Bevarandeplan för SE Näset

Transkript

1 Bevarandeplan för SE Näset Namn Områdeskod Områdestyp Areal Skyddsform Fastställd av Länsstyrelsen Planförfattare Uppdaterad senast Näset SE SCI 9,5 ha 5-årigt miljöstöd Karin Sund Rolf Wedding Ägandeförhållanden Markägare: Privat Kommun: Laxå Nyttjanderätt: Beskrivning av området Vid Undens norra strand och i ett barrskogsdominerat landskap ligger Näset med sin ängsoch betesmark. Enligt häradskartan har flera små och oregelbundet formade ytor brukats som åker, men den största delen av Näsets marker har nyttjats som löväng och betesmark. Stor del av dessa marker slås och betas än idag. Under första hälften av 1900-talet hävdades stor del av markerna med traditionell slåtter. Därefter följde en period utan hävd med igenväxning som följd, men i början av 1990-talet återupptogs hävden igen. Sedan dess har ett intensivt och kontinuerligt arbete pågått för att återskapa ängs- och betesmark med ett relativt gles träd- och buskskikt. Flertalet av de gamla små åkrarna ingår i dagens ängsmark, som är uppdelad på flera olika områden. Ungefär hälften av den gamla ängen hävdas idag med traditionell lieslåtter, medan den andra hälften betas tillsammans med mark som även betades under 1800-talet. Björk, ask och asp är vanliga arter i träd- och buskskiktet, som även innehåller lönn, rönn, fågelbär, klibbal, alm, hassel och en. Ett flertal aspar och en del björkar är ihåliga. Den långa kontinuerliga hävden har lett till att floran i såväl slåtter- som betesmarken innehåller ett flertal arter som är typiska för äldre ogödslade fodermarker, så kallade hävdgynnade arter. I markerna finns även kulturhistoriska spår i form av odlingsrösen och två timrade ängslador, varav en är i gott skick, medan den andra har rasat samman. Betesmarken är upptagen i nationella bevarandeplanen för odlingslandskapet. Näset ligger inom ett stort område (omfattande östra Unden och dess stränder) som är av riksintresse för naturvården. Naturvärdet består främst i den rika ängsfloran. 1

2 Ängen med fina ladan. Foto Karin Sund Södra delen av betesmarken med sjön Unden i bakgrunden. Foto: Karin Sund 2

3 Ekoblad: (09E 4e) och (09E 4f) Ortofoto: och år 2000 Topoblad: 0941 och 0942 Häradskarta: digital karta nr 54-3 (Åbyholm) 3

4 Ingående naturtyper enligt habitatdirektivet Nr Habitat Areal 6510 Slåtterängar i låglandet 2,2 ha 9070 Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ 4,4 ha Bevarandesyfte Syftet med Natura 2000-området är att anmälda naturtyper i området (se ovan) ska bevaras långsiktigt. Varje anmäld naturtyp ska bidra till att upprätthålla så kallad gynnsam bevarandestatus inom sin biogeografiska region. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus 6510 Slåtterängar i låglandet Årlig, slåtter, höbärgning, lövtäkt och efterbete samt röjning av igenväxningsvegetation Vid behov fagning. Träd- och buskskiktets krontäckning ska vara högst 25 %. Ingen påtaglig minskning av populationerna hos de typiska arterna i naturtypen 9070 Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ Årligt bete och röjning av igenväxningsvegetation. Krontäckningen av träd och buskar ska vara minst 25 % och max 40 %. Vidkroniga träd, som växt upp i öppet solbelyst läge, måste även fortsättningsvis ha ljus och värme för att inte konkurreras ut. Ingen påtaglig minskning av populationerna hos de typiska arterna i naturtypen. Områdets bevarandestatus Bevarandestatusen är gynnsam i ängsmarken (6510). Den har genom årens lopp blivit allt bättre, genom den avverkning och gallring som genomförts samt genom den kontinuerliga slåtter- hävden. År 2002 var vissa delar inte tillräckligt solbelysta, men mycket har gjorts sedan dess för att släppa in mer ljus i både ängs- och betesmarken. De typiska kärlväxterna och andra hävdgynnade arter har numera goda förutsättningar i de mer solbelysta markerna. Bevarandestatusen för betesmarken (9070) är mindre god. Området har nyligen gallrats och en viss röjgödslingseffekt märks i fältskiktet. Trädskiktet är tämligen likåldrigt och det finns få gamla och grova träd. 4

5 Bevarandemål 6510 Slåtterängar i låglandet Arealen löväng av fennoskandisk typ ska vara minst 2,2 ha. Hela arealen ska vara väl hävdad varje år vid vegetationsperiodens slut. (Med väl hävdad menas att ingen skadlig ansamling av förna förekommer vid vegetationsperiodens slut). Krontäckning av träd och buskar ska vara högst 25 %. Vedartad igenväxningsvegetation förekommer inte. De typiska kärlväxtarterna slåttergubbe, ormrot, darrgräs, liten blåklocka, hirsstarr, klasefibbla, slåtterfibbla, prästkrage, nattviol, jungfru Marie nycklar, jungfrulin, ängsvädd och smörbollar ska bibehålla nuvarande frekvens eller öka i betesmarken Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ Arealen trädklädd betesmark av fennoskandisk typ ska vara minst 4,4 ha Minst 4 ha ska varje år vara väl avbetade varje år vid vegetationsperiodens slut. (Med väl avbetad menas att ingen skadlig ansamling av förna förekommer vid vegetationsperiodens slut). Frekvensen av negativa kärlväxter (piprör, örnbräken, veke/knapptåg) ska vara mindre än 1 %. Krontäckningen av träd och buskar ska vara mellan 25 och 35 %. Vedartad igenväxningsvegetation förekommer inte. (Med vedartad igenväxningsvegetation menas buskar och träd som har kunnat etablera sig på grund av att beteshävden varit för svag. Igenväxningsvegetation försämrar förutsättningarna för hävdgynnade växtoch djursamhällen samt arter.) Vidkroniga träd, som växt upp i öppet solbelyst läge, växer fortfarande fria från konkurrerande träd och buskar. De typiska kärlväxtarterna blåsuga, kattfot, liten blåklocka, knägräs, ängsvädd och ärenpris ska bibehålla nuvarande frekvens eller öka i betesmarken. Frekvensen av örnbräken är högst 1 %. Hotbild 9070 Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ och 6510 Slåtterängar i låglandet Minskad eller upphörd hävd leder till igenväxning av buskar och träd och utarmning av den hävdgynnade floran och faunan. Tillskottsutfodring ger indirekt näringstillförsel till marken och missgynnar den konkurrenssvaga floran. Användning av avmaskningsmedel som innehåller avermectiner är negativ för den dynglevande insektsfaunan. Gödsling (förutom gödsel från djur på bete), kalkning, dikning eller insådd av främmande arter får inte förekomma 5

6 Pågående bevarandeåtgärder Regelverk Strandskydd gäller enligt 7 kap miljöbalken. Strandskydd gäller 100 m från strandlinjen. Hela arealen äng (6510) och betesmark (9070) omfattas av miljö- och landsbygdsprogrammets miljöersättning för betesmark och är berättigad till tilläggsersättning, åtgärdsplan finns. Planerade bevarandeåtgärder Gränserna bör justeras. En äng som slås är idag utanför Natura2000-området. Granskog ingår idag i Natura2000-området. Den del som idag är anmäld som trädklädd betesmark (9070) bör ändras till 6270 Artrika torra friska låglandsgräsmarker. Marken har historiskt sett varit relativt öppen. Markägarens ambition är att hålla den öppen med en krontäckning <25%. För att god bevarandestatus ska upprätthållas i betesmarken bör betestrycket öka. Uppföljning av bevarandemål Fjärranalys för kontroll av bibehållen areal, dock inte kvalitetskontroll av hävden. Fältkontroll av hävd och igenväxningsgrad, (kan i förekommande fall göras i samband med miljöstödskontroller och individuella åtgärdsprogram.) Provrutor för att mäta diversitet av typiska arter och andra hävdgynnade kärlväxter. Typiska arter De arter som Länsstyrelsen känner till i området är markerade med fet stil Slåtterängar i låglandet Kärlväxter Kattfot Slåttergubbe Ormrot Låsbräknar Darrgräs Liten blåklocka Hårstarr Knaggelstarr Hartmanstarr Ängsstarr Lundstarr Fågelstarr Hirsstarr Antennaria dioica Arnica montana Bistorta vivipara Botrychium spp Briza media Campanula rotundifolia Carex capillaris Carex flava Carex hartmannii Carex hostiana Carex montana Carex ornithopoda Carex panicea 6

7 Loppstarr Brudborste Klasefibbla Backnejlika Späd ögontröst Gentianor Solvända Revfibbla Slåtterfibbla Sommarfibbla Prästkrage Vildlin Käringtand Stagg Orkidéer: jungfru Marie nycklar, tvåblad och nattviol, grönvit nattviol Slåtterblomma Rödkämpe Rosettjungfrulin Jungfrulin Vårfingerört Småfingerört Gullviva Skallror Svinrot Dvärglummer Ängsskära Ängsvädd Smörboll Carex pulicaris Cirsium helenioides Crepis praemorsa Dianthus deltoides (norr) Euphrasia stricta var tenuis Gentianella spp Helianthemum nummularium Hieracium lactucella Hypochoeris maculata Leontodon hispidus Leucanthemum vulgare Linum catharcticum Lotus corniculatus Nardus stricta Orchidaceae spp Parnassia palustris Plantago media Polygala amarella Polygala vulgaris Potentilla crantzii Potentilla subarenaria Primula veris Rhinanthus spp Scorzonera humilis Selaginella selaginoides Serratula tinctoria Succisa pratensis Trollius europaeus 9070 Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ Kärlväxter Blåsuga Kattfot Ormrot Låsbräken Liten blåklocka Lundstarr Grönkulla Knägräs Fältgentiana Slåtterfibbla Gökärt Korskovall Ögonpyrola Stagg Ajuga pyramidalis Antennaria dioica Bistorta major Botrychium lunaria Campanula rotundifolia Carex montana Coeloglossum viride Danthonia decumbens Gentianella campestris Hypochoeris maculata Lathyrus linifolius Melampyrum cristatum Moneses uniflora Nardus stricta 7

8 Gullviva Rödkämpar Ängsvädd Klockpyrola Ärenpris Teveronika Lavar Garnlav Matt pricklav Slät lönnlav Lönnlav Gulpudrad spiklav Ekspiklav Gul dropplav (Gelélavar) Sotlav Almlav Grynig blåslav Gammelgranslav Gammelekslav Skinnlav Lunglav Skrovellav Örtlav Ädellav (Njurlavar) Fjällig filtlav Gul porlav Grå skärelav Havstulpanlav Primula veris Plantago media Succisa pratensis Pyrola media Veronica officinalis Veronica chamaedrys Alectoria sarmentosa Arthonia pruinata Bacidia fraxinea Bacidia rubella Calicium adspersum Calicium quercinium Chaenotheca phaeocephala Cliostomum corrugatum Collema spp. Cyphelium inquinans Fuscopannaria spp. Gyalecta ulmi Hypogymnia farinacea Lecanactis abietina Lecanographa illecebrosa Leptogium saturninum Lobaria pulmonaria Lobaria scrobiculata Lobaria virens Megalaria grossa Nephroma spp. Pannaria spp. Parmeliella spp. Peltigera collina Purtusaria flavida Schismatomma decolorans Sclerophora spp. Thelotrema lepadinum 8

9 Litteratur Jordbruksverket ( ). Inventering av värdefulla ängs- och betesmarker. Jordbruksverkets databas TUVA och GiS-skikt Kjellström M. (1972). Översiktlig naturvårdsinventering av norra Tiveden, område 23. Länsstyrelsen i Örebro län. Länsstyrelsen i Örebro län (1984). Naturvårdsöversikt Örebro län, område 60:22. Publ. nr 1984:5. Länsstyrelsen i Örebro län (1995). Inventering av ängs- och hagmarker i Örebro län, södra delen, objekt 60:14. Publ. nr 1995:14. Länsstyrelsen i Örebro län (2001). Åtgärdsplan enligt miljö- och landskapsbygdsprogrammets miljöersättning för betesmarker. Gäller T Länsstyrelsen i Örebro län (2005). Basinventering av Natura 2000-områden i T-län , objekt SE