälpte mig mycket i mitt sorgearbete. Hon går in i sovrummet och hämtar bönboken och läser högt några rader från en dikt av Ylva Eggehorn, som också finns tonsatt i nya psalmboken: Var inte rädd det finns ett hemligt tecken. Ett namn som skyddar dig när du går. Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd i sanden finns det spår. De orden betyder mycket för mig. Det riktigt lyser omkring Barbro när hon berättar om allt hon har fått vara med om sedan hon kom med i samtalsgruppen. I dag har hon många aktiviteter inskrivna i almanackan. I morgon ska jag gå till Församlingsgården. Då ska vi planera för söndagens högmässa, säger hon och bläddrar i almanackan. Innan vi skiljs åt visar hon mig några tänkvärda ord som hon har liggande i sin bönbok. Varje dag man lever är en gåva. Att ta vara på och göra något av. 7

8 Det är en viktig del av uppväxten att få med sig en barnatro, säger Dan Ståhlgren, här tillsammans med hustru Jessica, barnen Louise, Lucas och Ludvig. Jessica och Dan Ståhlgren har valt Svenska kyrkans barnverksamhet i Vetlanda för sina tre barn Louise 4,5, Ludvig, 2,5 och Lucas 6 månader. Louise går i dag på kyrkans barntimma och hennes små bröder på Stora och små. Det är en viktig del av uppväxten att få med sig en barnatro som kan växa till sig när de blir större, säger Dan. När de flyttade till Vetlanda var det vänner till dem som rekommenderade barnverksamheten i Församlingsgården. Dan och Jessica Ståhlgren har gott förtroende för Svenska kyrkan och går med sina barn kontinuerligt till barnverksamheten i Församlingsgården i Vetlanda. Här är de samlade i Vetlanda kyrka för dop av minste sonen Lucas. Jessica och Dan valde Svenska kyrkan för sina barn Deras barn hade gått där och de var så nöjda. Det var en fin rekommendation, tycker Dan. Både barnen och vi trivs så bra. Här hemma sjunger Louise ofta sångerna hon fått lära sig i barnverksamheten. Alla körer deltog när julen sjöngs ut Samtliga pastoratets körer var samlade i slutet av januari för att sjunga ut julen. Charlotte Waldo (infälld) bidrog till att höja stämningen med sin tvärflöjt. 8

9 Människor är mycket mer öppna än jag kunde tänka mig Ingabritta Gustafsson menar att det är viktigt att aldrig döma någon, oavsett vilket förtroende hon som präst får ta del av. Prästyrket handlar om förtroende. Alla förtroenden jag får värmer mig som människa, säger Ingabritta Gustafsson. Ingabritta Gustafsson är komminister i Vetlanda pastorat med huvudinriktning på Näsby församling sedan snart fyra år tillbaka. Hon kunde aldrig tänka sig att människor skulle vara så öppna som de som hon har mött. Innan jag blev präst hade jag aldrig varit med om samtal med människor på det här planet. Alla förtroenden som ges till mig har aldrig varit svåra att ta och jag har inte känt det tungt, säger hon och gör ett litet uppehåll innan hon fortsätter: Men det har hänt att jag ibland fått ta del av bekymmer som just då stämt in på mina egna. Det upplevde hon svårt i början när hon kom ut som präst. Jag får ju inte säga något som kan härleda till mig själv, även om jag har precis samma bakgrund. Något som hon ser som mycket viktigt är att aldrig döma och ge skuldkänslor. De som kommer med sina förtroenden gör ju det för att de ångrar sig. Men det finns faktiskt människor som bär på saker som de tror att de behöver förlåtelse för, men som inte har någon skuld. Det är nog så viktigt för dessa människor att få detta klart för sig och få känna sig fria från skuld. Samtalet med Ingabritta glider sedan in på äktenskapet och den höga skilsmässofrekvensen som råder i dag. Statistiska Centralbyrån räknade ut 2006 att risken att skiljas i framtiden är 45 procent. Jag tror mycket handlar om att vi i dag fostras till att bli egoister. Man måste lära sig att se den andra människan. Det är ju två individer och var och en har olika saker med sig i ryggsäcken. Hur bearbetar du allt som du får ta del av? Jag talar med Gud, oftast när jag sitter och kör bil blir det många samtal. Men jag går också till en präst som inte känner till mina arbetsförhållanden. Där kan jag berätta om jag har problem utan att för den skull lämna ut några detaljer. Det här hjälper mig mycket, säger Ingabritta. Hur är förtroendet för Svenska kyrkan? Jag har definitivt förtroende för Svenska kyrkan. Jag skulle tryggt lämna mina barn till Svenska kyrkans verksamhet. Jag vet att de tar hand om ungdomar på ett betryggande sätt, säger Jimmy Nilsson på Vetlanda Gjuteri. Jimmy driver Vetlanda Gjuteri tillsammans med sin pappa Rolf Nilsson. De har, precis som Anneli Flink och Suzette Gustafsson, förtroende för Svenska kyrkan. Suzette och Jimmy talar varmt om hur glada de blev när de precis hade flyttat från Sjunnen in till Vetlanda. Då kom en mycket trevlig kvinna hem till oss och hälsade oss välkomna till Vetlanda församling. Vi fick ett kuvert med information om pastoratet och tidningen Vetekornet. Det uppskattade vi verkligen. Rolf Nilsson säger att han inte har haft så mycket med kyrkan att göra. Men jag har förtroende och skulle inte dra mig för att be om hjälp. När Rolf Nilsson, Anneli Flink, Jimmy Nilsson och Suzette Gustafsson på Vetlanda Gjuteri får frågan om de har förtroende för Svenska kyrkan blir det ett mycket positivt svar. Anneli Flink arbetade för några år sedan hos Svenska kyrkan i Klippan. Jag har bra positiva minnen från den här tiden. Särskilt minns jag hur fantastiska diakonerna var, säger hon. 9

10 Onsdagsmässa Varje onsdag firar vi onsdagsmässa i Mariakapellet i Vetlanda kyrka klockan Alla hälsas välkomna. Kyrkans unga på skidutflykt På sportlovet åkte det här glada gänget och några fler till Kisa och åkte skidor i tolvmannabacken. Väl hemkomna pustar de här ut efter en trevlig dag tillsammans. Kristina Bokor har inlett en spännande period i sitt liv och hoppas att kunna se en framtid som diakon. Kristina har hittat sin livsuppgift i diakonin Vetekornet skickas ut fyra gånger om året som samhällsinformation till alla som bor i Vetlanda pastorat (Vetlanda, Ekenässjön, Björkö, Nävelsjö och Näsby). Tidningen speglar Svenska kyrkans verksamhet i pastoratet. Eftersom Vetekornet nu delas ut med Postens hjälp i Vetlanda är det svårt med ett lösbladssystem för predikoturerna. Du som vill kunna se predikoturerna fram till nästa nummer av Vetekornet kan hämta det i Vetlanda kyrka eller Församlingsgården När hon var 18 år drabbades hon av en svår cancersjukdom som hon i dag är helt frisk ifrån. Jag har hela tiden känt att det finns en mening med att jag överlevde och att det finns en uppgift även för mig. Min önskan är nu att vandra vägen till att bli diakon, säger Kristina Bokor. Kristina har nyss avslutat en praktiktid på ett par månader i Vetlanda församling. Praktiken är min början på vägen till diakon. Jag har fått följa diakon Nina Wickström och fått ta mycket praktisk del i hennes arbete. Jag har också fått följa Anette Madeland vid några tillfällen i hennes uppgifter som barn- och ungdomsdiakon. Det har varit en mycket givande praktik. Att Kristina beslutade sig för att ta det här första steget säger hon har varit en process sedan lång tid tillbaka. Men när hon gick på gymnasiet hade hon en helt andra tankar om framtiden. Jag hade nyss börjat på estetlinjen i Eksjö och hade riktat in mig på att jag skulle ägna mig åt yrkesmässig dans när jag fick cancerbeskedet. Kristina visste i det läget inte om hon skulle överleva, men hon räddades från cancern och är sedan flera år friskförklarad. Hon har bott i Göteborg i 13 år, men flyttade tillbaka till Vetlanda strax efter den gångna julhelgen. Jag kände att det var dags att få ett ombyte och fokusera mig på den här vägen som jag har bestämt mig för att börja vandra, säger hon. Efter praktiken i Vetlanda väntar nu ytterligare praktik i ett par månader. För att bli diakon är det inte självklart med en utstakad utbildning. Det är olika steg som man måste gå igenom, bland annat antagningskonferens som stiftet är ansvarig för. Jag tar ett steg i taget och försöker att vara öppen för vad som händer längs vägen. 10

11 Hummelfigurer och lotteri på fasteaktion På Marie Bebådelsedag den 21 mars kommer en fasteaktion att hållas i Ekenässjöns kyrka. Då finns Karl-Eric Johansson där och visar sin samling Hummelfigurer och berättar hur de vackra figurerna kom till en gång. Karl-Eric Johansson Det är säkert inte många som vet att det är nunnan Maria Innocentia Hummels teckningar som ligger till grund för de vackra Hummelfigurerna. Hon levde under början av 1900-talet och dog endast 37 år gammal. Men under sin korta levnad hann hon uträtta mycket gott. Hon kände Guds kallelse, levde klosterliv och alla inkomster hon fick på sina oskuldsfulla figurer gick till klostrets verksamhet. Om detta kommer du att få veta mycket mer om du kommer till fasteaktionen i Ekenässjöns kyrka på Marie Bebådelsedag. Då har du också möjlighet att vinna en värdefull ängel i porslin, som kommer att lottas ut. Det kommer också att serveras kaffe och våfflor. Dessutom blir det lotterier, sång och musik. Medverkar gör Leif Johansson med familj. Söndagen den 28 mars blir det kyrklunch i Ekenässjön då man avslutar insamlingarna som går till Haiti. Att det är en nunnas teckningar som ligger till grund för de vackra Hummelfigurerna är säkert inte så många som känner till. På Marie Bebådelsedag kommer Karl-Eric Johansson att visa figurerna och berätta om dess historia. Foto: Loppmarknad och bytardag till förmån för Namibia Lägg lördagen den 24 april på minnet. Då är du välkommen till Församlingsgården i Vetlanda. Där blir det både loppmarknad och bytardag. Har du kläder hemma som dina barn har växt ur och vill ha någon större storlek är det ett gynnsamt tillfälle. Kanske har du prylar som du kan tänka dig att skänka, överskottet går till Namibia-projektet. Det är konfirmandassistenterna Sara Ferm, Anna Söderberg, Anna Eriksson och Viktoria Andersson som tillsammans med pedagog Clas Jonsson står bakom initiativet. Jag tycker att det är viktigt att hjälpa människor i Namibia som har det svårt, säger Sara. Hela veckan den april finns det möjlighet att mellan klockan och lämna in kläder och andra saker till bytardagen och loppmarknaden den 24 april. Är det så att någon vill skänka större saker till loppmarknaden hämtar vi gärna, säger Clas Jonsson. Under lördagen kommer även ett café att hållas öppet i Församlingsgården. Jag tröttnade på att bara se snö och beslöt att flyga söderut. Jag flög och flög och för att vara säker på att slippa snön flög jag ända till en öken i Israel; En Gedi. Där var det varmt och skönt. Jag rastade i en oas med ett stort vattenfall och solade lite. Jag passade på att ta ett dopp i Döda havet också och sen flög jag vidare till Galiléen. I en kyrka där, på platsen för Jesu brödunder, fanns ett mosaikgolv från 300-talet. I golvet fanns en korg med fem bröd avbildad och två fiskar. Och lite längre bort Någon hade avbildat en stork i golvet! (Se bild.) Jag storknade nästan av stolthet. Tydligen hade de förtroende för storkar redan för 1700 år sedan i Galiléen! Ibland kanske vi undrar om vi är värda förtroende. Om vi betyder något. Om Gud kan använda oss till någonting. Storken i golvet i kyrkan i Galiléen var en del av byggnadsverket, men hörnstenen är Jesus Kristus. Det är en styrka och en tröst för oss alla att vi får vara beroende av Gud. //Sture Stork Förtroende för en stork? 11

12 Har du förtroende för Svenska kyrkan? VETLANDA FÖRSAMLINGSGÅRD PASTORSEXPEDITIONEN Karin Thuresson Storgatan 58, Vetlanda , , PRÄSTER Kyrkoherde Peter Åström , mobil , bostad Komminister Runo Bengtsson , mobil , bostad Anna Holmberg: Ja, jag känner förtroende för min konfirmandledare Peter. Gerth Johansson: Eftersom jag inte är aktiv kyrkobesökare har jag inte funderat så mycket på det, men visst, förtroende har jag. Komminister Ingabritta Gustafsson , mobil Komminister Alf Westergren , mobil DIAKON Nina Wickström , mobil UNGDOMSDIAKON Anette Madeland , mobil BARN OCH UNGDOM Clas Jonsson , mobil Ewa Willberg , mobil Ingela Andersson , Daniel Hein Magnus Svensson , , Rolf Gustavsson: Min far gick bort för några månader sedan och då hade jag kontakt med Svenska kyrkan och kände förtroende. Bra att de finns. Hannah Myrenfeldt: Ja, jag har förtroende och då främst för mina konfirmandledare KYRKOMUSIKER Organist Fredrik Albertsson Kantor Charlotte Waldo Kantor Ingabrith Appelberg , , , Kantor Heléna Svenson , , mobil Musiker Ulla Bengtsson Bostad , mobil KAMERALA AVDELNINGEN Kyrkokamrer Harriet Hagström , Elisabeth Jennerstrand , FÖRSAMLINGSGÅRDEN Vaktmästare Inger Lindberg , mobil Husmor Bodil Lövgren , Evelina Jarl: Ja, mina konfirmandledare Anette och Peter känner jag förtroende för. Ingvar Holmberg: Jag har väldigt förtroende för Svenska kyrkan lokalt, men inte så stort förtroende för kyrkans ledning på riksplanet. Steget för homosexuell vigsel fjärmar ju Svenska kyrkan från systersamfund och övriga evangeliska kyrkor. KYRKOGÅRDSCHEF Roger Ljungqvist , mobil Exp.tid måndag-fredag Jan-Olof Albihn (bitr. kyrkogårdschef) , mobil UPPSTÅNDELSEKAPELLET Bo Lindgren KYRKOVAKTMÄSTARE Vetlanda: Inger Lindberg , mobil , kyrkan Ekenässjön: Per Jonsson , mobil Näsby: Ellinor Gillisson , mobil Nävelsjö: Rolf Karlsson , mobil Björkö: Agneta Holm , mobil VILDVINET Anneli Josefsson , mobil Britt Eriksson LÄTTEBO FÖRSKOLA Förest. Anna-Lena Karlsson