glas Dekorationsmetoder för Lars Kallin

Transkript

1 Dekorationsmetoder för glas Lars Kallin I förra numret berättade Lars Kallin om olika tillverkningsmetoder och om puntelmärket som ofta finns i botten på äldre glasföremål. Nu fortsätter han med dekorationsmetoder. Det är en ren konst att tillverka glasföremålen på de olika sätt som tidigare nämnts. Många gånger tyckte man att föremålen som sådana inte riktigt räckte till i sin konstnärliga framtoning. Av denna anledning har man hela tiden försökt komma på olika sätt att förhöja skönheten hos föremålen. Jag ska här ta upp endast en bråkdel av de tekniker som används. Då jag är intresserad av gammalt glas kommer jag helt utelämna de senare teknikerna vad gäller dekorering av konstglas. Jag kommer endast att ta upp grundteknikerna. Optikblåsning Namnet berättar lite om vad man vill uppnå med tekniken. Glaset och ljuset är ett vinnande koncept, kan man på olika sätt bryta ljuset så kan man få glaset att bli ännu vackrare. Optiska effekter kan uppnås genom att glaset är olika tjockt på olika ställen. Enkelt sagt kan man säga att glaset blir lite vågigt se flaska B. Optikblåsning är en blåsning i olika räfflade formar med efterföljande blåsning i släta formar. Dekorera med glas Glas kan användas för att dekorera glas. Använder man en avvikande färg så kan Överfångsglas Denna teknik innebär att man först blåser ett föremål i en viss färg på glasmassan, efter det täcks detta med ett tunt lager av en annan färg. Genom att efterbearbeta föremålet med olika former av slipningar så kan man få riktigt vackra kontrastrika mönster, se A på bilden. Det är en böhmisk plunta i blått överfång med slipad blomdekor. Tekniken har sitt ursprung i Böhmen och den började användas där

2 man få fina kontraster i dekoren som framgår i C på förra sidan där ett saltkar i blått dekorerats med glastrådar i vitt. I gamla skrifter om glas står det ibland att föremålet är dekorerat med emalj. Detta kan verka lite missvisande, men emalj kan ju faktiskt vara glas. Se nedan om emaljmålning. Man kan även dekorera föremål av glas med påklipp av glas, som sedan dekoreras med olika verktyg. På detta vis kan man applicera olika former av band, rundlar och mer eller mindre konstnärligt utförda detaljer i glas. Det kan vara naiva djur, kronor gjorda i glas, maskaroner mm. En del finare föremål har rundlar i glas med en stämpel som talar om var föremålet gjorts eller vem det har tillhört. Man talar då om sigill. Det är vanligast på flaskor, men förekommer ibland även på andra föremål Påklippt glas. Målat glas Denna typ av dekor görs när föremålet är färdigt från hyttan. Dekoren appliceras med olika typer av färger i mer eller mindre naiva motiv. Nedan ses två muggar i opa- linglas som bemålats med guld och tusch. I bilden på förra sidan ses ett saltkar (E) som bemålats i vitt. Efter att målningen utförts värmer man upp föremålen så att färgen bränner fast i glaset. Man kallar ofta denna teknik för emaljmålning. Graverat glas När man graverar glas använder man olika typer av roterande koppartrissor som man har olja och slippulver på. Beroende på hur detaljerad gravyren ska vara har man olika storlek på skivorna, riktigt detaljerad gravyr kan ha skivor som endast är en mm i diameter. I dag används högvarviga slipstift som man håller som en penna i handen medan glasföremålet ligger still på ett bord eller någon typ av ställ under kraftig belysning. Förr när man graverade höll man föremålet i handen och förde det mot den roterande axeln där koppartrissan satt fast. Som ni säkert förstår var ljusförhållandena allt annat än bra. När man pratar om gravering så finns det i huvudsak två huvudtyper. Kasgravyr samt djupgravyr, kasgraveringen utförs genom att man kasar med skivan på tvären 10

3 över glasföremålet som ska dekoreras, se bilden nedan till vänster. Djupgravyren går till så att man skär med trissan för att få mer djup i dekoren, man kan i detta fall få betydligt mer detaljerade bilder i glaset. Graverat eller som man förr sade ritat glas var naturligtvis väldigt kostsamt. En brännvinsflaska med kasad dekor kan man framställa ganska fort, men en djupgraverad brännvinsflaska med jaktmotiv kan ta lång tid att framställa. En del finare föremål som graverats har bemålats med guld i gravyren. Det förekommer också att en del föremål är utförda med blandtekniker. Ett exempel på detta är dekorslipade föremål som sedan graverats. Andra ovanliga former av gravyr är diamantristning. Nedan till vänster ser man en kasgraverad plunta daterad Pluntan till höger är djupgraverad och som framgår betydligt mer detaljrik. Etsning När industrialiseringen kom att ta fart under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet försökte man hela tiden att komma på nya tekniker för att dekorera glaset. Etsningen var en gammal teknik som med den nya tekniken kom att få en nyrenässans. Etsat glas misstas ofta för att vara graverat. Man kan lätt se skillnad på graverade och etsade föremål, man ser på det etsade föremålet att linjerna är helt perfekta och blanka, vilket de ofta inte är vid gravering. Det finns två typer av etsning djupetsning eller som den även kallas blanketsning samt mattetsning. Den förstnämnda etsningen gör en fördjupning på glaset vilket framgår med helt perfekta linjer och bågar i glaset som har samma blanka yta som det kringliggande glaset. Processen går till genom att föremålet överdras med vax och att en Guillocheringsmaskin eller pantograf för över mönstret med ett stift på föremålet. Där stiftet ritat försvinner vaxet. Föremålet doppas sedan i ett bad av fluorvätesyra som etsar de ytor av föremålet som inte täckts in med vax, därefter smälter man bort vaxet. Den andra typen av etsning är mattetsningen. Detta förfarande ger en matt yta som namnet ger vid handen. Vid denna etsning stämplar man med en stämpeldyna i gummi etsvätskan på glasföremålet eller också stämplar man med glycerin eller olja och strör på etssalt för att etsa på det avgränsade området. Denna etsning gör inte mycket påverkan på glaset. Man känner inte någon fördjupning när man drar nageln över det etsade området. 11

4 Andra dekoreringar av glas Som jag sade tidigt i denna skrift så är denna sammanställning långt ifrån komplett vad gäller olika sätt att dekorera glas. Ett sätt som man kanske bör ta upp är de olika möjligheterna att innesluta olika saker i glaset för att ge olika dekorer. Det är inte ovanligt att man ser olika typer av luftinneslutningar i glasföremål, det finns särskilt i benen på vinglas till Djupetsat glas exempel. Man pratar ibland om glas med väder i benet. Förfarandet var ganska smart. Man stack in en fuktig träpinne eller spik i glasmassan där blåsan skulle vara, vattenånga bildades när vätskan brändes bort varvid en blåsa bildades. Genom att sträcka ut och forma benen kunde blåsans form justeras. Det finns även glas som innehåller spiraler av luft eller opakt glas i benet. Tekniken för detta är ganska raffinerad och ger ett trevligt resultat. Hur det faktiskt går till kräver en lite längre utläggning varvid jag inte tar den nu. I bilden till vänster syns dels ett glas till vänster med luftspiral i benet. Till höger ser man ett glas med dubbla opaka spiraler. På ön Murano utanför Italien var den venetianska glasblåsningens huvudsäte, där var glasblåsarna speciellt duktiga och många tekniker har sitt ursprung där. En av dem är Latticino eller Filigranglaset. Enkelt beskrivet går det till så att glasstavar produceras efter en avancerad teknik där de läggs samman, smälts ihop och sträcks ut. Genom dessa processer kan mycket avancerade mönster skapas som sedan kan läggas in i olika glasföremål. De vanligast förekommande arbetena av denna art används i olika typer av brevpressar. Se bild nedan där ett urval av sådana stavar visas. Detta är råämnen som man kan kapa i olika längder och kapsla in i klarglas. Millefioristavarna kapas i längder och inkapslas i till exempel brevpressar. Här har man till och med tillverkat en stav med årtalet Tittar man 12

5 noga på bilden så ser man att brevpressens inre är uppbyggd av små stavar som ligger sida vid sida. Vad namnet Millefiori kommer ifrån kan man kanske förstå om man kan lite italienska, ordet betyder tusen blommor. Ser man till de högra stavarna i bilden med urvalet av råämnen så kallas de för latticinostavar. Denna typ av dekorelement används vanligen i tunnväggiga skålar med böljande formspråk så som detaljen från skålen nedan. Här har man skapat olika typer av spiraler i stavarna. När de inkapslas och drivs ut i till exempel skålar blir effekten riktigt trevlig. Tittar man noga på detaljen av skålen så ser man även här hur stavarna 13

6 lagts sida vid sida innan skålen drivs upp till sin rätta form. Tekniken används även för att få ett trevligare uttryck på ben till vinglas. Färger och spiralernas utformning kan varieras i det oändliga. Dekorera med flera material Att dekorera glas med främmande material är ett spännande sätt att få ett glasföremål ännu skönare för ögat. Från 1548 kan man se att det finns bevis för hur man inneslutit kuber av elfenben i benet på ett vinglas. Man ser även mynt som är inneslutna i hålrum i ben på vinglas etc. Det riktiga genombrottet kom i början på talet. Man började innesluta små sulfidporträtt av ömtåligt keramik i glas. Tekniken utvecklades i Frankrike och England med böhmiska förebilder. På bilden ses en liten fransk parfymflaska med en sulfidbild av en söt flicka. Attribuering genom märkning Många är de som säger sig säkert kunna säga vart ett föremål är tillverkat. Faktum är att riktigt få av de äldre föremålen kan härledas till ett specifikt glasbruk. Under 1800-talets mitt kan man i de illustrerade priskuranterna se att den absolut största delen av det förekommande glaset är anonymt samt allmänt förekommande bland de samtida bruken. Faktum kvarstår att man faktiskt alltid har märkt vissa glasföremål för att kunna härleda dem. Det första kända bevarade föremålet är från 50 E Kr och bär inskriptionen fritt översatt Ennion gjorde denna. Sedan dess har som sagt väldigt många olika typer av glasföremål märkts på ett eller annat sätt. Det börjar med formblåsta föremål som i relief har märkning som i exemplet med Ennion. Sedan kommer det olika former av diamantristade, graverade eller etsade märkningar. Märkningar med sigill i glas som visar på ägare och eller tillverkare samt tillverkningstid finns också. Se exemplet med flaskan som märkts med Adolf Fredriks krönta monogram samt årtalet På det tidiga glaset från talet är dessa märkningar synnerligen ovanliga. Senare märkningar från 1800-talets mitt och framåt förekommer vanligast i form av reliefmärkning på buteljer eller i pressglasf ö r e m å l. På flaskor kan märkn i n g e n sitta under f l a s k a n eller på dess bröst. Många samlare söker efter de mer speciella märkningarna. Pressglasmönster som är märkta kan ibland vara svårt att upptäcka, märkningarna kan sitta på lite olika ställen. Man måste för det mesta vrida föremålet i olika vinklar för att få ljuset att falla på ett sådant sätt att man kan se märkningen. En sammanställning av Lars Kallin Ordf. i Wermlands flask& Glassamlarklubb lars.kallin@telia.com Tfn