Nr284. Mot. 1972: av herr Hedin m. fl. om översyn av fastighetsregistreringen.

Transkript

1 Mot. 1972: Nr284 av herr Hedin m. fl. om översyn av fastighetsregistreringen. I 1968 års statsverksproposition föreslogs övergång till en ny typ av fastighetsregistrering. Tredje lagutskottet uttalade :5 - bl.a. att mot bakgrund av den utjämning som skett av skillnaderna mellan stad och land borde fastighetsregistret vara enhetligt för hela riket. Därav följde att också beteckningssystemet måste vara enhetligt. Utskottet framhöll dock önskvärdheten av att beteckningsbyten, som måste ske, i största möjliga utsträckning begränsas till enbart numren på fastigheterna och att även i övrigt alla möjligheter tillvaratas att bevara de kulturvärden som ligger i de gamla gårds- och sockennamnen. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag, vilket innebär att ett enhetligt beteckningssystem skall införas och att kommuner skall vara registerområden. För hela Jandet skall uppläggas ett enhetligt fastighetsregister. Enheter i detta register är fastigheter och samfälligheter. Registerenhet tillhör visst registerområde. Varje kommun utgör ett sådant område. Ett område får dock innefatta flera kommuner eller del av kommun. Registerområde skall indelas i trakter där varje trakt utgörs av en grupp registerenheter. Traktnamn får ha högst tjugo bokstäver. Indelningen i trakter bör vara lätt att redovisa på kartan. Traktindelningen skall med avseende på traktnamn samt omfattningen och läget av den mark som hör till varje trakt vara sådan att indelningen kan antas bli allmänt känd i orten. Innan beslut om traktindelning och traktnamn meddelas skall berörda fastighetsägare ''genom kungörelse i tidning eller på annat lämpligt sätt" beredas tillfälle att ta del av upprättade förslag. Besvär kan anföras hos lantmäteristyrelsen, vars fastställelse inte kan överklagas. I det nya fastighetsregistret kan gamla fastighetsnamn komma att försvinna eller ändras. Hur stor omfattning beteckningsändringarna kan få är beroende av en del lokala faktorer och på hur långt de uppställda kraven på en fastighetsbeteckning drivs. Omfattningen styrs i första hand av: mängden namnkollisioner till följd av sockenindelningens slopande, kravet.att traktindelningen med avseende på traktnamn samt omfattningen och läget av den mark som hör till varje trakt skall vara sådant att indelningen kan antagas bli allmänt känd i orten,

2 Mot. 1972: kravet att indelningen i trakter bör vara lätt att tydligt redovisa på kartan, regeln att traktnamn får innehålla högst tjugo bokstäver. Även om både i berörda utskottsutlåtanden och i anföranden av departementschefen har betonats att ändringar av de gamla gårds- och sockennamnen bör begränsas tycks erfarenheterna hittills visa att de blir ganska omfattande. I samband med att sockn arna slopas såsom registerområden och denna registerfunktion övertas av kommunerna uppkommer särskilda problem på grund av att två eller flera byar, enstaka hemman o.d. i särskilda socknar inom en kommun kan ha samma namn. En undersökning visar att i medeltal ca tio procent av nuvarande by- och gårdsnamn måste ändras för att de skall bli unika inom kommunblocket. F ör att undvika framtida ändringar av fastighetsregistret i samband med kommunindelningen skall samtliga registerbeteckningar göras entydiga inom inte bara nuva rande kommuner utan även inom ou föreslagna kommunblock eller de större kommuner som kan väntas komma till stånd framdeles. Det synes alltså som om den avsedda begränsningen av namnändringar skulle vara svår att beakta i det praktiska arbetet. Enligt vår mening måste detta ge anledning till en översyn av hela systemet. Vi finner det nämligen helt orimligt att tusenåriga gårdsnamn skall försvinna enbart av den anledning att datasystemet fungerar på ett visst sätt. Så lättvindigt kan man inte handskas med oersättliga kulturvärden. Särskilt allva rliga konsekvenser tycks uppkomma på Gotland, vilket föranlett två professorer - Thure Stenström, professor i litteratu rvetenskap, och Torsten Andersson, professor i nordiska språk och ortnamnsforskning vid Uppsala universitet- att i ett öppet brev framhålla: Med bestörtning och förtrytelse har undertecknade observerat, att de gamla gotländska gårdsnamnen är i fara, i det att fastighetsregistreringen skall läggas om på databehandling. Även om reformen för landet i dess helhet kan ekonomiskt motiveras, visar det sig vara tekniskt möjligt att rädda gårdsnamnen just på Gotland. Gotlands län är unikt såtillvida som det utgör en enda kommun. Av den anledningen finns här goda möjligheter att i enlighet med myndighetem as intentioner bibehålla så många gamla namn som möjligt. Länet behöver inte indelas i kommuner utan indelas i stället i socknar, och då finns plats fö r gårdsnamnen. Detta enkla administrativa ingrepp skulle garantera, att inte en stor del av den kulturhistoriskt så värdefulla gotländska namnskatten i fråga om gårdsnamn hotades. Kulturrustariska värden som en gång raserats, kan aldrig återställas. Namn som slutar att brukas, dör och försvinner. Det har hittills inte förebragts några godtagbara skäl, varför Gotland med sin särpräglade kultur och sin intressanta uppsättning av uråldriga gårdsnamn inte skulle kunna få utnyttja den möjlighet som faktiskt finns att bevara sina gårdsnamn. De myndigheter som medverkat till att gamla gotländska gårdsnamn försvinner ur hanteringen, tar på sig ett tungt ansvar för en kulturförstörelse som är irreparabel.

3 Mot. 1972: Lantmätare Lars Klint, centralnämnden för fastighetsdata (CFD), behandlar också kritiskt de nuvarande åtgärderna i en artikel i Gotlands Allehanda och framhåller vilka olyckliga konsekvenser övergången till det nya fastighetsregistret kan få. Det är två minu poster i balansräkningen som måste framhållas menar han. För det första kostnaderna för själva omläggningen och för allt mera rbete under en mycket lång omställningsperiod, n iir köpehandlingar, lånereverser, bouppteckningar, kartor och mängder av andra enskilda och offentliga papper innehåller gamla beteckningar. som skall omtolkas till nya när dom skall användas efter reformen. För det andra har vi förlusten av kulturvärden när gårdsnamnen så småningom dör ul. D en första är en fackfråga och om den skulle jag bara vilja påstå, att det ä r långt ifrån självklart att samhället gör vinst på affären. Hela reformen har visat sig bli många gånger dyrare än vad fastighetsregisterutredningen räknade med. Den andra minusposten kan inte mätas eller vägas på vanligt sätt. Man kanske kan jämföra gårdsnamnens död med l 800- talets vitmålning av de vackert utsmyckade kyrkväggarna. Koncentrationen på det sanna evangeliet fick inte äventyras då. Övermålningen var ett misstag äger man nu. Vi ville inte vara oförvillade andar stöpta i samma färglösa former. Nu kostar det miljoner att skrapa fram kyrkmålningarna igen. Så skri ver alltså en person som har till uppgift att syssla med omläggningen av fa tighetsregistret. De här åberopade auktoriteterna är inte dc enda som ställt sig kritiska mot den pågående förändringen. J dc bygder där förändringarna blir ganska omfattande och gamla gårdsnamn bara försvinner för att ersättas med nya och främmande - datariktigare - är man orolig för vad som håller på att ske. Vi frågar oss också om det verkligen skall vara nödvändigt att vi såsom "slavar under en datamaskin'' helt skall underordna oss "maskinens krav'', allra helst som det tycks var tveksamt om det blir någon ekonomisk vinst med det nya systemet. Efter nu mer Un tre å rs förberedelsearbete börjar kostnadsbilden för fastighetsdatabankens uppbyggnad och drift att i någon mån kl arna. Förbrukade och planerade utvecklingskostnader utgör: Budgetår l 000-tal kr. 1968/ 69 l l milj. kr. Uppläggningsarbetet beräknas dock inte vara slutfört förrän omkring 1980, men man har av praktiska skäl tagit totalanslagen t.o.m som utvecklingskostnader.

4 Mot. 1972: Till utvecklingskostnaderna skall också läggas genomförandekostnaderna för andra myndigheter - preliminärt uppskattade till ca 30 milj. kr. Kostnaderna för registerkartan är mycket vanskliga att bedöma men upptas här till ca 15 milj. kr. Totala uppläggningskostnaderna kan sammanfattningsvis uppskattas till minst 180 milj. kr. Fastighetsregisterutredningen uppskattade investeringskostnaderna för datamaskinminnen till 2,75 milj. kr. Man räknade då med att använda och komplettera någon befintlig dataanläggning och att bearbetningarna skulle kunna erhållas för 0,9 milj. kr./ år. Med det nu provade terminalsystemet räknar man med att den tekniska utrustningen vid förhyrning kommer att kosta 21,6 milj. kr./ år för den fullt utbyggda fastighetsdatabanken. Omkring hälften kan anses falla på fastighetsregistret. De årliga kostnaderna för fastighetsregister- och inskrivningsväsendena ökar med 36,7 milj. kr./ år till vilket belopp skall läggas ränta och avskrivning på uppläggningskostnaderna, ca 180 milj. kr. De positiva effekterna av fastighetsd atabanken, i form av minskat personalbehov, ökade intäkter och andra förbättringar, kan givetvis bli stora. Effekterna sträcker sig även utanför register- och inskrivningsmyndigheternas domäner. Men inte ens med en välvillig bedömning av de positiva effekterna kan man med no rmala ekonomiska beräkningssätt få intäktsökningarna att överstiga kostnadsökningarna. Fastighetsdatabanken fungerar för närvarande i norra hälften av Uppsala län. Resultaten från detta försök har utvärderats, och en promemoria - som också tillställts justitieministern - har sammanställts. I promemorian tar man upp vissa tänkbara intäkter, dvs. positiva rationaliseringseffekter, under beteckningen "höjning av servicenivån". För inskrivningsväsendets del räknar man med en snabbare behandling av ärendena och tar detta som förevändning att höja avgiften för varje expedition med 5 kr. eller totalt 10 milj. kr./ år. I fastighetsregistreringen föreslår man med en mycket egenartad motivering en "fastställelseavgift". Den skulle öka sakägarnas kostnader med 30 kr. för varje nybildad eller ändrad fastighet. Fastighetsdatabankens intäkter skulle därigenom öka med ca 4,5 milj. kr./ år. Införandet av det nya fastighetsregistret medfö r att många fastigheter byter namn. Själva namnförlusten känns säkert hård för många människor, men därtill kommer ett visst besvär när beteckningarna i de egna handlingama och på kartor blir inaktuella. H ypoteksinrättningar, banker och en rad statliga myndigheter blir också drabbade. Dessa nationalekonomiska förluster nämns över huvud taget inte i utvärderingspromemorian. M an tar i stället upp en positiv rationaliseringseffekt på l O milj. kr. - en tänkbar inkomst från försäljning av nya fastighetsbeteckningar. Man måste kringgärda de redovisade intäktsökningarna med starka reservationer. De kan bli väsentligt mindre. A andra sidan rymmer naturligtvis det nya avancerade datasystemet utvecklingsmöjligheter, t.ex.

5 Mot. 1972: för fastighetsbildningsverksamheten. Promemorian tar här upp tänkbara intäkter på l 0,8 milj. kr./ år, vilket belopp verkar synnerligen diskutabelt. Det har inte närmare motiverats, och man synes inte ha beaktat att ytterligare terminalutrustning för kanske 5 milj. kr./ år behövs. I och med att man går in på andra verksamhetsområden än fastighetsregistrering och inskrivning har man också gått utanför de ramar riksdagen fastställt för reformen av fastighets- och inskrivn ingsregister. Det tycks inte kunna uteslutas att det databankssystem som CFD gått in för att ful lfölja, efter nu genomförda och pågående försök, inte visat sig uppfylla de ekonomiska och andra krav som måste ställas på ett fastighets- och inskrivningsregister. Genom beteckningsförändringarna går också kulturvärden till spillo i betydande omfattning. Samordningen med andra dataregister - exempelvis länsstyrelsern as - tycks inte heller ha fått någon tillfredsställande lösning. Utredning av vissa frågor rörande samordning och kontroll av databanker har just påbörjats av en särskild kommitte. Offentlighets- och sekretesskommitten, som särskilt ägnar sig åt datateknikens konsekvenser för offentlighetsprincip och personlig integritet, beräknas snart framl ägga ett betänkande. Resultatet av dessa kommitteers arbete kan få återverkningar bland annat på fastighetsdatabankens ekonomiska förutsättninga r. Ovannämnda och andra förhållanden talar starkt för att principerna och de ekonomiska förutsättningarna för de nya fastighets- och inskrivningsregistren måste överses genom en kompletterande utredning. Eventuellt bör ADB endast delvis komma till användning och icke nödvändigtvis på en central dataanläggning. Registre n bör kunna anordnas så att en övergång till avancerad datateknik längre fram underlättas. l avvaktan på att en översyn kan ske av de hittills vunn a erfarenhete rn a bör den pågående försöksverksamheten endast fortgå i begränsad omfattning så att eventuella förslag till omläggningar kan genomföras smidigt och så lite kostnadskrävande som möjligt. Med stöd av det anförda hemställs l. att riksdagen hos Kungl. Maj: t anhåller om en översyn av riktlinjerna och kostnaderna för bl.a fastighetsregistrets överförande till data, 2. att härvid sådana anvisningar för fastställande av traktnamn utfärdas att befintliga gårds- och bynamn bibehålls så långt det är möjligt inom ett dataregister,

6 Mot. 1972: att pågående försöksverksamhet i avvaktan på resultatet av den begärda utredningen begränsas. Stockholm den 20 januari 1972 CARL E RIC H EDIN (m) KARL LEUCHOYIUS (c) TORSTEN GUSTAFSSON (c) i Stenkyrka SVEN ANTBY (fp) JOHN LUNDBE RG (s) ARNE ANDERSSON (m) i Ljung