Nummer VÄGVAL

Transkript

1 Vetekornet Nummer Tema VÄGVAL Kvinnojouren stöttar när livet blir tufft s. 4-6 Kamrater och presenter visade vägen till trons värld s. 13 Nu ska Församlingsgården växa s

2 Kyrkoherden på kornet Under denna höst har dubbelt så många människor hittat vägen in i Vetlanda kyrka och valt att fira högmässa än förra hösten. Under 2009 och 2010 har fler barn fötts än under åren före. Detta har naturligtvis inneburit fler dop i Vetlanda pastorat. Under 2010 har dessutom fler vuxna i vårt pastorat valt att låta sig döpas, än vad vi sett de senaste åren. När man döps som vuxen, så gör man själv det vägvalet. När ett spädbarn döps, så har föräldrarna gjort det valet för barnet. Jag förutsätter att man som förälder gör det för att man älskar sitt barn och vill att barnet ska få allt det goda som ryms i dopet. Det är egentligen inte konstigare än att barnet själv inte valt att födas över huvudtaget. Dopet är nämligen beskrivet i nya testamentet som en födelse; Gud föder oss på nytt och ger oss en familjetillhörighet som sträcker sig ända in i evigheten, med Gud som pappa och Jesus som storebror. Ibland säger vi till och med att Kyrkan blir vår mamma. Det är heller inte konstigare än att den som föds i Sverige blir svensk medborgare och medlem i en viss familj, utan att själv ha valt det. Dopet innebär nämligen ett medborgarskap i Guds rike och ett medlemskap i Svenska kyrkan (i vårt fall). Senare i livet kan man byta medborgarskap, eller bryta kontakten med sin familj, man kan göra nya vägval. Att själv få ta ställning till sitt dop och vad det betyder är en väldigt viktig möjlighet, som vi får när vi inbjuds till konfirmationsåret. Det är många ungdomar i Vetlanda som väljer detta också. Då får man bland annat veta vad det innebär att leva i sitt dop. I dopet fick vi den rena fina dopdräkten på oss, som en yttre symbol för det rena himmelska livet vi föddes till när vi döptes. Att leva i sitt dop är inte detsamma som att jämt lyckas hålla denna dopdräkt ren och fläckfri, det vill säga hålla livet rent och fläckfritt. Att leva i sitt dop är att regelbundet tvätta dopdräkten, det vill säga tvätta livet, i försoningen, förlåtelsen och upprättelsen, som räcks oss varje gång vi firar gudstjänst, särskilt när vi firar nattvard. Jag har hört talas om ett tvättmedel som heter Via professional color sensitive. I kyrkan heter motsvarigheten Via sacra (latin för den heliga vägen). Den vägen börjar hemma hos dig och leder till kyrkans altare och så småningom ända hem till Gud. Detta nummer av Vetekornet sträcker sig över jultiden och så småningom in i fastetiden. Vid jul får vi i våra kyrkor vara med om hur Gud först och främst hittar vägen till oss människor, när han väljer att låta sig födas som ett litet barn av jungfru Maria. Under fastetiden följer vi sedan Jesus på Kärlekens väg, som för honom leder till korset. Häng med! Jesus sade: Jag är vägen, sanningen och livet. (Joh. 14: 6) Peter Åström Kyrkoherde Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. (Joh 12:24) Vad bestämde ditt vägval i livet? Vetekornet nr Tema Vägval Ansv. utg: Peter Åström Text & bild: Marita Lindwall Lindwalls Text & Bild marita@lindwallstext.se Grafisk form: Klassons Mediabyrå Red. grupp: Maj Karlsson Ellinor Gillisson Jan-Erik Ericsson Yvonne Svensson Marianne Dahlberg Anette Madeland Alf Westergren, komminister: Jag var blyg och hade ingen tanke på att bli präst. Så gick jag en ungdomsledarutbildning och kom till ett vägval. Antingen skulle jag syssla med datorer eller människor. Jag sökte mig till prästutbildningen, men det var ett stort steg att ta. Heléna Svensson, kantor: Jag började sjunga och spela gitarr och piano tidigt. När jag gått ett år på allmänna musiklinjen i Oskarshamn sökte jag till en kantorsutbildning. Jag hade inte då direkt planerat att jag ville bli kantor, men när jag kom in direkt blev det så. Magnus Svensson, församlingspedagog För min del var det dels längtan att jobba med människor och dels min ungdomstid och mitt stora intresse. Tryck: Prinfo Bergs, 7800 ex Omslagsbild: Konfirmanderna Fanny Nilsson, Hilda Gustafsson, Felix Nodelijk och Axel Norén visar frälsarkransen. Nästa nummer av Vetekornet har Sanningen som tema. Vi önskar alla läsare en God Jul och ett Gott Nytt År! Foto: Marita Lindwall 2

3 Minigudstjänst för små och stora Många föräldrar kommer troget med sina barn till Små- och Storasamlingarna i Församlingsgården i Vetlanda flera gånger i veckan. Första tisdagen i varje månad firas också minimässa alternativt minigudstjänst i Vetlanda kyrka. Många har svårt att komma på söndagarna till våra kyrkor så vi vill ge barnen och deras föräldrar möjligheten att få en vana i gudstjänstlivet när de ändå är här, säger församlingsassistent Ewa Willberg. Vid dessa mässor och gudstjänster tjänstgör präst, musiker och vaktmästare, precis som på söndagarna. Små och Stora har blivit mycket populärt att komma till. Verksamheten har ökat betydligt de senaste åren. Tre gånger i veckan kommer föräldrar med sina barn och ibland kan det vara uppåt 40 stycken. Det beror mycket på Ingela Andersson som är ledare för gruppen. Hon är fantastiskt duktig, säger Ewa. Här pysslar de och har samling med andakt. Det finns också tillfälle till fri lek. Efter gudstjänsten är det dags för lite lek innan det blir fika. Här är det Margareta Elmstedt som leker tillsammans med sina barn Alva och Sanna. Sinne Horenius är på väg upp i rutschbanan. Kyrkoherde Peter Åström tillsammans med barnen som känner sig hemmastadda i kyrkan. Ida Gunnarsson (främst) och hennes kamrater går förväntansfulla in i Vetlanda kyrka för att fira minigudstjänst för Små och Stora. Ludvig Ståhlgren har tagit plats i predikstolen för att lyssna. 3

4 Psykisk misshandel fick Utåt sett var de en lycklig barnfamilj som alla trodde levde ett tryggt liv. Men bakom fasaden dolde sig något annat. Den misshandel jag utsattes för syntes inte utanpå säger Sofia, som länge försökte hålla skenet uppe. Men en dag orkade hon inte längre och fick hjälp av Kvinnojouren. Tycker du att Kvinnojouren är viktig? Ingegerd Wictorin: Jag tycker att kvinnojouren lägger ett stort uppoffrande arbete som vi i Vetlanda kyrkliga kvällssykrets vill stödja och hjälpa med bidrag. Anna-Lisa Pettersson: Efter den information vi har fått förstår jag hur viktigt det är att det finns en kvinnojour i Vetlanda. Britt Ivarsson: Ja, tyvärr tror jag den blir mer och mer viktig. 4

5 henne att lämna sin man Många har säkert den föreställningen att det bara är fysiskt misshandlade kvinnor som söker sig till Kvinnojouren. Att det är fel är Sofia exempel på. Min man slog mig aldrig, men däremot led jag länge av hur han behandlade mig psykiskt. Jag kände det som att han sög livet ur mig. Jag var alltid bevakad och fick aldrig göra något utan hans vetskap. När jag började arbeta och fick en väninna blev han avundsjuk och sa att vi var lesbiska. Sofia berättar vidare om hur hon aldrig kunde köpa något utan mannens vetskap. Köpte jag mig något för pengar jag själv tjänat ihop var jag tvungen att redovisa allt. Egentligen insåg hon redan när första barnet var fött att allt inte var som det skulle. Jag minns att det hände något mycket tidigt i vårt äktenskap som gjorde mig oerhört upprörd, men han lyckades att få mig att förlåta. Då tänkte jag att lyckas han med detta så kan vi gå vidare. Sedan följde en rad av år då familjen hela tiden bytte bostadsort. När Sofia ser tillbaka så kan hon se ett mönster. Så fort vi hade kommit till ro ville han flytta. Och det skedde varje gång ett nytt barn kom till världen. Det har nu gått flera år sedan Sofia tog sina minsta barn med sig en kväll och flydde till Kvinnojouren i Vetlanda. Jag hade länge försökt att hålla skenet uppe. Men nu kände jag att det inte gick längre. Det var en svår situation, man vill ju skydda familjen in i det längsta. Hon hade länge frågat sig om hon skulle bo kvar för barnens skull. Men jag insåg att det inte var bra för dem om jag levde kvar i äktenskapet. Jag var orolig och så när jag en kväll blev beskylld för att ha en lesbisk Jag hade ett val; att stanna kvar i otrygghet och rädsla eller lämna hemmet väninna och hörde hur han för barnen förklarade det sexuella livet för ett lesbiskt par bestämde jag mig. Jag hade ett val och jag gjorde valet att lämna hemmet. Många påfrestningar på vägen Sofia och barnen blev väl omhändertagna i Kvinnojourens lägenhet. Men aldrig anade hon då att det skulle dröja sex månader innan hon fick ett eget boende. Det blev Ingegerd Karlsson som tog emot Sofia och barnen och såg till att de fick ett skyddat boende. Men trots att det är sekretess på var Kvinnojourens lägenhet finns spårade barnens pappa upp dem. Det var inte helt enkelt. Barnen skulle gå i skolan precis som vanligt och jag skulle sköta mitt arbete så snart visste han var vi fanns. Det fanns en tid då han sökte upp mig på min arbetsplats och skrek oförskämdheter mot mig. Det svåraste för Sofia var att få en egen lägenhet. Så fort att jag berättade att jag var en ensam mamma med flera barn så fanns det inte något att få. Hon bodde i Kvinnojourens lägenhet i sex månader tillsammans med barnen. Till slut fick hon ett banklån och kunde köpa en egen bostad. Nu har det gått flera år och Sofia har skapat ett eget liv tillsammans med barnen. Men det har varit många påfrestningar på vägen. Jag vet att mitt beslut att ta ut skilsmässa har fått konsekvenser. Varje barn har behövt stöd, men jag har kunnat stänga vår dörr och vi har kunnat sova lugnt. Jag behöver inte längre vara rädd. Hon har bearbetat allt som hänt för att själv försöka att förstå vad det var som gick fel. I dag läser hon på högskolan och ser ljust på framtiden. Nu har jag min frihet. Men det har tagit tid att komma över kontrollen. Och det har varit en lång väg att hitta tillbaka till den glada Sofia jag var en gång. Fotnot: Sofia heter något annat i verkligheten. Gunlög Nyström: Ja, tyvärr. Jag har själv varit med och sett vad jouren betyder för människor. Gun-Britt Ottosson: Ja, det är fantastiskt att det finns människor som ställer upp för sina med människor. Kvinnojouren Linnéornas telefonnummer: Vid behov av akut hjälp ring polis eller socialjouren. 5

6 Kvinnojouren Linnéorna behövs Varje år tar Kvinnojouren Linnéorna emot åtta till tolv kvinnor och deras barn i sin lägenhet i Vetlanda. Här får de en tillfällig fristad och hjälp med att bland annat kontakta myndigheter. Ingegerd Karlsson är en av de femton Linnéorna som har valt att kvällar och helger finnas till hands för att hjälpa kvinnor i svåra situationer. När Ingegerd Karlsson besökte Vetlanda kyrkliga kvällssykrets och berättade om den verksamhet som kvinnojouren Linnéorna bedriver i Vetlanda och Sävsjö blev många förvånade över att det är ett så stort antal kvinnor som varje år söker hjälp. Ingegerd förklarade att det inte bara handlar om kvinnor som misshandlats fysiskt utan även psykiskt. Hon betonade också att kvinnorna kommer från alla socialgrupper. Ingegerd har troget ställt upp var fjärde vecka i tjugo år för att hjälpa utsatta kvinnor och barn. Att man orkar och kan se en mening med verksamheten beror på de kvinnor som tar tag i sin situation och En gång satt jag i mitt ägg och trodde att jag visste allt. Men så kläcktes ägget och WOW vad mycket mer det fanns att upptäcka!!! börjar på nytt med ett eget liv, säger Ingegerd. Ingegerd är en av femton medmänniskor med olika bakgrund som jobbar i jouren utan ekonomisk ersättning. Kvinnojouren startade sin verksamhet Den första jourlägenheten hade man i tio år. Men vi har sedan fått byta lägenhet flera gånger då det läckt ut var vi haft den. Hon framhåller hur viktigt det är att kvinnorna ska kunna känna sig trygga. För att verksamheten ska fungera måste kostnaderna för att driva verksamheten täckas. Från Vetlanda kommun får man varje år och från Sävsjö kommun kronor. Hyran uppgår till kronor, sedan tillkommer utgifter för hushållsel, försäkringar, telefonabonnemang och mat. Vi har också fått gåvor från privatpersoner som har satt guldkant på tillvaron för både kvinnorna och barnen. De har gjort att vi har kunnat köpa lite nya leksaker och även fräscha upp i vår lägenhet. Det är aldrig kvinnans fel när hon blir misshandlad, betonar Ingegerd Karlsson, som för tjugo år sedan bestämde sig för att bli aktiv i Kvinnojouren Linneorna. Det händer i våra kyrkor i jul Vetlanda kyrka Julafton kl Julbön. Kl Julnattsmässa Juldagen kl Julotta. Annandag jul: kl Söndagsmässa och dop. Kl Annandagsmusik Ekenässjöns kyrka Julafton kl Samling vid krubban. Juldagen kl Julgudstjänst Nävelsjö kyrka Lördagen den 18 december kl sjunger Björkö Nävelsjö kyrkokör in julen. Hanna Wickstrand och Viktoria Andersson, sång, Nils Eriksson, flöjt och Erik Johansson, kornett. Julafton kl julnattsgudstjänst. Näsby kyrka Julafton kl Julbön med Mariakören. Juldagen kl Julotta. Näsbykören, Lars-Åke Wigelius, saxofon. Björkö kyrka Den 18 december kl julkonsert Björkö Nävelsjö kyrkokör Julafton kl Julbön, Hannah Wickstrand och Viktoria Andersson medverkar med sång. Juldagen: Julotta kl Björkö Nävelsjö kyrkokör. F

7 Marianne Dahlberg serverade Irene och Jan Löfstedt tårta. Birgit Tjäder och May Johansson hade trevligt tillsammans. De går i samma gymnastikgrupp, men visste inte att de var jämngamla. Olle Karlsson kom i ett glatt samtal med kantor Harald Petersson och Barbro Johansson från diakonigruppen. Församlingens 80-åringar hyllades Nu har det varit födelsedagskalas igen i Församlingsgården i Vetlanda. En av de glada 80-åringarna som bjudits in var Birgit Tjäder. Det var mycket trevligt ordnat och skojigt att möta jämnåriga som man minns sedan skoltiden, tyckte Birgit. Det var församlingens diakon Nina Wickström som i våras tog initiativ till att bjuda in femtiotalet Vetlandabor som fyller 80 år under året på kaffekalas i Församlingsgården. Ett kalas hölls i våras och det andra nu i oktober. Lagom till festen blev Nina sjuk så det blev kyrkorådets ordförande Ingrid Nordlund som tillsammans med diakonigruppen såg till att det blev en högtid att minnas. Det blev en fin eftermiddag, sa Birgit Tjäder, som gladde sig åt att möta gamla vänner och skolkamrater. Kantor Harald Petersson ackompanjerade diakonikören som sjöng flera hyllningssånger till födelsedagsbarnen. Nu går Kerstin i pension Vid årsskiftet lämnar Kerstin Antonsson sitt arbete och kamraterna på Kyrkogårdsförvaltningen och går i pension. Det har varit fantastiskt fina år i Vetlanda. Jag har fått lära mig så otroligt mycket och jag kommer verkligen att sakna arbetskamraterna, som är ett riktigt salt gäng. Att kratta och hålla gångarna fina på Skogskyrkogården i Vetlanda gör Kerstin Antonsson gärna. Vid årsskiftet går hon i pension och tar med sig många nyttiga erfarenheter från sin tid på Kyrkogårdsförvaltningen. Kyrkan har alltid legat Kerstin varmt om hjärtat. Hon började som liten i söndagsskolan i Björkö, kom med i söndagsskolflickornas syförening och blev senare vaktmästare i Björkö. De sista tre åren har hon varit stationerad på Kyrkogårdsförvaltningen i Vetlanda. Här har jag verkligen gått i livets skola. Så berättar Kerstin om hur intressant hon har tyckt att underhållet av maskiner och redskap har varit och hur mycket hon har lärt sig av detta. Nu har jag som mål att lacka och måla mina egna fönster. Något som jag aldrig trodde att jag själv skulle kunna göra. Tänk så mycket man kan lära sig på äldre dar. Det känns fantastiskt, säger Kerstin. Som pensionär kommer hon att ha mycket att pyssla med. Du förstår jag har åtta barn och nio barnbarn och så är jag kyrkvärd och har syföreningen. Men visst kommer jag att sakna arbetsgänget i Velanda. 7

8 Nävelsjö år Körer har ju 80 När Nävelsjö kyrkokör fyllde 80 år firade de dagen med en jubileumskonsert tillsammans med Björkö kyrkokör. Nävelsjö kyrkokörs ordförande Birgitta Rydén Johansson tilldelar här Gunilla Hertz Musica Sacramedaljen för 24 år i kören. Här ses också körens ledare Ingabrith Appelberg. Nils Eriksson förgyllde högtiden med sin flöjt. Den 17 oktober firade Nävelsjö kyrkokör 80-årsjubileum. Då bjöd de på en mycket uppskattad jubileumskonsert tillsammans med Björkö kyrkokör. Konserten speglade kyrkoårets olika högtider och man inledde med hösten. Det var dåvarande komminister Einar Ehrnström som bildade Nävelsjö kyrkokör för 80 år sedan. Ingabrith Appelberg tog över ledarskapet Hon talar varmt om sina körsångare, som troget kommer till övningarna. Jag har enormt duktiga körsångare och solister som jag kan använda mig av, men som ändå inte sticker ut i körsammanhang. Vi har funnit varandra repertoarmässigt och de är lyhörda för vad jag vill, säger Ingabrith. Birgitta Rydén Johansson är ordförande i kören. Hon började sjunga i kör hemma i Hjärtlanda redan när hon var 13 år. I Nävelsjö kyrkokör kom hon med 1976 i samband med att hon gifte sig med Åke Johansson och flyttade till Nävelsjö. Att gå med i kören var ett bra sätt att komma in i gemenskapen. Det är en avkoppling och man mår bra när man får sjunga, säger Birgitta. Vid jubileumskonserten tilldelades Gunilla Hertz och Ann Karlsson Musica Sacramedaljen för 24 respektive 23 år i kören. Tioårsnålen fick Eivor Lindquist och Ruth Karlsson för 16 år och Femårsnålen tog Lena Johansson emot efter nio år som körsångare. Aron Karlsson är körens ålderman och har varit aktiv i Nävelsjö kyrkokör i hela 58 år. Precis som Birgitta Rydén Johansson vill han framhålla körens ledare Ingabrith Appelberg. Det har varit min bästa körsångstid med Ingabrith som ledare, säger Aron Karlsson som vi kommer att berätta mer om i nästa nummer av Vetekornet. f Varför valde du att sjunga i kör? Pauline Sigfridsson, Ekenäsjöns barn- och ungdomskör: För att det är kul att sjunga och så har man något att göra på fritiden. 8 Evelina Jarl, Ekenässjöns barn- och ungdomskör Det är så roligt att sjunga och spännande att få lära sig nya saker inom musiken.

9 Näsby 25 år ar jubilerat! När Näsbykören firade 25-årsjubileum bjöd de på ett blandat musikprogram i Näsby kyrka. Gert Westerdahl och Lis-Charlotte Olofsson får här motta femårsnålen av Näsbykörens ordförande Birgitta Wigelius. Det var i söndagsskolan i Missionshuset i Näsby som Anne Adolfsson bestämde sig för att börja sjunga i Näsbykören. Året var 1985 och i oktober fanns hon med och firade körens 25-årsjubileum. Det blev en kväll att minnas när Näsbykören bjöd in till 25-årsjubileum i Näsby kyrka med ett musikprogram som uppskattades mycket. Förtjänsttecken delades också ut. Gert Westerdahl, Lis-Charlotte Olofsson, Lars-Åke Wigelius, Fredrik Eriksson och Anna Åkerblom fick motta femårsnålen. Anne Adolfsson är en av körmedlemmarna som troget gått till körövningarna varje torsdag i 25 år. Jag kommer från en musikalisk familj och har alltid tyckt att det varit roligt att sjunga. Så träffade jag Irma Ljunggren när jag var med barnen i Missionshusets söndagsskola. Hon frågade om jag skulle komma med och sjunga och på den vägen är det, säger Anne. Hon framhåller vilken stor betydelse sången kan ha för en människa. Det finns dagar som kan vara tunga, men får man sjunga Charlotta Wigelius, Näsbykören: För att det är ett så väldigt bra sätt att koppla av. Och så är det naturligtvis roligt och ger en fin gemenskap. lite blir det lättare och man ser bekymren på ett annat sätt. Att det är så roligt att sjunga i Näsbykören menar Anne är Charlotte Waldos förtjänst. Hon är så duktig på att hitta roliga sånger som roar. Det märks väl på oss att vi tycker att det är roligt att sjunga, avslutar Anne med ett skratt. De har blivit jätteduktiga Charlotte Waldo har varit ledare för Näsbykören i tjugo år. Hon var bara tjugotvå år när hon rekryterades från Stenberga där hon blev kantor när hon var sjutton år. Det var i Stenberga som jag lärde mig allt, berättar Charlotte. När hon tog över Näsbykören bestod kören bara av sex, sju sångare. Charlotte utvecklade kören snabbt och snart var de tjugosju sångare. Hon är mån om att det ska finnas ett nytänkande i kören. Jag plockar fram någon ny sång då och då. Jag vill att kören ska utvecklas hela tiden. Nu klarar de det mesta. Ja, de har blivit jätteduktiga, avslutar Charlotte. Emma Carlstedt Ekenässjöns barn- och ungdomskör: Det är kul att sjunga. 9

10 På samma jobb i 44 år Inte nog med att han har varit samma företag trogen i 44 år. Han är den ende på fabriken som aldrig har bytt arbetsuppgifter. Det har inte funnits anledning för mig att byta jobb. Här har jag trivts så bra, säger Birger Erntsson. Birger Erntsson har gått till sitt arbete på Elitfönster med glädje i 44 år. Om några månader går han i pension. Det är klart att man kommer att sakna arbetskamraterna, säger han. Någon hoppjerka kan man verkligen inte kalla Birger Erntsson för. I 44 år har han plikttroget kommit till sitt arbete på Elitfönster i Vetlanda. Han är tyst och försynt, vill inte göra något väsen av sig. Han var en ung grabb när han kom till Myresjöfönster (i dag Elitfönster). Efter folkskolan hade han jobbat i skogen på gården i Edshult ett tag, spikat väggar på Eksjö-Hus och varit i måleriet på HSB-industri i Nässjö. Men så tyckte han att han ville komma till Vetlanda och sökte till måleriet på Myresjöfönster. När jag kom till företaget fick jag vara med om att bygga upp måleriet, slutföra och provköra och jag kände att jag trivdes och blev kvar. Jag är faktiskt den ende som varit kvar med samma arbetsuppgifter på företaget, säger Birger, som för snart tjugo år sedan fick guldklocka. När han var 22 år träffade han sin blivande fru Anita. Fick två pojkar och byggde själv en villa i Ekenässjön på fritiden. Egentligen nådde han pensionsåldern redan i september i år, men valde att arbeta ett tag till. Jag ska arbeta ett par tre dagar i veckan några månader in på nya året, men sedan går jag i pension, säger Birger. Och arbetslös lär han inte bli när han lämnar Elitfönster. Fädernegården i Edshult finns kvar. Och där är det alltid något som behöver göras, säger Birger. Så skrattar han gott och lyser upp: Du förstår jag har en Cadillac årsmodell Nu blir det mer tid att åka och pyssla med den. B Katarina ny komminister Vi hälsar Katarina Niklasson från Barkeryd-Forserums församling välkommen som ny komminister i Vetlanda pastorat. Katarina tillträder sin tjänst i början av januari Jag tycker att det ska bli jättespännande. I den tjänsten finns uppgifter som verkar intressanta och spännande, säger Katarina. k e d N V t Bild: Privat 10

11 När han kom i tonåren började han intressera sig för teologiska frågor. Han var inte döpt och började mer och mer känna att han utan dopet inte var kristen fullt ut. I början av 1990-talet kände han sig mogen för att döpas. Vännen, som var präst, dog och dopet uteblev. Men den 13 oktober i år blev det verklighet i Mariakapellet i Vetlanda. Jag har länge haft samtal med vår Herre och att jag döpte mig var något riktigt bra, säger Bengt Jonsson. Bengt Jonsson började tidigt intressera sig för att teckna och måla. Det intresset har sedan följt honom precis som intresset för teologiska frågor. Jag ville vara en kristen människa fullt ut och bestämde mig för att jag skulle döpas. Bengt döptes som vuxen: Jag kände att det fattades något Bengt bor sedan många år i Vetlanda. Men vägen hit har varit krokig. Han växte upp i Hälsingland hos sina morföräldrar. Mamman var sjuk och pappan arbetade som byggnadsarbetare i olika delar av Sverige. Några kristna tankar fanns varken i hemmet eller hos mormor och morfar. Därför var det aldrig tal om att Bengt skulle döpas när han var liten. Tryggheten drogs undan för Bengt när han skulle börja skolan. Morföräldrarna ansåg sig för gamla och han fick flytta tillbaka hem till sin mamma och pappa i Bergslagen. Han blev mobbad i skolan och var mycket klen då han hade astma. Några kristna värderingar fanns inte i hemmet, men i tonåren vaknade intresset för teologiska frågor. Senare i livet fick jag Roland som en nära vän. Han var präst och efter långa samtal frågade han varför jag inte döpte mig. Jag ser ju att du är kristen, sa han. I början av 1990-talet när han döpte mina två barn bestämde vi att nästa gång skulle det vara min tur. Så fick min vän ALS och dog. Men Bengt tappade inte sina tankar på att låta döpa sig, tvärtom. Jag ville vara en kristen fullt ut och hade dåligt samvete när jag satt i kyrkbänken. Samtal med Gud hade jag ju haft länge. Så mötte han kyrkoherde Peter Åström. Han fick höra min berättelse och jag fick förtroende för honom och vi bestämde att jag skulle döpas. Nu har jag offentligt tagit ställning och jag kände att jag gjorde något riktigt bra. Auktioner drog in pengar till goda ändamål När Ekenässjöns kyrkliga syförening hade sin auktion fick man ihop kronor. Pengar som nu skänks till bland annat aktiveringar på hemmaplan och Stadsmissionen med flera. I syföreningen börjar medlemmarna bli äldre, men de är fortfarande aktiva såsom Elsa Nilsson som är 97 år. Vid Vetlanda kyrkliga syförenings auktion fick man ihop omkring kronor. Pengar som nu delas ut till i första hand till Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete, men sedan ger man bland annat även till Linneorna och kaffevagnen på torget i Vetlanda. Björkö kyrkliga syförening höll sin auktion så sent att vi inte kunde få med resultatet. Det kan vi meddela i nästa nummer. Näsby kyrkliga syförening är en liten syförening där äldsta medlemmen är 103-åriga Anna Magnusson. Vart pengarna går bestäms på årsmötet i januari Hela kronor fick man in på grytlapparna som Anna virkat. Hela auktionen uppgick till kronor. 11

12 Att konfirmanderna Hilda Gustafsson, Axel Norén, Fanny Nilsson och Felix Nodelijk trivs med sina ledare Peter Åström och Ewa Willberg går nog inte att ta miste på. Frälsarkransen är fascinerande att få lära mer om. Därför väljer ungdomar att konfirmeras: Jag tror på Gud och vill lära mig mer På många ställen i landet har antalet konfirmander minskat. Men i Vetlanda pastorat kan man se en tydlig ökning. I år är det 70 flickor och pojkar som har valt att konfirmeras. För Fanny, Hilda och Axel var Församlingsgården och kyrkan i Vetlanda inte någon ny miljö när de började i konfirmationsundervisningen i höstas. Alla tre gick som små i kyrkans barnverksamhet. Där fanns redan då Ewa Willberg som ansvarig för barnverksamheten och där finns hon nu som en av ledarna för konfirmanderna. Det var kul att vi nu fick henne som konfirmandlärare tillsammans med Peter Åström. De är så bra. Ja, alla ledarna är jättebra, säger Fanny och Hilda och får medhåll av Felix och Axel. Att konfirmeras var ett självklart vägval för Fanny, Hilda och Axel. Felix tvekade först lite. Men min bror sa att det var roligt så jag ändrade mig, säger Felix, som är glad för det i dag. 12 För Fanny fanns det aldrig några tveksamheter. Jag tror på Gud och vill lära mig mer så därför var det självklart att jag valde att konfirmeras. Jag ser fram emot att efter konfirmationen få bli konfirmandassistent. Då får jag hjälpa till med nästa årskull konfirmander. Det ska bli kul. Hilda lyssnar och tillägger: Att konfirmeras är ju en del av livet. Att läsa om de olika personerna som förekommer i gamla testamentet tycker Fanny och Hilda är intressant. Frälsarkransen kände jag inte till något om innan jag började läsa. Nu får vi lära oss om en ny pärla varje gång, säger Axel. Fanny tycker att det känns fint att meditera med frälsarkransen. Det är skönt att vara inne i sig själv. Med frälsarkransen blir det en slags meditation. Under våren åker konfirmanderna med sina ledare till Berlin och kommer då bland annat att besöka det ökända koncentrationslägret Sachsenhausen. Den resan ser de alla fram emot med spänning. Man får inte vara omedveten om vad som händer i världen. Det är viktigt att veta historien så att det aldrig sker igen. Fakta om Frälsarkransen Skapad av biskop Martin Lönnebo Gudspärlan - om den Hemlighetsfulla Närvaron Jagpärlan - om att se sig själv som värdig och värdefull Doppärlan - om att födas på nytt, överlåtelse Ökenpärlan - för andlig prövning och strävan efter att leva ett äkta liv. Bekymmerslöshetspärlan - om evighetsnuets frihet och lätta sinne Tystnadspärlor (alla de avlånga) - för ordlös koncentration Kärlekspärlan och offerpärlan - om att ge och få kärlek Hemlighetspärlorna (tre)-för personliga böneämnen som barnen, den älskade, en djup önskan Nattens pärla- om döden och kriserna Uppståndelsepärlan - om livets förnyelse.

13 Vägen till tron gick genom kamrater och presenter Kamraterna och presenterna fick Anette Madeland att bestämma sig för att konfirmeras. Då anade hon aldrig vad det skulle innebära. En klok präst och bra undervisning och predikningar fick mig att på blodigt allvar säga ja när jag på konfirmationsdagen fick frågan om jag ville leva i den kristna tron. I dag är hon ungdomsdiakon i Vetlanda pastorat sedan fem år tillbaka. A tt Gud kan hitta vem som helst och plocka in den på sitt sätt menar Anette att hon är ett tydligt bevis på. Jag kom inte från en direkt kyrklig familj, men mamma visade alltid att hon hade en tro. Parallellt med att Anette började läsa med konfirmanderna kom hon med i en kristen skolgrupp. Då förstod jag att de hade något som jag inte hade. Jag tyckte att det var spännande att ta reda på vad det var för något. De var så trygga i det de trodde på, säger Anette. Efter konfirmationen började hon att gå mer regelbundet i kyrkan. Jag hade upptäckt att det fanns en högre makt. Det som tog skruv var när vi såg en film om Bibeln och jag hörde Jesus tala. Jag tyckte att han var så klok när han sa: Den som är utan skuld kastar första stenen. Jag blev så imponerad av Jesus och då var jag fast. Under konfirmationstiden kom tankarna att hon ville bli präst. Min konfirmationspräst frågade mig om jag funderat på vad det skulle innebära. Jag satte mig in i ämbetsfrågan och tänkte att jag minsann skulle visa att jag klarade av att bli präst, men förstod att problemet var större än så. Trots det valde jag gymnasium utefter att bli präst. Jag gick en Bibelskola i Vadstena och kom i kontakt med Mariadöttrarna. Anette levde där med dem under helger och lov i två års tid. Efter gymnasiet ville hon flytta till Mariadöttrarna, men de föreslog att hon skulle vänta ett år. Istället blev det ett volontärår på stiftskansliet i Växjö. Där träffade Det var under konfirmationstiden som Anette Madeland upptäckte att det fanns en högre makt. hon sin blivande man Göran, som ville bli präst. Då var klostret inte en möjlig väg längre, så inte präst och inte Mariadotter. Då tänkte jag praktiskt och gick en utbildning till församlingsassistent och fritidsledare. Tänkte att det fick räcka med en präst i familjen. Tankarna på att bli diakon hade funnits en tid. Hon började en diakonutbildning på Samariterhemmet i Uppsala och upptäckte att det här var hennes gren. Det var här hon hörde hemma. När hon tittar tillbaka kan hon se ett tydligt mönster. Allt började med att jag ville konfirmeras för att följa mina kamrater och få presenter. Aldrig anade jag då vad jag skulle få uppleva. 13

14 Församlingsgården i Vetlanda byggdes 1979 och nu när verksamheten ökat är det dags för en om- och tillbyggnad. I mars nästa år räknar man med att komma igång med arbetet. Utökad verksamhet kräver större lokaler Nu blickar Vetlanda pastorat framåt och vill möta framtiden med större och mer ändamålsenliga lokaler. Till våren påbörjas en om- och nybyggnad av Församlingsgården i Vetlanda som gör att man är väl rustad för kommande tider. Det fina är att personalen har fått vara med och utforma hur det ska bli, säger kyrkoherde Peter Åström. Vid kyrkofullmäktiges sammanträde i början av november framhöll kyrkonämndens ordförande Lars-Ivan Petersson att det är viktigt att man vågar satsa på framtiden. Vi har en bra verksamhet som vi kan visa upp, många deltar i barnverksamheten och vi satsar mycket på konfirmanderna. Vi har ett rikt gudstjänstliv och har talat om att förstärka på prästsidan. Det är viktigt att vi förtroendevalda blickar upp mot stjärnorna så kanske vi når trädtopparna. Annars kan vi lägga ner verksamheten, menade Lars-Ivan Petersson. Han förklarade att en ombyggnad av Församlingsgården har diskuterats under flera år och konstaterade att Försam- lingsgården är 31 år och att ekonomin är god. År 2018 kommer det att bli en sammanslagning av pastoraten i Vetlanda kommun. Det är bäst att vi tar utbyggnaden nu medan vi har pengar. Annars kan vi få vara med och betala andra kyrkors renovering, sa Lars-Ivan Petersson. Kyrkofullmäktigeledamöterna lyssnade och när de hade tagit del av all information var det inte någon som hade något att invända mot den planerade projekteringen. Lars-Ivan Petersson påpekade att beslutet gäller inom ramen för budgetkalkylen. Blir det dyrare måste vi komma tillbaka till Samfällda kyrkofullmäktige för nytt beslut, detta vet vi först när vi fått in offerterna. Inredningsarkitekt Eva-Carin Jagefeldt från Sonark Arkitektkontor AB i Linköping har gjort ritningarna på den omoch tillbyggnad av Församlingsgården som planeras. Men först har hon diskuterat med personalen. Hon fanns med på kyrkofullmäktige den här kvällen och talade om att det kommer att byggas en stor välkomnande entréhall. Taken ska byggas ihop och det blir två ljusgårdar. Köket på övervåning- Ebba döptes i nära hundraårig klänning Slå det här om du kan. Lilla Ebba Roosberg från Göteborg döptes på den helige Mikaels dag i Nävelsjö kyrka. På sig hade hon släktens dopklänning som 36 flickor och 22 pojkar döpts i under snart 100 år. Alla barns födelseår är prydligt broderade på klänningen. Det var de fyra syskonen Allan Andersson, Anna-Greta Andersson (senare Granlund), Tage Andersson och Ingrid Andersson (senare Roosberg) i Hille i Nävelsjö som var de första barnen som bar dopklänningen vid sina dop. Åren var 1916, 1917, 1920 och 1924 och dopen ägde rum i Nävelsjö kyrka. Sedan har dopklänningen flitigt använts i släkten och vid en familjegudstjänst den 3 oktober var det dags igen. Den här gången var det Ebba Roosberg, dotter till Elsa och Clas Roosberg och barnbarnsbarn till Ingrid Roosberg, som döptes i Nävelsjö kyrka, där gammelmormor själv en gång döptes. Ebbas mormor, Anna Petersson, berättar att det var hennes mormor Elsa som en gång började med dopklänningen till sina barn. Hon broderade barnens namn och födelseår på klänningen. Basen för dopklänningen har alltid varit Hille hos min moster Anna-Greta Granlund. Den har sedan vandrat runt. Nu gäller det att vi tar vid. Jag är jätteglad för klänningen och ska se till att vi vårdar den vidare, avslutar Anna. 14 Elsa Roosberg och hennes man Claes, Göteborg, valde att döpa sin dotter Ebba i Nävelsjö kyrka. Och naturligtvis i den dopklänning som användes första gången vid dop i den här kyrkan för snart hundra år sedan. Foto: Privat. n m

15 Husmor Bodil Lövgren och vaktmästare Inger Lindberg har varit mycket aktiva i planeringen av ombyggnaden. Nu ser de fram emot att få arbeta i ett större och mer ändamålsenligt kök. Kyrkoherde Peter Åström och kyrkofullmäktiges ordförande Eivor Jansson tittar här på ritningar över en om- och nybyggnad av Församlingsgården i Vetlanda tillsammans med inredningsarkitekt Eva-Carin Jagefeldt, Sonark Arkitektkontor AB i Linköping. Så här är det tänkt att tillbyggnaden ska se ut. en kommer att göras större och mer ändamålsenligt och köket i barn- och ungdomsverksamheten flyttas och görs större. Kyrkoherde Peter Åström och fastighets- och kyrkogårdsutskottets ordförande Eivor Jansson är glada för att kyrkofullmäktiges ledamöter ser positivt på en om- och nybyggnad. Peter Åström är mycket mån om att framhålla att det är medarbetarnas och verksamhetens behov som styrt utformningen. Nu kommer alla medarbetare att få egna arbetsplatser och konfirmanderna tillgång till fler grupprum. Den pedagogiska verksamheten underlättas genom detta, säger kyrkoherden. Eivor Jansson är mycket belåten med utvecklingen av den framtida projekteringen. I dag är det tungrott. Ibland får man leta efter lediga utrymmen om man ska ha något möte och eftersom barnverksamheten har ökat rejält behöver de större lokaler. När det här blir klart är vi rustade många år framåt, säger Eivor. Det har tagits fram en budgetkalkyl som ligger mellan miljoner kronor, inklusive moms. Då har man räknat högt. Oavsett om det hade blivit avslag för om- och tillbyggnaden av Församlingsgården hade det behövts en ansiktslyftning av lokalerna i form av nytt ventilationssystem, fönsterbyte och förbättringar av köken med mera. Då är det bättre att ta allt på en gång, menar Lars-Ivan Petersson. Med ett nytt ventilationssystem och byte till treglasfönster överallt har man räknat på att kunna spara fem till tio procent i energikostnader. Så efter hand får vi igen lite pengar där, konstaterar Eivor Jansson. Det har diskuterats mycket var de anställda ska ta vägen under ombyggnaden. Många goda idéer har kommit från personalen som sagt att de står ut med att det blir en tuff tid, säger Åström. Förslag finns på att hyra Kyrkskolan, att göra kontorslandskap inne i stora salen i Församlingsgården och ta lokalerna i Ekenässjön i anspråk. Förslagen är många. Alla är så positiva så det kommer säkert att lösa sig, avslutar Peter Åström. Maja Svärdstål, Louise Ståhlgren och Elin Mattsson, till höger, väntar på julen runt krubban. 15

16 VETLANDA FÖRSAMLINGSGÅRD PASTORSEXPEDITIONEN Karin Thuresson Storgatan 58, Vetlanda , , PRÄSTER Kyrkoherde Peter Åström , mobil , bostad Komminister Runo Bengtsson , mobil , bostad Komminister Alf Westergren , mobil Komminister Katarina Niklasson När Nävelsjö församling delade ut Barnens Bibel till årets 5-åringar fanns Edit Martinsson där och mottog en Bibel. Här tillsammans med mamma Lill Välkommen till musik i Vetlanda kyrka Söndag 26 december kl 18.00: Annandagsmusik. Fredrik Albertsson spelar julmusik för orgel. Tisdag 4 januari kl : Lunchmusik med Fredrik Albertsson på orgel. Söndag 9 januari kl 18.00: Julens sånger och psalmer med Näsbykören, Björkö-, Nävelsjö-, Ekenässjön och Vetlanda kyrkokörer. Tisdag 1 februari kl : Lunchmusik med Fredrik Albertsson på orgel. Lördag 12 februari kl 18.00: Musikgudstjänst med sånger av Py Bäckman. Pastoratets körer medverkar tillsammans med Py Bäckman. Tisdag 1 mars kl : Lunchmusik med Fredrik Albertsson på orgel. Söndag 20 mars kl 18.00: Söndagsmusik med Fredrik Albertssonpå orgel. Arr: Svenska kyrkan i Vetlanda pastorat och Sensus Småland-Öland DIAKON Nina Wickström , mobil nina.wickström@svenskakyrkan.se UNGDOMSDIAKON Anette Madeland , mobil anette.madeland@svenskakyrkan.se BARN OCH UNGDOM Clas Jonsson , mobil clas.jonsson@svenskakyrkan.se Ewa Willberg , mobil ewa.willberg@svenskakyrkan.se Ingela Andersson Daniel Hein Magnus Svensson KYRKOMUSIKER Organist Fredrik Albertsson Vik. Göran Danielsson Kantor Ingabrith Appelberg , ingela.andersson@svenskakyrkan.se , daniel.hein@svenskakyrkan.se , magnus.svensson@svenskakyrkan.se , fredrik.albertsson@svenskakyrkan.se , ingabrith.appelberg@svenskakyrkan.se Kantor Heléna Svenson , , mobil helena.svenson@svenskakyrkan.se Musiker Ulla Bengtsson Bostad , mobil ulla.m.bengtsson@svenskakyrkan.se KAMERALA AVDELNINGEN Kyrkokamrer Harriet Hagström , harriet.hagstrom@svenskakyrkan.se Elisabeth Jennerstrand , elisabeth.jennerstrand@svenskakyrkan.se FÖRSAMLINGSGÅRDEN Vaktmästare Inger Lindberg , mobil inger.lindberg@svenskakyrkan.se Husmor Bodil Lövgren , bodil.lovgren@svenskakyrkan.se KYRKOGÅRDSCHEF Roger Ljungqvist , mobil Exp.tid måndag-fredag roger.ljungqvist@svenskakyrkan.se Jan-Olof Albihn (bitr. kyrkogårdschef) , mobil UPPSTÅNDELSEKAPELLET Bo Lindgren KYRKOVAKTMÄSTARE Vetlanda: Inger Lindberg , mobil , kyrkan Ekenässjön: Per Jonsson , mobil Näsby: Ellinor Gillisson , mobil Nävelsjö: Roger Johansson , mobil Björkö: Agneta Holm , mobil VILDVINET Anneli Josefsson , mobil Britt Eriksson LÄTTEBO FÖRSKOLA Förest. Anna-Lena Karlsson