Skeletten. på skolgården FORNMINNES- NYTT. Ytterbyskolan. Utgrävningarna av Täby 140:1 vid ISSN

Transkript

1 FORNMINNES- Information till alla fornminnesintresserade. Utges genom Täby Hembygdsförenings fornminnessektion. Copyright: NYTT ISSN Nr 16 Årgång 8 december 2016 Text, bild, ansvarig utgivare: Leif Grönwall Skeletten på skolgården Utgrävningarna av Täby 140:1 vid Ytterbyskolan

2 Nära järnvägsstationen i Näsby anlades 1907 en ny skola med namnet Näsby folkskola. Senare skulle området runt stationen kallas för Roslags Näsby och skolan kallades då givetvis Roslags Näsbys Folkskola. Idag kallas skolan för Ytterbyskolan. När skolan uppfördes måste man ha varit medveten om att platsen man valt var en urgammal begravningsplats. Ingen arkeologisk undersökning finns dock dokumenterad från den tiden. Samhället runt stationen växte, så också antalet skolbarn.1926 byggdes ytterligare ett skolhus, nu i sten. Inte heller nu genomfördes någon arkeologisk utgrävning och hur många gravar som försvann är givetvis omöjligt att veta. Dock vet vi att ytterligare några gravar försvunnit efter år Ivar Schnell inventerade gravfältet 1927 och några av de inventerade gravarna blev aldrig utgrävda. Bilderna troligen tagna Fotograf okänd Det nya skolhuset foto troligen från slutet av 50-talet. Ur THF:s arkiv, fotograf okänd. 2 Ivar Schnells karta över skolområdet och gravfältet 140 som han kallar 15 (1927) Ur ATA:s arkiv

3 1944 var det så dags för ytterligare en skolbyggnad att uppföras, i tegel. Nu var arkeologen Erik Floderus på plats och undersökte en hög och fyra stensättningar. I högen påträffade han fragment av en trolig torshammarring samt fragment av kam. I stensättningarna påträffades utöver brända ben, ytterligare ett fragment av trolig torshammarring, en nål, en nit samt en facetterad blå glaspärla. Alla var brandgravar från vikingatid. Centralvägen skall byggas Här har fotografen Olle Strandberg lyckats få med alla tre skolbyggnaderna: Den senaste under uppbyggnad i förgrunden, den äldsta, som nu skulle rivas (i mitten) samt en skymt av stenbyggnaden, även kallad Vita huset, längst t.v. i bild undersökte och borttog Alf Nordström 32 anläggningar på gravfältet. Anledningen var att Centralvägen skulle byggas som en anslutningsväg till den nya motorvägen. Det gick lite snett i startenn, Vägförvaltningen tjuvstartade vägbygget med att lägga upp en vall av lera och sprängsten över några gravar, Bl.a. en treudd som skadades. Vägförvaltningen fick ta bort vallen och undersökningen kunde börja. Gravurna i grav 6. (Ben efter människa och hund) Foto: Alf Nordström Stensättning nr 24. Centralvägen under byggnad samt Näsbydal i bakgrunden. Här hittades Ben efter människa, häst och hund Foto: Hans-Åke Nordström 3

4 Urna i stensättning 13. Utanför ligger några nitar och spikar. (Ben efter människa, hund, får/get) Foto: Alf Nordström Alf Nordström påträffade bl.a. torshammarringar, en liten oval spännbuckla, fragment av ett arabiskt silvermynt, bronsspännen, nålar, bronshängen, remändesbeslag och remdelare, nyckel, kamfragment, spelbrickor, samt ett stort antal glaspärlor. Samtliga gravar var brandgravar. Treudd (11) med brända ben efter människa Foto: Alf Nordström 4

5 Stensättning 32 med ben efter människa, får/get och hund Foto: Alf Nordström Stensättning 23 (Ben efter människa och hund) Foto: Alf Nordström Högen 30 på baksidan av den nya skolbyggnaden Foto: Alf Nordström. Högen 30 profilgrävd. Foto: Hans-Åke Nordström Den största graven i Alf Nordströms utgrävning låg på baksidan av den nya skolbyggnaden och var en hög på ca 11 meter i diameter. I graven påträffades brända ben efter människa, häst, får/ get, fisk, hund, svin, får/get, groddjur och fågel samt obrända tänder efter nötkreatur. Dessutom påträffades diverse försmälta bronsbeslag, ett litet ornerat bronsbleck, nitar och spikar, kamfragment, tärningar, spelbrickor och beslag i ben. Det främsta fyndet var dock 30 glasskärvor av en s.k. snabelbägare. Här låg en betydande man begravd! 5

6 På kartbilden t.v. ser man de ungefärliga utgrävningsområdena, överst samt underst de två områden som slutundersöktes Stensättning 18 innehöll ben efter människa, häst, fågel, samt obrända tandfragment av nötkreatur. I graven påträffades även fragment av bronshängen, en spirallindad bronspärla, nitar och spikar, 23 glaspärlor, röda blå och gröna, krukskärvor och kamfragment. Foto: H-Å Nordström Detta innehöll de 32 brandgravarna: Brända ben, obrända (obr) Föremål A1. Människa, hund Nitar, spikar, kam, beslag (ben) A2. Människa, häst, hund Nitar, spikar, bronskedja, järnkrampor, 1 röd glaspärla lerkärl kam A3. Människa, hund, obestämbart djur Ornerat bågspänne, brons, bronstråd, torshammarring, järnbeslag, broddar, nitar, spikar, 1 röd pärla, bronsring, kam, krukskärvor, silvermynt (fragment) bryne, sandsten. A4. Skärvstensgrop fyndlös A5. Människa, hund, häst Nitar, spikar, lerkärl, kam A6. Människa, hund Spirallindad bronspärla, 6st bronsringar, bronshänge, nitar, spikar, 32 glaspärlor, några med inläggningar, 2 lerkärl, kam. A7. Människa, hund Ryggknappsspänne i brons, nål med plant genomborrat huvud järn, järnkedja, berlock i järn, nit, 4 glaspärlor blå, röda, kam A8. Människa, hund, häst Broddar, nitar, spikar, röd glaspärla, krukskärvor, spelbrickor i ben, kam. A9. Människa, hund Pärla i guld, spirallindad, bronsfragm, nitar, röd, tunnformad glaspärla, krukskärvor. A10. Obestämbara ben Silverfragment, oval spännbuckla, ornerad brons, bronshänge, bronskedja, bronspärla, järnnål med solfjädersformat huvud nitar, spikar, 37 glaspärlor, schackmönstrade mosaikpärlor, guldfolierade mm, lerkärl, krukskärvor, kam. A11. Människa Nitar, spikar, krukskärvor, A12. Människa, hund, fågel Djurhuvudformad kedjehållare i brons, torshammarring, kniv, nitar och spikar, krukskärvor, kam. A13. Människa, hund, får/get, obestämbart djur. Bronsfragm., kantbeslag, järn, nitar och spikar, 11 glaspärlor ihopsmält glaspärlklump, krukskärvor. A14. Människa, hund. Nitar o spikar, lerkärl, krukskärvor, kam. A15. Människa (barn) Nit, krukskärvor, 5 glaspärlor (4 röda) A16. Människa, hund Nitar o spikar, 8 glaspärlor varav fyra dubbla och guldfolierade, krukskärvor från två krukor A17. Människa, hund, svin Järnbeslag, nitar, spikar, brodd, bränd lera, kam. 6

7 A18. Människa, häst, fågel, tandfragm. av nöt (obr). Bronshänge,spirallindad bronspärla, bronsbleck, nitar, spikar, 23 glaspärlor, några med inläggningar, blå, röd, blå/grön, krukskärvor, 2 kammar. A19. Människa Krukskärvor. A21. Människa Bågformat järnspänne, kniv, pincett, 5 glaspärlor (en blå med vit-röda ögon, två blå och två gröna), krukskärvor till två kärl kam. A22. Människa, häst, hund. 2 broddar, nitar, spikar, lerkärl. A23. Människa, hund. 6 bronspärlor(spirallindade klotformiga) nitar, spikar, 29 st glaspärlor, (en grön med gult-rött-gult vågband), 2 lerkärl, kam A24. Människa, häst, hund. Nitar, spikar, bronsbeslag, lerkärl, spelbrickor. A25. Endast 25gr obestämbara ben Spikar, 2 glaspärlor (en tredelad, guldfolierad, en röd) krukskärvor. A26. Människa, hund. Torshammarring, lerkärl, kam, nitar, spikar, krukskärvor. A27. Människa. Bronssölja, järnring, krukskärvor, kam, bryne i sandsten. A28. Människa, hund. Inga fynd utöver ben (30gr). A29. Människa. Endast 100gr ben. A30. Människa, häst, får/get, hund,svin, fisk, Bronsbeslag, 3 bronsskållor, järnknapp, 30st glasskärvor obr. ben av nötreatur (tänder), får/get, groddjur, fågel. I högen A30 låg en mäktig man! till snabelbägare, blått 1 mm tjockt glas. röd glaspärla, kruk skärvor till två krukor, fästeknapp i ben till svärd, fragment av hjalt, kam, 2 tärningar, 14 spelbrickor. A31. Människa, häst, får/get. Nitar, spikar, lerkärl, krukskärvor, kam. A32. Människa, får/get, hund. Nitar, spikar, torshammarring, 3 glaspärlor, krukskärvor, bryne Glasskärvor av en snabelbägare funnen i A30. (Den hela snabelbägaren är funnen i Vendel, båtgravfältet.) Glas var oerhört prestigefyllt när man ville skryta för sina gäster. Att dricka ur importerade glas som kom långt bort ifrån visade att det inte var en vanlig bondgård. Glasen skulle vara väl synliga och vittnade om hög status och rikedom. Glasfynden visar på internationella kontakter, de var importvaror från Rhenlandet eller från Foto: SHM anglosaxiska områden. Foto: SHM I den 11 m breda högen A30, den största graven på gravfältet, låg inte vem som helst! Snabelbägaren talar sitt tydliga språk men även alla de djur som offrats, häst, får/get, hund, svin, samt fågelben. Kanske från falk eller hök, aristokraternas jaktvapen. Spelbrickor, tärningar visar att här begravdes en av traktens störste av sin tid. Den spirallindade guldpärlan hittad i A9 hade jag tänkt ut skulle bli framsidesbilden i detta nummer. Tyvärr har den svartvita originalbilden inte kunnat hittas av ATA och själva pärlan är förkommen på SHM! Bilden tål tyvärr ingen ytterligare förstoring, förgyllningen fick göras i Photoshop. Pärlan är (var) gjord av en guldten 3mm bred. avsmalnande mot ändarna. Hela pärlan 8mm lång. 7 Foto: Alf Nordström (?)

8 Under sommarlovet 1980 slutundersöktes gravfältet. Det som föranledde slutgrävningen var att Näsby fastighets AB planerade att bebygga området enligt 1977 års stadsplan för Sågtorp. Merparten av den återstående fornlämningen låg på själva skolgården och gravarna var utsatta för kraftigt slitage. Utgrävningen leddes av Anders Hedman som konstaterar att många gravar troligen förstörts vid de olika skolbyggnadernas tillkomst. Kanske har det funnits upp mot 80 gravar totalt. 45 av dessa kom att bli undersökta. Inför 1980 års grävning återstod 14 anläggningar varav endast åtta med säkerhet var gravar. Tre av dessa var högar, varav de två största (A9, A10) var hårdast slitna och dessutom plundrade. A10 var helt fyndlös vad gäller förhistoriska fynd men i A9 påträffades bl a en kniv, sex spikar och fragment till en sammansatt streckornerad benkam. Kamfragment A4 (ben) 8 Ytterbyskolan skymtar ganska mitt i bilden bortom järnvägsspåren. Foto: Anders Hedman 1980

9 Botten på urna med en torshammaring utanför. Nedan torshammarringen Foto: Anders Hedman Torshammarring A1 Foto: Anders Hedman Gravhög A9 Foto: Sven A Bayard 9 Björnklorna (falanger) A15 Foto: Anders Hedman

10 Två kristna kistbegravningar på den övre skolgården Den tredje högen, A8 vars tunna fyllning täckte ett kärnröse, innehöll ett välbevarat skelett liggandes på rygg med huvudet i väst. Kistspikar visade att hen begravts i en kista. Utöver spikarna och skelettet påträffades endast spridda kolbitar. Skelettet låg ca 35 cm under stenpackningen med ansiktet vänt mot norr, höger hand på magen, rakt utsträckta ben. Skelettet varken ålders-eller könsbestämdes. Anläggning 7 var en rund stensättning utan egentlig kantkedja 2,8x3,2 meter täckt av ett tunt sand/myllaskikt. Stensättningen visade sig innehålla ytterligare en kistbegravning orienterad i öst-väst. Skelettgraven A8. Innanför den runda kantkedjan ser man kistnedgrävningen med sten ovanpå. Foton: Anders Hedman Vila i frid har väl knappast gällt för de två som fick sin sista vila på en kommande skolgård. Åtskilliga täbybarn har lekt på gravarna däribland jag själv. 10

11 Stensättningen var lagd i två till tre skikt av runda stenar. I nedgrävningen fanns inget av skelettet kvar, dock påträffades 16 kistspikar 6-8 cm långa samt en kniv med blad på ca 12 cm och med träskaft. Ett träfragment med påsmält järn eller glasslagg, en melonpärla i två delar, turkosblå, en krukskärva, ett bryne samt ett bränt djurben. Brända, obrända (obr) Påträffat 1980 Föremål A1. 2 Människor, hund Torshammarring, krukskärvor. A2. Bronsring A3. Ben obestämbart Trä och ett bränt ben, kol troligen recent. A4. Människa Torshammarring, brodd, järnbeslag, kam, lerkärl A5. Ben, obestämbart Brodd A6. Naturbildning A7. Skelettnedgrävning, kistbegravning 18 kistspikar, kniv med träskaft, melonpärla, turkosblå, bryne A8. Skelett 11 kistspikar, kol A9. Två obrända ben, ej specificerade Sölja(?) 6 spikar, 3 järnfragment, kam A10. Tre ospecificerade obrända ben Mynt 1 öre 1716, blykula 15mm, järnkittel, skörbränd sten, kol A11. Naturbildning Mynt 2 öre 1760, Mynt 2 öre 1768 A12. Naturbildning A13. Naturbildning A14. Naturbildning A15. 2 Människor, får/get, 15 st björnklor (falanger) 3 järnfragment, krukskärvor, enkelkam Djuroffren Hund. Är det vanligaste djuroffret i järnåldersgravar. Till skillnad från människan hittar man oftast hela hundens brända ben i graven. Vad gäller människoben hittas endast en mindre del. Vad man gjorde med resten av benen kan vi bara spekulera om. Med hundar är det tvärs om här hittas oftast samtliga ben. Närmast tänker man väl att hunden var ett verktyg för ägaren, alltså jakthund eller vakthund men man hittar alla storlekar, från schäferstorlek till papillonstora, även hundvalpar, både i mans- och kvinnogravar. Hunden återfinns ofta i det arkeologiska materialet men beskrevs inte speciellt ofta i skriftliga källor. I Snorres Edda beskrivs hunden bara en gång och har då namnet Garm, vakthunden till underjorden Hel. Häst. Hästar offrades i gravar under hela järnåldern, men de blev vanligare under de senare perioderna. Den äldsta hästgraven i Sverige var en hingst, den påträffades i Torslunda socken på Öland och har blivit C14-daterad till folkvandringstid. Hästfynd är vanligare i mansgravar än i kvinnogravar. Precis som med hunden har hästen lagts intakt på bålen under hela järnåldern. De hästar vars ålder man kunnat fastställa har varit vuxna, äldre än 5 år. Det anses att äta hästkött var en hednisk sed och att man gjorde det som en form av offermåltid. Det är möjligt att hästar och hästkött var det djuroffer som man hedrade högst vid begravningsfester. Hästköttet kokades i stora kärl och serverades tillsammans med stora mängder alkoholhaltiga drycker. Att dricka flottet ifrån hästköttet och att andas i ångarna ifrån koket sågs som en aktningsfull handling inför offerdjuret. Hästen har haft en religiös betydelse, det vet man ifrån Snorres Edda där hästen visar sig vara det enda djur som kan förflytta sig mellan världarna. Hästen anses varken vara domesticerad eller vild utan tillhör utrymmet däremellan, den lever för att assistera människan i den sociala världen men den överlever även i det

12 vilda. Några av hästarna i Snorres Edda är Rimfaxe och Skinfaxi som kontrolleras av gudarna för natten och dagen, och måste därför springa runt jorden varje 24:e timme. En av de viktigaste hästarna i fornnordisk mytologi är Odens hingst Sleipner, som kan färdas från himmelen till jorden, men även från denna världen till underjorden. Det är ifrån Sleipner som alla hästar härstammar. Ett övernaturligt väsen som hästen anknyts till är valkyriorna som använde hästar för att transportera krigare som dog i strid till Vallhall. Fruktbarhetsguden Frej hade speciella hästar vigda åt sig och ingen förutom guden själv fick rida dessa, bl.a. hästen Frejfaxe. Hästen har associerats med framstående gudar och människor ända sedan äldre bronsålder och på så sätt kopplats till aristokratin i samhället. Nötkreatur. I kremationer från hela järnåldern förekommer nötkreatur som vanliga offergåvor i både mans- och kvinnogravar, det är alltså ingen skillnad för denna art mellan könen. Det är sällan kompletta skelett av nötkreatur hittas i gravar ifrån järnåldern, utan istället domineras de flesta av skelettelement ifrån skallen och klövarna, d.v.s. slaktavfall. Nötkreatur och likaså får, get och svin förekommer oftast som ungdjur. Nötkreatur och då framför allt kon kan ha varit viktigt för människorna i Norden då kon är en viktig del av skapelseberättelsen. Det sägs nämligen att urkon Audhumbla födde fram gudarna. Kor var kraftfulla djur med enorm trolldom som i strid kunde skrämma bort sina fiender. Det har skrivits åtskilliga sagor om hur modiga krigare blev skräckslaga när trollkon sprang rusande emot dem och råmade, det enda som kunde stoppa trollkon var att man skadade hennes ögon. Oxarna var också betydelsefulla som dragdjur inte bara praktiskt i vardagen utan även i mytologin. Myter berättar nämligen om hur man med hjälp av fyra oxar slet ur ett landområde ifrån Sverige för att sedan dra ner det till Danmark och bilda ön Själland. Får och get. Får/Get är det näst vanligaste djuret i gravar från järnåldern, (dock inte på vårt gravfält). Kremationer med får/get förekommer ifrån både äldre och yngre järnåldern, men når sin topp under vendeltid. Ifrån folkvandringstid och vendeltid hittas inga kompletta skelett av får/get i gravar, utan precis som med nötkreatur är det ben ifrån skallen och klövarna som dominerar. Under vikingatid börjar det förekomma hela individer av får/get i gravarna. Getter hade en viktig plats i fornnordisk mytologi bocken, framförallt. Två getter som nämns i Snorres Edda är Tanngrisner och Tanngnjost, de drog åskguden Tors vagn. Dessa två getter hade en magisk egenskap, nämligen återuppståndelsen. Om man slaktade dem utan att orsaka någon skada på deras skelett eller skinnet, så återuppstod de av några magiska ord som Tor uttalade. En annan get som nämns i sägner är Heidrun. Hon stod på taket av den stora salen Valhall och ur henne kunde man mjölka det heliga mjödet som dracks inne i salen. Svin. Svin förekommer i brandgravar ifrån hela järnåldern, men det ökar rätt kraftigt mellan folkvandringstid och vendeltid. Det är ingen skillnad på fynd av svin i gravar mellan kvinnor och män. Svin är fruktbarhetsguden Frejs heliga djur och står därför för fruktbarhet och styrka. Två viktiga svin inom asatron är galtarna Gyllenborst och Slidrugtanne som drog Frejs vagn. Det allra viktigaste svinet var dock Särimner. Det sägs att han kokades i en kittel varje dag och på dennes kött festade man till kvällen. Nästa morgon levde Särimner igen och man kunde då upprepa slakten. Svinkött ansågs tydligen som en evig delikatess av järnåldersmänniskorna. Svinen är på sätt och vis fortfarande helig för oss nordbor då vi serverar det vid julbordet, en tradition 12

13 som nog härstammar ifrån den här perioden i historien. Katt. Hittas sällan i järnåldersgravar och ingen katt påträffades på gravfältet. (Två katter, en vuxen och en ca ett år gammal hittades dock i Arninge, Täby 75:1. Se F-nytt nr ) Det äldsta kattfyndet i Sverige kommer ifrån Varnhem socken i Västergötland, en rik kvinnograv ifrån 100-talet e.kr. I graven låg två katter, en kattunge och en vuxen. I vår nordiska mytologi har dock katterna en roll. Gudinnan Freja, ska ha åkt i en vagn dragen av katter. Freja står för fruktbarhet och är den viktigaste gudinnan inom nordisk mytologi. Katten var hennes favoritdjur. På många gravfält ifrån järnåldern i Sverige hittas obrända ben och tänder, så också på vårt gravfält. Dessa har inte utsatts för elden ifrån bålet, inte ens för en liten stund, utan har placerats i graven efter kremeringsprocessen då elden falnat. Tänder ifrån olika djurarter kan väl knappast symbolisera föda, utan är väl snarare symboliska offer som vi idag inte förstår. Det mesta om djuroffer under yngre järnålder och djuren i mytologin har jag lånat från en D-uppsats i osteologi skriven av Jenni Karlsson som hon kallar I människans tjänst? Sammanfattning Anders Hedman noterar i sin sammanfattning att flertalet gravar på gravfältet är vikingatida men lutar åt att A15 med björnklorna kan vara folkvandringstida eller tidig vendeltid. Björngravar var vanligast under Folkvandringstid, så även den enkelkam som låg i samma grav. (Björnklorna i graven betyder troligen att den som begravts varit svept i, eller lagd på, en björnfäll, endast klor/falanger hittas). På Ytterbyskolans skolområde skulle man då kanske begravt människor under 500 år, från 500- fram till 1000-talet. De gravar som försvunnit utan undersökning när de två äldsta skolbyggnaderna kom till vet man givetvis inget om. Hedman tycker det är märkligt att Ytterbys andra gårdsgravfält (Täby 138:1) som låg ungefär mellan järnvägen-centralvägen-mekonomen, är samtida med 140:1 och att inga äldre gravar ännu hittats. Utgrävningen av Täby 138:1 och vad man hittade där får kanske bli ett senare nummer av Fornminnesnytt. Hedman noterar att i A1 och A15 har dubbelbegravningar skett. I Nordströms utgrävning hittar jag inte några sådana noteringar men i A3, A6, A8, A10, A14, A16, A21, A23, A30, och A31 har han funnit skärvor efter två kärl. Tyvärr har jag inte lyckats finna några uppgifter om de begravdas ungefärliga ålder vid dödsögonblicket eller kön. Ej heller några C14-dateringar. Anläggningarnas ålder har bedömts efter deras uppbyggnad samt de föremål som hittats. Av det de avlidna fått med sig på bålet/graven inför sin resa till dödsriket, (krukskärvor, spik, nit undantaget), är benkammar vanligast i antal, (i 22 gravar). Hund (i 20 gravar). Glaspärlor, (minst 167st i 18 gravar). Häst i 8, Torshammarringar i 8. Givetvis kan de avlidna fått med sig en massa annat t.ex mat, dryck, kläder m.m. 13

14 som bålet eller tiden slukat. Kammar av ben var tydligen något som både kvinnor och män ansåg som viktigt att ta med sig på resan, säkert både en nyttopryl och statusmarkör. En kam var ju inte något man snodde ihop på nolltid (tredelad, nitad, ornerad med punktcirklar för att inte tala om själva tanddelen). Har också hört att det ända in på 1800-talet förekom s.k. dödskammar, d.v.s. den kam man använde när den avlidne skulle göras i ordning fick följa med den döde i kistan. Ett eko från järnåldern? Silvermyntet i A3 (Nordström) Kanske finns bland läsarna någon med mynt som specialintresse så här kommer ett utlåtande: Tyvärr blev det dåligt med bilder på fynden från grävningarna. ATA har försökt hitta fyndfoton från Nordström och Hedman men inte lyckats. När jag kontaktade SHM meddelalade de att varken jag eller deras egna fotografer kan ta bilder på fynd i deras magasin förrän tidigast till hösten 2017 p.g.a. ombyggnad! Samt att spiralpärlan av guld troligen är förkommen. Fortsättning kanske följer till nästa jul. Gilla Fornminnesnytts sida i Facebook så får du löpande tips om utgrävningar, föredrag, visningar, rapporter m.m. i vårt närområde. GOD JUL! och GOTT NYTT ARKEOLOGIÅR! Vill du få Fornminnesnytt direkt i din egen dator? Allt som behövs är din e-postadress. Maila till: lgronwall. lgn@gmail.com Tidigare nummer (totalt 1255 sidor, 2196 bilder) hittar du på: Fornminnesnytt finns också att läsa i pappersformat på Täby Huvudbibliotek. Eller gilla och följ Fornminnesnytt på Facebook 14